45 and counting

/ LindaG / 2 kommentarer

Igår fyllde jag 45 år, och det var nog en av de bästa födelsedagar jag haft! Jag hade önskat mig en födelsedag a la ”Zombie-Tours” (ni begynners vet) där jag inte behövde fatta ett enda beslut eller planera någonting, och oj vad bra maken levererade!

Först blev jag utlotsad till morgonaltanen där jag serverades en äkta champagnefrukost! Jag har lite dåliga erfarenheter av champagne som inte jag gillat, men den här var verkligen toppengod! Bästa frukosten att få sitta på altanen och njuta med, i den fantastiska vårvärmen som anlänt precis i tid.

Till och med en av våra gårdskatter ville fira mig genom att hoppa upp i knäet för lite kel, det har hon ALDRIG gjort innan så det var himla mysigt! Förresten, den blå tröjan ni ser lite av här är den senaste jag har stickat själv, tycker den blev riktigt fin.

Därpå blev jag satt i bilen och körd till Backamo handelsträdgård. Där behövde jag inte besluta att vi skulle handla saker, utan jag behövde bara välja det jag faktiskt ville ha. Superroligt och jag gick runt där länge och valde.

Det ser ju rätt mycket ut ända till man pluttar ut växterna i landet och det typ knappt syns… Men det KOMMER bli otroligt bra! På blomsterbågen ni ser lite av nedan kommer det bli varsin klematis som klättrar från varsin sida av gången. Hoppas de ska ta sig ordentligt.

På hemvägen blev det lyxig lunch-pizza på Stuk. Var evigheter sedan jag var där, men så himla gott ju.

Väl hemma så fick jag lite mer champagne och så kunde jag gå runt i lugn och ro och peta ner växterna vi köpt. Barnen lekte ihop, jag kunde bara pilla med mitt, och maken ordnade maten. Såååå ljuvligt!

Av barnen blev jag firad med chokladpraliner och en liten kruka, och av mormor fick jag en hel massa fint, vaser, en duk, böcker, tvål och mer chokladpraliner. Extremt bortskämd kände jag mig!

Sedan fick jag supergod, hemgjord Sangria av maken, som såg till att jag alltid hade det bra. God plockmat och grillad spetskål, och dessutom dessert på det.

Verkligen en HELT fantastisk födelsedag, stort tack till min fantastiska make som levererade en hel dag precis skräddarsydd efter mig!

Idag har jag återigen vabbat för Filip som återigen är sjuk, men det är för deppigt att skriva om i samma inlägg. Kram på er.

Förbättringar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Från ungefär natten mellan fredag och lördag så vände det äntligen för Filip, och från i lördags har han varit tämligen pigg och typ bara vanligt förkyld. Barnet som opererades har såklart också piggat på sig allt eftersom, men kommer få stanna hemma från skolan en eller två dagar till.

Eftersom vi inte kunnat göra något annat än att bara ta hand om riktigt sjuka barn hela veckan så var det väldigt skönt att få en helg ute med gårdsfix nu. Men först ut så var faktiskt ett arbete vi köpt oss till oss – nämligen takvård där man tvättar och sedan målar taket. Vi har bedömt att underlag och takpapp är i mycket gott skick och vi har dessutom rejäla betongpannor, så även om det blir en investering nu så gör den att vi kan skjuta på ett takbyte ganska ordentligt. Först ut nu var tvätten, och vi kan väl kika på hur taket såg ut före?

Före….
…och efter!

Det ser redan nu mycket bättre ut än innan. Visst, det går att tvätta taket själv, men han höll på heeela dagen och hade en rejälare högtryckstvätt än vi har hemma – plus att det ska målas med sen då. Mycket nöjd hittills! Detta skedde i fredags, sen var det upp till oss själva att arbeta i helgen.

Just nu kommer jag inte ens på vad exakt det var vi gjorde i går, alltså under lördagen, men det var ju sista kalla dagen. Under kvällen däremot så kändes det som att vädret slog om, och jag stod en lång stund ute och bara lyssnade och tittade på den otroligt vackra kvällen innan jag kunde förmå mig gå in.

Jo men nu kom jag på det, vi hade beställt flis och lite gårdsgrus, så större delen av dagen höll vi på och jobbade ut det. Gårdsgruset har jag inte foto på än, men vi har fyllt på precis intill garaget där det bara har varit en riktigt dålig grus/jordbädd med ogräs i. Garaget i sig är väldigt fint med välvda fönster, så jag har en plan för att få det att se väldigt mycket bättre ut, utan några större insatser. Återkommer sen med bilder när det är klart.

I dag var det viktigaste jobbet att få ut potatisen. En del har satts i köksträdgården, men där grisarna har gått och bökat under våren har vi nu gjort en odling där vi helt sonika lägger potatisen på jorden, sen täckte vi med lite tunt med torr halm (det är det ni ser på bilden ovan) innan vi öste över rikliga mängder med dåligt ensilage som vi fått av en bonde i grannskapet. Hoppas det ska ge vettig skörd, eventuellt kanske vi köper lite mer ändå och försöker lägga ut. Tror vi kanske har satt typ 5-6 kilo bara i år, jag vill gärna ha typ 2-3 kilo till egentligen.

Under tiden vi jobbade med potatislandet så höll äldsta på med att köra ut överflödet av flis från det som ska bli ”hans” terrass, ut till köksträdgården som behövde påfyllning. Här har oxå bara varit dåligt grus/gräs och så, så med den här lilla flisade altanen får han som en egen uteplats när han ”flyttar” ut till garaget över sommaren. Det är ju varken kök eller toalett där, men ett stort rum och sovloft, så det blir ju ingen riktigt flytt – men ändå rätt lyxigt för nån som inte ens fyllt 18!

Blev riktigt fint! Här syns gårdsgruset lite bredvid med, men det är sandigt än och har inte den grå färgen det egentligen har. Det blev bra ändå, för en väldigt billig peng jämför med andra typer av uteplatser. Och det går fort att göra med ju! Nu kan han ha dörrpartiet helt öppet om han vill, det är vikdörrar så det går att öppna så hela bredden är fri, väldigt lyxigt.

Nuuu ligger jag i soffan och funderar på allt jag ska försöka hinna fatt med på jobbet efter en veckas vab…. Men det blir morgondagens problem.

Inte en av mitt livs bästa veckor

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nästa vecka fyller jag 45, men efter den här veckan så känns det mer som 75 måste jag säga. Alltså herregud… Det började ju med att Filip blev sjuk. Sen steg och steg hans feber och hans huvudvärk eskalerade till en ohållbar nivå under måndagen, så efter konsultation med 1177 kom vi först till närakuten och sen blev vi remitterade till barnakuten. Där var det dock lite smärre kaos, så när klockan blev 23 så gav vi upp och åkte hem utan läkarbesök, men med löfte om att vi kunde komma tillbaka på morgonen. Vi hade däremot himla tur, hans feber gick ner något under natten så vi tog beslut att inte åka tillbaka. Däremot har han varit, och är fortfarande, riktigt dålig, ska jag gissa så skulle jag kunna tänka mig att det kanske är RS-virus för han är så galet igentäppt och snorig och det släpper liksom inte (självklart har vi gett nässpray, slemlösande och febernedsättande). Nätterna är vidriga, man ligger bredvid honom och bara lyssnar på hur han kämpar för att andas – och så har det varit sedan i lördags.

Nu har faktiskt det varit några timmar i går och idag då han varit feberfri, men nästäppan släpper liksom inte och han är väldigt hängig.

Efter den sena kvällen på akuten på måndagen så hade jag och närmsta kollegan en inplanerad resa till Nordbygg, en mässa i Stockholm. Inte supertaggad men ändå samtidigt skönt att komma ifrån sjukstugan en kortis. Mässbesöket blev verkligen toppen, vi fick med oss mer än vi vågat hoppas, men sen skulle vi checka in på hotellet… Alltså jag har ju inte riktigt haft tur med mina hotellnätter på sistone kan man väl säga. Vi hade bokat ett rum för dryga 1500 kr/natt per person, nära mässan, för att hålla nere kostnaden, men det hade iiiiiinte riktigt framgått vad det var för ”hotell”. Namnet var ju ett Best Western, men det var ju bara en massa smårum och utan egen toalett och badrum, utan det delade man med typ 15 andra rum… Dessutom var mitt rum typ 2×2 kvadratmeter och sängen var en våningssäng med skummadrasser.

Det här fotot är taget med vidvinkel ändå…

Sa jag att rummet inte hade några fönster, att TV’n hängde i en konstig vinkel ner mot golvet och att det var typ 28 grader i rummet med? Det stod en golvfläkt i ett hörn och ganska snabbt fattade jag ju att den behövdes. Ett tag under natten så funderade jag på om jag kunde typ sova med öppen dörr, men det funkar ju inte på ett ”hotell”. Ingen vidare bra sömn den natten heller med andra ord.

I dag har jag varit iväg med ett annat barn som har opererat bort en körtel som hindrar hans andning genom näsan, så hela dagen har spenderats på Ryhov – igen. Han mår också skrutt nu såklart, men det är ju övergående. Natten som kommer lär väl ändå inte bli någon höjdare för nån i familjen igen, gissar jag.

I all denna kalabalik så har jag inte hunnit göra minsta åtgärd för att försöka hjälpa växterna i växthuset på traven – det var ändå -5 grader i morse när jag var uppe och hämtade alvedon till ett barn. Otroligt nog så har faktisk ändå allt klarat sig, det är mest kål där ännu men lite sallad med som jag inte trodde skulle fixa det, men det har den gjort.

Rädisorna är också ok. Till helgen behöver jag verkligen börja flytta ut växterna i garaget, för de står så trångt nu att de inte mår bra. Det ser ju ut att bli varmare men sen hörde jag att det kanske blir kallare IGEN sen, suck! Jag har potatis som behöver komma ut i landen med ju.

Det ser ju så fint ut när solen tittar fram, men med de iskalla vindarna som blåser så går det knappt att vara ute, och ALLT är jättesent.

Så, nu hoppas jag på en något lugnare dag med VAB i morgon och kanske, kanske en gnutta sammanhängande sömn i natt, för första gången sedan i fredags…. Det här var troligen lite osammanhängande, men då fattar ni varför.

Skruttigt värre

/ LindaG / Lämna en kommentar

Här kör vi sedan i lördags sjukstuga för lilla F. Han fick ordentligt med feber ihop med huvudvärk och förkylning i lördags eftermiddag, och den hänger i sedan dess. Inte så mycket att göra, förutom att fylla på med alvedon, Ipren och avsvällande nässpray, men roligt är det ju inte när han är så sjuk.

Från lördagsförmiddagen, då han inte orkade klippa gräset mer utan istället drog fram en stol och satte sig bredvid och tittade på när maken klippte klart. Fast såklart så drog han fram bensindunken först så de kunde tanka gräsklipparen… Den killen alltså, sån livsnjutare!

I morgon ska jag åka till Stockholm med jobbet och vara borta till onsdagen, känns inte så kul när en liten plutt är ledsen och sjuk. Maken tar ju över VAB såklart, men ändå, inte för att jag kan göra nåt mer än han kan men det känns ändå lite i hjärtat. Eller ja, förutsatt att inte jag själv blir sjuk nu med då – men med min senaste otur blir jag väl det först när vi är i Stockholm och det är för sent.

I lördags förmiddag lämnade vi också över våra tre griskultingar till två nya familjer – och det känns riktigt tomt utan dem nu! Mamma och pappa gris verkar dock inte lida nämnvärt, de knatar runt i en ny, grön hage och verkar njuta av att vara barnfria… Hur tama och keliga våra små kultingar än är så kan jag meddela att grisar SKRIKER som, tja, stuckna grisar, när man lyfter upp dem (för att lasta på dem i en bil tex). Alltså herregud, vi fick plocka fram hörselkåporna för att klara att lyfta dem.

Nehej, nu är det dags för nästa dos medicin här hemma, och lite mamma Mu-film. Hej på er.

Trött fredagsrapport

/ LindaG / Lämna en kommentar

Lite utan nån vidare anledning så är jag på nåt ställe just nu som känns bara trött och deppigt. Känner att jag är trött i huvudet efter jobbet, och skulle nog behöva lite ledigt, men det får vänta till efter nästa vecka då vi ska iväg till Nordbygg-mässan en sväng. Har inget fokus alls på eftermiddagarna känner jag, och det blir ju lite stressande/påfrestande i sig när det sker saker som man gärna hade behövt lite fokus till.

Sen är det ju rent ut sagt jävligt trögt att våren liksom gått i stå med, heeela april har ju försvunnit i nån riktigt köldficka – och har det inte varit svinkallt så har det varit fågelloppor som grumlat utevistelsen. Har behov av att göra något roligt känner jag, men begränsad ork för detsamma, och då blir det svårt! Roligast rent generellt just nu är träningen som ändå går sakta framåt, och där man träffar lite kompisar för en kort stunds skitsnack.

Ungarna känns också trötta, det har varit en kamp att få upp alla denna veckan, speciellt nu i slutet. Lite allergi som långsamt får upp farten kanske också ställer till det, det är ju ändå ljust ute så DET är inte problemet nu, men kylan gör sitt med.

I allrummet i garaget är det i alla fall fullt under min växtbelysning, och ute i växthuset växer så sakteliga olika sorters kål trots kylan.

Det är mestadels tomater och chili, men även dahlior (i påsarna) och potatis som förgros. Har inte lagt all potatis på förgrodd dock, bara en del som jag vill ha lite extra tidig skörd på – resten kommer få komma ut i landen ändå. Jag har en tanke om att använda den plätt som grisarna nu bökat upp till ny potatisodling, och bara täcka med gammal ensilage, till huvuddelen av potatisskörden. Måste nog köpa mer sättpotatis med, ekologisk potatis är inte direkt jättebilligt att köpa och det är absolut den kolhydrat vi äter mest av – PLUS att vi nu har hyfsad förvaring för den till nästa vinter… Ska bara orka ta mig till en affär som har de sorterna jag vill ha!

I helgen hämtas förresten griskultingarna av sina nya ägare med, det kommer bli tomt här på gården utan de små knorrarna! Men liiiite billigare att nu igen bara hålla två vuxna grisar med mat…. På tal om mat så är det dags att fixa nåt till barnen nu, hoppas ni får en bra helg och att den inte känns lika deppig som min gör just nu. *kram*

Ohyra i paradiset

/ LindaG / 1 kommentar

Ljudet när man kliver utanför dörren (och faktiskt ända in i huset) nu är en nästan kaosartad mängd fågelkvitter av alla de slag. Vi har SÅ mycket småfåglar här (pilfink, blåmes, talgoxe, rödhake, gulsparv, bofink, nötväcka bla) och även en del större (såklart skator och kråkor, men även hackspett och glador) så de bildar en komplex ljudmatta tillsammans. Det är oerhört vackert att höra och det går liksom in i själen, så det är lätt att dröja sig kvar en stund och bara lyssna.

Det finns ju en del skog runtomkring oss och bakom huset har vi vår lilla ”skogskulle” med lite träd i med, men det är ganska gott om såna där ”träd-öar” i åkermarkerna runt här med. De har garanterat ett eget namn, men jag kan det inte på rak arm. Gott om djurliv i både stort och smått är det, vilket generellt sett oftast är het fantastiskt.

Men ett djurliv skulle jag gärna vara utan (eller två, fästingar är inget jag hyser några varma känslor för), och det är fågelloppor. Vi har råkat ut för det tidigare vårar och nog mest tänkt att det var något som drabbat typ hönorna, men den här gången finns de ÖVERALLT där vilda småfåglar befinner sig. Det är tex oerhört gott om dem nere i grishagen där gulsparvarna flockas för att äta de frön som grisarna missat, och lite överallt i trädgården i övrigt med.

Fågelloppor är mest aktiva nu precis i början av våren. De biter, uppenbarligen gladeligen, människor och andra djur än fåglar (katter mm), men kan inte föröka sig på vårt blod, utan vi blir bara nåt mellis. De tar sig innanför gummistövlar, långbyxor och strumpor – och sätter sig faktiskt allra helst just där strumporna sitter åt vid ankeln eller tröjan vid vristerna, och de lämnar efter sig som pärlband av kliande bett, liknande små myggbett. Betten kliar inte hela tiden, men nästan alltid på nätterna, vilket såklart är galet jobbigt. Vi försöker nu byta kläder direkt när vi kommit in och dammsuger flera gånger varje dag i hallen, men ändå är det nån jäkel som klarar sig ett par dagar och biter en även här inne (de dör inne efter nån dryg vecka). Det är också sjukt att ingen av oss lyckats SE en loppa på oss själva, trots mängder med bett.

Som ni fattar så är ju det här, hur ofarligt det än är, otroligt störande och jobbigt. Det blir liksom att man nästan drar sig för att gå ut, speciellt om man ska vara ute och greja en stund. Jag läser mig till att det ska lugna sig efter ett litet tag, och har heller inga minnen att det här är jobbigt någon annan tid på året än just tidig vår, men alltså det ÄR verkligen en pest. Det verkar som vintern i år har varit otroligt gynnsam för dem, eller så går det bara i cykler, men den här kliande jäkla ohyran får mer än gärna försvinna IDAG helst!

Livets mening

/ LindaG / Lämna en kommentar

Igår kväll när vi skulle stänga av TV’n så visades den första Mission:Impossible filmen, från -96 tror jag. Vi var tvungna att googla efter hur gammal Tom Cruise var i den, för han ser ut att vara typ 20 – men han var tydligen 34 då, och är alltså rimligen 62 nu då. I samma veva konstaterade vi oxå att livet går så himla fort, sådär som man gör, och jag tror jag sa nåt i stil med att ”därför gäller det ju att man tar tillvara på det”. Satt sen och funderade lite runt det nu när jag satt i lugn och ro och drack mitt morgonkaffe, så tänkte ta er till hjälp (eller tekniskt sett skrivandet) i att reda ut mina tankar.

Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt mån om att ”få ut något” av varje dag, så gott det går, och med ”något” så kan det vara en rolig lunchdiskussion på jobbet, en stund att prata med barnen vid middagen eller att ta en liten stund och prata med maken i soffan innan TV’n åker på. Men det handlar också mycket om ”glimmer” (om jag inte minns ordet fel), alltså att man ser saker runt omkring sig som får det att bubbla lite i kroppen. Det är jag ganska så bra på tycker jag, att gå ut här och lyssna på allt fågelkvitter, att njuta av utsikten på väg till jobbet, att vända ansiktet mot solen om den mot förmodan skulle dyka upp eller att böja sig ner och kolla på den lilla vårblomman som tittar fram. Det är såklart lättast att upptäcka allt sånt och känna bubbel när det är lugnt omkring en, så det blir klart mer på helger än en lite stimmig vardag.

Att fota är ett otroligt bra sätt att njuta av allt vackert runtomkring, som man annars kanske inte ser i lika stor utsträckning.

Men i övrigt då, att ta tillvara på livet, vad betyder det för mig? Om jag börjar i andra änden, det jag tänker att det betyder för många är kanske att resa eller att hänga med vänner. Missförstå mig rätt, jag tycker om att resa och hänga med vänner de få gånger det händer, men det är ändå inte allra längst upp på toppen för mig. Allra mest trivs jag här på gården när vi grejar (tillsammans helst) jag och maken och barnen. Jag funderade på om det är prestationen att göra något som jag låter ta plats, men jag skulle nog faktiskt inte vilja säga det – jag tycker om arbetet tillsammans. Och resultatet sen med förstås, när man kan njuta av något man gjort och som blivit bra, sätta sig på den nya altanen eller gå och plocka en blomma i den nya rabatten.

Det ÄR fantastiskt att resa! Men det är också tämligen utmattande med tre barn – samtidigt som det ger en fantastisk gemenskap. Svår balans! Blev ändå sugen på att resa när jag såg den här bilden från Kroatien, många fina minnen från våra resor….

Det där är lite lurigt, jag vill ju inte känna att jag ”arbetar” bort livet, ska det bli bra så måste man ju också hitta balansen där man bara sätter sig och njuter av det man gör/har gjort. Och det kan vara lite svårt, jag kan vara på väg för att sätta mig och ta en kaffe men så ser man liksom en massa saker som ska göras och så har man rätt som det är druckit sitt kaffe i förbifarten bara. Sen ÄR det ju iofs inte riktigt skönt nog ute än för att sätta sig och njuta av vädret, med lite värme så blir det ju väldigt mycket enklare.

Ska sätta mig fler gånger så här i sommar. Om vädret tillåter då….

Frågan kvarstår lite ändå, kommer jag känna mig nöjd med mina val när jag tittar tillbaka på livet (om jag har den möjligheten) eller kommer jag känna att jag jobbat för mycket? Tänker jag på arbetsliv så kommer jag absolut känna det, att jobba 100% tar alldeles för mycket tid från ens liv, men det är ju inte så att man alltid har ett val. Eller jo, vi skulle kunna sälja gården och sätta oss i en lägenhet nånstans men DÅ hade ju all min mening med livet försvunnit. (Det är priviligerat att ens kunna ha det valet, det är jag mycket medveten om, det är inte på något sätt synd om oss för att vi köpt en gård och behöver arbeta för att ha råd med lån mm). Men kommer jag känna att jag njutit tillräckligt mycket av livet? Jag kanske skulle bli bättre på de där pauserna ändå, de där man bara sitter och njuter av det och de man har kring sig…. Och kanske nån liiiten resa skulle gå att klämma in? Den behöver ju inte gå till Kroatien för att den ska bli trevlig.

Coping mechanism

/ LindaG / Lämna en kommentar

I dag har varit en dag som ägnats till att landa efter gårdagens konferens. Det är makalöst kul att samla nästan 60 mycket engagerade personer och kunniga föreläsare, men herregud jag är slut efter. I går när jag kom hem så försökte jag slappna av genom att slötitta på det som råkade vara på tv, vilket var sista halvan av ett naturprogram (världens natur? Kommer inte ihåg namnet). Jag har alltid ÄLSKAT naturprogram, det har varit så avkopplande och fantastiskt vackert att titta på, men nu lämnar de alltid en galloperande klimatångest och sur eftersmak efter sig, när man ser allt vi förstör och redan har förstört. Det jag såg var ett avsnitt om regnskogen i Brasilien tror jag, som nu var ersatt av en monokultur av Eukalyptusträd som odlades i 5-års cykler för att bli pappersmassa. Vi är inte bättre i Sverige förresten, avverkningen av Svenska skogar har gått om avverkningen av Amazonas (har nu inte källan i huvudet men tror naturvårdsverket bland andra skrivit om det), ifall vi trodde att vi på något sätt var bättre och mer ”upplysta” – det är vi inte.

På det så rapporterades om varmaste månaden (mars) på jorden för 11 månaden i rad häromdagen, och det kom även någon rapport om att kvinnor tar klimatfrågan mer på allvar än män, som oftare generellt tänker att det ska komma nån teknisk lösning som fixar det hela ”så vi kan leva som vi brukar”. Just det, och i Skåne har det rekordtidigt slagit över till meteorologisk SOMMAR nu den 11 april?!? Blir så trött på mänskligheten i stort. Är man trött i huvudet som jag är just nu med så är det svårt att hålla det hela ifrån sig, någon form av ”lösning” rent mentalt blir att fokusera på trädgården främst, efter jobbet.

Så – jag har tex inhandlat frön till tagetes eftersom de tydligen ska vara superbra i samplanteringar för att hålla borta ohyra. Inte min favoritblomma, men har de sådana effekter testar jag gärna! Plockade även två fröpåsat på bokbussen, en med gråärt och en med Rosenvial. Den senare ska vara en perenn luktärt typ, fast utan lukt, så jag tänker att den kan bli bra på mina rosenbågar. Ingen aning om vilken färg det är på dem, det stod inte på den handskrivna påsen, så det blir en överraskning 🙂 Hade egentligen inte planerat att ha några blomsterfröer alls som skulle försås, men nu har jag helt plötsligt massor. Men vad ska man göra, något måste man ju distrahera skallen med när det känns som världen brinner (eller regnar bort, beroende på), speciellt när man känner sig lite trött och hudlös.

Bild lånad från Impecta, på tagetes Strawberry Blonde, inte riktigt lika skarp i färgen som de klassiska.

Vad har du köpt för fröer som du inte brukar ha eller hade tänkt ha?

En blå skogsmatta

/ LindaG / Lämna en kommentar

Av någon anledning har vi knappt några vitsippor här på gården, inte ens i skogshagen bakom huset. Snödroppar finns det i hagen däremot, och nu har något som jag skulle vilja påstå är minst lika vackert som vitsippor tagit över – nämligen Scilla! Främst den blå, den finns ÖVERALLT, i gräsmattor, rabatter, stenpartier och i hagar. Det är som luftiga, blå mattor och de är otroligt vackra, kolla bara:

Såna här ”tussar” är det gott om, tacksamt nog så äts de inte upp av vare sig grisar eller hönor heller. De är heller inte i vägen eftersom de kommer långt innan gräsklippare och liknande ska igång.
Jag gissar att det finns en massa olika sorter, men tittar man närmre på den vanligaste blå här så har den tre små ljuvliga klockor.
Så fint!
Vi har några mer exotiska sorter med, lite av den gula och några av dessa vackra tvåfärgade.

Det är ju inte den enda blomman som tittar upp nu, nu trycker det på underifrån i varenda rabatt och små gröna blad kämpar sig upp mot vårsolen.

Jättedaggkåpa växer nästan som ogräs här, men ett välkommet sådant. Väldigt fin med sina flikiga blad.
Det här tror jag är en gammal pensé, men snart kommer även viol som vi har i mängder. De tittar upp i vartenda stenparti och grusparti, och är likt Scillan välkomna trots sin ibland udda placering.
I krukorna vid altanen kämpar små penséer för sin överlevnad. De brukar vara som finast lagom till jag vill ersätta dem med andra blommor, men då kan de få flytta ut på nån liten jordplätt istället.

Nu blir det ju lite kallare ett tag igen, men det känns inte lika hopplöst nu utan mer som att nu går våren banne mig inte stoppa. Knopparna på buskar och träd sväller med, och bland våra fina Scilla surrar både humlor och bin – vi har till och med sett ett par fjärilar! Men hörni, vi avslutar med lite mer Scilla va….

Man vill ju liksom bara lägga sig ner bland dem och smälta in i naturen… (iofs är min hudton nu åt det blå slaget så det skulle man väl nästan göra, haha!)

Nya rabatter och rena altaner

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det här var då sannerligen ett bättre avslut på veckan än hur den började! I går var väl visserligen tämligen trist väder, men vi åkte och tränade jag och maken och efter en sväng hem för dusch och lunch så gav vi oss i väg på jakt efter några nödvändigheter. Mina träningsskor är nämligen från 2012 och har därmed varit med på tusentals träningar, men nu sjunger de på sista versen och det var nödvändigt att köpa nya. Hade hoppats hitta några på kampanj, men ska man inte ha löparskor så är inte utbudet jättestort. Till slut blev det ändå ett par Reebok Nano X3, som flera på träningen har, och de är riktigt sköna. Sen blev det faktiskt även en klänning, har verkligen inga klänningar som gör så jag känner mig fin och jag ville ha nån jag kunde ha både till sommaren men även till stövlar och kofta på vintern. Det blev en fin linneklänning från Lindex – svart är väl det säkraste men kanske inte mest spännande valet, men ska jag inte känna mig utklädd så fick det bli den. Nöjd ändå!

När vi åkte till träningen på lördagen så låg det kvar en massa snö, men sen regnade den ju bort allt eftersom och idag blev det ju, efter lite förmiddagsregn, uppemot 15 grader och riktigt härligt vårväder – utan en gnutta snö kvar på backen. Det blev utefix för hela familjen, O som ska flytta ner till allrummet i garaget när det är lite varmare, började gräva och förbereda för ”sin” lilla uteplats:

Det kommer bli enklast möjliga, med markduk och sen träflis, men det blir absolut trevligare än grus/gräsbädden som är nu. Grässvålen ska bort först, så vi kan kratta till det grus som är under, och för att ha någonstans att göra av med det så gjorde vi lite hastigt ett nytt ställe där vi ville ha ett land – på med kartong och sen var det bara att ösa på grästorvorna med ovansidan ner. Där ska vi lägga på lite vanlig jord överst och så blir det kanske sommarblommor där i år – med sikte på perenner lite längre fram.

Det är egentligen inte så mycket behov av altan där som styr, snarare ser det mest väldigt trist ut med grus och gräs omvartannat. Dörrarna in till allrummet går att öppna som vikdörrar, så det vore ändå trevligt att få det lite fint där utanför. Vi har också fått ordning på allt INNE i allrummet som ju var översvämmat med vatten, det fick bli en ”ny” (blocketfyndad) matta bara. Som sagt så vill O testa att ”flytta ner” hit sen, här finns ju kyl, frys, micro och kallvatten, men inte badrum. Till vänster ser ni det som just nu är lösningen på stege upp till sovloftet, men den ska ersättas av en annan lösning när vi hinner. Perfekt för en tonåring som vill få vara ifred men ändå bo hemma. Men, han kommer få samsas med alla mina sådder som står i fönstren med växtbelysning.

Har inte sått något denna helgen, men däremot flyttat ut en del i växthuset. Här är redan sått rädisor sedan förra helgen, men nu petade jag ner några pak choi och flyttade ut alla smålådor med olika sorters kål, och lite sallad. Nu gäller det bara att komma ihåg att öppna, för blir det lite soligt så drar tempen snabbt upp över 25 grader här.

Blev väldigt nöjd med det nya landet som maken grävde och formade och som O fyllde på, det syns här lite bakom växthus och det andra blomlandet. Det ser litet ut här, men är säkert 7-8 kvadratmeter, men vi har ju stora ytor. Tänk att allt detta bara var gräsmatta när vi flyttade in, nu börjar det bli mycket mer liv i trädgården!

Flyttade även ut den ena blomsterbågen som jag byggt ihop, det ska stå en till i samma land. Tycker det blev en väldigt bra inramning, och inifrån köket blir det verkligen som en portal ut mot köksträdgården och all fantastisk utsikt. Tror det blir luktärter här i år, det borde ju bli fint?

De två mindre barnen blev satta på att tvätta utemöbler, vilket de gjorde med stor entusiasm (vatten alltså, alltid kul). Jag har såpskurat och skrubbat alla 3 trä-altaner, de två vi själva byggt blev toppen men den vid entrén är fortfarande inte helt ren och fri från påväxt, trots både såpa och sen målartvätt. Ska försöka slipa de mörkaste ställena lite lätt framöver, det hjälper förhoppningsvis. Så – alla har hjälpt till och vi har varit ute precis hela dagen. Vi avslutade med lite grillad egenuppfödd fläskkarré, det var inte fel det heller!