Mandel, äpple eller päron?

5 januari, 20245 januari, 2024 / LindaG / 3 kommentarer

Vi är MITT i den mörkaste vintern, det är iskallt ute och jag är utmattad. Jag fattar det och försöker förhålla mig till allt det – men idag när solen kom fram så fick jag ändå lite inspiration till att drömma om sommarträdgården. Jag ÄLSKAR att planera/fantisera/spåna kring saker jag vill göra/bygga/odla, det är nåt av det roligaste jag vet! Så att bara gå runt och fundera är inget som jag blir stressad av, för jag vet att det är saker jag kommer göra när jag känner för det snarare än att jag måste – och dessutom kommer en hel del idéer hinna ändras innan det är sommar.

Men i alla fall, jag har såååå lite lust att förså saker i år (också), men det jag kommer lägga energi på blir främst tomater. Det hade ju varit himla bra om jag orkat förså typ sommarblommor och sånt med, men det är så jobbigt att hålla växter vid liv inomhus när de är så små, det är så lätt att jag glömmer vattna eller nåt och så är det liksom kört. När det gäller blommor så tycker jag det är himla mycket bekvämare med perenner, men då blir det ju en kostnadsfråga och så får man ta lite i taget helt enkelt. Men en sak jag saknar här, det är en rosenrabatt. Det FINNS lite rosor här och var runt gården, men flera av dem står inte så jättebra till utan de försvinner lite i växtligheten runt om, så allra helst hade jag vela flytta och samla dem på ett ställe. Vet dock inte om det riktigt funkar med rosor?

På bilden här ovan så har jag sparkat bort lite snö (ypperligt tillfälle att skissa på rabatter när det är snö) där jag skulle vilja ha min rosenrabatt. Allt ser ju så pluttigt ut här på gården, så man behöver liksom samla växter och sånt för att det ska bli nåt av det hela. Det är dock gissningsvis ganska tunn jordmån här eftersom det sticker upp berg under den fina gamla hästvagnen, men jag tänkte att jag kanske kunde bygga upp ett land lite på höjden med hjälp av marksten vi har ett mindre förråd av nere vid stallet. Tänker mig klätterrosor som får klättra upp över vagnen lite, framme vid handtagen och så – visst kan det bli fint?

Det syns inte så bra på den här bilden, men jag har också sparkat upp två märken där jag tänker att det blir bra med fler träd. Vi har ju sedan vi flyttade in redan hunnit plantera 2 rönnar, 2 äppelträd och 1 persikoträd – den stora, tomma gräsmattan som var här innan ser redan mycket trevligare ut. Skulle vilja ha fler fruktträd av något slag, eller oerhört gärna ett mandelträd, men är tveksam till om det klarar klimatet här? Det blir kallt och blåsigt på vintrarna… Gillar träd som både ger grönska men även lite ”nytta”, dvs ger något ätbart. Det finns inte supermycket träd i själva ”trädgårdsdelen” av gården, så det vill jag gärna addera för mångfald och lite skugga.

Det var himla härligt att gå runt med solen i ansiktet, och fundera över tider som kommer när allt blir grönt igen. Visserligen gick det inte vara ute så länge innan ansiktet blev iskallt, men en stund gav en skön boost och som vanligt lite terapi. Nu ska jag lägga mig i soffan vid kaminen en stund och vila i värmen…

Kallt och stilla

4 januari, 20244 januari, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Det går ju inte skriva nåt just nu utan att först och främst bara nämna hur kallt det är ute. -15,5 grader visar termometern här just nu, och i kylan så står livet på gården nästan still. Grisarna rör sig i princip bara utanför dörren när de ska äta, går det under ca 4-5 minusgrader så sover de mest bara bort tiden. Där har vi hängt på en liten ”frostgardin” nu i form av bubbelplast, och fyllt på med extra hö, så de har det helt ok.

Hönorna håller sig med inne, och hänger i hönshuset eftersom det är mer isolerat än tunnelväxthuset. De är lite uttråkade, men har med hjälp av lite extra belysning (mest för att få en vettig dygnsrytm och inte börja gala/kackla mitt i natten) börjat lägga ordentligt med ägg nu, men ut går de inte så länge det ligger snö på backen. Där inne ligger det på ca -5 grader nu, men över vattenautomaten hänger en värmelampa, så de klarar sig också bra.

Våra tre stallkatter har vinterpäls som lodjur ungefär, den är helt magnifik! Men -15 tycker vi är väl kallt för dem, så de är nu inhysta i garaget och hobbyrummet där nere, där det ligger runt 5-6 grader plus och finns mat, vatten och en kattlåda – det har de inget emot kan jag säga, även om de inte kan gå ut därifrån utan att vi släpper ut dem (vi ger dem flera möjligheter till det varje dag).

Vi själva går inte ut några längre stunder heller, Filip var ute en kort sväng med en kompis men kom in efter bara 10 minuter – helt knallröda om kinderna. Vi vuxna går mest ut för att se till djuren – eller skjutsa på de större barnen. Men vackert ute är det ändå! Ska fota lite till helgen om kameran tillåter i kylan, bilderna i inlägget idag är från förra vintern.

Nu har jag jobbat tre dagar på 50%, och det är verkligen precis vad jag klarar av nu. Jag orkar koncentrera mig kanske 20-30 minuter åt gången, sen behöver jag en mikropaus (typ gå o hämta en kaffe, titta ut lite, eller sticka ett par varv). Det kommer såklart bli bättre allt eftersom. Två av dagarna har jag också åkt och tränat – anpassat så det inte blir så hög belastning på pulsen, men styrka går bra att köra. Blir såklart lite extra trött efter det med än så länge, men det gör gott för hjärnan!

Vad gör ni i kylan?

Navelskådning och utåtblickar

2 januari, 20242 januari, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Strax innan jul så sjukskrev jag ju mig eftersom jag kände att jag totalt tog slut på energi och därmed fick som ett återfall av utmattningen. Sen har det varit mestadels ledigt sedan dess, men idag var tanken att jag börjar jobba igen egentligen. Har dock haft ett samtal med läkare och kommer jobba halvtid januari ut för att den öka under februari, hoppas det kan funka.

Under tiden jag varit hemma nu har jag funderat en del, eftersom jag denna gången tyckt att jag haft alla förutsättningar för att INTE bli utmattad. När jag läser på lite så tror jag att jag fick hjärntrötthet efter utmattningen, vilket för min del då varit att det varit jobbigt att koncentrera sig längre stunder, uruselt minne, sömnsvårigheter, lättdistraherad, stor energiåtgång att träffa folk och blir väldigt snabbt trött. Att det överhuvudtaget gått så bra som det faktiskt gjort hittills har nog varit just bra förutsättningar, med gården som är terapi, träning, bra mat, stabila familjeförhållanden (ja förutom konflikter med tonåringarna då, att det tar så oooootroligt mycket energi av mig är nog pga hjärntröttheten med slog det mig nu?), typ inga aktiviteter på fritiden förutom träningen, ett bra jobb utan stress och med stora möjligheter att lägga upp både tid för vila och återhämtning och bra kollegor.

Jag har ju alltså gjort precis allt ”rätt” men ändå har det inte räckt till, vad hade då hänt om det faktiskt HÄNT nåt? Och med det facit i handen så kanske jag på något sätt behöver landa i att jag inte fixar att jobba heltid än – hjärntrötthet kan ju ”läka ut” men det kan ta tid. Vad jobbigt det kändes att skriva känner jag nu, att ”erkänna” att man inte orkar jobba heltid – för jag känner mig som om jag försöker mygla eller lata mig, fast det inte är det det handlar om? Men det känns så DUMT att man inte ska orka (som i övrigt frisk person) jobba heltid ens med de bästa förutsättningarna? Samtidigt måste jag ju ändå orka leva alla delar av livet, jag KAN inte vara helt färdig efter jobbet, det är inte alls rättvist mot vare sig mig själv eller familjen.

Jag kommer inte vidare i den här tanken just nu känner jag, jag vill så gärna bara hitta en lösning men den finns inte riktigt där.

Jag utlovade visst ”utåtblickar” i rubriken med, men det var kanske ett stort ord för något som kanske snarare kan kallas för ambitioner för året. Det finns två saker jag har tänkt göra för mig själv 2024 faktiskt:

Sluta se mig själv som, eller skämta om mig själv som, gammal. Det är lätt att känna sig gammal när man är trött jämt och liksom känner sig äldre än ”förr” (vilket ju givetvis stämmer tekniskt sett, men ni kanske fattar hur jag menar?) och känner sig ur form, men vad sjutton – det finns gott om tid att känna sig gammal på riktigt senare i livet, så varför ska jag göra det redan nu för?
Fan. Alltså jag vet att jag hade en till punkt, men nu har jag gått runt i en kvart och funderat och jag kommer inte på det. Ja alltså, det är ju så här min hjärna funkar (eller inte funkar) nu för tiden, jag får väl återkomma till det om jag kommer på det…

Vad hände?

1 januari, 20241 januari, 2024 / LindaG / 2 kommentarer

Ja alltså, eftersom mitt minne är icke-existerande så har mina egna funderingar på vad som egentligen hände år 2023 varit ganska innehållsfattiga – och jag orkar inte läsa igenom alla inlägg jag själv skrivit heller på bloggen. Men om vi gör det lätt för oss, och bara tar några höjdpunkter som jag har bilder på? Så – 2023, vad hände egentligen?

*Hade ju glömt! Men det var ju tillräckligt med kyla och snö för att åka skidor på Dumme Mosse ju!*

*Vi bytte den gamla tvättstugedörren till en helt i glas – både ljusare men även till himla stor nytta när man behöver lokalisera familjen ute på gården.*

*Vi firade min bror som fyllde 40 med lite familjeutflykt på Visingsö.*

*Vi fräste upp en liten åker och satte rovor – i efterhand en dum idé, vi orkade inte rensa ytan och grisarna äter inte råa rovor utan vi behöver i så fall koka dem = för bökigt i vardagen.*

*…och all jord blev till ett stor, ny blomsterrabatt!*

*Maken byggde en altan utanför växthuset – nästa år blir det med pergola till också är tanken.*

*Precis i början av sommaren var det så torrt och bränt överallt att jag ALDRIG trodde att det skulle bli grönt igen….*

*…men precis efter midsommar vände det ju. Själva midsommar blev dock fin!*

*Som tur var hann vi installera den nya altandörren i vardagsrummet innan regnen kom.*

*Storbarnen var på egna sommarläger och vi tog med lilleman på en miniweekend i Linköping*

*Vi fick två små kattungar! Juni och Vante, två små töser ❤*

*I växthuset växte gurka och tomater – och överallt ute exploderade ogräset av allt regn så jag höll på att bli galen…*

Vi fick nya ankor – men precis som de förra så fattade de aldrig att de skulle gå in när det blev mörkt, så en kulen höstkväll blev de skrämda av nåt just som vi skulle gå ut och ta in dem, och flög all världens väg… Vi ger upp ankor nu.

*Den regniga sommaren gav dock enormt mycket grönska!*

*Vi lånade sommarfår – väldigt trevligt och till stor hjälp för att sköta betesmarkerna*

*Frank kom till gården, med förhoppning om små griskultingar i början av 2024!*

*Vi traskade lite på Bauerleden, i våra egna hemtrakter*

*Vi försökte njuta av sista höstfägringen med de båda lönnarna, nu är den till vänster nere pga stor skada efter ett oväder 😦*

Jag blir nästan förvånad när jag ser allt så här – vad mycket vi hunnit med! Och SOM jag längtar till ”utesäsongen” på gården igen…. Vi verkar ju ändå haft ett rätt bra år, trots regnig sommar och lite utmattningsåterfall så här i slutet av året. Inom kort ska jag blicka lite framåt istället tänkte jag – så på återseende inom kort!

Och hörni – jag önskar er alla ett riktigt, gott nytt år!

Gott Nytt År!

31 december, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Nyårsafton gör ändå ett kliv framåt i jämförelse med julafton. Jag har både tänkt reflektera över det gångna året och skriva lite om året som kommer, men det får bli en annan dag. Vill i alla fall tacka er alla som läser, stöttar och kommenterar – och vill bara säga att det betyder mycket för mig! Jag tänker på er alla, mycket oftare än ni nog tror (inte i egenskap av läsare utan i egenskap av personer som funnits eller finns i mitt liv).

Härmed önskar vi er ett riktigt Gott Nytt År!

Det kommer fler jular…*

28 december, 202328 december, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag har inte, och kommer inte, skriva så mycket om den här julen eftersom en av de värsta dagarna jag varit med om. Härligt med tonåringar ändå.

Men, två saker var bra – att se Filip glad över sina paket, och så den julklapp jag själv fick av maken, nämligen en helg på hotell i Göteborg, alldeles bara för mig själv! Ser SÅ mycket fram emot detta, ska bli nästan löjligt skönt att inte tänka på nån annan än mig själv. Det enda smolket där är väl att man kanske skulle velat haft lite mer ork, nu får den ju liksom övriga livet, gå lite på halvfart, men det blir bra det med.

*Nåt paket eller två blev det – mest uppskattat var såklart LEGO*

Sen passade vi på att ta en kortare led ute häromdagen, när det för en gångs skull INTE var pissigt väder utan faktiskt solen sken en kort stund. Så himla fint! Brukar ju lägga tips på leder under ”vandring”, men denna led som kallas Fabrikören som utgick från Bauergården i Bunn var inte tillräckligt fin för att tipsa vidare om – mycket delar på vägar av olika slag. Men fint vid sjön!

*Minns knappt när jag såg en sån blå, vacker himmel senast.*

*Alltså förlåt, men jag KAN inte slappna av med små barn på brygga med isvatten? Ser absolut framför mig 1000 sätt han ramlar ner i isvaken och dras ner av sin blöta overall. Är det bara jag?*

*Vackert ljus och milda färger över Bunnsjön*

*Är man trött lägger man sig ju helt sonika ner och vilar lite. Rosarosig om kinderna likt sin nya tröja!*

Nu skrotar vi mest runt här hemma, jag har dragit på mig en förkylning och har inte kunnat träna så som jag hade hoppats på under lovet, men kanske ger det sig snart. Det blir lite småfix och annat här för att få dagarna att gå, men det är svårt att motivera sig till nåt alls efter att det blivit mörkt vid typ tre…

Hoppas ni haft en bättre jul än oss – önskar er en god fortsättning!

*Det kommer fler jular, säger Underbara Clara i en text, och det är väl sant. Men ändå, så himla många jular med barnen hemma får man inte ändå, så fortfarande känns denna tung så in i märgen – över skitsaker som eskalerade utom kontroll. Vill bara dra ett streck över denna.

Ris a la Malta

25 december, 202325 december, 2023 / LindaG / 2 kommentarer

I vår familj är Ris a la Malta det bästa med hela julbordet – men jag vet väldigt många som inte alls håller med. Jag tror faktiskt också jag knäckt lite av gåtan till varför det är så – jag tror helt enkelt massor av folk bara ätit dåligt gjord Ris a la Malta. Tex har jag ALDRIG ätit en bra Ris a la Malta på något julbord?! Folk verkar inte riktigt förstå hur man ska göra den för att det ska bli den ljuvliga, gräddiga och milda ris-desserten det är, toppad med en fräsch saftsås med jordgubbar. Och då kan jag fatta att det är svårt, Ris a la Malta är enkel men måste ju göras RÄTT såklart!

*Ledsen att jag inte har några bättre bilder, hade ingen lust eller ork till att vispa fram kameran.*

Rätten börjar såklart med huvudingrediensen risgrynsgröt – jag gör den i en kastrull i ugnen för att få den perfekt (och utan nån äcklig brun skinnyta). Vet jag att jag ska göra Ris a la Malta så brukar jag skippa kanelstången i gröten och bara gå på vaniljstång, tycker den blir ännu godare då. Viktigt också att gröten inte kokar sönder utan att riskornen håller ihop, då blir det bäst.

Det är liiiite svårt att ge exakta proportioner här – jag gör ju på den gröt som inte omedelbart äts upp, och eftersom det som sagt är familjens favorit så kokar jag gröt typ till 16 personer (!!!) . Men jag ska försöka:

Ris a la Malta, typ 4 portioner

Gröt till 4 personer, ca 10-12 deciliter färdig gröt.
3 dl vispgrädde
1-3 msk florsocker, beroende på hur söt gröten är

Vispa grädden löst, och rör ner i den kalla risgrynsgröten. Rör försiktigt så inte allt blir mos, men blanda ändå väl. Smaksätt med florsocker – det får INTE bli för sött men ska ändå smaka efterrätt ju!

Nu kommer vi till saftsåsen, den tyckte jag inte om när jag var liten, men när vi lärde oss att röra ner en burk fryst, rårörd jordgubbssylt i så är den helt fantastisk! Har du nu inte rutinen att göra just sån sylt för att använda just till detta såklart, så kan du nog köpa lite frysta jordgubbar, tina och skiva ner, för att få lite mer fräschör. Eller frysta hallon kanske? Jag gör saftsåsen på egen saft (körsbär var det jag hade nu), men köpesaft av bättre kvalitet går också bra.

Saftsås, ca 4 portioner

2 dl koncentrerad saft
1,5 dl vatten
1,5 msk potatismjöl
1 burk (typ 6-8 dl) rårörda jordgubbar (se ovan)

Blanda saft, vatten och potatismjöl och koka upp under omrörning. Ta från värmen när det börjar koka, och kyl ner (i vattenbad om man har bråttom). Rör sedan ner jordgubbssylten eller hallon, eller vad du nu har till hands för bär.

Nu har du den bästa desserten, frukosten, eller mellisen för alla julens dagar! Världens bästa comfort-food när julen inte blev som du ville – men kom ihåg att Ris a la Malta är ALLRA godast när man är lite hungrig!

Den mörkaste dagen…

21 december, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

…men med det fantastiska budskapet att nu vänder det! För även om det bara handlar om någon minut ett bra tag framöver, så är ändå känslan att det går åt rätt håll med dagsljuset en stor lättnadskänsla.

*Glad över våra nya fönsterdörrar som släpper in det lilla dagsljus som finns. Och så granen som sprider ljus övriga dygnet såklart!*

För min egen del känner jag också att det vänder – vilan jag fått i veckan hjälper, vilket känns SÅ skönt. Det innebär ju däremot såklart inte att jag är ”good to go” direkt, men som med ljuset så går det åt rätt håll. Jag har ett uppföljande samtal med läkare precis i början av januari för att utvärdera läget lite, men vågar inte gissa på hur det kommer kännas tills dess. Vi får se helt enkelt, huvudsaken nu är att jag känner att det hjälper att vila.

Jag har i alla fall landat lite i att min ”dipp” i stort sett är en missbedömning av hur mycket energi det går åt för min hjärna i vissa aktiviteter. Jag har helt enkelt inte helt förstått och accepterat att kostnaden för fokus och prestation är så mycket högre nu än innan utmattningen, och har tänkt att alla mina goda förutsättningar har räckt, vilket det ju inte har. När jag väl vilat tillbaka mig till lite närmare min nya norm så ska jag försöka utvärdera och justera mitt arbetsupplägg lite. Det ska nog gå bra.

Men hörni, jag måste också bara prata lite jul – visst jag tycker det var längesen jag hade nån julkänsla, men i år måste det vara någon form av rekord? Vi firar ju en superlugn jul själva här hemma, så det är inte direkt nån stress vilket är skönt, men någon julkänsla vill heller inte infinna sig. Julpynt, julgran och adventsstjärnor till trots – jag bor ju mitt i en julidyll – så känns det noll som jul. Alla julklappar är i alla fall klara, och vi har gemensamt bestämt maten till julafton (det blir inte julmat utan istället blir det oxrullader). Bästa stunden på jullovet blir gissningsvis den traditionsenliga uppesittarkvällen med ostbricka, massa exotiska frukter och lite kallskuret, hela familjens favorit. I år hoppar vi över Bingolotto däremot, och siktar istället på nån film som de stora barnen och vi vuxna kan titta på tillsammans efter att Filip lagt sig.

Hur känner ni själva, är det någon julfeeling eller är det helt kört?

Ärad vare gud i höjden…

20 december, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

…denna har jag gjort i slöjden! Skämt åsido så blev jag faktiskt klar med min tröja för ett par veckor sedan. Jag stickade den utifrån ett ”kit” man köpte på nätet med garn och beskrivning, men jag valde färgerna själv, och även om det lätt är tusen fel på den där jag tappat maskor, tappat räkningen eller bara gjort fel, så är den ändå såpass ok att jag kan ha på den i ”allmänhetens åskådan”. Och jag känner mig jättestolt! Har ju bara stickat några vantar innan, det har blivit mycket guider på youtube för att fatta vad allt i stickbeskrivningen betyder… Här är den!

Garnen är alpacka och merinoull, så även om det INTE är billigt att sticka (800 kr för garnet här) så hade en tröja i samma material kostat mig mer på nätet. Men framförallt kan jag ju göra den som jag vill! en krage i en höjd som passar mig, och jag kan anpassa den åtminstone lite efter hur jag gillar en tröja.

Man ska dock tydligen ”blocka” den när man stickat klart (blöta ner och plantorka i rätt form) men det har jag inte gjort än pga har inget ulltvättmedel hemma. Gillar den lilla puffärmen som ger den lite karaktär!

Tröjan är stickad uppifrån och ner med raglanärm, med rundstickor, vilket ändå kändes hyfsat smidigt. Faktiskt kände jag OMEDELBART att jag ville sticka en till, men i ett helt annat garn och med lite justeringar här och var, så det har jag påbörjat nu. Det är också vilsamt för hjärnan att sticka – förutom vid detaljer där man behöver tänka till – men det är däremot tyvärr inte suuuperbra för nån med musarm, men det får gå ändå.

Absolut hemgjord och nån som kan sticka ser nog alla fel, men jag är glad ändå!

Vila och vila och vila

18 december, 202318 december, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Hej, jag är här, och jag mår ok. På morgnarna mår jag typ som vanligt och känner mig mest jättefånig som går här och är sjukskriven, men allt eftersom dagen löper på så kan man väl säga att det blir himla tydligt att det behövdes lite vila. Jag gör småsaker, i korta stunder, men sen behöver jag vila i allt från 30-60 minuter innan jag orkar göra nåt igen. Jag borde kanske inte göra nåt alls då, kan man tycka, men för mitt eget psykes skull så vill jag ju ändå känna att jag har NÅT att sysselsätta mig med, mellan vilan.

Så jag sköter djuren – och vilar. Jag plockar ur disken – och vilar. Jag stickar en stund – och vilar. Och nu har jag gjort dagens sista aktivitet, köttfärslimpa – så nu blir det vila resten av kvällen och jag är heeeelt slut. Det är himla svårbedömt att veta vad jag orkar med, och blir det fel så blir det som idag att jag blir en zombie strax efter 15 – och då har jag typ inte gjort nånting förutom att vila, sammanlagt under dagen har jag kanske typ en timmes ”aktiv” tid.

I dag gladdes jag i alla fall åt att få se lite blå himmel och en gnutta solljus, det var så längesedan att det kändes nästan konstigt? En vän var över en kort stund och lånade en grej, och då märkte jag att jag har svårt att hitta rätt ord, igen. Det känns ju segt.

I morgon ringer läkaren, får se vad vi kan spåna fram tillsammans. Just det, ett av barnen har en ful hosta, hoppas inte den eskalerar får då får jag ändå inte vara själv hemma och vila i morgon och det behövs. Helgerna blir ju heller inte så mycket vila för hjärnan just.

Dagens stora mål i morgon blir att åka in och träna – det är ju ett basbehov för att må bra, och även om träningen får anpassas efter förutsättningarna så är den i sig en förutsättning för att må bättre.

Kram på er, stressa inte ihjäl er nu inför julen!