Babbel och rollspel

Hahaha, jag har sån sjuk träningsvärk i mina benböjare idag (ljumskarna typ), nu på eftermiddagen har jag typ stapplat fram som jag-vet-inte-vad, måste se sjukt kul ut!

Känner mig lite allmänt prat- och sällskapssjuk, men det är bara Lukas och Filip hemma, Lukas spelar TV-spel och Filip är visserligen världens roligaste att prata med – men det är inte riktigt DEN sortens prat jag är sugen på. Fast jag har inget direkt konkret sådär att säga, så jag gör som vanligt och låter fingrarna babbla på av sig själva här.

Förresten, jag hade slut på poddar att lyssna på häromdagen, följer i princip bara En Underbar Podd och Gynning & Berg, och klickade mig runt i Spotify’s utbud. Under humor dök Rollspelsklubben upp och jag tänkte att jag bara måste höra lite vad det var för nåt. Har aldrig spelat själv, men klickade upp ett avsnitt att lyssna på (varje ”story” är i ungefär 4 avsnitt verkar det som). Och alltså, det är så jäkla skruvat och kul? Dels känner man sig lite delaktig i podden, sådär som de bra poddarna gör, det känns som man sitter med runt bordet liksom. Sen kommer det såna galna kommentarer ibland att jag FLERA gånger har bara garvat rakt ut för jag inte kunnat hålla mig, och det får man väl säga att det är ett grymt bra betyg det med.

Haha, nä den hade inget med inlägget att göra den här bilden, men ett inlägg med BARA text blir kanske lite väl trist, så ni får hålla till godo O.o

Det verkar ju vara lite olika (mer eller mindre kända) gäster vid varje omgång, så av det lilla jag hunnit lyssna får man nog ändå göra en bedömning för varje story om man kommer gilla den, mest baserat på sällskapet. Den första jag lyssnade på ”Har ni sett Harri?” och har som deltagare Allan E Galen (en anka), en halvalv som bara vill spela dåliga låtar på sin ukulele samt Is Björn som är en, tja, isbjörn. Det är inte helt barnvänligt direkt, men herregud så skruvat och hjälp vad jag skrattat! Ett sådär oväntat tips för den som ”vågar” testa att lyssna på en lite annorlunda podd.

Annars är det ju himla trist att snön just nu håller på att regna bort! Jag hoppas SÅ att det ser bättre ut i Habo så jag får åka längdskidor igen…

Men hörni, vad är din favoritpodd? Och din mest oväntade podd du lyssnar på?

Tillit och tankesortering

Det är lite av en röra i mitt huvud just nu. På ett sätt känns det som jag har tusen tankar och på ett sätt känns det inte som jag har någon, klart är i alla fall att jag inte sorterat ihop mitt huvud än. Det är liksom heller inget som går att ”skynda på”, utan det kommer små insikter farande när man minst anar det. Vi får väl se om jag får ihop något vettigt av nuläget.

I vilket fall, i morgon är det sista dagen av jullovet då. Ett rätt skruttigt jullov, men det har åtminstone på vissa sätt erbjudit lite vila, vilket iofs inte är samma sak som att en fyllts på med energi. I dag fick vi låna två hundar igen, mysiga lugna ”tanten” Zally och lilla nakenvalpen Maya. Det är ju liksom en aktivitet i sig, att få låna ett par hundar, så dagen idag har gått väldigt fort och ändå varit mysig. Och det är ju något så vansinnigt gott med att någon kryper upp i ens knä, lägger sig till rätta och se somnar? Lite som när man har en liten spädis som bara ger en all sin tillit (inte för de har så mycket val, men ni fattar) som också bara slappnar av och sover i ens famn.

Trötta efter promenad, och skönt avslappnade får man väl ändå säga ☺

Lite promenader har det därmed blivit i kylan med, inget kanonväder idag utan ganska rått, men nu hoppas vi på lite mer snö i morgon så det kanske kan gå att åka pulka för barnen till helgen.

För övrigt vet jag inte riktigt hur vi ska ta tillvara på denna sista lovdag?

Reflektioner

2020 var inte direkt ett toppenår, utan kanske att det snarare hamnar i botten-ligan. Eller ja, det har funnits höjdpunkter med som lyft året med, och jag har haft sämre år också.

Vi kan väl hoppas att det är ett ljusare år vi har framför oss nästa år?

Som vanligt är det svårt att minnas våren (pga senil gammal tant och det var längesedan), men då höll vi ju ändå på att planera en sisådär 10 dagars semester i Tyskland och hade lite hopp om sommaren. Det var jättekonstigt väder och varannan månad var superfin och varannan var katastrof, det fortsatte ju ända in i hösten. Tyvärr prickade vi ju in vår safaritälts-upplevelse precis i iskalla maj med regn.

Annars var det nog mest odling som upptog tankarna i våras, jag gjorde lite mer ordentliga försök på tomater och annat som behöver förodlas, för det har jag aldrig orkat göra innan. Tänkte nu när det snart är dags igen att jag nog borde vänta lite längre med att sätta tomatfröer – men å andra sidan var det ju precis i lagom tid tomaterna mognade i somras så kanske inte ändå? Sen kom ju Covid och allt kändes konstigt och långt bort i början, det var nog inte förrän efter sommaren det kändes som det kröp närmare för min egen del.

Sommaren lyckades ju såklart hamna mitt i en månad med dåligt sommarväder – i alla fall den månaden då vi hade semester – och semesterkänslan infann sig knappt alls. Bästa var nog när vi fick låna ett sommarhus åt Östkusten till i en långhelg, det kändes mest som semester ändå. Sen kom augusti och räddade väl sommaren vädermässigt, det blev åtminstone lite bad och lite sol.

Men hösten har varit jobbig och fylld med konflikter med barn, det har tagit så otroligt mycket energi. Det har varit fullt ös på jobbet och även fast vi också haft några riktigt roliga perioder där vi skrattat massor så har jag känt mig orolig med, lite omorganisation, covid och allmänt världsläge samtidigt som man ska klara en utbildning har gjort att jag känt mig otillräcklig precis överallt. Det känner jag av än, även en bit in på jullovet, jag känner att min stresstolerans är nära noll, jag har noll energi till att fatta beslut och tålamodet med barnen är inte vad det borde. Inte bra, jag vet. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller.

Att vara ute mycket har ändå hjälpt mot stressen, men är det alltför skruttigt väder blir det bara nån promenad och det gör inte lika stor skillnad.

En avsaknad av roliga saker som ger energi har gjort hösten och vintern jobbigare än den brukar vara – inga aktiviteter med kompisar, inga event, inga roligheter inplanerade som kan bryta av vardagen. Det och så avsaknaden av kramar har varit och är jobbigast med COVID.

Vi har ju varit ute massor det här året med, skillnaden har varit att övriga Sverige också har varit det, så det har varit trängsel på våra vanliga leder och goto-platser. Att vi numer allihop är beroende av att komma ut oavsett väder (även om man ju inte tar en långgrillning i ösregn utan kanske som mest en promenad) ihop med ökade möjligheter att arbeta hemifrån och lite annat har ju gjort att vi ändå bestämt oss för att vi vill skaffa en hund. Jag inser att det kommer bli ett ökat stressmoment stundtals, men jag hoppas också på att en hund även ger en avslappnande effekt. Vi är ju många i familjen som kan hjälpas åt med hund och har dessutom två potentiella hundvakter om det skulle knipa, så jag tror ändå på att det kan bli väldigt bra.

En bra sak med det här året har ändå varit att jag faktiskt lärt mig sticka lite, igen.

Jag har lite tankar inför nästa år med, men det får nog bli ett eget inlägg för det blev rätt långt det här. Hur tycker du att året 2020 har varit?

Att se genom ett barns ögon

Vilket skitväder det har varit idag. Vi lyckades trots det komma ut på en promenad runt Munksjön (för första gången på flera år tror jag) bara för att få träffa bror med familj en sväng igen, det var VIDRIGT vädermässigt men en höjdare socialt. Efter det gick vi mest hem allihop och degade ner framför varsitt spel, lite extra gött när man kommit in efter en sån runda ute.

Har börjat fnula lite på menyn till nyårsafton, det blir ju bara vi i familjen men äta gott vill vi ju göra ändå. Vill gärna hitta någon ny rolig efterrätt och lutar åt råbiff som förrätt, men det är en del funderande kvar. Har ni några tips? Kan gärna vara lite mer avancerat en dag som denna…

Lite bubbel blir det ju, såklart.

Tänkte sammanfatta året lite med, men får nog vänta med det till i morgon, för nu ska hela familjen (förutom Filip som sover) kolla klart på första filmen av Sagan om Ringen – det är första gången de ser den och det är så kul att se den genom deras ögon typ. Hörs i morgon!

Morgonen efter…

… är den bästa morgonen. Ungarna leker med julklappar, all spänning och stress är borta och jag kan ta en skål ris a la Malta till morgonkaffet. Mysigt att sitta i ett lugnt hus och få ta i tu med en av mina julklappar – ett wasgij-pussel. Älskar dem och vill verkligen alltid pussla ett varje år. Årets variant fick jag dessutom av O som handlat egna julklappar till oss, så det känns lite extra kul!

Nu ska jag passa på att fortsätta pussla när övriga familjen antingen sover eller leker, men vi hörs nog senare!

Pest och pina

Nä men idag var en riktig pissdag hörni. Det var ju äldsta och yngsta som var sjuka i morse, samt maken, men efter ett par timmar i skolan kom även mellankillen hem och mådde skrutt. Jag skulle kunna jobba typ hur mycket som helst nu känns det som, men försöker lösa det jag kan hemifrån, det blir lite VAB och lite jobb. Just nu börjar jag faktiskt känna mig lite hängig med, men det kan vara ren trötthet med.

Det går ju sådär att vara hemma allihop så här mycket alltså. Ni som tycker det funkar bra, hur gör ni??? Tycker det blir så jäkla mycket tjafs, alla är trötta på varandra och skulle behöva vara själva ett tag, vädret är pissigt och tålamodet är NOLL. Det enda man gör är att laga mat och plocka undan, i en enda loop…

Visst, det finns små ljuspunkter här och var, den bästa var nog denna synen framför Tv:n i morse.

Två snuviga brorsor

Det är halsont, snuva, lite feber och en allmän hängighet som verkar gälla, familjen över. Maken och O testade sig idag, får se vad det är, men gissningsvis vanlig förkylning.

Jag mår bra när jag…

…vaknar (utvilad) innan barnen är uppe och kan sätta mig och ta den där första koppen kaffe alldeles själv.

…är med vänner där man kan vara sig själv och skratta!

…när jag får en kram.

…är i solen, älskar verkligen solen – oavsett om det är en iskall och snöig vinterdag, en ljummen vårdag, en stekande sommardag eller en färgsprakande höstdag. Finns nog nästan inget som så enkelt får mig på gott humör.

…har en sån där bra dag i skogen med familjen, när alla barnen är glada och tycker att det är rolig och vi inte har glömt något av det som ska tillagas över elden. När vi får sitta i lugn och ro och dricka kaffe på maten, kokat över öppen eld, och ungarna leker och har roligt (en liten bit därifrån, hahaha).

…när barnen kommer och pratar med mig om saker som är viktiga för dem och låter mig vara en del i deras liv.

…när jag får äta något riktigt gott, i gott sällskap eller helt solo.

…när jag kört fredags-crossfit med jobbet. Tränar jag själv blir jag bara deppig?

Det var väl typ det jag kom på just nu, det blev ju en deppigt kort lista när man ser det så här. Det finns ju absolut fler tillfällen än så här när jag mår bra, men just nu kommer jag barnen mig inte på något.

Temat för dagen är lånat från Kajsons julkalender.

Detta är jag bra på, och Lucia-hund

I Kajsons kalender är dagens rubrik ”detta är jag bra på”. Jag vet inte, just nu känner jag mig som en rätt kass förälder, men faktiskt känner jag att jag är ganska bra på mitt jobb. Eller, jag känner i alla fall att jag gör mitt bästa, och DET känner jag mig nöjd med. Nöjd känner jag mig däremot inte med att jag har en stressklump i halsen som är jobbrelaterad, men inte så mycket till själva arbetsbördan utan mest ett annat orosmoment. Tror det är det som gjort att jag sovit så galet dåligt i ett par veckor med, nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter.

Annars har vi haft en väldigt mysig dag i dag, för vi har fått låna Zally, en 9-åring pälsad Xolo från Xoloanne. Hon är himla lugn och mysig, så dagen har mest bestått i ett gäng promenader och annars varit ganska lugn, vilket var skönt för alla tror jag. Hon hade nog lite hemlängtan med, för lite konstigt tyckte hon nog att det var att hamna hos oss en stund, men det gick bra ändå 🙂

Kändes väldigt mysigt och naturligt att ha en hund hemma!

Med dessa bilder från dagen så önskar jag er en bra Lucia! I morgon blir det nog en halv dag med jobb och en halv dag med VAB, inväntar att Filip ska bli av med sin sista förkylning. Sen kom Oliver hem igår med ordentligt halsont, vi får väl se vart det tar vägen.

Snuvig tomte

Jag har en liten nisse här bredvid mig, de ringde från dagis i går för han hade blivit snuvig. Och ja, han har väl antagligen fått förkylningen jag och storebrorsorna hade förra helgen helt enkelt. Mysigt att ha bara honom hemma en stund (eller ja, maken är ju hemma men han jobbar ju hela dagen) och stressande att inte hinna jobba – som vanligt med andra ord. Han är sådär lagom sjuk, lite feber och snuva så han orkar inte supermycket, men han mår inte direkt dåligt.

Planen för dagen är att klä granen, men det blir nog inte förrän brorsorna kommer hem. Sen är det på spåret i kväll – just nu är jag glad för allt man kan hänga upp veckodagarna på och som gör att de skiljer sig åt lite i grådasket.

Hoppas kunna komma ifrån så jag kan träna i eftermiddag med, för jag har en spänningshuvudvärk som kommer från axlarna som heter duga känner jag. Kunde inte träna förra fredagen, egentligen är absoluta minimum för att jag ska må vettigt två gånger i veckan, men nu var det två veckor sedan sist och inte ens Ipren tar bort den här huvudvärken.

Det blir nog fler inlägg under dagen, när jag känner mig pratsjuk, gissar jag 😉

Juli till december

Som vanligt så är det i juli vi gör mest saker, man är ledig, vädret är oftast bra (även om det var väldigt halvdant i år) och det finns mycket aktiviteter att välja på. Så vad gjorde vi då?

Jo, vi var ute och paddlade kanot med hela familjen på Stråken, och lite senare med bara de stora barnen i Bunn.

Vi fick ett fantastiskt erbjudande om att få låna ett sommarhus av Tobbes ”sommar-mamma”, där vi spenderade en fantastisk långhelg:

Sen var det dags för den enda lite mer planerade aktiviteten denna sommaren, ett par dagar på Österlen med kusinerna!

Efter det blev det mest små-utflykter, som till Omberg.

I trädgården växte det så det knakade…

Juli blev augusti och nu kom betydligt trevligare väder, lagom till semestern var slut såklart. Trädgården fortsatte leverera får man ju säga.

Och skogen gjorde detsamma, för vi plockade en jätteomgång med sommarkantareller!

Jag kände lite ångest efter en sommar som inte erbjudit den semester jag velat och behövt ha, så i augusti passade vi på att göra om i hallen.

September kom, och vi fortsätter döva lite ångest med renovering av sovrummet med…

Vi tog en minst sagt prövande vandring hela familjen på Bauerleden.

Men det bästa den här månaden var att hälsa på min lilla brorsdotter!

Oktober drog in, och det blev inte så många aktiviteter längre. Jobbet har varit ganska stressigt stora delar av året och är det nu med, eller stressigt kanske inte är rätt ord men jag känner en stor press på att inte göra fel, så jag är ganska mentalt trött (även nu). Men lite gör vi, vi tar tex med mini på en stunds utflykt på Hökensås, det började katastrofalt men blev helt ok sen ändå.

Det har varit en ovanligt deppig och ångestladdad höst ser jag nu, när jag tittar tillbaka. Men lite utevistelser hjälper till att lätta på klumpen i magen.

Sen kom november, även årets i vanliga fall deppigaste månad, och inte superkul i år med covid och allt heller. Det händer inte så mycket, men jag stickar mig en gosig halskrage och ett par vantar, använder dem faktiskt massor!

Sen går vi ju faktiskt vidare med en tanke vi haft så himla länge, att skaffa hund. Beslutet är inte 100 klart ännu, men vi har fått träffa en fantastisk uppfödare och hennes fina hundar – och faktiskt ska vi få låna hem den här sötnosen till helgen (bild lånad från Xoloannes sida)

Och december då? Tja, vi är ju mitt i denna totalt genomgrå månad, bredvid mig har jag en förkyld hustomte som fick komma hem från dagis och i morgon blir det VAB. Vi får väl se vad månaden har att komma med i övrigt…