Vi har inte gett upp vår dröm om landet, det är bara inte så mycket objekt som kommer ut som vi känner passar oss. I helgen var vi dock på en visning, en himla snäll kollega tipsade om ett hus bara en liten bit ifrån där vi bor. Jag blev så sjukt glad, och ja, jag inredde kanske alltihop i huvudet ungefär två minuter efter jag sett bilderna. Läget är helt PERFEKT, för det är nära nog där vi bor för att barnen ska kunna gå kvar i sina skolor, men det är ändå tillräckligt mycket ute på landet för att det ska vara helt tyst – gud vad jag längtar efter den känslan. Dock ”bara” en vanlig villaträdgård på 2000 kvm ungefär, inte så jättemycket space till att bygga verktygsbod eller annat man kan vilja ta sig för, och det är ju en av anledningarna till att vi skulle vilja flytta med.

Planlösningen var också toppen, hade absolut kunnat välja samma typ av planlösning om jag själv skulle bygga hus. Materialval och sånt var helt ok, vita väggar (enkelt att fixa) och ett schysst parkettgolv, inga konstigheter där.

Det som ändå gjorde att vi valde att inte gå vidare efter visningen var att det kändes så himla billigt byggt. Ingen spånt under takteglet, bara plast, ingen lösull på vinden, ingen golvvärme och sen nån slags värmepanna som brummade så det lät i hela huset. Förutom det var det krypgrund, vilket ju inte är toppen. I badrummet var det ingen golvvärme heller utan våtrumsmatta på golvet. Allt detta går ju göra något åt, och hade väl inte varit några konstigheter att fixa till, om det inte vore för den lilla detaljen att huset bara är 6 år gammalt. Det är liksom inte ok att riva ut saker i ett hus som bara är 6 år gammalt.

Så, det låter ju säkert både jäkligt priviligerat och bortskämt att välja bort ett hus på de premisserna, men som jag sagt innan, vi har ju ett superfint hus nu och även om vi absolut kan tänka oss att fixa och dona i ett nytt hus så kändes det här bara som ett nerköp. Så himla tråkigt, för jag fick ändå stora förhoppningar om det, och på bilderna ser det fantastiskt ut.

Även fast jag vet att det är så otroligt minimal chans att någon ska svara mig, så har vi i alla fall skickat brev till alla markägare i området, och frågat om någon kan tänka sig att stycka av lite mark. Då kan jag i alla fall känna att jag gjort allt jag kunnat, även om jag som sagt redan nu tyvärr är rätt säker på att det inte kommer ge något.

Så, vi fortsätter hålla utkik, och drömmer vidare…