Vill inte vara en rädd liten tant

För det första, igår var verkligen en helt fantastisk dag, vilket underbart soligt och varmt höstväder det var! Kändes ganska stor skillnad i dag när vinden slagit om till nordan, även om det var fint ute i dag med. Vi har haft en generellt sätt ganska lugnt och skön helg, lite dahlior och några medelhavsträd som behövde komma in från kylan mest, så idag roade vi oss med att bygga lite på lösdriften – för att det är så kul. Har däremot landat (just nu i alla fall) i att vi kanske skulle ägna lite mer tid åt oss själva och varandra istället för att skaffa kor, och vänta med korna tills vi inte har (så många) barn hemma att ta hand om.

Kom på att det är lättare att hålla ordning på dahliorna om de får bo i varsin kartong, eller skolåda.

I vilket fall, mitt under att vi höll på att sätta reglar på lösdriften (som vi ändå kommer bygga nu pga kul och alltid bra att ha) så fick jag en sån sjuk yrsel-attack att jag var tvungen att sätta mig ner på marken, för att inte kräkas om inte annat. Har haft lite yrsel då och då det senaste halvåret, men väldigt snabbt övergående, och samma med illamående. Har haft kristallsjukan tidigare, men det här var inte samma känsla – men googlade lite och det hör troligen ihop med *trumvirvel* förklimakteriet! Såklart…. För varför inte? Fick sitta en stund helt still, sen fick jag lite stöd när jag, likt en 90-åring långsamt gick upp till huset, där jag plötsligt utmattad somnade i soffan en stund. Den värsta yrseln har lagt sig, men inte allt, och jag är galet trött. Antar att hela kroppen reagerade på nåt vis.

Nöjesbygge som enbart görs av lust. Tills jag blev yr i alla fall…

Kikar jag på mig själv i spegeln nu har jag dessutom för ovanlighetens skull en massa blåmärken med. På nyckelbenen efter power cleans, tillsammans med skavsår på tummarna, på revbenen efter jumping bar muscle ups, på knäna efter paintball – och så fortfarande min jätte-lårkaka efter det sistnämnda med.

Snyggt blågrön en vecka senare. Har inte haft ett sånt blåmärke sen jag tränade kickboxning!

Men faktiskt satt vi och pratade om varför vi känner det är så viktigt att träna, i går kväll. Mitt främsta mål med att träna är att jag ska känna mig stark och kapabel i kroppen tills jag är riktigt gammal. Därpå kommer att jag vill vara stark nog för att greja med allt jag vill NU, och som trea att det påverkar även det psykiska måendet. En oväntad bonus har sen varit nya vänner, som jag är väldigt glad för!

Sen har man ju vissa dagar MER ont i kroppen än om man inte tränat, men det är inte samma sorts ont i kroppen som jag får av att INTE träna.

Dagens yrsel med påföljande inkapacitet blev liksom bara ett kvitto på hur jag absolut inte vill känna när jag blir äldre. Må jag ”aldrig” stappla fram på ben som är rädda att ramla, utan jag vill kunna känna att jag kan röra mig åtminstone relativt fritt!

Nu ska jag strax gå och lägga mig (klockan är lite efter åtta), eftersom jag då blev totalt utmattad av den här yrseln. Hoppas verkligen att den är över till i morgon, den här veckan har vi en stor leverans i form av Klimatpitchen på tisdag, och den behöver jag liksom kunna leverera på. Håll tummarna för mig!

Dags att ge efter

I dag har stormen Amy dragit förbi, vi klarade oss bra här hemma, förutom att jag tror att nån gren på vår lönn har gått av (inte lika stor som den som tvingade oss att fälla den förra dock). Men, det regnar än och jag har inte heller varit ute och kollat, så det kan vara mer. Dagens rusk gav ett strålande tillfälle till storstädning av huset, det har inte städats riktigt ordentligt sedan studenten och var i stort behov av en riktig omgång. Nu känns allt superfräscht och luften känns inte längre dammig och sandig inomhus. Passade på att byta ut sommarens kuddar, dukar och filtar med, till lite varmare och dovare toner. Känns otroligt bra!

Nästan i en hel veckas tid har det varit frost på morgnarna nu, och i fredags när jag jobbade hemma kunde jag passa på att springa ut med kameran. Lyckades fånga den fantastiska kombon med frost, morgondimma och de första solstrålarna, och kom in fulltankad på energi.

Rönnspirea

Det har ju varit ett sånt konstigt odlingsår i år, med kalla nätter långt fram till midsommar, sen varmt men torrt, vilket gav en tidig höst i växterna – fast inga höstfärger knappt ännu. Väldigt konstigt väder som sagt. Odlingarna har gett bra skörd, till och med tomaterna som jag klagade en del över har gett allt vi behövt inför vintern. Men chilin är ännu inte helt mogen, den står kvar i växthuset och mognar lite där – annars är allt bortrensat och istället påfyllt med spån och hönsgödsel från städningen av hönshuset.

En del sommarblommor har jag klippt ner, och några perenner med, fast man egentligen inte ska – de dog så tidigt och det såg för jäkligt ut. Men kryper man inte in så nära så ser det ändå ok ut nu, när jag rensat ut det värsta.

Näva av något slag, sedan innan vi flyttade in. Har delat och flyttat och använder lite här och var, älskar den inte men den är gratis och en bra marktäckare.
I nästan varenda växt hänger skira slöjor av spindelväv, extra fint i frosten.

Runt gården är det bara Aronia-häcken som fått lite höstfärger ännu, även om jag misstänker att det kommer gå fort nu när det börjar. Det är nästan svårt att sätta ord på hur vackert det är på morgnarna, när solen precis letar sig fram men frosten och morgondimman ännu inte jagats bort.

På vår ”medelhavssida” har allt tagit sig bra, och eftersom solen möter denna sidan först så gör den skäl för sitt namn. Nu håller vi tummarna för att inte minst träden klarar vintern!

Satte ju också en till vindruvsranka här, en kärnfri som var väldigt god, och som haft de galnaste, klar-röda blad sedan en månad tillbaka. Var lite rädd att den höll på att dö, men bladen är liksom friska och ser bra ut, fast de är så vackert höströda.

På framsidan har jag nu plockat bort den lilla fontänen ur dammen, och vi har plockat in alla slangar och bevattning runt om i trädgården för att inget ska frysa sönder. Faktiskt har också pergolan över altanen gjort att till och med Dahliorna har klarat sig ännu, trots frost, så de får hänga kvar ett litet tag till innan jag tar in dem.

Min allra bästa foto-vy är ändå stallet, extra fint sedan vi målade det förra året. Bönorna har inte alls klarat någon frost, och behöver rensas upp, men det blir nån dag längre fram.

Nere i hagen har grisarna börjat få vinter-ragg, och njuter av det vi inte hinner ta hand om själva av det vi odlat.

Våra tre stallkatter är ju egentligen utekatter, men mamma Sotis har en viss förmåga att ta sig in och lägga sig och sova i värmen i soffan – och hon är så otroligt söt att det ju inte går att neka henne det. Sååå allergisk är jag nog inte, hon får så gärna vara här inne ibland med.

Det är lite skönt att frosten har satt punkt för odlingssäsongen ändå. Visst är det lite kvar att göra ute, men förutom att sätta blomlökar och lite senare även vitlök, så är det inget som är jätteviktigt. Nu känns det bra att få mysa inne ett tag, i ett nystädat hus (varar säkert nån dag åtminstone), och vila lite från trädgårdens sysslor.

Att prioritera

I dag har jag hållit konferens på jobbet, och i vanlig ordning rider man först på någon form av energi-våg där man är superskärpt och alert under tiden, för att sedan landa i någon form av halv-koma efter. Och det är ok, eftersom det är en topp och jag i princip alltid kan planera in lite mer ”hjärndöda” arbetsuppgifter efter i ett lugnt tempo, vilket gör att det funkar. Jag har också VÄRLDENS träningsvärk i dag efter ”Cindy” i går, alla träningspass som har tjejnamn brukar vara jobbiga och så även denna – så pass att jag nästan inte vet om jag har typ influensa-ont i kroppen eller bara träningsvärk. Jag kommer helt enkelt inte göra många knop idag.

Sällan jag ser så här uppklädd ut på hemmaplan!

I helgen var mamma förbi, och hjälpte bland annat till med att ta hand om vindruvor för att göra saft. Så himla tacksamt att få två händer till som hjälper! Och trevligt sällskap dessutom. Hon uttryckte lite oro över allt vi tar på oss att göra, och det är SVÅRT att inte göra saker här på gården eftersom det antingen är så himla kul (typ bygga lösdrift, asroligt projekt, eller anlägga perenn-rabatter) eller känns som att man kastar bort en resurs (typ om man inte tar hand om grönsaker, bär och frukter som är mogna). Och ja, vår och höst blir det tämligen intensivt, först när allt ska sås och planteras, och sedan nu på hösten när allt ska tas om hand. I år har vi ändå förenklat genom att frysa in mängder med bär mm, för att kunna göra sylt och sånt under vintern istället.

Men, det som inte syns (här eller på instagram) är ju också allt vi prioriterar bort. Typ städning inne, att rensa ogräs (görs bara när jag får lust) och att hålla ordning i stall och garage. Det får bli vad det blir, i väldigt stor utsträckning, och det får också bli anpassat till årstiden som råder. Sommartid kommer det absolut vara både sandigt och dammigt inne, när man lägger nästan all ledig tid utomhus, och under vintern får man försöka komma ifatt lite, och organisera i ordning kaoset efter sommaren som uppstår i stall och garage t.ex. Sen blir det ju heller knappt ingen tid som läggs på att träffa vänner, men det är mer för att det är svårt att få ihop tider med folk (och på att jag inte heller har så himla mycket vänner i ärlighetens namn). Just det, det läggs heller ingen tid alls på sånt som *alla* håller på med (enligt sociala medier), dvs skönhetsrutiner, shopping (nytt eller second hand) eller restaurangbesök.

Vardagar prioriteras träning och matlagning, så vi ska hålla ihop rent fysiskt och så att barnen ska få näringsriktig mat, inget annat hinns liksom med.

Så, vad väljer DU bort, till förmån för något annat?

Bara 9 månader kvar*

Jag vet egentligen inte riktigt vad som hände med augusti, den försvann bara på ett par dagar känns det som. Nu har vi dessutom jobbat lite längre än vad vi var lediga i sommar, så jag kan väl bara konstatera att veckorna flyger fram på ett otäckt sätt när man jobbar.

Men, vi har haft riktigt bra helger! Det har ju varit väldigt härligt väder även den här helgen, så förutom att lördagen inleddes med träning och handling som vanligt så har vi mestadels varit ute. Det blir lite bygg på lösdriften – den är absolut ingen panik med, men det är samtidigt väldigt kul att bygga, så det är svårt att låta bli – och lite annat gårdsfix. Det sistnämnda innehöll bland annat att trimma runt elstängslet i grisarnas andra hage så de fick flytta över till lite mer grönbete, att jaga en kalv som rymt upp på en åker (inte våra kor, men det var lätt att hjälpa till) och att ta tillvara på veckans grödor.

F är såklart med hela tiden, här sitter han vid sin lådbil och läser i en ”bygga i trä”-bok för att hitta sitt nästa projekt. Äpplet och trädet, ni vet 😉

Det finns så otroligt mycket saker jag vill göra. Jag har precis börjat sticka på årets tröja, den vill jag hinna sticka mer på. Jag läser en riktigt bra bok som jag vill hinna ligga och läsa mer i. Jag vill bygga mer på lösdriften för det är så kul…. Ja ni fattar. Svårt att hålla sig i skinnet helt enkelt.

Sen måste jag ju säga att helgens roligast var när äldsta sonen kom hemkörande i fredags med den glada nyheten att han just tagit körkort – vilket kom som en överraskning för oss där hemma, och en väldigt rolig sådan. Han fick köra mormors bil hem till oss (mormor följde också med och sa hej såklart). Stolt över honom!

Det underlättar ju också vardagen att ha en till i familjen som kan köra bil, om det tex är någon som ska hämtas eller lämnas för aktiviteter eller hos kompisar. Det blir ju också lättare för honom själv att söka jobb nu, även om han inte har någon egen bil ännu såklart.

Veckan som kommer är ganska fullbokad, jag ska ner på panelsamtal i Växjö på tisdag och till Eksjö på torsdag, så det blir flera tidigare morgnar. Är såklart skrapig i halsen och snuvig igen nu med? Men tänker ignorera det tills det gått över… Till helgen ska jag ev. våga hänga med makens ”Rucking”-gäng på vandring på söndag förmiddag. Det handlar ju mest om att vandra med en vikt i ryggsäcken, har inga problem med vikten i sig men har inte just vandrat på länge. Oron är nog mest att jag ska dra ner tempot för övriga eller så, inte min egen vandring, hatar när man känner att man förstör för någon annan.

Nästa helg ska vi på ett helt annat äventyr, då är vi ett litet gäng (tror vi är 8) tjejer som är 45+ från crossfiten som ska åka till Göteborg och köra Toughest Explore – dvs inte huvudtävlingen utan en ”tävling” på söndagen där det inte tas tid och sträckan är halverad, vilket passar mig, som inte gillar att tävla, perfekt. Ser fram emot många skratt under dagen, och inte minst kvällen innan när vi ska sova över på hotel och gå ut och käka ihop. Vad vårt lagnamn är? Jo men vi sätter väl ändå ribban där, med ”Walking Dead”, haha!

*Försökte hitta en positiv vinkel till att hösten går så sjukt fort, och räknar man lite generöst så är det ju ”bara” nio månader kvar till nästa semester….

Snuvig sensommar

Det är första dagen i september, och jag har jobbat hemma då jag känner mig hängig. Det började nog med lilla F som kom hem med halsont i torsdags kväll och sen blev förkyld, och sen äldsta som även han kom hem i fredags och var hängig. Inte så konstigt alltså. F är tillbaka i skolan idag, snuvig men pigg. Mitt eget pendlar upp och ner, ena stunden känner jag mig helt pigg för att i nästa känna mig varm och matt. Ja ja, det var ett tag sen jag var sjuk, så det är inte hela världen.

Helgen var dock oväntat bra, speciellt med tanke på ovanstående sjuka. Min egen gick i ett väldigt lugnt tempo, men det var ju fantastiskt väder så jag var mestadels ute i trädgården. Lite vattning, lite rensning, sånt där smått som man kan orka även om man är sjuk – varvat med en stund läsning i solen. Väldigt härligt! I söndags började vi lite smått att börja bygga lösdriften (typ som ett större vindskydd för djur), jag höll mest vattenpass och kollade vinklar, så det funkade det med. Kul att vara igång med det, dels för att det är en förutsättning för vår önskan att nån gång skaffa ett par kor eller några får, men även för att det är ett roligt bygge. Det är ju en stor och rejäl byggnad på 40 kvm, men samtidigt är det ju ”bara” en lösdrift, vilket gör att det inte är petnoga med detaljer.

En liten bas! Direkt när ramarna börjar komma upp så blir det mycket större än när man bara går mellan plintarna och försöker föreställa sig

Vi kan inte själva påverka de nergrävda plintarna tex, de finns där sedan några år tillbaka gissningsvis, en bra stund innan vi flyttade hit. De sitter inte helt rakt, så det får bli vad det blir, även om vi såklart anstränger oss för att göra det så bra som möjligt.

Trädgården är lite… konstig nu, tycker jag. Mycket är torrt och ser ganska skräpigt ut, samtidigt som mycket också är sent och just börjat bli fint. Exempel på det senare är ju mina Dahlior, men även prydnadsgräs och höstsilverax t.ex. Gräset är på sina ställen helt gult och torrt, men på andra växer det högt och frodigt där det skuggas eller där det är mer vatten i marken. Vår stora alm har släppt hälften av sina blad, de har gulnat och torkat, men de som är kvar är nu är nu återigen gröna. Är förresten lite extra glad åt min ros jag köpte i våras, tror den heter Hot Chocolate? Har bara hunnit få två blommor på den i år ännu, men nu bjöd den lite överraskande på en fin blomma igen.

Denna dahlia oxå…

Även min nya vinranka är otrolig nu, den har fått så galet vackra höstfärger! Hade också missat att ta bort en liten, liten klase druvor, så vi kunde smaka lite på dem nu. De är rödtonade och kärnfria, och var väldigt goda. Har stora förhoppningar om dessa framöver!

Generationsboende

Bloggaren Emma Sundh har precis skrivit ett långt och intressant inlägg om generationsboende. Likt henne och säkert väldigt många andra så kände jag ett stort behov av att göra mig självständig som ung vuxen, men ju äldre jag blir desto mer lockande blir den här typen av familj och boende. Dels kan jag förstå behovet av hjälp för en barnfamilj, i form av ett extra öra som kan lyssna på tankar, en extra famn att sitta i och lyssna på godnatt-saga och även att som vuxen ha en möjlighet att ha hjälp och stöd nära till hands när det krisar. Har man sedan då, som vi, en liten gård så vore ju hjälpen också guld värd – någon som hinner plocka in bär eller koka sylt, någon som kan se till djuren om man är borta och så.

För den äldre generationens del så tänker jag mig att det skulle vara skönt att hjälp finns nära även på det hållet, men kanske att det största vinsten skulle vara att man inte blir så ensam, om man är själv kvar i sin egen parrelation. Det är såklart lättare för mig att hjälpa till med, när det skulle bli aktuellt. Tror det nog är viktigt att prata och testa sig fram mycket, tanken är ju inte att det ska vara ”gratis arbetskraft” åt något håll, det ska ju vara till allas fördel och glädje.

Jag tror det hänger på att man gör en modern version av generationsboende, alltså inte att ens förälder flyttar in i ens hus, utan att det finns ett litet boende precis i närheten. Här på gården skulle vi kunna sätta upp ett Attefallshus någonstans, eller kanske hyra grannens lilla stuga som redan ny hyrs ut. Jag tror det är viktigt för alla att man inte går på varandra och att man kan få vara ifred, men närheten skulle ändå vara en trygghet.

Bild lånad från Svenska skalhus, som tex hade det här lilla söta ”torpet”

Jag tror att om man hittar en form som passar en och ens förälder, så är det nog en väldigt bra lösning på att känna mindre stress inför alla måsten och mindre ensamhet.

För egen del har jag ju en icke-relation med min pappa, men om mamma skulle bli ensam kvar så skulle jag gärna vilja att hon bodde i närheten eller någonstans på gården, det skulle kännas väldigt mycket bättre på alla sätt än att hon sitter ensam i ett hus eller lägenhet i stan. (Ja alltså, såvida inte hennes EGEN önskan är just det). Apropå tidigare inlägg om beredskap så är det ju en fördel även i detta fall, att kunna hjälpas åt och att kunna dela på sysslor och resurser.

Hur tänker DU i frågan? Är det något du kan/kunde tänka dig i rätt omständigheter?

Konspiratorisk eller naiv?

”Du är så konspiratorisk” kan jag och maken få höra ibland. Men jag vet inte, jag, vad motsatsordet är? Ignorant? Naiv? Här och på instagram, och när jag träffar kompisar, så är det ändå inte ofta jag pratar om allt galet som pågår, vilket kanske i och för sig gör mig till en hycklare med, men det är oroväckande få människor jag känner att jag verkligen kan PRATA om verkligheten med utan att de tycker det är jobbigt. Jag tycker det är jättesvårt att navigera i, när känslan lätt blir just att man blir stämplad som en ”prepper” när man gör saker som enligt mig är helt rimliga förberedelser för en föränderlig och orolig värld. Ska vi dra en liten summering av läget?

Kvalar det in som prepping att ta tillvara på det man odlar? Jo men absolut.

I USA realiseras på något sätt Handmaids Tale i rekordfart, där det senaste jag hörde var att JD Vance (jag tror det var han, men kan ha varit nån av Trumps andra politiker) uttryckte att kvinnor inte borde kunna rösta och inte ska kunna ha maktpositioner inom militären, förutom då att en kvinnas livlösa kropp kan nyttjas som kuvös för ett ofött barn oavsett risker för kvinnan. AI gör supermycket gott och jag använder det själv i jobbet dagligen, men samtidigt har AI uppfunnit ett eget språk sinsemellan som inte människor förstår, vilket insatta människor verkar se är ett enormt hot. Vi ska inte ens tala om att vi ger makten till AI i det tysta genom att världens ledare använder AI som rådgivare – samtidigt som det skulle kännas jättedumt att INTE använda AI.

Det är ”Zombiekaniner” i media och plattmask i växtkrukan du tar hem, i USA är det massdöd bland bin och hela världen brinner, bokstavligen. Den forskning som ligger i min nyhetsbevakning har gått från ”vi måste göra nåt, och helst i går”, till ”över 5 biljoner människor riskerar att dö om vi överstiger 4 grader, och just nu ligger prognosen på år 2050”. Skyfall och extremväder som vi borde baxna över är nu ett vanligt tillägg till väderleksrapporten, och ännu är inte siffran för antalet värmerelaterade dödsfall i europa uträknad för i år. Nya rapporter kommer varje vecka, vad det känns som, på hur mycket mikroplaster och PFAS som nu finns i moderkakor, hjärnor och andra delar av kroppen, samt i djurlivet och naturen.

Här är för övrigt ChatGPT’s tolkning av illustration till texten ovan.

Men utanför fönstret pågår ”livet som vanligt”. Läste att svenskarna har rekord-konsumerat mode och kläder i sommar, och såvitt jag vet så går väl både Shein och andra kinaimport-företag inte direkt nedåt i sin försäljning. Att USA håller på att accelerera sin egen undergång som stormakt känns bekräftat, och Kina (eller BRIC?) blir väl nästa, där vi kan hoppas att de vill bevara ”det pittoreska europa” ungefär som det är.

TROTS allt detta så är det inte total apokalyps vi förbereder oss för. Vi som i vår familj nu, samhället i stort verkar ju inte direkt förbereda sig för något förutom möjligen krig. Men vi i familjen, vi försöker på något sätt navigera i möjliga framtidsscenarier för att försöka göra smarta val i små och stora investeringar. I våras köpte vi tex en betesputs till fyrhjulingen (som en stor, grov ”gräsklippare”) för att både kunna handskas med våra beteshagar och ha möjlighet att slå eget hö på ett enklare sätt. Investeringar som handlar i att hålla huset och gården i gott skick prioriteras, och insatser som underlättar arbetet gör också att vi kan ha större beredskap. Tex gör självbevattningssystem av växthus mm att vi kan ha det, utan att lägga timmar vi inte har på att vattna.

En bild från 2023, som extremt väl visar hur torrt det lätt blir hos oss. Det är inte RIKTIGT lika illa i år – ännu, men vi är på väg dit.

Vi kommer inte kunna bli självförsörjande, och jag tror heller inte vi kommer behöva, eftersom jag inte tror att HELA samhället kommer kollapsa. Men vi kanske behöver klara oss till viss del, eller längre än ”en vecka”, förr eller senare i alla fall.

På ”villhöver” listan över sånt som skulle kunna vara framtida investeringar är bättre odlingsredskap (tex en Lucko), en liten mjölkvarn för att kunna mala eget från helsäd som har längre hållbarhet, nya fönster och en ytterdörr för bättre isolering av huset, träd och växtlighet som ger skugga och svalka och MAT, en lösdrift eller ligghall för att på ett ”enkelt” sätt kunna ha ett par kor eller några får och så något som är en ganska stor investering men även dröm – en naturpool. Den sistnämnda är lite av en önskedröm, men eftersom vattenbrist är ett reellt hot mot gården (egen, grävd brunn) så skulle en naturpool även kunna fungera som vattenreserv för växter och djur, förutom att det vore trevligt. En naturpool är som en blandning av damm och pool, där växter sköter rening och det enda ”artificiella” är en pump som pumpar runt vattnet (googla så ser ni helt fantastiska exempel).

Bild lånad från Hallandsposten

Vi, jag och min man alltså, är helt på samma plan här när det gäller framtidstro och förberedelser. Det är himla skönt det, för jag kan få lite mental huvudvärk ibland när ”min” framtidsbild verkar vara så otroligt annorlunda än för de flesta som jag möter. Det är lite som att vara en del av två parallella världar som inte alls ser likadana ut, och det blir lite jobbigt ibland. Jag vet att det är väldigt tudelat här bland er som läser med, några tror på ungefär samma framtid som vi tror på och några ser inte alls några större förändringar framöver. ALLA är välkomna hit för att läsa, var och en får göra sin bedömning, men jag skulle själv känna att jag bidrog till ett naivt och skevt samhälle om jag inte skrev om hur vi bedömer framtiden utan bara höll uppe ett sken av att ”allt är som vanligt”.

Så hur tänker just DU som läser? Tänker du att allt kommer vara ”business as usual” eller har du också en lista på investeringar? Jag är nyfiken!

Är det dags nu?

För att inte tappa semester- och sommarkänslan helt har jag bestämt mig för att ta två halvdagar ledigt, i dag och i morgon efter lunch. Jag går runt i en väldigt torr trädgård nu, vilket syns på gräsmatta och även all större växtlighet som träd och buskar – i det torra vädret har de redan börjat gulna och vissa även blivit röda i bladen, vilket ger en extremt tidig känsla av höst. Jag ÄLSKAR höstens färger, av alla årets säsonger så är höstens färger de vackraste, men jag vill inte ha höst på länge än! Har redan lite ångest över mörkret som snabbt kryper fram tidigare och tidigare.

Nyaste vindruvan har redan höstfärger…
Torrt och risigt är nog de ord som kännetecknar trädgården just nu…

Fast det är torrt så är det faktiskt relativt lite jag behöver vattna. Krukorna vid altanen, absolut, men annars gör jag i princip bara punktinsatser där något är nyplanterat eller ser väldigt lidande ut. Växthuset vattnas automatiskt, vilket är ett absolut måste i min värld. Vi samlar ju regnvatten i tre stora (fula) IBC-tankar på vardera 1000 liter, och dessa är min främsta källa till vatten när det kommer till rabatter och köksträdgård, för att snåla med vårt dyrbara brunnsvatten som ska räcka till hela familjens behov.

Det är ett lite knepigt odlings-år tycker jag allt. Tomaterna går dåligt, alla blommor blommade över jättetidigt och allt som kommit upp efter midsommar har blommat över väldigt snabbt. Nu har jag visserligen dåligt minne, men jag är ganska säker på att jag brukar ha mer blommor på gården den här tiden på året…

Solrosorna når över taket nu!!

Jag går runt och funderar på om kanske det är dags att börja justera mina arbetstider nästa år, så att de börjar formas efter min ambition att jobba mindre sommarhalvåret och jobba heltid på vintern. Om det är möjligt med jobbet skulle jag vilja gå 100% (nu går jag alltid 100%) från 1 oktober till sista mars, och 80% (eller tekniskt sett helst 50%, men det är inte ekonomiskt möjligt) från 1 april till sista september. Tror jag ska ta upp diskussionen med min chef när vi har utvecklingssamtal inom kort. Att faktiskt börja arbeta mot den här drömmen skulle kännas fantastiskt…

Jag vill ha mer TID. Tid att ta hand om allt här, och att bli en gnutta mer självförsörjande.

En dag kvar

En dag kvar att jobba. Jag kollar väderappen och konstaterar att jag enligt tradition kommer få regn på semestern, åtminstone första veckan. Den veckan är det även simskola för F – som tur var inne på Rosenlundsbadet dock. Kanske att vi kan ta det svalare vädret och passa på att byta de vindskivor som vi har färdig målade? Får se vad vi känner för…

Båda de stora barnen är i princip borta hela veckan, O har fått lite sommarjobb i två veckor och jobbar 13-23, och L är på tonårsläger hela veckan, så det är bara vi vuxna och lilla F. Lite mysigt det med.

Måste bara visa pionerna, de är ju fantastiska ute – jag har tre olika sorter (kom med gården) så de är i tre olika stadier i blomning:

En mörkare rosa, som näääästan är överblommad och som är totalt överdramatisk.
En lika stor, ljusrosa, som först nu börjar få ordentligt med blommor….
…och då en vit, i mindre buskar, som just precis bara börjat veckla ut sig.

Otroligt tacksam blomma att ha i buketter, speciellt om man plockar innan den är fullt utslagen – och DOFTEN!?!? Helt fantastisk! Gjorde en sån bukett häromdagen, inte avancerad alls för det var bara pioner, prydnadsgräs och lite av min rosa brudslöja, men det blev helt magiskt – kolla här:

Prydnadsgräset är vagt rosa längst ut, så himla fint! Vill nån ha fröer från dessa sen så hojta!

Har för övrigt vår blågrå köksvägg som bakgrund, den ser helt olika ut varenda gång jag fotar mot den, men den är väldigt fin som bakgrund till nästan alla buketter faktiskt.

Slutet av juni

Jag tar en paus från de mer personliga delarna här en stund, eftersom många delar är kopplade till människor som inte är aktivt delaktiga i att blogga. Men lite som dagbok funkar ju sidan ändå, så nu kommer en kort överflygning över hur sjutton det går i trädgården egentligen? Och lite om semestern med…

Det är de absolut sista dagarna i juni, och det som såg ut att bli en rekordtidig sommar med stor skörd har verkligen bromsat in eftersom nätterna hela tiden är så pass kyliga. Växthuset får sedan en månad stå öppet dygnet runt, pga jag orkar inte hålla på att öppna och stänga hela tiden, och även tomater, chili och gurka där inne växer låååångsamt. Få blommor på tomaterna med, så just nu ser det inte ut att bli någon vidare skörd, men säsongen har ju ganska långt kvar så jag hoppas jag har fel.

Jordgubbarna har precis börjat mogna

Ute i trädgården kan jag konstatera att jag varken kommer få äpplen, plommon, körsbär eller krusbär, förutom i små, små mängder. Vinbären ser ok ut på sina ställen, andra är hårt åtgångna, sommarhallonen ser halvdana ut, men rabarbern levererar som vanligt mängder – jag har bara inte alls orkat/haft lust att göra nåt med dem än. Blåbärsbuskarna ser ut att leverera för första gången sedan vi planterade dem, vilket ändå är tacksamt.

Den stora vallmon med sina pappersspröda blommor
Stäppsalvia tror jag

Nästan alla tidiga sommarblommor har blommat över – och jag njuter lite extra av de relativt få som blommar nu efter midsommar. Perenner alltså, det är min typ av växt…. Det GÅR inte fröså saker här hemma, det kommer för mycket ogräs och jag hinner inte gå och smådutta med torkkänsliga små fröer, alltså får jag nästan inga sommarblommor. Nu blir det som ett litet vakuum innan sensommaren kommer leverera nya och nygamla blommor, och det mesta är liksom bara grönt i olika nyanser. Jag får lust med mer färg, och planerar in att plantera en stor rödbladig blodbok (eller kanske en blodlönn) mitt i trädgården. Nån dag på semestern ska bilen rulla mot Motala och Blomsterglädje – då hoppas jag hitta nåt kul.

Stjärnflocka, ljus…
…och mörk.
Vi har någon sorts mindre Doftschersmin med, otroligt söt!

Semestern ja, den börjar faktiskt nu på fredag för mig (lördag för maken), och det är efterlängtat såklart. Eftersom vi har varit iväg redan i år så blir det inget direkt planerat – det blir dagsutflykter, gårdsfix och kanske bara lite njut av att bo där vi bor. De stora barnen ska på varsitt läger, lilleman ska ha simskola, det är ungefär det som är bestämt – och det känns så himla skönt. Att få göra precis det man känner för för dagen, inte ha en semester som är inrutad och färdigplanerad, utan som har plats för nästan alla spontana infall vi kan få – eller ja, såklart med hänsyn till barnen då. Det enda vi behöver få gjort är att byta vindskivor – och att måla de som inte är helt kass, allt annat är bara villhöver saker i princip. Känns som precis den sommaren jag och vi behöver.

Röd Fläder, älskar färgen
Salvian är som en stor buske i år
Minns aldrig vad denna heter, men den lyser verkligen upp
Pionerna sen… men de ska få ett helt eget inlägg!