En efterlängtad känsla

10 augusti, 202610 augusti, 2026 / LindaG / 2 kommentarer

Gud vad jag hatar att semesterkänslan försvinner så himla snabbt.. Vore rimligt om den MINST höll i sig lika länge som man hade semester tycker jag? Men, det var inte det jag tänkte skriva om idag.

En tanke eller känsla som slog mig i veckan är att hur trögt och segt och långsamt min utveckling på träningen än går (ibland känns det bara som den går bakåt) så har jag faktiskt efter över 10 år fått tillbaka känslan av att jag är stark? Alltså, jag gjorde inget särskilt, gick bara runt en stund på stan men fick helt plötsligt den där fantastiska känslan av att min kropp är stark och funktionell. Sist jag hade den var när jag tränade så mycket för över 10 år sedan, efter det har den varit gravid, utmattad och i förklimakteriet och bara känts svag och gjort ont. Känslan jag har just precis nu i kroppen är otrolig, jag har lite klipp i steget och inte direkt ont någonstans och känner att hållning och allt liksom bara känns bra. Det känns oerhört lyxigt!

I slutet av våren och början av sommaren hade jag så vansinnigt ont i lederna, och efter en dag på träningen när jag nästan ville börja gråta för allt bara gjorde ont och kändes trasigt så bokade jag tid på Gynhälsan för att justera mina hormondoser. Efter en kontroll så fick jag öka östrogenet lite till. Nu har det gått ca 4 veckor, och det är enormt stor skillnad – min leder gör inte ont, även om jag fortfarande har en höft som strular och en axel jag verkar ha lite fortsatta problem med. Min sömn har också varit obefintlig, men jag har ändå känt mig väldigt pigg (vilket är falskt, märker jag när jag tränar), men den har i alla fall stabiliserat sig på en något bättre nivå nu. Har också haft lite mindre aptit, eller framförallt sötsug, så det har varit en bonus att inte villhöva gå och småäta saker hela tiden. Så skönt.

Så, trots att semestern nu är slut och det finns annat som är bekymmersamt, så känner jag mig just nu faktiskt både fysiskt och mentalt stark. Jag kan inte NOG understryka hur otroligt välkommet det är, och har nog inte ens förstått hur mycket jag har saknat det. Jag är numer en otroligt stark förespråkare för hormonersättning i förklimakteriet (jag som inte ens kunnat ta p-piller innan) och önskar att alla som behöver det kan få den hjälp de förtjänar! Att sen allt är restat och inte går att få tag i är ju en annan historia… suck. Men jag har ett litet tag till i alla fall.

Semestern 2026

7 augusti, 20267 augusti, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Den här sommaren har varit lite annorlunda. Vår äldsta – O – har haft (och har ännu) sommarjobb på heltid, och vår mellankille L, som nu är 16, har inte velat hänga med på några aktiviteter, så det har varit jag, maken och lilla F. Jag har heller inte haft så stor lust att planera och genomföra aktiviteter och sånt, så största delen av semestern har vi varit hemma. Två turer med övernattning blev det dock, Kullahalvön med Varberg som en, och Vimmerby/Linköping som en – i övrigt bara några korta utflykter över dagen. Här kommer några punkter i korthet.

Bästa maten:
Absolut Holy Smoke, en efterlängtad tur hit. Överraskande mysigt med den stora innergården, och också hyfsat rimligt med folk.

Bästa vandringen:
Kullahalvöns spets, trots att det var full storm när vi var där.

Bästa utflykten hemma:
Paddla kanot längs trollkanalen mellan Bunn och Ören

Bästa lärdomen:
Att F äntligen kopplade hur man gör när man simmar, och nu bara behöver jobba uthållighet och teknik.

Mest överskattade utflykten:
Astrid Lindgrens värld samt löjligt kort bilkörning av Svåger som fick köra finbil på Mantorp (det var alltså inte svågerns fel, det var bara löjligt liten stund de fick köra)

Har aldrig hört någon säga nåt annat än gott om Astrid Lindgrens värld, men det är dels sjukt dyrt och sen är det ju BARA teater. Jag hade velat se lite fler stora lekplatser åtminstone. F var sådär imponerad.

Bästa fröerna/sommarblommorna:
Köpte bland annat en ”eternell-mix” från Fröbanken, den blev ett roligt tillskott och gav fina blommor både färsk och till tork

Bäst i trädgården:
Att de första landen jag skapade nu äntligen är sådär fylliga och frodiga som jag sett framför mig!

Också bäst i trädgården:
Att jag fick så fina stockrosor i år!

Sämst i trädgården:
Torkan… kan inte gå och vattna ALLT utan kör verkligen bara punkt-bevattning där det är mest akut. En hel del har torkat bort nästan helt…

*Några växter funkar trots torkan, bla Rölleka.*

Mest tänkta tanken:
Jag undrar hur mycket mindre ensam jag känt mig om jag varit själv.

För lite av: vänner, men i vanlig ordning är ju de flesta upptagna eller bortresta under semestern. Och faktiskt, tonåringarna, hade gärna velat få med dem på NÅN grej i alla fall, men de ville inte.

Så tja, semestern har varit överlag bra. Mycket få och pilla med vad som faller en in på gården, och det älskar jag! Men gillar även utflykterna, kontrasten är bäst.

Måste vi redan köra igång?

4 augusti, 20264 augusti, 2026 / LindaG / 4 kommentarer

På hela semestern har jag inte rört en dator. Inga bloggar lästa – inga bloggar skrivna, sommartid är det roligast att dokumentera med foton och då blir det mest instagram. Jag ska försöka sammanfatta semestern, men behöver låta det ligga och jäsa lite känner jag, just nu vill jag bara ventilera om att semestern är slut…

Det är så många som säger ”ja men lite skönt att komma tillbaka till rutiner och så igen” när de ska börja jobba, men jag förstår inte det. Jag har ju rutiner på semestern med, men rutiner som är anpassade efter MIG (och familjen då) och inte efter någon annan, det är ju mycket skönare än rutiner som ska anpassas efter jobb och aktiviteter? Jag skulle utan problem kunna fortsätta vara ledig långt in på hösten! Att få kliva upp när man vill, äta när man måste (suck, är ibland så trött på att man ska behöva ordna mat varenda dag) och framförallt lägga upp dagen som man vill. Har ingen betydelse hur bra jobb jag har, vill ändå hellre vara ledig och styra över min egen tid.

Med en liten gård – och en stor trädgård – så finns det alltid saker att sysselsätta sig med, om man vill, och vill man inte skjuter man på det till en dag man känner för det. När man jobbar måste man göra saker i trädgården på den tiden som finns, oavsett om man känner för det eller inte, och det är såklart inte lika roligt. Just precis denna tiden är det ganska lugnt med trädgårdsbestyr, mest att skörda det (lilla) som finns och så vattna där det är viktigast. Plocka blommor och göra buketter till helgen är ju den roligaste uppgiften just nu – och att planera och fundera över vad som behöver flyttas, köpas in eller tas bort när hösten väl kommer sen. Saknar lite sensommarblommor har jag märkt, och drömmer om anemoner som jag sett i gamla trädgårdar.

Men ja, både semester, sommar och trädgård ska på något sätt sammanfattas och utvärderas här, men jag är inte riktigt redo för det ännu. Starten på jobbet har varit väldigt lugn, eftersom många fortfarande har semester, och det är skönt att inte bara kastas in i ett kaos. Hänger upp hela min person och vardag på min dag på gården som fortsätter ända fram genom september…

Vi hörs snart igen, om du vill.

Att lajva sommar

25 juni, 202625 juni, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Ibland blir livet lite roligare och lite mysigare när man kliver in i en roll, och lajvar att man lever mitt i en instagramdröm (vilket vi ju gör) eller film. Att istället för att dra på ett gammalt linne, som man alltid gör, så tar man på en gul-vit-rutig bikinitopp och en sval blåvit-randig oversize skjorta som gör att man känner sig som en sval, mogen kvinna i en romantisk film. Att kanske inte ta den där praktiska gamla tröjan som är ok att skita ner och istället känna sig lite fin gör att det är lättare att kliva in i en roll. Rollen är inte där för att dölja något, utan den är där för att förhöja det där man blir lite hemmablind för. Att gå ner och mata djuren och låtsas att man är den där kvinnan gör att morgonen känns romantisk, och det är lättare att se ”utifrån” allt bra vi har.

*Det är liksom lättare att se allt vackert om man tar ett utifrån-perspektiv.*

*Till och med ogräsrabatterna är vackra nu.*

Detsamma gäller för det där glaset bubbel på eftermiddagen (när man är ledig), att lägga upp en liten bit ost, göra lite fint för sig och sen sätta sig och njuta av både omgivning och en bra bok. Det ger lite mer, att göra det där lite extra.

*Ett glas rabarberdryck funkar lika bra, bara det är nåt lite lyxigt. Och såklart ta sig tid att lägga i lite mynta med.*

*Att ta sig tid att plocka in lite egna jordgubbar till frukosten, i en söt skål*, *bli oxå en grej.*

Jag tror att det är en tjej-grej, det där att lajva att man är någon annan, eller i ett annat sammanhang – men jag kan ha fel?

Hela den här upplevelsen grundar sig i att jag gjorde något jag i princip aldrig gör annars – igår gick jag på en shopping-runda på stan. Jag behövde en ny bikinitopp och hittade ovannämnda gulvit-rutiga, och sen snubblade jag över den drömmiga storskjortan på Åhlens, och just känslan av att gå runt i den känns så himla sommarfint. Jag försöker alltid se till att bara shoppa sånt jag faktiskt behöver, men ibland blir det också nåt sånt här – ett plagg jag bara VET att jag kommer känna mig fantastiskt somrig i och som kommer göra mig glad varje gång jag tar på det. Sen är den dessutom gjord i tunn, sval bomull och är heeeelt ljuvlig att ha på sig i värmen…. En riktig vinst!

I dag jobbar jag hemma, och tar varje rast till chans att få njuta av, och lajva, sommaren. Inte svårt idag när det blir över 30 grader, är VÄLDIGT glad för den nya AC’n vi investerat i, som vi har i sovrummet. Brukar ni lajva i ert eget huvud, för att göra vardagen lite roligare? Och hur? Hade jag varit författare (som jag fortfarande tänker att jag ska bli ”när jag blir stor”) så hade jag lajvat författare hela tiden, för att liksom till fullo njuta av känslan det ger. Alltså ni vet, sitta på ett café med en stor Cappucino och skriva bok, eller sitta framför ett fönster med utsikt för att skriva. Älskar att använda kläder och attribut på det här sättet, när andan och lusten faller på!

Att flyga fritt

23 juni, 202623 juni, 2026 / LindaG / 2 kommentarer

Om allt går som det ska (dvs att det inte blir kris eller att han blir sjuk) så är vi utan vårt minsta barn ända till söndag. Det känns så vansinnigt konstigt, i 9 år har han, som ju är yngst, varit den vars behov fått sätta ramarna för våra liv. Han ska in till skola eller fritids på morgonen, hämtas på eftermiddagen, han behöver en lagad middag på kvällen och har en tid när han ska vara i säng. Precis sådär som det ÄR med barn. De stora pojkarna är mer borta än hemma nuförtiden känns det som, men där har ”vanan” byggts upp över tid, med lilla F så har det bara varit ett fåtal enstaka nätter borta, då han sovit hos mormor. Och nu är det nästan en hel vecka, på livets första scoutläger, med en packning som var större än honom. Mitt hjärta sitter utanpå, och jag är 90% glad för allt roligt han ska ha och 10% orolig. Kommer han kunna sova, bara han inte säger att han kan simma, hoppas de ser till att de dricker mycket i värmen. De 10% går inte stänga av, inte som mamma, även om jag rationellt sett vet att det kommer bli toppen. Men jag bär de 10% själv, för i en familj med bara män så bär ingen annan någon oro…

Det känns så konstigt att bara förhålla sig till oss vuxna – det är bara vi och äldsta sonen som sommarjobbar hemma. Jag anar ett stråk av vilsenhet i mig, vem är jag om jag inte är ramarna och famnen till ett barn? Vilka är vi i vår relation, har vi fortfarande nåt gemensamt, vad gör jag med min tid om den bara är min egen?

Samma tankar som säkerligen farit igenom varje mamma när barnen börjar bli stora. Det är ändå i sammanlagt nästan 20 år vi har haft så små barn att de haft ett stort behov av sina föräldrar, eftersom de inte är så tätt mellan sig i åldrarna. Det är svårt att reflektera över sitt föräldraskap utan att känna som att man pillar i ett enormt öppet sår, för det blir såklart felen man ser först. Det lyckade ser vi ju när vi tittar på ett barn som tar kanonfint ansvar för sitt sommarjobb, ett som hänger med sitt fina kompisgäng och ett som bara är skönt självsäker på att han klarar allt. Ändå fastnar lätt tankarna i allt det man borde gjort annorlunda.

Jag försöker säga till min äldsta en gång, att även om vi varit dina föräldrar länge så är det ju första gången vi är tonårsföräldrar. Vi försöker ju så gott vi kan, men hur man än vänder sig så blir det ju till att treva sig fram efter en lösning som är ok. Klart det blir fel ibland. Jag tror inte han lyssnade så värst. Varje barn kräver ju också sin egen variant av förälder, det som funkar med ett barn gör det inte med ett annat. Men det här frigörandet och slitandet – det är tar så himla hårt på mig, och eftersom ingen annan känner att det gör det på samma sätt så bär jag det själv, också.

Den här sommaren kommer bli oerhört lugn, med mycket tid och möjligheter att låta lusten styra. Sen kan det ju bli ett problem om allas lust är helt olika, men det får vi väl hantera. Jag är glad att vi är i det lyxiga läget att vi inte har många måsten på semestern, det känns som jag inte minns när det hände sist, inte fullt ut i alla fall.

Swooosh

29 maj, 202629 maj, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Det är fredag igen och den här veckan har jag varit väldigt försiktig med små måltider och nästan inget sött (för det behövdes lite glass idag), och jag har inte haft ont i magen på hela veckan. Får säkert fortsätta med ”småätandet” ett tag till för att det helt ska ge sig, men det känns som det går åt rätt håll.

Tiden går så fort nu, som vanligt så försvinner maj i en fart som inte är rimlig – trots min extra dag på gården här hemma. Insåg för övrigt att jag inte skrivit någon direkt utvärdering av det, det är ju ändå två månader som gått när jag jobbar 80% och lägger en dag på odlingar och annat här hemma i veckan. Skillnaden är som natt och dag, jag är helt i fas i trädgården och jag hinner sitta ner och vila med en bra bok när andan faller på. Det känns verkligen som ett av de bästa besluten jag tagit, och jag förstår nästan inte hur jag INTE har gjort så här innan! Det gör absolut att glädjen med trädgård och odling har kommit tillbaka igen, och jag mår toppen av det dessutom.

*Så här ser det ut precis när man kommer hem till oss nu – så grönt!*

Till helgen blir det som vanligt träning, och det lilla projekt jag har som ska göras är att jag ska fästa armeringsnät inne i växthuset som sedan gurkorna ska planteras framför. Ni ska få bilder sen, men tanken är att de ska kunna klättra lite enklare upp runt väggarna, och att gurkorna (förhoppningsvis) blir lätta att nå under näten.

Nästa jobbvecka ser ut att bli ganska rimlig, och veckan därpå är vi ett ganska stort gäng som åker ner till Bryssel för att besöka EU-kontoret och en mängd olika event. Lär väl vara helt färdig efter den veckan, men kommer hem (om inget händer) på torsdag kväll och är sedan ledig på fredagen eftersom det är skolavslutning, så det blir nog bra. Största oron är om något blir inställt när det gäller resan hem, vill helst inte fastna i Belgien ju. Vi har lite olika sätt att ta oss dit, de som har möjlighet åker tåg (17h enkel resa) men vi är några som inte kan vara borta så länge så vi kommer att flyga. Det är inte optimalt, men det blir som det blir – och jag flyger ju typ var 10:e år så det får väl liksom gå.

Nu hoppas jag på en skön kväll i solen på altanen, med lite grillat och ett glas bubbel (famous last words, efter förra fredagen)… Hoppas det går bättre den här gången, haha! Ha en skön helg!

*Vår fantastiska medelhavssida (sydost)!*

Misstag

25 maj, 202625 maj, 2026 / LindaG / 2 kommentarer

Nej men vad oväntat att en glass och ett glas vin inte alls var vad min mage ville ha eftersom den typ fått magkatarr efter bacillen/viruset? Kunde jag väl räknat ut. Så inga revben blev det för mig, jag låg ihopkrupen som en boll i soffan istället… Ny plan, det funkar bra att äta i små portioner och lite oftare – vilket inte alls är vad jag trivs med egentligen – men jag måste ju inse att jag måste ge kroppen en chans att återhämta sig. Resten av helgen har jag med den här strategin mått bra, även om små-portionerna gör att jag känner mig lite matt.

Läste Krickelins inlägg ”I’m fixing my soul” i helgen. Känner mig skavig, skör och meningslös just nu, och funderar på hur mycket jag egentligen jobbar med mig själv? Det blir mycket tänkande och kännande som landar här, men ändrar jag mig? Jag tycker att jag försöker, utan att ”köra över mig själv”, men ibland vet jag inte om jag helt har tappat fotfästet eller om jag är precis samma som alltid, och bara inte ser det. Vet nån terapeut vi pratade med vid nåt tillfälle, som sa att man nästan alltid har något barn i en viss ålder inom sig, som även i vuxen ålder gör att man reagerar precis som det barnet gjorde – att när en triggande situation uppstår så blir man liksom det barnet igen. Det är tydligen det som är allra svårast att jobba med, för det sitter så djupt i ens personlighet. Jag vet vilket mitt barn är, men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare.

*Tänk om man kunde vara obrydd som en katt…*

På grund av både schemakrockar, magont och att det varit mycket med barnen så har träningen blivit lite lidande med, och just nu känns den bara jättetung och motig. Dock extremt tydligt hur väl jag behöver den, för jag får så ont i ryggen när jag inte tränar. Men, ska försöka ta ett omtag nu för att se om jag kan hitta lite träningsglädje igen. Det är i alla fall kul att gå dit och prata med vänner, så det vill jag inte vara utan.

Så, planen för veckan är i alla fall träning tisdag och lördag – torsdagens pass utgår till förmån för AW med en styrelse jag sitter med i. Till helgen är planen att plantera ut gurkor, zucchini, pumpa och bönor. Längre än så vågar jag inte planera nuförtiden, blir det tonårsbråk så kommer min ork och lust vara noll, så allt som sker får bli på dagens känsla och ork.

*En ny sorts akleja, blev genast en favorit.*

Inte bara regn

22 maj, 202622 maj, 2026 / LindaG / Lämna en kommentar

Förlåt, jag känner att det har varit himla gnälligt här ett tag, med magsjuka och allt. Men jag kan också säga att det är liksom inte synd om mig, jag har ett fantastiskt jobb, min man och tillika bästa kompis, och tre friska barn. Sist men inte minst, så bor vi ju så otroligt härligt på vår lilla gård, som dessutom har EXPLODERAT i grönska nu när det kommit lite regn! Bilderna från trädgården häromdagen har fått många att hajja till att det är tidig blomning, men faktum är att i princip alla de blommorna står ju mot en svart fasad i sydost läge, resten av trädgården ligger nästan 2 veckor efter.

Är så nöjd över rabatterna jag gjort i ordning nu i vår, och i onsdags när jag hade ”jobba-på-gården” dag så satte jag ut alla tomater, chili och paprika i växthuset – minus 4 som ska få bo på friland istället. Bönor och gurka är sått, tillsammans med zucchini och pumpa, och nästan alla Dahlior har tagit plats ute med. Den här extra dagen jag får på mig i veckan gör världens skillnad, istället för att känna mig stressad över det som ska göras så ligger jag i fas, och hinner med ”onödigheter” som att fixa gamla rabatter. Det gör att hela trädgården och odlingen känns så himla mycket roligare!

I dag är det ju dessutom fredag, det är strålande väder och hela helgen ska ju hålla sig runt 20 grader, möjligen med nån skur på lördag bara. Magsjukan är borta, och det ska jag fira med ett glas bubbel ikväll, och jag tror att vi ska grilla revben med, vilket jag älskar. Så ni hör ju, inte ett dugg synd om mig på det stora hela, även om man såklart måste få vara ledsen över saker ibland med. Men idag känns det bra, så i eftermiddag tar vi helg hörrni!

Två tankar i huvudet samtidigt

20 maj, 202620 maj, 2026 / LindaG / 7 kommentarer

Jag har en generell intern regel, att man får gnälla på allt en gång, sen får man inte gnälla mer innan man försökt göra något åt det. Går det inte ”över” så kan man få gnälla en gång till, men sen måste man testa nåt annat. Ni fattar. Det är självklart inte alltid jag ens följer min egen ”regel”, men jag försöker i alla fall.

Sen har vi det där med att inte riktigt känna att man har RÄTT att gnälla, alltså att något antingen är ett trivialt problem, att andra har det värre eller att det kanske inte egentligen är något att gnälla om.

Det specifika ”problemet” jag har i huvudet just nu är att jag känner mig ensam, och skulle vilja hänga mer med kompisar – och kanske också att jag önskar att jag verkligen hade en ”bästis”, en sån där man kan ringa och prata med allt om, och där man är någons förstahandsval.

Men jag HAR kompisar, men kompisar som också har en massa andra kompisar och som oftast är svårt att boka in något med på kort varsel. Jag har dessutom en fantastisk bloggare som med varm famn erbjudit sin vänskap, så vad gnäller jag om? Problemet där blir att jag inte ORKAR. Jag orkar inte lära känna en ny person, och jag orkar inte vara den som ska boka upp något med mina gamla vänner. Jag vet inte idag om jag kommer ha någon social ork en tisdag om tre veckor, jag vet precis idag vad jag orkar socialt.

*Finns en massa möjligheter och ställen att ta en kaffe på här ju*

Jag har en generell mental bild över att alla är välkomna hit på en kaffe, lite när som faktiskt, för vi är oftast hemma. Det innebär inte en massa förberedelser eller måsten, utan man är helt enkelt välkommen hit för en stunds snack och en kaffe. Men jag fattar att det är något de flesta inte känner sig bekväma att göra – vi har en kompis som vi fått sedan vi flyttade hit som däremot gör så ibland, och det är väldigt trevligt. Det kanske bara blir 30 minuters snack och sen åker hon vidare, men det är väldigt uppskattat. Det är också ok att bara säga nej när hon messar och frågar, vilket också är skönt – för det betyder ju bara att jag inte kan eller orkar precis just nu, inte att jag inte vill nästa gång.

Så min känsla att jag känner mig lite ensam och ledsen, men också att jag inte har någon rätt att klaga pga ovanstående. Men jag skulle ju gärna träffa vänner mer, fast kanske inte i så ”stora” uppstyrda sammanhang. En lunch är också toppen, även om det kan bli väl kort att hinna snacka om det är någon man inte träffat på länge. Så alltså känner jag mig både värdelös och ensam och värdelös för att det är ett problem som ju har en lösning – bara att det är en jag inte orkar med just nu.

Jag satt på altanen idag och drack kaffe, och kände att det är så synd att inte kompisar ”vill” komma och dela det här fina med mig (eller inte kan såklart, för alla har ju fullt upp i sina egna liv, det dömer jag ingen för!!). Jag fattar och jag saknar det, båda två samtidigt.

Vad vill jag med det här då? Låta otacksam och gnällig verkar det som, men det är såklart inte fallet. Vill bara säga att ni får gärna slänga iväg ett sms och fråga om jag är hemma för en kaffe, om ni har vägarna förbi – det är jag ju nästan alltid (i alla fall på helgerna). Och som vanligt ville jag bara försöka reda ut mina egna tankar genom att skriva om dem, det hjälper ju nästan jämt.

Mellanrummen

29 april, 202629 april, 2026 / LindaG / 3 kommentarer

I mellanrummen blir det sällan något bloggat, men i mellanrummen finns majoriteten av livet. Det är där det varken är katastrof eller toppen, och livet liksom mest pågår. Det blir inga bra blogginlägg av det, och det finns heller inte så mycket tankar som behöver få utlopp här – och alltså blir det lite ”ryckigt” för den som bara läser bloggen. Det finns så mycket vi kämpar med just nu, och då är det ”inte ens allvarliga saker” som sjukdom eller liknande, men precis just nu känns det lite lugnare – om det sedan är stormens öga eller bara en paus mellan stormbyarna vet jag inte. Men här kommer lite om mellanrummet:

Det har varit ett par mentalt slitiga veckor, och fysiskt med med nackspärren (som äntligen gett med sig nästan helt). Jag var och tränade i går, det var ett riktigt jobbigt pass och jag kände direkt när jag satte mig på roddmaskinen som var starten, att ”jag orkar inte det här”. Men jag kämpade på och det gick ändå ok, men efter var jag så slut att jag fick bara ligga en stund på soffan i vår entré innan jag orkade ta mig in i duschen. Jag kör i princip ALLTID på så absolut gott jag bara kan, men sen kan mitt ”max” variera extremt mycket beroende på många saker, och ibland känns det frustrerande att jag inte riktigt tror att tränarna ser att jag faktiskt gör mitt allra bästa utifrån dagen – eftersom det kanske ser lite halvdant ut. Varför nu det är viktigt att någon annan ser det vet jag inte, men det är vad det är.

Men, på en betydligt mer positivt notis så fyller jag år på fredag, och från att ha gått till att det är en riktigt jobbig dag när jag känt mig ledsen för att barnen bråkar eller annat, så ser jag numer verkligen fram emot det. Mest för att vi nu har en tradition – jag och maken – där jag får champagnefrukost och sen blir skjutsad till Backamo Handelsträdgård, och sen får någon god middag. Det är precis EXAKT det jag kan önska av en helt perfekt dag, och det enda som verkligen kan toppa det är om det dessutom blir sol – vilket det ju ser ut att bli! Sedan vi införde den här traditionen har jag kunnat sitta ute på altanen och äta/dricka min champagnefrukost med goda ostar, och det är heeeelt ljuvligt! Fick dessutom ytterligare ett gott besked, nämligen att min reserverade bok (del 4 av serien Dungeon Crawler Carl) har kommit så jag kan hämta den på bokbussen ikväll, alltså har jag även något riktigt bra att läsa! Sen får jag påta i trädgården i lugn och ro, och då är dagen perfekt. Älskar maken för den här dagen (och en massa annat med såklart, men den här är ändå fantastisk).

Inköpen från ett annat år. Jag VET att det ser mer enhetligt och fint ut om man upprepar sina växter i klungor, men jag tycker också det är så himla roligt med nya sorters växter. Vad funkar bäst hos oss, med, och vad funkar inte?

Ser SÅ mycket fram emot lite varmare väder med, så man slipper bära växter in och ut hela tiden och så man inte behöver ha typ full vinterutstyrsel när man är ute och grejar i trädgården. Det är inte bara jag som väntar på värme för övrigt, på vår ”medelhavssida” är både persika och sötmandel precis på väg att blomma, och äppelträden och körsbär ser inte ut att bli långt efter. Vi fick ju inte ett enda äpple förra året, så jag hoppas verkligen att det blir bättre i år – vi har ändå planterat 3 nya äppelträd sedan vi flyttade in, förutom de 4 som redan fanns. Eftersom jag nu har en dag i veckan som är dedikerad till gårdsarbete så känner jag mig faktiskt otroligt mycket mer i fas med trädgården än jag brukar göra. Det som är kvar att göra i närtid är att så persilja och morot, samt att sätta lök. Potatisen fick vi ner i de nya potatislanden förra helgen, och de landen ska bara täckas med gräsklipp när vi har det att tillgå sedan.

Sen har jag försått en massa, även en massa blomstermixar som jag köpt från Fröbanken och som egentligen ska direktsås, för det är TORRT i landen. Har ju knappt regnat på 2 månader hemma hos oss, och den vätan som fanns i marken från vintern har minskat ordentligt redan. Tänker att jag kanske kan förså och sätta ut lite små plantor, och sen direktså mellan dem (så kanske jag också ser lite lättare om det är väldigt torrt). Sen är det såklart en del perennrabatter kvar att rensa, men det känns inte så stressigt, det blir vad det blir liksom. Det jag SKA göra förresten är att gräva en liten rabatt intill altanen vid växthuset, där jag ska sätta lite halvhöga buskar för skugga och solskydd – något jag tänkte kolla efter på min födelsedag, förutom rosor som jag vill ha vid den gamla hästvagnen. Eller gräva och gräva, jag gräver egentligen bara bort ett litet dike där jag tar bort grässvålen, sen täcker jag själva ytan där jag vill ha landet med kartong och lägger på jord. Då dör gräset under lagom till kartongen har brutits ner, och det blir inte så mycket jobb.