Det är så mycket frustration i min kropp så här års. Jag längtar SÅ efter att kunna vara ute och greja med trädgården och annat småjobb som behöver göras framöver. Men vädret, leran och kylan gör det ju helt omöjligt att göra nåt vettigt – ens om man klär på sig. Ungefär den här tiden varje år så börjar jag ändå småfixa lite, fast man inte ska, bara för att det är så svårt att hålla sig. Jag VET, man ska låta trädgården vara så alla insekter har ställen att bo mm, men det är SÅ lockande att börja klippa ner allt dött nu?! Jag SKA försöka hålla mig… för mångfaldens skull! Men kanske finns det NÅT man kan börja med lite? Vi skulle kanske kunna börja bygga pergola över altanen vid växthuset? Men det är ju inget inspirerande väder att vara ute i, dessutom ”försvinner” maken på skyttekurs ett antal lördagar framöver – nästa del i jägarexamen – och det finns INTE ork att både driva runt familjen och göra det på egen hand.
Planer för sommarens trädgård börjar ändå sakta ta lite form i mitt huvud, men alltså, vi har stor yta och för att det ska bli något ordentligt av det skulle man ju behöva lägga ner typ MYCKET pengar. Jag har försökt så perenner från fröer ett par gånger, men det har inte gått nåt vidare. Sticklingar tar ju också tid och kräver lite jobb, men är ju nästan gratis i övrigt, men jag VILL ju helst att det ska bli ordning på en gång ju! Växter är ju svindyrt, inte styckvis kanske, men ska man täcka en större yta så blir det ju en himla massa som går åt. I år ska det i alla fall bli kul att få se när förra årets nya plantering kanske växer till sig lite – så här såg den ju ut som nyplanterad:
Inser när jag ser denna bilden att den faktiskt tog sig jättebra förra året, i princip alla växter har flerdubblats i storlek! Hoppas allt överlevt vintern med nu bara.
Idag tjuvstartade möjligen Vabruari här. Redan i går blev 13-åringen sjuk med hög feber, och idag ringde skolan från förskoleklass om 6-åringen. Nu är han hemma, men jag måste säga att blir det inte mer än så här så får han nog gå tillbaka väldigt snart igen, för det är mest lite förkylning just nu.
Jag VET att jag fotar stallet hela tiden, men det ligger liksom så otroligt vackert där borta vid våra beteshagar, som ett falurött litet smycke!
För min egen del är frustrationen väldigt stor – i söndags åkte vi till Gustavsvik för att bada med barnen. Vi hittade inte på så mycket på jullovet, bla för att jag ju var sjuk (utmattad, hjärntrött eller vad ska man säga?), så vi ville ändå ge dem något roligt här under vintern. Jag hade inte åkt om vi hade haft flera små barn, men nu klarar sig ju tonåringarna själva och vi var två vuxna på en ganska klok (om än ej simkunnig) 6-åring. Men fan, det tog helt slut på mig och jag känner fortfarande mig totalt slut. Jag orkar verkligen typ ingenting – jag gör nån liten grej (för att inte bli galen) och sen blir jag liksom tvungen att lägga mig en stund, totalt färdig. Det ger en enorm frustration, att vilja men inte orka…
Det hjälper, att gå runt här på gården, men det blir ju inte så långa stunder när det är -13° ändå.
På något sätt är ju ändå kärnan av mig att jag älskar att fundera, planera och GENOMFÖRA saker, det är ju det jag blir allra lyckligast av. Då känns det pissigt att inte orka göra nåt. Men men, för att jag inte ska bli helt deppig så får det bli lite planering av mindre, avgränsade saker, som idag när jag planerat försådden för januari-mars. (Kan för övrigt tipsa om att blomsterlandet har halva priset på fröer nu, ej spons). Vi delar på det mesta här på gården, jag och maken, men just odlingen har jag absolut dragit det största lasset med, och det funkar ju inte. Jag har ju dessutom mitt trasiga minne att ta hänsyn till, men idag tror jag att jag har gjort upp en bra plan.
Man kan ju knappt föreställa sig att det här är en grönskande och prunkande köksträdgård just nu direkt.
För att göra det riktigt smidigt och minimera risken för att jag missar något så har jag gjort kuvert med fröpåsar för februari och mars. Januari nu är det bara chili som ska försås, så det fick komma i jord direkt.
3 av varje fick det bli. Alltid svårt att hitta en lagom balans i antal av allt.
Jag skrev upp längst ner i familjekalendern vad som ska sås varje månad, sen skrev jag samma på ett kuvert och där i lade jag fröpåsarna. Så här:
Jag använder inte riktigt alla fröer, främst tomater som jag väljer mina favoriter ibland. I år ska jag testa kapkrusbär i vårt växthus, testade en gång i förra huset men fick bara spinn eller mjöldagg på dem så det blev inget bra, men då hade jag ju inget växthus heller. Jag hade inte tänkt köpa så mycket mer fröer än några tomat- och chilifröer just nu, men nu när det var halva priset tänkte jag om, det gör ändå stor skillnad, så nu är det mesta beställt.
Jag har lärt mig att mina tomater blir mycket bättre om jag väntar med dem lite, så det blir sådd i februari för kruktomater och i mars för fullstora som ska ut på friland (och till växthus).
Idag har jag legat på soffan och vilat, helt slut, tre gånger, och det här är min sista insats för idag (plantera chili : 1, göra ugnspannkaka : 2, planera och blogga : 3) . Kram på er, och hörni, låt bli att gå in i väggen ❤
Vi är MITT i den mörkaste vintern, det är iskallt ute och jag är utmattad. Jag fattar det och försöker förhålla mig till allt det – men idag när solen kom fram så fick jag ändå lite inspiration till att drömma om sommarträdgården. Jag ÄLSKAR att planera/fantisera/spåna kring saker jag vill göra/bygga/odla, det är nåt av det roligaste jag vet! Så att bara gå runt och fundera är inget som jag blir stressad av, för jag vet att det är saker jag kommer göra när jag känner för det snarare än att jag måste – och dessutom kommer en hel del idéer hinna ändras innan det är sommar.
Men i alla fall, jag har såååå lite lust att förså saker i år (också), men det jag kommer lägga energi på blir främst tomater. Det hade ju varit himla bra om jag orkat förså typ sommarblommor och sånt med, men det är så jobbigt att hålla växter vid liv inomhus när de är så små, det är så lätt att jag glömmer vattna eller nåt och så är det liksom kört. När det gäller blommor så tycker jag det är himla mycket bekvämare med perenner, men då blir det ju en kostnadsfråga och så får man ta lite i taget helt enkelt. Men en sak jag saknar här, det är en rosenrabatt. Det FINNS lite rosor här och var runt gården, men flera av dem står inte så jättebra till utan de försvinner lite i växtligheten runt om, så allra helst hade jag vela flytta och samla dem på ett ställe. Vet dock inte om det riktigt funkar med rosor?
På bilden här ovan så har jag sparkat bort lite snö (ypperligt tillfälle att skissa på rabatter när det är snö) där jag skulle vilja ha min rosenrabatt. Allt ser ju så pluttigt ut här på gården, så man behöver liksom samla växter och sånt för att det ska bli nåt av det hela. Det är dock gissningsvis ganska tunn jordmån här eftersom det sticker upp berg under den fina gamla hästvagnen, men jag tänkte att jag kanske kunde bygga upp ett land lite på höjden med hjälp av marksten vi har ett mindre förråd av nere vid stallet. Tänker mig klätterrosor som får klättra upp över vagnen lite, framme vid handtagen och så – visst kan det bli fint?
Det syns inte så bra på den här bilden, men jag har också sparkat upp två märken där jag tänker att det blir bra med fler träd. Vi har ju sedan vi flyttade in redan hunnit plantera 2 rönnar, 2 äppelträd och 1 persikoträd – den stora, tomma gräsmattan som var här innan ser redan mycket trevligare ut. Skulle vilja ha fler fruktträd av något slag, eller oerhört gärna ett mandelträd, men är tveksam till om det klarar klimatet här? Det blir kallt och blåsigt på vintrarna… Gillar träd som både ger grönska men även lite ”nytta”, dvs ger något ätbart. Det finns inte supermycket träd i själva ”trädgårdsdelen” av gården, så det vill jag gärna addera för mångfald och lite skugga.
Det var himla härligt att gå runt med solen i ansiktet, och fundera över tider som kommer när allt blir grönt igen. Visserligen gick det inte vara ute så länge innan ansiktet blev iskallt, men en stund gav en skön boost och som vanligt lite terapi. Nu ska jag lägga mig i soffan vid kaminen en stund och vila i värmen…
Vaknade i natt med världens snuva och mådde rätt skruttigt. Det har hållit i sig hela dagen, är inte jättedålig men förkyld och lite hängig. Känns som jag varit det till och ifrån hela hösten på nåt sätt – mest av allt känns det så trist att det sätter sig i vägen för träningen. Förra veckan missade jag ändå hela veckans träning pga Stockholm och att jag trodde Lukas blivit nerslagen på en åker (det visade sig vara så att han tappat sin mobil där när de orienterade, men eftersom jag inte fick tag i honom och jag såg vart mobilen var så blev jag rätt orolig). I alla fall, jag behöver träningen för att inte få ont i kroppen helt enkelt.
Det har ju ändå varit världens finaste hösthelg, visserligen kallt i luften men så soligt och skön luft att det har varit nästan omöjligt att gå in! I går var jag ju piggare som tur var, för då fick vi göra lite takreparationer. När maken kikade på vinden såg han tidiga fuktskador på råsponten vid nya köksfläkten, och när vi plockade bort takpannorna där var det inte så svårt att se varför – det var inte alls tätat som det ska vara. Men men, vi åkte och handlade delar och lappade och lagade, så nu är det ordentligt gjort. Känner mig så himla stolt över mig själv när jag faktiskt kan göra en sån grej (eller jag och maken jobbar ihop såklart) och vet hur det ska göras på riktigt. Så himla mycket bra kunskaper jag fick med mig från min tid i byggbranschen ändå! Bara att kunna känna sig hemma i en bygghandel är ju skönt – allt detta är såklart inte ens något en riktig hantverkare funderar på, men jag är ändå glad att jag lärt mig en del.
Fick lite vy från ovan, vår mark går ända bort till tallskogen där bakom kullen. Så här ska det INTE se ut, inget ordentligt uppvik eller manschetter runt. Men nu ser det bra ut! (Ok, är säkert nåt jag missat ändå, men jag känner mig nöjd i alla fall)
I dag har jag som sagt varit hängig, så även om jag varit ute större delen av dagen så har jag mest gått runt och småfixat lite. Tagit in krukor som inte klarar frost, rensat lite ogräs och så plockat in alla pumpor och tomater – just eftersom det ska gå ner till nollan i natt.
Pumpor lite överallt! Och de sista tomaterna (de ska inte ligga så här på varandra, jag vet, men nu orkade jag inte lägga ut dem överallt. Den här pumpan är den största (och vackraste) jag odlat, en muskat-pumpa. Har inte hunnit smaka på någon av dem än, hoppas de är goda!
Precis innan jag skulle gå in för middagen idag så blev jag stående nedanför trappen vid vår tvättstugeentré en stund. Det är så häftigt, ingenting av det som syns här i bilden (förutom de stora, gamla träden i bakgrunden) fanns här när vi flyttade in. Inget växthus, inte blåbärsland, inte blomsterrabatter, inte hästvagnen och inget av varken de två äppelträden eller rönnbärsträden fanns här då. Så häftigt ändå, på bara två år, vilken skillnad man kan göra!
Av alla årstider så är hösten absolut den som triggar mest känslor i mig. En saknad av sommarens värme, sol och enkelhet, ett vemod över naturens långsamma förfall, en trötthet av själva årstidsväxlingen, en tyngd av det mörker som faller allt tidigare och en blandad kompott av förväntan och bävan inför vintern. Men i allt detta så är det ju samtidigt den allra vackraste årstiden, med alla sina fantastiska färger, och jag försöker liksom nästan fysiskt ta in så mycket av det som det bara går i huvudet. Förra veckan tog jag med ut kameran ut i den sista sensommarträdgården, och fotade det som finns här precis nu.
På flera ställen i trädgården gömmer sig ljuvliga mormorsrosor – jag har en plan på att eventuellt gräva upp och flytta dem till en mer framträdande liten rosenträdgård, för nu är de nästan svåra att hitta. Kolla bara!Något jag aldrig lyckats med själv tidigare är att odla Klematis – men här finns flera gamla plantor som till min stora glädje verkar trivas kanon. Så vackra, med en gnutta kvällssol med!Den befintliga trädgården presenterar någon form av näva (tror jag), det finns många olika sorters nävor här. Även dessa bor här sedan innan, vill utan att googla, killgissa på höstaster? I en undangömd del av trädgården skymtar de här små förtjusande vita stjärnorna. I vår egenodlade blomsterrabatt blommar just nu dessa, vars namn jag just glömt. Nejlikerot kanske? Jag tror detta är en annan sort av samma blomma med. I den rabatten har jag en skala från gulrosa till orange och vidare till mörkt vinrött – blev riktigt bra faktiskt! Behöver dock såklart växa på sig lite för att bli riktigt maffigt. Har försökt hitta lite ”gammeldags” sorter, såsom solhatt, för att de ska passa in i trädgården i övrigt. Även de mer ätliga delarna av trädgården är fina nu – här är tex en vintersquash (eller hokaido-pumpa tror jag, om jag inte minns fel)Filips prydnadspumpor har tagit sig jättefint med. Och vårt överflöd av svartkål är inte fy skam det heller. Nog den vackraste kålen som växt, om jag ska välja.
Med detta blomstrande inlägg säger vi väl farväl till sommaren 2023, den blev då en utmaning odlingsmässigt och vädermässigt, först med extremvärme och torka och sen med ett överflöd av regn och låga temperaturer. Framför oss har vi höstens rusk men även sprakande färgprakt – vi kan väl lova varandra att vara snälla mot varandra och oss själva? Kanske ta en sked honung i teet, ge en kram till kompisen, bjud en kollega på en bulle… Så blir det lite mjukare att landa i den nya årstiden!
Mitt i september är vi, och jag har fått min första förkylning för hösten. I går skrotade vi runt lite här hemma efter jobbet, och det var sånt otroligt ljus att jag var tvungen att plocka fram kameran. Här kommer en fullkomlig bildbomb från gården, från de allra första höstdagarna – det kommer också komma ett stooort inlägg med alla fina blommor vi har nu, lite senare.
Är så nöjd att vi anlade en ny blomsterrabatt här, och har planterat lite mer träd – det är en start till en mer lummig och blomstrande gård.
Vid växthuset har solrosorna nu börjat höja sig över nocken – typ 2,5 m höga!
Hästvagnen pryder så väl sin plats!
Den här solrosen var en sorglig liten sak Filip fick med sig från förskolan i våras, men nu är den typ 2,5 meter och enorm!
Här har vi lilla Mittens (eller vante) som hon kallas pga sina många tår – det ser ut som hon har tumvantar på sig.
Mamman Sotis, som numer officiellt är vår ❤
Och lilla juni! Båda kattungarna är så små och söta, de är ungefär 15 veckor nu om jag räknat rätt.
Apropå liten och söt, självklart är Filip redo för gräsklippning och annat fix alla dagar i veckan!
”Mamma, jag har planterat lökar här i nu, de ska planteras ut i vår sen i jorden”.
Den nymålade garageväggen har fått lite levande dekorationer.
Vi fick i princip ingen skörd av sommarhallon alls i år, men hösthallonen ser faktiskt kanonfina ut. Jag plockar in allteftersom, och fryser in, i väntan på att göra sylt eller smoothies.
Vi har både gula och röda hallon
I solnedgången går Flax runt och bröstar upp sig, i all sin prakt
Och varje kväll ska ankorna vallas in till sin lilla stuga, så de inte blir rävmat.
Jag njuter av våra enorma lönnar så länge de står – när löven fallit måste vi minst ta ner den till vänster som visade sig vara rutten innuti…
Stallet är så fint, men hade behövt ett lager färg i år.
Vi avslutar med en inte alls rättvisande bild av den fantastiska kvällshimlen i går – jag önskar så att det inte blev mörkare tidigare nu bara!
I dag är jag hemma och vabbar inte mindre än TRE sjuka barn. Eller ja, de två stora vabbar jag ju inte, tekniskt sett, men allihop är i alla fall sjuka, och jag känner mig lite hängig med. O blev sjuk förra veckan men det hänger liksom i, L blev sjuk i söndags och Filip kom i natt och sa att han hade halsont han med. Han är i övrigt pigg, men det har börjat likadant med de andra med, så det är väl samma virus gissningsvis (nog inte halsfluss, men något halsjox är det i alla fall).
Just nu är det väldigt svårt att hinna med allt som behöver göras på gården, allt regn har gjort att gräs och ogräs växer på ett nästan helt galet sätt. Har aldrig sett så mycket ogräs som i år! Vi har ju en automover, men den går ju bara i själva trädgården, så förutom vanlig kantklippning har vi även alla vildvuxna ytor vi behöver hålla efter. Och när jag säger hålla efter så är det dels just det, vi pratar inte perfektion men det är bra om inte hela gården växer igen. Sen har vi ju två stora ytor där vi behöver slå gräset för att kunna ta hö, det är vår äng och så området kring brunnen.
Försökte fota med vidvinkel för att visa, men det syns ändå inte riktigt. Bakom päronträdet har vi ett potatisland (nu nerklippt pga potatisbladmögel) och allt övrigt ända bort till lekstugan borta till höger i bild behöver slås.
Ok, så vi har en lie och en röjsåg. Lien är ju bra, men det blir alldeles för jobbigt och tar för mycket tid när vi jobbar heltid för att den ska gå att använda helt. Röjsågen tar också tid, men funkar ok, även om det är rätt jobbigt att gå med den ett par timmar med.
Vi har dock en bra sele till den som gör att det inte blir alls lika tungt.
Att vi slår gräset på ängen beror på att den ska bli just en riktig äng – dvs man ska avmagra den genom att ta bort det hö som blir, så det inte blir näring tillbaka till jorden. Att vi slår gräset vid stallet är dels för att det är alldeles för ojämn för att klippa med gräsklippare – och en gräsklippare skulle heller inte gynna den biologiska mångfalden – men det är också för att kanske kunna ta in lite mer hö att ha till djuren i vinter, det blir ju annars en kostnad. På ytan vid stallet gick gräset upp till låret och var så sinnessjukt tjockt och frodigt att knappt ens röjsågen orkade med – helt galet!!!
Vi märker allt mer att vi saknar en del redskap man behöver på en gård. Vi har fyrhjulingen, som tex har en plog till vintern, men vi behöver en slåtterbalk till den för att inte jobba ihjäl oss. Det är som en stor, lös ”gräsklippare” som inte finfördelar utan bara skär av gräset – så man kan ta in hö om man vill. Den går att köra även där det är grovt, ojämnt eller högt gräs, och skulle även vara bra att putsa hagarna med på det som inte djuren äter. Men en sån kostar MINST 20 000 kr – och det finns i princip inga på begagnatmarknaden heller, inte till fyrhjulingar i alla fall. 20 000 kr extra just nu är inte direkt något jag kastar ur mig, inte när vi går jämt upp med utgifterna varje månad nu med räntan. Och sparpengarna vill jag ju heller inte direkt göra åt just nu, eftersom läget är som det är.
Nu är ju jobbet gjort (med stor möda) för i sommar, men till nästa år så behöver vi på något sätt ändå se över hur vi ska jobba, för det här tar för mycket tid och blir alltför jobbigt. Vi saknar också nån grej för att köra över grusgångarna med, de växer igen nu. Tror också att de skulle behöva ett nytt, tjockt lager grus egentligen, men det är något jag absolut inte tänker lägga pengar på just nu – det får vara som det är helt enkelt.
Som en passus måste jag säga att det lite torrare och varmare vädret känns oerhört välkommet! Vi kommer inte hinna måla det vi tänkt ändå, men nu kan vi åtminstone ta in lite hö om det får torka i veckan.
Förutom att slå gräs så ägnade jag en stor del av helgen till välbehövlig rensning, har aldrig sett ogräset växa så frodigt som i år! DET är i alla fall nåt vi är självförsörjande på…
Nä, nu ska vi ordna lite fika här hemma, sen ska jag jag försöka hinna fixa lite ute medan barnen får lite luft med en kort stund. Kram på er, och hoppas ni håller er friska!
Två dagar har vi jobbat nu, jag och maken, och i morse började Filip fritids på skolan – trodde det skulle bli en liten stund extra vid lämning, men TV’n stod på eftersom de flesta barnen var och åt frukost (vi missade den lite idag, han åt hemma), så han vände sig knappt om när vi gick, hahaha! Igår var äldsta hemma och passade honom hela dagen, eftersom jag egentligen inte skulle börjat jobba förrän idag. Men med tanke på ösregnet så bestämde jag mig för att förlägga min kortvecka så jag är ledig på fredag istället – då kanske man åtminstone kan vara utomhus.
Åh, vad jag redan saknar att vara utomhus hela dagarna och jobba med kroppen, det är så himla mycket skönare än att stå vid ett skrivbord! Jag skulle absolut kunna vara ledig från april till september utan problem (förutom de stora problem vi då skulle få ekonomiskt), för jag mår såååå bra av det! Varierad rörelse och massor av friskluft, inte stillasittande eller stillastående vid en skärm… Men jag har ju ett roligt jobb, och det är jag väldigt glad för, men trots det är ju gårdslivet ännu bättre (såklart), speciellt på sommaren.
Testadestå vid ett gåband och jobba idag, för att slippa få ont i höften. Funkade lite, men oxå lite svårt att jobba vid.
Eftermiddagarna efter jobbet har spenderats med att ta hand om den jättelika grenen som blåste ner från vår ena ENORMA lönn vid infarten till vår gård. Jag gissar på att de är närmare 30-40 meter höga vardera, och säkerligen över 100 år, så det är inget jag kan plantera nytt och få samma effekt av inom min livstid liksom… Blev så ledsen när den visade upp en ganska rutten insida och fick hjälp av grannen som har varit arborist att göra en bedömning – vi kommer behöva ta ner hela trädet… Iofs otrolig tur att vi just HAR en granne som kan och som är otroligt snäll och hjälper till med detta – och som även hjälper att dela de större bitarna av grenen, där vår el-motorsåg inte riktigt räcker till. Konstaterar ju att grenen, som är som ett stort träd i sig, ger ENORMA mängder blad- och grenverk att ta hand om – en del kommer bara eldas upp (smådelarna) i ett (eller fem) bål, resten ska få bli ved för kommande vintrar. Vi hoppas kunna vänta till resten av lönnen tappat sina blad innan vi tar ner hela, blir liiite enklare att ta hand om då.
Så svårt att fånga storleken på bild, men här är ett försök i den tjockare änden av grenen
Själva jobbet i sig att ta hand om grenen är ganska roligt, det är ju nytt för oss att handskas med ett så stort träd och det är visserligen tungt, men också lite tillfredsställande att få i ordning på. Men utsikten kommer såklart aldrig bli densamma…. 😦
Min fina entré… 😦 (Det är den stora grenen längst till vänster ni ser här som gått av)
Hade en rätt trevlig dag idag, först införskaffades lite virke som saknades till diverse småfix här hemma, sen tog vi familjen och åkte till grännaberget för räkmacka och sen minigolf. Kul bana, måste jag säga, och perfekt med 12 hål! Kanske också extra kul eftersom jag vann?!?! Är SÄMST på att spela minigolf så det var mycket oväntat!
Han som är minst är oväntat bra på minigolf och ledde till hål 5, men där efter tacklade nog koncentrationen av lite.
Det är otroligt grönt och fint här hemma nu, nästan allt har hämtat sig oväntat bra från det sönderbrända och uttorkade landskapet som rådde i början av juni. Av det jag odlat så har väl hälften gått bra och andra hälften sisådär om alls, men orken att sätta igång med nya sådder inför hösten är noll, och så får det väl vara. I krukorna samsas rosenskära med luktärter, dahlior och nejlikor, helt ok blev det. Och visst ja – lite pelargoner med, varav en jag är extra rädd om som jag fick av Tobbes ”sommarmamma” och som fått första plats vid soffan.
Vinrankan är som vanligt superfin och ser ut att ge hyfsat med vindruvor om de bara hinner mogna – dvs allt ovanför där hönorna når till, för de älskar också vindruvorna, omogna eller ej.
Vårt nygjorda land för i år är jättefint och börjar ta sig lite smått. Det kom till några nya växter från vår tripp till Linköping, men de försvinner lite på våra stora ytor….
Till höger här nedan ser ni vårt allra nyaste äppelträd Folke – ett spontanköp från Backamo. Vi har planer för att hela ytan här bakom ska bli en frodig och blommande plats, men det kommer ta en massa år. Nästa år försöker vi kanske få till en rosenrabatt här någonstans.
En av nyheterna vi fick med oss hem var en slags rönn-buske, den ni ser nedan – väldigt fin och kommer få fantastiska färger till hösten. Just nu står de lite i den mest ”kaosiga” delen till vänster, där det mestadels är potatis just nu, men när den är uppdragen har vi åtminstone lite växter på den sidan med, så det inte blir helt kalt.
Till den kom även ett rött gräs och två blommande perenner. Älskar verkligen färgerna!
Nu ska vi sjunka ner i soffan framför Tomorrowland Live och få en energiboost!
Jag är ledsen, men jag måste faktiskt prata om den – torkan. Nu har det inte regnat på vadå? 4 veckor? Ännu längre? Samtidigt som det varit gassande sol hela dagarna och bedrägligt kyliga nätter.
Här hemma har automovern gått på högsta läge sedan vi startade den – och inte alls den senaste tiden förutom när vi velat klippa ner fjuniga maskrosor som stuckit upp. Ändå ser det ut som sent i juli eller i augusti, och gräset bara frasar under fötterna. På många ställen där vi räknar det som att det är vår trädgård så är det berg ganska nära under, vilket gör att jordmånen som kan hålla eventuell fukt är tunt.
Detta är taget nu ikväll, 14 juni!!!
Det som blommar och trivs hyfsat är växter som är etablerade sedan gammalt, som akleja, kantnepetor och lite annat. De etablerade blomsterlanden vattnar jag inte en droppe, det har jag inte ”råd” med. Det som vattnas är växthus, 3 nyplanterade småträd, krukor med tomater och blommor samt vårt nyligen anlagda trädgårdsland – allt annat tvingas jag lämna åt sitt öde. Nej förresten, jag har ett litet salladsland, lite kål och ett blandat litet land som är uppbyggt som små lådor där jag vattnar så minimalt jag vågar.
Jag kan bara hoppas att gräset får liv om det skulle vara så lyckosamt att det kommer regn.
Till och med våra syréner och björkar slokar i torka och värme, det är ändå gamla, väl etablerade, stora buskar och träd.
En mycket törstig stackars syrén, som inte kommer få bevattning om det inte kommer regn.
Eftersom vi bara har en grävd brunn på en sisådär 8 meter så MÅSTE vi hushålla med vattnet för att ha dricksvatten och hushållsvatten. Visserligen verkar det vara ok tillflöde i brunnen men det räcker INTE till att vattna allt en sån här sommar. Jag är också MYCKET glad att de djur vi har inte gör åt så mycket vatten, varken grisar, får eller hönor dricker några vidare mängder, speciellt inte jämfört med kor eller hästar.
Jag ser ju också på åkrarna runtomkring att nu när första vallen är slagen så ser det ut att stå helt still i tillväxten. Stackars, stackars bönder som kämpar så mycket ändå, det här riskerar ju att som 2018 bli ett år då många tvingas till nödslakt av boskap.
Den här bilden hade kunnat vara lavendel i Normandie eller nåt.
Det är inte bara för att vi har en egen brunn detta oroar, att se så här på hemmaplan så stora förändringar och problem med väderläget är ju helt galet. Vi kommer behöva tänka annorlunda framöver, allihop tror jag, och bönderna här kanske får byta till grödor som normalt sett växt längre söderut, eller äldre sorter som är stabilare vid torka men ger lägre avkastning. Det går inte en dag utan att jag oroar mig för det som är torka – även om jag själv också kan tycka att det är skönt med värme såklart. Men värme utan NÅT regn, det blir inte bra….
Det finns en massa bra tips för odling vid torka, Sara Bäckmo har tex en del, och jag använder dem alla – men det hjälper inte om det inte kommer något regn framöver.
Hur tänker du kring detta? Märker du av det ens? Planerar du om för framtiden?
godatankar.com 