Det är ganska svårt, det där med namn. Som att välja namn på den här bloggen, det visade sig vara rent ut sagt skitsvårt. Min absoluta favoritblogg – ketchupmamman – har ett suveränt namn tycker jag. De flesta namnen jag kom på låter så himla pretentiösa, eller så tråkiga och vanliga att man knappt ens orkar läsa namnet. Typ ”2-barnsförälder” – ja det var ju originellt, och ska jag bara skriva om barnen då eller? Eller ”skojsiga mamman” – låter ju bara fånigt, och dessutom förväntar man sig ju nåt kul då och det är nog många som inte gillar min, ganska torra, humor. Så det fick bli något allmänt – Jag tänker, alltså finns jag. Tolka det som ni vill!

Eller när vi skulle välja namn till nya bebisen i somras. Vi hade minsann en hel del namn uttänkta. Mest tjejnamn visade det sig, det är lättare med tjejnamn än killnamn tycker jag. Och så hade vi två pojknamn med, William och Leo. Men sen kom han. Och var definitivt inget av dem. Det slutade med att han i en vecka bara hette ”bebisen” innan vi satte oss med kalendern och gick igenom alla namn vi tyckte var ok, men sen slutade det med att han blev en Lukas! Nu känns det som om han alltid varit en Lukas, och jag hoppas att namnet på den här bloggen också växer till sig så det passar i kläderna. Annars får jag väl byta helt enkelt…