Batteristatus: sliten

Det var några dagar sedan jag skrev nu, har dels inte haft nån inspiration men har framförallt varit trött i huvudet. Senaste familjekonflikten drog ner batteriet på noll, och kombinerat med nya lokaler på jobbet och ganska mycket externa möten så bestämde jag mig för att jobba hemma idag. Jag håller dessutom i konferens i morgon, så då behöver jag ha lite energi att dela med mig av. Det är otroligt roligt och givande att hålla i konferenser, men det kräver ju också att man verkligen är på topp, vilket ju kräver både sin uppladdning och en mjuklandning efter – tacksam att jag har ett jobb som oftast ger möjlighet till båda delar.

Vet inte om det också är någon hormonell obalans just nu, har varit så väldigt ljud- och ljuskänslig, och det brukar jag inte vara. Kom i och för sig på efter några timmar på nya kontoret att skärmens ljus- och kontrastinställningar var väldigt höga, så det blev lite bättre av att skruva ner dem, men då var ”skadan redan skedd” så att säga.

Jag har varit gravt osugen på att vara utomhus de senaste veckorna, det har varit så kallt och eftersom vårt förra kontor också var kallt så orkade jag inte frysa mer. Men, i söndags fick jag feeling och drog på overallen, och det blev nästan en heldag ute. Vill ju gärna ha något konkret att sysselsätta mig med ute, och eftersom vi haft besök av rådjur i köksträdgården och övriga delar av trädgården kändes det som om vi behövde se över våra elstängsel. De har inte varit på sedan det kom så mycket snö, vi har ju inga egna djur som är beroende av elstängslet just nu (den hagen grisarna är i har fårstängsel) och när det ligger snö mot stängslet gör det ändå ingen nytta. Nu däremot har ju snön nästan försvunnit och jag bytte trasiga elband mot elsnören istället, och stängde där det var öppet. Hoppas nu att rådjuren håller sig ute… Var också duktig och sa till mig själv att så paprika och chili, så nu har jag DET gjort i alla fall. Tomaterna får vänta till mars, det är bara jobbigt att hålla dem vid liv längre inne. Mådde så bra av att vara ute i flera timmar – som man ju vet att man gör men ändå ibland förtränger?

Sitter och skriver det här nu på lunchen medan jag väntar på att riset till matlådan kokar klart, och är glad att se lite strimmor av blå himmel genom fönstret.

Sol!

Mellansonen är hemma med, han fick feber i förrgår kväll och har varit hängig. Han har ofta otur med att bli sjuk just när det är antingen något viktigt eller något roligt (som lov), men förhoppningsvis är han i kanske frisk till på fredag åtminstone. Nästa vecka är det ju sportlov, men båda jag och maken jobbar och har inget direkt inplanerat. De stora barnen hänger ju mest med kompisar och F går på fritids, även om han ska till mormor en dag och jag kanske försöker ta en halvdag ledig med honom med. Det blir helt enkelt mest ett litet avbrott i vardagen för deras del. På tal om sportlov förresten, såg att det kanske kommer snö på fredag, hoppas i så fall att det kommer så pass mycket att Dumme Mosse (som borde vara fryst nu) går att åka längdskidor på, i så fall blir DET helgens aktivitet för min egen del. Vad har du för planer till sportlovet?

Motvikt

Privata händelser har lagt sig som en blöt filt över hela mig, så det blir lite ytligt skrap på ytan av andra saker som händer just nu istället. Behöver ändå bara få skriva lite, för att inte gräva ner mig helt. Sömnen är ju inte ens bra i vanliga fall och blir katastrofal när det händer nåt.

Om jag ska försöka fundera över bra saker som händer nu, som lite motvikt, så finns det ändå en hel del. Ett, vårt minsta barn går nu i den alldeles nybyggda Ölmstadskolan som stod klar vid årsskiftet, och bytet har gått toppen. Skolan är jättefin, med en riktigt stor skolgård att leka på, och den blir lite som en långsam present med eftersom mycket är insnöat nu som inte kommer dyka fram förrän det smälter.

Mellanbarnet har äntligen haft ett ganska bra skolår på högstadiet, efter extremt mycket problem de första åren. Han har gjort sitt gymnasieval (eller flera då) och jag tror att han kommer trivas ännu bättre på gymnasiet. Håller tummarna för att han kommer in på det lite mindre, privata gymnasium där han sökt.

På jobbet har vi fått flytta in i våra nya kontor, inte helt klart här ännu men det är ändå väldigt trevligt här – och framförallt är det varmt vilket känns fantastiskt efter att ha haft underställ på kontoret på gamla stället. Det tar också några minuter mindre att ta sig till jobbet, OCH det är gratis parkering vilket underlättar för oss som bor på landet och som behöver bil. Plus att jag då som jag nämnt fått min lilla procent tjänstledighet beviljad (100% jobb vinterhalvåret och 80% sommarhalvåret). Jag känner att jag kommer behöva ha någon form av strategi för den där lediga dagen, tanken är ju att den ska ge mer tid till att greja med odling och trädgård under sommarhalvåret, så för att den inte bara ska försvinna i vardagsmåsten (handla, tvätta osv) så behöver jag kanske sätta mig och tänka till lite. Känns väldigt svårt och förbjudet att bara ta en dag ”för mig själv”, så har absolut dåligt samvete redan. Suck.

Vårlängt.

Så som tur är så är det mycket som faktiskt rullar på. I dag är det också fredag vilket vi som vanligt tänker spendera framför Bäst i Test med F, och sen På Spåret. Känns skönt med en bekant rutin som man kan vila i lite, en stund. Hoppas din fredag blir vilsam med, kram!

Hemmasittare

Ja nej, inte barnen tack och lov, utan jag själv. Vi byter kontor (vilket jag kanske redan nämn men jag orkar inte gå tillbaka och kolla) och de nya kontoren står redo för inflytt först nu på torsdag. Då har vi suttit hemma i två veckor – fast vi har haft ett gemensamt möte på plats och jag har varit iväg på event både i Nässjö och Värnamo, så bara hemma har jag inte varit.

I normala fall jobbar vi max två dagar hemifrån (OM det funkar med jobbet), och de dagarna brukar vara ganska sköna. Man kan sova en gnutta längre och slipper kör-tiden, och man kan sitta och lyssna lite på morgonpasset när man jobbar, man hinner köra en tvätt mellan möten. Men när det blir två veckors hemmasittande direkt efter att man varit hemma på jullov i tre veckor kan jag säga att jag tycker det ska bli himla skönt att komma till ett kontor igen…

Jag blir alldeles för mycket i mitt eget huvud när jag är själv så här länge, vilket innebär att jag dels överanalyserar allt ännu mer och dels att jag blir lite deppig. Speciellt nu på vintern, när man inte riktigt kan komma ut och det är trevligt att vara ute. Det finns en enda sak som är lite dum här ute på landet, och det är att vi inte har några speciellt roliga promenadstråk, det blir mycket ”gå på landsväg” och det kan jag vara utan. Sen är det ju å andra sidan extremt sällan det finns tid över för någon promenad, men kanske att man hade hunnit med en kort på lunchen. Generellt sett finns det ingen tid att pressa in några tusen steg, antingen har jag träning och är iväg och kommer hem framåt åtta eller så har jag ju hela hemma-ansvaret och ska laga mat, hjälpa med läxor, ta hand om djur och lägga barn.

Har börjat få ett längt efter våren nu, och lite grönska. Sen tar jag oändligt mycket hellre snö och kallt som vi har nu än ett par plusgrader och lerväta… Men tänk, när man kan gå ut på altanen och möta morgonsolen med en kaffe, och börja gå och pilla i trädgården. Samtidigt är jag ändå glad över att januari har gått relativt fort, den brukar kännas som den varar i evigheter. Skulle dock behöva ha något litet roligt att se fram emot känner jag, under slutet av vintern så den inte känns som en enda grå massa. Det är ju förresten snart sportlov insåg jag – vi kommer ju jobba och åker ingenstans, men kanske man kan ta en halvdag eller något för att hitta på något med F, som ju går på fritids annars.

Förresten, jag kan inte hålla mig, ni kommer få en förhandstitt på bokhyllan! Den är inte helt klar, det ska byggas för ovanpå hyllan och upp till taket, och det ska på lite lister vid golvet bland annat, men i princip är ändå själva hyllan redo. Det blir fler bilder sen när den är HELT klar, men kolla vad fint det blev!

Ofrivillig hemmasittare

Idag började en lite drygt två veckor lång period när vi måste jobba hemifrån. Vår nuvarande lokal ska utrymmas och få nya hyresgäster, och den vi ska in i är inte helt färdigrenoverad (Regionens hus). Ser fram emot nya lokaler, för det har varit så sjukt kallt där vi suttit nu, vilket är extremt påfrestande. Det är lite dålig timing med flytten på ett sätt – nu har vi ju precis varit hemma flera veckor över julen, och jag hade gärna träffat mina kollegor och kommit hemifrån lite. Men men, nu är det som det är. Dessutom blir det då en lite ofrivilligt träningspaus på åtminstone några dagar, när tatueringen ska läka. Kanske kan köra passet på lördag morgon, om jag tänker mig för lite med att inte slita mot tatueringen.

Sen lider jag inte hemma, absolut inte, hade det inte varit för att ledigheten och så så hade det varit toppen. Här kan jag slänga igång en brasa om det blir lite kyligt, och så har jag alltid katterna till sällskap. Speciellt vår svarta katt Sotis är gärna inne när det är skitväder, jag ÄR ju allergisk men kan liksom inte låta bli, får tvätta händerna och ta en allergitablett om jag gosar mycket.

Kanske det kommer bli lite mer bloggande den här perioden, det var ju för att jag var ensam under föräldraledigheten med L (nu 15…!) som jag började blogga, som ett sätt att känna mig mindre ensam. Det känns lite trösterikt att få lämna någon form av litet avtryck på något sätt, annars är det så himla lätt att känna att man knappt inte existerar, typ. Känner mig rent generellt så himla tråkig och menlös just nu, förklarade för min tränare att jag kanske måste backa lite ett litet tag men kände sen att vad i hela friden – han har ju en massa proffs han coachar och en massa medlemmar på boxen, det skiter väl han i tänker jag, jag lär inte bli proffs ändå. Kände lite så när jag träffade en gammal kollega för ett tag sen med, det gick ändå ganska snabbt att dra igenom vad som hänt sen sist och sen bara kände jag mig ointressant. Inte för att någon har haft nån förväntan på mig att vara intressant, men tanken fastnade lite i mitt huvud och satte sig, oinbjudet.

Ska faktiskt ut med min äldsta vän och äta nåt nu på fredag, det ser jag fram emot – med vännen jag träffade för två veckor sedan är det nog typ lika många kompisdater som jag hade under hela förra året. Heja mig, passar ju också mitt ord för året – Tillsammans! Glad för det, och hoppas på fler såna kvällar.

Nu ska jag sätta mig och läsa min bok – förresten så himla dumt, skulle åkt till bokbussen idag men när jag körde hem från att ha hämtat F på skolan så höll jag verkligen på att inte komma upp i vår lilla backe, och jag fastnade även på vår garageuppfart, så jag vågade inte ge mig ut igen. Ännu värre för maken som har elbilen, den är bra på mycket men just vinterväghållning är den inte toppen på, tror det är för den är så tung. Hoppas att grannens pappa ska hinna skotta innan dess – jag försökte med fyrhjulingen men det var alldeles för tung snö så det gick inte. Nåväl, jag får väl försöka svänga förbi biblioteket i helgen eller nåt.

Julefrid och julefix

Tja, det blev en jul i år med, och den var ändå rätt ok. Bror med familj har sportat magsjuka i ett par omgångar så dem har vi inte firat med ännu – alltså har det varit en väldigt lugnt jul. Alla var nöjda med sina paket, inklusive jag som fick ett set med täljknivar 🙂

Alla hälsar!

Så, eftersom det har varit lugnt och också ganska fint väder till slut, så har vi haft gott om tid att greja med. Först ut blev lösdriften som har fått sitt plåttak och som numer agerar förråd och släpvagnsparkering. Vi gick en digital kurs om att ha kor i höstas, och hur gärna vi än skulle vilja så är lärdomen av den kursen att det kommer inte gå att ha kor så länge vi jobbar heltid. Kanske vi får låna in lite sommarfår över sommaren, vi får se. Det är i alla fall inte dumt att ha ett förråd extra, för sånt som kan stå ute men gärna under tak – vi har även börjar kapa och stapla upp ved här. Det ska bli panel på väggarna med, men först i vår/sommar när det går att måla i faluröd.

Ca 5×8 meter är det, så tämligen rejält.

Jag kom ju på strax innan jullovet att jag ville bygga en platsbyggd bokhylla med. Nu hann vi inte köpa MDF innan bygghandeln stängde inför julen, men jag hann köpa färg till ”bröstpanelen” vi har i vardagsrummet. Den är mer av en ”knäpanel” än bröstpanel, och den har varit vit fram till nu – men nu kände jag att det vore snyggt om den blev samma färg som bokhyllan kommer bli – alltså en mjuk grå-grön ton.

Blev riktigt trevligt, rummet känns lite mer ombonat och arbetat nu!
Funkar bra mot tapeten med. Ignorera sladdhärvan, vi har inte hunnit återställa allt efter målningen.

I dag är bygghandeln öppen så vi ska strax åka och köpa lite skivmaterial. Kommer bygga bokhyllan i omgångar, så känns det inte övermäktigt och vi kan göra klart en del i taget – då behöver det inte kännas stökigt och trist under lång tid, utan vi kan göra lite när vi känner för det. Allt kommer sågas nere i stallet, och sen monterar vi ihop det här på plats i vardagsrummet.

Det kanske låter som vi haft fullt upp, men det har funnits tid till både utflykter, tv-spel och täljning, så vi har verkligen bara gjort det vi känt för för dagen och stunden. Oerhört lyxigt!

2:a advent

Andra söndagen i advent, och det har varit en vecka som känts rätt deppig, men som i alla fall kunnat erbjuda viss vila. De största leveranserna på jobbet är klara inför julen, det är dock några styrelse- och styrgruppsmöten kvar i kommande veckan. I fredags blev det tidigt avslut när skolan ringde och sa att F var lite dålig i magen och kände sig hängig – självklart hämtade jag honom, men som tur var var det nog bara lite ”vanligt” magknip för han mådde bra resten av fredagen och helgen. Skönt det, vet att det går magsjuka på skolan och jag vet flera som drabbats i omgivningen.

Varför deppigt då? Jo men dels fick jag reda på att bror med familj inte kommer just på julafton, vilket innebär att det bara är vi, och det känns liksom lite … ledsamt? Inte för att jag inte umgås med familjen, det är ju det jag gör helst och hela tiden, men just därför känns det svårt att få julkänsla om allt är som vanligt. Jag försöker så gott det går, det är julpyntat och idag har vi bakat pepparkakor, barnen har chokladkalendrar och Filip en i LEGO med, men jag känner mig ändå rätt ensam i att vilja få till julkänsla. 4 killar i familjen och jag, och ibland saknar jag verkligen nån mer tjej. Inte för att inte killar kan njuta av julmys, Filip gör det, men det är inte direkt nån som bryr sig något vidare. Det kan ju kännas skönt att inte ha någon press på sig, men det känns också trist – för JAG vill ju ha lite julmys. Lite i alla fall, för att väga upp det som känns tungt.

Bilden ovan är från nån kväll för nån vecka sedan, det är inte direkt julkänsla ute, och inte är det så här fint heller utan snarare grått, blött och trist. MEN – det vänder snart! Det ser jag oerhört mycket fram emot, även om det knappt märks i början, rent mentalt känns det ändå bra att det går åt rätt håll.

För övrigt helt sjukt, men vi har inte fått ut vitlöken i landet ännu. Det ska ju gärna vara en jordtemperatur på under 5 grader har jag förstått, och det är det väl nu, men det har varit så uruselt väder på helgerna att jag inte kunnat förmå mig ta mig ut. Skjuter på det hela tiden, tänk om vi inte sätter vitlök förrän till jul? HELT galet i så fall, och också ett tydligt tecken på att det är galet med klimatet…

Fick en sån fantastisk julbukett av mamma förra helgen.

Nästan alla julklappar är klara i alla fall, det är skönast av allt för det är det som känns mest stressande att inte ha klart tycker jag. Julmat blir det nog inte nu, när vi är själva på julafton, utan vi försöker komma överens om menyn här hemma. Inte helt lätt, men det verkar som alla vill ha ”räkor till förrätt” (typ gambas pil pil eller gambas al aillo), sen kanske torskrygg. Supergott ju, och förhoppningsvis lagom mättande så att alla orkar äta ris a la Malta sen. Julmat blir det inte i alla fall, ingen som är så förtjust i det ändå. På tal om mat är jag just nu så sjukt trött på matlagning och matplanering och matlådor att jag helst skulle vilja skita i att äta fram till jul. Eller ja, det vill man ju så fort man blir hungrig, men jag är SÅ trött på vardagsplanerandet.

Kommer nog behöva hitta på nåt projekt att göra på jullovet känner jag, tre veckor utan något annat än att gå och vara uttråkad och bli frustrerad på allt och alla blir ju inget bra. Iofs kommer kanske plåttaket som vi ska sätta på vår lösdrift/skjul/förråd, så är det bara inte gräsligt väder har vi ju att göra med det.

En måndag i slutet på november

Sitter vid köksbordet, framför brasan, och smuttar på förra årets Dunderglögg. Gjorde den på äppelmust i stället för svagdricka, och den är faktiskt helt otrolig. Mindre söt än glögg man köper (även om jag hade kunnat tänka mig att göra den ytterligare mindre söt) och lagom stark. Vet dock inte exakt hur stark, men skulle gissa kanske 6%? Inte alls lika stark som starkvinsglögg, men absolut lite alkohol i.

Hade en otroligt lugn helg, har mest legat och läst hela helgen pga hade verkligen inte ork till NÅT annat. Eller ja, lite lördagsträning och sen gjorde jag ju faktiskt saffransbullar (som inte riktigt ville jäsa men som blev goda ändå), så NÅT gjorde jag väl, på lördagen åtminstone.

Nu när det är kallt får grisarna även kvällsmat. Lite mysigt ändå, även om det är kallt.

Känner mig, som så ofta när det brukar närma sig jul, lite kluven. Tycker det är mysigt med advent och lite julfix, men känslomässigt känner jag mig mest bara lite ledsen och uppgiven. Nåt vi absolut har misslyckats med är att få våra barn att känna att familjen liksom är ett team – trots allt vi kämpat med och gjort med och för dem så är de högst ointresserade av nåt som har med familjen att göra. Minstingen undantagen, än så länge, men så är han inte så stor heller. Ja ja, det är väl vad det är, en jag blir ledsen ändå.

Blir ju inte direkt julpynt, förutom adventsstjärnor, till helgen. Mer vinterpynt än så länge, med lite tall- eller enris, mest för känslan och doften.

Två ganska intensiva veckor kvar på jobbet innan det lugnar ner sig lite, och jag tänker fortsätta med min ambitionsnivå att göra minsta lilla på fritiden. Träningen rullar på, men den tar hårt just nu, och jag känner absolut att jag inte hade orkat träna två dagar i rad – kroppen behöver den vila den kan få, och i den mån jag kan ge den det så får den det. Vi hade för övrigt ett ”testpass” eller vad man ska säga, ett sånt där pass som man kan köra ibland för att testa av om man blir bättre eller starkare. Nu hade jag inte gjort det passet innan, så det enda jag fick var ett startvärde, men ändå. Det var rodd, och det är typ min starkaste gren när det kommer till konditionsträning, men vi skulle ro vårt snabbaste i 5 km och det var VIDRIGT! Det tog mig 22:20 och dels var det outhärdligt enformigt, dels gjorde det ont i rumpan, jag fick kramp i magen (?) och låg verkligen och tryckte på så snabbt jag nu förmådde (det är ju vad det är efter utmattningen). Herregud så jag underskattade det passet…

Nu ska jag hjälpa mellankillen att plugga lite, innan det är läggdags. Sover ju halvdant med, trots hormoner (tack, förklimakterium) och det gör ju ingen gladare heller, så det blir rätt tidiga kvällar nu. Har också en bra bok som lockar, ska erkännas, så det går ingen nöd på mig!

Bygge, höns och lite sol

Hittills har den här veckan varit skönt ”normal” och befriad från konflikter, känslostormar och andra jobbigheter. Bara jag som fått en förkylning, men DET kan jag leva med. Känns skönt att ha fått en liten andningspaus i känslorna tycker jag.

Jag kommer aldrig tröttna på att det här är vyn från vårt hus.

I dag är det, tack och lov, fredag, och helgen kommer inledas med F’s simskola innan vi är lediga på riktigt. Älskar att På Spåret är igång igen, på riktigt tror jag att det är ett knep av SVT för att vi svenska ska ha något att distrahera oss med när det blir mörkt och trist. Ett bra knep i så fall, för det är fantastiskt mysigt att ha alldeles standardiserat fredagsmys med några bitar ost och lite vin, samtidigt som vi tillsammans (jag och maken då, ungarna bryr sig ju inte) kan sitta och kännas oss 90% dumma och 10% smarta när man kan enstaka frågor. Vi kör inte nån app, det tar ju bort det mysiga i att bara diskutera och gissa hej vilt tillsammans, i ett sammanhang där man kan känna sig trygg med att vara dum.

Nu är det i princip inget som behöver göras på gården, förutom daglig skötsel av djur. Vi har bestämt att det inte ska köpas in några mer djur innan vi VERKLIGEN känner att vi orkar med det, men vi har också bestämt att vi ändå ska bygga klart lösdriften/ligghallen/förrådet/släpvagnsgaraget. Dels för att det är verkligen jättekul att bygga det, dels för att sprida ut kostnader så vi inte behöver ta av sparpengar utan kan ta lite då och då, men även för att oavsett om vi ”råkar spontanköpa djur” (ja, det händer, lika bra att vara beredd på det) eller inte så är det ju inte så att vi inte får användning för byggnaden.

Det blir ju bara litegrann byggt på helgerna när det är vettigt väder och vi inte har annat att göra, så det går inte så fort, men det finns det heller inget behov av. Så här ser det ut just nu:

Blev ju ett perfekt förråd till släpvagnen ju! Ska upp en mellanvägg där inne sen med, ”någon gång”.

Vi saknar lite takläkt, sen ska vi köpa kondensplåt (så inte varma djur gör att det droppar ner vatten) till taket. Panel blir det nog inte förrän till vårkanten, eftersom vi ju behöver kunna måla den. Det blir falurött precis som stallet. Vi ska försöka få tag i en grävare som kan hjälpa oss dra ner kabel med el, och vatten (som inte är påkopplat vintertid), så det finns förberett, då kan vi även få till en bättre plats för aggregatet till elstängslet, och lite belysning där nere. Det kommer bli jättebra!

Så himla kul det är att bygga, när det inte är stress och press, och heller inte ”supernoga”.

I morse var det så himla fint ute när solen tittade fram att jag var tvungen att springa ut och fota lite. Vi har inte varit så bortskämda med just sol, även hösten är väldigt (oroväckande) varm. Några få löv hänger kvar på träd och buskar, men en blåsig dag så är nog allt borta.

Vi har blivit av med ett par höns, och en tupp, den senaste månaden. Troligen till duvhök, när de fått gå lite fritt. Våra ”gamla” höns lägger nu bara 1-2 ägg om dagen tillsammans, så vi vill väldigt gärna att den flocken som vi kläckte fram själva i somras börjar lägga ägg inom en snar framtid. Är inte alls imponerad över våra 3 hedemora, som typ aldrig lägger ägg, om de inte börjar snart så kommer vi nog kanske göra oss av med dem – det blir lite för dyrt att utfordra höns ”bara för att”.

Nu får de hålla sig i den inhägnade hönsgården, så ingen mer blir duvhöks-mat.

Jag känner mig nöjd med att jag har ”vintrat in” våra rabatter och växter, genom att lägga ett tjockt lager hö över de som är lite känsliga, och över all jord som var bar. Vi har ju också all potatis kvar i jorden, vi har helt enkelt inte någon bra plats att lagra dem på, så de får vara kvar och tas upp allt efter behov. Blasten är ju dock nerklippt sedan länge – och även här ligger ett tjockt lager gräs över. Helt fantastiskt att se jorden vid täckodling för övrigt, det är såna otroliga mängder maskar, och jorden är fin och lucker. Väldigt härligt, och relativt underhållsfritt!

Lite sol gör så otroligt mycket för mitt humör, blir så glad över att se gården i det fina ljuset!

I helgen är det klubbmästerskap på min träning, men jag hade inte tävlat även om jag inte vore förkyld. Hade det inte varit någon publik så kunde jag tänkt mig att delta bara för skojs skull, och tagit det som en träning, men när nån tittar på en? Nej, det skulle nog enbart göra att jag känner mig än mer misslyckad (med referens till förra inlägget). Däremot ska jag in på kvällen och äta pizza tillsammans med övriga klubben, och bara hänga lite.

Nästa vecka bär det av till Örebro för konferens, en av de bästa jag varit på tidigare, så det ser jag fram emot även om det blir lite resande. Dock ställer det till det lite med träningen, så ihop med min förkylning som sätter stopp nu så blir det ett litet uppehåll tyvärr. Nåja.

Nu önskar jag er bara en riktigt fin helg, hoppas ni får lite sol på er med!

Morgon i september

Jag tar jobbväskan på min axel och kommer i sista sekund på att jag ska ha med matlådan med. Kliver utanför dörren, och temperaturen som ligger på 0 grader får mig att dra efter andan. Det är alldeles tyst och stilla, och bara mina egna steg på grusgången hörs. Solens första strålar håller på att leta sig upp och träffar än så länge bara trädtopparna på skogen omkring – betesmarkerna ligger täckta av frost och ett par meter ovanför svävar dimslöjor som ännu inte nåtts av solen. Varje litet grässtrå har ett fint lager av iskristaller, och jag måste stanna till och ta ett foto.

Jag sätter mig i bilen, och eftersom det är vägarbete längs E4 så tar jag gamla Grännavägen in mot jobbet. I bilen surrar mina morgonkompisar David och Linnea i P3. Längs hela vägen in njuter jag, av de milda färgskalorna på åkrar och ängar, dämpade av ett lager frost, och av de varma solstrålarna som sakta letar sig mot marken. Jag ser kor som står och puffar ut varm andedräkt där de står och har börjat beta sin frukost, jag ser åkrar som skimrar i frostnupet grönt, en del i varma jordtoner av brunt och en del i bleka rågtoner där det står kvar halm. Vindkraftverkens smäckra blad står nästan still, och ser nästan självlysande ut eftersom solen når dem först – och mellan dem flyger en flock stora fåglar vars art jag inte kan urskilja på långt håll.

När jag kommer till Kaxholmen blir det rent magiskt, eftersom det ligger ett tjockt, dansande lager av dimslöjor över Landsjön, och solen når precis de översta små vipporna av dimma. Jag önskar jag haft en kamera med mig, och massor med tid att stanna, men bestämmer mig i alla fall för att försöka fånga morgonen i ord. Väl ute på motorvägen går sträckan förbi alla de segelbåtar som ännu ligger i hamnen, i stilla vatten. Längs med trädgårdar och planteringar jag passerar börjar färgerna precis skifta mot hösttoner, här ser jag ingen frost ännu.

Jag är så tacksam för att vi bor på vår gård, och även tacksam för vägen till och från den – det ger ett helt annat lugn än att köa i stadstrafik. Jag går lite på knäna just nu känner jag, och maken med, och då ger ändå den här halvtimmen en stunds vila. Det är en av mina bästa egenskaper förresten, att jag på riktigt SER allt vackert omkring mig, och verkligen njuter av det. Jag önskar er alla den förmågan, och hoppas ni har möjlighet att njuta av den fantastiska naturen just nu – jag hade själv velat ta ett par dagar ledigt för att göra just det, men det är inte läge just nu.

Mjukseg rabarberkaka med brynt smör

Den här kom mamma med en dag, och jisses så god den är! Hon serverade med havrevisp vilket var jättegott, men när jag skulle köpa själv kollade jag ingredienslistan och avstod ändå. Gott med tex vaniljvisp, grädde eller glass, men faktiskt lika god som den är. Svåraste med den här kakan är att den absolut ska stå och svalna 1 timme i kylen först…

Mjukseg rabarberkaka med brynt smör, ca 8-10 personer

150 g smör
3 dl vetemjöl
2,5 dl socker
1 msk vaniljsocker
0,5 tsk bakpulver
200 g mandelmassa lyx, riven (går med vanlig med men blir extra god med lyx)
3 ägg

Topping:
florsocker
mandelspån
2 stjälkar rabarber
valfritt: ett par droppar bittermandelolja eller en riven bittermandel

Bryn smöret i en rymlig kastrull (allt annat ska ner där i). Låt svalna lite, och riv under tiden mandelmassa, grovt eller fint kvittar. Lägg i alla ingredienser förutom ägg i kastrullen. Knäck sedan i ett ägg i taget och rör om så gott det går mellan varje ägg.

Lägg bakplåtspapper i en springform (eller smöra och bröa). Häll i smeten.

Skiva rabarbern relativt tunt – du behöver inte skala den om den inte är väldigt grov eller det är sent på säsongen. Tryck ner bitarna lite i kaksmeten, häll sedan över generöst med mandelspån.

Grädda i 200 grader i 45 minuter tills den fått fin färg och inte är alltför kletig i mitten längre (går också göra den kladdigare, men detta är en av de få kakor jag tycker blir godast om den inte är superkladdig). Ta ut och låt svalna, ställ sedan i kylen i en timme. Pudra med florsocker när den är helt kall.

Njut!