 |
| Fortfarande tröttare än vanligt, så man får ju passa på att softa lite framför TV’n nu när man är sjuk… |
 |
| En liten stund orkade han i alla fall vara med ute, och fick då prova brorsans gamla 3-hjuliga sparkcykel till stor förtjusning! |
Tänk att man kan njuta så mycket av lite vardagsliv!!!
Shit, det känns som det har gått många veckor sedan allt började, jag känner mig i alla fall så trött… De flesta har säkert läst på facebook, men om inte annat vill jag skriva för att komma ihåg allt lite själv.
Vi trodde ju att Lukas blivit bättre i sin lunginflammation, han svarade ju bra på kåvepeninet och var tillbaka på dagis i tre dagar (mån-ons) där han var jättepigg och glad, så vi blev lite oroliga när han helt plötsligt fick tillbaka febern på natten till torsdagen. Han var gnällig men rätt ok på morgonen, så jag gick till jobbet, men efter att han sovit middag blev han helt plötsligt apatisk, matt och flämtade när han skulle andas – alltså fick vi ringa till hälsan och åka ner dit vid 14-tiden. Den läkaren trodde att det nog bara var en annan infektion, men var inte helt hundra, så upp till barnakuten – igen. Det går ju såååå fort på akuten, och under 5-6 timmar gjorde vi massa tester, blodprov, lungröntgen, ekg osv.
 |
| Så duktig under alla prover! |
Precis som förra gången så piggnade han till lite när vi var på akuten, så vi trodde kanske inte att det skulle visa sig vara något, men ändå kändes det liksom fel. Och visst, när vi fått alla provsvar så kom de ju fram till att lunginflammationen inte alls blivit bättre, utan värre istället =(. En gissning (odlingen på blodet har inte gett resultat än) var att det är mycoplasma, och det är en bakterie som inte kåvepenin biter på. De tyckte att det var lite knasigt ändå att han blivit bättre först, och dessutom hostar han inte längre, men det kan ev. ha varit två olika bakterier och så tog kåvepeninet bort den ena, men den andra fick mer fäste då eller nåt.
 |
| En väldigt liten and att sätta dropp i… |
Nåväl, nu blev vi helt plötsligt inlagda på barnavdelningen, och Lukas fick antibiotika intravenöst och dropp över natten (han har ju inte så mycket att ta av längre, tunnisen), så det blev till att snabbt åka hem och ta en dusch och hämta övernattningsgrejor för mig. Man sover inte så bra på sjukhus direkt – eller alls, egentligen… Vi trodde först att vi skulle få komma hem direkt på morgonen, men då fick vi veta att det skulle ges antibiotika minst till nästa dag.
Kan ju meddela att det är INTE roligt att hålla en 1½-åring inlåst på ett rum (mycoplasma smittar så han fick inte gå ut på avdelningen) i flera dygn, stackars Lukas höll på att explodera av ilska och frustration ungefär en gång i kvarten…. Natt två blev värre än natt ett, och jag gick med honom i famnen i säkert 3 timmar sammanlagd, för att inte tala om att han hostade (det började igen) och jag fick trösta honom var 10:e minut, stackarn =(
 |
| Även om vi inte fick gå ut på avdelningen så fick vi i alla fall gå ut utomhus, såååå skönt att få lite frisk luft och komma ut ifrån rummet en liten stund! |
Idag åkte jag i alla fall hem på morgonen för att sova lite, hämtade Oliver hos mormor på hemvägen, men jag hann inte direkt göra det för på ronden fick vi beskedet att vi fick gå hem idag, och fortsätta äta en annan antibiotika hemma i en vecka, så det var skönt att få åka upp och hämta hem honom och maken!
Han har varit piggare och gladare idag igen, så jag hoppas verkligen att det vänder på riktigt nu, men vi kommer hålla honom hemma hela penicillinkuren (en vecka till) så han får en chans att hämta sig ordentligt.
 |
| Storebror med mormor och morfar var såklart inne och hälsade på med. |
Vill förresten passa på att tacka för alla lyckönskningar, det har värmt!
Tyvärr missade vi ju oxå en fest nu ikväll hos ett par kompisar, synd att det var just idag, men vi hade inte orkat ta oss ut någonstans om jag så fått betalt för det =/
Idag har jag, med lite shoppinghjälp, införskaffat ett par KNALLrosa jeans/byxor från H&M. Passar superbra till mina Lola-toppar (de flesta är enfärgade och mörka), och man blir riktigt glad av att ha något färgglatt på sig! Ska se om jag inte kan lyckas ta en bild på dem i morrn… (lånar en från H&M så länge)
Missade kvällens träning. Eller ja, missade och missade, vi har satt maken på isolering i sovrummet, han FÅR bara inte smitta barnen nu, speciellt inte Lukas som är jättetunn efter lunginflammationen. Alltså fick jag hålla mig hemma för att ta hand om barnen, det kändes rätt ok ändå eftersom jag gick på sparringen igår, men lite sug har jag ändå nu när jag sitter här i soffan. =/
Nåväl, jag hoppas på en ganska lugn vecka, maken lär väl vara sjukskriven i ett par dagar, dels mår han inte bra och sen vill han ju helst inte smitta alla på jobbet heller. Hoppas kunna hålla oss andra friska, på lördag är vi bjudna på fest och DET händer inte så ofta, så jag vill verkligen inte missa den! Om mina föräldrar orkar så får barnen sova hos dem, och då får jag dessutom möjlighet att spendera söndagen på det ultimata sättet – lite lätt bakfull i en soffa utan att behöva lyfta ett finger annat än till en skål med sega ostbågar möjligtvis… =D Men men, man ska inte säga för mycket, det är ju mest ett drömscenario… *håll tummarna*
Idag är det jag som VAB’ar med Lukas, och vi har just ätit en ganska rejäl frukost =)
 |
| När man inte ätit på en vecka får man äta precis vad man vill. Frukost idag bestod av (på egen beställning) köttfärsås och spagetti, smoothie, youghurt och knäckebröd. Inga jättemängder av något, men tillsammans blev det en del =) |
Som ni nog ser så är det en betydligt piggare och gladare Lukas nu, och jag har nog aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv. Däremot är det lite envist, igår eftermiddag var det 38,5 igen, men nu tar alvedonen åtminstone så det är lätt att få ner febern.
 |
| Igår var han hemma med pappa istället, och klädde ut sig till en mycket, mycket liten Darth Vader! |
Igår kom jag iväg och tränade med, det kändes oxå extremt skönt. Att liksom få ur sig den sista oron och få ta ut kroppen men ändå hämta lite ny energi, kändes som en nystart faktiskt. Ska dessutom gå på sparringen på söndag har jag bestämt igen, det var ju faktiskt ganska kul även om det var läskigt.
Ja som det kanske gick att utläsa av mitt osammanhängande inlägg i natt så var det ju alltså lunginflammation Lukas hade. Egentligen var det inte direkt hostan jag åkte in för, utan en kombination av den där sjukt envisa höga febern som aldrig ville gå ner, och att han inte åt eller drack någonting. Efter att han sovit på soffan i går vaknade han och var en bra bit över 40 igen, och nu var han helt slö och halvapatisk, det var sååå läskigt! Helt brännhet med, jag gick runt med honom i uterummet (det var 7 grader där) en lång stund men det hjälpte knappt (han fick ju ipren med såklart). Så – jag ringde efter morfar som fick komma och ta Oliver, och sedan åkte vi först till jourcentralen och därifrån blev vi remitterade till först röntgen och sedan barnakuten.
Lukas var jätteduktig på röntgen och vi fick (helt otroligt!!!) gå rakt in, tog max en kvart allt som allt. Däremot på akuten var det full rulle, så där spenderade vi väl en sisådär 5 h innan läkaren hann kolla på honom. Enligt alla vanliga lagar så piggnade han givetvis till lagom till vi kom dit – febern gick ner till 38 och han var förhållandevis jättepigg. Såklart jätteskönt, men oxå lite knepigt när man ska förklara att det till synes pigga barnet haft över 39 i feber i 5 dygn och var helt apatiskt =/
Nåväl, hon konstaterade i alla fall lunginflammation i vänster lunga och han blev ordinerad kåvepenin (hurra, vi vet ju hur bra det gick att få i honom det sist – NOT). Dessutom fick han dropp eftersom han inte fått i sig vare sig dryck eller mat på flera dagar, det var sjukt skönt för min del (förutom att jag hade kramp i hela kroppen efter att ha suttit med honom sovande på magen i två timmar medan han fick det), för nu vet jag att han fått en liten buffert igen. Som vanligt är han helt olik brorsan och är inte alls känslig för smärta – han rörde inte en min när de satte nålen för droppet i den lilla handen, och inte när de tog ut den heller.
Nu har han äntligen somnat, idag har han faktiskt sovit en hel del och febern verkar sakta vara på väg neråt. Fick tom i honom lite smoothie nu på kvällen – känns som en lottovinst!
Själv känner jag mig nu som ett vandrande lik, och då har jag ändå fått hjälp och avlastning av mormor och morfar nu på eftermiddagen, och i går på akuten. Men sömnen har ju inte varit den bästa när man har en pojk som känns som han brinner upp innifrån, och vi var inte ifrån akuten förrän vid 01.00 heller. Dessutom kan jag konstatera att man blir sjukt trött av att oroa sig, och mina armar och ryggen kan konstatera att det har varit alldeles, alldeles för mycket bärande de här dagarna.
Men ändå, det känns som det kanske kan vända nu – till sist – och det känns så sjukt bra att jag knappt vågar hoppas på det!
Jaha, ytterligare en dag med hög feber (dag 5) på Lukas – han har inte gått under 38,5 en enda gång =( Börjar märkas att han inte äter och dricker något heller, han börjar bli matt och hängig(are). Har testat allt, glass, choklad, smörgås, risifrutti men inget har funkat. Åkte faktiskt till BK och köpte pommes – då pillade han i sig några stycken i alla fall, bra med lite salt med. Likadant med dricka – vatten, saft, mjölk, juice, oboy – inget funkar och det blir bara ett par klunkar….
Om han inte blir bättre under kvällen/natten får jag nog ringa Hälsan och åka ner med honom, innan han blir uttorkad på riktigt =( Håll tummarna…..
 |
| Till slut somnade han i soffan, framför Teletubbies (omgång 473). Min stackars lilla pojk… |
Haha, höll nästan på att skriva ”mitt bröllop”, men vi var ju faktiskt två om det…
Tog en liten paus från sjukstugan idag och var på bröllopsmässan med Jossan, och jag sa ju tidigare att jag skulle bjuda på några av mina bröllopsbilder så nu när båda barnen äntligen somnat tänkte jag ta tillfället i akt, så att säga…
 |
| Lite stela, lite nervösa – precis innan vi lämnar hemifrån mina föräldrar för att börja dagen med att fota… Mina föräldrar hade gjort vår bil jättefin med en stor fin spetsrosett på nosen =) |
 |
| Utanför Ölmstadkyrkan är det jättevackert, och vi hade dessutom sjuk tur med vädret, speciellt med tanke på att vi gifte oss så tidigt som 28 maj. |
Lite kort kan man väl säga att vi hade ett ganska enkelt bröllop, ingen av oss hade nån vidare ekonomi, vi hade ju ganska nyligen slutat plugga. Vi bestämde oss för att bara ta med familjerna och så vänner, så inga släktingar utöver de allra närmsta, vi umgås ändå inte annars så varför dela en sådan viktig dag med dem då? Om jag inte minns fel så var vi ca 25 pers, med oss själva, och vi gifte oss i Ölmstads kyrka. Att det blev just den var för att den var liten, oerhört vacker, hade en ofantligt rolig och trevlig präst och dessutom var det nära till Gyllene Uttern (mer om det sen)
 |
| Jag och min bror =) |
 |
| Nedanför Gyllene Uttern, vid Röttle, finns det ett jättevacker vattenfall, och här blev det en hel del fina kort i det gröna. |
 |
| Nästan hela entouraget vid fotograferingen (förutom pappa som fotar). Mamma till vänster, min brudtärna till höger och min bror bredvid henne. |
 |
| Jag tvekade aldrig på att pappa skulle lämna över mig, och har svårt att dra paralleller till att lämna över ”ägandeskap”. För mig var det bara en väldigt betydelsefull stund som jag ville dela med min pappa =) |
 |
| Efter en ganska rolig vigsel (tack vara prästen) var vi så gifta! |
Jo, efter vigseln ville vi ju då vara på Gyllene Uttern, lite tradition kan man väl säga, för mina föräldrar hade sin bröllopsmiddag där. Vi hade bokat ett U-bord och jag hade varit där och dekorerat lite på förmiddagen/morgonen, så att det blev lite som jag ville ha det =)
 |
| Gyllene Uttern, platsen för vår bröllopsmiddag. |
 |
| Vi hann ta en brudskål ute på balkongen i solen, men lite senare gick det ett riktigt åskväder över Vättern – riktigt vackert och väldigt häftigt! |
Vi hade ingen fotograf, utan vi bad helt enkelt pappa att fota så mycket han bara orkade med sin digitalkamera (det var ju nästan nytt då….). Det blev jättefina bilder, det enda jag saknar i efterhand är lite mer ”levande” bilder som man kan se hos många fotografer nu, tex på ringarna, brudbuketten och lite annorlunda vinklar och så, men det fanns lixom inte ekonomi till det just då.
Egentligen finns det inget jag skulle ändrat på, med samma förutsättningar som vi hade då, men visst, hade jag haft mer pengar så hade vi kanske tagit ut svängarna liiiite mer, tex på fotograf. Däremot var det mycket jag visste att jag VILLE göra själv, typ dekorera borden, fixa mitt eget smink och hår och lite sånt, det blev mer personligt då tycker jag och jag hade gjort detsamma idag.
Så, nu har ni fått läsa en massa intressant 😉 om vårt bröllop!
 |
| Hostig med glad pojk på mammas jobb. |
Igår var det ju alla hjärtans dag, inte något vi egentligen firar, men jag fick ett litet ryck och köpte en romantisk (i våra ögon, haha) present – ett playstation spel med coop (så man kan spela ihop)! Alltså satt vi och spelade hela kvällen tillsammans, låter kanske rätt knäppt men vi tycker att det är väldigt kul =)
Annars rullar ju veckorna på som sjutton nu – mitt i februari redan! Älskar att man faktiskt märker av att det börjar bli ljusare ute nu, man blir mycket piggare när man får lite dagsljus på sig efter jobbet.
På tal om sportlov förresten, tänkte jag skulle försöka hinna åka till Knaggebo nån dag framöver med Oliver, så får han testa slalom igen. Vi testade ju förra året, och det gick väl ok, men ett år gör ju ganska stor skillnad! Skridskor har han ju åkt en del nu, så han tar sig framåt rätt ok nu och kan resa sig själv om han ramlar (förmodligen mer än man skulle kunna säga om mig, OM jag hade åkt). Egentligen skulle jag jättegärna vilja åka på en skidsemester, men när man bara har råd med en semester om året så känns sol och värme mer lockande, och sedan är ju framförallt Lukas lite för liten för att det ska bli särskilt smidigt eller givande. Men kanske om några år….
Alltså jag är helt sjukt väderberoende när det gäller mitt humör – en dag som idag med mild luft, strålande sol och klarblå himmel gör mig lycklig och varm ända in i själen! Satt till och med på altanen och ”solade” mig i bara en tröja och ett par jeans, varm och go’ och glad! Om jag tittar riktigt intensivt i rätt belysning så finns det kanske en antydan till fräknar, men det ska till mycket vilja för att hitta dem! 😉
Vi har precis ätit, söndagen ”obligatoriska” lax, men idag blev det med mitt absoluta favorittillbehör (som idag blev huvudtillbehöret istället för potatis och sås) nämligen Mangosalsan/salladen. Hade nästa glömt bort hur otroligt god den är, men idag passade den perfekt med syra, sötma och hetta känns den MYCKET fräschare än alla andra alternativ. Testa den (den gåååår ju göra utan mango om man vill göra den LCHF såklart)!
Nu ska jag ställa mig och koka något helt annat – nämligen tandskydd… Jag har ju sagt rätt länge att jag SKA testa att gå på ett sparringpass en gång åtminstone, men det är mycket som kommer emellan märker jag =/ Idag har jag äntligen planerat in det så det inte hamnar mitt i maten vid 18, det var därför det blev lite tidigare middag. Ni får väl hålla tummarna för mig att jag inte fegar ur 😉 Eller att jag får (fler) blåmärken…..
Lukas känns väl lite, lite piggare idag, även om han fortfarande är supersnorig, så imorgon blir det nog dagis som vanligt. Skönt det, på ett sätt, har riktigt mycket att göra på jobbet just nu känner jag.
Häromdagen trillade det ner ett gult kuvert från försäkringskassan där det stod att vi är kvalificerade att ansöka om jämlikhetsbonus (eller vad det nu heter). Och det är ju just en bonus, att vi har delat lika på föräldraledigheten har ju inget att göra med de pengarna, men det är ju aldrig fel att få en ”belöning” för något man gjort.
Rent generellt skulle jag nog säga att vi har ett väldigt jämlikt förhållande på det stora hela – vi tar lika mycket ansvar för barnen och deras aktiviteter, för vårt förhållande och för vårt hushåll. Däremot gör vi kanske inte precis SAMMA saker, men vi tar i alla fall lika mycket ansvar. Nu när Lukas har börjat dagis har vi båda två gått ner till 90%, istället för att en (oftast mamman) går ner till 80%, och det funkar jättebra. Däremot är jag medveten om att inte alla kan göra den uppdelningen pga att olika jobb funkar olika bra att dra ner på och att man kanske tjänar väldigt olika, men nu har vi ju likadana arbetstider och tjänar hyfsat lika så förutsättningarna är ju de bästa.
Däremot anser jag inte att det här egentligen är något vi har kämpat för, det har alltid känts naturligt och respektfullt mot varandra att man tar hälften av ansvaret och även får hälften av nöjet att vara med när barnen växer upp och lär sig nya saker. Jag tänker inte på mig själv som feminist (konstigt och negativt laddat ord?) eftersom jag helt enkelt tar för givet att alla behandlas lika? Såklart är jag inte så korkad att jag tror att det faktiskt ÄR så, men om man förutsätter att man ska behandlas utifrån den person man är och inte vilket kön man har så är det kanske lättare att ställa krav?
Ett litet exempel är faktiskt den här dagen, Lukas är sjuk (jättesnorig och hostig igen, stackarn) och jag och maken delar på VAB’en över dagen, han jobbar förmiddag och jag eftermiddag. I vanliga fall tar vi nog helt enkelt varannan, men nu hade vi båda lite viktiga saker på jobbet som måste göras, och då fick det bli så.
Jag är glad att se att barnen tar det för lika självklart att vi båda hämtar och lämnar på dagis, och att vi turas om (eller följer med båda två) till aktiviteter. De vet att mamma och pappa jobbar IHOP och inte mot varandra, och jag försöker så gott det går att lära dem att det INTE är någon skillnad på pojkar och flickor (för det kommer väääääldigt mycket kommentarer om sån från dagis nu, flickor tycker om dockor och pojkar tycker om bilar typ) utan att det är skillnad på BARN och BARN när det gäller intressen.
Det är lite intressant att se hur folk i allmänhet reagerar på vårt förhållande, däremot. Oftast tolkas det som att jag bestämmer och ”kör” med maken som om han var en toffel, och att jag är lite lätt bitchig? Eftersom vi båda (alltså jag och maken) anser oss vara jämlika vet vi att det inte är så, men det är ändå irriterande att bli så missförstådd. Nåväl, det kanske bottnar i lite avundsjuka…? 😉
Nu är det dags för jämlika mig att åka till jobbet!
godatankar.com 