Jag tycker charmigt är ett ganska svårt ord, har jag insett när jag funderat på dagens ord i Fånga Februari. Charmigt är ju ett litet torp på landet, rött med vita knutar – i alla fall är det det första som kommer till mig. Vår gård är ju för mig det allra finaste stället i världen, men jag vet ändå inte om jag skulle titulera den charmig? Det känns som den skulle vara äldre då, för att klassa in som det. Lite oklart varför. Men tar man byggnaderna här på gården så tycker jag just att de äldsta byggnaderna är mest charmiga – och det är ju då dels hönshuset och dels stallet.
Mina två favoritbyggnader i en bild – ett motiv ni sett tusen gånger här, men som jag aldrig tröttnar på
På instagram valde jag att lägga upp en liten filmsnutt på lilla F som är otroligt charmig som bondpojk, han är nog rakt av just den charmigaste personen jag vet. Han har det där otvungna, självklara sättet och självförtroendet, han är snäll och så himla företagsam – det är otroligt charmigt att se. Jag bävar lite för att han börjar bli lite större nu – snart fyller han sju – och jag vet ju att den där underbara barnsliga charmen har en tendens att försvinna och bli till något annat med tiden. Det är något jag kommer sakna så otroligt, vi är lite i slutet på den allra bästa tiden nu (enligt mig när barnen är mellan 4 och 7) och jag försöker verkligen ta tillvara på varenda sekund. Med skolan och bara att de växer upp så blir de såklart lite annorlunda sen, helt naturligt, ofrånkomligt och nödvändigt, men jag kommer som sagt sakna den här tiden.
Idag tjuvstartade möjligen Vabruari här. Redan i går blev 13-åringen sjuk med hög feber, och idag ringde skolan från förskoleklass om 6-åringen. Nu är han hemma, men jag måste säga att blir det inte mer än så här så får han nog gå tillbaka väldigt snart igen, för det är mest lite förkylning just nu.
Jag VET att jag fotar stallet hela tiden, men det ligger liksom så otroligt vackert där borta vid våra beteshagar, som ett falurött litet smycke!
För min egen del är frustrationen väldigt stor – i söndags åkte vi till Gustavsvik för att bada med barnen. Vi hittade inte på så mycket på jullovet, bla för att jag ju var sjuk (utmattad, hjärntrött eller vad ska man säga?), så vi ville ändå ge dem något roligt här under vintern. Jag hade inte åkt om vi hade haft flera små barn, men nu klarar sig ju tonåringarna själva och vi var två vuxna på en ganska klok (om än ej simkunnig) 6-åring. Men fan, det tog helt slut på mig och jag känner fortfarande mig totalt slut. Jag orkar verkligen typ ingenting – jag gör nån liten grej (för att inte bli galen) och sen blir jag liksom tvungen att lägga mig en stund, totalt färdig. Det ger en enorm frustration, att vilja men inte orka…
Det hjälper, att gå runt här på gården, men det blir ju inte så långa stunder när det är -13° ändå.
På något sätt är ju ändå kärnan av mig att jag älskar att fundera, planera och GENOMFÖRA saker, det är ju det jag blir allra lyckligast av. Då känns det pissigt att inte orka göra nåt. Men men, för att jag inte ska bli helt deppig så får det bli lite planering av mindre, avgränsade saker, som idag när jag planerat försådden för januari-mars. (Kan för övrigt tipsa om att blomsterlandet har halva priset på fröer nu, ej spons). Vi delar på det mesta här på gården, jag och maken, men just odlingen har jag absolut dragit det största lasset med, och det funkar ju inte. Jag har ju dessutom mitt trasiga minne att ta hänsyn till, men idag tror jag att jag har gjort upp en bra plan.
Man kan ju knappt föreställa sig att det här är en grönskande och prunkande köksträdgård just nu direkt.
För att göra det riktigt smidigt och minimera risken för att jag missar något så har jag gjort kuvert med fröpåsar för februari och mars. Januari nu är det bara chili som ska försås, så det fick komma i jord direkt.
3 av varje fick det bli. Alltid svårt att hitta en lagom balans i antal av allt.
Jag skrev upp längst ner i familjekalendern vad som ska sås varje månad, sen skrev jag samma på ett kuvert och där i lade jag fröpåsarna. Så här:
Jag använder inte riktigt alla fröer, främst tomater som jag väljer mina favoriter ibland. I år ska jag testa kapkrusbär i vårt växthus, testade en gång i förra huset men fick bara spinn eller mjöldagg på dem så det blev inget bra, men då hade jag ju inget växthus heller. Jag hade inte tänkt köpa så mycket mer fröer än några tomat- och chilifröer just nu, men nu när det var halva priset tänkte jag om, det gör ändå stor skillnad, så nu är det mesta beställt.
Jag har lärt mig att mina tomater blir mycket bättre om jag väntar med dem lite, så det blir sådd i februari för kruktomater och i mars för fullstora som ska ut på friland (och till växthus).
Idag har jag legat på soffan och vilat, helt slut, tre gånger, och det här är min sista insats för idag (plantera chili : 1, göra ugnspannkaka : 2, planera och blogga : 3) . Kram på er, och hörni, låt bli att gå in i väggen ❤
Sedan den härliga nyheten om att svenskarna borde förbereda sig för krig (men oroa er inte för gud skull) så har det legat en klump i magen, så idag har jag gjort något konkret för att bli av med den. Jag har helt enkelt prepper-handlat mat mm, som ska förvaras i en låda i garaget så den finns där vid behov. Vi har redan sedan innan extra av det mesta i skafferiet, och på ett sätt är det ju det allra bästa för då gör man år och förnyar allt med jämna mellanrum. Dock får det ju inte plats hur mycket som helst där, och det ger tydligen heller ingen lindring av orosklumpen i magen, vilket en separat låda verkade göra på ett annat sätt.
En del av förrådet.
Det knäppa var att jag kände mig så oerhört pinsam, där jag gick på Ica Maxi. Egentligen lite oklart varför det kändes så pinsamt, men det gjorde verkligen det. Torrvaror som pasta, ris och couscous, konserver, salt, buljong och lite pulverdesserter var det som fick ta plats. I skafferiet kommer det finnas extra mjöl, torrjäst och socker, och i klädkammaren finns det extra hygienartiklar. Lite extra Ipren mm ska jag fylla på med oxå, det glömde jag idag.
2 storpack med ris, och en stor matolja med, förutom det som går in extra i skafferiet
Lika fånig som jag kände mig på Ica, lika lugn känner jag mig nu, när jag vet att jag har extra mat ett tag för familjen om det krisar. Om inte annat var det värt det för att känna att jag gör något konkret och för att få oron att försvinna.
Gårdagens nyhetsrapportering med rubriken att svenskar ska förbereda sig för krig gav en lagom dos av ångest tycker jag. Jag FÖRSTÅR att man inte menar att det kommer nån och flygbombar här i morgon, men bara att skärpa hur man pratar om det känns ju allvarligt och jobbigt på många plan. Jag som har huvudet ner i klimatet till vardags i jobbet ser ju också att man dels (naturligtvis) tar fokus från det till något som känns mer överhängande akut – klimatfrågorna känns ju fortfarande diffusa för en stor majoritet upplever jag och dels är ju krig oavsett vart det äger rum en ENORM klimatbov förutom allt annat gräsligt det är.
Det kommer också en mängd tankar i mitt huvud samtidigt (och ni vet ju hur bra min hjärna hanterar sånt nuförtiden). Här på vår lilla gård skulle vi rent teoretiskt kunna klara oss ganska bra själva, men det skulle kräva ett HELT annat tankesätt och arbete och dessutom redskap. Jag är inte dummare än att jag fattar att det är otroligt naivt att tro att vi bara skulle kunna ställa om rätt upp och ner, det är tusen saker vi inte kan och vet, och skulle vi dessutom börja göra alla de saker som skulle leda till självhushållning så finns det inte en chans i världen att vi kan jobba heltid båda två, utan kanske snarare max halvtid – vilket inte naturligtvis inte är görbart rent ekonomiskt. Att försöka växla upp självhushållning samtidigt som vi jobbar som vi gör går inte, då bränner vi ut oss båda två. Vi HAR i alla fall ved och vatten så vi klarar värme och vattenförsörjning själva (vilket typ alla på landet gör – och de som är uppväxta på landet reder sig ju på ett helt annat sätt än vi nyinflyttade gör), om man tänker att vi kan hinka upp vatten från brunnen om strömmen går ett längre tag.
Jag har ju såklart inga lösningar för något av detta, men att fundera kring det känns nödvändigt – och självklart också lite roligt att tänka kring självhushållning på ett sätt. Det blir såklart också mer komplext med tre barn, hade vi varit två vuxna och vi var tvungna så hade vi nog kunnat klara oss, men dels är vi många och dels så har vi tre personer som vi inte ”till vardags” kan avkräva att de ska leva på spenatsoppa två månader om det är det vi lyckas odla vintertid – om det inte är ett faktiskt nödläge.
Ja ja, det var dagens svammel för att lätta på trycket i mitt huvud. Vet att många av er inte alls funderar på de här sakerna (dömer INTE för detta – alla har sina egna strider!) men vet också att några få av er tänker på det ganska mycket. Skönt ändå att dela sina tankar, på något sätt.
Ja alltså, eftersom mitt minne är icke-existerande så har mina egna funderingar på vad som egentligen hände år 2023 varit ganska innehållsfattiga – och jag orkar inte läsa igenom alla inlägg jag själv skrivit heller på bloggen. Men om vi gör det lätt för oss, och bara tar några höjdpunkter som jag har bilder på? Så – 2023, vad hände egentligen?
Hade ju glömt! Men det var ju tillräckligt med kyla och snö för att åka skidor på Dumme Mosse ju!Vi bytte den gamla tvättstugedörren till en helt i glas – både ljusare men även till himla stor nytta när man behöver lokalisera familjen ute på gården. Vi firade min bror som fyllde 40 med lite familjeutflykt på Visingsö.Vi fräste upp en liten åker och satte rovor – i efterhand en dum idé, vi orkade inte rensa ytan och grisarna äter inte råa rovor utan vi behöver i så fall koka dem = för bökigt i vardagen. O grävde en ankdamm……och all jord blev till ett stor, ny blomsterrabatt! Maken byggde en altan utanför växthuset – nästa år blir det med pergola till också är tanken. Precis i början av sommaren var det så torrt och bränt överallt att jag ALDRIG trodde att det skulle bli grönt igen….…men precis efter midsommar vände det ju. Själva midsommar blev dock fin!Som tur var hann vi installera den nya altandörren i vardagsrummet innan regnen kom. Storbarnen var på egna sommarläger och vi tog med lilleman på en miniweekend i LinköpingVi fick två små kattungar! Juni och Vante, två små töser ❤I växthuset växte gurka och tomater – och överallt ute exploderade ogräset av allt regn så jag höll på att bli galen…Vi fick nya ankor – men precis som de förra så fattade de aldrig att de skulle gå in när det blev mörkt, så en kulen höstkväll blev de skrämda av nåt just som vi skulle gå ut och ta in dem, och flög all världens väg… Vi ger upp ankor nu. Den regniga sommaren gav dock enormt mycket grönska!Vi lånade sommarfår – väldigt trevligt och till stor hjälp för att sköta betesmarkernaFrank kom till gården, med förhoppning om små griskultingar i början av 2024!Vi traskade lite på Bauerleden, i våra egna hemtrakterVi försökte njuta av sista höstfägringen med de båda lönnarna, nu är den till vänster nere pga stor skada efter ett oväder 😦Och jag stickade min första tröja!
Jag blir nästan förvånad när jag ser allt så här – vad mycket vi hunnit med! Och SOM jag längtar till ”utesäsongen” på gården igen…. Vi verkar ju ändå haft ett rätt bra år, trots regnig sommar och lite utmattningsåterfall så här i slutet av året. Inom kort ska jag blicka lite framåt istället tänkte jag – så på återseende inom kort!
Och hörni – jag önskar er alla ett riktigt, gott nytt år!
Nyårsafton gör ändå ett kliv framåt i jämförelse med julafton. Jag har både tänkt reflektera över det gångna året och skriva lite om året som kommer, men det får bli en annan dag. Vill i alla fall tacka er alla som läser, stöttar och kommenterar – och vill bara säga att det betyder mycket för mig! Jag tänker på er alla, mycket oftare än ni nog tror (inte i egenskap av läsare utan i egenskap av personer som funnits eller finns i mitt liv).
Härmed önskar vi er ett riktigt Gott Nytt År!
Både när vi skärper till oss……och när vi inte gör det!
Jag har inte, och kommer inte, skriva så mycket om den här julen eftersom en av de värsta dagarna jag varit med om. Härligt med tonåringar ändå.
Men, två saker var bra – att se Filip glad över sina paket, och så den julklapp jag själv fick av maken, nämligen en helg på hotell i Göteborg, alldeles bara för mig själv! Ser SÅ mycket fram emot detta, ska bli nästan löjligt skönt att inte tänka på nån annan än mig själv. Det enda smolket där är väl att man kanske skulle velat haft lite mer ork, nu får den ju liksom övriga livet, gå lite på halvfart, men det blir bra det med.
Stiligast av alla!
Nåt paket eller två blev det – mest uppskattat var såklart LEGO
Sen passade vi på att ta en kortare led ute häromdagen, när det för en gångs skull INTE var pissigt väder utan faktiskt solen sken en kort stund. Så himla fint! Brukar ju lägga tips på leder under ”vandring”, men denna led som kallas Fabrikören som utgick från Bauergården i Bunn var inte tillräckligt fin för att tipsa vidare om – mycket delar på vägar av olika slag. Men fint vid sjön!
Minns knappt när jag såg en sån blå, vacker himmel senast.
Alltså förlåt, men jag KAN inte slappna av med små barn på brygga med isvatten? Ser absolut framför mig 1000 sätt han ramlar ner i isvaken och dras ner av sin blöta overall. Är det bara jag?
Vackert ljus och milda färger över Bunnsjön
Är man trött lägger man sig ju helt sonika ner och vilar lite. Rosarosig om kinderna likt sin nya tröja!
Nu skrotar vi mest runt här hemma, jag har dragit på mig en förkylning och har inte kunnat träna så som jag hade hoppats på under lovet, men kanske ger det sig snart. Det blir lite småfix och annat här för att få dagarna att gå, men det är svårt att motivera sig till nåt alls efter att det blivit mörkt vid typ tre…
Hoppas ni haft en bättre jul än oss – önskar er en god fortsättning!
*Det kommer fler jular, säger Underbara Clara i en text, och det är väl sant. Men ändå, så himla många jular med barnen hemma får man inte ändå, så fortfarande känns denna tung så in i märgen – över skitsaker som eskalerade utom kontroll. Vill bara dra ett streck över denna.
Jag TROR att förkylningen peakade i dag, när jag satt i möte och snörvlade och snöt mig för 173:e gången. Tur man kan jobba hemifrån ändå… Har lyckats snyta upp två hela rullar med toapapper, tror det är någon form av rekord?!? Jag förutsätter att ni är oerhört intresserade av detta…
Även om jag nu då jobbat så måste jag säga att det är SÅ mycket skönare att vara ensam hemma när man är sjuk? Det känns som det hände senast innan jag fick barn – för typ 17 år sedan alltså. Nu har jag visserligen de två minsta hemma igen efter skolan, men de kör nån lek där de springer som idioter genom huset så de får väl hållas. Maken är inte hemma ikväll, för från och med i dag och så typ 17 veckor framöver så får han sin julklapp! Det låter kanske lite knasigt, men han har fått en jägarutbildning och den körde igång nu innan jul, och för att inte behöva ge något som inte börjar förrän NÄSTA höst så får han gå den nu. Detta är den teoretiska delen, sen är det ju lite skjutövningar med senare, men det får vi ta sen. Det finns ju intensivhelger med, där du tar hela examen på 3 dagar, men det här kändes som ett bra alternativ. Vi har ju ändå en inarbetat vana att vara själva på vardagar då den andre tränar liksom.
Jag fick väl min träning för dagen när jag gick ut och matade grisarna, blev flåsig och trött av bara det just nu. Hoppas lite att ungarna snart hittar en lugnare lek, så tänker jag försöka smyga mig ner i soffan och bara kolla TV – känns som det är ungefär vad jag pallar med för stunden. Jag hoppas bara jag är frisk nog att leda workshop på torsdag!
Jaha ja, här sitter jag i en fåtölj på Leos lekland, och stickar på min tröja. Filip är bjuden på kalas av en av hans bästa kompisar, en tjej som går i ettan (han går förskoleklass) och han är enda killen och dessutom mindre än de övriga, så jag sitter här utanför som hans mentala stöd. Han är så kapabel till mycket, men precis som nästan hela övriga familjen så är han inte den som springer fram till en massa nya barn och leker, utan han väljer några få att leka med eller leker själv. Då blir det ibland också lite läskigt att gå på kalas, alltså sitter jag här utanför.
Tycker ändå det var en briljant idé att ta med min stickning, för annars finns det ju inte så mycket tid att sitta en lång stund med den, och det blir ju rätt tråkigt att bara sitta här och glo med. Det går sakta framåt, men är himla kul ändå tycker jag!
Eftersom Filip var sjuk torsdag-fredag fick vi skjuta på julklapps-handlingen, men igår kom vi iväg en sväng. Lyckades köpa lite paket och även få en drös önskemål, så nu har jag ganska bra koll på vad jag ska kolla efter. Hoppas på lite Lego-rea på black friday tex.
Igår satte jag oxå en omgång ”dunderglögg” enligt Underbara Claras recept. Har inte gjort egen glögg innan, den här är baserad på svagdricka (smakade och det var då verkligen inte gott), en massa socker, russin och kryddor, men även jäst och rå potatis. Den ska tydligen bli ganska alkohol-stark, ska bli intressant att se. Det luktar faktiskt riktigt gott om den nu, i hela köket, väldigt hemtrevligt!
Alltså det här är väl inget kanonhöstlov eller? Vädret är piss, och här hemma så har i alla fall mellankillen varit riktigt genomförkyld sedan i söndags. I dag är väl förhoppningen att han ska vara frisk nog för att åka och träffa lite gamla klasskompisar i stan, men vi får se när han vaknar. Han hade i alla fall en bra helg hos bästisen, med biobesök och burgare, så alltid något. Största killen har varit på lite aktiviteter med, bad med scoutgänget och i går var även han på bio, och nu är han hos mormor en sväng. Det är alltså bara F som går på fritids i veckan nu när vi arbetar, men jag försöker hämta lite tidigare och låter honom sova lite längre, för att lätta på samvetet (även om han har det jättekul där). Jag har planerat att vara ledig på fredag, men i går kändes det som den där förkylningen smög sig på honom med, så vi får väl se vart det bär av nu när han vaknat här sen. Jag är också förkyld och missade träningen i tisdags (eller valde bort, det var bara flås och det kändes inte superbra ihop med förkylning), det är verkligen ingen stor förkylning men den sitter där den gör liksom.
Från helgen, då det var maskerad-kalas
Planerna för fredagen, om det nu inte blir VAB istället, är att ta med alla 3 barnen in till stan och gå och kolla ut julklappar. Försöker sprida ut inköpen lite, blir så mycket på en gång annars. Det blir mer villhöver än bara vill ha, men det är bättre de får vara med och välja för annars köper jag sånt som inte används. Insåg också att ”bonnapojken F” knappt gått på asecs (köpcentrum), åtminstone inte någon längre stund, så det kanske kan vara dags, hahaha! Nehej, nu ska jag sätta mig och jobba – hemifrån idag, och mycket att göra. Kram på er!
Edit: nä men han vaknade ju med en dunder förkylning, så det blir vab istället…. Ska se om jag kan jobba lite först bara.
godatankar.com 