Nu har det varit tyst här inne ett tag, sorry. I helgen tänkte jag skrivit om att vi var ute på fisketur på Bunn, men det fick bli ett instagram-inlägg istället. Himla trevligt var det dock, och väldigt härligt att få en kort dos sommarvärme nu när det verkar ha slagit om ordentligt – i morse var det bara 8 grader när jag klev upp och natten har troligen varit ännu kallare.
Annars är jag rätt trött just nu, dels möjligen på grund av ovan nämnda väder- och årstidsomslag som alltid brukar ta lite tid att vänja sig vid, men även för att vi just flyttat och omorganiserat oss på jobbet. Från egna kontor där vi tillhört en del av Regionen som heter Verksamhetsstöd och Service, till ett stort aktivitetsbaserat kontor där vi tillhör avdelningen Regional Utveckling. Massor med nya kollegor, ny plats och ett nytt sätt att arbeta har tagit ut sin rätt och fru Introvert känner sig just nu trött och en aning deppig (förmodligen mest pga trötthet).
På ett sätt är hösten ändå lite efterlängtad på gården, den innebär att nu många saker lugnar ner sig lite inom kort så vi hinner göra allt sånt som fått vänta under sommaren. Det enda jag grämer mig över att vi inte hann/kunde göra under sommaren är att måla fönstren, som på baksidan av huset absolut skulle behövt det inför vintern. Det har såklart varit alldeles för fuktigt och regnigt för det – där man målar med Falu Rödfärg går det rätt bra att måla även om det är fuktigt, men fönsterfärgen är ju inte densamma och jag vill inte måla in fukten som är i träet.
På tal om något HELT annat så var det faktiskt hela 20 år sedan jag och maken förlovade oss igår – det var han som kom på det och messade mig, men vi hann inte direkt göra något av det en vardag. Kanske vi skulle försöka fira med något lite extra gott att äta på fredag, vi får se. Jag har sån tur ändå som får leva med den som är min allra bästa vän och partner (ja alltså, jag har ju inte fler partners än honom, hahaha!), så det är ju värt att fira! Vi är dessutom lite dåliga på att göra just det, så bra att öva lite.
Mikron plingar till, och hon tar ut kålpuddingen från gårdagens middag. Glasskålen från IKEA är varm, och hon tar en grytvante på sig innan hon balanserar bort maten till skrivbordet. En klick lingonsylt på och så börjar hon äta med enbart en gaffel, andra handen klickar fram det dokument hon behöver härnäst. Hon sneglar på klockan, snart tolv, och hon knappar lite klumpigt i det hon behöver skriva i rapporten.
Klart! Två minuter över och hon slänger den tomma matlådan på diskbänken, den tar vi sen, tänker hon. Det har inte varit några möten på förmiddagen så hon har redan på sig ”hemmakläder”, det är bara att ta på ett par stövlar och sen gå rakt ut på gården. Ute är det ljuvligt ljumma sensommarvindar och en nästan helt blå himmel, och det enda som hörs i lugnet är en traktor en bit bort som sprider gödsel. Hon går över gruset, in bakom garaget, och hämtar en räfsa. På ängen ligger allt gräs slaget sedan i helgen, det har varit uppehåll hela veckan men det är så blött i marken att det är svårt för det att torka ordentligt. Tanken är att de ska kunna ta in det som torrt hö och ha det som foder i vinter för att slippa köpa, men då får det inte vara fukt kvar så det möglar.
Med bestämda drag börjar hon i hörnet av ängen och räfsar ihop det halvtorra gräset i tjocka strängar – så att mer av gräset kommer bort från den blöta backen. Kanske att de skulle försöka bygga någon enkel form av ställning att torka en del av höet på, men det blir ganska stora mängder så det är tveksamt om de kommer kunna få upp tillräckligt mycket av gräset från backen ändå. Det blir snabbt svettigt och när hon känner ett par svettdroppar rinna utmed ryggen så åker tröjan av, så skönt att bara kunna stå och jobba i ett linne fast det är september.
Någonstans inne på andra raden så är lite som att hon får syn på sig själv utifrån. Inte för att det är så ansträngande eller för att hon mår dåligt, utan för att kraften i lugnet och glädjen över arbetet hon gör är så stor att hon måste stanna upp en sekund.
Här står jag, tänker hon, på vårt eget ställe och förbereder hö för vintern. Jag bor på den vackraste platsen i världen, och den platsen som ger mig störst lycka och lugn. Tänk om jag vetat under stressiga småbarnsår, stressiga jobb och i vårt förra hus, att jag nu skulle stå här! Med solen i ansiktet och kunna gå ut på lunchen och räfsa hö, till våra egna djur på vår egen lilla gård.
Värmen i kroppen sprider sig, av både lycka och ett ganska svettigt arbete, och när lunchen är slut orkar hon återigen sätta sig vid skrivbordet en stund och jobba. Seminarier ska förberedas och nätverk ska byggas, och verkligheten på gården får vänta en liten stund till.
Ibland känner jag mig som den rikaste personen i hela världen, jag önskar jag kunde lägga all min tid på att arbeta här på gården!
Vad svårt det är att att hinna och orka göra det man vill och behöver nu när det är jobb på heltid igen. Önskar verkligen att vi hade möjlighet att redan nu minska arbetstid under sommaren som vi planerat, men men, det funkar ju inte riktigt i det ekonomiska läget nu.
En av många saker jag inte hinner/orkar är ju att blogga till vardags, idag tar jag en stund på lunchen till det bara för att liksom fånga alla kringflygande tankar – de tar upp sån plats i mitt huvud annars. Det här kommer bli spretigt, kan jag varna för redan nu!
I går kväll när jag skulle ner och mata katterna i stallet såg jag att potatisen i det stora potatislandet drabbats av potatisbladmögel, och i princip all blast var helt brun. I en kanske fåfäng förhoppning om att rädda själva knölarna klippte jag ner all blast – vi har ingenstans att förvara potatis förutom i själva jorden, så den fick vara kvar där. Noterade därefter att tomatplantorna vid stallet också var drabbade – visserligen i tidigt stadium men ändå – så där tog jag in alla gröna tomater och slängde själva plantorna på min ”skräpkompost” (gödselplattan i betong som jag använder som kompost för sånt jag inte vill sprider sig). Började få onda aningar och kollade övriga potatisar och ALLA hade mögel…. Blev så ledsen! Fick fortsätta arbetet med att klippa ner och få bort allt, ungarna fick värma lite rester istället för att jag gjorde den mat som var planerad, och jag höll på ute i trädgården i nästan tre timmar med något jag varken planerat eller ville göra. Det kändes tungt…
Kvällen blev dock liiiite bättre när jag åkte och hämtade maken som varit på Drättinge Battlecamp med jobbet, för OJ vilken solnedgång och vilka färger över Skärstadalen! Höll på att köra i diket flera gånger…
Önskar jag haft med riktiga kameran, men mobilen fick dugaKolla färgerna!
Hemma var det inte heller fult på kvällen, men nu var orken heeeelt slut till att göra nåt mer.
En av alla saker jag verkligen skulle vilja göra mer är att fota – på riktigt, med den ”riktiga” kameran. Kollar jag på förra årets bilder så var det mycket mer fina bilder, och jag saknar verkligen att fota – det gör det dessutom lättare att se allt vackert och vilsamt.
Jag försöker bekämpa mitt dåliga odlingsår med det som går, har beställt lingon och blåbär från en i Ölmstad som plockar och säljer, och har länsat de sista krusbären för att åtminstone få till liiiiite marmelad. Saknar dock allra mest äpplen i år – ser att många skriver att det är ett jättebra äppelår, men alla mina är ”malätna” och väldigt små! Inget att ens skära runt för att använda delar av äpplena 😦
På jobbet har jag supermycket att göra men det är även väldigt roligt – ”min” konferens på tisdag har nu 55 anmälda mot tidigare rekord 33, känns oerhört roligt – och lite nervöst! Vi har även lanserat ytterligare ett event förutom det som är inplanerat sedan tidigare, så bollen är i full rullning där. Kul! Nästa vecka ska vi, förutom att ha konferens, på utvecklingsdagar på Visingsö, samt att vi flyttar hela jobbet både fysiskt och organisatoriskt in till Regional Utveckling som sitter i ”Teliahuset” snett över Ica Maxi. Mycket på gång som ni ser.
Själv känner jag att mitt Jag är lite borttappat. Både skönt och lite jobbigt, skönt att inte gå runt och fundera på hur man ser ut eller så , men samtidigt lite vilset att inte ha nån tid att ägna åt sig själv (förutom träning, det är ju MIN tid). Åh på tal om träning förresten, det känns riktigt bra nu! Jag är fortfarande i kass form men jag känner att jag gör lite framsteg och det är såååå efterlängtat! Känner också att kroppen svarar litegrann, och jag känner mig inte längre helt och hållet som en säck potatis. När det gäller det yttre så känns det lite trist just nu, men kan i alla fall konstatera att jag aldrig någonsin haft så ljust hår som jag har just nu – det har blivit så himla blekt i sommar!
PS, bästa Anette som klippt mig såklart.
Pendlar mellan att tycka att det är fint och att det bara ser orange ut… Fick ett ryck häromdagen och målade naglarna i någon slags försök att återta lite ”värdighet” och inte bara känna mig som gårdsarbetskraft. Oklart om det gav något mentalt resultat.
På tal om gårdskraft så tittar vi såklart på Hjälp vi har köpt en bondgård, vilket både är sååå roligt och dessutom skönt för man ser att allt inte är rosa moln, men så blev jag också en gnutta sorgsen. De har ju haft i alla program ”fixardagar” när de bjuder in vänner för att greja en heldag, och jag tycker det är en så himla mysig idé. Men jag känner inte att jag kan göra likadant, för dels så vet jag inte hur jag ska hinna gengälda tjänsten och dels så är det ju typ omöjligt att överhuvudtaget lyckas matcha kalendrar så man träffas ALLS och då är det oftast bara EN kompis med i leken ändå. Jaja, det är nog lättare om man är kändis… eller är det något man skulle tycka var roligt? Fast nä, folk har nog fullt upp med sitt eget.
Fick fortsätta det här efter jobbet, för det var mycket jag ville ”få ur mig” visst. Kram på er, och ha ett bra veckoslut!
I helgen var jag delvis själv hemma, maken var på vandringstur på Visingsö med sitt träningsgäng (japp, skulle sova ute natten lördag-söndag när det regnade som MEST), så det mesta av helgen gick mest åt till att ta hand om familj och gård (inte mig emot). Stormen Hans gav oss inga jättebekymmer inledningsvis förutom den ruttnade grenen som ramlade ner, men i helgen blev det ju ÄNNU mer regn. När jag skulle skjutsa äldsta sonen till Bunn fick vi stanna och inse att vi inte kunde köra ända fram – det ser inte så djupt ut där husbilen är parkerad men utmed resten av vägen var det nästan 7-8 decimeter högt med vatten. Sonen fick ta av sig barfota och traska förbi översvämningen för att bli upplockad på andra sidan, så det löste sig ändå. Efter allt regnande denna sommar är jag extremt glad att vi bor som vi bor, på en liten ”kulle”.
På gården fick vi ägna en stund åt att reparera vår grusade infart som liksom runnit iväg – den skulle egentligen behöva justeras och grusas likt resten av våra grusytor, men det är ett projekt för något annat år (och någon annan budget). Jag har däremot glatts åt en superfin gammal hästkärra vi fick av våra grannar, kolla bara!
Ena grejen där fram (som absolut har ett namn jag inte vet) ska lagas, och så kanske lite olja för att försöka få den att hålla några år till.
Tanken är att den ska få agera klätterstöd och bara vara vacker intill kommande planteringar (kanske en rosen-rabatt?!?!) som vi kommer anlägga till nästa sommar eller så.
Tycker den står så perfekt där – ser ut som den alltid hört hemma liksom!
I övrigt har det varit lite fixande med djuren – de som går ute har vi varit och hämtat mer hö till att ha som bädd i sina skjul – efter allt regn så blir det fort blött och lerigt. Kattungarna flyttade ner till stallet när Hans härjade, där bor de ju både väderskyddat och mysigt, så där får de gärna bo kvar. Håller för övrigt på och bygger ett litet, isolerat katthus som ska stå uppe vid huset i vinter.
Filip har ju börjat fritids och har nu gått där en vecka. Det har gått riktigt bra och det har inte varit några problem att få dit honom eller lämna honom – kanske lite för att TV’n stått på när vi kommer med 😉 Nästan inga av hans dagis-kompisar gick förra veckan däremot, men det hade funkat kanon ändå. Tror skolan kommer bli kanon för honom, han är SÅ nyfiken på hur saker funkar, och ÄLSKAR böcker, så att få lära sig läsa kommer ge honom en helt ny värld! Redan nu ligger han gärna och ”läser” (kollar bilder) i böcker i sängen när han ska sova, det är så himla gulligt.
Denna veckan ska vi få hem lite prylar till gården, dels en automatisk hönslucka som ska sättas på lekstugan så ankorna kan gå in och ut själva (mycket efterlängtat från oss alla, det är sjukt lätt att glömma öppna till dem, och stänga med) och dels ett ”tält” som ska få agera sommarvindskydd till fåren i den hagen som inte har något skydd än.
Den här veckan drar också mitt jobb i gång på allvar, det kommer bli en ganska intensiv höst, med mycket aktiviteter. Känner mig också glad över att vara i ganska bra gång med träningen – målet för vintern är att helt enkelt HELST få till 3 pass i veckan (men utan att det är katastrof om det inte går) samt att inte avboka ett pass bara för att det är grejor jag inte är bekväm med….
De sista dagarna på semestern har rullat på här. I tisdags var hela familjen på badhuset – Filip har sommarsimskola denna veckan, så då passade det bra att stanna kvar en stund. Simskolan går väl både bra och dåligt, han är hysteriskt rädd för att doppa huvudet men flyter och gör allt annat bra. Känns som vi suttit tusen gånger där och kollat på barn som inte vågat doppa huvudet – men med facit i hand på de två stora så ger det sig och sen är de långt ifrån badkrukor.
I onsdags sen så mötte vi upp min bror med familj för en dag på Liseberg. Det var ju riktigt bra väder, vilket också övriga Sverige noterat, så det var myyyycket folk. Jag och maken köpte inte ens åkpass utan barnen fick varsitt – de två stora kutade iväg själva och anslöt till mat och fika, och Filip åkte de flesta sakerna själv (men vi stod med i kön då). Alla hade en riktigt trevlig dag, det enda trista (förutom långa köer) var att vi inte alls hann prata så mycket som vi tänkt med brorsan – vi följde ju liksom efter varsina barn och de gick åt olika håll hela tiden kändes det som.
Glad när man får pilla på rattar och spakar!Inga problem att åka själv, jättebra gjort!
Här hemma försöker jag göra strö-insatser där det behövs som mest i trädgården efter allt regn. Kan ju direkt säga att jag inte ligger i framkant här, det är SÅ mycket som man liksom bara får acceptera att man inte hinner, och det är för det mesta ok. Ibland kan man få ett litet panik-utbrott när man får för sig att typ rensa nån stor yta, men det får man liksom bara försöka lägga åt sidan.
Ungefär hälften av sakerna vi odlat i år har gått bra, resten har varit riktigt dåligt. Dill har gått uselt, liksom ärtor, bönor, sallad och vitlök. Tomaterna går lite sisådär – det är ganska fina plantor men relativt få tomater. Gurkan har ÄNTLIGEN kommit igång och vi har massor! Nåt som äntligen också har tagit sig så är det pumpaplantor, men jag är mycket skeptisk till att de ska hinna ge någon vettig frukt. De som växer bäst är de halvruttna kärnor Filip hittade av en komposterad prydnadspumpa som han själv petade ner i lite krukor (jag var HELT säker på att de var ruttna så jag kollade inte ens vad han gjorde), de har kommit MÄNGDER på nu och är jättefina, om än små.
I dag klippte jag ner hälften av våra Kantnepetor – vill inte ta bort all pollinatörsmat så lämnar varannan någon vecka eller så, till de jag klippt ner börjar blomma igen.
Syns kanske lite dåligt här, men varannan buske är nerklippt till de nya, gröna kvistarna som kommer i mitten. Annars blir de så fula och hänger utmed marken, på detta vis kommer de istället in i en andra blomning.
Det är väldigt glädjande att var man än går här ute så är det SÅ extremt mycket insekter av alla de slag! Otroliga mängder nyckelpigor med, faktum är att när andra klagade över löss så hade vi väldigt få – och kanske delvis har vi nyckelpigorna att tacka för det!
Fick sen feeling och satte en pizzadeg, så vi åt nyss hembakade pizzor – jag, Oliver och Filip. Mycket gott! Maken är hos en kompis och Lukas har just åkt till läger i Vidablick, så vi är bara 3 hemma idag.
Enklast är godast, tomatsås, mozzarella och salami!
Blev bara galet trött efter maten så hamnade här framför bloggen en stund, sittande i soffan med iPad. Har lovat ett sällskapsspel (ett kort), så vi ska spela Yatzy här om ett par minuter. Hade annars bara gärna blundat en stund nu känner jag….
Hade tänkt börja jobba på tisdag för att få kort förstavecka, men det verkar bli totalt ösregn hela den dagen så jag kanske byter till fredagen istället… Vi får se lite, vad som funkar.
Hur har ni det? Snart dags att börja jobba eller har ni mycket semester kvar?
Dagarna rullar på här hemma, och idag inleder vi sista semesterveckan… Vi går oftast runt och småpillar med saker här hemma på dagarna, och gör det som känns roligast för stunden. Här kommer ett litet urval av de senaste dagarnas aktiviteter.
Jag fick feeling och byggde ett litet ”hus” till våra tre brevlådor – superkul projekt och jag tycker det blev jättebra! Lite trevligare vid vår infart än de tidigare 3 sneda stolparna med varsin låda. Barnen fick feeling i ungefär 30 minuter och började borsta en av sidorna på hönshuset som behöver målas. Tonåringen hade egentligen det som sommarjobb förra sommaren men då lyckades bara få färdigt en sida av 4. Nu gav de här två upp efter ungefär 2 brädor, så nu får vi väl göra jobbet själva antar jag. Men det var gulligt så länge det varade!De enda pumpor som bär frukt i trädgården är de från en halvrutten prydnadspumpa som Filip rotade fram ur komposten och planterade själv. Är inte alls avis…. Mellan skurarna är det ju väldigt fint ute – det är ju i alla fall perfekt väder för lite projekt. Och så grönt nu, efter allt regn!Det blir också många pauser för att leka med dessa två – nästan omöjligt att gå förbi utan att stanna och kela lite. Måste komma på namn till dem med, de små töserna! Den ena av dem är ju en ”skepparkatt” och har supergulliga tassar med extra tår (den till höger här) – antingen ska vi ta något marint namn eller så får det bli Mittens pga det ser ut som hon har vita tumvantar på framtassarna. Men den andra vet jag inte än… Kanske något med Sand, för hon har så fina sandfärgade ögon. Barnen har spenderat många timmar i allrummet i garaget där det byggs med LEGO.
Idag skulle egentligen Filip gått på simskola, men han var lite dålig i magen i natt och är jättetrött (liksom vi vuxna) så det får nog bli start i morgon istället. Det är denna veckan ut, men kanske att det blir ett avbrott för Liseberg en dag med, vi får se lite vad väder, ork och humör ger för förutsättningar.
Sitter vid sidan av badplatsen i Gränna, fullt påklädd och med en handduk för extra värme i de kalla (men sydliga?!?) vindarna. Maken, Lukas och Filip är o och badar en sväng i det kyliga vattnet, så trist semesterväder när man inte får lite värme.
Jag har en halvdan semester, konflikter med barnen från dag ett har liksom tagit all energi och nu lämnat mig i en ganska deppig känsla. Normalt sett är alltid mitt utgångsläge ”glad”, men hittills på semestern har det istället varit ”ledsen” som legat som grundkänsla, och det i sig tar energi och gör mig ledsen. Vi har pratat, resonerat, dividerat, försökt hitta anledningar, saker vi skulle gjort annorlunda och allt vad man kan tänka sig, men läget känns tämligen låst just nu. Det är ingen allvarlig sak på det stora hela, men ett sviket förtroende där jag inte trodde det, och nu får jag inte bort känslan.
Gnälligt för en ”skitsak” kan tyckas och jag har försökt skaka det av mig, men det går inget vidare. Vi gör ju saker ändå, träffar kompisar och har över folk och det är trevligt såklart, det är bara MIN känsla som lägger sordi på allt. Det gör mig arg oxå, bara det.
Jag ville i alla fall säga att om du inte har glada, lyckliga barn som njuter av sommaren så är du inte själv. Normalt sett tar jag inte åt mig av saker jag det i sociala medier, men just nu känns det som det är ”lyckliga familjer” överallt. Jag vet naturligtvis att så inte är fallet, men ändå. Kanske kan jag bjuda på en motvikt till det hela, så känns det inte så misslyckat om alla bråkat och semesterkänslan inte infinner sig.
Vi fortsätter försöka ha det trevligt ändå, såklart, snart ger det sig väl kanske. Kram på er, särskilt alla kämpande föräldrar!
Ps, livet på gården är ju fortfarande helt ljuvligt så förutsättningarna finns ju liksom
Vilar i skuggan en stund efter en kort sväng i landen för att rensa lite, men orken är ganska liten. ”En liten halsböld” var till slut svaret jag fick på mitt envetna halsont, andra turen till läkaren. Med tanke på att det verkade ta ca 2 minuter för att få svar på att det var streptokocker som låg bakom så kunde de ju kanske kollat redan första gången kan man tycka. Halsböld innebär att det bildats var bakom halsmandeln, har man tur och den är liten räcker det med antibiotika, annars får man ”åka in och skära upp den” för att tömma den. Hua, jag hoppas verkligen antibiotikan hjälper… Det är något mindre ömt kanske, men inte mycket.
Har inte haft så mycket lust att skriva i veckan heller, halsen har gjort ont och humöret har inte varit på topp. Det händer ju så myrket ute med, jag orkar små rundor för att det är så himla skönt att komma ut och göra något konkret.
I växthuset blommar den tidigaste potatisen med väldigt vackra blommor – förhoppningsvis kan vi skörda egen färskpotatis till midsommar.
Annars blir det mest blandad vila, jag testar just nu bookbeat och lyssnar på ljudbok – inte minst när jag ska sova eftersom det är det mest sövande som finns, oavsett hur spännande det är. Det blir lite korsord och ibland bara till att sitta och dumglo på de fina omgivningarna, inte dumt det heller.
Jaja, med penicillin bör jag ju vara smittfri inom ett par dagar åtminstone. Som tur är är ingen annan i familjen drabbad, och så vill jag ju gärna hålla det med såklart. Kram på er.
I morse började ÄNTLIGEN mitt halsont minska lite, och jag kände mig lite mindre hängig. Jag har jobbat hemifrån i veckan eftersom jag varit sjuk – det har varit så mycket frånvaro med VAB, helgdagar och konferenser att jag började hamna lite väl mycket efter annars. Det har gått lite trögt och jag har pausat och sovit på soffan – något jag aldrig lyckas med om jag är frisk, så det är ett tecken om något på att jag är sjuk. Tyvärr fick jag jätteont i halsen nu igen på kvällen, min teori är att ett litet glas rom gjorde sitt igår för att ”desinficera” halsen, så nu gör jag om det igen. Inte alls plågsamt tänkte jag säga, men faktum är att det faktiskt gör rätt ont just när rommen glider förbi min ömmande sida i halsen.
Inget trädgårdsarbete, men korta rundor ut för att bara få lite luft. Och dokumentera, såklart!
Så, det kommer bli en långhelg som till 100% styrs av vad jag orkar med, snarare än vad jag egentligen planerat mentalt för. Men det blir bra det med! Hoppas på snabb bättring ändå, så att åtminstone NÅT av långhelgen blir under ”frisk” flagg (fysiskt, den mentala biten är ju lika knäpp som vanligt!).
Vad ska ni göra denna långhelg (om ni tagit klämdags-ledigt)?
Det här har varit en lite skev vecka på något sätt. Den inleddes med ordentlig förkylning och jobb hemifrån till i onsdags, sen höll jag konferens i torsdags som blev riktigt bra – men herregud man blir som ett ”utsketet äpplamos” efter, för att citera min gamla morfar. I dag var det ganska koncentrerat arbete för att hinna få ihop gårdagen dessutom, är alltså rätt trött i huvudet nu.
Bästa med att jobba hemifrån är att man kan gå ut en sväng på rasterna och kolla på allt otroligt vackert som bjuds på ute just nu. Sämst med att jobba hemma är att jag saknar mina roliga kollegor!
Men det är ju bara min del av veckan, maken har varit borta ett antal kvällar pga evenemang och kvällsjobb vid nåt tillfälle, iofs bra att det var just denna veckan när jag ändå inte kunnat träna pga förkylningen, men såklart lite jobbigt med (maken är väl förtjänt av lite roligheter, så det finns absolut inte ett uns missunnsamhet där). Sen var det förskolefest i går efter jobbet och lite annat strul som jag inte tänker gå in mer på här, och idag har jag landat i soffan här hemma nu efter att ha lagt Filip, tonåringen sitter och spelar, nästan-tonåringen är på ungdomshäng och maken på AW. Har dock lite ågren över att jag kommer behöva åka och hämta nästan-tonåringen vid halv tolv i natt (!!!!), jag som helst vill gå o lägga mig typ vid nio…
Ljuvlig skogsviol i gräsmattan!
I morgon bitti hoppas jag få plats på strongman-passet, första träningen på nästan 10 dagar pga förkylning och förhinder. Har som vanligt ont i axlar och nacke när jag inte tränat på länge – sen vet jag också att det lätt blir väldigt motigt att träna när det blivit ett uppehåll och jag var precis innan det inne i ett ganska gott flow. I övrigt blir det nog mest altanbyggande i helgen vilket kommer bli toppen, längtar efter att orka jobba lite mer fysiskt här hemma med nu.
Nästa vecka blir också lite udda, då ska jag till konferens i Örebro i två dagar – vi är inte i väg särskilt ofta så det ska bli lite kul, men nästan mest längtar jag såklart efter en natts ostörd sömn och så HOTELLFRULLEN!
godatankar.com 