Jag gillar att spela, tv-spel, dataspel och sällskapsspel med för den delen. Jag spelade långt innan jag träffade maken, och eftersom vi sen har haft det gemensamma intresset så har det ju såklart blivit så att jag fortsatt. Det är väl egentligen av två anledningar, dels för att jag tycker att det är riktigt kul om man har ett bra spel, man försvinner ju lite iväg en stund från vardagen, och i ett spel är du ju dessutom mer delaktig än i en film. Den andra anledningen är väl lite fånigare, men jag tycker om att maken är lite ”stolt” över att jag spelar, att jag kan hänga med och att det går att prata spel med mig.

Sen gillar jag allra mest spel där man samtidigt är social, dvs spelar antingen med (eller mot) andra verkliga personer på nätet, eller kanske allra helst när vi spelar tillsammans jag och maken (finns tyvärr väldigt få sådana bra spel för övrigt), jag vill helt enkelt ha någon att prata med samtidigt.

Däremot blir det ju inte särskilt mycket spelat nu för tiden, när barnen har lagt sig och man plockat undan dagens ranson av skräp och leksaker över hela golvet finns det inte alltid tid och ork. Men OM det gör det så finns det faktiskt något ganska tillfredsställande över att skjuta på någon, för även om det nu bara är ett spel så får man ur sig lite av de aggressioner man samlar på sig under dagen 😉