lyckopiller?

Hmmm, jag tänkte jag skulle skriva ett sånt där djupsinnig, intelligent och humoristiskt inlägg, men tydligen är jag på för gott humör för det 😉 För faktiskt verkar det vara lättare att komma på något att skriva om när man är lite nere än när man är glad?
Vet inte riktigt varför jag är på så väldigt gott humör just nu, men egentligen undrar jag om det inte är en massa småsaker – det var kul att bada med barnen i helgen, jobbet flyter på jättebra, träningen är kul osv. Hade nog lika gärna kunnat vara nere, men jag tror lite att det kanske har att göra med att det börjar bli ljusare ute med? Är väldigt känslig för just dagsljuset, så trots att det är bitande kallt tar jag hellre det, bara jag får sol!
Gud vilket meningslöst inlägg det här blev, men jag är glad ändå 😉 Dessutom har jag ju Lolaträff hos mig imorgon, och att shoppa har ju sällan gjort någon mindre glad! 
Skickar lite glada vibbar till er, alltid finns det nån som retar sig på det 😉

Fit for … fight?

Ja eftersom det är helt omöjligt att prata med någon överhuvudtaget utan att reflektera över vädret så får jag väl säga det här med – shit det är kallt! Men det är helt fantastiskt att ha fått se solen ändå… -19 grader visade termometern i bilen i lördags när vi åkte till Skövde för att bada med barnen och en annan familj, brrrr…

Kyliga vintervägar – så vackert!

Badet har jag nog skrivit om innan, men det är ett riktigt kanonställe, om man bortser från ”restaurangen” då. Nästa gång ska jag ta med egen mat istället tror jag. Oliver älskar ju att bada, och efter en liten inledande tveksamhet så kom Lukas igång med. Själv älskar jag att åka vattenrutschkana, så det fick bli ett par varv (fast INGEN slår den vi åkte på Lalandia!!!).

I de flesta avseenden tror jag på det där att hålla barnet i dig vid liv (ja inte som i att man är gravid då), undantaget att leka med maten, slåss (kickboxingen räknas inte) och ta andras saker. Men annat, att åka pulka, vattenrutschkana, gå på liseberg och annat smått och gott. Älskar sånt, och jag blir nog ungefär som en förtjust barnunge vid de tillfällena… Fast ändå är det inte riktigt samma sak nu längre, rent fysiskt är det ju tex skillnaden att man (dvs jag) inte klarar att åka saker som snurrar längre, och efter 3-4 varv i Balder är jag rätt nöjd (dvs jag börjar må illa) till skillnad från 8-10 varv när man var yngre. Det är ju lite surt att man ska bli begränsad av ren fysik – men visst, en vinst är ju att man faktiskt njuter lika mycket av att se barnen ha roligt som att ha roligt själv!

Apropå fysik och ålder förresten, jag har länge tänkt att jag ska se till att jag är i mitt livs form när jag är 40, fast nu när jag faktiskt redan är igång med träningen börjar det kännas väldigt långt fram 😉 Men det finns ju en hel del begränsningar med träningen än så länge, det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid för att träna mer än två dagar i veckan (redan det gör att man får kämpa för att få ihop alla tider), så det kanske får bli till 40 i alla fall. Trivs i alla fall grymt bra med att känna att kroppen funkar, att den är stark och att man har (hyfsad) kontroll på den! Vi får väl se vad maken säger om ett par månader, i dag börjar han sin träning (Nordic Military Training), han har precis som jag inte tränat något alls de senaste 10 åren eller så…Det ska bli extra spännande eftersom de tränar utomhus, i morse var det -13!!!

Varning för bleka ben

Äntligen känns alla tillräckligt friska för att vi ska kunna ta trippen till badhuset i Skövde som vi planerat för sedan jullovet! Imorgon åker vi ihop med en annan familj, ska bli jättekul. Det är nog det enda badhuset jag inte fryser på, och som känns fräsch och roligt för hela familjen (inklusive oss vuxna).

Ikväll blir det lite fredagsmys med vänner, det blir opretentiöst med hämtmat – så skönt!

På jobbet är det full rulle nu, fast inte FÖR stressigt, så dagarna rullar på i makalös takt – det är helt galet att det är februari redan!? Samtidigt längtar jag efter vårens semester så att jag tror jag bli blå i ansiktet.. Eller så är jag bara blå i ansiktet för att jag är så blek att jag är genomskinlig, och inte blir det bättre av att det är riktigt svinkallt ute heller. MEN hellre detta än runt nollan och blaskigt…

Den här veckan har fått vara lite återhämtningsvecka efter förra veckans kräksjuka, så det har blivit en del fuskande med fika och så, men det tar vi igen nästa vecka =) Tränat har jag ju i alla fall gjort, så sååå illa har det inte varit. Igår var det dags igen, och jag och min sparringkompis fick lite kommentarer på att vi såg så himlans glada ut, men det är svårt att inte gå runt med ett stort leende när man är där. Ja dvs när man inte står och flämtar efter syre då…. Nu är lunchen slut, så nu blir det jobb en stund igen innan det är dags för fredagsfikat 😉

En ny garderob?

Var på Jossans visning av House of Lola idag (premiär för vårkollektionen) och HERREGUD de är duktiga på kläder! Det fanns verkligen något för ALLA, med smickrande passformer och väldressade mjukiskläder, från hemmamys till finfest! Låter visst som jag säljer det med, men jag är bara ett stort fan 😉

Själv hittade jag tre stycken absoluta måsten, en kavaj/jacka/kofta som var något av det snyggaste jag sett, en klänning i underligt format men som var extremt smickrande och cool när man fick på sig den, och så ett par rosa leggings… Sen hittade jag MINST lika många plagg till som jag VILL ha, men där får nog dessvärre budgeten styra… =/

Nästa onsdag har jag visning här hos mig, så då kommer jag göra beställningarna (om jag kan hålla mig), men tyckte det var skönt att hinna prova i lugn och ro idag när jag inte är värdinna (dessutom kommer jag ha båda barnen hemma själv eftersom gubben är på träning, vet inte hur jag tänkte där riktigt). Den som vill är välkommen då!

Äntligen på banan igen!

Idag var det till slut dags, jag har varit på jobbet och båda pojkarna gick till dagis. Ja, såklart mannen gick till jobbet med, men han har ju inte varit sjuk så det var ju inte så konstigt. Stackars Lukas som var uppe på 40 graders feber och vände har varit jättepigg och glad idag, och likaså Oliver – så skönt!

Därmed blev det även en comeback till träningen för mig idag, och varje gång jag är där slår det mig (ok, oavsiktlig eller åtminstone undermedveten ordvits) hur OTROLIGT roligt det är! Det hamnar lätt på topp 3 när det gäller att få mig att må bra, för när man kommer därifrån har man blivit av med alla eventuella frustrationer och aggressioner, man har fått arbeta ordentligt med hela kroppen och bara haft det kul! Det är såååå upplyftande för hela mig känner jag, skönt att känna att kroppen fungerar dessutom och att man börjar få lite kontroll på den.

Känner mig riktigt laddad inför veckan faktiskt, det är väl egentligen inget särskilt som händer förutom att jag behöver jobba ikapp mig lite, men det ska bli kul ändå =)

På tal om jobbet förresten, satt i möte med chefen och en kollega idag för att diskutera en kompetensmatris vi håller på med. En av punkterna där handlar om social kompetens, och eftersom jag var den enda som inte fyllt i full poäng på den (utan jag fyllde i 3 av 4) så har jag gått och funderat det lite. Jag tycker själv att jag har självinsikt nog att inse att det finns en hel drös med folk som inte är så förtjusta i mig, men däremot har jag inte självinsikt nog att riktigt se varför eller hur jag kan ändra på det. Eller ja, jag kanske skiter i att ändra på något i alla fall, men det skulle ändå vara intressant att veta mera. Eller så har jag bara en annan mall, någon som enligt mig är då en 4a på social kompetens är ju någon som är superduktig på att nätverka och har en riktigt utvecklad social förmåga, och speciellt när det gäller att nätverka så är jag asdålig på det, tyvärr. Önskar verkligen att jag vore bättre på det, men jag vet inte riktigt hur man ska öva???

Jaja, det var en liten passus om lite smått jag gått och funderat på under dagen. Nu ska jag äta nånting, är vrålhungrig efter träningen!

En kärlekshistoria

Lagom till jag fyllde 16 ändrades lagen om övningskörning – nu fick man övningsköra med en godkänd person från det att man var 16. Jag var överlycklig! Så fort jag fick möjlighet körde jag vart vi än skulle, och mitt körkort tog jag på första försöket en månad efter jag fyllt 18. Jag. Älskar. Min. Bil.

Älskar att köra bil, älskar friheten och farten (har en viss tendens att köra så fort som jag tycker är lagom, vilket inte alltid är samma som alla andra tycker, särskilt inte polisen av någon anledning), älskar möjligheten att, åtminstone i teorin, kunna ta mig vart jag vill, när jag vill det. En av de bästa sakerna jag vet är när man är ute och kör en vardagsnatt, typ en tisdag vid tolv-ett snåret, när det inte är en enda bil ute nere i stan, helt underbart…

Dessutom anser jag mig vara ganska bra på att köra bil, jag har jättebra koll på vart jag har bilen, är riktigt bra på att fickparkera (förutom när man ska visa för nån, givetvis) och har bra koll på trafiken runtomkring mig. Därför blev jag EXTRA förbannad förra lördagen, när jag var superstressad och skulle köra mig och Oliver till Boll-i-bompa och, jag vet inte vad som hände men jag fick väl någon form av hjärnsläpp, jag skrapar emot garaget när jag backar ut. Jag var så arg på mig själv att det kändes som att jag antingen skulle få ett psykbryt eller börja störtlipa, men vi hade ju som sagt jättebråttom så det fanns inte tid för någon av de sakerna. Ett fint skrapmärke på framskärmen (som tur var bara på plasten, men ändå) blev det… =(

Som jag nämnde i går så åkte vi ju till Jossan med familj på kvällen där sedan, för att umgås lite och äta kanongod mat. Allt var frid och fröjd tills det ringde på dörren och deras granne (eller rättare sagt deras grannes 18-åriga dotter) lite försiktigt framförde att hon hade backat på vår bil. Aaaarrrghhhh….. Jaha, det blev Tobbe som fick hänga med ut och kolla (jag körde inte så av någon underlig anledning kände jag mig inte så ansvarsfull… 😉 och fylla i alla papper. Framskärmen på motsatta sidan mot mitt fina skrapmärke var spräckt, så på en dag lyckades bilen bli märkt på båda sidorna framtill! Jaja, huvudsaken var ju att hon hade kommit in och sagt till, så det var väl inte hela världen, det blev bara lite mycket på en dag…

Var i alla fall och gjorde skadeanmälan på bilen, det visade sig att det hade tagit lite illa så det var både plåtskador, plastskador och lite annat smått och gott som hade gått sönder (verkstadskillen plockade loss ganska många delar…), men ok, vi får ju hyrbil när den är inne på verkstaden och så, så det ger sig väl. Vi passade på att be dem fixa andra sidan med i samma veva (ja, inte på försäkringen då dessvärre), när vi ändå blir av med bilen en dryg vecka =/

Åh förresten, nu när jag ändå pratar om bilar, både jag och maken ÄLSKAR den här bilen. Har haft den i ett halvår nånting nu (en peugeot 308 sw med glastak) och den är helt perfekt för oss!

Syskonen

Eftersom solen faktiskt sken in lite idag så passade jag på att ta lite kort på barnen, tycker annars att typ alla kort vintertid blir mörka och gryniga när det är så mörkt ute och inne… Har iofs en enkel digitalkamera med, så det påverkar väl inte saken till det bättre.

Kan ju börja med en härlig bild från förra helgen, som jag nog inte ens hann skriva om. Vi var hemma hos Jossan med familj och åt kanongod mat och tjötade – mycket trevligt! (förutom att bilen blev påkörd, men det tar vi i nästa inlägg)

Ser ganska pigg och glad ut, fast han var uppe i hela 39.9 på kvällen här, stackarn!

Det är klart, förmiddagen gick bättre, speciellt med lite alvedon i kroppen.

Oliver var inte heller helt i farten utan har mått illa hela dagen. Trodde han hade klarat sig ända tills han åt kvällsmat – han kom glatt in i badrummet där vi stod och meddelade att han hade kräkts. Vi trodde han skojjade eftersom han såg så glad ut. Det gjorde han inte. 

Det är inte många tillfällen, men ibland händer det att båda pojkarna kan samsas och leka ihop. Bygga klossar är en höjdare på olika nivåer =)

Fast det är inte jättepoppis när lillebrorsan river ens torn såklart. 

Nu väntar gissningsvis en intressant natt, hoppas att Olivers olycka blir den enda… *håller tummarna*

Härlig morgon…

Åh men skit. Jag förstår om ni är trötta på att läsa om magsjuka, gissa hur trött JAG är på det här, men den verkar lixom inte helt gå över? Igår tyckte jag att jag mådde helt ok, så jag åt kyckling på eftermiddagen, en barnportion ungefär. Men den där jäklans kycklingen har bara legat och guppat upp och ner i halsen hela natten – INTE trevligt.

I går förmiddags ringde dagis och sa att Lukas hade feber, det är ju 10 dagar sedan han fick sin vaccination men det hade vi glömt i allt annat, så jag åkte och hämtade honom. Stackarn har en bra bit över 39 grader, med ipren är han nere på dryga 38, men han är ändå vid ganska gott mod måste jag säga. Däremot vaknade Oliver i morse och var jätteledsen och hulkade och behövde kräkas, naturligtvis… Det blev inget, men vi håller honom hemma från dagis med, även om han oxå verkar må rätt ok nu. Så jag som skulle börjat jobba idag igen blev hemma, visserligen kunde väl maken vabbat, men jag är fortfarande osäker på huruvida jag smittar eller inte, eller om det mest är efterkänningar jag har…? I vilket fall blir jag sjukt fort trött, i går passade jag på att städa lite på förmiddagen när jag kände mig bättre, men eftersom man inte får i sig så mycket näring så var jag så trött på kvällen att jag lade mig klockan 20.00, nytt rekord….

TRÖTT på det här!!!

Vi har ett bokstavsbarn

Ja det är Lukas. Han vägrar äta ris, pasta och potatis, men ÄLSKAR all annan mat – han är helt enkelt ett LCHF-barn kom vi på igår! Pojken vill ha kött, kryddstark mat och grönsaker, tvärtemot brorsan som vanligt alltså. Eller ja, förutom grönsaker då, för det gillar ju faktiskt båda (tack och lov).

På tal om mat kan jag meddela att jag har haft en kulinarisk upplevelse här på morgonen – jag vaknade utan att må illa och nu har jag ätit en fralla med god ost och druckit världens godaste kopp kaffe!!! Har nog aldrig njutit så mycket av en frukost som idag… Mmmm…. Barnen har ju varit på dagis hela veckan och maken på jobbet, men idag skjutsade jag honom så han kan jobba igen lite tid, och så ska jag hämta barnen i eftermiddag. Längtar sååå efter att få krama om dem och gosa med dem ordentligt, men jag får väl hålla mig lite på avstånd i dag med, för säkerhets skull.

Känner mig visserligen matt fortfarande, inte så konstigt när man inte ätit på 3 dagar, men på det stora hela mår jag som vanligt, och det känns jättekonstigt att vara hemma sjukskriven en sån här dag, även om jag såklart förstår varför.

Har blandade känslor inför att komma tillbaka till jobbet imorgon, det ska bli jättekul att träffa alla och jobba igen, men jag misstänker att det ligger en rejäl hög med saker som väntar på mig oxå… Nåväl, förr eller senare hinner jag väl ikapp. Tack för alla ”krya på dig” hälsningar förresten – det har värmt!

Dumma mig

Åh, jag känner mig så dum och klantig som har åkt på den här jäklans vinterkräksjukan. Jag VET ju att det inte är mitt fel (och framförallt kan jag inte fatta hur bara jag har kunnat få den i familjen – först i alla fall???) men det är inte samma sak som jag känner.

Jag känner att jag inte har RÅD att vara sjukskriven en vecka, jag har inte TID att vara borta från jobbet, jag VILL ju kunna krama och hålla mina barn och jag tycker så synd om stackars Tobbe som får ta hand om allt själv =(

Idag känns det bättre än i går morse, men sämre än i går eftermiddags, men det kanske är just för att det är morgon. Har väldigt svårt att tänka mig att äta något alls, men ska försöka pilla i mig lite te. Har ju lixom inte kräkts sedan i måndags, men det känns ändå som all mat mest skulle åka upp och ner i halsen. Jag brukar alltid skoja med alla andra som varit magsjuka och säga att man åtminstone går ner i vikt, men det gällde tydligen inte mig – var lite nyfiken i morse men väger precis lika mycket som jag brukar göra. Slutsats – det finns INGA fördelar med att vara kräksjuk… ;-P