Aldrig blir man så ompysslad och omhändertagen som när man ska opereras. Sköterskor som kommer och stoppar om en och kollar så man mår bra, och alla i rummet har bara just ditt välmående i fokus – helt seriöst, när händer det annars i livet?

Nu är jag opererad och klar för stunden, men kommer inte bli släppt innan jag kan kissa. Allt har gått kanonbra och det känns nu helt ok, som om jag har en urinvägsinfektion visserligen, men ändå ok. Fast då ligger ju fortfarande bedövningen och jag har fått smärtstillande såklart, det blir säkert värre en stund innan det blir bättre. Förutom att få bli ompysslad utan en motprestation så har det bästa varit kaffe och en ”landstingsmacka” efter operationen, sällan smakar nåt så enkelt så gott!

Känner mig såklart matt och trött, men är också så glad att ha det här gjort, mest för det psykologiska motståndet i en själv.