Mitt inlägg i går kan säkert uppfattas som stötande, att jag gnäller på barnen eller blottar ”mitt dåliga föräldraskap” offentligt, vilket jag är väl medveten om. Jag valde ändå att lägga ut något som verkligen skaver, för visst måste vi ändå få känna att något känns jobbigt och dela av oss av det ibland, utan att det innebär att jag inte älskar mina barn? Kanske kan vi t.o.m. lära oss något av varandra och finna lite tröst i att man inte är ensam…?

Det är bara ibland jag vill sälja barnen på blocket, inte jämt… 🫠

Har inget mer att säga just idag, har varit på nya jobbet men vill prata om det åtskilt senare, det har i alla fall varit bra 😊