Inskolningen

I och med vår evighetslånga sjukdomsperiod som inledde året så blev ju även inskolningen av Filip 1½ vecka försenad. Det innebar ju också att maken fått ta nästan all inskolning – eller han har rättare sagt varit så snäll att han löst det eftersom jag är helt ny på mitt jobb, vilket jag är väldigt glad för.

Den lilla semle-gossen ❤

Det har varit lite struligt, till en början, det var många inskolningar samtidigt och halvny personal så det kändes inte som Filip fick en kanonbra start, men nu när det gått 1 vecka börjar det ändå kännas bättre. Sen finns det ju inget som inte gör att det känns fel rent allmänt att lämna bort sitt barn, även om jag tycker att dagis är en bra lösning osv, men känslan att det är fel finns ändå där. Men han är ju en trygg liten person, Filip, så i dag var jag med en timme innan jag lämnade i två timmar. Nu har han börjat greppa vad det handlar om och var väldigt noga med att jag bar på honom hela tiden eller satt med honom i knäet. Han blir väldigt arg/ledsen precis när man lämnar, men det verkar gå över på bara några minuter och han accepterar att sitta i knäet på personalen med, så det känns väl typ ok utifrån förutsättningarna. Sen hade han blivit glad igen och gått runt och lekt och dessutom ätit en massa mat vilket i sig väl är ett gott tecken med.

Så kontentan av det hela är att det nog blir bra det här, men att det är jobbigt att lämna… Ungefär som vilken inskolning som helst med andra ord. Nu blir det 3 dagars inskolning nästa vecka med, varav jag tar en, sedan är tanken att han ska börja ”på riktigt” från och med torsdag nästa vecka. Får en liten klump i magen när jag tänker på det, men vi får ge det lite tid med. Dagiset känns ändå rätt bra, det är litet med bara en stor och en liten avdelning, vilket känns skönt.

Man vill ju att de ska ha det så bra som möjligt, de små liven.

Jaja, inte blir man mindre nojig över just sånt här med åren tydligen. Nu ska jag återgå till min lilla person, som tydligen inte ska sova i dag heller – det har varit så ett par dagar, vet inte riktigt vad det är men han är nöjd och glad så då får det väl vara så. Hade dock inte haft något emot att få lägga mig 5 minuter själv i soffan och slumra lite…

Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s