Sömn, skörd och sällskap

I dag har jag jobbat hemma, vilket är sällan jag gör en tisdag men jag var så vansinnigt trött igår (och även idag) på jobbet så det var nödvändigt med en dags tystnad runtomkring. Tröttheten beror på en vecka med urusel sömn, även fast jag tar HRT (hormoner) så kommer jag ibland in i kortare perioder där jag inte liksom kan komma ner i djupsömn. Det känns som man ligger och guppar på ytan med någon form av flytdräkt, när allt jag vill är att dyka ner och sova ordentligt. Det brukar hålla i sig ungefär en vecka, så jag har gott hopp om att det snart blir bättre.

Från den fina solnedgången i går. Gräset har hämtat sig vansinnigt bra, från att ha varit HELT dött och torrt. Det slutar aldrig förundra mig faktiskt.

I morgon håller jag i en konferens, och som alltid i mitt jobb så blir det lite extra mycket omvärldsbevakning för att ha lite nyhetssvep att dela med mig av. Tyvärr är det ju sällan sådär positiva nyheter eftersom jag jobbar inom klimatfrågorna, så verkligheten och framtiden ligger just nu lite som en blöt tung filt över mig (dock inte av det slag som gör att man sover bättre). Jag ska absolut inte dra allt här, men faktum är att det i de mörkaste rapporterna nu börjar se ut som mitt fiktiva scenario till den bok jag en gång började skriva, kanske kommer stämma med verkligheten, inom en inte alltför avlägsen framtid. Det känns ju sjukt, och läskigt och också helt overkligt.

Som en kompis sa, hon matchar inredningen 😉

Jag har i alla fall så gott sällskap när jag jobbar hemma, av lilla Britta, vår kattunge. Hon är ljuvligt charmig och rasande söt, och jag kan lätt bli sittande med henne i famnen som med en liten bebis som man får gulla med ohämmat. Idag har hon fått gå ut lite själv, på prov, när jag suttit och jobbat med altandörren på glänt i solen. På tal om det förresten, visserligen är vädret helt fantastiskt fint nu och har varit hela dagen, men i morse fick vi faktiskt redan den första frosten?!? Väderappen sa 6 grader, tempen jag har hängande mot husväggen sa 4, så det har nog varit precis runt nollan ute i trädgården. Ingen rejäl frost som tur var, så det mesta verkar fortfarande vara ok, men det kändes väl tidigt… Det finns egentligen massor att göra i trädgården ännu, inte minst att rensa en omgång till, men lusten och orken har inte infunnit sig och då blir bara det mest akuta gjort. Så får det vara, tänker jag. I går hade jag med två kassar med gurka till jobbet, hade tänkt göra smörgåsgurka och så men har inte orkat, och då är det bättre att det kommer andra till godo. Det är ok att ändra sig och att sänka ambitionsnivån, det är inte som att det gör någon skada att odla för mycket gurka – i värsta fall blir det ju djurmat och det är inte heller fy skam.

Från i morse, det går faktiskt ana lite lätt frost i gräset i skuggan.

Vår hasselbusken ”jättenöt från Halle” har gett sin första skörd, hela 6 hasselnötter 😉 Skördade dem nu lite på vinst och förlust, men sen fick jag tips om en artikel från en kollega och det visade sig att jag faktiskt skördat dem rätt tid. Det ska helt enkelt gå att lossa dem från sin gröna ”hatt” genom att trycka dem lite i sidled, och det gjorde det, när jag testade i köket. Barnen ropade hurra, nutella, och förstod inte alls när jag skrattade… Krävs nog lite mer än 6 nötter för det! Nu ska de i alla fall få torka ordentligt, sen får nån annan i familjen provsmaka – jag själv är allergisk mot hasselnötter, inte jätteallergisk men kan absolut inte äta dem råa.

Förresten, jag nämnde nog tidigare att vi skulle gå Ölmstad Lunken (en mil i skogen med stationer med tävlingar, likt många andra)? Vi gjorde i alla fall det, med grannarna i lördags, och trots att väderappen varnat för regn hela dagen klarade vi oss med bara lite duggregn i några omgångar. Väldigt trevligt var det, och så SKÖNT att komma ut och vandra, och en väldigt rolig bonus blev det när vi faktiskt vann tävlingarna, haha! Oväntat men superkul, väldigt bra anordnad dag med.

Kikar jag lite framåt i kalendern så ser oktober helt galen ut, för att vara vår och min kalender. Vi är sällan iväg, vare sig i jobb eller privat, men nu har det samlat sig mängder med korta resor i just oktober, och ytterligare en blev det (troligen) när vi fick erbjudande om en processledar-utbildning häromdagen i jobbet, som jag gärna vill gå. Nu ska jag till både Stockholm och Göteborg i jobbet, och därtill ska vi till Hestravikens spa jag och maken och sen även en sväng till Västervik för att hälsa på svägerskan med familj. Det är typ lika många småresor som vi annars har på ett halvår/år annars, så det blir en intensiv månad, även om alla resor ska bli roliga. Från och med 1 oktober så går jag upp och jobbar heltid igen med, det känns väl ok nu när det inte är lika kul att vara ute och greja längre, men också lite segt. Jag har verkligen uppskattat OCH fått ut mycket av min gårdsdag, och kommer sikta på samma upplägg kommande år med.

Alldeles tyst i huvudet

Vi kom ut på vår lilla vandring i söndags, och det var ju så fantastiskt härligt väder! Soligt, klar luft och perfekt temperatur till att vandra i t-shirt och brallor. Vi (vi hade med F) njöt för fulla muggar allihop! Sträckan vi gick var 4 km enkel väg, i kuperad terräng, och med en relativt tung ryggsäck så kändes det att det var längesen jag vandrade. Tränar gör jag ju, men att bara gå ut och gå finns sällan tid till så oavsett att jag är i bättre form nu än på länge så var det lite jobbigt. Skulle verkligen vilja hinna vandra mer, inte för motionens skull utan för att man mår så bra i själen! Gillar inte att vandra fort heller, vill stanna, fota och se mig omkring, utan hets.

Det ligger en liten reel med småfilmer från vandringen på mitt instagram, här kommer bara naturbilder.

Att vara ute i skogen ger min hjärna en paus, det är verkligen enda gången det inte snurrar runt en massa i skallen. Är lite fascinerad över hur stor skillnad det är, går jag runt hemma och fixar och donar så rullar hjärnan på hela tiden – visserligen i egen takt och utan stress, men ändå – men i skogen är den liksom bara lugn och tyst. Jag har så himla svårt att förstå (oftast killar) som ”inte tänker på nåt” – alltså HUR kan man inte göra det? Men i skogen gör inte jag heller det, och det är ju otroligt skönt. Avis på de som inte går runt med 100 flikar öppna i huvudet samtidigt hela tiden.

Finns heller inget som smakar så gott som mat och kaffe gör ute i skogen. Vi hade med en favoritkaka, den gamla trotjänare bondkaka, som F och jag bakade på lördagen.

I morgon är det min jobba-på-gården-dag och jag tror att jag ska försöka ta vara på lite chili (för inlagda jalapenos samt ev chilisås) och om jag orkar, lite smörgåsgurka. Vi har enorma mängder gurka nu, men jag har verkligen inte haft NÅN lust att lägga in den, så då har det fått vara helt enkelt. Försöker låta mig känna att det också är ok, det kommer alltid bli djurfoder om inte annat, och de bär jag inte orkar plocka blir ju fågelmat.

Hormonjakt och bärplock

Jag kanske vill revidera mitt förra inlägg lite, efter ett tänkvärt inlägg från någon som dök upp i mitt instagramflöde. Kan tyvärr inte återge vem eftersom jag inte minns, men hon tyckte att uttrycket ”tjejnyår” är både kommersialiserande och förminskande mot hösten (och mot tjejer), och får jag tänka på saken lite så håller jag faktiskt med. Tjejnyår känns som det används för att främja konsumtion och ”göra om mig”-grejor, och även om även hon som skrev inlägget höll med om att det absolut kan ge nystarts-känsla att gå in i hösten så är det bara en liten del av det. Hösten är även starten på något vilsamt, ett långsammare tempo som (förhoppningsvis) ger en lång och mjuk landningsbana in i vintern. Jag gillar det tänket bättre, känner jag nu – men förstår också känslan av nystart (ni vet, två tankar i huvudet samtidigt, det löser vi).

I morse fick jag pling i telefonen från min apoteksapp, att Lenzetto (östrogenspray) nu fanns på lager på några apotek i Jönköping, så det blev till att åka till apoteket och hämta ut ett 3-pack. Frågade om man fick hämta ut mer, och det fick man ju, men eftersom det är så många som har brist så ville de helst inte det. Fattar absolut det, och tog bara ett 3-pack, men nu har jag nog så jag klarar mig 3-4 månader till. Har ju ökat min östrogendos och mår återigen mycket bättre, skulle gissa att jag är i slutfasen av förklimakteriet så hoppas kunna dra ner på hormonerna framöver igen sen. Ändå vansinnig skillnad i hur man mår, bara för man sprayar en dos till?? Bästa grejen!

På tal om något helt annat så såg jag att våra hösthallon precis börjat mogna. Fortfarande en del blåbär kvar på de amerikanska blåbärsbuskarna med, och snart kommer björnbär. September är absolut månaden då vi har mest att skörda i trädgården, extra skönt eftersom det mesta är perenna växter. Gillar också att alla dessa bär mognar i omgångar, precis som tomater och gurka, det blir liiiite mer hanterbart då. Brukar frysa in i ziplock-påsar, så kan man bara fylla på när man plockat en skål, så gör jag sylt en regnig dag när det behövs och jag har tid. Blåbär har vi fått i mängder, och björnbären ser också ut att ge riklig skörd, men hallonen ger nog lite mindre än vanligt. Nästan inga äpplen dock, det är jag väldigt ledsen för, de frös bort i våras.

I alla fall, för att landa in i det jag började prata om, i helgen så ska vi storstäda, och sen ska jag byta ut sommarens kuddar, plädar och ”pynt” mot höstens lite murrigare färger, det känns mysigt. Kanske att vi till och med tänder brasan på lördag, som ser både regnig och småkall ut? Nu kör vi hörni, löven ska falla – höstmys för alla!

Kanske vi lyckas ta oss hit på söndag, det hade varit fint…

Britta

I tisdags tog vi emot en ny familjemedlem, den lilla kattungen Britta (bondkatt)! Vi har ju tre stallkatter (mamma och två döttrar, självklart chippade och kastrerade trots att de är stallkatter), men när en kompis fick kattungar och undrade om vi inte ville ha en…. då kunde jag inte säga nej! Lilla Britta kommer också behöva vara ute mycket, vi är ändå ett litet gäng som är allergiska mot katter (och ja, vi är lika kära i henne ändå), men nu är hon såklart för liten, så nu bor hon inne men får inte gå in i sovrummen.

Hon är såklart URGULLIG och bedårande pytteliten, och försvinner därmed lätt i ett ganska stort hus, haha! Har hittat henne i en låda, bakom soffdynorna (nedan) och under köksskåpen (där har jag blockerat det lilla hålet nu). Första natten tyckte jag att hon inte skulle behöva sova själv, så sov absolut på soffan med henne på bröstet hela natten… Svårt att inte smälta av en kattunge liksom.

Stora öron och ögon, och en rund och trind liten mage, annars är hon mest en liten tuss än så länge.

Barnen älskar ju alla våra katter, och såklart även den här lilla tösen! Har mest bilder på när hon sover, men det ÄR lite svårt att fota en snabb kattunge har jag insett…

Första veckan här nu så har vi hjälp av både barn och mormor, och jag har jobbat en del på distans, för att hon ska få mycket sällskap. Våra andra katter ska hon få träffa om ett tag, men de kommer vi inte lämna inne med henne när inte vi är hemma, och ute kommer hon inte få vara förrän hon är lite större och hittar och känner sig hemma.

Välkommen Britta!

Mammainstinkten

Sent i lördags kväll ringde telefonen. ”F har det lite kämpigt just nu i värmen, batteriet tog slut inför sista natten, han vill gärna prata lite”. Så vi pratade lite, och mamma-instinkten sa att det nog var dags att komma hem från scoutlägret. Visserligen kan huvudvärk bero på värmen, men jag vet att den hos F oftast kommer precis före ordentligt med feber med. Vi hade tur, så en annan förälder som bor i Ölmstad var på plats och hämtade sitt barn som hade ont i halsen, så F fick hoppa in i deras bil. Strax efter midnatt var han hemma, varm, tröttsvullen och totalt groggy. Vi bäddade ner honom i vårt rum och slog på AC’n, och nu har han sedan dess haft ungefär 39 graders feber.

Men, han har haft det väldigt roligt, fram till den sista kvällen – och avslutningssamlingen på söndagen blev ändå inställd pga åskvarning så han missade inte mycket. Idag är han mer sig själv, förutom febern då, och det är härligt att ha honom hemma igen! Jag har vobbat (eller mest jobbat eftersom han fått ligga och titta på TV) och bara gått och nosat och gosat med honom titt som tätt. Förhoppningsvis smittar han ingen annan, och så är vi alla friska när vi åker på minisemester till helgen.

L håller på och packar till sitt läger för fullt, och O planerar för kompismiddag med sitt gäng här hemma till helgen. Så mysigt att kunna bjuda över kompisar till ett tomt hus tänker jag, och det är kul att höra honom planera mat och sånt. Han trivs så bra på sitt jobb med, och jag är så stolt över att han sköter det så himla fint och tar ansvar – plus att det är himla bra erfarenheter och lärdomar att ta med sig från ett jobb som vaktmästare/alltiallo till sitt liv sen. Inte så intressant när vi pratar om samma saker såklart, men nu får han måla, fixa tvättmaskiner, klippa häckar och sköta innergårdar – och trivs verkligen toppen med det. Så glad för honom!

Bjussar på en lite trött sommarselfie. Var och klippte mig i fredags och fick lite halvny frisyr, alltid kul 🙂

Jag längtar till vi ska käka på Holy Smoke, och ser fram emot lite gårds- och hotellfrukostar. Det är ju Tunnby gårdshotell vi ska åka till, på Kullahalvön, som drivs av gamla kompisar sedan ett halvår tillbaka. Kan tipsa om deras instagram med, superfina bilder, hotell och omgivningar – namnet är tunnby.se där. Sen blir det en natt i Varberg med, vill så gärna ta ett besök i Krickelins butik, och sen hänger vi en dag med brorsans familj i Göteborg är tanken.

I går hade vi förresten en lite oväntat produktiv dag trots värmen. Vi plockade fläderblommor och gjorde saft, ett gäng jordgubbar var mogna och plockades in för att göra rårörda jordgubbar till vinterns pannkakor, maken plockade in älgört att torka till te för vinterns sjukor och jag har gjort örtsalt, som står och torkar det sista nu. Klart man inte måste göra allt det, men det känns lite som slöseri att inte ta tillvara på allt som trädgården bjuder på!

Är så kär i min fina ros – Hot Chocolate – som nästan ser fake ut.

Jag får stödvattna där det är störst behov nu, på sallad, ärter och bönor. Potatis, lök och vitlök får klara sig ”bäst de vill”, vi kan inte vattna såna stora land, det har vi inte vatten nog till. Självklart får växthuset en dos med, nu äntligen tycker jag tomatplantorna börjar växa till sig och de första tomatämnena har börjat visa sig. Några gurkor har torkat ihop och jag borde så nya, men jag pallar inte. Sen blir jag trött på mig själv, jag VET ju att chilin ger mycket bättre skörd i krukor än i landen i växthuset, så varför sätter jag dem där? Men det är också smidigt att slippa vattna krukor, växthuset har ju automatbevattning i övrigt. Ja sen är det ju blomkrukorna runt huset, de behöver ju vattnas med förstås. Nu vill F ha lite uppmärksamhet, ta hand om er i värmen!

Vi har vansinnigt mycket fjärilar här hemma, helt fantastiskt! Till största delen är det nässel- och tistelfjärilar, några kålfjärilar och någon enstaka citronfjäril, men även små ”sotmätare” tror jag. Fick finbesök på foten av en tistelfjäril, som synes ovan!

Att lajva sommar

Ibland blir livet lite roligare och lite mysigare när man kliver in i en roll, och lajvar att man lever mitt i en instagramdröm (vilket vi ju gör) eller film. Att istället för att dra på ett gammalt linne, som man alltid gör, så tar man på en gul-vit-rutig bikinitopp och en sval blåvit-randig oversize skjorta som gör att man känner sig som en sval, mogen kvinna i en romantisk film. Att kanske inte ta den där praktiska gamla tröjan som är ok att skita ner och istället känna sig lite fin gör att det är lättare att kliva in i en roll. Rollen är inte där för att dölja något, utan den är där för att förhöja det där man blir lite hemmablind för. Att gå ner och mata djuren och låtsas att man är den där kvinnan gör att morgonen känns romantisk, och det är lättare att se ”utifrån” allt bra vi har.

Det är liksom lättare att se allt vackert om man tar ett utifrån-perspektiv.
Till och med ogräsrabatterna är vackra nu.

Detsamma gäller för det där glaset bubbel på eftermiddagen (när man är ledig), att lägga upp en liten bit ost, göra lite fint för sig och sen sätta sig och njuta av både omgivning och en bra bok. Det ger lite mer, att göra det där lite extra.

Ett glas rabarberdryck funkar lika bra, bara det är nåt lite lyxigt. Och såklart ta sig tid att lägga i lite mynta med.
Att ta sig tid att plocka in lite egna jordgubbar till frukosten, i en söt skål, bli oxå en grej.

Jag tror att det är en tjej-grej, det där att lajva att man är någon annan, eller i ett annat sammanhang – men jag kan ha fel?

Hela den här upplevelsen grundar sig i att jag gjorde något jag i princip aldrig gör annars – igår gick jag på en shopping-runda på stan. Jag behövde en ny bikinitopp och hittade ovannämnda gulvit-rutiga, och sen snubblade jag över den drömmiga storskjortan på Åhlens, och just känslan av att gå runt i den känns så himla sommarfint. Jag försöker alltid se till att bara shoppa sånt jag faktiskt behöver, men ibland blir det också nåt sånt här – ett plagg jag bara VET att jag kommer känna mig fantastiskt somrig i och som kommer göra mig glad varje gång jag tar på det. Sen är den dessutom gjord i tunn, sval bomull och är heeeelt ljuvlig att ha på sig i värmen…. En riktig vinst!

I dag jobbar jag hemma, och tar varje rast till chans att få njuta av, och lajva, sommaren. Inte svårt idag när det blir över 30 grader, är VÄLDIGT glad för den nya AC’n vi investerat i, som vi har i sovrummet. Brukar ni lajva i ert eget huvud, för att göra vardagen lite roligare? Och hur? Hade jag varit författare (som jag fortfarande tänker att jag ska bli ”när jag blir stor”) så hade jag lajvat författare hela tiden, för att liksom till fullo njuta av känslan det ger. Alltså ni vet, sitta på ett café med en stor Cappucino och skriva bok, eller sitta framför ett fönster med utsikt för att skriva. Älskar att använda kläder och attribut på det här sättet, när andan och lusten faller på!

Swooosh

Det är fredag igen och den här veckan har jag varit väldigt försiktig med små måltider och nästan inget sött (för det behövdes lite glass idag), och jag har inte haft ont i magen på hela veckan. Får säkert fortsätta med ”småätandet” ett tag till för att det helt ska ge sig, men det känns som det går åt rätt håll.

Tiden går så fort nu, som vanligt så försvinner maj i en fart som inte är rimlig – trots min extra dag på gården här hemma. Insåg för övrigt att jag inte skrivit någon direkt utvärdering av det, det är ju ändå två månader som gått när jag jobbar 80% och lägger en dag på odlingar och annat här hemma i veckan. Skillnaden är som natt och dag, jag är helt i fas i trädgården och jag hinner sitta ner och vila med en bra bok när andan faller på. Det känns verkligen som ett av de bästa besluten jag tagit, och jag förstår nästan inte hur jag INTE har gjort så här innan! Det gör absolut att glädjen med trädgård och odling har kommit tillbaka igen, och jag mår toppen av det dessutom.

Så här ser det ut precis när man kommer hem till oss nu – så grönt!

Till helgen blir det som vanligt träning, och det lilla projekt jag har som ska göras är att jag ska fästa armeringsnät inne i växthuset som sedan gurkorna ska planteras framför. Ni ska få bilder sen, men tanken är att de ska kunna klättra lite enklare upp runt väggarna, och att gurkorna (förhoppningsvis) blir lätta att nå under näten.

Nästa jobbvecka ser ut att bli ganska rimlig, och veckan därpå är vi ett ganska stort gäng som åker ner till Bryssel för att besöka EU-kontoret och en mängd olika event. Lär väl vara helt färdig efter den veckan, men kommer hem (om inget händer) på torsdag kväll och är sedan ledig på fredagen eftersom det är skolavslutning, så det blir nog bra. Största oron är om något blir inställt när det gäller resan hem, vill helst inte fastna i Belgien ju. Vi har lite olika sätt att ta oss dit, de som har möjlighet åker tåg (17h enkel resa) men vi är några som inte kan vara borta så länge så vi kommer att flyga. Det är inte optimalt, men det blir som det blir – och jag flyger ju typ var 10:e år så det får väl liksom gå.

Nu hoppas jag på en skön kväll i solen på altanen, med lite grillat och ett glas bubbel (famous last words, efter förra fredagen)… Hoppas det går bättre den här gången, haha! Ha en skön helg!

Vår fantastiska medelhavssida (sydost)!

Inte bara regn

Förlåt, jag känner att det har varit himla gnälligt här ett tag, med magsjuka och allt. Men jag kan också säga att det är liksom inte synd om mig, jag har ett fantastiskt jobb, min man och tillika bästa kompis, och tre friska barn. Sist men inte minst, så bor vi ju så otroligt härligt på vår lilla gård, som dessutom har EXPLODERAT i grönska nu när det kommit lite regn! Bilderna från trädgården häromdagen har fått många att hajja till att det är tidig blomning, men faktum är att i princip alla de blommorna står ju mot en svart fasad i sydost läge, resten av trädgården ligger nästan 2 veckor efter.

Är så nöjd över rabatterna jag gjort i ordning nu i vår, och i onsdags när jag hade ”jobba-på-gården” dag så satte jag ut alla tomater, chili och paprika i växthuset – minus 4 som ska få bo på friland istället. Bönor och gurka är sått, tillsammans med zucchini och pumpa, och nästan alla Dahlior har tagit plats ute med. Den här extra dagen jag får på mig i veckan gör världens skillnad, istället för att känna mig stressad över det som ska göras så ligger jag i fas, och hinner med ”onödigheter” som att fixa gamla rabatter. Det gör att hela trädgården och odlingen känns så himla mycket roligare!

I dag är det ju dessutom fredag, det är strålande väder och hela helgen ska ju hålla sig runt 20 grader, möjligen med nån skur på lördag bara. Magsjukan är borta, och det ska jag fira med ett glas bubbel ikväll, och jag tror att vi ska grilla revben med, vilket jag älskar. Så ni hör ju, inte ett dugg synd om mig på det stora hela, även om man såklart måste få vara ledsen över saker ibland med. Men idag känns det bra, så i eftermiddag tar vi helg hörrni!

Två tankar i huvudet samtidigt

Jag har en generell intern regel, att man får gnälla på allt en gång, sen får man inte gnälla mer innan man försökt göra något åt det. Går det inte ”över” så kan man få gnälla en gång till, men sen måste man testa nåt annat. Ni fattar. Det är självklart inte alltid jag ens följer min egen ”regel”, men jag försöker i alla fall.

Sen har vi det där med att inte riktigt känna att man har RÄTT att gnälla, alltså att något antingen är ett trivialt problem, att andra har det värre eller att det kanske inte egentligen är något att gnälla om.

Det specifika ”problemet” jag har i huvudet just nu är att jag känner mig ensam, och skulle vilja hänga mer med kompisar – och kanske också att jag önskar att jag verkligen hade en ”bästis”, en sån där man kan ringa och prata med allt om, och där man är någons förstahandsval.

Men jag HAR kompisar, men kompisar som också har en massa andra kompisar och som oftast är svårt att boka in något med på kort varsel. Jag har dessutom en fantastisk bloggare som med varm famn erbjudit sin vänskap, så vad gnäller jag om? Problemet där blir att jag inte ORKAR. Jag orkar inte lära känna en ny person, och jag orkar inte vara den som ska boka upp något med mina gamla vänner. Jag vet inte idag om jag kommer ha någon social ork en tisdag om tre veckor, jag vet precis idag vad jag orkar socialt.

Finns en massa möjligheter och ställen att ta en kaffe på här ju

Jag har en generell mental bild över att alla är välkomna hit på en kaffe, lite när som faktiskt, för vi är oftast hemma. Det innebär inte en massa förberedelser eller måsten, utan man är helt enkelt välkommen hit för en stunds snack och en kaffe. Men jag fattar att det är något de flesta inte känner sig bekväma att göra – vi har en kompis som vi fått sedan vi flyttade hit som däremot gör så ibland, och det är väldigt trevligt. Det kanske bara blir 30 minuters snack och sen åker hon vidare, men det är väldigt uppskattat. Det är också ok att bara säga nej när hon messar och frågar, vilket också är skönt – för det betyder ju bara att jag inte kan eller orkar precis just nu, inte att jag inte vill nästa gång.

Här tex.

Så min känsla att jag känner mig lite ensam och ledsen, men också att jag inte har någon rätt att klaga pga ovanstående. Men jag skulle ju gärna träffa vänner mer, fast kanske inte i så ”stora” uppstyrda sammanhang. En lunch är också toppen, även om det kan bli väl kort att hinna snacka om det är någon man inte träffat på länge. Så alltså känner jag mig både värdelös och ensam och värdelös för att det är ett problem som ju har en lösning – bara att det är en jag inte orkar med just nu.

Jag satt på altanen idag och drack kaffe, och kände att det är så synd att inte kompisar ”vill” komma och dela det här fina med mig (eller inte kan såklart, för alla har ju fullt upp i sina egna liv, det dömer jag ingen för!!). Jag fattar och jag saknar det, båda två samtidigt.

Eller här.

Vad vill jag med det här då? Låta otacksam och gnällig verkar det som, men det är såklart inte fallet. Vill bara säga att ni får gärna slänga iväg ett sms och fråga om jag är hemma för en kaffe, om ni har vägarna förbi – det är jag ju nästan alltid (i alla fall på helgerna). Och som vanligt ville jag bara försöka reda ut mina egna tankar genom att skriva om dem, det hjälper ju nästan jämt.

Mitt i maj

Det går åt rätt håll, jag hade bara liiite ont i magen i går, och fick för första gången på över en vecka sova rätt ok i princip hela natten. Maken verkar lite piggare med, så förhoppningsvis ska vi bara återhämta oss lite nu.

Det var fint ljus med lite soldis i går eftermiddag/kväll, så jag passade på att ta med kameran runt i trädgården. De flesta blommorna som kommit upp håller sig antingen på södersidan om huset eller på ostsidan, där solen värmer först (klicka för större bild):

Jag är så himla trött i själen idag. Trött på att man gör allt man kan för att vara snäll och hjälpa en tonåring som har det kämpigt, sen är man ändå en ”kärringjävel” och värre om man bara typ ber nån hänga upp sina gympakläder. Precis allt man gör är värt noll och intet i samma sekund som tonåringen inte får exakt det den vill ha. Jag blir så ledsen, jag känner mig som när jag var liten i skolan och inte förstår varför ”alla är dumma” när jag bara är snäll och inte gör nåt. Jag förstår inte, när jag aldrig vill något ont, inte att man kan hata nån så mycket då. Jag fattar såklart att man som tonåring tycker att ens föräldrar ”inte fattar” eller är töntiga, men det här hatet… Det går väldigt hårt åt mig, och det hjälper inte att han vänder på en femöring och är glad och ber om andra saker efter två minuter, det onda gör fortfarande ont i mig och sitter kvar där för gott. Kvar är känslan att allt jag gör bara blir fel.