Stängsla ute och stänga inne

Ja, nu blir det mycket blogginlägg – både pga #fångafebruari men även för att jag sitter i familjekarantän och inte orkar något annat men ändå är sällskapssjuk.

Vi har ett litet bekymmer här hemma – vi har nämligen en unghund som fått smak på att dra till skogs och jaga vilt (troligen hjort) och helt slår dövörat till när vi kallar in henne. Det är säkerligen vårt fel någonstans, vi skulle jobbat mer eller annorlunda med henne men nu är det som det är liksom, vi har gjort det det funnits ork och tid till. I vilket fall, vi har ju elstängsel runt hela vår mark, men det finns inget aggregat till så det har inte varit på sedan vi flyttade in. Sedan Nala fick en stöt på nåt stängsel när vi vandrade så hade hon lite respekt för det – i typ en kvart till hon kom på att vårt inte ”gjorde ont”, alltså springer hon glatt rakt igenom och upp i nån av skogarna omkring.

Överallt runtomkring är det inhägnat med gammal taggtråd, vill inte att hon fastnar nånstans och för sig illa.

Det funkar heller inte att ha henne kopplad hela tiden, ska vi vara ute och greja så vill jag ju att hon ska kunna gå med oss ute utan att vi håller i henne, vi kan inte alltid bara gå promenader med henne. Så, om det ska funka att ha hund här för oss så måste vi få på elstängslet – dels kommer inte hjortarna hoppa in här hela tiden (förhoppningsvis) vilket gör att hon får upp spår på dem och dels så måste hon lära sig att hon inte kan lämna vår mark. Det är ingen optimal lösning, men det är det enda som funkar just nu.

Hjälper ju inte att man är söt när man springer till skogs så fort man har möjlighet…

Tidigare i veckan, innan vi vuxna blev ordentlig sjuka, började vi alltså röja runt elstängslet så att inga grenar, gräs eller annat ligger emot. Några ruttna träd har blåst omkull, så de sågades ner, men de stolpar som vält (eller blivit uppdragna när en hjort trasslade in sig i stängslet) kan vi inte ersätta förrän tjälen går ur marken, så där får vi försöka klara oss ändå, tillfälligt. Vi har två stora slingor kan man säga, och det är den yttre vi behöver få igång just nu. Den mindre, inre slingan, blir aktuellt först när hagarna används.

Så, nu står vi då inför att köpa ett aggregat (vilket, hur stort, hur starkt???) och försöka koppla på det på staketet (hur gör man det?). Alltså återigen sånt som är självklart för den som bor eller har bott på gård men som vi inte har den blekaste aning om. Jag har i alla fall gjort en skiss på vår mark och hur våra stängsel går, tänker att jag tar med den till granngården så får de hjälpa oss välja – kanske de också kan förklara hur man kopplar på det.

675 meter runtom alltså, inget vi bygger staket till med andra ord…

Hur som hur så gick vi ändå i hagarna och röjde sly, gräs och grenar, och det är så jäkla kul!? På riktigt älskar jag verkligen att kunna gå runt och fixa och dona med sånt här, kanske blir det inte lika kul med åren men just nu är det svinkul! När vi blir friska igen ska vi dra bort de trädgrenar och stockar som vi röjt med fyrhjulingen, det är inte heller tråkigt 😄 . SEN ska vi köpa elstängselaggregat och då äntligen kanske lilla fröken dövöra kan lära sig att hålla sig här på gården!

(Jag fattar att det låter hårt kanske att ha på ett elstängsel som hon kan få nån stöt av innan hon förstår, men alternativen att hon antingen springer iväg eller aldrig för springa lös är heller inga hållbara lösningar – i och med att hon ”fått smak” för att sticka så hjälper heller inte inkallningsträningen på ett tillfredställande sätt när hon väl fått vittring på något)

((Hade vi haft oändligt med tid och resurser så hade jag allra helst haft en vacker gärdsgård runt allt, men det är inte görbart nu))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s