Väx upp?

Innan jag skriver om själva kärnan i det här inlägget så vill jag förklara en sak känner jag – nämligen om hur jag ser på hemma-projekt och hur det kan funka när jag i övrigt är överstressad. För det kan låta väldigt motsägelsefullt, att jag gärna vill ha ett hemmaprojekt när det redan är för mycket överallt, men faktum är att det är en av de sakerna som verkligen gör mig glad och GER mig energi. Då ska också tilläggas att projekt vi gör hemma är helt lust-styrda och utan vare sig tidspress eller någon annan form av krav på prestation, det är något som fyller på batterierna eftersom jag ÄLSKAR att ha nåt att gå och pilla med. Då får min hjärna vila, den får gå och småfnula på något lättsamt och roligt och händerna får göra något meningsfullt med. Ok, det var väl världens längsta inledning till ett blogginlägg, men jag kände att det var viktigt att tala om hur det här funkar för MIG, eftersom jag annars kan förstå att man tycker att det bara är knäppt att hitta på ett projekt.

Nåväl, till saken. Förra året skulle vi ju byggt ett växthus, men pga både att vi gärna vill flytta ut på landet och pga svindyrt (det enda vi hittade som är i rätt storlek och mot en husvägg var från Willab Garden och kostade skjortan) så blev det aldrig av.

Nu i veckan så satt vi och kikade på nåt program med ett halvt öga, tror det var ”hjälp vi har köpt en bondgård”, när jag kände att fasen, drömmen om ett växthus finns ju ändå kvar där. Hjärnan tuggade långsamt framåt och så kom jag på att herregud, vi har ju just bytt ut en massa gamla fönster på ett hus på jobbet – de fönstren ska ju direkt till tippen så varför inte försöka bygga ett växthus med dem? Så, i veckan hämtade jag ett litet gäng (kommer behöva fler) och tog hem. De är gamla och i ganska skraltigt skick, men jag kommer inte lägga en högre ambitionsnivå på dem än att jag tar bort den färgen som flagnat och fräschar till med lite färg, det kommer inte bli en total skrapning av färg eller något sånt. På de fönster jag tog hem nu är det redan skrapat, vi ska såga av lite kantlister med bara så är de redo för lite färg, så det var inget omfattande underarbete. Man kan säkert göra dem superfina och som nya med att skrapa dem helt rena, men DET är inget jag tänker lägga energi på.

Så, när vi fått hem resten av fönstren (de är inte bytta än) som är mycket större, då ska vi försöka lägga ut dem som ett pussel på gräsmattan för att se hur stort som blir lagom att bygga. Vi kommer göra stommen av tryckimpregnerat virke, så kan vi måla de delar som är utåt nästa år om vi vill. Återigen – ambitionsnivån är att det ska vara kul. Som grund tänkte vi mura upp med Leca-block, för det har jag alltid velat testa att göra och taket det blir kanalplast. Det enda jag behöver lösa är någon form av glasad dörr, sen har vi nog allt vi behöver!

Det känns så kul, både att ha fått lite ork till inspiration och att ha något positivt att fundera på och greja med. Troligen kommer det ta hela sommaren, men vad gör det, det här är ju bara ett tillskott – inget måste.

Förresten, på tal om växter, i uterummet står nu ett gäng tomater och chiliplantor och växer, de kan visserligen stå kvar i uterummet men det hade ju varit extra kul att få ställa dem i ett växthus sedan!

Maxprestation

Ja vilken vecka det här har varit ändå, när det gäller många saker.

Först ut så har ju 3 av 5 varit väldigt förkylda och hängiga, vilket bara det har varit en utmaning. Ni vet när man själv toppar sin förkylning samtidigt som 3-åringen piggnar till och är uttråkad och rastlös? Inte optimalt. Men men, negativt COVID-test och nu är det på sin höjd en mycket mild snuva som återstår, så i morgon är det dagis, fritids, skola och jobb som gäller för alla. Känns skönt, även om det nästan varit skönt att vara så hängig att man inser att det inte GÅR att jobba – det har på ETT sätt ändå blivit lite vila från just jobbet.

Nala har nu varit hos oss en dryg vecka, och JA, jag har absolut tänkt ett par gånger att ”herregud, vad har vi gjort, kan vi lämna tillbaka henne”… Men vi börjar lära oss att hantera hennes mer intensiva bit-perioder, även om mina händer och armar fortfarande ser för jävliga ut. Hon har ändå lärt sig (till nästan 100% i alla fall) att Filip är off limits, och jag är imponerad över att de övriga två inte är rent ut rädda för henne. Det är nog ändå för att hon så uppenbart är glad och exalterad även när hon bits, och för att hon är förbaskat söt när hon sover. Vi börjar lära oss lite hur vi ska gå ut med henne, och även lära oss känna igen när hon behöver kissa – bajsa är enklare. Att hon redan nu sover hela natten underlättar såklart jättemycket, och jag har flyttat från soffan in till min säng – men henne i en bädd på golvet nedanför. Det börjar ändå kännas att hon hör hemma här, att hon fyller ett ganska självklart tomrum, och vi längtar bara lite tills hon inte har sylvassa valptänder längre…

Hahaha, bad maken fota för vi hade det så mysigt i soffan, jag, Filip och Nala. Tyckte ändå jag typ hade kammat mig och fått på mig nästan hela kläder (många t-shirts som gått hädan denna vecka), men när jag ser bilden så ser jag hur sjukt trött jag ser ut. Jobbig vecka, som sagt.

Så den tredje utmaningen denna veckan då, i den mån vi har orkat så har vi funderat och försökt få klarhet i sak efter sak med det möjliga mark-köpet, inte för att det blivit så mycket över för detta. Men, i dag var vi ute en sväng (och lät Nala springa av sig i löplina över åkern, vågar inte släppa henne fritt än) och då passade vi på att prata lite med den ”närmsta” grannen. En av huvudfrågorna på min lista var nämligen hur det är med knott och mygg i och med att det ligger så nära Dumme Mosse, och dessvärre skrattade han högt när vi ventilerade vår farhåga… Det är tydligen mängder med framförallt knott tack vare de kringliggande våtmarkerna, och ska jag bygga hus för närmre 7 miljoner totalt så vill jag ju kunna vara ute och njuta av marken omkring med, så där och då fick vi tyvärr inse att det kommer inte funka. Lite mer flugor och mygg är jag såklart redo för att det är om man flyttar ut ”på landet”, men som sagt, precis intill en mosse så blir det nog mer än vad jag är villig att betala för, så att säga.

Vi drömmer ju ändå fortfarande om att få gå ut på VÅR mark och ha öppet och vackra landskap runt omkring oss!

Så, sjukt jobbig vecka rent mentalt, men samtidigt har vi även haft fördel av att vara hemma så mycket allihop när det gäller Nala, och även om det är en besvikelse att inte just denna tomten var ”vår” så är jag ändå glad över att veta det nu, innan vi lägger ÄNNU mer energi på den. Nu ska jag bara försöka komma ifatt mig på jobbet den kommande veckan, OCH vi ska försöka hitta en fungerande valp-rutin i vardagen. Piece of cake…. (gravt ironisk här)

På ett sätt skönt att det får dröja lite med nytt hus, det känns som jag just nu går på mitt absoluta max och jag presterar det jag kan på jobb, hemma, med barnen och med valp, hade det däremot ändå visat sig vara helt rätt så hade jag aldrig vågat vänta, för så jävulskt svårt det är att hitta mark så får man verkligen ta tillfällena i akt som eventuellt kommer. Nu ska jag sätta mig och … *suck* …. plugga lite betongteknik, vi har tenta om knappt 2 veckor och det är ett sjukt mastigt ämne att lära sig.

Hopp och förtvivlan

Nä, nu tänkte jag berätta lite om den ena saken som har hänt den senaste tiden. Det som började som en så otroligt glad och oväntad nyhet men som sen blev en härlig tegelvägg att slå sitt huvud mot…

Jag kommer vara lite vag med vissa detaljer, det får ni leva med och förhoppningsvis om vi kommer någonvart så kommer jag kunna berätta mer framöver.

Nåväl, jag fick tips om ett ställe man kunde skicka in ansökan om att köpa mark på, som jag otroligt nog missat. Har nog försökt och letat överallt annars vad jag vet om, men detta hade jag missat i vilket fall. Skickade trött in en ansökan med ungefär noll förhoppning eftersom vi inte haft typ NÅN framgång i frågan – och blev gravt chockad när jag ungefär 5 minuter senare fick ett svar med att ”hej, vi har en tomt på 2,6 ha som nog kan passa er”. Blev så galet förvånad och nästan misstrogen.

Tomten består i princip bara av en liten åker mitt i skogen, där det skulle passa oss perfekt att bo. Vi åkte ut och kollade och hoppade runt lite i snön för att lyssna efter vägljud och försöka föreställa oss platsen utan snö, sen meddelade jag att vi är intresserade men behöver rodda lite i frågan om man får bygga hus där. För att få besked om det gör man en förhandsanmälan, men eftersom jag hade för mig att jag hört att det kan vara jäkligt svårt att få bygga på åkermark så skickade jag en fråga till en kontakt på kommunen. Och det var typ ett blankt nej… Från lycka till hopplöshet på ungefär 1,5 millisekunder.

Precis rakt fram här skulle jag vilja placera ett hus, men där är åkermark. Ute till vänster är det sten och minigranar, det räknas inte som skog utan där kan vi EVENTUELLT få sätta ett hus. Men sen då?

Nu KAN vi få stycka tomten lite annorlunda, så vi får med lite stenig skog precis intill där vi nog skulle kunna bygga själva huset (om vi har tur och de känner för att godkänna en förhandsanmälan), men då kände jag att jag måste reda ut en sak först – vad får vi egentligen göra med åkermarken? Jag vill ju anlägga trädgård och växthus, odla lite, ha höns och nån bikupa och kanske någon gång längre fram lite får eller grisar. Men hur är det, får jag inte göra något av det? Måste jag bara använda åkermarken ”traditionellt”? I så fall har vi ju ingen nytta eller glädje av att köpa marken alls… Så jävla tungrott och motigt…

Tänk, då skulle vi ha möjlighet att ha en tupp till hönorna – och med tiden få egna kycklingar och fler höns…

Har i alla fall skickat in just den frågan till länsstyrelsen som verkar vara de som avgör sådant, så får vi väl se. Får jag använda marken som jag vill så kommer vi försöka skriva ihop en bra förhandsanmälan (som mycket väl kan bli avslagen och då är vi på noll och intet igen), men annars kan vi ju inte köpa den här marken.

Så, någon form av litet envist hopp ligger ändå inne i bröstet på mig, men det är en stor, tung klump av hopplöshet när det gäller att få tillstånd från myndigheter och annat som inte direkt underlättar. Kommunen skrev till och med som avslut ”men vi ser gärna att man bebygger landsbyggden” – vilket bara är frustrerande för HUR SKA MAN GÖRA DET DÅ!?! Vi hade ju nästan gett upp tankarna på att kunna flytta till landet, men så kommer då ändå helt plötsligt en sån möjlighet och då väcks allt hopp igen – bara för att liksom falla pladask…

Så, nu vet ni en av de två positiva (typ) sakerna som jag skrev om förra helgen. Kikar ni in här under lördag eftermiddag så lovar jag att ni ska få läsa om den andra!

PS, har någon tips eller kunskap om saken så snälla skicka den till mig!

Två i ett

Kom på att jag aldrig skrev julkalenderinlägget i går, så här kommer både gårdagens och dagens inlägg ur Kajsons julkalender.

Något jag aldrig kommer göra igen

Ganska intressant inlägg egentligen. Funderade ett bra tag utan att komma på något först, för förutom små dumma saker man kanske inte vill göra om så kom jag först inte på något. Sen kom jag på att det behöver ju inte handla om något dåligt man aldrig kommer göra igen, och helt plötsligt var det lätt att veta vad jag skulle skriva om.

Jag kommer aldrig få barn igen.

Alltså, det är ju inte 100% garanterat att man inte ”råkar” bli gravid, men nej, jag varken vill eller orkar få mer barn. För det första – herregud vad det sliter på kroppen! Jag fattar inte de som bara ”studsar tillbaka” efter en graviditet, eller som skaffar mängder med barn (där det är frivilligt och inte beror på kultur eller brist på preventivmedel), själv har jag nog åldrats 10 år med varje barn – och då har jag ändå haft ganska okomplicerade graviditeter.

Det spelar ingen roll att det är det sötaste som finns.

För det andra – herregud vad det sliter på psyket. Japp, barnen är det bästa jag gjort och jag menar inte på något sätt att jag ångrar något alls, men man oroar sig, blir arg, försöker hjälpa, försöker lotsa, hanterar trots, hanterar utbrott, hanterar hormoner, hanterar deras känslor överhuvudtaget och ja, det är helt utmattande. Jag tror många här är oerhört mycket bättre än mig på att inte låta det ta så mycket energi, men jag verkar ha så jäkla svårt att bara släppa dem. Gud vad jag önskar att jag bara kunde låta allt vara ibland utan att fundera, oroa mig, planera, medla och fan allt man gör, men jag vet inte hur jag ska låta bli. Hjälp?

Så, nej, inga mer barn. Älskar små bebisar och lånar dem mer än gärna en stund, men inga mer själv tack. Både lite vemodigt och skönt.

Möjligen en hundvalp… (få se om jag ångrar det sen)

Det här längtar jag efter

Det här inlägget är nog det enklaste hittills, för det är många saker! Jag längtar efter…

Att KRAMAS kommer nog först på listan.

Att träffa vänner och sitta och snacka om allt och inget i några timmar, att få vädra och få höra hur de har det och haft det, att hjälpa och stötta om det går och att själv få stöd för sånt som känns jobbigt. Bara få sitta och babbla, länge, länge tills man kommer in på sånt som verkligen är viktigt.

Att gå på stan i lugn och ro en stund och bara riva runt lite i affärer utan att oroa sig för Corona. Att gå ut och käka en kväll, sitta och titta på folk och ta ett glas bubbel till maten.

Att åka längdskidor längtar jag grymt mycket efter, undrar om det ens blir nån snö att tala om i vinter.

Att åka på semester, nästan varsomhelst, men just att sen något annat än hemma. Att bila i Europa, att bada i det fantastiskt vattnet i Kroatien, att äta något gott ute för en billig peng och att titta på solnedgången över havet medan ungarna badar.

Att träffa min brorsdotter Elsa längtar jag massor efter, och min bror och svägerskan med. Att luncha med mamma.

Att få gosa med en alldeles egen liten lurvig valp med en kall nos och mjuka öron.

Att komma ut och vandra, inte bara en kort bit till en grillplats utan faktiskt få gå en runda på nån mil.

SOLEN!

Att få börja odla lite igen.

Att bo på landet där det alltid finns något att greja med när man går hemma och har tråkigt.

Massor, massor och återigen massor av saker längtar jag efter – förhoppningsvis kan vi framåt få uppleva allt här ovanför igen, för inget av det jag längtar efter är ju något som är omöjligt.

Vad längtar du efter?

Två av tre

Vi har inte gett upp vår dröm om landet, det är bara inte så mycket objekt som kommer ut som vi känner passar oss. I helgen var vi dock på en visning, en himla snäll kollega tipsade om ett hus bara en liten bit ifrån där vi bor. Jag blev så sjukt glad, och ja, jag inredde kanske alltihop i huvudet ungefär två minuter efter jag sett bilderna. Läget är helt PERFEKT, för det är nära nog där vi bor för att barnen ska kunna gå kvar i sina skolor, men det är ändå tillräckligt mycket ute på landet för att det ska vara helt tyst – gud vad jag längtar efter den känslan. Dock ”bara” en vanlig villaträdgård på 2000 kvm ungefär, inte så jättemycket space till att bygga verktygsbod eller annat man kan vilja ta sig för, och det är ju en av anledningarna till att vi skulle vilja flytta med.

Planlösningen var också toppen, hade absolut kunnat välja samma typ av planlösning om jag själv skulle bygga hus. Materialval och sånt var helt ok, vita väggar (enkelt att fixa) och ett schysst parkettgolv, inga konstigheter där.

Det som ändå gjorde att vi valde att inte gå vidare efter visningen var att det kändes så himla billigt byggt. Ingen spånt under takteglet, bara plast, ingen lösull på vinden, ingen golvvärme och sen nån slags värmepanna som brummade så det lät i hela huset. Förutom det var det krypgrund, vilket ju inte är toppen. I badrummet var det ingen golvvärme heller utan våtrumsmatta på golvet. Allt detta går ju göra något åt, och hade väl inte varit några konstigheter att fixa till, om det inte vore för den lilla detaljen att huset bara är 6 år gammalt. Det är liksom inte ok att riva ut saker i ett hus som bara är 6 år gammalt.

Så, det låter ju säkert både jäkligt priviligerat och bortskämt att välja bort ett hus på de premisserna, men som jag sagt innan, vi har ju ett superfint hus nu och även om vi absolut kan tänka oss att fixa och dona i ett nytt hus så kändes det här bara som ett nerköp. Så himla tråkigt, för jag fick ändå stora förhoppningar om det, och på bilderna ser det fantastiskt ut.

Även fast jag vet att det är så otroligt minimal chans att någon ska svara mig, så har vi i alla fall skickat brev till alla markägare i området, och frågat om någon kan tänka sig att stycka av lite mark. Då kan jag i alla fall känna att jag gjort allt jag kunnat, även om jag som sagt redan nu tyvärr är rätt säker på att det inte kommer ge något.

Så, vi fortsätter hålla utkik, och drömmer vidare…

Vi letar vidare

Får ibland frågan om vi fortfarande letar efter ett ställe på landet, och svaret är absolut JA. Men det är inte lätt, det dräller inte direkt av gårdar i den storleken vi känner att vi kan hantera, och den mark som släpps är oftast minst 30 ha, vilket är alldeles för mycket. Inte heller verkar det finnas någon som vill stycka av lite mindre mark (det är ju runt 3-4 hektar vi är ute efter), något jag både kan och inte kan förstå. Jag kan förstå att man vill hålla sin mark intakt, men jag kan ändå inte förstå hur man samtidigt vill tacka nej till ett tillskott till kassan.

Att bygga nytt hus är egentligen vårt andrahandsval, för jag vet hur mycket arbete det är med det, även med en totalentreprenad på bygget. Samtidigt letar vi ändå mark, och då vill jag egentligen ha betesmark med lite löv- eller blandskog på, något jag inbillar mig (men kan ha helt fel) inte är så attraktivt för många att köpa?

Vet exakt vilken typ av mark som sagt, den ska mestadels vara öppen och lite kuperad, för jag vill placera mitt hus på en liten kulle eller höjd. Älskar all mark som ser ut typ så här:

Sen får det absolut max ta 30 minuter in till jobbet i Jönköping, det måste finnas lite hus i närheten (men inte direkt inpå) så barnen kanske kan ha lite grannar att leka med, och det får inte vara för långt in till något samhälle med en grundskola och dagis. Både mycket och lite krav på en och samma gång, men så har vi det ju bra där vi bor med.

Drömmen är dessutom lite utsikt över någon sjö, men det kan jag ge avkall på om allt annat skulle stämma.

Nåväl, vi letar som sagt var vidare, skulle någon ha några tips så tar jag mycket tacksamt emot det!

Nåväl, nu ska jag fortsätta njuta av helgen, som för övrigt mest innehållit en massa god mat (himla trevligt med mors dag, tack maken) och trädgårdspåtande. Sånt jag älskar, med andra ord! Ha en bra dag där ute, mor eller ej ❤

Sol i trädgården

Idag är vi lite piggare här hemma, även om lite förkylning (och ögoninflammation) kvarstår. Potträningen går sådär, kan man väl säga, eftersom han hellre håller sig (vilket han är fullt kapabel till) till han spricker hellre än att kissa på pottan… Vi får väl se hur vi fortsätter.

I vilket fall så har vi kunnat vara ute lite i trädgården, så jäkla skönt även om det är svinkallt i luften. Jag har grävt ner mina tre blåbärstry jag köpte på Bomässan, och bestämde mig för att göra en liten blomsterrabatt mellan dem. Tänker plutta ner lite penséer där i första hand, men får nog vänta till på typ måndag eftersom det ska bli väl många minusgrader natten som kommer.

Blåbärstry där det är blått (med gnag-skydd runt) och tänkta penséer vid rött.

Är också gravt sugen på att packa upp utemöblerna som ligger packade likt ett Tetris under presenningen där bakom. Egentligen för tidigt, men vad fan… Vi tänkte ändå grilla både i dag och i morgon, kan ju lika gärna gå all-in 😉

Planerar lite för alla mina tomater med, håller ju på och driver upp en ganska stor mängd nu. Tänker att vi ska bygga en liten ”pergola” där jag kan hänga ner snören som stöd, typ så här:

Jag ska inte överge mitt yrke för att bli tecknare, var inte oroliga.

Det är ju rent söderläge där och skyddat dessutom, så jag har valt tomater som ska gå att ha på friland. (Tack till Sara Bäckmo för mod att testa det). I landet till vänster är redan rabarbern en bra bit på väg upp, och bredvid står min enda krusbärsbuske. Till höger där har jag tänkt ha mestadels blomster, och så vitlök – men den senare hann jag inte sätta i höstas så det kanske inte blir något alls…

I detta lilla landet tänker jag mig en enkel spaljé av typ armeringsjärn där min slang- och druvgurka ska kunna växa bra. Runt blir det nog nejlikor. De blå pluttarna i landet bakom får symbolisera spetskål som jag köpt i en vacker rosa-lila färg, har inte testat det innan men hela familjen älskar ju spetskål så jag hoppas det blir bra!

Bortanför sandlådan här är tänker jag plantera:

A – Brytböna
B – Fjädervallmo
C – Mer brytböna
D – inte bestämt än

I landet där vi först tänkt ha ett växthus blir det nu från vänster till höger: Majs, märgärt och potatis. Det här landet är mycket större än de andra, fast det ser litet ut i den här vinkeln.

Det var dagens nörderi och dagdrömmande för trädgården, inne, i uterummet och i garaget står det fullt med försådda tomater, spetskål, gurka och Pak Choi och väntar, och min tidigaste potatis ligger och förgror den med. Det gör mig himla glad! Hade jag haft mer tid så hade jag nog gärna odlat en massa mer saker, samtidigt känns det rimligt att öka på lite i taget så man hänger med.

Förresten, om nån av er klipper gräset i vår och tänker åka till tippen med klippet, släng hellre in säckarna till mig så kan jag använda till täckodling!

Prepper-odling?

Det är ett sånt jäkla tjatande om Corona överallt, så jag har struntat i att skriva om det här, men ämnet nästlar ju sig in överallt. Det är en svår balans med, jag respekterar de som är gamla eller andra hälsoproblem och därmed oroar sig, men för gemene man (och mig själv och min familj) oroar jag mig inte ett dugg för själva influensan.

För alla extrema åtgärder däremot, kan man ju oroa sig lite. För att man tänker att man ska baka bara för att inse att ALL jäst och ALLT socker är tomt på hyllorna? Det blir ju en ond spiral, man måste börja bunkra för att alla andra gör det… Dessutom är det ju jäkligt lätt att trigga den lilla prepper som nog bor i många av oss. För jag måste erkänna att det hade suttit lite extra fint med det där huset på landet nu, det där man kan bli åtminstone liiiite självförsörjande om det kniper. Men men, jag är samtidigt glad att jag sitter i en villa med trädgård och inte inne i en liten lägenhet där jag inte har någon möjlighet att påverka min eventuella självförsörjning, nu kan vi åtminstone göra NÅGOT, även om vi nu mest odlar för att det är roligt.

När vi ändå inte kommer någonstans direkt här hemma så har jag passat på att så lite mer fröer, kanske liiiite tidigt men vi får väl hoppas på en varm och tidig vår (hörde jag någon skratta?). I dag har jag pillat ner lite slanggurka, mini-pak choi och spetskål. Jag har planterat om min sallad och jag har satt potatis i jord för att förgro min tidigaste sort (Minerva) för en extra tidig skörd.

Vi pausade ju vårt växthusbygge, så nu har jag byggt mig en provisorisk hylla i uterummet med hjälp av en stege och lite annat. Funkar toppenbra att ställa plastbackar från IKEA på, och där i kan jag ha mina sådder utan att vara rädd för att spilla på golvet och skita ner. Inte apsnyggt, men temperaturen håller sig åtminstone lite över den som är ute. För övrigt så var jag tvungen att flytta ut ett par av mina tomater pga platsbrist för någon vecka sedan, och de har faktiskt klarat den relativa kylan och till och med nollgradigt oväntat bra. Det blir ju väldigt ljust där inne med, så det verkar räcka även utan extrabelysning där.

Så här ser det ut i mina odlingar nu – utplacerade lite här och var utefter vad behovet är för växten i fråga:

I garaget har jag fått öka avståndet mellan hyllorna för att inte tomatplantorna ska brännas sönder. Här är det runt 15 grader varmt och det mesta växer sjukt bra, det är bara lite ont om plats…
Ok inte jättesnyggt, men funkar bra som tillfällig lösning nu i typ två månader innan det är dags att plantera ut allt.
Inne i vardagsrummet står sånt som ska gro innan det flyttas ut i uterummet, Pak Choi, gurka och spetskål.

En sak jag tänker att jag ska göra annorlunda i år mot innan är att jag måste lära mig att inte så allt av en sak samtidigt. Dels blir det så känsligt om något blir för varmt/kallt eller torrt och dels så är det ju svårt att äta upp 45 apstora Pak Choi’er på loppet av 2 veckor… (Ja, egna erfarenheter…) Så, nu har jag sått en del av tomaterna, en liten del av gurkan, spetskålen och pak choi’en, för att så en till omgång om kanske 1-3 veckor. Då hoppas jag att inte skörden blir förstörd om jag måste plantera ut en del tidigt, eller om något annat händer. Tänker också att jag ska lära mig fylla på med fröer i landet där man plockar upp saker efter hand, så inte det är stora ”gap” i landet. Tur att man lär sig åtminstone lite för varje år som går!

Dåliga nyheter

I dag är jag hemma med Filip som åkt på en ordentlig förkylning med feber. Inte hela världen, det är ju i alla fall 2 veckor sedan vi vabbade sist och det är höst.

Däremot kan jag nu berätta om det jag inte kunnat berätta om innan här, men som jag hintat om lite. Jag har en bevakning på gårdar på hemnet, och för en dryg månad sedan dök det upp en ganska perfekt liten gård med ett hus från 2010 och 2 ha mark som vi blev intresserade av. På visningen visade det sig att själva huset var himla slitet för att vara så nytt (vårt är ju 4 år äldre och i betydligt bättre skick), golven såg för jäkliga ut och kök och garderober (platsbyggt) hade luckor som inte gick att öppna och stänga eftersom ingen tagit hand om huset. Vi var inte många på visningen och vi kände rätt snabbt att det låg ute för rätt rejält mycket mer än vi ville ge, så vi gav ett bud som motsvarade det vi tyckte det var värt. Dessutom vet vi att samma gård låg ute redan i våras, för en ännu högre peng.

Två till sa sig vara intresserade och höll på i nästan tre veckor med att dra ut på något svar innan de till slut erkände att de inte var intresserade, alltså hade köparen bara en budgivare – vi. Nu förstår jag verkligen att man vill ha ut utgångspris för sitt hus som säljare, det är inte det, men kanske att man även måste anpassa sina förväntningar till vad som faktiskt händer? De ville inte ta vårt bud i vilket fall. Vi väntade ytterligare en vecka, räknade lite och gav ett sista bud, fortfarande under utgångspris men ändå en bit upp. Och fortfarande så säljarna skulle göra en vinst enligt prisökningar på marknaden sedan de köpte huset.

I dag fick vi besked att de kuuuuuunde sträcka sig 200 000 ner från utgångspris vilket fortfarande är en bra bit från vad huset är värt, så nu har vi sagt att vi inte är intresserade längre.

Det har varit skitjobbigt, för det har dragit ut som fan på tiden och vi har hela tiden bara fått vänta och vänta. Barnen vill också gärna flytta till detta huset, så hela familjen har liksom bara gått i någon slags (lättirriterad) dvala i över en månad.

Ledsen är jag nu, naturligtvis, men också förbannad för att de verkar leva i en egen värld, eller om någon mäklare nu lurat dem att tro att huset är värt så mycket mer. Jag tänker att om man haft tre visningar och haft ute huset till försäljning två gånger så kanske man måste förstå att det ligger fel i prisklass när man bara får EN budgivare och den ligger en bit under utgångspris? Ett marknadsvärde är ju ändå exakt vad någon är villig att betala för ett hus, inte vad någon är villig att sälja det för.

Nu har vi ju inga planer på att flytta som så, vi älskar vårt hus och trivs bra här, det är bara den där lilla drömmen om landet som ligger i bakhuvudet. Skulle det dyka upp något framöver som är perfekt så försöker vi kanske igen, tills dess har vi det bra som det är! (Även om humöret just idag inte är det bästa)

Vi har inte gett upp…

Ni trodde vi hade lagt det på hyllan va? Våra lantdrömmar? Faktum är att vi inte har det, fast vi har justerat dem så de passar vårt liv nu, vilket i princip innebär att vi skulle bara vilja bygga ett hus lite mer på landet – fast utan djur och sånt (förutom höns) i nuläget. Vi är helt enkelt väldigt sugna på att bygga nytt, lite mer enskilt men inte så långt avsides från där vi bor – och vi har hittat en perfekt plats… Det är ca 4 km från vår nuvarande bostad, vilket innebär att barnen fortfarande skulle gå i samma dagis/fritids/skola och det känns som en enorm vinst.

Alla bilder i detta inlägg är från när vi byggde huset vi bor i nu, 2006. Mer finns på villagladh!

Sen är ju vårt första och kanske största problem att få köpa loss mark (nu någon form av gammal betesmark) av bonden som äger den. Är han helt ovillig så står vi återigen helt och hållet på noll, för läget är ju det enda som inte går att ändra i efterhand.

Ändå har jag inte kunnat hålla mig, jag har kollat planlösningar, drömt, klurat och funderat på hur jag skulle vilja bygga vårt nya hus. Vi är så himla nöjda med det vi har, så egentligen är det bara tre saker vi vill ändra i ett eventuellt nytt hus:

  • Ett dubbelgarage
  • Fönster ut i köket (ok, det här är bara min punkt, men jag drömmer om att kunna stå och kolla ut över trädgården samtidigt som man står och lagar mat, inte oviktigt!
  • En ganska mycket större tvättstuga och eventuellt en egen groventré utöver det.

Har dock insett efter att ha ritat ca 8 planlösningar att det är himla svårt att få ihop allt utan att huset blir GIGANTISKT. Nåväl.

Vår tanke är att i veckan försöka ringa och prata med den som äger marken, jag har sjukt ont i magen av bara tanken, för det skulle vara så himla tråkigt om de bara sa nej rakt upp och ner! Har faktiskt ändå förhoppningar om att det kan gå vägen pga det ser ut som en gammal oanvänd beteshage modell mindre som troligen inte används i dagsläget… Men ändå. Usch vad jobbigt! Snälla, håll tummarna för oss…

Sen är ligger det ju typ 2 år fram i tiden innan vi kommer stå klara med ”allt”, även om vi skulle få ett ja, så det lär jag hinna skriva om måååånga gånger… Ett krav är för övrigt att se till att någon tar så mycket totalentreprenad som möjligt, även om man kan hålla i saker själv så vet jag hur galet mycket tid sånt tar och jag vill gärna att vi fortfarande är en hyfsat lycklig familj den dag vi flyttar in! (Ni ser, nu sprang jag i väg i tankarna igen.)

Jag vill inte skriva ut exakt vart det är vi vill bosätta oss än så länge, men skulle det vara så att ni som läser känner eller känner någon som känner någon som har gård omkring 4 km härifrån så får ni gärna höra av er – en god referens är ju ett stort plus!

Den här gången tänker vi i alla fall INTE tajma byggnation med en ny bebis!!!

Åh förresten, jag bara måste skriva – intill ”hustomten” var det en liten kulle där det skulle vara HELT fantastiskt att bygga ett litet vindskydd och en grillplats med utsikt över solnedgången över intilliggande åkermark….