Jag lovade ju sist att lägga in lite bilder på höstprakten på gården, sen kom det en massa trista tonårskonflikter mellan och jag tappade helt livslusten kände jag. Tycker jag känner mig som världens sämsta hur jag än gör där känner jag.
Men men, om vi släpper det och kollar ut så finns det ju i alla fall så otroligt många förutsättningar för *glimmer* nu (alltså att man ser något litet som är vackert och att man uppskattar det). Jag vet att alla är olika, övriga familjen kan absolut se sånt som är vackert, men de påverkas inte av det på alls samma nivå som jag gör. VARENDA höstfärgat träd eller löv gör mig varm i kroppen, och varje solstråle som faller på de vackra färgerna gör mig lycklig. Det är nog den egenskapen hos mig själv jag skattar bland de absolut bästa – att jag har förmåga att se och uppskatta allt vackert. Vilken typ är du?
Vår kvarstående lönn ser lite ensam ut, men är sprakande i sina färger.
Bjuder härmed på en liten fotokollektion från gården i höstskrud, håll till godo!
Äskar att vi har så fina träd i våra beteshagar, och vi jobbar hårt på att plantera fler träd i själva trädgården. Äppelträden har levererat över förväntan och nu är äpplena dessutom vansinnigt goda att äta som de är. Dessutom har vi lämnat in ungefär 125-150 kg för mustning, utan att träden för den delen är renplockade ännu. Blir så glad av variationerna av löv, färger och former. Solen sken så fint på garaget, tycker så mycket om de välvda fönstren!
Tidigt i morse var det -2 grader ute, och ett ordentligt lager frost klädde in gården i en annan skrud.
Det syns inte på bilden, men nu är hönorna inflyttade i växthuset Alla blad ser ut som de har fått en kant av kristyr!
Med det vill jag bara skicka lite höstvärme till er, hoppas ni har en bra vecka.
September har precis börjat, och trots att den kommer med sommarvärme så är det något i luften som skvallrar om att hösten är i antågande. Det spelar ju ingen roll att jag hade velat ha mer sommar, så fort semestern är slut och jobbet börjar så är det helt oundvikligt att man slår om till höst i huvudet, och blir det som det brukar så är det lätt hänt att känna att man kliver in på kontoret i augusti och kommer ut någonstans i december – och så vill vi ju inte ha det.
De första löven har börjat skifta i färg, och även i naturen skymtar andra nyanser i skogens utkanter.
Nyponen mognar i hagarna och snåren.
Jag älskar hösten på många sätt, den fantastiska luften och det vackra ljuset, och jag blir ända in i själen lycklig av vackra höstfärger i naturen. Den har faktiskt även med sig någon form av vila, sensommaren för med sig många måsten om man vill ta tillvara på det man slitit hårt med att odla, och både hus och gård kräver såklart skötsel för att hålla sig fina. Men nu börjar det trappa ner, en hel del är skördat till den nivå jag känner att jag orkar och resten kommer inte riktigt lika mycket… samtidigt.
Kvar återstår att löpande skörda de hösthallon som mognar…
…och att kanske ta in lite havtorn, om jag orkar.
Lite ”småfix” återstår innan hösten träder in på riktigt, vi har lite vindskivor kvar att byta och sen råkade färgen ta slut när äldsta sonen höll på att – äntligen – måla om hönshuset. Men 3 sidor av 4 är klara i alla fall, och det blir väldigt fint. Hönsgården blir en fråga för längre fram, men den skulle också må bra av lite omsorg.
Våra små minigriskultingar har fått en annons på blocket, för hämtning i slutet av oktober när de är 12 veckor, men jag ser inte fram emot att de ska flytta. Hönsen har det bra i sin stora öppna hage på kullen med grisarna, även om våra nya Hedemora växer orimligt långsamt gentemot våra Silverudds blå.
Våra flerfärgade katter är perfekt kamouflerade mot träflisen, och busiga – men just nu saknar jag en som vi inte sett på ett par dagar. De går ju alltid ute så det kan dröja innan man ser alla ibland, men lite orolig blir man alltid.
Eftersom stallet är ett av mina absoluta favorit-bildmotiv så är jag lite extra glad att vi fick det målat i våras med, det blir så fint mot det gröna runtomkring.
Nästan alla Dahlior vek sig i stormen härom veckan, men de är vackra ändå. Borde nog haft mer stöd till dem, men har inte hunnit med.
I rabatterna har det dykt upp nya blommor (varav en del jag inte har sått själv, men som måste funnits här tidigare) och en del växter har gått in i en andra blomning.
När det ”sista” är gjort inför hösten och det blir en lite mer ruskig tid så ligger höstens stick-projekt redo. En kofta som ska stickas med fyra (!!!) garntrådar samtidigt, på ENORMA stickor – borde ju gå fort då ju! Vi får väl se… Det får i alla fall vänta lite, nu ska jag landa i känslan hösten kommer med, och känslan av vila den erbjuder.
Det här är något jag velat testa länge, för det LÅTER så otroligt gott. Det låter också lite missvisande eftersom det inte har något med smör att göra, det blir ju egentligen snarare en klar och slät marmelad typ, men låt er för guds skull inte avskräckas av det, för det här var något av det godaste jag gjort! Smaken blir len och sötsyrlig och konsistensen blir krämig. Oerhört gott på mackan som det är, med smör, ost eller philadelphia. Ett mycket bra sätt att variera sitt äppelintag med. Jag gillar friska produkter med hög syra och som inte är alltför söta, men eftersom äpplen är så olika så kan jag bara ange någon form av riktlinje för de söta ingredienserna.
Det ser ut som det är honung i burkarna!
Äppelsmör eller slät äppelmarmelad
1 drygt kilo äpplen – vikt efter de är skalade och urkärnade, i bitar 2-4 dl vatten 1 dl ljus sirap 1 citron – saften från den 4-6 dl syltsocker 1-2 tsk citronsyra ev 1-2 tsk atamon för konservering
Lägg äppelbitarna (utan skal och kärnhus) i en kastrull och börja med att tillsätta 2 dl vatten och citronjuice. Koka upp och låt äpplena bli mjuka på låg temperatur under omrörning, lite beroende på hur fasta/torra äpplen du har kan du behöva tillsätta mer vatten. Det ska bli som ett tjockt mos, men det får ju inte bli så torrt och tjockt att det inte kan sjuda. När äpplena är mjuka (tar ca en kvart) så tar du en stavmixer och kör tills det blir en slät äppelsmet. Tillsätt sedan först sirap och sedan den lägre delen syltsocker och citronsyra. Här måste du testa dig fram själv, både hur sött du vill ha ”smöret” eller marmeladen men även hur fast du vill ha den, beroende på hur dina äpplen smakar. Vill du ha en lösare produkt så kan du ta vanligt socker istället. Jag vill ha ganska hög syra så tog mycket citronsyra, men jag hade ganska söta äpplen så behövde inte så mycket syltsocker. När du är nöjd med din balans så låter du det koka upp och puttra i 3-5 minuter under omrörning, stäng sedan av plattan och tillsätt ev. atamon för längre hållbarhet. Tappa upp på väl rengjorda burkar – har du inte i atamon behöver de stå svalt för att inte bli dåliga.
Hoppas du testar! Och skriv gärna en rad med, alltid roligt att veta hur det gick!
När jag mår bra så blir jag kreativ, och jag tycker det är så otroligt roligt! Att få gå runt på gården och fnula över vad som gör den bättre eller vackrare är bland det bästa jag vet, även om det är svårt att balansera vad som är rimligt att orka med att göra i praktiken. Vet inte om ni minns att jag i vintras drömde om lite mer altan vid huset, så här:
Nu har vi ju byggt pergola med och en massa annat, så det har blivit en altan och inte två, men å andra sidan blev ju denna mycket bättre än planerat eftersom den oxå fick en inbyggd liten damm. Den fyndade jag på blocket i våras, med fontän och allt. Inte så stor, typ 250 liter, men den blev så fin med en liten plantering till!
Nästa år blir det kanske den andra med! Fast utan damm där då. Några bilder på den nya altan-biten kommer här:
Så trevligt med lite vatten och vattenljud, och sånt med lite extra plats för möblerna på altanen. Nöjd!
Den första veckan av semestern har gått och jag tycker alltid att den här tiden är lite ångestfylld. Tiden går så fort, jag har fortfarande inte en känsla av semester riktigt och jag vill verkligen göra det mesta av det som är kvar! Inte så att vi inte gjort det bästa av veckan som varit, det har mest handlat om att bygga pergola (vilket tar en himla tid när allt ska kapas och sen målas två gånger med minst ett dygn mellan innan montering), och tagit hand om trädgården. Nu är alla barn hemma med, men de två stora har oftast egna planer så det blir mest jag, maken och lilleman som sysselsätter oss om dagarna. Lite träning har det blivit med, jag tycker det är skönt att kunna variera tider och träning efter vad som passar in i livet i övrigt, men till vardags är det väldigt specifika tider som gäller för att man ska få ihop pusslet – nu kan man däremot dra iväg och träna på lunchen och sen ändå ha en skön eftermiddag och kväll hemma.
Det ska upp ribbor som baksida till köket än, och ”takstolar” eller vad man ska kalla det. Pergolan ger den här ytan en jättefin inramning, som jag verkligen saknat! Att stå i det här uteköket och fixa med dagens skörd eller laga mat – det är nyp-mig-i-armen-härligt.
Jag var ute och fotade trädgården lite häromkvällen när det för en gångs skull var uppehåll, insåg däremot att eftersom vi inte direkt har varit iväg någonstans så har jag i princip inga bilder på familjen (och framförallt inga på mig), men gott om bilder på trädgården… Det mesta växer ändå bra, trots kalla nätter (här har vi typ inte haft över 13 grader nån natt i juli).
Nere vid stallet har de första Dahliorna börjat slå ut – fina mot den röda fasaden. I blomsterrabatten har försommarens blommor till viss del ersatts av nya. Så himla nöjd över hur detta har blivit!Den här är nog favoriten, och den är fantastiskt fin att plocka in i buketter med. En ljuvlig laxrosa buskkrasse har börjat titta upp med blommor på flera ställen – har satt dem som en liten kantrabatt till övriga blommor där jag inte har perenner nog. I köksträdgården har jag också blommor i år, den här mixen av en ovanlig ringblomma blev jag extremt nöjd över, ska absolut ta många fröer. Kolla bara vilka häftiga knoppar!Här hittar man även lite riktigt mörk klint, som kontrast till……dessa små sötnosar. För första gången sedan vi flyttade med vår taggfria björnbär som stod i kruka i förra huset, så ser vi ut att få gott om björnbär. Så skira små blommor….I växthuset har vi kunna skörda våra första gurkor. Men tomaterna har en bra bit kvar. Men visst är den vacker? Costoluto Fiorentino (av alla namn man kan glömma så kommer jag ihåg denna?)Utanför växthuset var jag för sen med att sätta ”tomatburar” som stöd, så en del har blåst och regnat sönder. Verkar ändå bli ok skörd. De har fått stå ut med mycket den här sommaren….
Nu ska vi ut och måla sista gången – i morgon blir det montering på de återstående delarna på pergolan förhoppningsvis.
Alltså, först av allt måste jag bara säga WOW vad många vi är som har eller har haft frågor och funderingar kring klimakteriet! Jag har nog fått tusen frågor veckan som gått, och även om det ju är deprimerande att vi inte vet mer (och att inte hälsovården gör det framförallt) så känns det roligt att ha så många att prata med nu. Dessutom känns det också bra ändå nu att jag faktiskt tog lite mod till mig och SKREV det där inlägget!
Så hur går det då? Jag har ju bara tagit hormoner i en knapp vecka, men två saker skedde omedelbart. Ett – jag har sovit SÅ fantastiskt bra! Alltså jag har sovit så dåligt såååå länge, men sover jag som en stock! Har alltid somnat fort pga jättetrött på kvällarna, men sen sovit dåligt och vaknat många gånger. Nu sover jag nästan natten igenom och är bara lite halvmedveten när jag vänder mig i sängen typ. Två – jag känner mig mycket klarare i huvudet. Det är för tidigt att säga något om minnet, jag har fortfarande problem med ord när jag löser korsord (alltså ord jag VET att jag kan, även vanliga ord, som inte kommer fram) men jag känner inte längre att jag har som en luddig dimma i hjärnan. Tre – jag har i alla fall än så länge inte haft några biverkningar vad jag märkt.
Jag är himla nöjd över min lite kortare frisyr med, känneratt det är kul att det händer något och det känns som jag ser lite yngre ut. Känner mig lite fin, det var längesedan!
Det återstår att se om det här kan hjälpa lederna som gör ont när jag tränar, och framförallt är jag nyfiken på om det kan hjälpa till så kroppen klarar lite cardio utan att gå upp i fullt krisläge. I dag på träningen kände jag mig stark – men det kan vara dagsform med, och vi körde inget flås. Vi får se!
Annars har inte direkt semesterkänslan infunnit sig än, det känns mer som det är långhelg (alltså jag har det inte dåligt liksom). Tyvärr fick vi hämta hem mellansonen från lägret i förrgår kväll, han kom hem med 39 graders feber och ont i hela kroppen och huvudet. Stackarn är SÅ ledsen för han missar sista veckan på lägret… Usch, tycker så synd om honom!
Sen har vi äntligen startat med sommarens första större projekt – att bygga pergola! Hittills har vi målat och kapat reglar, men idag blev det montering av själva stommen, och jag tycker det blir sååå bra. Det är en hel del fix kvar, men jag kan inte låta bli utan att visa hur det ser ut just nu:
Vi ska ha lite klätterväxter med, är sugen på både vildvin och rosor. Eller har ni några andra bra tips?
Annars är trädgården riktigt fin nu! Älskar verkligen perenner, de kräver i princip inget och bara levererar… ska absolut sikta på mestadels perenner – när det kommer till blommor då.
Mycket nöjd med färgerna här ❤
I min nuvunna känsla av pigghet så ska vi nog faktiskt kika lite på nån serie eller så nu med, trots att klockan är halv elva?!? Alltså ni förstår inte hur befriande det är… Kram på er!
När jag var yngre så hade jag en klasskompis som var… jag vet inte vad beskrivningen är, men kanske typ lite alternativ? Hennes föräldrar hade bin i villaträdgården och jag minns att vi slungade honung hemma hos dem en gång (helt ärligt ett av mina tydligaste barndomsminnen), och hennes föräldrar handlade på den ekologiska butiken ”Bikupan” på tändsticksområdet, vilket jag tyckte var jättekonstigt. Hon hade fantastisk fantasi och tillsammans skapade vi hela världar i våra huvuden, vi var häxor och läkekvinnor och gjorde örtbrygder och tusen andra saker. Vet egentligen inte exakt varför vi gled isär, men det bara blev så – har varit alldeles för dålig på att behålla kontakten med gamla vänner och har inte heller riktigt lärt mig hur man får vänskap att hålla tror jag. I vilket fall, att jag kom och tänka på henne och denna något ockulta tid i mitt liv hänger ihop med nåt så enkelt som att jag såg ett instagramklipp att man kan göra eget fläderte på torkade fläderblommor.
Det lät ju himla smidigt, så jag torkade bums ett gäng (har inte testat att göra te på dock, förstod i efterhand att just fläder kan ha lite laxerande effekt i stor mängd) och lade i en burk. När jag ändå höll på så slängde jag in några blad chokladmynta på tork med (”på tork” är bara på ett galler inne i ett mörkt rum). Sen läste jag att man salvia blir ett gott och bra örtte, så plockade omedelbart ett par knippor – salvia har vi gott om och jag använder det inte supermycket. Sen läste jag att te på björnbärsblad har motsatt effekt mot vad fläder har, så om man blandar dessa bör det funka – och helt plötsligt så hade jag björnbärsblad på tork med.
Salvia – ska förresten enligt utsago by Gynning funka bra att driva ut onda andar med oxå. Undrar om den funkar på tjuriga tonåringar?!?
Jag VILL vara en sån som torkar en massa örter för egna teer, jag hade så roligt när jag plockade och band ihop små buketter för att torka. Jag hoppas bara att jag faktiskt kommer använda det med – det blir trist om det bara ligger och samlar damm i skafferiet hela vintern. Kanske man kunde köpa neutral rooibos eller något att blanda med, om inte annat? I alla fall, för mitt tonåriga jags skull så ska jag, åtminstone på prov, torka alla örter och blommor jag kan tänkas hitta, för att göra eget te.
Har du nåt tips på ört/blad/blomma som är god att göra te av?
Vilken midsommar det blev! Största framgångsfaktorerna var helt klart vädret – och att mormor (alltså min mamma) kom på besök. Så himla trevligt! Vi passade på att få lite assistans för att ta midsommar-familjebilder:
Väldans ljust i solen tyckte vissa 🙂 Lilla F är gladeligen med på alla typer av foton förutom just familjefoton av nån anledning, så han får man alltid muta och tjata på en stund. Men till slut så!
Mormor hade med sig jordgubbspaj, väldigt mumsig. Temperaturen och vädret var verkligen sådär löjligt perfekt hela dagen ju, alla njöt!
Det är nåt inre motstånd till att sätta pergola här, men i sommar ska den upp. Väldigt trevlig plats att sitta på nu med, men det kommer bli ännu bättre sen.
Lite egna jordgubbar har vi nu, men de mesta vi åt i helgen har varit köpta. Sjutton så jäkla dyrt dock….
När kvällen kom och solen började dyka ner så blev så sånt otroligt ljus att jag var tvungen att köra en fotorunda i trädgården.
Förra årets födelsedagsland (rakt fram här) har tagit sig jättefint i år och ser nu ut som jag önskade. Geum är numer absolut en favoritperenn, för den blommar både tidigt och sent, och är dessutom vintergrön?! Det sistnämnda visste jag inte innan, men det är ju riktigt trevligt. Har två sorter, en mer orange och sen en blekt gul-rosa.
Det första landet som ”blev till” av alla gamla växter jag räddade undan kvickrots-döden har nått sin fulla potential nu, och det har kommit fler olika växter varje år nu. Riddarsporre tror jag inte jag hade förra året, men den måste legat och väntat i jorden för jag har inte sått någon själv. Inte ledsen för det!
Den lilla vita marktäckaren som är en sån klassiker och som jag inte vet vad den heter, fast jag nog borde, är också väldigt fin och tacksam mot det övriga bladverket.
Fler väldigt söta blommor som visat sig sedan vi flyttade växterna!
På vänstra sidan är ju växterna från årets födelsedag, blandat med lite sommarblommor. Inte lika frodigt ännu, men allt tar sig fint och det kommer bli toppen till nästa år.
Har köpt en mörkare variant av den som fanns här innan (minnet sviker igen), gillar den i alla fall.
I övriga trädgården blommar klematis…
…och fingerborgsblomma bland annat. Skojar (eller?!?!) alltid med maken att jag vill ha en till hans om jag tröttnar på honom, den är ju väldigt giftig.
Fin är den ju med!
Men som rubriken antyder så är det också mycket som doftar fantastiskt nu, som fläder…
…doftschersmin (som inte går att uttala förutom väldigt sakta, annars låter det ju bara som ”jasmin”)…
…och de fantastiska pionerna! Det måste vara den mest dekadenta blomman i hela trädgården, de blir så otroligt överdådiga.
Så, även om vi nu inte fick besök av bror och familj, så blev det absolut en av de bästa midsomrar vi haft. Det är ju inte till en nackdel att vi bor i ett paradis heller…
I natt när jag låg vaken efter att ha tröstat stackars lilla F för tjugotionde gången så formulerade jag ett superbra inlägg i mitt huvud. Att han var ledsen är inte så konstigt, han har dubbelsidig öroninflammation och i natt sprack trumhinna nummer två. Det gör ju att han åtminstone inte har så ont, men han hör just nu väldigt dåligt – vi ska in till Öron och kolla läget snart.
I alla fall, en öroninflammation är ju inte så mycket att berätta om. Eller ja, jag har i ärlighetens namn inte så mycket att berätta om alls känner jag, det är ju en del i bloggtorkan just nu. Tycker jag upplever detsamma i de bloggar jag följer, det är ganska mycket färre inlägg nu än det brukar vara?
Jag brukar ju normal sett skriva lite om våra sommarplaner, men den här sommaren är verkligen ett blankt papper får jag säga. Vi har inga planer alls, förutom en vag tanke att åka till Göteborg nån dag och hälsa på min bror och kanske åka mot Västervik för att hälsa på makens syskon, men utöver det så kommer hela sommaren utgå härifrån gården. Det är inget jag klagar över alls, det är fantastiskt här på sommaren, men det känns liksom lite … fel, allt inte ha några konkreta planer för sommaren. Jag satt och tänkte efter häromdagen om jag hade velat bila till Kroatien i år om det varit annorlunda, men bara tanken på att organisera en resa för hela familjen gjorde mig tämligen matt, så nej. Det lurigaste är bara att jag tycker det är svårt att få den där semesterkänslan om man ”bara” är hemma? Jag skulle jättegärna få lite tips på hur man får till det, så det inte bara känns som vardag…
I och för sig så matchar denna kvällsvyn absolut den i Kroatien.
Vi har lite projekt här såklart, framförallt frivilliga sådana som vi kan göra om vi får lust, men även ett som behöver göras – att sätta fotplåt i nederkanten på taket, skrapa och måla vindskivor och eventuellt byta hängrännor till en modell större, som klarar stora nederbördsmängder bättre. Sen står man ju liksom aldrig UTAN saker att göra här, men efter våren när det är ganska många måsten på en gång (om man vill kunna skörda grönsaker senare) så har det lugnat ner sig betydligt. I helgen fick jag lust att rensa av och göra i ordning i ett av våra nyare land, så nu är det så himla fint där – det är bara jag som bryr mig, men jag blir lite glad varje gång jag ser det i alla fall.
Det landet vi började med förra året har tagit sig jättebra och börjat se lummigt ut, till höger här. Tycker dock att mina blåbär vid växthuset växer dåligt…
Det ser också ut som vi kommer få ohemula mängder äpplen i år, förra året blev det inte ett enda ätbart äpple, men i år har jag fällor för rönnbärsmal och sen blommade det ju mer än jag någonsin sett ett äppelträd blomma. Har förstått att fler upplevde den blomningen i år, hoppas bara att träden liksom klarar av det. Hoppas åtminstone på en riklig skörd, så vi kan lämna in för mustning och spara mycket äpplen.
Galet många, men växer inte så tätt så jag tror inte jag behöver gallra så mycket?
Nehej, nu är det dags att ge sig av ser jag. Det har känts så meningslöst att skriva här det senaste, vi får se om det ger med sig framöver. Vill önska er en glad midsommar, lite på förhand, om jag inte skriver nåt mer i veckan.
Ok, ett inlägg i veckan alltså, det är tydligen där jag landar just nu.
Jag är trött, maken är trött, barnen är trötta, och alla vill ha sommarlov. Tröttheten späs på av pollen för mig och de två äldsta, och för oss alla blir det också konstant liiiite för sena kvällar eftersom man liksom överraskas av hur mycket klockan är varje kväll. ”Va, är klockan redan halv nio, Filip skulle ju varit i säng för en halvtimme sedan?!”. Man kunde ju tycka att man borde lära sig, men samtidigt finns det något i det som är lite, lite härligt. Att få tulla lite på rutinerna en aning, och ta tillvara på allt ljus, sol och värme som finns. Och det har ju verkligen funnits i överflöd, och vi har njutit…
Jag och maken är också trötta efter helgen som innebar en liten fest på lördagen för makens träningsgäng, 7 personer som vandrade hit och sen blev det en ändå tämligen lugn hemmafest. Men min sociala ork alltså… Den är noll och intet och jag var knappt talbar i söndags och i går. Iofs också en rest från torsdagens konferens som alltid ger en känsla av att man är bakis ett par dagar efter.
Vi drack bål med hemgjord rabarbersaft och inte hemgjort gin, med mynta, citron och syrén. Vackert så det förslog, och inte äckligt heller.
Ute i trädgården så är det liiiite lugnare nu, förutom att det varit stort fokus på att vattna allt nysått och nysatt. När det gäller skörd så är det än så länge rädisor och pak choi, men jag börjar även kunna se jordgubbskart och potatisen växer på i full fart.
Nu har äppelträden blommat över, men alltså vilken syn det var! Har förstått på sociala medier att det var fler som hade extremt mycket äppelblom i år, hoppas att även frukten hänger på i bra omfattning.
Känner mig förresten väldigt glad och nöjd över hur köksträdgården ser ut just nu, den har jag verkligen kämpat med sedan vi flyttade in och den var helt övervuxen, men nu är hela köksträdgården i ordning och de sedan tidigare etablerade växterna som akleja, rabarber, klematis och humle för att nämna några, visar sig från sin bästa sida.
Att det är påfyllt med flis överallt med gör ju att det ser extra fint ut. Kålen har haft det lite kämpigt med sniglar som gömt sig i täckodlingen, men nu tror jag vi fått bukt med det värsta och den har börjat få lite storlek – och blir därmed inte lika känslig. Mellan kålen sitter vitlök som jag satte i höstas, med tanken att den hinner komma upp så mycket att den får ljus även när det växer kål, men det kan ha varit ett misstag. Vi får väl se…
Aklejorna som växer (nästan som ogräs) här skiftar från en djup blålila blomma, både enkel och dubbel, till en som är mer blekrosa.
Även om den nästan växer som ett ogräs så är jag glad för den, för utan den hade det inte varit mycket blommor i trädgården nu. Ja förutom min nejlikerot då, som jag satte som en liten, liten miniplanta förra året men som nu är riktigt stor, och mycket vacker :
ÄLSKAR verkligen färgerna på den här – Mai Thai tror jag det är. Har en till blomma som jag också tror är nejlikerot, men den har en klarare färg:
Den växer också galet bra och ger en så fin färgklick i vårt nya land. Gjorde faktiskt en bukett med just detta till helgens fest, och även om jag inte alls är särskilt bra på själva bindandet så tycker jag färgerna blev väldigt fina ihop:
Måste säga att jag verkligen uppskattade att det kom regn nu med, för det började synas tecken på torka i gräsmatta och äng, och det är skönt att inte behöva vattna varje kväll (förutom i växthuset). Det får bli lite extra fokus på vila denna vecka, och så hoppas jag att orken kommer tillbaka till det sista landet ska fyllas med majs, bönor och squash till helgen. Det är ju förresten en fördel med att få gäster, att man får tummen ur och gör viloytorna lite extra fina med, det har man ju liksom glädje av själv sedan med men det blir inte alltid gjort annars.
Jag är superdålig på att göra buketter till ”bara mig själv”, det känns som slöseri att ta blommorna från där de är så fina redan. Men det är verkligen trevligt med ett stort fång syrén vid soffan på altanen, det ska jag inte säga annat!Tror även katterna njuter lite extra i soffan när det är fint runtom 😉
godatankar.com 