Det bidde en fingertuta?

Alltså ibland vet jag inte vart jag får saker ifrån, men samtidigt kan det rätt ofta visa sig att jag inte varit ensam om att tänka just det. Låt mig ge ett exempel…

Nämen i ett par veckor så har jag varit sugen på att lära mig sticka. Fråga mig inte varför, men jag tänkte att det vore väl rätt najs att sticka lovikkavantar? Det gjorde jag nog sist när jag gick i typ åttan, och de har jag faktiskt kvar än, även om de är liiite små nu. Sååå…. i helgen kände jag att nämen, jag får väl testa, åkte och köpte lite garn (inte rätt sort) och lite stickor (rundstickor, för det kändes ju smidigt). Men, lite för smala stickor och lite för stort garn, kombinerat med att jag krampaktigt håller alldeles för hårt i maskorna och garnet. Alltså det blir väl sådär.

Efter att ha googlat youtube-videos och ha repat upp ungefär 7 början på vantar så gav jag lite upp. Men skam den som ger sig, jag testar väl att sticka en mössa då, hur svårt kan det vara? Jo men ganska svårt, när man inte stickat på 26 år och dessutom måste lägga ner stickningen var 10:e minut eftersom nåt barn behöver hjälp. Hur vet man hur man ska börja där man slutade? Ingen aning…

Tja, nu har jag bara kommit en liten bit, och jag har bara behövt repa upp allt två gånger, men jag kan väl redan konstatera att mössan snarare kommer passa Filip än mig… Hahaha, ja vad ska man säga. Vi får väl se vad det bidde, i slutändan.

Och apropå då att jag inte är ensam om att komma på en viss sak, ja det baserar jag på att det var ganska utplockat både i butik och i nätbutikerna (inte tomt, men lite som var slut).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s