Den största händelsen sist!

Oj, det har varit en händelserik tid sedan sista inlägget! I helgen hade vi först en ganska skön lördag med lite matlagning och en perfekt avslutning när maken kom hem med ca 4 liter kantareller! Helt otroligt gott, och det var nog första gången jag kunde säga att jag åt mig mätt på kantareller!

I söndags bar det iväg till Liseberg – vi tog med Oliver, men lämnade Lukas hos mormor, innan vi plockade upp morbror som bor i Göteborg. Eftersom han växt flera centimeter sedan vi var där i våras så var han nu över 110 cm och fick alltså åka nästan allt, men vi trodde inte att han skulle våga. Väl där blev han i alla fall väldigt taggad och började med lilla bergbanan, och det slutade med att han åkte både flumride, kållerado och lisebergsbanan (2 ggr!!!) tillsammans med oss! Det kändes jättekonstigt (på ett bra sätt då) att han var så stor att vi kunde åka ihop på många saker, och vi hade fantastiskt kul! Vid ett par tillfällen delade vi lite på oss så vi vuxna kunde åka lite balder och kanonen, men det funkade ju bra det med.

Sedan kommer vi till den största händelsen av dem alla – idag gick Lukas! Äntligen fattade han mod och knatade helt enkelt iväg, stadig som bara den och han kan till och med resa sig utan att hålla i något! Han har gått ute, på gräset, på asfalt, i affären och hemma, snacka om att vända på en femöring! Sååååå skönt, och jag riktigt längtar tills i morgon när jag får se honom gå igen!!!

Klääääääder!

Igår hade jag House of Lola-party hos mig, med en massa trevliga vänninnor =) Hade kunnat köpa ungefär hur mycket som helst, men det blev tillslut två saker:

En sådan här ”kavaj”, fast inte de här byxorna utan ett par andra som både funkar som mysbrallor och till en tunika skulle jag tro. Känner mig väldigt nöjd, och hoppas att kläderna kommer fort!

Idag är barnen hos mormor, så efter jobbet tänkte jag överraska maken med en middag ute på tu man hand (nä, han läser i princip aldrig bloggen), känns som det var längesedan vi hann umgås lite själva. Kvällstid räknas inte riktigt, då är jag oftast så trött att jag inte får ur mig något som liknar en normal konversation, och kvällen får anses som lyckad om jag inte somnar i soffan direkt när barnen lagt sig…

En annan typ av guld

Häromdagen var min man (som fått någon form av huslighetsryck nu när han är pappaledig) ute och letade kantareller, och hittade väl ungefär en knapp liter – stor lycka för oss som aldrig hittar mer än max 1 liter åt gången. Jag när ett litet korn av avsky för folk som minsann går ut i skogen lite hipp som happ och bara hittar ”ett stort gult fält” med kantareller, så mycket att man fyller en hel ICA-kasse… Men men. I alla fall fick jag för mig att jag kanske skulle dryga ut kantarellerna (vi skulle inte äta dem förrän igår. Det hade INGET att göra med att jag hade somnat en halvtimme innan han var tillbaka med svampen i förrgår) så jag tog med mig Oliver ut i skogen för att leta.

Och herregud, den pojken pratar. Alltså, det gör han ju jämt, och det är trevligt men jobbigt, men det blev väldans påtagligt när det bara var han man hörde i skogen. HELA tiden. ”mamma, här är en svamp (nåt giftigt brunaktigt)”, ”mamma, får jag gå först nu”, ”mamma, var är du någonstans?” (det sistnämnda var när jag försökte hämta andan bakom en gran för att inte förlora förståndet). Men på det stora hela var det väldigt mysigt, förutom att jag hittade typ 4 kantareller.

Åh, på tal om saker Oliver säger, häromdagen var han väldigt söt när han deklarerade: ”mamma, när jag blir stor och gifter mig med Maja (grannflickan, lika gammal), då ska jag ta och köpa mig en moped”. Men vid det laget hade jag ju hoppats att han var så välbärgad att han skulle försörja sina gamla föräldrar med, så man får väl hoppas att det åtminstone blir en fin moped 😉

Nystart

Ok ok ok, det är inte riktigt höst än, jag vet. Men jag är inne på min 4:e jobbvecka, vädret är lagom schizofrent och alla butiker har fina höstkläder, så min höst-nerv har fått ryckningar.

Varje höst blir jag lite nervös/laddad, tror att det triggas av allt skolstartsmaterial i butikerna eller nåt, och varje höst blir jag sugen på att införa lite förändring i mitt liv. Det brukar innebära nya tapeter eller möbler, nya kläder (tyvärr enligt budget så det brukar inte bli så mycket), ny frisyr och så någon form av engagemang rent fysiskt. Jag är aldrig taggad att gå ner i vikt eller börja träna till sommaren, det är på hösten jag verkligen vill GÖRA någonting.

Längtar!

Nu har jag ju faktiskt börjat ta tag i den sista viktnedgången, sakta men säkert, och igår tog jag tag i den fysiska biten – jag anmälde mig till kickboxing. Det höll jag på med för en sisådär 8-9 år sedan och det har varit den ENDA träningen jag verkligen har tyckt varit så rolig att jag gärna går dit (och de som känner mig vet ju att jag annars lätt tappar motivationen, minst sagt) och dessutom gärna kör så hårt att man känner sig lätt spyfärdig när man går därifrån. Kort sagt känner jag mig faktiskt riktigt laddad inför starten – 29:e augusti drar det igång!

Men jag är inte bitter…

Jädrans skitdag det har varit idag. Den började så fint med att de jäkla bussarna går på sommartidtabell, så när jag kom bort till busshållplats nr 1 så var det 17 minuter till nästa buss. Helvete. Bara till att börja traska… Lagom nere för den långa backen kom bussen, då hade jag väl knatat i sisådär 25 minuter eller så, så jag hoppade på. Sen måste jag ju byta buss, men SÅKLART var det 14 minuter till nästa buss kom, så jag gick. Och gick. Och gick.

Det var fuktigt, småregnigt och jag kände mig som ett klibbigt, argsint monster när jag kom fram till jobbet, typ en timme efter jag gick hemifrån. Det tar 12 (!) minuter med bil.

Åh, jag skulle kunna fylla hela bloggen med bara svordomar känner jag. Men skit samma, jag har i alla fall suttit på jobbet hela dagen och känt mig lipfärdig, asförbannad och allmänt tyckt synd om mig själv.

Inte den vackraste dagen i mitt liv. Men ibland är det bara nödvändigt.

Ha det så jävla bra, då.

Från semester till jobbstress

I lördags hade vi vår sommarfest med tema Semester. Vi hade sjuuuuuk tur med vädret och fick sol och varmt hela kvällen, och rent generellt kändes allt väldigt lyckat! Alla fick ta med en sorts plockmat (från olika länder) och det blev helt fantastiskt gott! Vi hade blandat drinkar i mängder, några bättre och några sämre, så det var också lyckat tycker jag. En hel del lekar blev det med, såklart, och det var nog roligast av allt!



Så här söt var maken som strandraggare, inoljad dagen till ära =)



Själv körde jag mest på Hawaii-tema, men bastkjolen fick snabbt bli bordsdekoration efter att jag testat den…

Är nu inne på min tredje jobbvecka, och vid det här laget känns semestern lååååångt borta. Idag verkade alla mina kunder ha vaknat till efter sin semester med, för det bara rasslade till i inboxen så stod jag upp till öronen i jobb!

Väl hemma tyckte jag vädret såg ok ut trots att det regnat hela dagen, så jag tog med mig Lukas ut på en promenad. SJÄLVKLART kom det en sån där ”det-är-mer-vatten-än-luft”-regn lagom till jag var längst bort på rundan…. Som tur var hade jag med regnskyddet till vagnen, men även med en regnjacka till mig så fick jag HÄLLA ut vatten ur skorna när jag kom hem, och dessutom så var jeansen och kläderna ungefär lika blöta som om jag hoppat i grannens pool… Jaja, det var ju inte så kallt i alla fall, så på ett sätt är det ändå lite roligt att vara ute i ösregn ibland.

Min diet tog lite uppehåll på festen i lördags, vilket jag självklart får betala för nu… Har varit så sötsugen i två dagar att jag VERKLIGEN får anstränga mig för att inte åka iväg och köpa typ 10 wienerbröd och trycka i mig! Känner mig astrött på dieten (redan) trots att det är god mat och att jag slipper vara hungrig… Men jag bara SKA hålla ut tills på fredag i alla fall, då ska jag väga mig och förhoppningsvis får jag lite ny motivation, plus att sötsuget förhoppningsvis minskar…

Ett eget universum

Jag vet att forskare sedan ganska länge har jobbat med teorier om att det finns flera parallella universum, men det borde ju i ärlighetens namn inte vara så svårt att bevisa?!?! Jag menar, tänk när man sitter på jobbet, där finns det två alternativa universum bara där – ett där man har häcken full och tiden går så fort att man inte hinner med hälften av det man borde, och ett där det är ganska lugnt och tiden sniiiiiiiiglar sig fram i ”herregud-är-det-fortfarande-10-minuter-till-frukostfikat”-tid.

Och så fritiden, även här är ju knappast tiden konstant. Gör något roligt och du önskar att det varade för evigt i stället för de 10 minuter det tog, städa och det tar ALDRIG slut… Dessutom måste ju tiden vara ljus-beroende, för varje kväll tänker jag att jag ska hinna göra en MASSA saker efter vi lagt barnen (vid ca 20-tiden), men *Poff* så är klockan minst nio och det enda man orkar göra är att masa sig upp i soffan.

Jaja, eftersom tiden knappast är ett ämne man kan förfina och förändra (i alla fall inte i nuläget) så sitter jag här en tidig morgon på jobbet och väntar på frukostkaffet…

Men – en oerhört bra nyhet (ja egentligen bara för mig själv, men skit samma, det är ju min blogg 😉 ) är att jag har gått ner 1 kg första veckan! Bara 4 kvar till mitt mål, eller 6 kg till drömmålet…. Nöjd! Bestämde däremot redan innan jag började att den här gången ska jag köra en mer långsiktig plan, dvs får jag spatt-ryck och bara MÅSTE smaka på något så gör jag det, i liten mängd. Skillnaden blir då att jag inte ”ger upp” direkt om jag skulle fuska… Dessutom har jag bestämt sedan innan att morgondagens fest inte är en dag när jag kommer vara rabiat LCHF’are, fest har vi nån gång vartannat år och då får de ju vara fest!

Flygande start

(varning för prettoinlägg 😉

Förra veckan startade jag ju mitt LCHF race mot de sista envetna kilona och det är mycket enklare den här gången eftersom man inte behöver tänka på vad man får och inte får äta (det lärde man sig ju sist). Dessutom har jag haft riktigt ont i axlarna, så jag har varit ute och gått en hel del, hmmm, förstår inte det, när man var ung (och vältränad) hade jag inga problem med axlarna, väldigt väldigt konstigt….

I alla fall var jag uppe på intersport i går för att köpa mig ”banan”skor och hittade ett par för under halva priset, ett par rykä för 590:- som var jättesköna! Nu slipper jag hoppa runt i makens som är för stora…. Självklart var jag tvungen att premiärgå i dem i går och alltså det tar riktigt mycket i både vader, rumpa och midja! Det blir liksom att man rör mycket mer på höfterna med dem. Så – efter promenaden på ca 1h igår var jag helt skakig i benen, och i dag är min rump tämligen öm – helt perfekt!

Om jag nu ska berätta lite som inte handlar om mig själv oxå ( 😉 ) så har det ju varit kanonväder de här dagarna. Det är såååå skönt när man kommer hem från jobbet och dagen inte är slut! Vi har varit runt lite bland vänner, i några affärer och i helgen blev det ett spontanbesök i Gränna på söndagen – älskar sommaren!!!

Min stackars rumpa!

Igår kväll (efter en fantastiskt trevlig kvällsmat hos Fridaliusarna) när vi kom hem så hade jag världens huvudvärk – gissar att det kommer från stela axlar på jobbet… I vilket fall höll jag på att avlida så jag samlade ihop mig och gick ut och gick en timme (hurra, hurtiga mig), MEN jag tog på makens ”masai-skor” (dvs sådana med rundad sula) för att testa om det kunde vara värt att köpa sådana själv.

Det kändes lite mysko i början, men man vande sig snabbt, men idag har jag sån träningsvärk i rumpan att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Slutsats – ska definitivt köpa sådana skor till mig med! OM jag lyckas med min ambition att GÅ hem från jobbet åtminstone ett par gånger i veckan så får jag förhoppningsvis en skitsnygg rumpa på köpet med 😉 Om inte annat måste jag röra på mig om jag ska palla att sitta still framför ett skrivbord hela dagarna…

Here we go – again

Ok, idag startade jag min viktspurt, även fast det kommer bli svårare när vi ska ”tävla” på jobbet om jag hinner gå ner något kg redan innan ”invägningen”, men men, går jag bara ner så gör det mig inget.

Det blir i alla fall LCHF (igen) eftersom det funkar så bra för min del, men jag känner att jag hann inte riktigt med att förbereda mig utan det blev till att åka iväg och köpa sallad med räkor och kyckling till lunch (kände inte att det var någon större uppoffring…), däremot har jag laddat jobbkylen och frysen med grekisk youghurt och frysta hallon till frukostfikat. Känns bra, jag känner mig laddad! Blev extra laddad igår med när jag träffade Jossan – minus 17 kg sedan i januari!!! Fruktansvärt bra gjort!

Någon cykling till jobbet blev det däremot inte idag, men imorgon tänkte jag försöka gå hem i alla fall, om det inte ösregnar vill säga.