Träning, kost och att leva

Idag är första gången sedan i lördags som jag kan frambringa någon form av ljud när jag pratar – äntligen! Men jag ska fortsätta vila rösten och prata så lite som möjligt, så det försvinner helt.

I vanliga fall när jag bara är lite förkyld så styrketränar jag ändå, men det här sitter ju ner i luftrören så det känns inte som någon bra idé. Det är ganska lätt att känna efter med, gör något mycket lätt ansträngande (typ spring uppför en trappa) – om hjärtat bankar hårt efter det så ska man nog inte anstränga sig mer (det här är min egen metod, inget vetenskapligt utan bara lite tanke bakom).

Nåväl, även om det är frustrerande att inte få träna och kroppen är rastlös så har jag liksom ändå landat i att det är inte så farligt. Jag har hittat min nya livsstil, med styrketräning och kickboxing, och om den nu får vänta en vecka så är ju inte det hela världen. Det är lite av en uppenbarelse, jag har varit så rädd att ”komma av mig” innan att varje avbrott har känts som ett misslyckande. Och vid det här laget VET jag att jag inte börjar leta ursäkter för att ”slippa” träning i onödan – så som jag gjorde förr.

Jag har liksom landat i en bra livsstil nu, både med kosten (lite utrymme för förbättring här iofs) och med träningen. Min kosthållning är helt klart påverkad av allt det jag lärde mig av att äta LCHF, framförallt snabba, förädlade kolhydrater har liksom försvunnit från menyn. Men jag är inte en LCHF’are ändå, till frukost på jobbet blir det oftast en fralla – med riktigt smör och  mycket pålägg. Lunchen blir LCHF – jag hämtar ganska ofta mat på Scandic eller Racketcentrum, och då går det lätt att välja bort kolhydrater. Det som är svårast/tråkigast är målet på kvällen – barnens middag. Här är det jättesvårt att få bort barnens favoriter (som går att laga på ingen tid alls) pannkakor (visserligen med dinkelmjöl, extra ägg och ekomjölk), blodpudding (ok, jag gillar det oxå) och korv i alla former. VAD i hela friden ska man servera istället??? De älskar lax, och grönsaker, men det blir ju liksom ganska dyrt med om man ska byta ut ”billigmaten” mot bra råvaror varje dag… SVÅRT!!!

Sen ger jag mig dessutom lite friheter på helgen, jag får ta en croissant om jag vill, eller fika en gång. Eftersom jag tränar så pass mycket så känner jag att kroppen snabbt förbrukar de kolhydraterna, och det gör att det är lätt att INTE äta onyttigt resten av veckan. Jag är ju inte ute efter viktnedgång heller, utan vill ha något jag kan leva med som känns bra (nådde min målvikt för en månad sedan och har stannat där).

Mina fasta träningsrutiner ser ut ungefär så här: styrketräning 3-5 gånger i veckan (på lunchen och på lördagsmorgonen), och sedan 2-3 kickboxingpass (kvällstid). På det här sättet påverkar jag inte familjetiden särskilt mycket, det är ju bara kickboxingen som stjäl i väg mig på kvällstid – måndag, torsdag och söndag.

Note to self: Glöm ALDRIG bort hur bra du mår efter ett träningspass!!!

Och fan vad bra man mår! Kroppen får bra mat, själen får lite fika, och jag känner mig stark och i bra form. Det här skulle man ju fattat för länge sen, när det var trögt att släpa sig ur soffan, man fikade 2 ggr/dag och inte orkade göra någonting… Nu orkar jag hur mycket som helst i jämförelse!

Oj, vad mycket text det blev. Det kan dessutom säkert låta pretto med, men strunt i att läsa då 😉 Om jag i framtiden faller i från min nuvarande livsstil så vill jag gärna påminna mig själv om att det är ganska enkelt att må så fantastiskt mycket bättre!

Sound of silence

Nu har jag fått ge upp att prata helt, har insett att det bara blivit värre hela tiden, trots att jag försökt prata ”vanligt” (dvs inte viska). Och jäklar vad jobbigt det är att prata så här, hela magen är trött tror jag! Men det blir ju inte bättre, så nu har jag övergått till kroppsspråk, lappar och meddelanden på telefonen.

Vad frustrerande det är! Att inte kunna vara med och uttrycka sig gör att jag blir pratsjuk och smått irriterad… Dessutom har jag kommit fram till att man blir ”osynlig” när man inte pratar, det är som om folk – helt utan att mena något ont” – liksom inte ser en efter en liten stund. Väldigt mystisk känsla…

Så – om det här tänker fortsätta så lär jag lägga in MÅNGA blogginlägg den närmsta tiden…

Stackars Lukas, förresten, han förstår ju inte varför jag inte pratar. Han vet att jag har ”ont i halsen” och blåser snällt utanpå min hals för att göra det bättre, mycket sött, men han förstår inte att det innebär att jag inte kan prata såklart. Det var klart en nackdel när jag var ensam förälder en liten stund innan maken kom hem – försök förklara för en 3-åring att han måste klä av sig ytterkläderna, tvätta händerna och komma och sätta sig och äta. Det GÅR, men jag känner helt klart att vi behöver öva in det här med charader lite bättre 😉 Nu när maken är hemma så har jag däremot kommit på en fördel, det där oändliga tjötandet och frågande ”mamma, vad/hur/varför…?” har ju nu förpassats till maken. Hehe….

Har nog fått höra ALLA tillgängliga skämt oxå… ”har du skrikit på maken?”, ”vad tyst och lugnt det är”, ”tala är silver, tiga är guld” och alla andra man kan komma på…

Men vad sjutton gör jag för att få tillbaka rösten? Jag har ju inte ont i halsen, och jag är bara lite förkyld, men rösten är i princip helt borta. Typ honungsvatten och sånt hjälper ju inte, det är ju inte så att jag kan inhalera det direkt… Har fått tips om att dricka echinaguard i ganska stora mängder, så det ska jag göra, men det känns ändå som om det liksom inte når stämbanden… Jag tar gärna emot tips på hur man får tillbaka sina smaksinnen med, för smaken försvann ungefär samtidigt som rösten – och alla som känner mig vet att det är LÅNGT mycket värre!!! 😉

Project Ass

En liten snabbuppdatering på mitt lilla snyggare-rump-projekt.

Det har inte hunnit bli så många tillfällen än som jag hoppats på, har bara kört 2 pass med rumpa på 2 veckor, hade hoppats på det dubbla, men ibland kommer ju förkylningar och annat från livet emellan. Har i alla fall hunnit sätta ihop ett riktigt bra pass tror jag – efter förra passet hade jag GRYM träningsvärk i rumpan i hela 5 dagar! Här kommer det (med mina egna, påhittade namn i vissa fall):

Styrketräning – rumpa!

Knäböj med skivstång – jag har minskat vikten till 2×10 kg för att kunna göra riktigt djupa och bredbenta benböj, de tar mycket mer på rumpan. 3×8 st.

Cable Kick – man spänner fast foten i en cablecross (eller tar ett gummiband mellan fötterna om man inte har någon sådan) och sparkar med foten bakåt. 3×8 st på varje fot.

Kettlebell Swing – finns en superbra beskrivning här. Kör 3×8, jag kör på 20 kg men jag har ganska mycket muskler här tack vara kickboxingen (tror jag).

Pistol Squat med TRX – en sorts knäböj på ett ben, lättast att förklara med en bild:

Den är i princip omöjlig att göra utan TRX tycker jag (TRX är alltså de gula handtagen hon håller i – finns på de flesta gymmen). 3×8 på varje ben.

Rumppress på boll – Man har fötterna på en boll och pressar upp rumpan samtidigt som man spänner den och drar bollen fram och tillbaka (det här låter konstigt när man förklarar, jag tar en bild till)

De här fem rump-övningarna avslutas som alla pass med någon form av mag-övning, sen är det bara att vara försiktig när man sätter sig ner en vecka framöver 😉

Jag hoppas kunna köra gym i morgon igen, min totala avsaknad av röst är mest kombinerad med en mycket lätt förkylning, så det bör inte vara några problem. Tycker inte det känns så farligt att vara lite snuvig när man kör styrka – det är när pulsen går upp som det blir jobbigt att vara sjuk…

Trädgårdshelg

Jag känner mig ganska vuxen när jag påtar i trädgården. Och oväntat lycklig – jag har absolut minnen av att det var pest och pina att hjälpa mamma att rensa när jag bodde hemma, men här i min egen trädgård tycker jag att det är ganska skönt. Men så gör jag det ju bara när det är fint väder och om jag känner för det…

Idag var jag och köpte lite nya växter, jag var ju inte direkt ensam i Backamos Handelsträdgård…

Nu, tillslut, har mina tulpaner börjat titta upp i rabatten. Det kommer lite som en överraskning, jag kom inte ihåg att jag hade planterat några i den här rabatten… ^^
Jag hoppas att min extremt omsorgsfulla (och chansartade) beskärning av äppelträden kommer innebära att det blir mängder med äpplen i år. 

 Barnen har haft en bra helg med, i går hade Oliver sitt party. Det blev totalt 7 barn, vi fick lite trevligt sällskap av familjen F med barn med – efter träningen, stojigt men roligt, och viktigast av allt så var ju Oliver jättenöjd.

Idag har det varit blandade aktiviteter, och en stund hos mormor mitt på dagen.

Lådbilen fick lite ”revival” här i helgen, förra året var det ju bara kul i en vecka, så vi får väl se om det håller i sig den här gången. 
Lukas är glad om han bara får vara precis där storebror är, och helst göra exakt samma saker. När han inte rymmer vill säga… suck. 
Maken var väldans duktig och tvättade huset – eller södersidan i alla fall. Vi tänkte börja med att måla den i år, så behöver man inte måla HELA huset på en sommar. 
Sen hade jag lite random en sån söt bild på makens systerson William med, de var ju och hälsade på förra helgen. 
Väldigt lik sin söta mamma!

 Själv har jag varit ganska förkyld, väldigt allergisk och extremt hes den här helgen, jag har nästan ingen röst alls och näsan rinner som en kran. Hade först en tanke om att det BARA var allergi det handlade om, men det får jag nog ge mig på… Därmed har jag varit så där trött och retlig som man kan vara när man blir riktigt allergisk, och dessutom blir det INTE bättre av att man inte kan kommunicera vettigt med vare sig barn eller man…!

Bygget!

Vi har ju fått godkänt på vår bygglovsansökan och ett startbesked, och med väldans fart sattes det igång med tillbyggnaden i måndags. Vi använder Bankeryds Byggservice som totalentreprenör, så de i sin tur plockar in grävare, rörmokare, elektriker och andra som kan behövas. Nu har ju bygget bara hållit på i en vecka, men jag är hittills grymt imponerad över hur effektiva de är! Trots att det var en röd dag i går så har de på fyra dagar grävt, fyllt grunden, lagt isolering, lagt värmeslingorna i golvet och idag gjöts betongen. WOW!

Så här såg det ut i tisdags när jag kom hem. Det gamla lilla badrumsfönstret ska vi helt enkelt bygga in, då slipper vi störa tätskikten i badrummet. I en perfekt värld hade vi tagit upp ett nytt badrumsfönster på framsidan, men det får vänta tills vi vinner på lotto eller nåt 😉 
Så här såg det ut i morse innan vi åkte till jobbet – de var på plats kl 7.00 och började fylla på med betong – till barnens (och vårt) stora nöje!

Det enda beskedet vi fått som gör att slutresultatet blir lite försenat är att fönster och dörrar inte kunde levereras riktigt så snabbt som vi hoppats på, men det verkar ändå som allt kommer stå klart i slutet på sommaren. Det vi ska göra själva är måla utvändigt, måla och spackla invändigt, samt lägga golv invändigt. Självvalt – vi tycker det är ganska roligt – och dessutom inte så svårt att göra själv heller.

Målbild

Insåg en sak i går kväll när jag slösurfade lite inspiration på några träningsbloggar, det finns väldigt många olika målbilder för hur man vill se ut när man tränar mycket. Nu tränar jag mest för att jag mår bra av det, men självklart vill man även se bra ut. För mig så ser en snygg, vältränad kropp ut ungefär så här:

Eller så här:

Bilderna lånade från Malin Jensens träningsblogg – hon brukar ha fina motivationsbilder. 

Alltså kvinnliga former och en fast kropp, fast inte direkt ”musklig”. Motsatsen för MIG då är den här bilden:

Från Annas sida. Förlåt Anna. 

Alltså när det blir senigt, hårt och okvinnligt. Men det knepiga är ju att de flesta (speciellt tjejer) verkar tro att man blir så här när man tränar tungt på gym, men det är ju faktiskt samma typ av träning som ligger bakom de översta bilderna med. Till en viss del handlar det ju om att balansera fettprocenten, är man för mager så blir det senigt och hårt, en viss del är gener, men tränar man inte så där riktigt extremt som Anna gör så blir det inte den typen av kropp man får.

Sen lägger jag inte värdering i hur folk ser ut, men jag har ju såklart en bild av vad jag SJÄLV tycker är en vacker, vältränad kropp! Hur ser din perfekta bild ut?

Ego

Det dyker upp lite frågor då och då nu för tiden, om hur mycket jag har gått ner. Det ser nog mer ut än vad det är (ca 5-6 kg från förra sommaren ungefär), för i omkrets har jag minskat ganska mycket mer. Tittar jag på gamla kläder har jag gått ner 2-3 storlekar, och kan nu ha medium eller 38 på de flesta toppar, och 38-40 på byxor (29-30 i vidd om det är jeans, här är helt klart lättast att se en stor skillnad!). Jag är ganska nöjd med hur jag ser ut nu (förutom möjligen rumpan då 😉 , kläder sitter ungefär som jag vill att de ska göra, och det är mycket det jag går på. Helt bekväm naken eller i bikini kommer jag nog aldrig bli, men det beror nog mest på hjärnspöken.

Däremot är jag absolut inte ”färdig” med mig. Jag vill bli starkare, snabbare, bättre på kickboxing, springa, klättra… ja ni ser ju, jag vill använda min kropp så mycket som möjligt. För det är ju det som är den stora skillnaden, att det inte är en motig ”vägg” när man ska göra något jobbigt, det är kul att utmana kroppen och få använda den, precis så som det var tänkt från början…

Min största utmaning är och förblir löpningen dess värre… Hade först tänkt försöka jogga/lunka/krypa hem från jobbet idag i det fina vädret, men eftersom jag har mässa i dagarna så måste jag jobba sent i morgon och var därmed tvungen att hämta barnen idag (och då har jag ju bilen, det finns ju gränser). Men jag hoppas att det blir fler möjligheter, även om jag egentligen absolut inte vill jogga utmed vätterstranden (jag är mil ifrån min målbild på en hurtig tjej som glatt skuttar fram med svängande hästsvans och ett leende på sitt avslappnade ansikte – och då pratar jag inte om längden på mitt hår…).

Kanske att det nån gång blir en helkroppsbild med före- och efter, men man ser även en del på ansiktet och runt nyckelbenen att det är skillnad. Det här fotot är någon vecka gammalt, när vi var hos min bror. 
Det här är från förra sommaren, när jag tyckte att jag redan var i rätt god form, speciellt jämför med tidigare år. Men ändå är det härifrån jag mäter att jag gått ner nu, så det är STOR skillnad mot nu ändå. 
Här är ett från 2010, innan någon träning överhuvudtaget. ‘nuff said. 

Har såklart en halv miljon bilder på barnen och en hel drös på maken, men inte så många på mig… Vet att jag inte är ensam om det här ”problemet” 😉

Det knepiga när jag kollar på bilder tillbaka är att jag inte riktigt såg hur jag såg ut, i mitt huvud tror jag att jag tyckte att jag ser ut som jag gör nu. Om jag nu ser ut som jag tror att jag ser ut nu 😉 (hängde någon med där?)

Nu är jag rätt slut, har inte varit någon träning idag men väl en genomkörare med lite trädgårdsarbete och en aktiv dag på jobbet, och dessutom är jag riktigt trött i kroppen sen i går (och förrgår, och förrförrgår, och … ), så nu tänker jag kolla Game of Thrones innan jag totalt däckar ihop här!

Måndag – den nya fredagen?

Idag har det varit en nästan helt perfekt dag – inte minst för att det var så varmt att det var skönt att gå i bara t-shirt ute (ja, och byxor då såklart). Morgonen började bra, maken fick ta en snabb vända hemåt för att möta upp med grävaren som började med vår grund idag (snabba puckar!), och sedan hade vi bestämt lunch-date med träning.

Tanken är väl att maken ska börja gymma lite med, stillasittande jobb är ju inte så skonsamt mot kroppen, och jag håller på och visar honom lite av det lilla jag lärt mig på de här 5 månaderna jag har hållit på. De första två passen avverkade vi i lördags, och idag var det pass 3 – rygg, så vi träffades nere i stan lite innan lunch och gick igenom det passet med. Jätteskönt med lunchträning, och dessutom följde vi upp genom att äta lunch på uteserveringen på NEO, där vi satt i bara t-shirt och åt. Helt fantastiskt!

Lite speciella förberedelser inför GameFair (jaktmässan) – att ställa i ordning en savann där vi kan ställa en massa uppstoppade djur. Man kan ju inte säga att det är ett enformigt arbete i alla fall!

Därpå var det fullt ös på jobbet resten av dagen, sen hem och hämta barnen. Det kändes lite synd att bara åka hem i det fina vädret, så förutom mina egna barn fick en av Olivers kompisar hänga med oxå, och så åkte vi till stadsparken där det blev varsin glass i solen och lek i lekparken. Skönt! Sen hemåt igen, snabbt som ögat, för att byta om till kickboxingen – nu när inte maken kör MMA mer så har jag ibland möjlighet att få sparras på måndagar, väldigt roligt! Sparringen gick i 180 och var som vanligt vansinnigt jobbig (min kondition är inte tillbaka än efter min lilla sjuk-svacka) och som vanligt också vansinnigt rolig. Nu har jag däckat ut i soffan här hemma, trött, glad och fulltankad med sol och värme – jag hoppas bara att ni haft en lika bra dag som jag har haft!

En liten klätterapa.
Eller ja, två förresten =)

En blandad kompott

Idag fick vi lite oplanerat barnvakt på förmiddagen igen, så för en gångs skull kunde även maken hänga med på vår traditionella lördagsträning – väldigt trevligt! Idag var vi hela 11 vuxna och 2 barn, lite problematiskt att få plats allihop när vi skulle fika efter, men vi kröp ihop utomhus vid Bryggan i blåsten så det gick bra ändå. Alla tränar ju inte samma sak, några körde gym och en hel del körde dans aerobics. Det ligger ju inte riktigt inom min ”comfort zone”, men jag ska hoppa med nån gång framöver ändå, man ska ju testa allt en gång 😉

Här hemma blev det rätt mycket att göra, en del städning inne, maken körde skräp ute, och så har jag försökt få undan och röja upp lite vinterkläder och kläder som varit allmänt för stora ett bra tag nu. Känner mig tämligen färdig vid det här laget…

Tänkte i alla fall bjuda på lite bilder från häromdagen:

Liiiiite tidigt, men vi försökte oss på några vitsippebilder jag och Oliver, tror det var på min födelsedag i onsdags. 
Plocka blommor är rätt kul tydligen, annars är han inte någon
jätte-fantast av att vara ute i skogen. Inte för att vi är det så ofta…
*dåligt mamma-samvete*
Det är lite svårt att få Oliver att se helt naturlig ut när man fotar, om han inte gör något annat samtidigt, men det här fotot blev riktigt bra. Stor han är, min fina pojk!
När det gäller den här lille killen så har det visat sig vara väldigt bra att använda sig av sport-funktionen i kameran. För stilla, det är man inte om man inte måste (och knappt ens då)!

Sådär, nu känner jag mig tämligen slutkörd och tänker sätta mig och glo på TV en stund, eller kanske läsa lite på min platta. I morgon kommer makens syster med familj och hälsar på, det ska bli jättekul!

Fredagseftermiddag

Min stukade fot har läkt oförskämt bra och snabbt, även om den fortfarande har två stora blåmärken nedanför båda fotknölarna så är den knappt svullen längre, och gör inte ont. Tror det var för jag tejpade den så fort, och sedan har haft den lindad tills idag.

Styrketränat har jag gjort ändå, fast utan de övningarna som belastat foten ”fel”, men hur sugen jag än var på att sparras igår så fick jag inse att jag nog får ge det några dagar till för att inte bara göra saken värre. I vilket fall har nu min styrketräning tagit bra fart igen efter min lilla sjukdomsperiod, och i skrivande stund är jag så trött i axlarna och ryggen (av träning, inget annat) att jag inte riktigt orkar lyfta armarna. Det är lycka på samma sätt som det är lycka när man äter sushi med så mycket wasabi att det känns som näsan ska trilla av, för att det är så gott! 😉

Nu är jag färdig för dagen och tänker åka ner på stan en liten sväng (mormor har hämtat barnen). Behöver lite nya vårkläder, av de få kläder jag har kvar från förra sommaren (det mesta känns rätt utslitet efter en säsong och slängs/skänks) är många för stora. Visserligen ett väldigt kul problem, men ändå ett litet bekymmer när man är petig med att hitta kläder som sitter bra (märke och prislapp är jag tämligen ointresserad av. Eller ja, prislappen spelar ju såklart roll i att det inte får bli för dyrt). Ha en trevlig helg!