Baksida

Det finns en jäkla massa saker man skulle kunna skriva angående baksidan av olika saker. Men i dag är jag jättetrött efter en lång och hektisk dag som till stor del varit utomhus för ovanlighetens skull – i stormen som fortsatte i dag. Så nä, något djupsinnigt orkar jag inte med, utan jag konstaterar helt ogenerat att baksidan är den sida på mig själv som jag anser vara den snygga sidan.*

Ett foto från en svunnen tid dessutom.

*Självdistans är så mycket roligare än självupptagenhet eller självömkan 😉

Vilken jäkla cirkus!

Vilken passande rubrik på dagens #fångafebruari 😄

Nu är jag rätt trött men väldigt nöjd över vår helg. För att inte klättra på väggarna* här hemma i det skitväder som skulle vara hela helgen så kom vi ju på att vi skulle måla om i Lukas rum. Där var en Star wars tapet innan, helt ok men började dels se sliten ut och den gjorde dessutom att rummet kändes lite kallt.

Glömde ta före-bild, men här är en från när det var nygjort. Vi byggde ju till två rum till barnen 2013, och då blev detta Oliver rum (här bor nu då Lukas).

Innan träning i lördags åkte vi en snabb sväng till Happy Homes och plockade på oss lite färgprover (liiiite styrt av mig, bara så det inte skulle bli helt galet) och väl hemma bestämde han sig snabbt för en superfin grön färg – Palmetto från Jotun. Därefter har det varit fullt upp med att måla de två väggar som skulle målas, och sen få ordning efter med.

Blev riktigt, riktigt nöjd, rummet känns mycket varmare och mer behagligt! Passade på att rensa ur en stor påse med skitsaker med som samlats på hög… Tur han var och lekte med kompis så han inget märkte!!

Finns fler bilder på instagram, för den som är sugen på att kika mer på hur det blev!

* Alltså jag KAN mer än gärna ha en slapparhelg, men det är nästan omöjligt med tre barn, speciellt med en treåring…

Levebröd…

…är egentligen temat för idag, men jag tycker jag har haft väldigt många jobb-relaterade inlägg (på instagram om inte annat) på sistone, så jag vet inte hur intressant det känns.

En jobbrelaterad sak är i alla fall att vi är ett par stycken som kört Crossfit hos Crossfit Södra Vättern på fredagar vid tre, som avslutning på jobbveckan. Bra avslut och nödvändigt för kroppen med känner jag, fast det är nästan lite tungt för min kropp nu för tiden, den är inte riktigt på banan efter tre graviditeter känner jag och det vete katten om den någonsin kommer bli det igen. På så sätt kan jag känna igen mig lite i Underbara Claras uttryck, att hon känner sig ”förbrukad” efter tre graviditeter. Jag håller med, herregud vad stryk kroppen tagit, och då har jag ändå jobbat rätt hårt för att få tillbaka muskler och sånt däremellan.

Jaja, skit samma, på ett helt annat plan så är det ju Alla Hjärtans Dag i dag, vilket nog inte gått någon förbi. Det är en högtid som känns väldigt onödigt att fira ”kommersiellt” tycker jag, men jag gör gärna något extra för de mina, så det blev alla grabbarnas favorit svamprisotto till middag. Oliver har dessutom bakat kärleksmums så det ska vi äta alldeles strax, innan talang. Fick dock 30 fina tulpaner av maken och blev både glad och överraskad!

Längtar till våra egna tulpaner slår ut, det verkar inte vara långt bort med tanke på vädret…

Vi byter väl ämne igen då. Till helgen ska det ju bli riktigt aptråkigt väder IGEN och eftersom jag känner mig själv så pass väl att jag vet att jag kommer klättra på väggarna om jag inte får något konstruktivt att göra så har vi bestämt oss för att måla om i 9-åringens rum. Där sitter en StarWars-tapet nu, men den är rätt sliten och det känns som ett rum som skulle må bra av att uppdateras lite. Återkommer med bilder, så klart!

Vad ska du göra i helgen??

Botemedel

Jag tycker sällan att botemedel är just botemedel, oftare är de väl snarare något som dämpar symptomen, men visst, jag har ändå ett gäng ”botemedel”:

Solen. Så här års känner jag mig så blek och anskrämlig att jag nästan skäms. Man känner sig ju sjuk eller nästan döende när man kollar sig i spegeln… Där är ju solen fantastisk, när man får lite färg och lite fräknar så känner man sig både friskare och piggare. Jag är inte jätteförsiktig i solen, för min egen del, men å andra sidan hinner jag mycket sällan befinna mig någon längre stund i den heller på somrarna. MEN vad gott den gör, nu längtar jag makalöst mycket efter en värmande vårsol, när man kan sätta sig utan jacka mot en södervägg och bara tanka D-vitamin, DET är ett botemedel mot vinterdepression om något!

Glad blir man, av sol och värme!

Svavel. Ja det låter ju himla mysko, men jag tappade ju så HEJDLÖST mycket hår efter Filip att jag nästan blev delvis skallig, vilket verkligen kändes hemskt. Testade med hårvitaminer, men det gjorde på sin höjd att jag kanske tappade liiite mindre hår. Fick tips av en kompis att testa MSM-tabletter, dvs svavel (och ofta c-vitamin) i tablett eller pulverform. Första upplevelsen när jag åt full dos (3 tabletter) var att JÄKLANS vad mycket piggare jag blev? Nu har jag ätit ungefär 1-2 om dagen (de är sjukt stora så ibland kan jag inte svälja dem) i kanske ett halvår, och jag har absolut fått tillbaka mycket hår om än inte allt. Nackdelen är väl att håret växer som tjyven på längden med, så man behöver klippa sig lite oftare, men nu är det mesta av mitt hår tillbaka på normal status och det som är runt luggen är ändå på god väg att återställas. Stort TACK till M för det tipset!

Köper den här, typ billigaste varianten, men funkar bra!

Naturen. Det absolut bästa medlet mot stress ändå? Något händer både fysiskt och psykiskt när man kommer ut i naturen, det är som om suset från träden liksom helt tömmer hjärnan på allt som stressar och man blir så mycket lugnare. Funkar dock inte LIKA bra när det är så här kallt, för då fryser jag och spänner mig av den anledningen. Men ändå, omöjligt att stressa när man sitter vid en brasa i en skog!

Vad är dina bästa botemedel?

Skit på skärmen

Ja det är ju ingen brist på just skit på skärmen, men jag är rätt bra på att inte följa sådana sidor eller personer som inte tillför mig något bra. Jag har sedan länge avföljt alla träningskonton, trendkonton och dietkonton. I mitt facebook-flöde är det ju mest (inaktiva) vänner och de företag jag vill ha information om, typ lunchmenyer och så, och på instagram är det övervägande kategorin ”vackra foton” förutom vänner. Jag väljer helt enkelt bort det mesta som jag själv skulle kategorisera som ”skit på skärmen”, det är väl det enklaste när det finns valfrihet?

Själva skärmen i sig är ju skit i och för sig, det ÄR för lätt att ta upp telefonen och slöscrolla när man har tråkigt. Jag försöker, men ok, inte tillräckligt mycket. Ibland är det bara skönt att försvinna en liten stund, tömma hjärnan på det mesta utom lite roliga bilder, fast egentligen behöver den väl bara vila.

Här är en bild från min ”guilty pleasure”-sida, cheezburger, den får bara åka upp på skärmen när jag vill rensa hjärnan från vardagsplanerandet. Inget innehåll, bara lite roliga bilder och texter.

Till skillnad från maken så är jag en förespråkare för sociala medier (uppenbarligen) för jag tycker det finns så mycket roligt och bra med dem. Det gäller bara att vara lite selektiv med sitt flöde, och ha att ha en STOR portion distans till det som flimrar förbi. Att förstå att det som visas på instagram är tillrättalagt känns väl självklart nu, men jag tycker att det är kul med. Instagram för MIG är att få dela höjdpunkter, roliga stunder och bra minnen – vill jag dela med mig av jobbiga saker och vardagliga problem så gör jag det hellre här, där jag kan utveckla mig lite. Men den möjligheten har såklart inte alla.

Mitt instagram.

Sedan kan man väl hävda att det är att blunda för problemen att inte följa skit, men det finns väl bättre sätt att handskas med det än via facebook tänker jag.

Längst ner i handväskan

Ja nu har jag ju rätt sällan handväska eftersom jobbet i princip kräver att jag har med mig en dator eller åtminstone laptop. Men om vi omtolkar fritt till längst ner i väskan, så hittar vi väl mest lite jobbgrejor nu:

Här finns en lasermätare och en laddsladd och längst ner ligger en morakniv. En liten ekologisk godis-bar har letat sig in med, för de tillfällen då man kan finna sig stående på ett bygge utan att ha hunnit äta frukost eller nåt – ibland blir det brådskande saker man får åka på.

Så inte så spännande kanske, men min ”handväska” ser väldigt annorlunda ut mot vad den gjorde för bara ett drygt år sedan!

Upptäcksfärd

Om jag hade tänkt mig för i ens två sekunder så hade jag ju lagt upp inlägget om Strömsbergsskogen i dag i stället för i går. Men så är det när hjärnan är lite för trött när man kommer hem! Därför får jag skriva om en upptäcksfärd eller utflykt vi planerar att göra.

I slutet av maj tänker vi nämligen göra en liten upptäcksfärd till Ösjönäs, i Tivedens nationalpark. Det var en av makens jobbarkompisar som tipsade och jag tvärfastnade – konstigt nog för det handlar nämligen om att tälta?! Men såklart är det inget vanligt tält (som vi heller inte äger) utan en lite lyxigare variant i ett Safaritält. Det står uppställt hela tiden, och när man kommer är det både uppvärmt och bäddat – på morgonen får man frukost och sen behöver man inte städa. Ok, det får väl knappt räknas som att tälta, men det är nog ungefär så långt jag kan sträcka mig i dagsläget.

Bild från Ösjönäs.

Vi har tagit två nätter – om det inte blir skitväder – för vi tänker typ aktivera oss den heldagen vi är där. Det finns rätt mycket att välja på, höghöjdsklättring, turridning, kajak- och kanotpaddling, vandring och lite annat. Egentligen typ samma typ av utbud det är där vi bokat sommarens semester i Tyskland faktiskt, när jag tänker efter.

Det här kan bli antingen katastrof eller så otroligt bra tror jag, i vilket fall blir det nog ett starkt minne!

Grillning i Strömsbergsskogen

Vill man se dagens #fångafebruari så får man pallra sig in på mitt instagram, för i dag tänkte jag blogga om annat 🙂

Söndagen blev en sån himla härlig dag, vi började med att lämna av Filip för en stunds lek hos mormor, sen åkte övriga familjen och åt frukost på Condeco i lugn och ro. Filip är underbar, men ska man kunna sitta i fred och fika mer än 2 minuter så är det bättre om han är någon annanstans och leker…

Efter det blev det en stunds trädgårdsarbete, vi städade hönshuset och tvättade lite av fasaden / ett plank som annars är täckt av vildvin. SEN åkte vi och hämtade upp minste mannen, och så åkte vi upp till Strömsbergsskogen, där jag fått tips om att man byggt nya fina grillplatser.

Vi gick till den som är längst åt höger i bilden. En lagom runda med en 3-åring, och väldigt fin utsikt, dock ganska blåsig grillplats eftersom det är en öppen äng framför.

Efter att med lite besvär fått liv i elden trots blåsten så blev det en av barnens favoriter, kolbulle. Det var så grymt fint väder, visserligen var det lerigt att ta sig fram i skogen, men sån vårkänsla denna 2:a februari (!!!) att det mesta var förlåtet. Däremot BLIR det lite för kallt för att vara helt njutbart när det bara är ett par plus och blåser lite lätt, även om det är soligt, så vi var allt lite frusna när vi vände hemåt. Men ändå, en sån grymt härlig dag, nästan bara tack vare lite sol!

Så vackra skogar i omgivningarna där…

Bilderna från när vi gick hem gör att det ser ut som det var jättemörkt ute, men det var det inte, solen stod bara väldigt lågt och färgerna var fantastiska!

Hit åker vi snart igen!

Good enough

Det är egentligen nog det motto jag lever efter allra mest, just ”good enough”. Som någon slags revansch på ”duktig flicka” så är jag numer ganska bra på att tänka att det är bra nog, det jag gör. Självklart skiljer det från dag till dag, men jag har ändå kommit till insikt att man inte kan göra någonting så där bra så det blir perfekt. Det låter ju som man nöjer sig med något sämre, men så upplever jag det inte ändå. För min del handlar det nog mer om att jag anpassar min prestation och slutliga resultat till de förutsättningar jag har.

Mina krav på mig själv är ofta (orimligt) höga, men jag lär mig. Jag behöver inte kunna springa långt, gå ner i vikt, vara engagerad överallt eller alltid ens vara en riktigt bra förälder. Det räcker med #goodenough.

Exempelvis – jag (vi) kommer inte orka åka hela vägen ner till Kroatien men vår lilla (snart) treåring, utan vi anpassar oss genom att bara åka till Tyskland i sommar. Det känns inte som ett ”nedköp” så länge jag justerar mina förväntningar utefter mina begränsningar, utan då blir det just bara – så bra som jag kan lösa det efter omständigheterna.

På jobbet försöker jag göra likadant, jag försöker att inte vara för hård mot mig själv när det inte blir helt bra, men där har jag verkligen haft en svacka i veckan. Annars tycker jag att det är ett bra motto också för att inte bränna ut sig, jag gör så gott jag kan efter förutsättningarna – och sedan försöker jag vara nöjd med det jag åstadkommit.

En bild från en fantastisk helg, jag återkommer om den!

Jag tror att good enough är ett bra mål i det mesta man gör, och att det är bra om man inte känner att det är sämre än det man kanske tänkt sig.