Allt på en gång

Det händer så mycket just nu. Förutom min egen obekväma känsla i min kropp så är ju faktiskt det mesta väldigt positivt, så det är många känslor på en gång just nu.

Till våren tar ju tex vår äldsta son studenten, och eftersom allra minst mamma och min bror med familj kommer och firar så känns det nu väldigt mycket roligare med förberedelser. I dag lyckades jag också äntligen få med en tämligen motsträvig tonåring till att inhandla kostym på min lunch, lite stressigt men att överhuvudtaget få med honom är ju en vinst. Han blir så fin! Och ser så stor ut, älskade lilla barn…

Här hemma är det påsklov, eftersom vi båda vuxna jobbar så är lilla F på fritids, men mellankillen har lov och hade LAN natten söndag-måndag. Och sen blir det ju påskledigt med till helgen, DET ser jag fram emot, även om det såg lite tveksamt ut med vädret nu – vi vill ju gärna ha möjlighet att bygga klart altanen. Och på tal om det, nu är trallen lagd på framsidan av den nya altanen, fasaden är målad och stommen till pergolan är uppe. Här saknas det bara en massa skruv i trallen, och några ”takstolar” till pergolan, men på sidan av huset måste vi tvätta och måla fasaden innan vi lägger trallen där. Hade ju hoppats bli klar till påsk, men nu kanske jag mer siktar till Valborg?!

För det händer ju annat här hemma med, i värmen som varit så har ju hela gården ställt sig i startgroparna för att komma igång med växtligheten – och då vill jag ju gärna hinna med att rensa bort gammalt dött skrufs med, och helst rensa lite så inte det får fäste utan blir hanterbart även i sommar. Denna eller nästa vecka kommer dessutom mina tre beställda träd (mandel, kvitten och persika) så de ska hinna grävas ner i närtid med gärna, och landet på östsidan av huset ska grävas klart. De här två grävjobben ligger på han som tar studenten, men jag har tjatat i 2 månader nu och han har grävt klart typ halva landet (2 h jobb) så jag lär väl ändå vara tvungen att göra det själv…

Nån liten buske av magnolia- karaktär, väldigt fin men övervuxen av gräs och ogräs. Nån gång ska jag flytta den, till en bättre placering.

Vi har hav av blå Scilla överallt, och med liiite grönt i gräset så börjar det verkligen kännas att våren är på gång på riktigt. Varje morgon när man går ut för att mata grisar (just det, sålde de sista två kultingarna i går med, mitt i allt annat) så är det en sån kakafoni av fågelkvitter att man nästan blir full i skratt. Kör igång appen (Merlin bird id) ibland, men den har nästan svårt att urskilja alla fåglar när det blir så mycket. I morse hördes i alla fall, förutom de vanliga småfåglarna, koltrast, taltrast, grönfink och rödhake – så kul!

Det är verkligen nyp-mig-i-armen-vackert här nu, att gå ut i en hyfsat ljummen morgon med spirande grönska överallt, med inga andra ljud än lite kacklande från hönsen och så en hel uppsjö av fågelsång. Vi bor MITT i en dröm, och det ska jag aldrig glömma! Jag hade helst velat vara här hela dagarna nu, men på jobbet är det ovanligt mycket att göra, inte minst för att vi ska vara lite semesterlediga framöver. Men, jobbar jag hemma tar jag varje rast till att vara ute, sitta i solen eller pilla lite i landen. På tal om det sista förresten, i går efter jobbet när jag hämtat F från fritids så skulle jag bara ut och klippa ner lite dött. Satte på en ljudbok och gick ut, i vad som kändes som typ en halvtimme, men när jag kollade ljudboken hade det gått över en och en halv timme?! Haha, man bara försvinner när man kommer ut sådär… Blev lite stressigt med mat och sånt sen bara…

Morgonsol på stallet

Sjung om studentens halvdana dag…

Till sommaren i år så händer något som både är jättenormalt och jättekonstigt – vårt äldsta barn tar studenten. Han går nu sista terminen på el-programmet på Bäckadalsgymnasiet (och har en taskig lågkonjunktur i bygg att komma ut till), och blir ju därmed student. Det känns himla konstigt att ha ett barn som är så stort, för jag tänker att han är som lilla F ungefär, som är 8 år och som sitter mitt över mig vid bordet och färglägger.

Men oavsett om det är konstigt eller ej att vi nu har ett så ”vuxet” barn så har jag lite ångest över själva firandet. I normala fall så firar man ju genom att släkt och vänner samlas vid skolgården för utspring, och sen bjuder man på studentmiddag/studentfest hemma under kvällen, där studenten i bästa fall gör ett snabbt inspel innan hen sticker ut och festar.

Men, sedan ca 7 år tillbaka har jag pga anledningar jag inte tänker gå in på nu eller här, ingen kontakt med min pappa (O’s morfar). Det hade väl inte varit så himla komplicerat om det inte är för att mina föräldrar fortfarande bor ihop. Så nu kommer vi alltså stå på varsitt hörn av skolgården antar jag, och sen kommer ju inte O’s morföräldrar komma hem till oss och fira antar jag. Det blir, som med alla högtider sedan dess, mest en situation som gör mig väldigt, väldigt ledsen – och arg med för den delen. Som med alla högtider blir det hattigt och halverat.

Barnen firar födelsedag med oss här hemma tex, och åker sen till mormor och morfar och firar där liksom. Det ska tilläggas att vi bor typ i samma stad. Det är vad det är, men det gör att det känns väldigt avigt att ordna studentfirande (vilket vi ju kommer göra ändå såklart, för O).

Tror att han var lite yngre än Filip är nu här. Men ja, vi har tre pojkar som är väldigt lika varandra!

Nu brukar ju inte studenter vara hemma så långt stund ändå, men kanske blir det också så att han med sitt scoutgäng drar upp för att fira studenten genom att hajka i scoutlokalen ute i skogen, så då ser vi honom definitivt inte på ett tag. Jag kommer ändå bjuda in min bror med familj från Göteborg, och maken sin syster från Malmö och bror från Vimmerby (typ), men det är ju inte alla som kan ta ledigt en fredag bara sådär heller.

Jag vet inte om HAN bryr sig jättemycket, men JAG blir väldigt ledsen av det hela. Jag vet ju att vi inte är de enda med en ”komplicerad” familjerelation – kan ni inte komma med lite tips på hur ni har löst lite liknande situationer?

Födelsedag och rehab

I helgen som gick firade vi Filip, som fyllde 8 år igår. Nån gång frågade mina stora barn om jag tycker mer om honom, eftersom han blir mycket gosad och lekt med – och jag gosar ju inte och leker med dem NU, men påminde om att jag har gosat och lekt precis lika mycket med dem när de var i hans ålder. Kan tänka mig att den känslan av ”orättvisa” lätt uppstår när det är långt mellan barnen och när den typen av kärlek man visar ett yngre barn är så synlig, med gos och lek, medan kärlek till en tonåring består av helt andra insatser. Var ändå tvungen att rannsaka mig själv när jag fick frågan, men jag älskar dem ju precis lika mycket så det var snabbt gjort.

Sen kan jag ju såklart uppskatta att han är till så himla mycket hjälp, med sin städvilja och arbetsvilja rent allmänt – DET är ju en annan femma (och den liknar inget jag sett i några andra barn, haha)

I alla fall, Filip fick scout-prylar (inkl kniv som han blev mycket glad över), radiostyrd bil och sen en massa leksaker från kompisar som kom på kalas. Note to self – ska han ha kalas nästa år så ska vi hyra in kalaset nånstans, man får ju lite lagom stresspåslag över att ordna så att alla har det bra, äter nåt, ingen är ledsen och ingen gör nåt som skadar saker eller personer… puh.

I går var jag hos en sjukgymnast (nu ska vi se, det heter säkert nåt annat, men ni fattar vad jag menar), för att börja reda lite i vad det är som gör att jag har ont i höften hela tiden. Hon började med att konstatera att jag inte kopplar på mina djupa rump-muskler (det var jag inte förvånad över) men också att jag svankar ”lite för lite”, vilket kändes mer förvånande. Jag har fått rehabövningar som jag ska köra i 2 veckor till nästa besök, såna där fånigt jobbiga övningar trots att man knappt gör nåt. Min egen misstanke är att min dåliga muskelaktivering beror på något annat, men jag har ändå lite förhoppning om att kanske komma framåt i att hitta den orsaken framöver.

I dag blir det egenträning igen, är fortfarande förkyld och hostig men behöver också bara få röra mig lite. Inget flåsigt pass alltså, utan lite lätt styrka och rörlighet får det bli. Och så min höftträning då.

Dag 729 i januari

Jag: Oj, tänk att det ändå nästan är februari redan, vad fort det gick!

Också jag: Herregud, den här månaden tar aldrig slut, det blir ALDRIG vår, det är sååå deppigt….

Det är svårt att förhålla sig till oxveckorna, dagarna känns evighetslånga samtidigt som enheten ”veckor” samtidigt känns som de går väldigt fort. Man kör liksom ner huvudet och tar ena foten framför den andra, och inspiration och kreativitet ligger kanske inte på topp.

Men men, man tar sig ju för saker ändå. I helgen var mellankillen iväg med fritids i Branäs och åkte slalom, och då passade vi på att ta tag i en liten surdeg på hans rum som legat i nästan två år. När vi renoverade badrummet behövde vi gå in i väggen bakom (i sonens rum) för att fixa med den vägghängda toastolen, och sedan dess har vi bara ställt tillbaka gipsbiten vi skar bort. Nu fick vi tid att med gipsbruk, reparationstapet och lite ny färg göra iordning ordentligt. Det är inte mitt färgval, men han var nöjd och det är väl ändå ett tonårs-värdigt rum antar jag.

Det blev lite bökigare än det behövt vara eftersom jag åkte på mitt livs första ryggskott i fredags. Vet inte om det var nån konstig bieffekt av naprapatbesöket dagen innan, eller om jag gjorde nåt dumt på träningen den kvällen, men i alla fall låste sig hela ländryggen ända ner i svanskotan. Fick inse att det inte var aktuellt att träna på lördagen, men försökte röra på mig efter bästa förmåga, och idag är jag bara lite stel och öm. Segt att vara 40+ ibland alltså…

Vad gör ni, i det mediokra vintervädret?

Ut på tur och aldrig sur…

Alltså det har varit en riktigt, riktigt kass avslutning av den första jobbveckan. En sak berodde helt på min egen klantighet och att jag inte tänkte mig för (orkar inte ens skriva om det för det gör mig bara arg och ledsen), och den andra var ett relativt stort tonårsrelaterat problem som ”dök upp” och som behövdes hanteras i går.

I dag har jag gjort mitt bästa för att ha en bra dag tillsammans med Filip, det har bara varit han och jag i princip hela dagen då de stora varit iväg och maken först tränar och nu är på vandring med sitt träningsgäng och ska sova i vindskydd.

Så, Filip och jag har åkt längdskidor. Det var spårat här borta på ÖIS (typ 500 meter bort) och den slingan är typ 3,5 km, så precis lagom för någon som inte åkt så mycket och som bara har ganska kassa barnskidor tänkte jag. Hade dock *glömt* vilken otrolig parvel han är, så faktiskt blev det en runda på förmiddagen och sedan en till efter lunch och lite fika hemma, gud vad han kämpar på!

Han har bara såna där barnskidor där man spänner fast foten med band. Har ett par lite större barnskidor, men pjäxorna till dem är i storlek 35 och inte 31-32 som han har, ska se om jag hittar några på second hand kanske.

Det var otroligt mysigt, och det är så många som hejar på barnen i spåren och alla är så snälla och trevliga. Lagom med backar och helt ok spår, i fina omgivningar (i ett elljusspår om man vill åka när det är mörkt). Älskar det verkligen…. Kände också skillnad i år, visserligen känner jag mig tung, men jag känner mig också stark och det är en SÅN befrielse att känna att kroppen liksom bara är med på det man vill göra! Nu åkte vi ju inte i superfart, men känslan fanns ändå där, och gjorde mig väldigt glad. Den fanns till och med där när vi knatade upp och ner i en stor pulkabacke efter skidåkningen, kul att ha lite tryck i benen!

Blir glad över att åka skidor, och av att se Filip kämpa på utan minsta antydan till gnäll och i bra fart!
Från pulkabacken innan vi åkte hem för kvällen.

Så om vi bortser från torsdagen och fredagen så har i alla fall idag varit en fantastiskt fin dag, jag är så otroligt tacksam över att det kom snö OCH var soligt just över en helg! Det ser ju ut som det ska töa bort rätt snabbt nästa vecka…. Förhoppningsvis kan jag ta mig till Asecs golfbana i morgon och testa deras spår, där har jag aldrig åkt. Vill ju ha spår i fin natur främst, och helst inte bara åka i en liten slinga, om jag verkligen får ta i och önska. Vet iofs inte hur långt deras spår är heller, men vi får väl se ändå.

Relationer eller?

Jag satte mig i soffan en stund vid sju, för att skriva om nyårsmenyn (jag blev aldrig klar med det och det är ändå helt ointressant). 2 sekunder efter jag satt mig ner så kommer en katt och sätter sig i knäet (händer mycket sällan så det var väldigt mysigt), samt två barn som prompt ska klappa katten i mitt knä när den ligger där. De pratar givetvis oavbrutet med mig, obekymrat om vad den andre säger eller vad JAG gör. Några minuter senare kommer det sista barnet hem och nu har jag tre barn samt en katt, som alla vill ha min uppmärksamhet, svar eller något annat av mig. Javisst, maken var och tränade men det hade ändå blivit likadant.

Missförstå mig rätt, att barnen pratar med mig är en av de saker jag älskar mest och tycker så mycket om, men just när alla villhöver något av mig samtidigt och det också är när jag behöver få sätta mig i lugn och ro några minuter, då blir det också skitjobbigt. Det går åt så otroligt mycket mer mental kraft för mig än för maken (ingen shaming på honom, men jag önskar också att jag kunde vara så ifred i mitt eget hem ibland). Jag lyssnar efter bråk som är på uppgång, om nån blir behandlad illa, om någon gör nåt den inte ska eller om det för den delen blir helt tyst (ni som har barn vet). Jag håller reda på när var och en åt sist, om den behöver göra något (duscha, äta, gå ut lite) och försöker se till att de sysselsätter sig med något. Jag försöker VERKLIGEN vara lika obrydd som maken, men det är lika görbart som att be mig flyga eller göra en pull-up för den delen.

När det enda man vill är att vara ifred en stund, i sitt eget sällskap… undrar om det blir nån skidåkning i år, har ju inte direkt varit på gång hittills i vinter i alla fall. (Gammal bild alltså)

Så apropå det där jag nämnde lite hastigt häromdagen om att jag skulle vilja ha ”Relationer” som fokus ord för 2025… Jag har funderat rätt mycket på det, och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. Har jag varit på jobbet är mitt sociala behov tillfredsställt och slut, är jag hemma och barnen är hemma tar slut, och på helgerna vill jag oftast ha lite ork till att göra annat och dessutom hänga med maken. Det finns liksom inte riktigt tid eller energi till att lägga så väldigt mycket mer tid på relationer än jag gör? En stund efter träningen finns lite ork, och tid, men det är ju inte så mycket att den stunden kommer göra något magiskt, ska jag träffa en kompis som inte är på samma träning så blir det ju också lite lamt – ”hej, vill du träffas i typ max en timme bara du och jag för jag har en lite lucka nu att vara social, men sen måste jag hem och lägga mig för att orka med mitt liv?”

Nu märker jag ju att de stora killarna allt oftare kanske INTE hänger hemma, utan hänger med kompisar, vilket gör att jag i alla fall kan släppa deras behov en stund. Ja förutom att jag vill se till att de får mat och kommer hem i tid för att orka med SITT liv då. Det blir kanske mer social ork över framöver, jag hoppas det i alla fall, för till och med en fd utmattad introvert själ tycker ju väldigt mycket om att hänga med nära vänner. Men ska jag verkligen ha ”Relationer” som ord för 2025? Jag vet inte riktigt ja… Jag får nog tänka en vända till.

Oliver 18 år!

Jag skriver sällan om de stora barnen, för de är sina egna och har sin egen integritet. Men när man fyller 18 måste jag ändå få skriva ett kort grattis-inlägg…

Du har blivit så vuxen, ibland, och skjortan du fick i våras sitter lite tajt över axlarna – du tränar typ hela tiden så inte så konstigt. Du är otroligt självständig och tar ansvar för det mesta när det gäller dig själv. Ditt gymnasieval känns rätt och jag tror du kommer trivas som elektriker – med undantag för de tidiga morgnarna då – för en morgonmänniska är du dårakt inte.

Jag är så otroligt glad att du har ett så gott gäng kompisar i ditt scoutgäng, ni hittar på en massa roligt och en hel del saker jag är glad över att jag hör om först i efterhand. Men du är modig och oväntat tålig när det gäller frånvaro av bekvämligheter, som tex ett tak över huvudet när man är ute och hajkar, eller värme när det inte går att göra eld. Bara du får mat, för DET blir du inte bra utan.

Din plan för sommaren är att gå Explorer-Belt, en vandingshajk i Europa under 10 dagar när du ska gå 30 mil med en kompis, det gör mig superglad för även om jag kommer oroa mig massor så vet jag att du kommer uppleva så mycket och få så många minnen.

Det var så längesedan du var så liten, och du blev så fort stor. Jag fattar att det är rätt ointressant vad jag säger och gör, men de stunder du känner dig pratglad gör mig väldigt glad.

Inser också när jag kollar på de här gamla bilderna att du är väldigt lik båda dina brorsor – till utseendet alltså, för till sättet kan man knappast vara mer olika!

Grattis Oliver, älskar dig massor och ser fram emot att du snart tar körkort och kan skjutsa runt på din gamla mamma, om hon mot förmodan skulle vilja ta ett glas bubbel på stan. Så stolt över dig!

Snart över

En liten hand rör vid min arm. Jag slår upp ögonen men det är alldeles mörkt, jag måste nyss ha somnat.

-Jag drömde läskigt, säger en liten röst

Jag makar in mig en liten bit i sängen och gör plats för en liten kropp bredvid min, hans huvud på min axel och vi somnar nästan omedelbart. En stund senare håller armen på att somna och jag petar på den lilla kroppen.

-Dags att gå över till din säng, säger jag. Men idag vill han inte, det var väldigt läskigt och han vill sova mellan oss.

-Hämta kudden då, viskar jag. Det gör han.

Han kommer med kudden och flyttar in i mitten, jag vänder mig mot honom och hans lilla kropp passar så bra in mot min, jag håller om honom och hör hur han somnar. Jag nosar på hans doft, hur den kan vara så varm och torr, små barn luktar aldrig illa, bara varmt. Vet att jag kommer sova kasst för det blir för trångt, men njuter ändå av stunden, för snart är dagarna när en liten varm kropp upp och lägger sig bredvid min över, och det finns få saker jag kommer sakna så mycket som detta då.

Sov gott, mitt hjärta.

Tre drömmar

Jag skulle behöva ungefär tre liv till, parallellt med det som pågår nu känner jag. Jag vill så himla många saker och det finns helt enkelt inte tid till allt (eller ja, inte resurser heller till vissa saker förstås). Man kunde ju tycka att det är väldigt onödigt att drömma för jag vill ju inte byta ut det som faktiskt har varit (är) en dröm med att bo här på gården, men jag har av någon anledning just nu ett behov av att drömma lite och fundera på saker jag skulle vilja göra. Tror det kommer varje höst, med känslan av nystart, och för varje gång blir jag nog liiite klokare på vilka val jag ska göra.

Ni vet nog redan många av sakerna, men ibland väcks det till liv igen. Lusten att skriva till exempel. Här har det varit lite skralt, men jag skulle ju vilja skriva en bok. I verkligheten får jag ju bara inse att jag inte har tiden att lägga på detta – och i och med att jag har ett jobb som till stor del utgår från att jobba vid ett skrivbord så vill jag absolut inte lägga mer tid på att sitta framför en dator. Jag fattar ju själv att det inte funkar som det är nu, men suget finns ändå där såklart. Kanske kommer det en tid då det finns mer just tid att lägga på detta, när datorn inte rörs övriga tider på dygnet och en stunds kroppsvila bara är skönt, då ska jag skriva.

Jag läser om folk som åker på skrivarhelger, och jag kan absolut förstå lugnet i att inte ha all vardag som ropar på en när man skriver – däremot så behöver jag ju inte direkt åka någonstans för att få vackra, lugna och inspirerande omgivningar direkt.

Sen har jag också hört ganska många i min omgivning som haft exakt den sortens semester jag drömmer om när barnen är lite större – där de har åkt antingen i vanlig bil eller i en liten camper-van och spontant valt hotell runt Europa och sen vandrat. Alltså vilken dröm… Vi har varit föräldrar i nästan 18 år nu och det jag kan sakna är verkligen möjligheten att vara spontan. ”Det går att vara med barn med” kanske du tänker nu, men dels är det absolut inte enkelt att hitta hotellrum för en familj på 5 lite spontant och dels blir det dyrt, för att inte tala om att alla tre barnen också ska vilja vandra så det inte blir en massa gnäll… Så att spontant och utan planer bara åka dit näsan pekar, det drömmer jag om! Och att få vandra med då… Har sån längtan efter den här typen av semester, men tänker att det kanske kommer möjligheter till det allt eftersom barnen blir stora – och då saknar jag väl att semestra med dem såklart.

Kan absolut sakna att bila till Kroatien med, och med många stop i Tyskland, även om de resorna varit allt annat än spontana. Så små barnen var här! (Och vad lika Filip och Lukas är varandra – Filip är ju inte med på bilden här däremot)
Vi har aldrig varit iväg och vandrat ”på riktigt”, men de flesta vandringsleder runt om här har vi testat. Vi lärde oss ju inte det förrän strax innan pandemin kom, så med tre barn har det inte blivit så jättelånga utflykter. Det har dock varit så himla härligt att vandra med barnen också, men nu när två är tonåringar är allt outhärdligt tråkigt, jobbigt och pinsamt tydligen…

Den tredje drömmen är ju den vi har här – vår gård, men då att få mycket mer tid att arbeta med den och med djuren. Det är alltid saker som behöver göras och så vill vi ju ha det, men det blir frustrerande när man inte hinner med nu när vi jobbar igen. Vissa saker kan man ju skjuta på, men allt går inte det med heller. Och det är ju så roligt att jobba här! Skulle utan problem kunna sysselsätta mig hela dagarna, och jag skulle älska det. Den här drömmen jobbar vi ju som sagt på här och nu, och med någon form av långsiktig plan att jobba mindre under sommarhalvåret, men att vänta på saker alltså… det är ju inte min starka sida direkt. Svårt med, för även hur mycket vi än budgeterar mat och omkostnader och gör i princip allt jobb själva så kostar ju material och även djurfoder en del, och hur som hur är vi fem hungriga personer som ska ha bra och näringsrik mat varje dag. Ni vet – priviligierat gnäll, ni har hört det förut.

När man odlar så vill man ju gärna även hinna ta hand om allt, men det tar ju såklart massor av tid. Ska skriva mer om just tomaterna nån dag för övrigt.

Drömmar, drömmar, drömmar. Livet utan dem vore ändå trist – samtidigt är det faktiskt inte svårt att se den dröm i lever i just nu. Tur man kan ha många saker i huvudet samtidigt!

Semestern 2024

För det första – jag är verkligen inte klar med vare sig sommar eller semester. Jag skulle allra helst vilja vara ledig i fyra veckor till, eller åtminstone två, men det är ju som det är och jobbet (och en fast månadsinkomst) kallar. Det är inte jobbet i sig jag är osugen att gå tillbaka till, men jag är liksom inte FÄRDIG med semestern, och framförallt vill jag inte vallas in i vardagslunken igen där vardagarna försvinner och det känns som hela livet rinner mellan fingrarna. Förlåt för o-pepp. Men jag tänkte i alla fall försöka sammanfatta själva semesterveckorna, på samma sätt som jag gjorde förra året.

Maten : 7/10 zucchinis

Jag vet nästan inte vad jag ska skriva för betyg här, för den här semestern har vi ju nästan hela tiden varit hemma och all mat vi lagat har varit väldigt god, men jag saknar kanske lite ”semestermaten”, den man upplever utomlands, och som intas på en uteservering på en restaurang.

Att kunna äta mycket odlat på gården är ju det allra bästa!

Väder: 7/10 solar

Eftersom i princip hela vår semester har utgått från att vi arbetat med saker hemma på gården så måste jag ändå säga att det varit ganska perfekt väder för just det – när väl de inledande veckornas regn gav med sig. Kalla nätter har erbjudit svalka vid sovtid, men med baksidan att badtemperaturen speciellt inledningsvis varit ganska kall. Det enda jag saknat lite – i och med de svala nätterna – har varit några riktigt ljumna och varma sommarkvällar.

Bättre temperatur i vattnet i slutet än i början av semestern dock.

Odlingen: 7/10 gurkor

Jag måste ändå säga att min ambition och insats för årets sådder och odlingar faktiskt har varit mitt i prick. Lagom med plantor av tomat, chili och till stor del blommor, men något för mycket gurka kanske. Än vet vi inte hur skörden blir av majs och vaxbönor, men zucchini verkar också gå ganska lagom – eller ja, det blir ju alltid extremt mycket men med grisarna så är det liksom inget jätteproblem. Det enda jag får konstatera är väl att det inte GÅR att fröså nästan något hemma, det hinner helt enkelt inte ta sig innan det konkurreras ut av ogräs, eller så torkar det för jag inte hinner vattna små fröer tillräckligt aktivt.

En dags skörd av zucchini

Utflykterna: 7/10 bilturer

De utflykter som blivit av i år har i princip bara varit över dagen, för att fika, köpa glass eller för att åka och bada. Vi har bara varit borta en enda natt – hos svägerskan i deras sommarstuga i Västervik. Den utflykten var dock kanon, så det som drar ner betyget är väl kanske att vi inte hunnit göra FLER utflykter. Eller jo, vi var hela familjen ute en heldag och paddlade kanot från Bunn till Ören, DEN utflykten var verkligen toppen! Att det blivit så få har inte bara berott på att vi haft en hel del projekt på gården, men båda de två stora barnen har varit iväg hos kompisar i så stor utsträckning att det liksom inte blivit av. Jag känner att jag kan sakna att åka iväg och bo på hotell nån natt – eller ja, på ett sätt saknar jag ju att åka på en bilsemester i Europa också, men vill samtidigt verkligen inte lämna gården nu på sommaren när den är som vackrast.

När vi inte längre bor nästan vid stadsparken så blir det ett ypperligt utflyktsmål för leksugna barn.

Djuren: 7/10 grisknorrar

Vi fick ju lite oväntat griskultingar förra veckan, ungefär en månad tidigare än vi trott! Det var en höjdare, för de är galet gulliga och väldigt roliga att sitta med och gosa lite mer. Katterna är som alltid följeslagare på gården – när det passar dem – och hönorna är, tja, hönor. Det mesta flyter på liksom – mitt önskedjur fjällnära ko får vänta lite.

Liten kulting som sover i solen

Familjekonflikter : 6/10 skärmförbud

Med förra sommaren i åtanke så var jag lite orolig för den här sommaren, men vi har faktiskt bara haft en riktigt stor konflikt. Att det inte blivit fler beror väl också lite på att de stora inte varit hemma så mycket kanske. Bättre än befarat, men jag önskar att vi fått mer tid ihop.

Återhämtning/Utmattning : 8/10 hjärnceller

Den största energitjuven för min del är absolut konflikter – men förutom då den enda riktigt stora konflikten så har jag till viss del sluppit detta. Vi är olika jag och maken där, jag blir dränerad av småtjafs som han inte ens märker, men det är ju tur att vi är just olika också. Jag har absolut kört slut på mig själv typ alla dagar när vi jobbat med årets projekt och det är ju inte optimalt, men det är samtidigt en annan typ av trötthet än den som mer går på hjärnan. En ENORM hjälp har ju också hormonbehandlingen varit som lyft bort typ all hjärndimma och gjort mig mycket piggare – och att jag sovit bättre.

Nya planteringar, och så pergolan förstås!
Mycket, mycket nöjd över tilläggs-altan med infälld damm med!

Att semestra hemma på gården: 9/10 bönder

Nej men alltså, man vill ju inte åka härifrån på sommaren, det är ju som att bo på ett lantställe och paradis på en gång! Ibland har jag blivit lite rastlös, men då har det räckt med en kort utflykt till Gränna för att äta glass och kolla på turister, så har det känts ljuvligt att komma hem igen. Så fort man sätter sig ner någonstans (vilket vi gjort lite för lite) så tappar man liksom lite andan av hur fint det är, och lugnt och stilla. Nu på kvällarna hörs bara syrsor (gräshoppor eller vårtbitare eller vad det nu är), tran-paret som bor på åkern bredvid och lite gälla skrin från rovfåglarna som bor i skogen en liten bit bort. HELT underbart….

Att sitta här och äta middag, och sen bli kvar för det är så ljuvligt lugnt och stilla… och jag tycker vi gjort det så fint med, där det bara var gräsmatta när vi flyttade in!

Som ni kanske förstår så är alltså vår semester slut, men jag ska göra allt jag bara kan för att fortsätta njuta av sommaren så länge jag bara kan. Vi ska grilla, sitta ute på altanen och fortsätta med alla dagliga göromål som hör årstiden till så att förhoppningsvis tiden på jobbet bara känns som en bisak. Jag ska plocka ut lite semesterdagar här och var så det blir långhelg när det är fint väder, och vi ska åka och kvällsbada med barnen närhelst vi orkar och hinner. Allt för att inte tappa sommarkänslan!

Jag tycker vi fortsätter med sommaren ett långt tag till!