Hej, jag är här, och jag mår ok. På morgnarna mår jag typ som vanligt och känner mig mest jättefånig som går här och är sjukskriven, men allt eftersom dagen löper på så kan man väl säga att det blir himla tydligt att det behövdes lite vila. Jag gör småsaker, i korta stunder, men sen behöver jag vila i allt från 30-60 minuter innan jag orkar göra nåt igen. Jag borde kanske inte göra nåt alls då, kan man tycka, men för mitt eget psykes skull så vill jag ju ändå känna att jag har NÅT att sysselsätta mig med, mellan vilan.

Så jag sköter djuren – och vilar. Jag plockar ur disken – och vilar. Jag stickar en stund – och vilar. Och nu har jag gjort dagens sista aktivitet, köttfärslimpa – så nu blir det vila resten av kvällen och jag är heeeelt slut. Det är himla svårbedömt att veta vad jag orkar med, och blir det fel så blir det som idag att jag blir en zombie strax efter 15 – och då har jag typ inte gjort nånting förutom att vila, sammanlagt under dagen har jag kanske typ en timmes ”aktiv” tid.

I dag gladdes jag i alla fall åt att få se lite blå himmel och en gnutta solljus, det var så längesedan att det kändes nästan konstigt? En vän var över en kort stund och lånade en grej, och då märkte jag att jag har svårt att hitta rätt ord, igen. Det känns ju segt.

I morgon ringer läkaren, får se vad vi kan spåna fram tillsammans. Just det, ett av barnen har en ful hosta, hoppas inte den eskalerar får då får jag ändå inte vara själv hemma och vila i morgon och det behövs. Helgerna blir ju heller inte så mycket vila för hjärnan just.

Dagens stora mål i morgon blir att åka in och träna – det är ju ett basbehov för att må bra, och även om träningen får anpassas efter förutsättningarna så är den i sig en förutsättning för att må bättre.

Kram på er, stressa inte ihjäl er nu inför julen!