Verklighetsflykt

Idag fick jag en sån där känsla igen, när jag satte mig i bilen själv i vintermörkret för att åka till I. Att jag bara känner för att vända bilen söderut, åka så långa stunder jag känner för, köpa tandborste och underkläder på vägen. Kanske åka ner till Spanien någonstans, jobba i en bar eller nåt, hyra en billig lägenhet och se till att man har så man klarar sig över dagen. Bara försvinna, bli anonym och någon ny.

Det är på en gång så orealistiskt och så enkelt och oansvarigt. Och även om jag inte skulle kunna göra så mot familjen, så finns det ändå kvar en lockelse. En flykt undan verkligheten, förbjuden och nästan omöjlig.

Vad är din flykt?

3 reaktioner på ”Verklighetsflykt

  1. Min mormor var sån – en fri själ liksom. Hon bodde själv i Spanien de sista åren i sitt liv. Åkte vespa, handlade på marknader och umgicks med lokalbefolkningen. Mamma är likadan, och jag är nog likadan också. När jag var 11 år och kom hem från skolan lyssnade jag av telefonsvararen och där var ett meddelande från mamma, hon satt på flygplatsen på väg till Grekland – hade köpt en sistaminuten samma dag och bara beslutat sig för att dra. Pappa var kvar hemma med mig såklart, ingen fara. Men riktigt coolt. Så tänker jag också göra ”när jag blir stor”. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s