När jag gick runt och kikade i trädgården häromdagen så hittade jag till min stora glädje små, små persikor som börjat växa i vår medelhavsträdgård (östsidan av huset). De ska säkerligen egentligen plockas bort för att främja tillväxt av plantan, men jag KAN inte förmå mig?! Söta är de i alla fall, som små ludna mandlar! Revita heter sorten, för övrigt, och den ska vara tålig.
Sötmandel gissar jag kommer dröja några år innan vi får ”frukt” på, sorten jag köpt heter ”Papierski” och ska såklart även den vara härdig. Både mandelträdet och persikan ser lite annorlunda ut mot tex vanliga äppelträd, de har många fler små grenar ut från stammen, ända nerifrån marken. Sista exotiska trädet vi köpte var ju äppelkvitten, av sorten Konstantinopel, det var den största plantan av träden och ser ut att trivas finfint än så länge. Det blir ju både soligt och oväntat vindskyddat på denna sida huset, så jag har faktiskt goda förhoppningar att alla tre träd plus vinranka ska både överleva och trivas. Vinrankan förresten, den heter Rhea och ska ge röda, kärnfria druvor. Fick en jättefin planta och här tog jag faktiskt bort fruktämnena för att den i stället ska rota sig och växa ordentligt.
Har planterat vinrankan ”snett” och leder upp alla skott uppåt, för att få en lite tätare växt framöver. Måste köpa lite mer kantsten så jag kan få till rabatten ordentligt här bara.
Det är väldigt kul att ha en lite annorlunda del av trädgården, med plantor som kanske inte är så hemma här – speciellt som i princip allt annat är kulturarvsväxter och sånt som är hemmahörande naturligt i den här delen av landet. Det är ju viktigt för pollinatörer och mångfald, men en liten del kan man ju roa sig att göra sånt här ”exotiskt” med!
För 20 år sedan i dag klev vi ut från kyrkan i Ölmstad (!!!) som gifta! Då var vi 26 år och nu i efterhand ser vi löjligt unga ut, även om vi såklart tyckte att vi var väldigt vuxna då. Vi hade inte ett enda band till Ölmstad då, anledningen till att det blev den kyrkan var att vi ville ha middagen på Gyllene Uttern där mina föräldrar gifte sig, och då låg den nära. Men kanske fanns det nån mening i det med, eftersom vi bor just i Ölmstad nu?!
Det var en tämligen okomplicerad vigsel och fest, med endast absolut närmsta familjen och lite vänner. Vi fotade själva, köpte en bukett som inte var titulerad ”bröllopsbukett”, dekorerade själva och försökte allmänt förenkla, och det blev ett jättefint bröllop, precis lagom för oss.
10 år senare så ville jag ta nya bilder, så vi klädde oss fina och tog med den nu utökade familjen till samma fotoställen som vid bröllopen – alltså Röttlefallen.
Då kom jag dessutom i klänningen, eftersom det var i slutet av min extrema träningsperiod. Nu, efter ytterligare ett barn, en utmattning och förklimakterie så har jag inte ens testat, tror inte det skulle göra nån glad ändå tänker jag. Men kanske kan vi fota igen, någon solig dag framöver – det hade varit väldigt roligt – vi har ju inga ”bröllopsbilder” med hela familjen heller, eftersom inte F var född när vi firade 10 år.
Det blir inget direkt firat just idag, vi ska ta resan som kommer framöver för att fira istället, men det återkommer jag om. Grattis till oss!
Den senaste veckan har varit tämligen intensiv när det gäller belasningen på det sociala kontot – på jobbet. Först höll vi konferens den 20 maj, sen hade vi APT hemma hos mig på gården, och idag var jag deltagare i en paneldebatt på en halvdagskonferens anordnad av länsstyrelsen. Däremellan blev det såklart en sedvanlig mängd möten och så två timmar på skolgårdsfest (inte via jobbet då) i går kväll. Jag tycker det är (oväntat) roligt med alla dessa saker och är verkligen uppe i varv och engagerad när det äger rum, men jösses vad trött jag blir efter. Skillnad mot vid utmattningen är dock att det inte tar fullt lika lång tid att återhämta sig – men i ca 1 dygn efter mår jag absolut bäst i att jobba hemifrån, där intrycken inte blir lika många. Träna brukar dock funka, det är ju lite av en annan sorts muskel, bokstavligt talat 😉 Jag har döpt fenomenet till att jag blir ”eventbakis” i alla fall, tyckte det beskrev känslan rätt bra!
Hade aldrig i mitt liv trott att jag skulle kunna stå och prata inför folk utan att känna mig nervös. Eller att jag skulle jobba med det jag gör nu heller för den delen, oväntat och roligt!
Det var dagens korta navelskådning, nu är det barn som rycker i mig så mer blev det inte visst…
Som jag skrev i förra inlägget så var jag ute och fotade i kvällssolen i det fantastiska vädret i tisdags, och här kommer lite mer bilder från det. Väldigt glad att det har kommit regn idag, men har inte hunnit gå ut o kolla regntunnorna för att se om det varit några mängder ”värda namnet”, som ju faktiskt behövs. Inte så fotovänligt väder i dag i alla fall…. brrr…
Alltid lika fascinerad av hur död vinrankan kan se ut för att sen ändå komma till liv varje vår. I år har den fått lite extra kärlek och omsorg genom att få bättre stöd bland annat. Det behövs, katterna använder den gärna som klätterleksak – och nu när vi byggt en pergola över kom de även på att de helt plötsligt kunde ta sig upp på vårt tak. Jag TROR att de tänker att allt vi byggt enbart är för att de ska få en rolig klätterställning, haha!Har preppat med automatvattning till alla krukor för att testa inför semestern. Älskar att vinrankan liksom fick ett annat uttryck nu när den är inbyggd. Vårt lilla hönshus är så fint mot grönskan. Mitt minsta lilla hjärta!En av de allra bästa sakerna med själva vårt hus är utsikten genom köksfönstren. Tänk att jag kan stå inne och se allt det här vackra (om jag nu inte kan vara ute vid nåt tillfälle, det är ju liksom ännu bättre)Våra tre stallkatter är högt älskade och tämligen bortskämda – både med kel och gos, mat och små boplatser lite här och var. Älskar att de alltid finns runt benen på en när man är ute – även om just den här lilla donnan är lite skygg och inte vill bli klappad. Tänkt att allt det som finns i själva trädgården på bilden ovan inte fanns för tre år sedan? Vår målbild är en riktigt lummig och frodig trädgård, men det lär vara ett projekt som pågår hela livet. Inte mig emot.
Det ALLRA mest hektiska med trädgården är under kontroll nu, vilket gör att man just bara kan gå runt och njuta, kika lite på allt fint, spontanrensa lite ogräs och annat som bara liksom faller en in. Det är ju det roligaste, att se nåt som man känner för att göra och så ha tid att göra just det, även om det egentligen inte står med på nån lista.
Men, nu är det skitväder och resten av kvällen tänker jag högaktningsfullt ägna åt att spela det nya Assassins Creed – en morsdagpresent lite i förskott. Har bara hunnit testa det lite, men det ser otroligt lovande ut, och jag ser fram emot många kvällstimmar här (istället för att kolla tv, det är ju inte så att tiden räcker för båda – det blir heller inte så långa stunder åt gången så spelet kommer nog räcka ett bra tag, kul!).
Igår kväll när det var sånt fantastiskt väder, fick jag både tid och lust att ta med kameran ut i trädgården. Det gör mig så himla varm och go i hjärtat att gå runt och titta på allt smått, och med kameran är det väldigt roligt att krypa lite nära och fota. Här kommer en liten fotokavalkad av det som finns i trädgården just nu:
Nejlikerot – Geum – är nog en av mina absoluta favoritväxter. Har inte haft den tidigare men har köpt och planterat här sedan 2-3 år tillbaka, och det är ju en helt otrolig växt. Den kräver inte så mycket och här blir den både stor, frodig och blommar prick HELA sommaren, långt in på hösten. Den på bilden ovan tror jag heter typ Mai Thai, och är så himla fina färger i. Den här är lite piggare i färgen och ger en riktigt färgklick, den är också större och grönare än den ovan, så den tycker jag väldigt mycket om med. Vet dock inte vad den heter….En annan favorit som inte är HELT oproblematisk är aklejan. Den fanns i massor på gården när vi flyttade hit, men bara den blå-lila varianten. Den här är därmed något av en överraskning, för JAG har inte sått någon i den här färgen, men jag tycker den är otroligt fin. I år har jag däremot både köpt och sått ett par nya sorter som jag hoppas ger både fler blommor och korsningar, så nästa år blir det kanske ännu fler sorter. Den lilla backsippan är nästan ÄNNU vackrare när den har blommat över? Den blir som en mjuk liten luddig boll, och är säkerligen superfin att ha i buketter med. På östsidan, ”medelavssidan” har de nya växterna börjat etablera sig fint, hoppas bara nu att de klarar frosten som verkar komma (SUCK). Här ligger en droppslang kopplad till en IBC tank som samlar regnvatten – jag hoppas på påfyllning i den i morgon när det verkar finnas chans till lite mer regn. Rabatterna ute i trädgården som vi anlagt i omgångar sedan vi flyttade hit för tre år sedan, börjar bli lite frodigare. De är en mix av planterade blommor, självsådda blommor och en hel del som jag flyttat från köksträdgården som varit översållad med kvickrot. Bakom äppelträdet och bågen ser ni den senaste rabatten, mestades fylld med delade växter eller sånt som fröat av sig. Den kommer ju behöva lite vatten tills den är etablerad, så den är jag lite orolig för i torkan (även om jag försöker punktbevattna där det behövs mest). Jag har oftast en liten hjälpreda med mig ute, han går och skrotar runt med sitt men kommer gärna och tittar på blommor och sånt jag håller på med. Man måste ju också undersöka vilka blommor som doftar godast. Älskar att faktiskt alla barnen (även om det är i varierande grad) på eget bevåg kan uttrycka att något i trädgården är vackert. Att kunna se allt fint omkring ger ju en omedelbar lyckokänsla!Den här lilla busken har jag inte en aning om vad det är, den blommar helt fantastiskt nu och är helt översållad med dessa små vita blommor. Den liknar en körsbär, men det är det inte. Någon som har en gissning?Vi försöker ha fauna-depåer lite överallt, och en stor bit av den gamla lönnen som föll ligger kvar som insektsboende. Roar man sig med att räkna årsringar är det nog uppemot 150 – men jag saknar den som den var när den stod kvar. Absolut varenda liten plätt på gården är också belagd med små violer. De är dessutom lite för söta för att rensa bort, så de får vara kvar även om det ser lite stökigt ut. Nere vid pergolan vid växthuset, den vi byggde förra året, har klematisen börjat blomma. Den har inte nåt någon vidare höjd ännu, men det hoppas jag kommer. Väldigt vackra blommor i alla fall!Sen sprack solen igenom de få molnslöjorna som fanns, precis innan den gick ner, och allt blev sådär sagolikt vackert!
Det var allt för idag, det kommer ett inlägg i morgon med för jag tog maaaaassor med bilder… Kram på er, i det betydligt tristare vädret denna dag!
Idag blir det lite navelskådning om träning och klimakteriesnack – så ni kan anses varnade 😉
I vintras tog jag regelbundet tillskottet Kreatin, det har traditionellt använts för att boosta kroppen och musklerna när träningen kan bli intensiv, men enligt flera nya studier (nu är min källa diverse inlägg på instagram så ni får själva googla om in vill ha bekräftade fakta) så verkar kreatinet även vara en nyckel till kognitiva funktioner i hjärnan. Kvinnor i förklimakteriet och senare kan inte skapa det här ämnet i tillräckligt stor utsträckning, och det är enorma mängder rött kött man behöver äta för att få i sig det i tillräcklig mängd. Nackdelen med kreatin är dock att musklerna man har samlar på sig vätska, och man blir alltså lite tyngre. Tilläggas ska dock att det mest är just i musklerna, så det är inte så att hela kroppen blir ”svullen”, men ändå.
Jag kände mig obekväm och tung, och tyckte inte att jag fick några träningsresultat som motiverade ett fortsatt intag av kreatin, så jag slutade för ungefär en månad sedan. Och tja, jag blev av med den där extra tyngden jag inte kände att jag uppskattade ovanpå den som redan tillkommit efter utmattning och förklimakterie, men fasen – sedan två veckor tillbaka så har jag allvarliga problem att hitta ord igen.
Jag känner inte riktigt att det är som hjärndimman vid utmattning, det är mer selektivt tydligt med att jag tappar ord. Det är för övrigt en galet jobbig känsla, jag VET ju att jag kan det specifika ordet jag letar efter men det är som att fånga en inoljad gris, jag KAN inte få fatt i ordet. Har jag tur så kommer det kanske 5-10 minuter senare, när jag släppt det, men vad hjälper det? Det är också sjukt störande, för man känner sig ju helt plötsligt korkad mitt i allt annat. Så, då är frågan, är det jag som känner mig lite low-key stressad och trött och det är därför hjärnan slår ifrån, eller var det kreatinet som hjälpte upp hjärnans funktion? Jag får helt enkelt starta igen och försöka utvärdera om några veckor (det är ju inga supersnabba resultat).
Sömnen är typ ok när jag äter hormonersättning/spray, kroppen är inte riktigt lika stresskänslig och hjärnan och minnet funkar ändå väldigt mycket bättre. Men ALLT är inte kanon, i perioder är sömnen rätt kass och kroppen har ändå en väldigt låg stressgräns som den klarar av – vilket såklart märks väldigt väl på träningen. Där KAN jag köra flås, men det är en extremt långsam förbättring plus att jag inte riktigt märker av några positiva effekter av att jag kör intensivt ibland, utan snarare tvärtom – kroppen blir stressad och jag blir ledsen för att det känns tungt och jag får liksom inget gensvar i kroppen på det sättet jag ”borde” (=brukade). Svårt att veta om jag ska backa från det intensiva för att det gör mer skada än nytta just nu eller om man ska pressa på och tänka att det ändå är bättre?
Det händer inte ofta längre, men IBLAND kan jag se hur orimligt ett pass kan bli (för mig) och bokar av…
Trögheten i kroppen gör i alla fall att träningen just nu också känns lite deppig, det blir tydligt att jag är tung och långsam och det är deppigt att inte känna att det blir bättre. Jag BLIR lite starkare, så styrketräningen ger (otroligt långsamma) resultat, och den VET jag ju är helt avgörande för att man ska må bra, men som sagt, det flåsiga känns inget kul. Eller är det bara jag som inte gillar flås (har aldrig gjort) och jag inbillar mig trögheten? Fan vet.
Det har pågått lite funderingar över kreatin, hjärntrötthet och problem vid intensiv träning i mitt huvud ett tag nu, just eftersom jag upplever att det inte riktigt funkar, och det blev boostad av Krickelins senaste inlägg på ämnet klimakterium. En kvarstående effekt som mer verkar komma från utmattningen däremot är hur fort jag blir trött i huvudet av sociala sammanhang, det får jag nog liksom bara leva med. Det funkar ju bra att träffa folk och så – bara jag har inplanerad vila. Och jag gillar också spontanitet – kom över och ta en kaffe, då behöver jag inte fixa och dona innan utan det blir vad det blir liksom, så kan vi snacka en stund och så behöver man inte planerar in nån hel kväll som jag kanske inte alltid orkar med. Våga bjuda in dig själv spontant!
Nu ska jag ta helg, det ska sättas lök, morötter och rödbetor och vi ska träna såklart, som vanligt. Hoppas din helg blir kanon!
Ganska många av de bloggar jag följer lägger regelbundet upp ”vad jag läser”-inlägg. Jag tycker att det är ganska ointressant, men det är ju för det i princip aldrig är böcker som JAG gillar. Ganska ofta är det lite ”finkultur”-böcker är min upplevelse, och när det kommer till nöjen (såväl i bokform som filmer och serier) så är jag väldigt ointresserad av finkultur eller ”svårt” innehåll. Jag vill bli underhållen, ivägsvept och framförallt hamna någonstans mentalt som är långt ifrån den plats jag rent fysiskt befinner mig på. På TV (eller streamingtjänster) väljer jag i princip aldrig svenskt, och det gäller ofta böcker med – med undantag från en del svenska deckare.
Jag lägger sällan upp vad jag läser, för jag vet att åtminstone en av mina favoritgenrer är en jag inte delar med nån av er, tror jag. Fantasy har jag läst sen jag var liten, men till min stora glädje har det nu poppat upp en massa ny sådan i lite mer vuxet format – ibland formulerat som ”romantasy” med lite spicy inslag (tänker man att man läser enbart i det syftet blir man nog besviken dock, det är en relativt liten krydda i böckerna jag har läst). Sarah J. Maas hittade jag till via Yogagirl (Rachel Brathen) och hennes instagram, och har nu läst ut 2 av hennes 3 serier som består av vardera ca 5 böcker. Den allra första boken läste jag på svenska, och den var sådär – men vet inte om det var pga halvdan översättare, för när jag gick över till engelska så blev hennes böcker FANTASTISKA. Alltså så att man håller andan när man läser – och det är en bedrift i sig, för flera av dem är riktiga tegelstenar på rund 800 sidor. Den här serien, Crescent city, ska jag just börja läsa, så den har jag inte någon recension om, men jag kan varmt rekommendera ”A throne of….” -serien och även ”A court of…” serien. Testa! De är spännande, oväntade, har fantastiska, komplicerade karaktärer och relationer, och såklart lite romantik – även om det är lite av ett bakgrundsbrus i hennes serier, vilket jag uppskattar.
I övrigt är det absolut thrillers och i viss mån deckare jag plöjer. Den här författaren är ny för mig och jag har bara hunnit en bit, men stadigt återkommande är tex Karin Slaughter, Lee Child, Fexeus, Sofie Sarenbrandt och Lars Kepler. Jag lånar förresten nästan alla böcker via bokbussen som kommer till Ölmstad varje vecka.
Ibland passar det ju bättre att lyssna än att läsa, om man tex lagar mat eller rensar ogräs. Har tidigare hoppat på erbjudanden från tex Bookbeat, men sedan ett år tillbaka kör jag mest med Jönköpings biblioteks egen app ”Biblio” som är alldeles gratis och där du kan låna och lyssna på upp till 5 böcker i månaden. Det går också att låna dem i textform digitalt. Just nu lyssnar jag på Camilla Läckbergs bok Predikanten, en sån där stabil författare där man vet lite vad man får och det är alltid bra.
Tycker för övrigt det går ypperligt att ha en läsbok och en ljudbok parallellt, men jag kan inte läsa två olika böcker parallellt däremot.
Så, är du som jag för lite konventionell läsning av okomplicerat slag så hoppas jag att du fått lite tips! Och även om jag kanske inte tror att jag övertalar nån som inte läst fantasy innan, så vill jag bara säga att ni verkligen missar något. Nåväl, det är er förlust 🙂
Sitter i köket bredvid Lilla F, och har nyss kommit hem från en konferens om Biologisk Mångfald, i Linköping. Annars inleddes veckan med VAB, eftersom F har haft feber och ont i huvudet, men nu känns han piggare och i morgon blir det skola igen.
Vi har haft bra vab-dagar, i går kunde vi ju sitta ute och äta lunch tex.
Men vad kallt det var idag? I går gick vi runt i shorts och T-shirt och skrotade här hemma, han och jag, men idag kommer vindarna rakt från nordan och jag vill inte vara ute utan jacka.
Listan på saker som behöver göras nu på vårkanten börjar åtminstone gå att ana ett slut på. Det är ju tekniskt sett valfria saker, men samtidigt inte – för vill man få skörd av vad-man-nu-tänker så behöver man ju ändå så eller sätta just det, så här på våren. I växthuset är nu all chili och alla tomater ute, och det är automatbevattning både här och i nya landet. Men det är egentligen dags att både så diverse grönsaker, sätta lök och direktså blommor. Problemet är bara att vi inom en relativt snar framtid kommer åka på semester, och även om vår äldste är hemma och har lovat att vattna så är ju heeeelt nya små plantor och frön tämligen känsliga… Men väntar jag till vi är hemma blir det allt för sent med. Ja ja, till helgen ska jag så och fixa så får vi hålla tummarna för regn, även om det absolut inte ser ut så.
Tyvärr verkar våra gamla, STORA äppelträd inte ge en enda frukt i år. Förra året fick vi mängder, men i år är bladen krulliga av löss och det är inte en tillstymmelse till blommor… Kanske är någon form av 3-års cykel, eller så var det bara den galna skörden förra året som gör att de behöver vila i år. Synd i alla fall. Dock verkar de mindre och mer nysatta träden åtminstone ge lite äpplen, så HELT utan blir vi nog inte som tur är.
De behöver enligt kommentarer beskäras, men vi håller på. Vi gjorde en första ordentlig omgång förra året och lite i år, går ju inte ta allt på en gång när det är eftersatt sedan tidigare.
Känns som jag egentligen hade nåt helt annat att skriva om, men som vanligt efter en konferens (oavsett om det är vår egen eller någon annans) så är man tämligen trött i skallen. Nåväl. Eller som vårt absoluta favoritcitat går numer (tack till Carina Berg) – ”Ja ja, nu blev det så”.
Ni vet ibland när man får ett sånt där ryck, börjar organisera nåt och kommer in i ett flow så hela kvällen försvinner? Ett sånt fick jag i går kväll, det var tillfredställande att organisera nåt när hjärnan känns lite kaosig. Nu var det 3 av våra 5 frysar som fick en omgång – de är inte fullstora allihop men ändå.
Det går åt rätt mycket frysar när man vill frysa in bär, sylt, grönsaker och kött om man köper köttlådor, men just nu är det relativt tomt i dem alla (1 är helt avstängd och används inte ens just nu), så det var ett bra läge att frosta av, organisera och städa ur ordentligt.
Alla lådor plockades ut och gjordes rent, mest för att vår 2/3 frys som står i ”maskinrummet” var totalt nerfrostad eftersom vi har haft glass och kakor i den, men barnen har inte alltid kollat att den stängts ordentligt. Nu har vi organiserat om så att det mest är frysvaror som vi vuxna hanterar som står i den frysen:
I de två halvfrysarna (delad kyl/frys) som vi har i köket hamnade istället det som barnen oftast kollar efter – då är det lättare att se (och höra, de larmar) om det inte stängs ordentligt. För att vi inte ska bli helt förvirrade nu i början så sitter de lappar utanpå varje frys med dess innehåll, och sen har varje låda fått en märkning med.
Lätt att se vart allt hör hemma!
För övrigt har vi aldrig något bröd framme – allt läggs direkt i frysen. Det är alldeles för varierande vilket bröd som går åt och vem som vill ha vad, och det känns färskare att ta en skiva och stoppa i brödrosten en sekund än att det ligger framme och blir torrt och tråkigt. Mitt bästa frys-hack.
Allt gammalt och utgånget blev rensat och nu är det jätteenkelt att få en överblick. Väldigt nöjd! Orkar jag ska jag ta tag i den fullstora frysen i garaget i helgen med, annars blir det nån annan gång. Nu finns det så mycket plats att sortera in i här uppe i huset att jag nog nääästan kan tömma den med ett kort tag.
Vi veckohandlar ju alltid förresten, och tvärsemot vad man kan tycka blir det inte ekonomiskt för oss att köpa mycket mat och frysa in – helt enkelt eftersom vi inte gör åt den då utan den blir bara liggande.
Den här helgen inleds åtminstone med någon form av total mental utmattning, relaterat till alla saker man rent mentalt behöver hantera när det kommer till tonåringarna. INTE för att de är på något sätt besvärligare än en genomsnittlig tonåring, absolut inte, men det är fruktansvärt svårt att för egen del hitta rätt balans i vad de behöver. Det är ju såklart enorm skillnad på 18-åringen och 14-åringen och deras behov, och eftersom vår ambition är och alltid har varit att vi vill deras bästa så går det åt vansinniga mängder energi och tankeverksamhet till att diskutera, hantera och fundera kring vilken hjälp de behöver, vad de VILL ha, vad de BORDE ha, vad är lagom, hur gör vi bäst osv. Helt slut är jag nu, och säkerligen ändå inte ens ett dugg en bättre förälder.
Så, vad blir det för helg då? Den kommer inledas med träning – det kommer några veckor nu framöver när det är andra saker inbokade så träningen kommer bli lite lidande, därför extra viktigt att gå på det som jag kan gå på. Sen ska vi försöka preppa växthuset med bevattning och grön-täck, så att jag kan plantera ut tomater och chili där på söndag. Innan vi åker iväg på semester kommer vi behöva ha så mycket automatbevattning som möjligt, äldsta tonåringen kommer ju vara hemma men jag är liiiiiite orolig för mina växter. Mindre orolig för djuren som är mindre risk att han glömmer 😉
Ska också bara njuta av vår ”medelhavsaltan” som jag nu döpt vår öster-altan till, där vi nu planterat ut Kvitten, Sötmandel och Persika som träd, och satt en vinranka på pergola och så hela det fina landet utmed huset då med. Är barnsligt nöjd över hur fint det blev här!
godatankar.com 