3 ja och 3 nej inför julen

Det är mindre än sex veckor kvar till jul, vilket gör mig glad, för i år är jag riktigt sugen på jul. Det varierar ganska kraftigt tycker jag, vissa år har jag mest velat ignorera julen och ibland har jag velat gå all in – mycket beroende på hur stressad jag känner mig och hur mycket annat det är som pågår. Men i år, i år är jag sugen på jul! Fast allra helst hade jag ju velat fira jul i huset vi nästan köpte, det vi inte kan släppa än…

Det jag känner är viktigt runt jul är några saker:

  • Fira första advent, gärna med vänner. Det är nu vi äter julskinka och tomtegröt, precis lagom opretentiöst och mysigt!
  • Julgranen. Den ska in ganska tidigt, och sen ut ganska tidigt efter jul med. Det viktigaste är att den är tät, storleken är inte så viktig. Och den ska vara riktigt!
  • Mormors pepparkaksdeg. Jag säger deg, för det är den som är det viktiga. Finns ingen deg i världen som påminner om den, och oftast gör vi den till pepparkakshus och lite vanliga pepparkakor, men ganska mycket av den försvinner redan i deg-form (seriöst bäst när man äter degen alltid?).
  • Snö. Det GÅR inte få en bra julkänsla om det inte är snö. Det här är ju helt klart den svåraste punkten eftersom man inte kan göra nåt åt det själv.

Sånt jag INTE tycker är så viktigt runt jul är:

  • Julbord. Alltså det är gott att gå på ett julbord, det gör jag gärna, men att ställa sig och laga all den maten – som ändå ingen äter sen? Nope. Hemma får alla välja max 2 saker som man inte vill vara utan och sen räcker det.
  • Lucia. Jag tycker det är skitmysigt att se ett Luciatåg på tex TV, men när man ska gå på barnens Luciatåg på dagis så är de alltid utomhus, mina barn vill aldrig vara med och det är ALLTID iskallt regn. Dock har jag enorma förväntningar på att äntligen få gå på Junedals Luciatåg, har inte sett det sedan jag själv var med!
  • Julgodis. Det är jättekul att göra julgodis, men sen blir det lätt liggande (eller så äter man så mycket att man mår illa). Dessutom är det oftast svindyrt, typ om man gör Rocky Road där man ska ha 5 bra godisar för att göra 1? Vill ju dessutom ha BRA choklad och gillar inte fulgodis…

Själva julafton är svår tycker jag på många sätt, den blir aldrig riktigt det där mysiga, stora julaftonen med familj och vänner, vi firar rätt ofta själva och det är en lite ensam känsla över det. Men det där innan, det lägger jag gärna min energi på.

Jag har faktiskt hängt ut ljusslingor på hönsgården och i uterummet redan, mest för att det är så förbaskat mörkt ute nu ju. Ljus i olika former är ju också väldigt mysigt, men det är många år sedan vi kunde tända ljus ”fritt” i huset, med små barn är det en risk och med större barn som springer runt och kastar saker så är det en annan risk. Men nån gång ska jag tända en jäkla massa ljus.

En gnutta snö på en liten, liten gran när vi var i vattenledningsparken i helgen.

Pst, du har inte missat att du har alla mina juligaste recept under rubriken ”goda tankars julkalender” i mitt receptarkiv va?

Pst igen, vill du verkligen frossa i julkänsla så gå in på Underbara Claras blogg!

Godtycklig glädje

Det är himla godtyckligt många gånger kan jag tycka, det där med glädje. Lycka är inte lika otillräkneligt, det är mer förenat med kärlek, familj och trygghet och varierat därmed oftast inte lika mycket och snabbt som glädje kan göra. Lycklig är jag ute i naturen, men det är inte samma sak som att jag alltid är glad när vi är ute.

Den här veckan har jag känt mig himla glad, till skillnad mot de senaste veckorna, utan någon särskild anledning. Det retar mig lite, att det bara kan ändra sig sådär, även om jag såklart är himla glad för det i det här fallet. Jag menar, det är ju inte så att det egentligen är någon större skillnad på den här veckan mot förra? Men i dag har jag står i köket och sjungit för fulla muggar (något jag bara gör när jag är på extremt bra humör och ingen hör), lagat extra god mat och tagit ett glas vin under tiden, trots ett antal utbrott av, med och på barnen under dagen.

Några saker kan jag väl se som bidrar i och för sig:

  • sömn. Det hjälper ju när man får sova lite längre eller bara vettigt, man är ju glad för allt med små barn
  • väder. Sol gör helt klart stor skillnad, åtminstone för mig.
  • musik. Måste dock vara på hyfsat humör innan jag sätter på musik, annars tycker jag bara det är jobbigt?
  • träning/rörelse? Skriver ett frågetecken här, för jag mår klart sämre om jag inte får röra mig, samtidigt blir jag förvånansvärt ofta deppig av att träna.
  • sällskap. Sällskap av folk jag känner väl och kan slappna av med gör en ju glad, samtidigt så krävs det en viss grund-energi för att orka umgås för min del.
  • hormoner? Tycker aldrig jag har känt av några större ändringar i humöret som kan kopplas till hormoner (vilket nog faktiskt maken kan intyga), men eventuellt har de börjat spela in lite mer på senare tid, fast jag tycker det borde vara tvärtom?
  • att bli uppmärksammad. När någon ser en för den man är, eller uppskattar det man gör, DET är ett riktigt glädjepiller! När jag tänker på det är det nog det enskilt enklaste sättet att göra mig glad faktiskt. Kanske kan vara det som ligger bakom veckans lycka nu när jag tänker på det faktiskt.

Alltså missförstå mig rätt, det är ju sjukt härlig att vara glad, förstår bara inte riktigt varför det ska vara så oberäknelig! Det kan ju vara två till synes identiska dagar som kan skilja sig stort i humör.

Hur tänker du kring glädje vs lycka? Vad gör dig riktigt glad?

Ett rosa skimmer

Nu syftar inte rubriken till den här dagen i sig, även om den är rätt trevlig. Är nämligen hemma på VAB med Lukas som fått halsont och lite feber, dock verkar det senare ge med sig så förhoppningsvis kan han vara med på fritids i morgon (en innebandyturnering lockar, inte idealiskt med halsont och hosta men det går inte hålla honom stilla ändå). Oliver har detsamma fast lite mer feber, men han är ju för stor för att VABba för, och Filip fick vara hemma för att jag ändå var hemma liksom. En solig och fin dag att vara ”ledig” med tre barn på ändå, även om aktiviteterna hålls på ett minimum.

Men, för att lämna det ointressanta vardagssnacket så tänkte jag bara visa en grej jag totalt föll för, det ploppade väl upp på nån annons och jag är verkligen inte lättsåld men ibland så är det nåt man inte kan motstå… Titta bara:

Ni ser kanske bara en stickad tröja, ungefär som vilken som helst, men nåt med färgen och mönstret på den här målade upp en hel bild i huvudet på mig. Den bilden doftade granbarr och utomhuseld, krispig höstluft och rosiga kinder. Jag ser också en höstdag i trädgården där jag går och krattar löv som inte barnen meddetsamma sprider ut och där jag sen sätter mig i höstsolen och tar en kaffe. Ni vet, ungefär som en sån här dag:

Det finns några såna typer av plagg eller bilder som verkligen sätter igång ett rosaskimrande hav av tankar hos mig. En annan typ av bild är typ lite löst sittande jeans med raggsockar och kängor – fastnade alltid för dem när man var liten och fick klädkatalogerna från typ hm och Ellos, trots att jag inte ens gillade att vara ut i naturen då.

Vad har du för triggers som du inte kan låta bli att gå igång på och som man läser in orimligt mycket i?

Mammafällan

Det här året är första året jag jobbat heltid sedan Oliver föddes för 13 (!!!) år sedan. Tidigare har vi antingen delat föräldraledighet eller så har både jag och maken jobbat 90% vardera för att ingen skulle gå ner till 80%. Just 90% alternativet är BARA så jävla dumt, åtminstone om man går hem lite tidigare i stället för att ta en heldag varannan vecka, för det innebär ju i praktiken att man jobbar 100% (minst) men bara får betalt för 90% – men visst, du får gå hem lite tidigare då. Fast enligt min egen erfarenhet innebär det bara att du antingen stressar en massa mer eller hoppar över raster mm för att hinna med.

Men som sagt, nu jobbar vi båda heltid, vilket funkar ändå eftersom jag börjar 06:45 och slutar 16:00, så maken lämnar på dagis runt 8:00 och jag hämtar runt 16:20. Typ sist av alla på dagis, naturligtvis… Efter ett gäng år med föräldraledigheter och lägre arbetsgrad så känns det himla skönt att få en vettig inkomst, det är saker som fått ligga på vänt när vi varit föräldralediga som man nu kan ordna – MEN.

Det. Finns. Ingen. Tid.

Vi har inte så himla mycket aktiviteter i vår familj känner jag ändå, de båda stora grabbarna har scouter varsin dag i veckan (när det inte är fotboll för mellankillen), maken tränar 2-3 gånger i veckan, varav en dag är lördagsförmiddagen, och jag försöker hinna träna 2 gånger i veckan varav äldsta pojken följer med 1. Men det innebär ändå att de enda dagarna som är fria från aktiviteter är fredagar och söndagar… Och med 3 barn så går ALL tid åt hemma som den ensamma föräldern till att bara få alla att överleva vardagen, fixa mat, göra läxor, tvätta, städa mm.

I mitt flöde dök det här inlägget upp i veckan, ”Sveriges mammor stressar sig sjuka”. Inget nytt egentligen, snarare sorgligt gammalt. Det handlar om att kvinnor är de som till störst del projektleder hela familjen, vilket ger en hög arbetsbelastning även hemma även om man för övrigt lever jämställt. Och vem är det man prioriterar bort när det kör ihop sig? Tror inte ens jag behöver svara på det…

Bild kärleksfullt lånad av insiktsfulla HejHejVardag.

Men man behöver tid för sig själv, man behöver tid för att göra roliga saker, man behöver BRA tid med familjen.

Jag hinner inte.

Så sjukt glad över att ha ett jobb där det inte är så stressigt på hösten som mitt förra, men det är ändå mycket att göra och just nu känner jag mig himla otillräcklig på precis alla plan. Jag hinner inte träffa kompisar som jag vill (inte bara jag som har ont om tid där dock, är ju inte direkt ensam om problemet), jag hinner inte få någon egentid, partid existerar knappt för efter alla barnen är lagda så är jag inte människa nog för att orka med något annat än att titta lite på TV innan jag lägger mig typ.

Inte bra.

Måste försöka lösa detta problemet. Också….

Dåliga nyheter

I dag är jag hemma med Filip som åkt på en ordentlig förkylning med feber. Inte hela världen, det är ju i alla fall 2 veckor sedan vi vabbade sist och det är höst.

Däremot kan jag nu berätta om det jag inte kunnat berätta om innan här, men som jag hintat om lite. Jag har en bevakning på gårdar på hemnet, och för en dryg månad sedan dök det upp en ganska perfekt liten gård med ett hus från 2010 och 2 ha mark som vi blev intresserade av. På visningen visade det sig att själva huset var himla slitet för att vara så nytt (vårt är ju 4 år äldre och i betydligt bättre skick), golven såg för jäkliga ut och kök och garderober (platsbyggt) hade luckor som inte gick att öppna och stänga eftersom ingen tagit hand om huset. Vi var inte många på visningen och vi kände rätt snabbt att det låg ute för rätt rejält mycket mer än vi ville ge, så vi gav ett bud som motsvarade det vi tyckte det var värt. Dessutom vet vi att samma gård låg ute redan i våras, för en ännu högre peng.

Två till sa sig vara intresserade och höll på i nästan tre veckor med att dra ut på något svar innan de till slut erkände att de inte var intresserade, alltså hade köparen bara en budgivare – vi. Nu förstår jag verkligen att man vill ha ut utgångspris för sitt hus som säljare, det är inte det, men kanske att man även måste anpassa sina förväntningar till vad som faktiskt händer? De ville inte ta vårt bud i vilket fall. Vi väntade ytterligare en vecka, räknade lite och gav ett sista bud, fortfarande under utgångspris men ändå en bit upp. Och fortfarande så säljarna skulle göra en vinst enligt prisökningar på marknaden sedan de köpte huset.

I dag fick vi besked att de kuuuuuunde sträcka sig 200 000 ner från utgångspris vilket fortfarande är en bra bit från vad huset är värt, så nu har vi sagt att vi inte är intresserade längre.

Det har varit skitjobbigt, för det har dragit ut som fan på tiden och vi har hela tiden bara fått vänta och vänta. Barnen vill också gärna flytta till detta huset, så hela familjen har liksom bara gått i någon slags (lättirriterad) dvala i över en månad.

Ledsen är jag nu, naturligtvis, men också förbannad för att de verkar leva i en egen värld, eller om någon mäklare nu lurat dem att tro att huset är värt så mycket mer. Jag tänker att om man haft tre visningar och haft ute huset till försäljning två gånger så kanske man måste förstå att det ligger fel i prisklass när man bara får EN budgivare och den ligger en bit under utgångspris? Ett marknadsvärde är ju ändå exakt vad någon är villig att betala för ett hus, inte vad någon är villig att sälja det för.

Nu har vi ju inga planer på att flytta som så, vi älskar vårt hus och trivs bra här, det är bara den där lilla drömmen om landet som ligger i bakhuvudet. Skulle det dyka upp något framöver som är perfekt så försöker vi kanske igen, tills dess har vi det bra som det är! (Även om humöret just idag inte är det bästa)

Aha!

Trött är jag i dag, banne mig. Lite pga att det börjar bli mörkare tror jag, men även för huvudet har varit fullt på sistone. Nu har det ju gått tämligen på högvarv sedan jag bytte jobb och därmed försöker lära mig så mycket jag bara kan varje dag, men på sistone har det varit fullt med lite extra funderingar med. Vi har nämligen den fantastiska möjligheten att få coach-samtal förutom utbildningar på jobbet, och eftersom jag ÄLSKAR att fundera och reflektera över saker så är det grymt spännande att få lite hjälp att se sig själv som andra kanske ser en. Det låter ju himla egocentrerat, men det ger ändå en hel del insikter.

Jag har ändå kommit fram till några iakttagelser, såsom:

Jag är svår att läsa av pga att jag ofta själv måste fundera och reflektera över tex kritik som gör mig ledsen eller händelser som påverkar mig. Det är ju inte lätt när reaktionen kanske kommer ett dygn eller ännu senare?! Det dröjer ett tag innan jag själv har fått ordning på hur jag känner och varför. Har ju alltid tänkt att jag är en enkel och okomplicerad person, men får nog tänka om i hur jag uppfattas.

Jag har ett stort behov av att få förklara mitt beteende, speciellt om jag får kritik, men även för att få tala om varför jag gjorde på ett visst sätt. Det låter som jag alltid ursäktar mig, men det är inte riktigt det det handlar om utan jag kan bara känna mig orättvist behandlad om jag inte får förklara mina handlingar. Det här är nog en stor drivkraft bakom den här bloggen, att i lugn och ro få förklara hur jag känner och tänker utan att någon avbryter – dessutom utan att känna att jag tråkar ut någon annan med det eftersom det är HÖGST valfritt att läsa min blogg. Men jag blir glad när någon säger att de gör det, jag vill gärna ge en inblick i hur jag fungerar och tänker.

Jag analyserar och vrider och vänder på det mesta typ hela tiden i mitt huvud – det kan verkligen vara världens tjöt i mitt huvud hela dygnet om hur jag borde göra en sak, varför någon reagerade på ett sätt, vad jag kan hitta för olika lösningar på problem mm. Inte jättekonstigt att jag är slut i bland.

Nästan bara i skogen eller naturen som min interna åsiktsstorm tystnar, inte konstigt att det är det jag letar efter….

Jag tycker att det är väldigt viktigt att folk jag jobbar med tycker att jag gör ett bra jobb – eller åtminstone ser att jag försöker mitt bästa. Det är inte så noga att folk gillar min personlighet, det har jag för längesedan kommit fram till att det är omöjligt att alla ska göra det, men min prestation är viktig. Därför tar jag det också himla hårt när jag gör något fel på jobbet när JAG tycker att jag borde lärt mig det.

Det var några av dagens insikter efter ett coachsamtal, så roligt att komma underfund om varför man gör saker, få någon annans syn om hur man framställs och funkar.

Sicket ego-inlägg, nu har jag ett gravt behov av att skriva något ursäktande typ att i min blogg får jag ju skriva vad jag vill och det är valfritt att läsa samt ursäkta min ego-fokus, hahahaha! Men det ska jag INTE göra 😉

Dagens mys/fiasko

Man kan väl konstatera att det är sjukt enkelt att välja vilken verklighet man vill visa upp här. För att göra en lång historia kort så åkte vi till Dumme Mosse idag, jag har en massa fina bilder från början av den promenaden:

Men för att nyansera bilden kan vi väl säga så här:
Nån skulle prompt gå själv hela vägen, väldigt långsamt och titta på allt – det hade ju varit helt ok om det inte bara varit typ 2 plusgrader
Två tröttnade och började tjura
En fick tokspel och tappade allt
ALLA frös som fan
En bajsade

Känslan efter dagen – så jävla sur på mig själv som inte hade tålamod att vända dagen. Nu sitter jag framför brasan i uterummet, dricker vin och tjurar på mig själv (och lite på alla andra).

Kan inget, vet inget

Lite deppig vecka det här. Dels stannade en grej upp som jag får berätta om lite längre fram, dels har jag haft för lite tid för familjen och dels har jag ritat ut ett par väggar fel på jobbet – det senare är ju kanske inte jättekonstigt att man gör när man är ny på det men det känns alltid jobbigt när ens fel påverkar någon annan. Man känner inte så jättemycket att man tillför någonting på jobbet just då… Det är så kul med allt nytt man lär sig, men ibland känns det jobbigt att ”vara den som inte kan” hela tiden.

Men om nu inte Filip eller någon annan bli sjuk under dagen/natten så kommer vi förhoppningsvis komma ut till Dumme Mosse under morgondagen – efter makens träning och Filips sovtid. Allt brukar kännas bättre efter en sån utflykt, och även om det verkar bli kallt så ser det ändå ut att bli rätt fint väder.

Nästa helg är det dags för bröllop och jag längtar jättemycket! Måste nog köpa lite varma strumpbyxor till klänningen bara. Och hoppas att jag fortfarande känner mig bekväm i den jag köpte i våras…

Riktigt så här sitter den ju inte såklart, men förhoppningsvis ändå ok.

Trött i huvudet

I dag har jag varit på utbildning hela dagen i kommunikation och gjort en DISC-analys. Just det verktyget är ju lite trubbigt och övergripande, men det är ändå så himla nyttigt att påminna sig om att människor är olika och svarar olika på ditt agerande och beteende. Jag ÄLSKAR såna här analyser löjligt mycket och hade därmed en riktigt bra dag!

I övrigt är huvudet fullt med sånt jag inte kan berätta om än, och har varit så i ett par veckor, så mentalt känner jag mig rätt slut. Men jag är ändå lite stolt över mig själv, jag har, och fortsätter att, utmanat mig själv precis varje dag och känner ändå vilken skillnad det gör. Ändå är en av mina punkter jag jobbar med just att vara snäll mot mig själv och förlåta mig för misstag som görs, för det är också en utmaning.

Nu saknar jag bara att få komma ut i naturen, det har ju kommit sjukdom mellan under hela september och nu har jag ett sånt uppdämt behov! Speciellt i det vackra höstväder vi haft… Tur man har mycket grönt inne! Puss på er!

TBT*

*Vet att fenomenet TBT (Throwback Thursday) är tämligen dött, men ibland är det kul med en liten återblick.

I dag har vi varit tillbaka i jobb och skola, väldigt skönt att inte må dåligt längre! Jag har dessutom fått klura hela dagen på att sätta ut väggar (det heter egentligen ”slå ut” men det tycker jag låter som man river väggarna), vilket är som att lägga ett pussel och det är väldigt roligt, så humöret är gott 🙂

Men, det var inte det jag tänkte säga, jag tänkte att vi tar en liten kort återblick på en vardag i sena september under de 9 (!!!) år jag bloggat…

2010

Vi försöker få Lukas som då är ca 3 månader att äta lite ur flaska, han har tydligen magknip. Minns typ bara den här tiden som i en dimma, när de båda nu stora pojkarna var små…

2011

Jag har tydligen relativt nyligen börjat träna kickboxing efter ett träningsuppehåll på en sisådär 12 år eller så. Då visste jag inte att det skulle bli starten för en MASSA träning framöver, jag var mest glad att få komma ifrån lite och att träna något alls.

2012

Ah, här har vi precis satt upp vår plankvägg och gjort om i vardagsrummet, ganska tidstypiskt för tidig höst skulle jag vilja säga, blir alltid vansinnigt sugen på att inreda om lite då. Har till och med börjat få med lite bilder till bloggen:

2013

Oliver som nu är 6 år har tappat sin första tand, i övrigt är jag mitt upp i det som alltid var den stressigaste perioden när man jobbade på Elmia, dvs hösten. Tydligen har vi även en konferensresa till Mullsjö på schemat med – har TOTALT förträngt den? Har verkligen NOLL minne av att jag varit där, trots att det är med en bild till och med, i inlägget efter. Sjukt det där.

2014

Usch, det här är nästan lite jobbigt att läsa i efterhand. Nu är jag MITT uppe i min absoluta tränings- och kostperiod och all vaken tid läggs på vad jag ska och inte ska äta samt hur mycket jag kan träna. Träning är asbra och bra mat med, men inte när det blir så här mycket.

2015

Återigen, det är MYCKET på jobbet just nu och jag håller nätt och jämt näsan över vattnet. Har börjat komma på att det är skönt ute i skogen och knatar en promenad för att träna (suck) och varva ner.

2016

Jag är nu gravid i vecka 15 med Filip i magen – fast det vet jag såklart inte än. Minns hur extremt trött jag var, som vanligt en stressig höst på jobbet och så graviditeten på det… Fy sjutton. Men jag var också så himla glad, det var inte självklart att vi skulle kunna få en 3:a bara för vi ville det, de andra två har ju inte blivit till helt okomplicerat och nu var jag ju dessutom 38 år.

En liten, liten mage än.

2017

Vi hade MÅNGA dagars VAB den här hösten ser jag. Jag är precis på vippen på att gå in och börja jobba halvtid efter att ha haft 6 månader heltids föräldraledighet, från och med nu delar vi lika jag och maken, som vi gjort med de andra barnen. Vi har absolut kommit in i hur fantastiskt det är att vara ute i skogen och är ute och vandrar så fort vi får möjlighet. Än så länge har jag inte helt släppt tanken på att jag ”borde” träna lika mycket som innan, samtidigt som jag på de flesta plan inser att det kommer inte gå – och jag vill egentligen inte göra det heller.

2018

Japp, det här är helt klart en månad för VAB, och jag verkar ha haft en riktig skitmorgon med först skrap av rutor på bilen och sen punka. Vi jobbar fortfarande halvtid jag och maken, och jag har nog redan här bestämt mig för att det är dags att göra något nytt och utmana mig själv lite, även om det tar ett tag innan jag hittar rätt jobb. Som ”vanligt” vid det här laget så knatar vi ut i skogen med, när jag kollar tillbaka så är det de inläggen som gör mig gladast för man SER på bilderna hur skönt det är och hur bra vi mår av det! I år har det blivit alldeles för lite av den varan, dels är det lite bökigt med en extremt viljestark och snabb 2-åring men sen har vi haft lite otur på helgerna med, antingen har någon varit sjuk eller så har det varit skitväder. Gud vad jag längtar ut! Hade ju tänkt gå ut nu i helgen, men det vet vi ju hur det gick med det….

Sådär ja, det var en ”kort” tillbakablick. För MIG är det här jättekul och en av anledningarna till att jag har en blogg, det gör att jag uppmärksammar saker som händer och uppskattar nuet mycket mer. Att få vara närvarande och hitta något fint att fota, eller något att skriva om som skvalpar runt i huvudet, det är bland det bästa jag vet! Men vad tycker du som läser om sånt här, är det jättetrist eller kan det vara kul att se?