Förbättringar

Från ungefär natten mellan fredag och lördag så vände det äntligen för Filip, och från i lördags har han varit tämligen pigg och typ bara vanligt förkyld. Barnet som opererades har såklart också piggat på sig allt eftersom, men kommer få stanna hemma från skolan en eller två dagar till.

Eftersom vi inte kunnat göra något annat än att bara ta hand om riktigt sjuka barn hela veckan så var det väldigt skönt att få en helg ute med gårdsfix nu. Men först ut så var faktiskt ett arbete vi köpt oss till oss – nämligen takvård där man tvättar och sedan målar taket. Vi har bedömt att underlag och takpapp är i mycket gott skick och vi har dessutom rejäla betongpannor, så även om det blir en investering nu så gör den att vi kan skjuta på ett takbyte ganska ordentligt. Först ut nu var tvätten, och vi kan väl kika på hur taket såg ut före?

Före….
och efter!

Det ser redan nu mycket bättre ut än innan. Visst, det går att tvätta taket själv, men han höll på heeela dagen och hade en rejälare högtryckstvätt än vi har hemma – plus att det ska målas med sen då. Mycket nöjd hittills! Detta skedde i fredags, sen var det upp till oss själva att arbeta i helgen.

Just nu kommer jag inte ens på vad exakt det var vi gjorde i går, alltså under lördagen, men det var ju sista kalla dagen. Under kvällen däremot så kändes det som att vädret slog om, och jag stod en lång stund ute och bara lyssnade och tittade på den otroligt vackra kvällen innan jag kunde förmå mig gå in.

Jo men nu kom jag på det, vi hade beställt flis och lite gårdsgrus, så större delen av dagen höll vi på och jobbade ut det. Gårdsgruset har jag inte foto på än, men vi har fyllt på precis intill garaget där det bara har varit en riktigt dålig grus/jordbädd med ogräs i. Garaget i sig är väldigt fint med välvda fönster, så jag har en plan för att få det att se väldigt mycket bättre ut, utan några större insatser. Återkommer sen med bilder när det är klart.

I dag var det viktigaste jobbet att få ut potatisen. En del har satts i köksträdgården, men där grisarna har gått och bökat under våren har vi nu gjort en odling där vi helt sonika lägger potatisen på jorden, sen täckte vi med lite tunt med torr halm (det är det ni ser på bilden ovan) innan vi öste över rikliga mängder med dåligt ensilage som vi fått av en bonde i grannskapet. Hoppas det ska ge vettig skörd, eventuellt kanske vi köper lite mer ändå och försöker lägga ut. Tror vi kanske har satt typ 5-6 kilo bara i år, jag vill gärna ha typ 2-3 kilo till egentligen.

Under tiden vi jobbade med potatislandet så höll äldsta på med att köra ut överflödet av flis från det som ska bli ”hans” terrass, ut till köksträdgården som behövde påfyllning. Här har oxå bara varit dåligt grus/gräs och så, så med den här lilla flisade altanen får han som en egen uteplats när han ”flyttar” ut till garaget över sommaren. Det är ju varken kök eller toalett där, men ett stort rum och sovloft, så det blir ju ingen riktigt flytt – men ändå rätt lyxigt för nån som inte ens fyllt 18!

Blev riktigt fint! Här syns gårdsgruset lite bredvid med, men det är sandigt än och har inte den grå färgen det egentligen har. Det blev bra ändå, för en väldigt billig peng jämför med andra typer av uteplatser. Och det går fort att göra med ju! Nu kan han ha dörrpartiet helt öppet om han vill, det är vikdörrar så det går att öppna så hela bredden är fri, väldigt lyxigt.

Nuuu ligger jag i soffan och funderar på allt jag ska försöka hinna fatt med på jobbet efter en veckas vab…. Men det blir morgondagens problem.

Inte en av mitt livs bästa veckor

Nästa vecka fyller jag 45, men efter den här veckan så känns det mer som 75 måste jag säga. Alltså herregud… Det började ju med att Filip blev sjuk. Sen steg och steg hans feber och hans huvudvärk eskalerade till en ohållbar nivå under måndagen, så efter konsultation med 1177 kom vi först till närakuten och sen blev vi remitterade till barnakuten. Där var det dock lite smärre kaos, så när klockan blev 23 så gav vi upp och åkte hem utan läkarbesök, men med löfte om att vi kunde komma tillbaka på morgonen. Vi hade däremot himla tur, hans feber gick ner något under natten så vi tog beslut att inte åka tillbaka. Däremot har han varit, och är fortfarande, riktigt dålig, ska jag gissa så skulle jag kunna tänka mig att det kanske är RS-virus för han är så galet igentäppt och snorig och det släpper liksom inte (självklart har vi gett nässpray, slemlösande och febernedsättande). Nätterna är vidriga, man ligger bredvid honom och bara lyssnar på hur han kämpar för att andas – och så har det varit sedan i lördags.

Nu har faktiskt det varit några timmar i går och idag då han varit feberfri, men nästäppan släpper liksom inte och han är väldigt hängig.

Efter den sena kvällen på akuten på måndagen så hade jag och närmsta kollegan en inplanerad resa till Nordbygg, en mässa i Stockholm. Inte supertaggad men ändå samtidigt skönt att komma ifrån sjukstugan en kortis. Mässbesöket blev verkligen toppen, vi fick med oss mer än vi vågat hoppas, men sen skulle vi checka in på hotellet… Alltså jag har ju inte riktigt haft tur med mina hotellnätter på sistone kan man väl säga. Vi hade bokat ett rum för dryga 1500 kr/natt per person, nära mässan, för att hålla nere kostnaden, men det hade iiiiiinte riktigt framgått vad det var för ”hotell”. Namnet var ju ett Best Western, men det var ju bara en massa smårum och utan egen toalett och badrum, utan det delade man med typ 15 andra rum… Dessutom var mitt rum typ 2×2 kvadratmeter och sängen var en våningssäng med skummadrasser.

Det här fotot är taget med vidvinkel ändå…

Sa jag att rummet inte hade några fönster, att TV’n hängde i en konstig vinkel ner mot golvet och att det var typ 28 grader i rummet med? Det stod en golvfläkt i ett hörn och ganska snabbt fattade jag ju att den behövdes. Ett tag under natten så funderade jag på om jag kunde typ sova med öppen dörr, men det funkar ju inte på ett ”hotell”. Ingen vidare bra sömn den natten heller med andra ord.

I dag har jag varit iväg med ett annat barn som har opererat bort en körtel som hindrar hans andning genom näsan, så hela dagen har spenderats på Ryhov – igen. Han mår också skrutt nu såklart, men det är ju övergående. Natten som kommer lär väl ändå inte bli någon höjdare för nån i familjen igen, gissar jag.

I all denna kalabalik så har jag inte hunnit göra minsta åtgärd för att försöka hjälpa växterna i växthuset på traven – det var ändå -5 grader i morse när jag var uppe och hämtade alvedon till ett barn. Otroligt nog så har faktisk ändå allt klarat sig, det är mest kål där ännu men lite sallad med som jag inte trodde skulle fixa det, men det har den gjort.

Rädisorna är också ok. Till helgen behöver jag verkligen börja flytta ut växterna i garaget, för de står så trångt nu att de inte mår bra. Det ser ju ut att bli varmare men sen hörde jag att det kanske blir kallare IGEN sen, suck! Jag har potatis som behöver komma ut i landen med ju.

Det ser ju så fint ut när solen tittar fram, men med de iskalla vindarna som blåser så går det knappt att vara ute, och ALLT är jättesent.

Så, nu hoppas jag på en något lugnare dag med VAB i morgon och kanske, kanske en gnutta sammanhängande sömn i natt, för första gången sedan i fredags…. Det här var troligen lite osammanhängande, men då fattar ni varför.

Skruttigt värre

Här kör vi sedan i lördags sjukstuga för lilla F. Han fick ordentligt med feber ihop med huvudvärk och förkylning i lördags eftermiddag, och den hänger i sedan dess. Inte så mycket att göra, förutom att fylla på med alvedon, Ipren och avsvällande nässpray, men roligt är det ju inte när han är så sjuk.

Från lördagsförmiddagen, då han inte orkade klippa gräset mer utan istället drog fram en stol och satte sig bredvid och tittade på när maken klippte klart. Fast såklart så drog han fram bensindunken först så de kunde tanka gräsklipparen… Den killen alltså, sån livsnjutare!

I morgon ska jag åka till Stockholm med jobbet och vara borta till onsdagen, känns inte så kul när en liten plutt är ledsen och sjuk. Maken tar ju över VAB såklart, men ändå, inte för att jag kan göra nåt mer än han kan men det känns ändå lite i hjärtat. Eller ja, förutsatt att inte jag själv blir sjuk nu med då – men med min senaste otur blir jag väl det först när vi är i Stockholm och det är för sent.

I lördags förmiddag lämnade vi också över våra tre griskultingar till två nya familjer – och det känns riktigt tomt utan dem nu! Mamma och pappa gris verkar dock inte lida nämnvärt, de knatar runt i en ny, grön hage och verkar njuta av att vara barnfria… Hur tama och keliga våra små kultingar än är så kan jag meddela att grisar SKRIKER som, tja, stuckna grisar, när man lyfter upp dem (för att lasta på dem i en bil tex). Alltså herregud, vi fick plocka fram hörselkåporna för att klara att lyfta dem.

Nehej, nu är det dags för nästa dos medicin här hemma, och lite mamma Mu-film. Hej på er.

Filip 7 år!

Allt man skriver låter som klyschor, helt enkelt för att det i varje enskilt fall fortfarande är sant – men det är otroligt att det var just du som kom till oss, som sista barn i en skara av totalt 3, för sju år sedan. Likt dina två bröder så har du absolut en helt egen personlighet, och jag tror att din kan ta dig precis dit du vill i världen. Inte för att jag tror att du kommer sikta på något ”högprofilerat”, inte för att du inte skulle klara det, utan för att du helt enkelt har en egen, mycket bestämd idé om saker du tycker är intressanta – och ”berömdhet och storhet” är inte två av dem. Du är makalöst nyfiken av dig, och du kastar dig över allt du inte förstår, tills dess att du fnulat ut hur det funkar. När du var på kalas i veckan tex, alla dina kompisar sprang in och började hoppa på en stor madrass, men du sprang omedelbart fram och inspekterade hur låset på den ena dörren funkade och hur discolamporna snurrade – innan du såklart sprang och lekte med de andra.

Du är så mjuk och snäll, dina bästa kompisar är båda två flickor, en i förskolan – ett år yngre än dig, och en i ettan – ett år äldre än dig. Du gillar inte när barn är väldigt högljudda och stojiga, men har inga problem att leka med barnen i både fyran och sexan på skolan. Du funderar på så mycket, och det är fantastiskt kul att lyssna på dig – även om det ska erkännas att jag inte alltid orkar lyssna aktivt, för prata – det gillar du. Jag är aldrig orolig för att släppa dig intill djur, vare sig små, nyfödda kycklingar eller våra stora grisar, för du är alltid försiktigt och snäll. Likadant är det bara roligt att se dig springa ner till grannflickan som snart är två – hon har precis börjat bli så stor att ni kan leka lite, och jag vet att du kommer vara så snäll mot henne.

Du är också vansinnigt hjälpsam, när du vill – och det är ofta. Du gör helt ärligt mer nytta här hemma än båda dina storebröder tillsammans, och du gör det bra! Du är absolut inte rädd för att ta i, eller skita ner dig, och för att locka med dig hem från en kompis så sa jag helt enkelt att vi skulle hem och städa hönshuset! Självklart hjälpte du till och mocka hönsbajs, utan en min, och körde vår stora skottkärra ut till landen och tömde allt där på. Något av det bästa du vet är att klippa gräset – och när det gäller ”leksaker” så ska det inte vara just leksaker utan helst riktiga grejor. Du är fantastiskt stark och har SÅ mycket ork och energi i din lilla kropp, och om inte ditt intresse för gårdslivet helt plötsligt dör så kommer du bli så bonnastark att du lätt kommer klå dina bröder i styrka!

Självklart har du beställt blommor till din födelsedag, de ska vara rosa! Och mormor hade fått stränga order om exakt vilka tulpaner hon skulle köpa, och du sköter dem själv på ditt fönsterbräde. Ute har du flera trädgårdsland som är dina, och där odlas det så det knakar.

Det känns lite vemodigt att du börjar bli så stor, för med det kommer ju såklart en del frigörelse och konflikter, för vi har haft det så otroligt bra så länge. Men du måste ju också bli din egen och mindre beroende av oss, så det är ju som det ska vara – men allt eftersom ditt lilla jag blir allt större så kommer jag att sakna ditt lilla jag så mycket.

Mycket nöjd över sin nya sopbil – favoritleksaken nummer ett, trots att han redan har flera olika.

Stort, stort grattis på födelsedagen, vår älskade lilla Filip!

Charmigt

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Jag tycker charmigt är ett ganska svårt ord, har jag insett när jag funderat på dagens ord i Fånga Februari. Charmigt är ju ett litet torp på landet, rött med vita knutar – i alla fall är det det första som kommer till mig. Vår gård är ju för mig det allra finaste stället i världen, men jag vet ändå inte om jag skulle titulera den charmig? Det känns som den skulle vara äldre då, för att klassa in som det. Lite oklart varför. Men tar man byggnaderna här på gården så tycker jag just att de äldsta byggnaderna är mest charmiga – och det är ju då dels hönshuset och dels stallet.

Mina två favoritbyggnader i en bild – ett motiv ni sett tusen gånger här, men som jag aldrig tröttnar på

På instagram valde jag att lägga upp en liten filmsnutt på lilla F som är otroligt charmig som bondpojk, han är nog rakt av just den charmigaste personen jag vet. Han har det där otvungna, självklara sättet och självförtroendet, han är snäll och så himla företagsam – det är otroligt charmigt att se. Jag bävar lite för att han börjar bli lite större nu – snart fyller han sju – och jag vet ju att den där underbara barnsliga charmen har en tendens att försvinna och bli till något annat med tiden. Det är något jag kommer sakna så otroligt, vi är lite i slutet på den allra bästa tiden nu (enligt mig när barnen är mellan 4 och 7) och jag försöker verkligen ta tillvara på varenda sekund. Med skolan och bara att de växer upp så blir de såklart lite annorlunda sen, helt naturligt, ofrånkomligt och nödvändigt, men jag kommer som sagt sakna den här tiden.

Han som är definitionen av Charmig, enligt mig!

Vad är charmigt för dig?

Chili, VAB och vila

Idag tjuvstartade möjligen Vabruari här. Redan i går blev 13-åringen sjuk med hög feber, och idag ringde skolan från förskoleklass om 6-åringen. Nu är han hemma, men jag måste säga att blir det inte mer än så här så får han nog gå tillbaka väldigt snart igen, för det är mest lite förkylning just nu.

Jag VET att jag fotar stallet hela tiden, men det ligger liksom så otroligt vackert där borta vid våra beteshagar, som ett falurött litet smycke!

För min egen del är frustrationen väldigt stor – i söndags åkte vi till Gustavsvik för att bada med barnen. Vi hittade inte på så mycket på jullovet, bla för att jag ju var sjuk (utmattad, hjärntrött eller vad ska man säga?), så vi ville ändå ge dem något roligt här under vintern. Jag hade inte åkt om vi hade haft flera små barn, men nu klarar sig ju tonåringarna själva och vi var två vuxna på en ganska klok (om än ej simkunnig) 6-åring. Men fan, det tog helt slut på mig och jag känner fortfarande mig totalt slut. Jag orkar verkligen typ ingenting – jag gör nån liten grej (för att inte bli galen) och sen blir jag liksom tvungen att lägga mig en stund, totalt färdig. Det ger en enorm frustration, att vilja men inte orka…

Det hjälper, att gå runt här på gården, men det blir ju inte så långa stunder när det är -13° ändå.

På något sätt är ju ändå kärnan av mig att jag älskar att fundera, planera och GENOMFÖRA saker, det är ju det jag blir allra lyckligast av. Då känns det pissigt att inte orka göra nåt. Men men, för att jag inte ska bli helt deppig så får det bli lite planering av mindre, avgränsade saker, som idag när jag planerat försådden för januari-mars. (Kan för övrigt tipsa om att blomsterlandet har halva priset på fröer nu, ej spons). Vi delar på det mesta här på gården, jag och maken, men just odlingen har jag absolut dragit det största lasset med, och det funkar ju inte. Jag har ju dessutom mitt trasiga minne att ta hänsyn till, men idag tror jag att jag har gjort upp en bra plan.

Man kan ju knappt föreställa sig att det här är en grönskande och prunkande köksträdgård just nu direkt.

För att göra det riktigt smidigt och minimera risken för att jag missar något så har jag gjort kuvert med fröpåsar för februari och mars. Januari nu är det bara chili som ska försås, så det fick komma i jord direkt.

3 av varje fick det bli. Alltid svårt att hitta en lagom balans i antal av allt.

Jag skrev upp längst ner i familjekalendern vad som ska sås varje månad, sen skrev jag samma på ett kuvert och där i lade jag fröpåsarna. Så här:

Jag använder inte riktigt alla fröer, främst tomater som jag väljer mina favoriter ibland. I år ska jag testa kapkrusbär i vårt växthus, testade en gång i förra huset men fick bara spinn eller mjöldagg på dem så det blev inget bra, men då hade jag ju inget växthus heller. Jag hade inte tänkt köpa så mycket mer fröer än några tomat- och chilifröer just nu, men nu när det var halva priset tänkte jag om, det gör ändå stor skillnad, så nu är det mesta beställt.

Jag har lärt mig att mina tomater blir mycket bättre om jag väntar med dem lite, så det blir sådd i februari för kruktomater och i mars för fullstora som ska ut på friland (och till växthus).

Idag har jag legat på soffan och vilat, helt slut, tre gånger, och det här är min sista insats för idag (plantera chili : 1, göra ugnspannkaka : 2, planera och blogga : 3) . Kram på er, och hörni, låt bli att gå in i väggen ❤

En doft av glögg

Jaha ja, här sitter jag i en fåtölj på Leos lekland, och stickar på min tröja. Filip är bjuden på kalas av en av hans bästa kompisar, en tjej som går i ettan (han går förskoleklass) och han är enda killen och dessutom mindre än de övriga, så jag sitter här utanför som hans mentala stöd. Han är så kapabel till mycket, men precis som nästan hela övriga familjen så är han inte den som springer fram till en massa nya barn och leker, utan han väljer några få att leka med eller leker själv. Då blir det ibland också lite läskigt att gå på kalas, alltså sitter jag här utanför.

Tycker ändå det var en briljant idé att ta med min stickning, för annars finns det ju inte så mycket tid att sitta en lång stund med den, och det blir ju rätt tråkigt att bara sitta här och glo med. Det går sakta framåt, men är himla kul ändå tycker jag!

Eftersom Filip var sjuk torsdag-fredag fick vi skjuta på julklapps-handlingen, men igår kom vi iväg en sväng. Lyckades köpa lite paket och även få en drös önskemål, så nu har jag ganska bra koll på vad jag ska kolla efter. Hoppas på lite Lego-rea på black friday tex.

Igår satte jag oxå en omgång ”dunderglögg” enligt Underbara Claras recept. Har inte gjort egen glögg innan, den här är baserad på svagdricka (smakade och det var då verkligen inte gott), en massa socker, russin och kryddor, men även jäst och rå potatis. Den ska tydligen bli ganska alkohol-stark, ska bli intressant att se. Det luktar faktiskt riktigt gott om den nu, i hela köket, väldigt hemtrevligt!

Nej, nu ska jag sticka vidare, ha en bra helg!

Knappast höstlov

Alltså det här är väl inget kanonhöstlov eller? Vädret är piss, och här hemma så har i alla fall mellankillen varit riktigt genomförkyld sedan i söndags. I dag är väl förhoppningen att han ska vara frisk nog för att åka och träffa lite gamla klasskompisar i stan, men vi får se när han vaknar. Han hade i alla fall en bra helg hos bästisen, med biobesök och burgare, så alltid något. Största killen har varit på lite aktiviteter med, bad med scoutgänget och i går var även han på bio, och nu är han hos mormor en sväng. Det är alltså bara F som går på fritids i veckan nu när vi arbetar, men jag försöker hämta lite tidigare och låter honom sova lite längre, för att lätta på samvetet (även om han har det jättekul där). Jag har planerat att vara ledig på fredag, men i går kändes det som den där förkylningen smög sig på honom med, så vi får väl se vart det bär av nu när han vaknat här sen. Jag är också förkyld och missade träningen i tisdags (eller valde bort, det var bara flås och det kändes inte superbra ihop med förkylning), det är verkligen ingen stor förkylning men den sitter där den gör liksom.

Från helgen, då det var maskerad-kalas

Planerna för fredagen, om det nu inte blir VAB istället, är att ta med alla 3 barnen in till stan och gå och kolla ut julklappar. Försöker sprida ut inköpen lite, blir så mycket på en gång annars. Det blir mer villhöver än bara vill ha, men det är bättre de får vara med och välja för annars köper jag sånt som inte används. Insåg också att ”bonnapojken F” knappt gått på asecs (köpcentrum), åtminstone inte någon längre stund, så det kanske kan vara dags, hahaha! Nehej, nu ska jag sätta mig och jobba – hemifrån idag, och mycket att göra. Kram på er!

Edit: nä men han vaknade ju med en dunder förkylning, så det blir vab istället…. Ska se om jag kan jobba lite först bara.

Pumpor, klotrönn och vinterboning

Tjoff – så var det helt plötsligt söndags kväll… Eller tjoff och tjoff, vi har fått rätt mycket gjort ute på gården så helgen har varit ganska aktiv, men jag hade ändå väldigt gärna sett att det var en till dag kvar på helgen.

Ni som följer på instagram har nog sett den här bilden nedan, på de olika pumporna jag odlat i år. Förutom de små prydnadspumporna (som Filip odlade) så trodde jag att jag bara odlat två sorters matpumpor, men så dök den till vänster upp i landen med. Den var ju knallgrön med gulgröna fläckar över hela, till plötsligt häromdagen när den bytte färg på typ ett dygn till orange. Måste varit en pumpa jag haft fröer från sedan tidigare, men minns verkligen inte. Fina är de i alla fall, de olika sorterna!

I veckan hittade jag även den här bilden från arkivet, det är från hösten när vi flyttade hit, för två år sedan, men liiiite tidigare på hösten. På den här bilden ser man den stora gräsytan som vi gjort så mycket med – jag ville verkligen få en bild med lika fint väder att jämföra med, men nu i dag så gav jag upp!

Kolla bara på bilden här nedan! Nu blir det lite smått och grått (pga minst en månad senare än övre bilden), men allt detta har vi gjort på 2 år! Växthus med altan och utekök, blåbärsland, blomsterrabatt, två äppelträd och två rönnar – och den fina hästvagnen! Det är lätt att bli fartblind här ute på saker man gör, för det är ju så himla trevligt att gå runt och fixa, så ibland glömmer jag att vi bara bott här i två år… Kul med lite jämförande foton ändå!

Nåt det är gott om här nu är såklart löv. Vi krattar ihop och lägger under buskar och träd, och i trädgårdslanden.

Just rönn har ju varit ett önsketräd från min sida, jag tycker de är så makalöst vackra på hösten. Vi har två olika sorter – som jag självklart inte minns namnet på – och planerar att fortsätta plantera ett varje höst. Jag skulle verkligen vilja ha den sorten (någon klotrönn?) som står till vänster om Severins möbler, där förskolan brann ner, de är så GALET vackra, men vet inte vad den sorten heter. Nån som vet som åker förbi?

Tycker däremot det är väldigt kul att de träd vi köpt nu har udda färger på bären, en har gula…
och en har nästan rödsvarta. Och kolla bladen!

Trots frostnätter och skitväder i allmänhet så frodas faktiskt en del blommor fortfarande, bland annat min nejlikrot – tror aldrig jag varit så nöjd över en nyplanterad perenn som denna.

Det gäller ju att ta hand om djuren i kylan med såklart, grisarna har fått extra hö i sitt isolerade grishus ute i hagen, och hönsen har fått flytta in i växthuset. De två ankorna som vi hittade efter rymningen visade sig vara de två hanarna, så nu tog vi beslutet att inte ha kvar bara dem… Det funkar inte riktigt att behöva hitta och fösa in dem varje kväll innan mörkret, vi kommer ju inte ens vara hemma innan det blir mörkt, och de gillar inte alls att vara instängda. Trist beslut men det fick bli så.

Katterna klarar sig bra ute och har fått supertjock go päls, de sover i det isolerade katthuset jag byggde och har även en värmelampa nere i stallet de gärna ligger under – kolla här bara, vad mysigt!

I veckan kommer nog sommarfåren att åka tillbaka hem med. Äldsta tonåringen har fått byta till vinterdäck på gamla bilen, och så har vi satt lite mer vitlök och tagit upp potatis med. Och lagat finmiddag – idag blev det faktiskt oxrullader, pga det var extrapris på lövbiff och jag blev sååå sugen. Lyxiga matlådor till veckan med!

I veckan har ju de stora barnen lov, minste går på fritids, och jag har tagit ledigt på fredag. Hoppas få med mig dem för lite julklappsinhandling, försöker sprida ut det lite så inte allt ska köpas sista månaden. Nu ska jag dega med min stickning en stund i soffan, innan det blir lite efterrätt…. Det kändes som det behövdes denna helgen.

Katthus

Vi har ju nu då tre katter på gården, Sotis som är ca 2,5 år och mamma till Juni och Mittens (eller vante som hon också kallas). De här tre töserna är ju rena utekatter, och bor i vårt stall, i soffan på altanen, på vedhögen bakom garaget och lite vart de känner för – men jag vet ju att till vintern behöver de ha flera ställen som är lite varma och skyddade. Alltså har jag under ett tag, när jag haft en stund över, byggt ett litet, men mycket välisolerat, katthus till dem. Det här ska stå vid altanen, så det fick gärna vara lite fint med, åtminstone så det smälter in något sånär. Och idag blev det klart! Den är helt och hållet byggd av små överblivna saker som funnits här på gården, så den har kostat noll kronor – perfekt! Inuti ligger ett gammalt fårskinn jag hade i barnvagnen för evigheter sedan, och väggarna är isolerade precis som tak och golv.

Blev riktigt bra faktiskt! Intill står den vita korgen där Filip lagt alla sina prydnadspumpor, och så korgen vi plockar ägg i. Det har vi för övrigt knappt så vi klarar oss just nu, för ett tag sedan lade sig TRE hönor att ruva på typ sammanlagt 40 ägg, men två klev av i förtid och för den tredje vet vi inte om det kan vara någon annan höna som dödat kycklingarna eller om det var fel på dem. Så nu står vi i vilket fall utan både kycklingar och nån större tillgång på ägg, hönorna har också börjat rugga nu så då blir det skralt ett tag.

Men tillbaka till katterna – i förgrunden ser ni Mittens med sina extra ”tummar” och bakom henne syns juni. De är superduktiga musfångare alla tre och jag tror att Sotis bara idag har tagit 3 möss, bra att ha när man har hönor på gården! De är så himla små och söta, till och med mamman Sotis är pytteliten och väger 2,7 kg, ungarna skulle jag gissa på väger runt 1-1,5 kg vardera bara än, de kommer nog inte bli så stora heller (inavelskatter som de är). Nu är Sotis kastrerad och kommer inte behöva slita på den lilla kroppen med fler ungar, och även ungarna ska kastreras när de är runt 6 månader.

I morgon ska Filip för övrigt till skolan igen, och jag kommer jobba – men hemifrån eftersom jag fortfarande går runt och drar på den här halvmesyren till förkylning. Önskar er en riktigt bra fredag!