Jag har en hård regel hemma, och det är att man inte får gå runt och skråla på julsånger förrän tidigast 1 november och som längst sista januari. Det på grund av att min man tycker att de är så ”trallvänliga” och därmed gärna kan gå runt och sjunga/nynna på en julsång mitt i sommaren – vilket ger mig lite lätt panik. MEN, nu är det november och alltså fritt fram att diskutera jul och sjunga julsånger! (läses med glimten i ögat gärna, tack)
Förra årets krans, dags att sätta ihop en ny till i år känner jag.
Har du följt mig länge vet du att jag tycker att själva julhelgen är väldigt jobbig, eftersom den belyser relationer som inte finns och familj som saknas. Däremot nu inför julen, DET gillar jag bättre, då kan jag liksom låtsas som att allt ska bli bra och tycka att det är mysigt att pynta och förbereda. Med tre pojkar i huset så är det ju dock absolut för min egen del jag pyntar, med undantag för den yngsta så märker inte de andra av det överhuvudtaget – såklart trist, men som jag bollade lite med mamma, jag måste få göra det för min egen skull ändå. Nu har vi ändå absolut inga storslagna gester kring julen ska sägas, det är EN låda med julpynt, inte som Underbara Clara som plockar fram en låda varje advent typ. Däremot har vi ju ett så vansinnigt julkompatibelt hus på vår lilla gård, det är ju som gjort för att fira jul i tillsammans med släkt och familj (vilket ju inte sker tyvärr).
En vinter för flera år sedan – när det kom snö. Undrar om vi kommer få någon i vinter…
Men, nu har vi i alla fall bokat in en glögg- och spelkväll i december med kompisar, vilket faktiskt gör att det känns väldigt mycket roligare att julpreppa inför! Fick helt plötsligt lust att göra lite vinterfint framför ytterdörren, kanske t.om baka något julgodis och göra lussekatter tills dess, vilket känns superkul när det varit en bara tung och oinspirerad känsla kring julen så länge. Jag tänkte alltså passa på att leva i den sköna ”inför-julen” känslan, som kanske har infallit lite tidigare i år för min del än vad den brukar, så länge den varar och inte ersätts av juldepp. Bra strategi ändå?
Jag har varit, och är fortfarande, riktigt jäkla förkyld. Ni vet sådär så man har ont i kroppen hur man än sitter/står/ligger. Och det kan kanske låta knäppt men det har varit en perfekt helg att måla om äldsta sonens rum på. Att måla en liten stund för att sen lägga sig och vila medan det torkar, i många omgångar eftersom jag tagit halva rummet åt gången, har varit väldigt skönt. Inget tungt arbete, men ändå lite rörelse och sen gott om tid att vila.
Rummet ser totalt annorlunda ut, och då har jag inte ens investerat i färg utan använt det vi hade över, enda utgifterna var maskeringstejp och två tavelramar. Jag hade nog lite öde med mig, i fredags stod jag och tittade på rummet och tänkte att vi skulle haft ett sånt litet skrivbord som vi har i vardagsrummet även här, och en halvtimme senare var det en kvinna som skänkte bort just ett sånt här vid Gränna!?! Hur sjukt? Det hämtade vi i helgen och det är mycket bättre proportioner än det gamla köksbord som trängdes där innan… Resten av möblerna har stått nere i stallet sedan vi flyttade, perfekt att använda nu.
Nå, orkade inte byta lakan till nåt snyggare just nu, nån måtta får det vara!
Ja, nu kommer det ju inte vara så här snyggt, allt Lego ska tillbaka in, men ändå! Hur bra blev det inte?! Till och med tonåringen blev väldigt nöjd, otroligt nog.
På önskelistan står att vända dörren med, men det är eventuellt inte genomförbart då lampknappen hamnar bakom dörren i så fall, annars vore det väldigt bra eftersom nu garderoben bara går att öppna när dörren är helt stängd (och garderoben kan vi inte flytta på). Vi får se.
Minns ni hur det såg ut precis när jag började greja?
Jag är hostig och förkyld, inget värre än en vanlig höstförkylning, men den gör ju såklart att man får boka om och av lite. T.ex. har det blivit distansarbete sedan i onsdags (tur man har den möjligheten) för att inte smitta hela jobbet, och dessvärre fick träningen bokas av. Dessvärre för att jag preciiiiiis kände att det gick lite, lite framåt och faktiskt kändes ganska bra de allra sista passen, annars är det ju ingen panik att missa pass för att jag är förkyld – det är sånt som händer och eftersom målet bara är att fortsätta träna så är det lugnt. Är för övrigt väldigt glad för att det är denna vecka jag är förkyld och inte nästa – den är fullbokad både med evenemang jag håller i och en konferens jag ska gå på, och två dagars utbildning i Stockholm.
I alla fall, efter en förmiddag framför datorn så fick jag lite spunk på att bara sitta still i går, så på lunchen möblerade jag om på kontoret. Fick dessutom sånt vansinnigt målarsug redan i helgen, så jag hämtade hem lite färgprover för att fundera. Det kommer bli dämpade, lite brända, rosa toner i sovrummet – men först till jullovet tror jag. Däremot så fick jag ”ok” från äldsta att måla om hans sovrum här uppe i huset – sommartid bor han ju nere i vårt stora rum med sovloft i garagebyggnaden, så jag passar på innan kylan tvingar upp honom hit igen. Har egentligen inte så mycket budget för hans rum direkt, men har färg över från när vi målade vårt sovrum (som ju nu ändå ska byta färg då) så det får bli en ljust grå-grön färg. Det rummet är så litet, så jag tänker att jag får det klart under helgen, ett passande litet projekt till en helg som ser ut att bjuda på riktigt höstrusk och med få andra måsten. Jag gör bara såna här små ”renoveringar” eller vad man ska kalla det, när lusten faller på – då går det fort och är roligt. Och det ÄR ju absolut inget måste liksom, bara kul att boa lite inför hösten och vintern.
Lite roligt, det här är ju halltapeten, och från hallen ser man ju rakt in i vårt sovrum. De rosa färger jag valde ut fick jag en sån känsla av att jag kände igen, och när jag lade dem mot halltapeten så skrattade jag högt! Inte konstigt att jag föll för just de tonerna… (inte helt korrekta färger mot verkligheten pga togs i lampljus, men man ser ju i alla fall hur tonerna stämmer med varandra)
Mindre kul är att båda de äldre barnen antingen är sura för att jag ändrar nåt (inte han vars sovrum jag ska måla såklart) eller inte alls bryr sig (han vars sovrum jag ska måla). Det hade ju varit liiite kul om de kanske tyckte nåt blev fint eller blev lite glada. JA, jag gör det för MIN skull, men ändå, delad glädje ni vet… Maken är lite skeptisk till rosa sovrum men litar på mig, och har väl inte så mycket synpunkter på det tonåringens sovrum direkt. Måla är bland det roligaste man kan göra tycker jag, det går relativt fort så man kan vara spontan, kostar inte skjortan och gör stor skillnad! Målar gärna själv, om det inte är enorma ytor, tycker det är lite meditativt samtidigt som jag blir glad av det. Båda de stora barnens rum ser än så länge ut som de gjorde när vi flyttade hit, de är inte så mycket för förändring de där alltså (vet inte VEM de tar efter, det är inte mig i alla fall). Ena tonåringens rum syns inte så mycket för det ligger ”innanför” kontoret, men den andra ligger liksom mitt i huset och fototapeten och de vita väggarna stämmer liksom inte med resten av huset, så jag är glad att jag fick ok på att måla där nu. ”Jag flyttar väl ändå snart hemifrån” var hans kommentar, och så fort han förstod att det inte var ”hans” rum i garaget jag pratade om så fick jag godkänt att måla. När han sover i garaget så används rummet istället mest som ”LEGO-rum” där nästan allt LEGO ungarna har får sprida ut sig.
Som sagt, det här rummet stämmer inte alls med övriga huset. Glad att jag fick fritt fram att måla om nu!
Ett vidvinkelsfoto på rummet (det är mycket mindre än det ser ut här). Det är så litet så jag tänker att jag ska kunna ta en vägg åt gången och bara flytta undan möblerna när jag målar, så slipper övriga huset bli så stökigt.
Jag skulle vilja måla om kontoret med, men mötte lite mer motstånd där (förutom att jag inte vill ha en massa projekt på en gång, bara ett i taget så det är kul), så det får väl vänta lite. Det blev i alla fall bättre med lite ommöblering så det får duga för nu.
Jag är glad att jag har ett sug att göra om lite, det betyder rent konkret att jag mår ganska bra just nu, apropå förra inlägget om mindre problem och konflikter. Att jag känner ett kreativt sug, oavsett hur litet, är alltid ett gott tecken! Däremot har jag lärt mig att det fort kan ändras om det händer något, därav det mogna beslutet att skjuta på ommålning av sovrum till jullovet och bara ta tonårsrummet nu. Då är det litet nog att få klart även om orken skulle tryta, för jag orkar INTE ha halvfärdiga projekt någon längre tid. Se – jag lär mig, jag med!
Jag har haft så extremt låg lust att greja i trädgården sedan torkan i somras gjorde att i princip allt torkade ut, och sen kom till slut lite efterlängtat regn men då hade jag inte lust att gå ut heller. Alltså har trädgården hamnat lite efter den sista tiden, och det var både ogräs och en del skörd att ta hand om. Därför tog jag tacksamt emot hjälp från mamma förra veckan, och tillsammans rensade vi i en massa blomsterrabatter – och det blev så fint så jag fick tillbaka lite av lusten med! Det resulterade i en hel helg med trädgårdsarbete, och nu är i princip alla rabatter superfina och i ordning igen, och maken har dessutom jobbat ner den enorma stubben efter att den ena av våra lönnar föll vid vår infart för ett par år sedan – så nu kan även stora lastbilar mm åka in utan problem (det har de kunnat hela tiden, men det har varit väldigt stora skillnader i hur skickliga förare vi haft att göra med).
F har haft kompis på besök och har också varit ute och grejat större delen av helgen.
Fick faktiskt så mycket feeling att jag till och med orkade ta tag i 3 totalt övervuxna rabatter, där kvickroten nästan kvävt ut de växter som funnits där i, bland annat pioner. Nu grävde jag bort all jord och ”gräsmattan” som låg över rabatterna och pillade mig mellan pionens rötter för att få bort allt ordentligt – ett stort jobb trots relativt små rabatter, men det blev så väldigt fint efter!
Nån som också har varit ute med oss hela helgen är lilla Britta. Hon har skuttat runt och busat med både oss människor och gårdens övriga katter, och efter långa dagar i solen har hon slocknat på ett par minuter när vi gått in. Hon är dock typ omöjlig att hitta ute genom att bara titta efter, för hon är typ osynlig med sin färgställning, men som tur är så kommer hon (oftast) glatt när vi ropar på henne.
Det är då inte lätt att fota en ursnabb kattunge kan jag säga!
I morgon är min sista gårds-dag så som den är inplanerad i mitt schema. Kanske att jag och mamma tar tag i köksträdgården som är i STORT behov av en genomkörare, eller så ska vi bara ta det lugnt och njuta av det fina vädret… Det är lätt att dras med i arbetet och köra på, och glömma njutdelen, annars kan man ju kombinera de båda en dag såklart.
Misstänker att oktober kommer gå i ett nafs för övrigt, det är en massa aktiviteter på jobbet och även på hemmaplan, så kanske att man ändå skulle försöka hinna med köksträdgåden i morgon ändå…. Är ju så mentalt skönt att ha den i ordning! Ska höra lite med mamma så får vi se vad vi känner för.
I dag har jag jobbat hemma, vilket är sällan jag gör en tisdag men jag var så vansinnigt trött igår (och även idag) på jobbet så det var nödvändigt med en dags tystnad runtomkring. Tröttheten beror på en vecka med urusel sömn, även fast jag tar HRT (hormoner) så kommer jag ibland in i kortare perioder där jag inte liksom kan komma ner i djupsömn. Det känns som man ligger och guppar på ytan med någon form av flytdräkt, när allt jag vill är att dyka ner och sova ordentligt. Det brukar hålla i sig ungefär en vecka, så jag har gott hopp om att det snart blir bättre.
Från den fina solnedgången i går. Gräset har hämtat sig vansinnigt bra, från att ha varit HELT dött och torrt. Det slutar aldrig förundra mig faktiskt.
I morgon håller jag i en konferens, och som alltid i mitt jobb så blir det lite extra mycket omvärldsbevakning för att ha lite nyhetssvep att dela med mig av. Tyvärr är det ju sällan sådär positiva nyheter eftersom jag jobbar inom klimatfrågorna, så verkligheten och framtiden ligger just nu lite som en blöt tung filt över mig (dock inte av det slag som gör att man sover bättre). Jag ska absolut inte dra allt här, men faktum är att det i de mörkaste rapporterna nu börjar se ut som mitt fiktiva scenario till den bok jag en gång började skriva, kanske kommer stämma med verkligheten, inom en inte alltför avlägsen framtid. Det känns ju sjukt, och läskigt och också helt overkligt.
Som en kompis sa, hon matchar inredningen 😉
Jag har i alla fall så gott sällskap när jag jobbar hemma, av lilla Britta, vår kattunge. Hon är ljuvligt charmig och rasande söt, och jag kan lätt bli sittande med henne i famnen som med en liten bebis som man får gulla med ohämmat. Idag har hon fått gå ut lite själv, på prov, när jag suttit och jobbat med altandörren på glänt i solen. På tal om det förresten, visserligen är vädret helt fantastiskt fint nu och har varit hela dagen, men i morse fick vi faktiskt redan den första frosten?!? Väderappen sa 6 grader, tempen jag har hängande mot husväggen sa 4, så det har nog varit precis runt nollan ute i trädgården. Ingen rejäl frost som tur var, så det mesta verkar fortfarande vara ok, men det kändes väl tidigt… Det finns egentligen massor att göra i trädgården ännu, inte minst att rensa en omgång till, men lusten och orken har inte infunnit sig och då blir bara det mest akuta gjort. Så får det vara, tänker jag. I går hade jag med två kassar med gurka till jobbet, hade tänkt göra smörgåsgurka och så men har inte orkat, och då är det bättre att det kommer andra till godo. Det är ok att ändra sig och att sänka ambitionsnivån, det är inte som att det gör någon skada att odla för mycket gurka – i värsta fall blir det ju djurmat och det är inte heller fy skam.
Från i morse, det går faktiskt ana lite lätt frost i gräset i skuggan.
Vår hasselbusken ”jättenöt från Halle” har gett sin första skörd, hela 6 hasselnötter 😉 Skördade dem nu lite på vinst och förlust, men sen fick jag tips om en artikel från en kollega och det visade sig att jag faktiskt skördat dem rätt tid. Det ska helt enkelt gå att lossa dem från sin gröna ”hatt” genom att trycka dem lite i sidled, och det gjorde det, när jag testade i köket. Barnen ropade hurra, nutella, och förstod inte alls när jag skrattade… Krävs nog lite mer än 6 nötter för det! Nu ska de i alla fall få torka ordentligt, sen får nån annan i familjen provsmaka – jag själv är allergisk mot hasselnötter, inte jätteallergisk men kan absolut inte äta dem råa.
Förresten, jag nämnde nog tidigare att vi skulle gå Ölmstad Lunken (en mil i skogen med stationer med tävlingar, likt många andra)? Vi gjorde i alla fall det, med grannarna i lördags, och trots att väderappen varnat för regn hela dagen klarade vi oss med bara lite duggregn i några omgångar. Väldigt trevligt var det, och så SKÖNT att komma ut och vandra, och en väldigt rolig bonus blev det när vi faktiskt vann tävlingarna, haha! Oväntat men superkul, väldigt bra anordnad dag med.
Kikar jag lite framåt i kalendern så ser oktober helt galen ut, för att vara vår och min kalender. Vi är sällan iväg, vare sig i jobb eller privat, men nu har det samlat sig mängder med korta resor i just oktober, och ytterligare en blev det (troligen) när vi fick erbjudande om en processledar-utbildning häromdagen i jobbet, som jag gärna vill gå. Nu ska jag till både Stockholm och Göteborg i jobbet, och därtill ska vi till Hestravikens spa jag och maken och sen även en sväng till Västervik för att hälsa på svägerskan med familj. Det är typ lika många småresor som vi annars har på ett halvår/år annars, så det blir en intensiv månad, även om alla resor ska bli roliga. Från och med 1 oktober så går jag upp och jobbar heltid igen med, det känns väl ok nu när det inte är lika kul att vara ute och greja längre, men också lite segt. Jag har verkligen uppskattat OCH fått ut mycket av min gårdsdag, och kommer sikta på samma upplägg kommande år med.
Vi kom ut på vår lilla vandring i söndags, och det var ju så fantastiskt härligt väder! Soligt, klar luft och perfekt temperatur till att vandra i t-shirt och brallor. Vi (vi hade med F) njöt för fulla muggar allihop! Sträckan vi gick var 4 km enkel väg, i kuperad terräng, och med en relativt tung ryggsäck så kändes det att det var längesen jag vandrade. Tränar gör jag ju, men att bara gå ut och gå finns sällan tid till så oavsett att jag är i bättre form nu än på länge så var det lite jobbigt. Skulle verkligen vilja hinna vandra mer, inte för motionens skull utan för att man mår så bra i själen! Gillar inte att vandra fort heller, vill stanna, fota och se mig omkring, utan hets.
Det ligger en liten reel med småfilmer från vandringen på mitt instagram, här kommer bara naturbilder.
Att vara ute i skogen ger min hjärna en paus, det är verkligen enda gången det inte snurrar runt en massa i skallen. Är lite fascinerad över hur stor skillnad det är, går jag runt hemma och fixar och donar så rullar hjärnan på hela tiden – visserligen i egen takt och utan stress, men ändå – men i skogen är den liksom bara lugn och tyst. Jag har så himla svårt att förstå (oftast killar) som ”inte tänker på nåt” – alltså HUR kan man inte göra det? Men i skogen gör inte jag heller det, och det är ju otroligt skönt. Avis på de som inte går runt med 100 flikar öppna i huvudet samtidigt hela tiden.
Finns heller inget som smakar så gott som mat och kaffe gör ute i skogen. Vi hade med en favoritkaka, den gamla trotjänare bondkaka, som F och jag bakade på lördagen.
I morgon är det min jobba-på-gården-dag och jag tror att jag ska försöka ta vara på lite chili (för inlagda jalapenos samt ev chilisås) och om jag orkar, lite smörgåsgurka. Vi har enorma mängder gurka nu, men jag har verkligen inte haft NÅN lust att lägga in den, så då har det fått vara helt enkelt. Försöker låta mig känna att det också är ok, det kommer alltid bli djurfoder om inte annat, och de bär jag inte orkar plocka blir ju fågelmat.
Jag kanske vill revidera mitt förra inlägg lite, efter ett tänkvärt inlägg från någon som dök upp i mitt instagramflöde. Kan tyvärr inte återge vem eftersom jag inte minns, men hon tyckte att uttrycket ”tjejnyår” är både kommersialiserande och förminskande mot hösten (och mot tjejer), och får jag tänka på saken lite så håller jag faktiskt med. Tjejnyår känns som det används för att främja konsumtion och ”göra om mig”-grejor, och även om även hon som skrev inlägget höll med om att det absolut kan ge nystarts-känsla att gå in i hösten så är det bara en liten del av det. Hösten är även starten på något vilsamt, ett långsammare tempo som (förhoppningsvis) ger en lång och mjuk landningsbana in i vintern. Jag gillar det tänket bättre, känner jag nu – men förstår också känslan av nystart (ni vet, två tankar i huvudet samtidigt, det löser vi).
I morse fick jag pling i telefonen från min apoteksapp, att Lenzetto (östrogenspray) nu fanns på lager på några apotek i Jönköping, så det blev till att åka till apoteket och hämta ut ett 3-pack. Frågade om man fick hämta ut mer, och det fick man ju, men eftersom det är så många som har brist så ville de helst inte det. Fattar absolut det, och tog bara ett 3-pack, men nu har jag nog så jag klarar mig 3-4 månader till. Har ju ökat min östrogendos och mår återigen mycket bättre, skulle gissa att jag är i slutfasen av förklimakteriet så hoppas kunna dra ner på hormonerna framöver igen sen. Ändå vansinnig skillnad i hur man mår, bara för man sprayar en dos till?? Bästa grejen!
På tal om något helt annat så såg jag att våra hösthallon precis börjat mogna. Fortfarande en del blåbär kvar på de amerikanska blåbärsbuskarna med, och snart kommer björnbär. September är absolut månaden då vi har mest att skörda i trädgården, extra skönt eftersom det mesta är perenna växter. Gillar också att alla dessa bär mognar i omgångar, precis som tomater och gurka, det blir liiiite mer hanterbart då. Brukar frysa in i ziplock-påsar, så kan man bara fylla på när man plockat en skål, så gör jag sylt en regnig dag när det behövs och jag har tid. Blåbär har vi fått i mängder, och björnbären ser också ut att ge riklig skörd, men hallonen ger nog lite mindre än vanligt. Nästan inga äpplen dock, det är jag väldigt ledsen för, de frös bort i våras.
I alla fall, för att landa in i det jag började prata om, i helgen så ska vi storstäda, och sen ska jag byta ut sommarens kuddar, plädar och ”pynt” mot höstens lite murrigare färger, det känns mysigt. Kanske att vi till och med tänder brasan på lördag, som ser både regnig och småkall ut? Nu kör vi hörni, löven ska falla – höstmys för alla!
Kanske vi lyckas ta oss hit på söndag, det hade varit fint…
I tisdags tog vi emot en ny familjemedlem, den lilla kattungen Britta (bondkatt)! Vi har ju tre stallkatter (mamma och två döttrar, självklart chippade och kastrerade trots att de är stallkatter), men när en kompis fick kattungar och undrade om vi inte ville ha en…. då kunde jag inte säga nej! Lilla Britta kommer också behöva vara ute mycket, vi är ändå ett litet gäng som är allergiska mot katter (och ja, vi är lika kära i henne ändå), men nu är hon såklart för liten, så nu bor hon inne men får inte gå in i sovrummen.
Hon är såklart URGULLIG och bedårande pytteliten, och försvinner därmed lätt i ett ganska stort hus, haha! Har hittat henne i en låda, bakom soffdynorna (nedan) och under köksskåpen (där har jag blockerat det lilla hålet nu). Första natten tyckte jag att hon inte skulle behöva sova själv, så sov absolut på soffan med henne på bröstet hela natten… Svårt att inte smälta av en kattunge liksom.
Stora öron och ögon, och en rund och trind liten mage, annars är hon mest en liten tuss än så länge.
Barnen älskar ju alla våra katter, och såklart även den här lilla tösen! Har mest bilder på när hon sover, men det ÄR lite svårt att fota en snabb kattunge har jag insett…
Första veckan här nu så har vi hjälp av både barn och mormor, och jag har jobbat en del på distans, för att hon ska få mycket sällskap. Våra andra katter ska hon få träffa om ett tag, men de kommer vi inte lämna inne med henne när inte vi är hemma, och ute kommer hon inte få vara förrän hon är lite större och hittar och känner sig hemma.
Sent i lördags kväll ringde telefonen. ”F har det lite kämpigt just nu i värmen, batteriet tog slut inför sista natten, han vill gärna prata lite”. Så vi pratade lite, och mamma-instinkten sa att det nog var dags att komma hem från scoutlägret. Visserligen kan huvudvärk bero på värmen, men jag vet att den hos F oftast kommer precis före ordentligt med feber med. Vi hade tur, så en annan förälder som bor i Ölmstad var på plats och hämtade sitt barn som hade ont i halsen, så F fick hoppa in i deras bil. Strax efter midnatt var han hemma, varm, tröttsvullen och totalt groggy. Vi bäddade ner honom i vårt rum och slog på AC’n, och nu har han sedan dess haft ungefär 39 graders feber.
Men, han har haft det väldigt roligt, fram till den sista kvällen – och avslutningssamlingen på söndagen blev ändå inställd pga åskvarning så han missade inte mycket. Idag är han mer sig själv, förutom febern då, och det är härligt att ha honom hemma igen! Jag har vobbat (eller mest jobbat eftersom han fått ligga och titta på TV) och bara gått och nosat och gosat med honom titt som tätt. Förhoppningsvis smittar han ingen annan, och så är vi alla friska när vi åker på minisemester till helgen.
L håller på och packar till sitt läger för fullt, och O planerar för kompismiddag med sitt gäng här hemma till helgen. Så mysigt att kunna bjuda över kompisar till ett tomt hus tänker jag, och det är kul att höra honom planera mat och sånt. Han trivs så bra på sitt jobb med, och jag är så stolt över att han sköter det så himla fint och tar ansvar – plus att det är himla bra erfarenheter och lärdomar att ta med sig från ett jobb som vaktmästare/alltiallo till sitt liv sen. Inte så intressant när vi pratar om samma saker såklart, men nu får han måla, fixa tvättmaskiner, klippa häckar och sköta innergårdar – och trivs verkligen toppen med det. Så glad för honom!
Bjussar på en lite trött sommarselfie. Var och klippte mig i fredags och fick lite halvny frisyr, alltid kul 🙂
Jag längtar till vi ska käka på Holy Smoke, och ser fram emot lite gårds- och hotellfrukostar. Det är ju Tunnby gårdshotell vi ska åka till, på Kullahalvön, som drivs av gamla kompisar sedan ett halvår tillbaka. Kan tipsa om deras instagram med, superfina bilder, hotell och omgivningar – namnet är tunnby.se där. Sen blir det en natt i Varberg med, vill så gärna ta ett besök i Krickelins butik, och sen hänger vi en dag med brorsans familj i Göteborg är tanken.
I går hade vi förresten en lite oväntat produktiv dag trots värmen. Vi plockade fläderblommor och gjorde saft, ett gäng jordgubbar var mogna och plockades in för att göra rårörda jordgubbar till vinterns pannkakor, maken plockade in älgört att torka till te för vinterns sjukor och jag har gjort örtsalt, som står och torkar det sista nu. Klart man inte måste göra allt det, men det känns lite som slöseri att inte ta tillvara på allt som trädgården bjuder på!
Är så kär i min fina ros – Hot Chocolate – som nästan ser fake ut.
Jag får stödvattna där det är störst behov nu, på sallad, ärter och bönor. Potatis, lök och vitlök får klara sig ”bäst de vill”, vi kan inte vattna såna stora land, det har vi inte vatten nog till. Självklart får växthuset en dos med, nu äntligen tycker jag tomatplantorna börjar växa till sig och de första tomatämnena har börjat visa sig. Några gurkor har torkat ihop och jag borde så nya, men jag pallar inte. Sen blir jag trött på mig själv, jag VET ju att chilin ger mycket bättre skörd i krukor än i landen i växthuset, så varför sätter jag dem där? Men det är också smidigt att slippa vattna krukor, växthuset har ju automatbevattning i övrigt. Ja sen är det ju blomkrukorna runt huset, de behöver ju vattnas med förstås. Nu vill F ha lite uppmärksamhet, ta hand om er i värmen!
Vi har vansinnigt mycket fjärilar här hemma, helt fantastiskt! Till största delen är det nässel- och tistelfjärilar, några kålfjärilar och någon enstaka citronfjäril, men även små ”sotmätare” tror jag. Fick finbesök på foten av en tistelfjäril, som synes ovan!
Ibland blir livet lite roligare och lite mysigare när man kliver in i en roll, och lajvar att man lever mitt i en instagramdröm (vilket vi ju gör) eller film. Att istället för att dra på ett gammalt linne, som man alltid gör, så tar man på en gul-vit-rutig bikinitopp och en sval blåvit-randig oversize skjorta som gör att man känner sig som en sval, mogen kvinna i en romantisk film. Att kanske inte ta den där praktiska gamla tröjan som är ok att skita ner och istället känna sig lite fin gör att det är lättare att kliva in i en roll. Rollen är inte där för att dölja något, utan den är där för att förhöja det där man blir lite hemmablind för. Att gå ner och mata djuren och låtsas att man är den där kvinnan gör att morgonen känns romantisk, och det är lättare att se ”utifrån” allt bra vi har.
Det är liksom lättare att se allt vackert om man tar ett utifrån-perspektiv. Till och med ogräsrabatterna är vackra nu.
Detsamma gäller för det där glaset bubbel på eftermiddagen (när man är ledig), att lägga upp en liten bit ost, göra lite fint för sig och sen sätta sig och njuta av både omgivning och en bra bok. Det ger lite mer, att göra det där lite extra.
Ett glas rabarberdryck funkar lika bra, bara det är nåt lite lyxigt. Och såklart ta sig tid att lägga i lite mynta med. Att ta sig tid att plocka in lite egna jordgubbar till frukosten, i en söt skål, bli oxå en grej.
Jag tror att det är en tjej-grej, det där att lajva att man är någon annan, eller i ett annat sammanhang – men jag kan ha fel?
Hela den här upplevelsen grundar sig i att jag gjorde något jag i princip aldrig gör annars – igår gick jag på en shopping-runda på stan. Jag behövde en ny bikinitopp och hittade ovannämnda gulvit-rutiga, och sen snubblade jag över den drömmiga storskjortan på Åhlens, och just känslan av att gå runt i den känns så himla sommarfint. Jag försöker alltid se till att bara shoppa sånt jag faktiskt behöver, men ibland blir det också nåt sånt här – ett plagg jag bara VET att jag kommer känna mig fantastiskt somrig i och som kommer göra mig glad varje gång jag tar på det. Sen är den dessutom gjord i tunn, sval bomull och är heeeelt ljuvlig att ha på sig i värmen…. En riktig vinst!
I dag jobbar jag hemma, och tar varje rast till chans att få njuta av, och lajva, sommaren. Inte svårt idag när det blir över 30 grader, är VÄLDIGT glad för den nya AC’n vi investerat i, som vi har i sovrummet. Brukar ni lajva i ert eget huvud, för att göra vardagen lite roligare? Och hur? Hade jag varit författare (som jag fortfarande tänker att jag ska bli ”när jag blir stor”) så hade jag lajvat författare hela tiden, för att liksom till fullo njuta av känslan det ger. Alltså ni vet, sitta på ett café med en stor Cappucino och skriva bok, eller sitta framför ett fönster med utsikt för att skriva. Älskar att använda kläder och attribut på det här sättet, när andan och lusten faller på!
