I dag har Frank och Doris blivit stolta föräldrar till tre små griskultingar! Jag jobbar pga eftermiddagsmöte inte förrän efter lunch, vilket gjorde att jag kunde titta till Doris nu på morgonen när det började ljusna – och ÄNTLIGEN har hon fått bli grismamma! Tre, svarta, pyttesmå minigriskultingar bufflade runt i halmen i grishuset, typ det sötaste jag sett! Hann fånga en bild när mamman gick ut för att kolla in frukosten, vi har ju en värmelampa här inne så det blir så dåliga bilder, men ni ser lite i alla fall. Kolla här!
En liten kulting var död och den plockade jag bort, men tre små svarta kan ju vara alldeles lagom för en förstagångsmamma! Har jag sagt att jag älskar att bo på vår gård?!? Förutom lite kycklingar så är ju detta det allra första livet som tillkommer här på gården, det är då en mäktig känsla!
När jag har legat sjuk här i veckan så har jag bland annat försökt jaga efter en halmbal, på Facebook. Självklart finns det grupper för det med! Jag hade sån otrolig tur att en kille erbjöd sig att sälja en, med leverans, för ändå en ok peng. Det visade sig att det var en tonåring från trakten som kom med traktorn och en halmbal på den, bara 5-10 minuter härifrån. Otroligt hjälpsamt och väldigt bra – grisarna har ju än så länge fått stå ut med vårt egenslagna hö i grishuset eftersom det har varit det som funnits att tillgå, men halmen är bättre för dem att ligga i eftersom den isolerar bättre. Saker man inte vet när man inte växt upp på en bondgård alltså, det finns det gott om!
Det ÄR lite svårt när man är ny på att bo på landet och ny på att ha en gård. Både för allt man ska och behöver lära sig själv allteftersom (men det är ändå också otroligt roligt och givande samtidigt), men sen börjar jag också förstå hur mycket kontakter och nätverk det egentligen skulle behövas för att få ihop vardagen på en gård. För det är liksom inte bara att säga att man vill köpa något (kanske som jag tänkte), utan det kräver att man har någon form av kontakt med bonden/personen i fråga oftast. Och är man då nyinflyttad och kanske inte alltid ens VET exakt vad och vem man ska fråga efter, då är det lite svårt ibland. Några kontakter har vi fått sedan vi flyttade hit, men de blir ju såklart lite ytliga. Här har alla sina kontakter, alla känner alla och alla vet vem som har den ena eller andra sortens lantbruk eller djur.
Idag blev det lite småjobb ute på gården, efter ork, i det otroligt härliga vädret! Lite vårkänsla på takdropp, plusgrader och sol!
Det skulle säkert vara lättare att hitta de kontakterna om vi kunde engagera oss i lokala föreningsliv tex kyrkor, men vi är ju noll religiösa och pga heltidsjobb, utmattning och ont om ork så det räcker ens till oss själva så orkar vi helt enkelt inte. Filip kommer ju bli den enda i familjen som kommer växa upp här ”på riktigt”, han har gått på dagis och kommer gå i skolan här, så han blir ju ”Ölmstad-bo” från början.
Helt ärligt så har jag hört så mycket skräckexempel från grannar till folk som flyttar ut på landet att jag ändå måste säga att jag är jätteglad över att alla runt här är trevliga! Men det är ju ändå inte riktigt samma sak som att ha kontakter och så till alla, vi har fått hjälp av våra närmsta grannar men jag vill ju liksom inte knata över på vinst och förlust till nån bonde och fråga om vi kan köpa tex halm, det känns så … ofint. Vi har heller inte så mycket att erbjuda i gengäld liksom? Såklart blir det heller inte lättare när man är introvert och alla nya kontakter tar mycket energi.
När vi flyttade hit så var den första tanken att vi skulle byggt en stor altan vid entrén. Men – efter första sommaren så insåg vi snabbt att vi inte kan tänka riktigt som i en villaträdgård, här på gården finns det så mycket annat roligt och nödvändigt att göra ute att ”sitta ute på altanen” är något man inte gör i samma utsträckning. Vi insåg också att vårt ”loungehörn” med utemöbler i kvällssolen är perfekt, för det blev ofta först på kvällen vi faktiskt hade tid och lust att sitta ner en längre stund och njuta av dagens arbete. Med det sagt så har vi två mindre ”problemytor”, en som har en yta av täckbark där jag har blomkrukor på sommaren (eller ja, en del står där nu med). Här kryper det upp ogräs och katterna har en otrevlig tendens att se det som en perfekt plats att bajsa på.
”Problem” nummer två är vid vår fantastiska vinranka – det här är en av de mest använda sittplatserna och här tar jag mer än gärna förmiddagskaffe i solen. Det är ofta lä och skönt att sitta! Men, stenarna på marken är ojämna och svåra att ha möbler på, och dessutom hopplösa när det kommer till att ogräs växer upp i fogarna.
Lösningen på båda dessa blir att utöka den befintliga altanen just över de här två ytorna. Nu tog jag ju en vinterbild, så det ser väl inte supersexigt ut, men jag tänker att det blir så här:
Där täckbarken och krukorna var blir det en extra liten yta för soffgruppen. Bra eftersom den har det liiiite trångt vid fåtöljerna. Här skulle jag vilja göra en nedsänkning med, där jag kan göra en fin plantering. Kanske lite vajande gräs som är vackra även vintertid, men som inte tar utsikten?
Vid vinrankan måste vi naturligtvis göra hål för just densamma, men kanske att jag vill planera in en ”inbyggd” plantering någonstans här med. Här vill vi bryta av hörnet, eftersom vi ofta går runt huset och helst inte vill snubbla på ett altanhörn.
Idag tjuvstartade möjligen Vabruari här. Redan i går blev 13-åringen sjuk med hög feber, och idag ringde skolan från förskoleklass om 6-åringen. Nu är han hemma, men jag måste säga att blir det inte mer än så här så får han nog gå tillbaka väldigt snart igen, för det är mest lite förkylning just nu.
Jag VET att jag fotar stallet hela tiden, men det ligger liksom så otroligt vackert där borta vid våra beteshagar, som ett falurött litet smycke!
För min egen del är frustrationen väldigt stor – i söndags åkte vi till Gustavsvik för att bada med barnen. Vi hittade inte på så mycket på jullovet, bla för att jag ju var sjuk (utmattad, hjärntrött eller vad ska man säga?), så vi ville ändå ge dem något roligt här under vintern. Jag hade inte åkt om vi hade haft flera små barn, men nu klarar sig ju tonåringarna själva och vi var två vuxna på en ganska klok (om än ej simkunnig) 6-åring. Men fan, det tog helt slut på mig och jag känner fortfarande mig totalt slut. Jag orkar verkligen typ ingenting – jag gör nån liten grej (för att inte bli galen) och sen blir jag liksom tvungen att lägga mig en stund, totalt färdig. Det ger en enorm frustration, att vilja men inte orka…
Det hjälper, att gå runt här på gården, men det blir ju inte så långa stunder när det är -13° ändå.
På något sätt är ju ändå kärnan av mig att jag älskar att fundera, planera och GENOMFÖRA saker, det är ju det jag blir allra lyckligast av. Då känns det pissigt att inte orka göra nåt. Men men, för att jag inte ska bli helt deppig så får det bli lite planering av mindre, avgränsade saker, som idag när jag planerat försådden för januari-mars. (Kan för övrigt tipsa om att blomsterlandet har halva priset på fröer nu, ej spons). Vi delar på det mesta här på gården, jag och maken, men just odlingen har jag absolut dragit det största lasset med, och det funkar ju inte. Jag har ju dessutom mitt trasiga minne att ta hänsyn till, men idag tror jag att jag har gjort upp en bra plan.
Man kan ju knappt föreställa sig att det här är en grönskande och prunkande köksträdgård just nu direkt.
För att göra det riktigt smidigt och minimera risken för att jag missar något så har jag gjort kuvert med fröpåsar för februari och mars. Januari nu är det bara chili som ska försås, så det fick komma i jord direkt.
3 av varje fick det bli. Alltid svårt att hitta en lagom balans i antal av allt.
Jag skrev upp längst ner i familjekalendern vad som ska sås varje månad, sen skrev jag samma på ett kuvert och där i lade jag fröpåsarna. Så här:
Jag använder inte riktigt alla fröer, främst tomater som jag väljer mina favoriter ibland. I år ska jag testa kapkrusbär i vårt växthus, testade en gång i förra huset men fick bara spinn eller mjöldagg på dem så det blev inget bra, men då hade jag ju inget växthus heller. Jag hade inte tänkt köpa så mycket mer fröer än några tomat- och chilifröer just nu, men nu när det var halva priset tänkte jag om, det gör ändå stor skillnad, så nu är det mesta beställt.
Jag har lärt mig att mina tomater blir mycket bättre om jag väntar med dem lite, så det blir sådd i februari för kruktomater och i mars för fullstora som ska ut på friland (och till växthus).
Idag har jag legat på soffan och vilat, helt slut, tre gånger, och det här är min sista insats för idag (plantera chili : 1, göra ugnspannkaka : 2, planera och blogga : 3) . Kram på er, och hörni, låt bli att gå in i väggen ❤
I och med att första omgången fröer (tomat och chili) är beställda, så har jag börjat fundera lite på årets odling. Det vi utan tvekan odlar mest av här hemma – med gott resultat – är potatis. I höstas gjorde vi också ett experiment på en förvaring i korgar täckta med kartong i garaget, där det aldrig går ner under 0 grader. Det har funkat över förväntan, potatisen är lika fast och fin som den dagen vi tog upp den, och vi har varit självförsörjande på potatis fram till nu i januari. Eftersom vi nu då vet att lagringen funkar bra så vill jag helst odla MER potatis med, köpte vår första påse (ekologisk) potatis på länge i veckan och den kostade 50 spänn?
Jag brukar förgro all potatis i jord – det ger den lite bättre förutsättningar att hinna växa klart innan det nästan oundvikliga potatisbladmöglet slår till.
MEN – frågan är vart sjutton vi ska odla den för att få en bra växtföljd. Mängden potatis jag odlar överstiger ju vida mängden andra grönsaker jag odlar, och det ska vara en växtföljd på helst 4, men minst 3 år där man roterar grödor för att inte få problem. Det potatisland vi anlade sommaren -22 var vi alltför slarviga med att vända upp på hösten, så vi missade så mycket potatis att det blev ett potatisland -23 med, och alltså ligger vi egentligen ”2 land back” för att hålla växtföljd. Det går ju göra ett nytt potatisland, men det innebär att jag får ännu fler stora land att hålla i ordning under somrarna, vilket ju blir jobbigt. En bra sak att göra med de land som ändå inte kommer planteras grönsaker i är ju att plantera gröngödslingsblommor som blodklöver eller blålusern, då blir det ju inte bara en massa ogräs i och landen får nytt liv.
Min tanke får nog ändå bli att släppa på grisarna på ”åkern” vi gjorde förra året i syfte att odla foderbetor, kanske kan de vända upp den bra nog för att vi ska kunna odla potatis där i år… Risk för knäpparlarver dock eftersom det varit gräs där, men det får vi nog bara leva med. Vi täckodlar ju alla land, vilket ger extra näring och en bra jordkultur, så kaaaanske att vi kan fuska och odla potatis i det första potatislandet till sommaren -25 sen, för att inte behöva YTTERLIGARE land. Hur noga är du med växtföljd, och hur resonerar du?
Ovan nämnda ”åker” – som tyvärr växte igen typ helt förra sommaren. Men – förutsättningarna finns ju där, bland ogräset, så får grisarna jobba lite så kanske det kan funka.
Har börjat fundera lite mer på vad som ska odlas i sommar med, men det får jag nog återkomma till.
Sedan den härliga nyheten om att svenskarna borde förbereda sig för krig (men oroa er inte för gud skull) så har det legat en klump i magen, så idag har jag gjort något konkret för att bli av med den. Jag har helt enkelt prepper-handlat mat mm, som ska förvaras i en låda i garaget så den finns där vid behov. Vi har redan sedan innan extra av det mesta i skafferiet, och på ett sätt är det ju det allra bästa för då gör man år och förnyar allt med jämna mellanrum. Dock får det ju inte plats hur mycket som helst där, och det ger tydligen heller ingen lindring av orosklumpen i magen, vilket en separat låda verkade göra på ett annat sätt.
En del av förrådet.
Det knäppa var att jag kände mig så oerhört pinsam, där jag gick på Ica Maxi. Egentligen lite oklart varför det kändes så pinsamt, men det gjorde verkligen det. Torrvaror som pasta, ris och couscous, konserver, salt, buljong och lite pulverdesserter var det som fick ta plats. I skafferiet kommer det finnas extra mjöl, torrjäst och socker, och i klädkammaren finns det extra hygienartiklar. Lite extra Ipren mm ska jag fylla på med oxå, det glömde jag idag.
2 storpack med ris, och en stor matolja med, förutom det som går in extra i skafferiet
Lika fånig som jag kände mig på Ica, lika lugn känner jag mig nu, när jag vet att jag har extra mat ett tag för familjen om det krisar. Om inte annat var det värt det för att känna att jag gör något konkret och för att få oron att försvinna.
Gårdagens nyhetsrapportering med rubriken att svenskar ska förbereda sig för krig gav en lagom dos av ångest tycker jag. Jag FÖRSTÅR att man inte menar att det kommer nån och flygbombar här i morgon, men bara att skärpa hur man pratar om det känns ju allvarligt och jobbigt på många plan. Jag som har huvudet ner i klimatet till vardags i jobbet ser ju också att man dels (naturligtvis) tar fokus från det till något som känns mer överhängande akut – klimatfrågorna känns ju fortfarande diffusa för en stor majoritet upplever jag och dels är ju krig oavsett vart det äger rum en ENORM klimatbov förutom allt annat gräsligt det är.
Det kommer också en mängd tankar i mitt huvud samtidigt (och ni vet ju hur bra min hjärna hanterar sånt nuförtiden). Här på vår lilla gård skulle vi rent teoretiskt kunna klara oss ganska bra själva, men det skulle kräva ett HELT annat tankesätt och arbete och dessutom redskap. Jag är inte dummare än att jag fattar att det är otroligt naivt att tro att vi bara skulle kunna ställa om rätt upp och ner, det är tusen saker vi inte kan och vet, och skulle vi dessutom börja göra alla de saker som skulle leda till självhushållning så finns det inte en chans i världen att vi kan jobba heltid båda två, utan kanske snarare max halvtid – vilket inte naturligtvis inte är görbart rent ekonomiskt. Att försöka växla upp självhushållning samtidigt som vi jobbar som vi gör går inte, då bränner vi ut oss båda två. Vi HAR i alla fall ved och vatten så vi klarar värme och vattenförsörjning själva (vilket typ alla på landet gör – och de som är uppväxta på landet reder sig ju på ett helt annat sätt än vi nyinflyttade gör), om man tänker att vi kan hinka upp vatten från brunnen om strömmen går ett längre tag.
Jag har ju såklart inga lösningar för något av detta, men att fundera kring det känns nödvändigt – och självklart också lite roligt att tänka kring självhushållning på ett sätt. Det blir såklart också mer komplext med tre barn, hade vi varit två vuxna och vi var tvungna så hade vi nog kunnat klara oss, men dels är vi många och dels så har vi tre personer som vi inte ”till vardags” kan avkräva att de ska leva på spenatsoppa två månader om det är det vi lyckas odla vintertid – om det inte är ett faktiskt nödläge.
Ja ja, det var dagens svammel för att lätta på trycket i mitt huvud. Vet att många av er inte alls funderar på de här sakerna (dömer INTE för detta – alla har sina egna strider!) men vet också att några få av er tänker på det ganska mycket. Skönt ändå att dela sina tankar, på något sätt.
Vi är MITT i den mörkaste vintern, det är iskallt ute och jag är utmattad. Jag fattar det och försöker förhålla mig till allt det – men idag när solen kom fram så fick jag ändå lite inspiration till att drömma om sommarträdgården. Jag ÄLSKAR att planera/fantisera/spåna kring saker jag vill göra/bygga/odla, det är nåt av det roligaste jag vet! Så att bara gå runt och fundera är inget som jag blir stressad av, för jag vet att det är saker jag kommer göra när jag känner för det snarare än att jag måste – och dessutom kommer en hel del idéer hinna ändras innan det är sommar.
Men i alla fall, jag har såååå lite lust att förså saker i år (också), men det jag kommer lägga energi på blir främst tomater. Det hade ju varit himla bra om jag orkat förså typ sommarblommor och sånt med, men det är så jobbigt att hålla växter vid liv inomhus när de är så små, det är så lätt att jag glömmer vattna eller nåt och så är det liksom kört. När det gäller blommor så tycker jag det är himla mycket bekvämare med perenner, men då blir det ju en kostnadsfråga och så får man ta lite i taget helt enkelt. Men en sak jag saknar här, det är en rosenrabatt. Det FINNS lite rosor här och var runt gården, men flera av dem står inte så jättebra till utan de försvinner lite i växtligheten runt om, så allra helst hade jag vela flytta och samla dem på ett ställe. Vet dock inte om det riktigt funkar med rosor?
På bilden här ovan så har jag sparkat bort lite snö (ypperligt tillfälle att skissa på rabatter när det är snö) där jag skulle vilja ha min rosenrabatt. Allt ser ju så pluttigt ut här på gården, så man behöver liksom samla växter och sånt för att det ska bli nåt av det hela. Det är dock gissningsvis ganska tunn jordmån här eftersom det sticker upp berg under den fina gamla hästvagnen, men jag tänkte att jag kanske kunde bygga upp ett land lite på höjden med hjälp av marksten vi har ett mindre förråd av nere vid stallet. Tänker mig klätterrosor som får klättra upp över vagnen lite, framme vid handtagen och så – visst kan det bli fint?
Det syns inte så bra på den här bilden, men jag har också sparkat upp två märken där jag tänker att det blir bra med fler träd. Vi har ju sedan vi flyttade in redan hunnit plantera 2 rönnar, 2 äppelträd och 1 persikoträd – den stora, tomma gräsmattan som var här innan ser redan mycket trevligare ut. Skulle vilja ha fler fruktträd av något slag, eller oerhört gärna ett mandelträd, men är tveksam till om det klarar klimatet här? Det blir kallt och blåsigt på vintrarna… Gillar träd som både ger grönska men även lite ”nytta”, dvs ger något ätbart. Det finns inte supermycket träd i själva ”trädgårdsdelen” av gården, så det vill jag gärna addera för mångfald och lite skugga.
Det var himla härligt att gå runt med solen i ansiktet, och fundera över tider som kommer när allt blir grönt igen. Visserligen gick det inte vara ute så länge innan ansiktet blev iskallt, men en stund gav en skön boost och som vanligt lite terapi. Nu ska jag lägga mig i soffan vid kaminen en stund och vila i värmen…
Det går ju inte skriva nåt just nu utan att först och främst bara nämna hur kallt det är ute. -15,5 grader visar termometern här just nu, och i kylan så står livet på gården nästan still. Grisarna rör sig i princip bara utanför dörren när de ska äta, går det under ca 4-5 minusgrader så sover de mest bara bort tiden. Där har vi hängt på en liten ”frostgardin” nu i form av bubbelplast, och fyllt på med extra hö, så de har det helt ok.
Hönorna håller sig med inne, och hänger i hönshuset eftersom det är mer isolerat än tunnelväxthuset. De är lite uttråkade, men har med hjälp av lite extra belysning (mest för att få en vettig dygnsrytm och inte börja gala/kackla mitt i natten) börjat lägga ordentligt med ägg nu, men ut går de inte så länge det ligger snö på backen. Där inne ligger det på ca -5 grader nu, men över vattenautomaten hänger en värmelampa, så de klarar sig också bra.
Våra tre stallkatter har vinterpäls som lodjur ungefär, den är helt magnifik! Men -15 tycker vi är väl kallt för dem, så de är nu inhysta i garaget och hobbyrummet där nere, där det ligger runt 5-6 grader plus och finns mat, vatten och en kattlåda – det har de inget emot kan jag säga, även om de inte kan gå ut därifrån utan att vi släpper ut dem (vi ger dem flera möjligheter till det varje dag).
Vi själva går inte ut några längre stunder heller, Filip var ute en kort sväng med en kompis men kom in efter bara 10 minuter – helt knallröda om kinderna. Vi vuxna går mest ut för att se till djuren – eller skjutsa på de större barnen. Men vackert ute är det ändå! Ska fota lite till helgen om kameran tillåter i kylan, bilderna i inlägget idag är från förra vintern.
Nu har jag jobbat tre dagar på 50%, och det är verkligen precis vad jag klarar av nu. Jag orkar koncentrera mig kanske 20-30 minuter åt gången, sen behöver jag en mikropaus (typ gå o hämta en kaffe, titta ut lite, eller sticka ett par varv). Det kommer såklart bli bättre allt eftersom. Två av dagarna har jag också åkt och tränat – anpassat så det inte blir så hög belastning på pulsen, men styrka går bra att köra. Blir såklart lite extra trött efter det med än så länge, men det gör gott för hjärnan!
Ja alltså, eftersom mitt minne är icke-existerande så har mina egna funderingar på vad som egentligen hände år 2023 varit ganska innehållsfattiga – och jag orkar inte läsa igenom alla inlägg jag själv skrivit heller på bloggen. Men om vi gör det lätt för oss, och bara tar några höjdpunkter som jag har bilder på? Så – 2023, vad hände egentligen?
Hade ju glömt! Men det var ju tillräckligt med kyla och snö för att åka skidor på Dumme Mosse ju!Vi bytte den gamla tvättstugedörren till en helt i glas – både ljusare men även till himla stor nytta när man behöver lokalisera familjen ute på gården. Vi firade min bror som fyllde 40 med lite familjeutflykt på Visingsö.Vi fräste upp en liten åker och satte rovor – i efterhand en dum idé, vi orkade inte rensa ytan och grisarna äter inte råa rovor utan vi behöver i så fall koka dem = för bökigt i vardagen. O grävde en ankdamm……och all jord blev till ett stor, ny blomsterrabatt! Maken byggde en altan utanför växthuset – nästa år blir det med pergola till också är tanken. Precis i början av sommaren var det så torrt och bränt överallt att jag ALDRIG trodde att det skulle bli grönt igen….…men precis efter midsommar vände det ju. Själva midsommar blev dock fin!Som tur var hann vi installera den nya altandörren i vardagsrummet innan regnen kom. Storbarnen var på egna sommarläger och vi tog med lilleman på en miniweekend i LinköpingVi fick två små kattungar! Juni och Vante, två små töser ❤I växthuset växte gurka och tomater – och överallt ute exploderade ogräset av allt regn så jag höll på att bli galen…Vi fick nya ankor – men precis som de förra så fattade de aldrig att de skulle gå in när det blev mörkt, så en kulen höstkväll blev de skrämda av nåt just som vi skulle gå ut och ta in dem, och flög all världens väg… Vi ger upp ankor nu. Den regniga sommaren gav dock enormt mycket grönska!Vi lånade sommarfår – väldigt trevligt och till stor hjälp för att sköta betesmarkernaFrank kom till gården, med förhoppning om små griskultingar i början av 2024!Vi traskade lite på Bauerleden, i våra egna hemtrakterVi försökte njuta av sista höstfägringen med de båda lönnarna, nu är den till vänster nere pga stor skada efter ett oväder 😦Och jag stickade min första tröja!
Jag blir nästan förvånad när jag ser allt så här – vad mycket vi hunnit med! Och SOM jag längtar till ”utesäsongen” på gården igen…. Vi verkar ju ändå haft ett rätt bra år, trots regnig sommar och lite utmattningsåterfall så här i slutet av året. Inom kort ska jag blicka lite framåt istället tänkte jag – så på återseende inom kort!
Och hörni – jag önskar er alla ett riktigt, gott nytt år!
godatankar.com 