Familj

Omotiverad

/ LindaG / Lämna en kommentar

Tar en paus i målandet av vår plankvägg (som för övrigt verkar bli väldigt fin) för lite kaffe och ett wienerbröd… Hrm, och det är där det där med brist på motivation kommer in, jag är just för tillfället väldigt omotiverad till att äta nyttigt och träna. Faktiskt första riktiga svackan på över ett år, men det känns så trööögt. Det händer liksom ingenting, jag springer – jaha, kanske några sekunder snabbare den här gången, eller så går jag på kickboxingen, där det också känns som man inte utvecklas direkt just nu. Jag ska försöka att envetet hänga i ändå, för det vore jättesynd att tappa det man hunnit bygga upp, men jag behöver lite motivation, så vill nån peppa lite så tar jag tacksamt emot det…

Att renovera lite hemma tar ju också tid och lite energi, det blev inget sprungit igår heller, men å andra sidan så snickrade vi och målade mest hela dagen, eller i alla fall till våra gäster kom för att äta lite kräftor och umgås. DET var i alla fall jättetrevligt! Sjukt goda blev kräftorna med….Och våra kompisar hade med sig jättegod paj och hembakat bröd – lyxigt =)

Det är jättekul att vara i gång med att göra om hemma, men sjukt frustrerade att vi bara kan ta lite i taget om ekonomin ska gå ihop, jag är ju inte direkt världens mest tålmodiga människa, och jag har tusen idéer om vad jag vill köpa och inreda med…

Från det ena till det andra så måste jag bara berätta om en väldigt söt sak Oliver gjorde igår, och som jag gärna vill komma ihåg själv. I går morse kom han och frågade hur man stavar ”förlåt”, varpå jag blev lite lätt misstänksam, men han skulle bara skriva lite sa han. 3 minuter senare kom han igen, och sa att han skulle gå till Alicia med ett brev, fast det stod absolut inte förlåt i det, utan något heeeeelt annat… Med lite övertalning erkände han ju att han skulle gå med ”förlåt” brevet till henne, och varför – han hade tydligen blivit arg på henne dagen innan i skolan för något, och hade väl legat och funderat på det här sedan dess, så han gick över med brevet och sa förlåt. Det roliga i det hela var att när jag frågade Alicia lite senare (för de började ju leka såklart) om det kändes bra att Oliver sa förlåt, så svarade hon helt enkelt att hon inte ens visste att han varit arg… =) Väldigt sött att han funderat på det, uppenbarligen haft lite dåligt samvete, och så på eget bevåg skrev ett förlåt-brev som han gick över med. Känner mig som en väldigt stolt mamma!

Två fruar, två världar

/ LindaG / 1 kommentar

Alltså, det är faktiskt väldigt sällan jag kollar på TV nu för tiden (oftast spelar vi eller kollar på nån film eller så), den lilla tiden som blir över, men nu när maken är ute och går med en polare så fastnade jag framför Svenska Hollywoodfruar en stund. Det är fascinerande, lite som att läsa Kissies blogg, man tittar liksom med någon slags skräckblandad förtjusning. Några av dem kan man ju undra över om de har någon verklighetsförankring överhuvudtaget….

För övrigt känns det som vardagen går i 110 just nu, skola, dagis, jobb, simskola, träning – allt bara går i vartannat, nu har vi haft lite tur ändå så allt har flutit på utan problem, men det är ändå fullt ös! I kväll lyckades jag dessutom klämma in en klipptid för mig själv, det var sjukt välbehövligt och jag var grymt sugen på att göra något nytt, så Anette på MixStudio fick fria händer. Det blev en mjuk och ganska kort klippning, med huuur mycket alternativ som helst när det kommer till styling. Hon är SÅ duktig! Tror att typ halva min bekantskapskrets klipper sig hos henne… Tänkte jag skulle försöka dra till med en miljonvinst på Lotto i morgon med, så jag kan köpa en fin garderob till min nya stil med 😉

Eh… har en av Hollywoodfruarna en bloggassistent?? Det känns ganska konstigt eller? Haha, eller det kanske man skulle ha, nån som följer ens vardag (för den är ju såååå spännande) och sen bloggar om det…

TGIM

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det har varit en tämligen… intressant helg. Båda barnen är tämligen förkylda, och därtill har vi (tillslut) räknat ut att Lukas är inne i värsta 2-års trotsen. Det är utbrott, avbrott och psykbryt ungefär var 3:e minut – för att inte tala om hur mycket utbrott Lukas har haft 😉 Skämt åsido så är det svåååååårt att vara förälder mitt i en trotsperiod, varken barnet eller man själv vet ju riktigt till 100% hur man ska hantera det hela. Det är ju inte lätt för en liten pojk när humöret svänger i 180 grader HELA tiden! Nåväl, på grund av detta (och att vi inte hade barnvakt) så kände jag inte riktigt att jag ville lämna maken ensam mitt i katastrofen en lördagkväll, så det blev inställt för den fest jag skulle gått på. Hur man än gör får man ju dåligt samvete….

Nåväl, i går var vi i alla fall och hämtade lite levande kräftor som ska förtäras nästa helg med goda vänner. Det var väldigt spännande att få titta på och peta på dem, Lukas tyckte de var väldigt konstiga men var nyfiken ändå. Kokade dem enligt ett recept jag testat vid nåt tidigare tillfälle och som jag inte kommer ihåg i huvudet, men vill ni ha det får ni hojta (sjukt goda, vi var tvungna att testa varsin innan vi frös in dem).

Hade glömt hur äckligt kräftor låter när de lever. 
Men jag har INTE glömt hur gott det är!

Vi fick lite psykbryt allihop i helgen tror jag, så vi tog lite från sparpengarna (aaaaah, det ska ju vara till semester) och köpte plank till vår tilltänkta plankvägg. Däremot hann det inte komma så mycket längre än så, i den allmänna röran som rådde.

Jag tror att den korrekta benämningen är ”en bräda”. Typ. 

Att fatta beslut

/ LindaG / 1 kommentar

Nu för tiden (eller typ från att jag var runt 20 eller så) så fattar jag nästan alla viktiga beslut på magkänsla. Det har fått styra husköp, bilköp, jobbrelaterade val och mycket annat. Inte på det sättet att jag inte tänker på olika alternativ, fördelar och nackdelar, men jag låter ändå magkänslan vara en stooooor bit av beslutet. Faktiskt brukar också magkänslan göra att besluten blir bra, jag kan inte komma på något beslut (åtminstone inte något större) där magkänslan visat fel. Däremot händer det ju att jag analyserar magkänslan och liksom aktivt utmanar den, som tex när jag började med sparring och hela kroppen (inte bara magen) var rädd och inte alls ville, men det gjorde också att det kändes som en grym vinst när jag kom över det.

Att jag håller på och babblar om det här med beslut är väl mest för att det blev ett sånt där magkänslebeslut idag, även om det inte var så stort. Jag och barnen var på fotbollsträning för första gången i höst – jag hatar det, allt med det, tränare, mentalitet, föräldrarna (ja inte liksom personligen men som gruppen ”fotbollsföräldrar”), Lukas hatar det för han vill ju också vara med och springa efter bollen, och Oliver är helt enkelt inte direkt intresserad av det. Han är inte tävlingsinriktad, och vill helst inte ge sig in i närkamp med de andra barnen, så han går mest i ytterkanterna och sparkar gräs. Droppen kom när nån kille hade brottat ner honom i kön och sen hoppade på honom (jag såg inte det hela eftersom jag sprang som en tok efter Lukas), han blev jätteledsen och förstod verkligen inte hur någon kunde göra något så dumt med flit. Inte lätt när man själv är så snäll att man inte ens kan tänka sig något sådant… I alla fall så bestämde vi oss gemensamt där och då för att vi skiter högaktningsfullt i allt vad fotbollsskola heter, fotboll kan man spela med sina vänner på gatan istället där alla har roligt. Meddetsamma sa mig magkänslan att jag fattat rätt beslut, ångesten i magen försvann och allt kändes mycket, mycket bättre! Länge leve känslomässiga beslut!

Vardagskarusellen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Igår blev jag så less på den här förkylningen att jag gav mig ut på en lugn löprunda i alla fall. Det blev lite intervallträning – en stund där jag sprang snabbt för att jag inte kunde hålla mig, och en stund där jag gick och försökte återfå någon form av andning… 😉 MEN det var jätteskönt, både fysiskt och psykiskt, och idag känner jag mig lite gladare!

Har faktiskt beställt D-vitaminer med, har läst en hel del om vad kostdoktorn skriver om det, men även utan hans rekommendation så tycker jag att det känns logiskt att äta det med tanke på hur mycket piggare och gladare man är när man får sol på sig. Hoppas de dyker upp redan idag, jag får återkomma med ev. effekt (placebo eller ej, huvudsaken är att det funkar).

För övrigt så har verkligen vardagen kommit igång nu, med mängder av rutiner.. Det är dagis/förskole-hämtning och lämning, simskola, fotboll, makens träning, min träning. Planering är verkligen nödvändigt, speciellt för att det inte ska bli stressigt för barnen, jag vill att de helst bara ska känna att det flyter på så att allt är roligt, inte att det blir ett jobbigt moment för dem. Den biten där planeringen däremot oftast faller på är ju maten – visst, barnen älskar spagetti och köttfärsås, men jag kanske inte känner att de ska äta det VARJE dag. Eftersom tiden är begränsad så blir det dessutom svårt att hinna med ordentligt, det blir mycket halv- och helfabrikat, typ blodpudding, lasagne och fiskgratäng… Det finns väl kanske inga föräldrar som direkt VILL servera den maten, men jag måste komma på något smidigt system så att inte tiden med barnen blir direkt drabbad. Vår egen träning har vi ju försökt planera in så den inte ska drabba barnen alls helst, och det funkar rätt ok tycker jag. Nåväl, det ger sig kanske det med när det blir mer rutin. Vad äter ni på vardagarna som går supersnabbt att laga (alternativt som är gott att förbereda dagen innan)?

Trots allt finns det fortfarande gott om tid för lek, det är ju viktigast!

Som en senil bulldog med alzeimers

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag vet inte, men man verkar vara obotligt korkad på (minst) ett plan när det kommer till föräldraskapet. Eller jag är det i alla fall, jag hittar på något kalaskul med barnen, och sen tänker jag att det ska räcka. Att de där två timmarna som spenderades klättrandes, stojandes och lekandes i Stadsparken ska göra att mina barn är så glada och nöjda att de beter sig som små änglar på kvällen sen. MEN det händer ju aldrig, barnen har jättekul för stunden, men snacka om att leva i nuet för det håller verkligen inte i sig. Så när barnen är likadana som vanligt på kvällen (inte så farligt egentligen, men lite mer gnälligt och så), så är JAG trött efter lekstunden och alltså något mer lättirriterad…. Suck.

Jag får väl hoppas att det ändå gör någon form av skillnad på ”föräldravågen” – ni vet, den där man har i huvudet när man försöker balansera bra och dåliga stunder med barnen. Det är förmodligen mot alla barnterapeuters rekommendationer, och det är KLART att det är viktigare att vara 100% närvarande alla stunder istället för att ibland kompensera med nåt extra kul, men herregud, jag är bara människa (troligen) och i ärlighetens namn så är banne mig inte barnen 100% närvarande för det mesta heller… 😉

Så, för att avsluta det här inlägget med att säga något som återigen säger att jag inte lärt mig något – i helgen ska vi förmodligen åka till badhuset i Skövde för att göra något extra kul med barnen. Om nån vill hänga med så är det bara att höra av sig!

Det går visst inte lära gamla hundar sitta eller…?

Gammalt och nytt

/ LindaG / Lämna en kommentar

Tja, efter förra inlägget kunde man kanske tro att jag hade hamnat på psyket vid det här laget ;-), men med lite sällskap och underhållning från vänner och kompisar till barnen (och maken såklart) så blev veckoslutet över förväntan.

I fredags var vi hos Jossan med familj på en fantastiskt trevlig grillkväll, och i går rymde helt enkelt Jossan och jag från barn, hus och makar för en spontan dag med shopping i Göteborg. Såååå skönt att få komma ifrån allt lite, och få prata färdigt en mening utan att bli avbruten! Hittade inte direkt nåt till mig själv, förutom nya gardiner till sovrummet (orange såklart, det är ju för tillfället min favoritfärg), men det var väldigt trevligt ändå!

Idag har maken och jag städat bort semestern, så att säga, eller åtminstone städat ur all sand och damm som samlats när vi inte riktigt haft lust att städa under semestern. Känns väldigt bra, har bytt gardiner och skickat ut maken på shopping av nya prydnadskuddar (kan bli intressant).

I morgon är det så dags för inskolning på fritids. Jag har förstått att det skiljer ganska mycket från skola till skola, men här är det inplanerat 3 hela dagar som inskolning – tror inte att det kommer behövas dag 3 direkt, men då får jag ju ändå lite tid att skola in Lukas med efter sommarens uppehåll. Känns konstigt att det är skolan han ska gå till och inte dagis, Oliver!

Annars känns det ganska bra att få lite rutin på livet igen, med jobb, dagis, träning och allt annat. Jag gillar generellt sett hösten (ja men allvarligt talat, det blev ju aldrig någon sommar så det känns ju redan som höst) med nystart, fina kläder och annat smått och gott.

Nähä, nu ska jag passa på att ta en kopp kaffe och förbereda mig mentalt inför vad maken kan tänkas komma hem med för inredningssaker!

Svårast av allt

/ LindaG / Lämna en kommentar

Den här veckan har varit pest och pina, åtminstone ur familjesynvinkel. Jag och barnen har bråkat med varandra och sinsemellan precis hela veckan, och vi har nog alla varit ungefär lika gnälliga, lättirriterade och frustrerade misstänker jag.Alltså har varje dag påbörjats med en förhoppning om en bra dag, men från frukosten och framåt har det bara gått utför. Ungarna retas med varandra, jag skäller, nån är dum mot någon annan, jag skäller, någon gör något dumt (typ tar sönder saker som inte borde kunna gå sönder), jag skäller, barnen slåss, jag skäller. Ja ni fattar. 

Och ändå, i samma sekund som man antingen kommer ut ur huset själv, eller när de somnar, så kommer OMEDELBART det dåliga samvetet. Jag borde inte ha tappat humöret så snabbt, det är säkert något annat jag missar, som att de behöver mer uppmärksamhet, jag lägger inte ner all min tid och energi på dem – jag är en dålig mamma. 

Med huvudet vet jag att jag förmodligen är en alldeles vanlig, medelbra mamma, men hjärtat säger inte riktigt samma sak. Jag försöker ändå att på något sätt hålla mig till den ”sanning” eller princip som jag tycker passar mitt uppfostringssätt och tanke.
Min tanke är att jag vill ge mina barn all kärlek de behöver, men jag vill att de ska vara självständiga. Jag vill att de ska se att mamma och pappa har ett eget liv också, att vuxna har rätt till egentid och aktiviteter med för att må bra, men jag vill att de alltid ska känna att de får den tid och stöd de behöver.
SÅ VARFÖR ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT DÅ?!?!
Jag får väl göra som jag gör varje kväll, lova mig själv att jag ska vara en lugn och pedagogisk mamma i morgon, med oändligt tålamod och tid för barnen – hela dagen. 
Troligt.

Förberedelser

/ LindaG / 1 kommentar

Tycker inte det känns som en bra idé att posta på bloggen precis när man åker på semester, så därför kommer ni få mina semesterinlägg EFTER vi varit på semester. Eller ja, det här borde komma precis samma dag som vi kommit hem – jag säger borde eftersom jag inte är helt hundra på när vi åker hem, färjebiljetten är ”öppen”, så känner vi för att stanna ett par dagar extra så har vi den möjligheten.

I morse kollade jag 10 dygnsprognosen inför vår 10 dagar långa resa, och – hipp hurra – det ska regna varenda dag… Seriöst!!! När jag såg det så började jag fundera på att lägga om vår rutt eftersom vi bara har reserverat men inte betalt några gasthaus än. Dock verkar det ganska lönlöst, tittar man västerut mot Holland, Belgien och Frankrike så ser vädret lika illa ut, och åker man tex 6 timmar längre söderut i Tyskland så är det bara liiiite bättre väder – mycket åkande för ingenting alltså. Och ska man då ner till solen och värmen som ligger runt medelhavet, ja då blir det helt plötsligt en otroligt mycket längre bilresa och det har vi inte direkt ekonomi till, för att inte tala om att jag tror det kan bli lite mycket bilåkande för framförallt Lukas.

Alltså har vi nu packat ner full regnmundering till alla, gummistövlar till barnen och varma kläder till oss allihop =/. Nåväl, vi har i alla fall fått plats med all packning + barnvagnen i bilen, men jag vet inte riktigt hur mycket vin vi kommer kunna få med oss på vägen hem! Blir vädret apdåligt misstänker jag att det blir mer shoppat dessutom (lite känner jag ju mig själv).

Trots allt tror jag ändå resan kommer bli bra, vi har mycket aktiviteter att välja mellan på orterna vi ska till, några är dessutom inomhus för de värsta dagarna, och det är alltid otroligt härligt att komma utomlands lite! Vädret ser ändå inte bättre ut här hemma, och får jag inte komma härifrån då så lär jag väl hamna på psyket i slutet av semestern…

Nu ska vi strax åka och hämta barnen hos mormor, och i morgon bitti (dvs söndag den 8/7) så åker vi!

Barndomssommar

/ LindaG / Lämna en kommentar

För mig är sommar känslan man får när man sätter sig i bilen för att åka E4 söderut, helst till franska rivieran. Lite fjärilar i magen, och jag och min lillebror sitter med en hög kuddar mellan oss (vi hyrde oftast hus, så vi behövde ha med egna kuddar). Två dagar med mycket bilresa, en paus i något pass i alperna när man ALLTID frös lite, men hade jättekul över att kunna kasta en snöboll mitt i vintern.

Dessutom sover man ju så gott i bilen!!!

 Sen kom man ner till huset, alltid olika och alltid lika spännande – då fick man oftast bara se en bild i en katalog, så vad det verkligen VAR för hus kunde verkligen variera. Ibland blev det toppen, och ibland inte…. Dagarna spenderades först på stranden, vi kunde bada i TIMMAR (var vattnet varmare förr eller har jag blivit mesigare? ;-), sen åkte vi till någon STOOOOR supermarket och handlade det vi skulle göra till middag. Älskade att gå runt där, det finns så mycket rolig mat som inte fanns hemma, bara fiskdisken kunde man stå vid en lång stund för att titta på levande bläckfiskar eller andra konstigheter (behöver jag nämna att hela familjen alltid varit besatt av mat?).
Därpå drog vi ”hem” till huset, vid det här laget ALLTID alldeles för hungriga, och grillade eller gjorde någon annan slags mat. Kvällarna blev det oftast sällskapsspel, olika beroende på hur gamla vi barn var, såklart. När det var dags att åka hem efter 2 veckor (oftast) så åkte vi alltid över minst en nöjespark på hemvägen, oftast blev det nog HeidePark utanför Hamburg. Dessutom tog vi alltid vägen GENOM Hamburg, då var det ju fortfarande billigt att handla i Tyskland. Där blev det lite parfym, kanske nån leksak och ibland något konstigt, tyskt godis. 

Om jag tänker tillbaka så är det egentligen så jag minns alla år, jag räknar dem efter semestrar. Nu vill jag helst av allt ge mina barn samma minnen (eller ja, egna minnen då) och upplevelser, och allra helst skulle jag vilja ha råd att åka på semester flera gånger på ett år. Semester (alltså resor, jag KAN inte för mitt liv räkna en semester hemma som semester) är UNDERBART och jag håller tummarna för att vår bilsemester i sommar kommer bli toppen!

Häftigt att få ge alldeles nya upplevelser till sina barn, även om Lukas kanske är lite liten för att komma ihåg det senare, men det kommer ju i alla fall ge honom en upplevelse NU.