Dåliga nyheter

I dag är jag hemma med Filip som åkt på en ordentlig förkylning med feber. Inte hela världen, det är ju i alla fall 2 veckor sedan vi vabbade sist och det är höst.

Däremot kan jag nu berätta om det jag inte kunnat berätta om innan här, men som jag hintat om lite. Jag har en bevakning på gårdar på hemnet, och för en dryg månad sedan dök det upp en ganska perfekt liten gård med ett hus från 2010 och 2 ha mark som vi blev intresserade av. På visningen visade det sig att själva huset var himla slitet för att vara så nytt (vårt är ju 4 år äldre och i betydligt bättre skick), golven såg för jäkliga ut och kök och garderober (platsbyggt) hade luckor som inte gick att öppna och stänga eftersom ingen tagit hand om huset. Vi var inte många på visningen och vi kände rätt snabbt att det låg ute för rätt rejält mycket mer än vi ville ge, så vi gav ett bud som motsvarade det vi tyckte det var värt. Dessutom vet vi att samma gård låg ute redan i våras, för en ännu högre peng.

Två till sa sig vara intresserade och höll på i nästan tre veckor med att dra ut på något svar innan de till slut erkände att de inte var intresserade, alltså hade köparen bara en budgivare – vi. Nu förstår jag verkligen att man vill ha ut utgångspris för sitt hus som säljare, det är inte det, men kanske att man även måste anpassa sina förväntningar till vad som faktiskt händer? De ville inte ta vårt bud i vilket fall. Vi väntade ytterligare en vecka, räknade lite och gav ett sista bud, fortfarande under utgångspris men ändå en bit upp. Och fortfarande så säljarna skulle göra en vinst enligt prisökningar på marknaden sedan de köpte huset.

I dag fick vi besked att de kuuuuuunde sträcka sig 200 000 ner från utgångspris vilket fortfarande är en bra bit från vad huset är värt, så nu har vi sagt att vi inte är intresserade längre.

Det har varit skitjobbigt, för det har dragit ut som fan på tiden och vi har hela tiden bara fått vänta och vänta. Barnen vill också gärna flytta till detta huset, så hela familjen har liksom bara gått i någon slags (lättirriterad) dvala i över en månad.

Ledsen är jag nu, naturligtvis, men också förbannad för att de verkar leva i en egen värld, eller om någon mäklare nu lurat dem att tro att huset är värt så mycket mer. Jag tänker att om man haft tre visningar och haft ute huset till försäljning två gånger så kanske man måste förstå att det ligger fel i prisklass när man bara får EN budgivare och den ligger en bit under utgångspris? Ett marknadsvärde är ju ändå exakt vad någon är villig att betala för ett hus, inte vad någon är villig att sälja det för.

Nu har vi ju inga planer på att flytta som så, vi älskar vårt hus och trivs bra här, det är bara den där lilla drömmen om landet som ligger i bakhuvudet. Skulle det dyka upp något framöver som är perfekt så försöker vi kanske igen, tills dess har vi det bra som det är! (Även om humöret just idag inte är det bästa)

Vi har inte gett upp…

Ni trodde vi hade lagt det på hyllan va? Våra lantdrömmar? Faktum är att vi inte har det, fast vi har justerat dem så de passar vårt liv nu, vilket i princip innebär att vi skulle bara vilja bygga ett hus lite mer på landet – fast utan djur och sånt (förutom höns) i nuläget. Vi är helt enkelt väldigt sugna på att bygga nytt, lite mer enskilt men inte så långt avsides från där vi bor – och vi har hittat en perfekt plats… Det är ca 4 km från vår nuvarande bostad, vilket innebär att barnen fortfarande skulle gå i samma dagis/fritids/skola och det känns som en enorm vinst.

Alla bilder i detta inlägg är från när vi byggde huset vi bor i nu, 2006. Mer finns på villagladh!

Sen är ju vårt första och kanske största problem att få köpa loss mark (nu någon form av gammal betesmark) av bonden som äger den. Är han helt ovillig så står vi återigen helt och hållet på noll, för läget är ju det enda som inte går att ändra i efterhand.

Ändå har jag inte kunnat hålla mig, jag har kollat planlösningar, drömt, klurat och funderat på hur jag skulle vilja bygga vårt nya hus. Vi är så himla nöjda med det vi har, så egentligen är det bara tre saker vi vill ändra i ett eventuellt nytt hus:

  • Ett dubbelgarage
  • Fönster ut i köket (ok, det här är bara min punkt, men jag drömmer om att kunna stå och kolla ut över trädgården samtidigt som man står och lagar mat, inte oviktigt!
  • En ganska mycket större tvättstuga och eventuellt en egen groventré utöver det.

Har dock insett efter att ha ritat ca 8 planlösningar att det är himla svårt att få ihop allt utan att huset blir GIGANTISKT. Nåväl.

Vår tanke är att i veckan försöka ringa och prata med den som äger marken, jag har sjukt ont i magen av bara tanken, för det skulle vara så himla tråkigt om de bara sa nej rakt upp och ner! Har faktiskt ändå förhoppningar om att det kan gå vägen pga det ser ut som en gammal oanvänd beteshage modell mindre som troligen inte används i dagsläget… Men ändå. Usch vad jobbigt! Snälla, håll tummarna för oss…

Sen är ligger det ju typ 2 år fram i tiden innan vi kommer stå klara med ”allt”, även om vi skulle få ett ja, så det lär jag hinna skriva om måååånga gånger… Ett krav är för övrigt att se till att någon tar så mycket totalentreprenad som möjligt, även om man kan hålla i saker själv så vet jag hur galet mycket tid sånt tar och jag vill gärna att vi fortfarande är en hyfsat lycklig familj den dag vi flyttar in! (Ni ser, nu sprang jag i väg i tankarna igen.)

Jag vill inte skriva ut exakt vart det är vi vill bosätta oss än så länge, men skulle det vara så att ni som läser känner eller känner någon som känner någon som har gård omkring 4 km härifrån så får ni gärna höra av er – en god referens är ju ett stort plus!

Den här gången tänker vi i alla fall INTE tajma byggnation med en ny bebis!!!

Åh förresten, jag bara måste skriva – intill ”hustomten” var det en liten kulle där det skulle vara HELT fantastiskt att bygga ett litet vindskydd och en grillplats med utsikt över solnedgången över intilliggande åkermark….

Är du en av dem?*

Jag får ibland en fråga om vi har släppt på drömmen (?) om ett hus på landet där vi kunde bli lite mer självförsörjande – och jag måste verkligen säga att vi inte har det. Däremot är det så himla mycket att ta ställning till;

Blir barnen ensamma? Hur galet mycket skjutsande blir det?
Kommer vi  någonsin kunna åka på semester? Kan man ens åka ifrån en helg?
Hur ska vi hinna med ens en minibondgård om vi måste jobba heltid?
Vill vi ens? Är det kul?
”Måste” vi bli mer självförsörjande om klimat och samhälle går åt skogen? Gör det det?

Osv. osv i all oändlighet i våra huvudet…

slattas_6

Måste bara visa världens sötaste ko-ras, Dexter! Det är en lurvig och vänlig MINIKO! Hur söt? Bild lånad från Dexterföreningen

MEN – i dag kläckte min man en bra idé. Nu vet jag att minst en specifik kompis kommer garva brallorna av sig om han läser det här, men försök bara ta det för den tanke det är:

Vi kanske inte måste göra det själva?

Tänk om vi kunde få 4-5 familjer till, gärna med barn, som hade liknande önskemål? Då kunde vi bygga varsitt hus på varsin tomt – inte alltför tätt utan att man känner att man har sitt eget. Då kunde de som eventuellt ville gå ihop om att ha tex höns, eller ett par kor, de som vill odla lite mer kanske gör det, man hjälps åt att tex skotta vägen på vintern osv. Jag har INTE en romantiserad ”Bullerby-bild” av det, men om vi var fler så skulle i alla fall de översta tre punkterna bli väldigt mycket mindre problematiska. Med fler barn så blir det inte lika ensamt och man måste inte ALLTID skjutsa till kompis. Man kanske skulle kunna få hjälp en vecka om man vill åka iväg?

Det är alltid känsligt när man ska dela på saker, men jag tänker att om var och en i möjligaste mån har sitt eget och övriga ”tillägg” gör man upp sinsemellan med hyfsat tydliga gränser så kanske det ändå kan bli mer positivt än negativt att vara flera familjer. Dessutom kan man dela på kostnader för tex att dra in vatten, el och bredband och för att anlägga en väg in till ”kvarteret”. Även markberedning och sånt måste ju bli billigare om man är fler som delar på det.

Vad tror ni, hiss eller diss på den här idén? (*Som ju hänger på att man känner ett gäng familjer som är intresserade så klart)

Tänk dig här, 4-5 hus på kullen, med skogen i bakgrunden. Hittade ett superfint ställe idag när vi var ute och letade, inte för långt bort (ca 5-10 minuter från där vi bor nu), men inte för nära någon stor väg så det blir en massa ljud därifrån. 

Saker jag vill och hur.

Tänkte jag skulle jobba vidare med min ”önskelista” från igår, fast lite mer strukturerat.

Saker jag vill, men som jag inte har någon egen kontroll över:

  • Vinna pengar så man kan göra precis vad man vill
  • Gå på bröllop

Saker jag vill, men som inte är möjliga/praktiska att göra i nuläget pga barn, ekonomi mm:

  • Åka på en vandringsresa
    • Inte praktiskt eller ekonomiskt möjligt just nu, kanske när Filip är lite större om vi kan få honom och pojkarna att gilla vandring i större utsträckning
  • Prova att ha en liten gård
    • Det här är en sån svår punkt! Jag vet ju inte till 100% att det är det här jag vill, men det återkommer ändå när vi pratar om framtiden. Dock är det ju näst intill omöjligt att kombinera med resor mm, så på något sätt måste man väl välja en väg att rikta in sig på.
  • Lära mig fota på riktigt
    • Finns bara inte möjlighet att lägga tid och pengar på detta just nu, det är inte tillräckligt prioriterat
  • Bli bloggare på heltid
    • Öh, vet inte ens hur det skulle gå till och ser inte att jag kan hitta vägen dit just nu heller. En självklar väg skulle vara att ta kontakt med de större bloggportalerna, men då blir innehåll och antal inlägg styrda och det vill jag inte just nu.
  • Åka på all inclusive och inte lyfta ett finger på minst en vecka
    • Ekonomiiiiii….
  • Bli självhushållande
    • Har inte plats (gård?), tid eller resurser att lägga på detta just nu.

Och till sist, saker jag vill som jag kan göra eller börja påverka själv redan nu:

  • Ha/gå på kräftskiva
    • Ok, det här är ju nåt man bara kan planera in helt enkelt!
  • Skriva en bok
    • Jag KAN inte släppa det här, men just nu står jag och stampar med händelseförloppet i den jag börjat på och även om jag inte stått still där är tiden (där man ändå orkar) väldigt knapp. Men jag maler på i huvudet så länge, och tänker att det kanske blir lättare någon gång framöver.
  • Gå ut med tjejkompisar och dricka bubbel
    • Låter ju enkelt men att få till ett tillfälle kan vara svårare än man tror, med alla aktiviteter och annat som ska planeras och pareras.
  • Magiskt tappa mina sista mamma-kilon så jag kan gå och shoppa loss på kläder i min vanliga storlek och kombinera med min vanliga garderob utan att det sitter åt oskönt
    • Riktigt sur jävla punkt som bara är att bita ihop och ta tag i, för magiskt lär det ju inte ske…
  • Hälsa på kommande bebisar
    • Kan jag ju egentligen inte påverka själv på det sättet att jag inte vet när bebisarna kommer, men när de väl kommer och mammorna känner sig redo så står det här högt på listan!
  • Åka ut i skogen och vandra med alla pojkarna
    • Det här ska planeras in så fort det blivit något svalare ute!
  • Fira att jag och maken varit ihop helt galet länge, 19 år nu i höst
    • Måste först och främst fundera ut vad vi ska göra – någon ensamtid är svår att få till så det måste bli något vi kan göra hela familjen och få ut något av. Sen ska det bara planeras in NÄR.
  • Träna så jag återigen känner mig pigg, frisk och stark
    • Ok, delvis check på den, för jag är åtminstone på G, så länge det finns tid och möjlighet försöker jag trycka in de tillfällen jag kan.
  • Se nya mission impossible på bio
    • Väntar på att kompis ska bestämma datum så jag slipper gå själv.
  • Prata mer med maken
    • Såååå enkelt… eller inte. Speciellt när man är totalt slut efter barnen lagt sig på kvällen och de flesta samtalen rör planering av vardagsbestyr.

blowball-dandelion-dandelion-seed-54300.jpg

Så, det finns ändå gott om punkter jag kan ta tag i själv, när man väl börjar bena ut det!

Saker jag vill:

  • Ha/gå på kräftskiva
  • Skriva en bok
  • Prova att ha en liten gård
  • Bli bloggare på heltid
  • Gå ut med tjejkompisar och dricka bubbel
  • Lära mig fota på riktigt
  • Magiskt tappa mina sista mamma-kilon så jag kan gå och shoppa loss på kläder i min vanliga storlek och kombinera med min vanliga garderob utan att det sitter åt oskönt
  • Vinna pengar så man kan göra precis vad man vill eller åtminstone till att shoppa ovanstående garderob
  • Gå på bröllop
  • Hälsa på kommande bebisar
  • Åka på all inclusive och inte lyfta ett finger på minst en vecka
  • Åka ut i skogen och vandra med alla pojkarna
  • Fira att jag och maken varit ihop helt galet länge, 19 år nu i höst
  • Bli självhushållande
  • Träna så jag återigen känner mig pigg, frisk och stark
  • Se nya mission impossible på bio
  • Prata mer med maken

Allt rakt upp och ner från en söndagstrött hjärna, liggandes i sängen medan jag väntar på att Filip ska somna bredvid mig. Stort som smått, när man väl kommer på saker man VILL gäller det att skriva ner det. Ska försöka utveckla alla punkterna ovan för att se vad jag kan göra för att det kanske någon gång ska gå att uppfylla dem.

Några orelaterade bilder från dagens höjdpunkt, picknick i stadsparken. Typ det enda sättet för att hinna sitta och äta båda två samtidigt en kort stund och prata.

Framtidsdystopi

Vi har börjat kolla på The Handmaid’s Tale. Jag hade bara sett nån reklam och avfärdat den som ett historiskt kostymdrama eller nåt, men det var ju helt fel! Det är ju en framtidsdystopi som utspelar sig i princip i nutid och jag har aldrig sett en serie som, samtidigt som den är asbra och spännande, får mig att känna mig så illa till mods? Det känns som den snuddar vid hur lätt det kan gå fel i samhället och hur nära det är att allt vi tar för givet nu bara rycks bort.

offred-poster

Kanske reagerar jag mer nu när man ändå redan är konfunderad över vad som ska hända med världen rent klimatmässigt, jag har hört reportage där man pratar om ändringarna som kommer – inte som spekulationer längre utan som ren fakta, bara med en något oklar tidslinje, och det är banne mig läskigt.

Måhända har jag bara mycket fantasi, men allt som händer får mig ännu mer att känna att jag vill ha en gård – med eget vatten och egen elproduktion. Där man har möjlighet att odla (herregud vad jag skulle behöva lära mig mycket) så man kanske klarar åtminstone en liten del av det man behöver. Är det bara jag som får den känslan? Och kommer jag se tillbaka på det här om 40 år och skratta åt att jag trodde att det behövdes – eller kommer jag vara enormt tacksam för att vi tänkte så? Är det kanske bara naivt att tro att det ens skulle hjälpa? Det är ju lite läskigt att ens skriva om det, för på ett sätt låter det så himla fånigt, men jag tar väl klivet ändå, för nog måste väl NÅN mer fundera på det?

Nu spelar det ju inte så stor roll så länge vi inte hittar det vi vill – helst bara mark (5-6 hektar) med VA-anslutningar (för säkerhets och enkelhets skull), inte för långt från där vi bor nu, där vi kan bygga ett eget hus… Haha, typ omöjligt att hitta….

En favoritdag

För nåt år sedan eller så så var vi på ett inspirations-föredrag med Olof Röhlander med jobbet och sedan dess prenumererar jag på hans nyhetsbrev. Nu är det rätt ofta jag mest snabbt scrollar igenom det, men den här gången ställde han en fråga som jag tyckte var rätt intressant – eller egentligen flera frågor, utifrån ”Hur ser din favoritdag ut?”. Det är ändå en ganska intressant och både lätt och svår fråga, så jag var tvungen att klura på det lite…

Var du ensam eller var du bland andra människor? I så fall: med vilka?
Jag är med familjen. Det är lätt att identifiera faktiskt, och det finns inga andra svar som konkurrerar med detta.

8dccf-img_9612

Var du mestadels inomhus eller utomhus den här dagen?
Vi är nästan bara utomhus – självklart föreställer jag mig bra väder den här dagen, men den kan vara en vacker vårdag, en varm sommardag eller en gnistrande höstdag – det är inte så viktigt.

3ffc5-97

Var det en dag fylld av aktiviter, eller var det stilla vatten?
Åh, det här är lite olika beroende på hur man definierar aktiviteter med. Jag skulle nog allra helst vilja se en lite äventyrlig dag, där vi i familjen tex paddlar kanot, vandrar, fiskar eller gör något annat lite ”äventyrligt” i grunden, men även där det finns tid för att grilla tillsammans, kanske bada lite i en sjö (sommartid då) och sitta och prata. Helst vill jag kombinera med tex lite trädgårdsarbete eller så med, så man känner att man ”gör nån nytta”.

417eb-39

132e2-img_4652

fd2d6-img_5563

Vad fanns det för övriga omständigheter som gjorde den här dagen så bra?
Som så mycket annat så hänger det mycket på att alla är ”på humör”, vilket framförallt innebär att jag vill att barnen har roligt ute i naturen. Nu brukar de vara duktiga (ibland till min stora förvåning) på att underhålla sig när vi är just ute, det är lite värre på vintern när kylan frestar på tålamodet en del däremot. Man känner sig aktiv och gör saker ihop.

f4613-img_4592
8aa32-img_0854

Vika tankar och känslor cirkulerade i ditt inre system?
Jag är lugn, men känner ändå att vi ”åstadkommer” något tillsammans. Vi upplever saker ihop, och det gör oss tajtare som familj. I slutet på dagen vill jag vara genomtrött i kroppen, men lugn i huvudet, sådär som man bara blir när man varit ute en hel dag.

c8082-img_1363
5f199-img_2010

När jag skulle leta upp foton till det här inlägget så blev jag ändå glad över att vi faktiskt jobbar ”i rätt riktning” genom att försöka ta oss ut en sväng så fort vädret och övriga omständigheter tillåter. Nu är frågan då hur man skulle kunna få mycket mer av det här i vardagen (ja, vinna på lotto hade ju varit najs, men det lär väl inte inträffa)? En gård känns ju som en slags dröm, helst i närheten av nån sjö så pojkarna kan fiska och bada… Sen älskar jag ju våra semestrar med, när vi bilar och hyr hus någonstans, men det räknar jag inte som en ”vardag”. 

Hur skulle din bästa dag se ut?

b2df0-img_4766

Längtan efter något äkta

Idag hann jag jobba precis halva dagen innan O ringde från skolan och sa att han mådde dåligt, så nu blir det VAB för honom istället för L… Hoppas att det inte blir alltför allvarligt bara. 

Nåväl, det var ju inte det jag skulle skriva om, utan det var något helt annat. I går kväll satt jag och maken och kollade på Mandelmanns och pratade lite om våra egna drömmar om att *någon* gång kunna vara åtminstone lite självhushållande. Det är ju något vi inte är ensamma om, trenden i dagsläget är ju att fler och fler väljer ett enklare liv med mer eller mindre grad av självhushåll, även om det inte är supermånga ändå.

Jag funderade lite på hur det kommer sig den här känslan av att vilja göra något ”äkta”, något fysiskt som ju skiljer sig så mycket från vår och många andras vardag. Dels tror jag att man pga okunskap säkert romantiserar bilden, även om man tycker att man förstår hur mycket jobb det är med det så är det säkerligen lika mycket mer man missar, men dels tror jag även att vi kanske är trötta på det här ”ytliga” samhället, som dessutom känns mer och mer instabilt med allt som händer i världen. Både jag och maken har ju kontorsjobb där vi åstadkommer saker digitalt, och det känns på något sätt inte lika äkta som att tex bygga något rent fysiskt.

Det här med att samhället känns instabilt är ju ett helt kapitel för sig egentligen, med en galen maktmissbrukare på den troligtvis enskilt viktiga posten i världen. Kanske är det bara känslan av att det liv vi lever idag bara existerar i en skör glasbubbla, där det nu börjar uppstå sprickor, som gör att vi letar efter något rejälare och mer äkta?

För vår egen del tycker vi båda att det fortfarande är väldigt svårt att bestämma sig för vilken väg vi egentligen vill gå, dels är det ett bekvämt (men kanske lite innehållslöst) liv vi lever nu, dels vet vi ju inte vart (eller ens OM) världen är på väg. Det är svårt att se exakt vilket liv vi skulle vilja ha, eftersom man helt enkelt inte har koll på vilka val och möjligheter som finns.

Kanske är längtan efter något äkta också en liten del i att vi vi skaffar ett tredje barn, för på ett konkret sätt är ju barnen det bästa vi åstadkommit, det som är mest äkta och det som kräver mest närvaro. Det gäller ju bara att se till att det finns någon slags värld för våra barn att växa upp i och leva i med.

Hur resonerar du? Har du kanske redan gjort nån ändring, eller skulle du vilja? Eller är du supernöjd med din åtta-till-fem tillvaro? Det vore så kul att få veta…. (kommentera genom att klicka på kommentera överst i inlägget)

img_2436

Avslutar med bilder på de två små sätt vi försöker närma oss en annan framtid, dels våra egna höns…

img_2743

…och dels att vi så ofta vi kan försöker ta oss ut i naturen. Det är inte mycket, men det är mer än inget!

Funderingar

Vår jakt på en gård fortsätter, även om vi fortfarande inte riktigt vet vad vi vill, men för varje ställe man tittar på så tänker jag att man lär sig något i alla fall. Det finns ju 1000 frågor med innan vi kan ta nån slags steg – kan man få in pengar på hyra? Hur sköter man får? Hur mycket land vill vi ha/behöver man? för att bara nämna ett fåtal..

Ena sekunden känns det jättelockande, men samtidigt känns det ju också ofta väldigt bekvämt med det huset vi har nu, som i princip är underhållsfritt förutom vanliga vardagsbestyr.. Läskigt, roligt, skrämmande och hoppfull, i en enda röra.

Hur mycket på landet vill vi bo? Vad orkar vi med? Vad vill vi hinna göra?

Annars rullar liksom vardagen på i 180 nu när hösten satt fart på riktigt på jobbet. MEN, ikväll ska jag och ett gött gäng tjejer ut på lite AW – vi ska sitta i solen på NEO och dricka vin i sommarvärmen! Ser grymt mycket fram emot det…. I morgon har jag, på fredagen med finast väder på en månad, lyckats boka in ett biobesök med barnen sedan två veckor tillbaka. Hitta Doris ska vi se, har hört att den ska vara riktigt bra så det ser även jag fram emot måste jag säga!

En dröm om …. landet??!

Kalla det medelålderskris eller kanske bara ett naturligt nästa steg, men vi har funderat en del över vår tillvaro den sista tiden där hemma. Det här är ju liksom första gången i livet när man inte har någon ”naturlig” större förändring på gång – innan har man ju flyttat hemifrån, pluggat, skaffat första jobbet, skaffa nytt jobb, bygga hus, bilda familj osv osv. Nu är det typ… färdigt?

Det svåra här är väl egentligen att komma på exakt VAD är det jag/vi vill?!?! Skulle det hjälpa att byta jobb? Karriär? Eller ska man lägga om hela sitt liv lite mer? På det stora hela känner jag att jag skulle vilja att vi jobbade lite mindre – men då ska ju ändå ekonomin gå ihop, alternativt får man ju göra en grov ändring av livsstil (kan inte påstå att vår är extravagant på något sätt, vi går typ aldrig ut och käkar, vi shoppar inte särskilt mycket, men vi åker ju på semester. En gång om året, vill säga. ), men hur mycket är man beredd att ändra på för att gå ner i tid?

Jag känner att jag har börjat få en vag önskan (garanterat romantiserad men ändå) av att bo lite mer på landet, att kunna ha lite djur, för eget behov, och sköta om en liten gård. Vi har kollat läget lite vagt med barnen, och de var oväntat taggade på möjligheten att kunna ha lite mer djur?! Om jag (vi) fortsätter känna att det här kanske kunde vara en väg att gå, finns det för det första tusen frågor att få svar på (Hur sköter man en gård? Kan man ens gå plus minus noll? Funkar det att dra ner på sin vanliga arbetstid eller kommer man behöva minst lika mycket pengar som nu? Hur funkar det att ha djur? osv osv).

MEN, kanske, kanske har vi åtminstone fått något att hänga upp våra drömmar och planer på, vet man lite mer vad man vill så kan man ju försöka ta små myrsteg i rätt riktning…

På ett sätt kan man väl säga att vi tog ett första litet steg när vi skaffade våra hönor, faktiskt. 

PS, en tanke som också började spira lite smått vore att få skriva en bok, OM vi skulle flytta ut på landet så skulle det absolut kunna bli ämnet, kanske, kanske, kunde det ge en liten extra inkomst… någon gång…..