Helger och högtider

Hon som inte minns

/ LindaG / 4 kommentarer

Jag har lyckats åstadkomma en ganska komisk effekt. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg på LinkedIn om att jag har så dåligt minne, speciellt för namn, i syfte att ingen skulle ta illa vid sig och känna sig oviktig om jag inte mindes namnet. Normalt sett håller jag LinkedIn ganska opersonligt och proffsigt, men jag kände att jag ville göra ett avsteg. Mina vanliga inlägg, om det jag jobbar med och våra event, brukar få mellan 100-1500 views ungefär, men det här med minnet är nu uppe i ca 12 000 visningar! Det innebär alltså att en massa människor, som kanske inte vet vad jag sysslar med i övrigt, nu vet att jag är ”tjejen med dåligt minne” – vilket jag tycker är väldigt komiskt. Det gör mig absolut ingenting, snarare ger det ju bättre förutsättningar när jag träffar nya personer som redan innan vet att jag har dåligt minne, men jag tycker det är lite roligt liksom.

Urklipp från LinkedIn

Kanske också blev tydligt hur mycket man saknar mer ärliga och ”nakna” inlägg om människor, inte bara perfekta fasader? Folk borde nog läsa bloggar mer 😉 Vi är ju ett relativt stort antal som ändå är tämligen öppna och personliga när vi skriver, och jag tycker själv att det är otroligt skönt att läsa att man inte är ensam om sina vardagsproblem, relationsstrul och andra dumheter. Det är ju egentligen mer normalt än att ha ett ”perfekt liv”, men det är ju inte så det framstår i diverse sammanhang, inkl sociala medier och jobbliv. Jag upplever själv att jag tycker det både känns bättre och uppfattas mer positivt att vara personlig och dela den riktiga verkligheten, även på jobbet – såklart så länge man inte ”överdelar” sånt som inte är intressant för någon annan att veta i ett professionellt sammanhang.

På övrig notis så har vi julfest på torsdag på jobbet, och jag går runt och räknar ner dagarna till jag ska klippa mig (23 december) eftersom jag inte får nån ordning på håret alls just nu. I princip alla paket är inhandlade, och nu återstår att sätta vad vi ska äta på julafton, och handla plockmat till julens bästa kväll – uppesittarkvällen med familjen den 23 december. Vi hoppar bingolotto i år, det är såååå tråkigt, och ska istället köra ett Exit-spel tänkte jag. Vi får väl se hur länge övriga står ut. Hur går det med dina förberedelser inför julen?

2:a advent

/ LindaG / 5 kommentarer

Andra söndagen i advent, och det har varit en vecka som känts rätt deppig, men som i alla fall kunnat erbjuda viss vila. De största leveranserna på jobbet är klara inför julen, det är dock några styrelse- och styrgruppsmöten kvar i kommande veckan. I fredags blev det tidigt avslut när skolan ringde och sa att F var lite dålig i magen och kände sig hängig – självklart hämtade jag honom, men som tur var var det nog bara lite ”vanligt” magknip för han mådde bra resten av fredagen och helgen. Skönt det, vet att det går magsjuka på skolan och jag vet flera som drabbats i omgivningen.

Varför deppigt då? Jo men dels fick jag reda på att bror med familj inte kommer just på julafton, vilket innebär att det bara är vi, och det känns liksom lite … ledsamt? Inte för att jag inte umgås med familjen, det är ju det jag gör helst och hela tiden, men just därför känns det svårt att få julkänsla om allt är som vanligt. Jag försöker så gott det går, det är julpyntat och idag har vi bakat pepparkakor, barnen har chokladkalendrar och Filip en i LEGO med, men jag känner mig ändå rätt ensam i att vilja få till julkänsla. 4 killar i familjen och jag, och ibland saknar jag verkligen nån mer tjej. Inte för att inte killar kan njuta av julmys, Filip gör det, men det är inte direkt nån som bryr sig något vidare. Det kan ju kännas skönt att inte ha någon press på sig, men det känns också trist – för JAG vill ju ha lite julmys. Lite i alla fall, för att väga upp det som känns tungt.

Bilden ovan är från nån kväll för nån vecka sedan, det är inte direkt julkänsla ute, och inte är det så här fint heller utan snarare grått, blött och trist. MEN – det vänder snart! Det ser jag oerhört mycket fram emot, även om det knappt märks i början, rent mentalt känns det ändå bra att det går åt rätt håll.

För övrigt helt sjukt, men vi har inte fått ut vitlöken i landet ännu. Det ska ju gärna vara en jordtemperatur på under 5 grader har jag förstått, och det är det väl nu, men det har varit så uruselt väder på helgerna att jag inte kunnat förmå mig ta mig ut. Skjuter på det hela tiden, tänk om vi inte sätter vitlök förrän till jul? HELT galet i så fall, och också ett tydligt tecken på att det är galet med klimatet…

Fick en sån fantastisk julbukett av mamma förra helgen.

Nästan alla julklappar är klara i alla fall, det är skönast av allt för det är det som känns mest stressande att inte ha klart tycker jag. Julmat blir det nog inte nu, när vi är själva på julafton, utan vi försöker komma överens om menyn här hemma. Inte helt lätt, men det verkar som alla vill ha ”räkor till förrätt” (typ gambas pil pil eller gambas al aillo), sen kanske torskrygg. Supergott ju, och förhoppningsvis lagom mättande så att alla orkar äta ris a la Malta sen. Julmat blir det inte i alla fall, ingen som är så förtjust i det ändå. På tal om mat är jag just nu så sjukt trött på matlagning och matplanering och matlådor att jag helst skulle vilja skita i att äta fram till jul. Eller ja, det vill man ju så fort man blir hungrig, men jag är SÅ trött på vardagsplanerandet.

Kommer nog behöva hitta på nåt projekt att göra på jullovet känner jag, tre veckor utan något annat än att gå och vara uttråkad och bli frustrerad på allt och alla blir ju inget bra. Iofs kommer kanske plåttaket som vi ska sätta på vår lösdrift/skjul/förråd, så är det bara inte gräsligt väder har vi ju att göra med det.

1:a advent

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag har bestämt mig för att gå in för julen i år. Det är ju verkligen inte min favorithögtid eftersom den drar med sig så mycket sorg över sånt som inte blev, men jag tycker ju ändå om det som är ”runtomkring”. Därför har jag faktiskt inte bara tagit fram adventsstakarna här hemma nu, utan resten av julpyntet med. Nu är ju inte det supermycket, ska tilläggas, men ändå – det enda som får vänta nån vecka eller så, är gran.

Enligt tradition så gör vi alltid julens enda julskinka till 1:a advent med, och äter tomtegröt (det gör vi dock fler gånger under julen). Gott så här när skinkan är varm och nygjord! Fick ta över mammas fina adventsljusstake med, så himla fin.

I övrigt har det varit i princip noll aktivitet i helgen här hemma. Jag tränade dock som vanligt i lördags, vi skulle inleda med box squats som är lite av en favorit, så jag var taggad. MEN – jag har varit stressad sista veckorna och det har satt sig i kroppen – och det påverkar såklart träningen med. Har ju känt att det påverkar flåset och orken, men trodde inte det skulle ha så stor påverkan på en ren styrkeövning. Jag var helt inne på att jag skulle kunna göra 5×8 squats på 80 kg MINST (hade tom hoppats på PB), så jag blev rätt paff när jag bara nätt och jämt klarade 70 kg. Absolut att det kan diffa beroende på hormoner, nattsömn och vad man ätit, men så här stor skillnad kan jag bara tillskriva stress. Sjukt ändå, att det kan påverka ens styrka?

I alla fall, ingen behöver oroa sig, den värsta puckeln är över från och med tisdag, då har vi både fått till ett utkast på projektansökan, rapporterat pågående projekt och så har vi sista leveransen av konferens för året. Det känns ok, och det känns ännu bättre att kunna slå av på takten inför julen sen, har inte planerat att få ett återfall (till) lagom till jul. Det är ju såklart stressigt nog bara med allt som ändå ska göras, fast vi drar ner förväntningarna till ett minimum, det ska handlas paket och planeras för julhelgen. Bävar också lite för 3 veckor på hemmaplan allihop, med de konflikter som garanterat lär uppstå. Det hade varit fantastiskt om vi kunde få lite snö, så det är trevligt att vara ute, det gör ju att allt känns lättare.

Nu ska jag ta en liten kopp av förra årets dunderglögg (på äppelmust), den är fantastiskt god nu. Hoppas ni haft en lugn och skön helg, och att alla julförberedelser går som ni önskar.

Porslinsbröllop

/ LindaG / Lämna en kommentar

För 20 år sedan i dag klev vi ut från kyrkan i Ölmstad (!!!) som gifta! Då var vi 26 år och nu i efterhand ser vi löjligt unga ut, även om vi såklart tyckte att vi var väldigt vuxna då. Vi hade inte ett enda band till Ölmstad då, anledningen till att det blev den kyrkan var att vi ville ha middagen på Gyllene Uttern där mina föräldrar gifte sig, och då låg den nära. Men kanske fanns det nån mening i det med, eftersom vi bor just i Ölmstad nu?!

Det var en tämligen okomplicerad vigsel och fest, med endast absolut närmsta familjen och lite vänner. Vi fotade själva, köpte en bukett som inte var titulerad ”bröllopsbukett”, dekorerade själva och försökte allmänt förenkla, och det blev ett jättefint bröllop, precis lagom för oss.

10 år senare så ville jag ta nya bilder, så vi klädde oss fina och tog med den nu utökade familjen till samma fotoställen som vid bröllopen – alltså Röttlefallen.

Då kom jag dessutom i klänningen, eftersom det var i slutet av min extrema träningsperiod. Nu, efter ytterligare ett barn, en utmattning och förklimakterie så har jag inte ens testat, tror inte det skulle göra nån glad ändå tänker jag. Men kanske kan vi fota igen, någon solig dag framöver – det hade varit väldigt roligt – vi har ju inga ”bröllopsbilder” med hela familjen heller, eftersom inte F var född när vi firade 10 år.

Det blir inget direkt firat just idag, vi ska ta resan som kommer framöver för att fira istället, men det återkommer jag om. Grattis till oss!

Födelsedagsskumpa och skrumpna dahlior

/ LindaG / 1 kommentar

Det här inlägget skulle egentligen upp, efter lite tillägg av bilder, i måndags. Men livet kom emellan. Helt orelaterat (?) kan jag bara konstatera att vara tonårsförälder är det absolut svåraste jag varit med om i hela mitt liv.

Det har varit en lång, härlig och aktiv långhelg det här, och som vanligt har jag inte orkat mellanlanda vid datorn på kvällen utan det kommer först nu ikväll (måndag).

Den bästa dagen på veckan – eller faktiskt på hela året – blev min födelsedag i torsdags. Jag önskar mig främst att bara få slippa tänka ut saker den här dagen, och nåt gott att äta. Vi har nästan fått till någon slags tradition av att jag får en fantastisk champagne-frukost, vilket i sig är typ det allra bästa i hela världen. För det känns så OTROLIGT förbjudet lyxigt, det är vansinnigt gott och sätter då verkligen tonen för hela dagen. Nyhet för i år blev en ”romrussin-ost” från Bengtssons ost, den var galet god till champagnen (som även den var en riktig höjdare).

Riktigt god champagne också!
Glad och småfnissig av bubbel till frukost…

Därpå blev det ytterligare en tradition – utflykt till Backamo Handelsträdgård för att inhandla årets nya perenner. Det blev mest växter till nya landet på östra sidan huset, men även lite klätterväxter (klematis och koreans pipranka) till altanen. En del dog ju i frosten förra omgången, nu är allt skyddat med dubbel fiberduk och jag hoppas det mesta ska ha klarat sig. Löjligt dyrt med lite växter dock, när man kollar vad trädgårdsprogrammet köper in till ”en liten rabatt” så skulle det nog landa närmare 8-10 000 kr i handeln… Nåväl.

Sen fick jag faktiskt en inslagen present med, en riktig sekatör, istället för de många, slöa och halvdåliga jag har från typ gardena och fiskars. God mat blev det med, hela dagen, och inget av det behövde jag planera – en helt perfekt födelsedag alltså!

I övrigt har helgen ägnats åt trädgårdsarbete och åt min bror med familj som var på besök, mycket trevligt. Söndagen blev lite påtvunget arbete med att sätta potatis – i kylan, för FY vad kallt det var ute! Men potatisen måste ju ner och nu var lite ”sista chansen”. Har satt 5 olika sorter i år, och för en gångs skull märkt ut dem, så det ska bli kul att testa sen. (Connect, Princess, Queen Anne, 7 four 7 och Alouette)

Det hann bli lite tid över till att bygga på Filips trädkoja med, den ska få både väggar och tak framöver, men nu funkar den att vara i åtminstone (den har fått ett enkelt staket så länge), till hans stora glädje. Kul projekt!

Annars har jag förgäves försökt skydda trädgården mot den rätt så hårda frosten (gissningsvis mellan 3 och 4 minus), men mina dahlior dog helt – även om jag hoppas att själva knölen lever så det kommer nytt på dem. Hade inte satt ut alla, men några stycken. Men det är ganska många växter som fått mer eller mindre småskador, men jag hoppas att det ändå ger sig. Tex körsbärsträden, vars blommor var som allra finast när frosten kom, där blir risken att vi inte får några eller bara ett fåtal körsbär.

Tio dagar senare…

/ LindaG / 1 kommentar

Oj, jag tror aldrig jag haft en så här lång bloggpaus, men det behövdes, på något sätt. Medans det var varmt och fint väder har vi grejat med hus och altan, och sen när det blev halvdåligt påskväder så behövde vi komma ifatt invändigt lite – sen var jag inte sugen på att sätta mig på kvällen och skriva helt enkelt.

Nu är i alla fall själva framsidan helt klar, ska bara försöka jaga fram möbler i samma serie som de vita. De är från IKEA, men har utgått, så jag jagar på Blocket.

Men påsken var helt ok ändå, bästa dagen var långfredagen då mamma kom på besök för att fira påsk. Hon hade med sin goda marängtårta – som vi för övrigt tacksamt nog kommer få hjälp med att baka till studenten sen med, och hon hjälpte mig att rensa. Det är, även med en ganska låg ambitionsnivå, väldigt svårt att hinna hålla undan ogräset åtminstone på en rimlig nivå, men samtidigt är det nu man sätter hur mycket ogräs det kommer vara att jobba med resten av sommaren, så det behöver ändå fixas med i någon utsträckning åtminstone. Vi har ju typ varenda ogräs som finns här på gården, förutom parkslide (ta i trä), men mitt hatobjekt nummer 1 är nog knölklocka och nummer två kirskål, båda är omöjligt svårrensade och går bara hålla efter typ. Bli av med dem går liksom inte.

Påskmiddagen blev paella på murrikka, passande gul och väldigt god.

Nu i veckan så har jag haft mina första VAB-dagar FÖR DET HÄR ÅRET!?! Helt otroligt, stor skillnad mot tidigare. Det var såklart lilla F, den enda som är ”VAB-bar” med sina 8 år, men han var mest förkyld och lite hängig bara så vi har haft två ganska mysiga dagar med lite fix med. Han har tre pallkragar som han odlar i, och nu har vi sått ängsblommor i två av dem, och den tredje ska få morötter framöver.

Bra att ha ett uppvärmt garage att kunna måla i när vädret inte tillåter annan målning

Det har ”bara” blivit två dagar med träning i veckan nu med, dels för att vi har grejat mycket ute och då har jag velat lägga tid och energi på det, men kroppen har också känts extra trött och sliten. Inser nu att det kanske ändå är lite allergi som orsakat den där extra tröttheten, har annars klarat mig ovanligt bra än så länge, på bara 1 allergitablett och nässpray. Har dock tänkt flera tacksamma tankar till träningen när jag burit en massa tunga jordsäckar och som igår, när vi skulle putta en låda på 210 g (ska berätta mer om innehållet framöver) på en uppåtlutande grusväg med hjälp av en palldragare. Exakt den typen av övningar vi gör på träningen ju!

210 kg, exkl barn!

Glad över att vi nu är i den delen av våren som kommer med en massa ledigheter och kortveckor, för nu vill jag allra helst uteslutande vara ledig och fixa på gården. För varje dag som går så blir det grönare och grönare, och det är en ovanligt tidig vår om jag kikar tillbaka på bilder från tidigare vårar vid samma tidpunkt. Vågar däremot inte helt lita på våren, det kan ju kommer frost långt in i juni, men snart kommer jag ändå behöva sätta ut tomater, chili och dahlior, för det börjar bli trångt i garaget trots att jag bara väldigt selektivt förodlar saker.

Älskar hur grönt det börjar bli!

Just det, vi gjorde klart den här fina rabatten i helgen som gick med, det är ju pluttesmå blommor i den nu som jag drivit upp från frö, men klarar vi bara att hålla den vid liv så kommer den förhoppningsvis bli fantastisk framöver. Nästa vecka kommer träden som ska sättas intill med, ni ska få bild när allt är klart såklart. Nu är det dags att fixa lite fredagsmat, vi får se om det blir nåt inlägg inom kort, annars är ett tips att följa mig på instagram med, där blir det lite mer frekventa uppdateringar. Ha en fin helg, i vad som ser ut att bli kanonväder!

Allt på en gång

/ LindaG / 2 kommentarer

Det händer så mycket just nu. Förutom min egen obekväma känsla i min kropp så är ju faktiskt det mesta väldigt positivt, så det är många känslor på en gång just nu.

Till våren tar ju tex vår äldsta son studenten, och eftersom allra minst mamma och min bror med familj kommer och firar så känns det nu väldigt mycket roligare med förberedelser. I dag lyckades jag också äntligen få med en tämligen motsträvig tonåring till att inhandla kostym på min lunch, lite stressigt men att överhuvudtaget få med honom är ju en vinst. Han blir så fin! Och ser så stor ut, älskade lilla barn…

Här hemma är det påsklov, eftersom vi båda vuxna jobbar så är lilla F på fritids, men mellankillen har lov och hade LAN natten söndag-måndag. Och sen blir det ju påskledigt med till helgen, DET ser jag fram emot, även om det såg lite tveksamt ut med vädret nu – vi vill ju gärna ha möjlighet att bygga klart altanen. Och på tal om det, nu är trallen lagd på framsidan av den nya altanen, fasaden är målad och stommen till pergolan är uppe. Här saknas det bara en massa skruv i trallen, och några ”takstolar” till pergolan, men på sidan av huset måste vi tvätta och måla fasaden innan vi lägger trallen där. Hade ju hoppats bli klar till påsk, men nu kanske jag mer siktar till Valborg?!

För det händer ju annat här hemma med, i värmen som varit så har ju hela gården ställt sig i startgroparna för att komma igång med växtligheten – och då vill jag ju gärna hinna med att rensa bort gammalt dött skrufs med, och helst rensa lite så inte det får fäste utan blir hanterbart även i sommar. Denna eller nästa vecka kommer dessutom mina tre beställda träd (mandel, kvitten och persika) så de ska hinna grävas ner i närtid med gärna, och landet på östsidan av huset ska grävas klart. De här två grävjobben ligger på han som tar studenten, men jag har tjatat i 2 månader nu och han har grävt klart typ halva landet (2 h jobb) så jag lär väl ändå vara tvungen att göra det själv…

Nån liten buske av magnolia- karaktär, väldigt fin men övervuxen av gräs och ogräs. Nån gång ska jag flytta den, till en bättre placering.

Vi har hav av blå Scilla överallt, och med liiite grönt i gräset så börjar det verkligen kännas att våren är på gång på riktigt. Varje morgon när man går ut för att mata grisar (just det, sålde de sista två kultingarna i går med, mitt i allt annat) så är det en sån kakafoni av fågelkvitter att man nästan blir full i skratt. Kör igång appen (Merlin bird id) ibland, men den har nästan svårt att urskilja alla fåglar när det blir så mycket. I morse hördes i alla fall, förutom de vanliga småfåglarna, koltrast, taltrast, grönfink och rödhake – så kul!

Det är verkligen nyp-mig-i-armen-vackert här nu, att gå ut i en hyfsat ljummen morgon med spirande grönska överallt, med inga andra ljud än lite kacklande från hönsen och så en hel uppsjö av fågelsång. Vi bor MITT i en dröm, och det ska jag aldrig glömma! Jag hade helst velat vara här hela dagarna nu, men på jobbet är det ovanligt mycket att göra, inte minst för att vi ska vara lite semesterlediga framöver. Men, jobbar jag hemma tar jag varje rast till att vara ute, sitta i solen eller pilla lite i landen. På tal om det sista förresten, i går efter jobbet när jag hämtat F från fritids så skulle jag bara ut och klippa ner lite dött. Satte på en ljudbok och gick ut, i vad som kändes som typ en halvtimme, men när jag kollade ljudboken hade det gått över en och en halv timme?! Haha, man bara försvinner när man kommer ut sådär… Blev lite stressigt med mat och sånt sen bara…

Morgonsol på stallet

Sjung om studentens halvdana dag…

/ LindaG / 1 kommentar

Till sommaren i år så händer något som både är jättenormalt och jättekonstigt – vårt äldsta barn tar studenten. Han går nu sista terminen på el-programmet på Bäckadalsgymnasiet (och har en taskig lågkonjunktur i bygg att komma ut till), och blir ju därmed student. Det känns himla konstigt att ha ett barn som är så stort, för jag tänker att han är som lilla F ungefär, som är 8 år och som sitter mitt över mig vid bordet och färglägger.

Men oavsett om det är konstigt eller ej att vi nu har ett så ”vuxet” barn så har jag lite ångest över själva firandet. I normala fall så firar man ju genom att släkt och vänner samlas vid skolgården för utspring, och sen bjuder man på studentmiddag/studentfest hemma under kvällen, där studenten i bästa fall gör ett snabbt inspel innan hen sticker ut och festar.

Men, sedan ca 7 år tillbaka har jag pga anledningar jag inte tänker gå in på nu eller här, ingen kontakt med min pappa (O’s morfar). Det hade väl inte varit så himla komplicerat om det inte är för att mina föräldrar fortfarande bor ihop. Så nu kommer vi alltså stå på varsitt hörn av skolgården antar jag, och sen kommer ju inte O’s morföräldrar komma hem till oss och fira antar jag. Det blir, som med alla högtider sedan dess, mest en situation som gör mig väldigt, väldigt ledsen – och arg med för den delen. Som med alla högtider blir det hattigt och halverat.

Barnen firar födelsedag med oss här hemma tex, och åker sen till mormor och morfar och firar där liksom. Det ska tilläggas att vi bor typ i samma stad. Det är vad det är, men det gör att det känns väldigt avigt att ordna studentfirande (vilket vi ju kommer göra ändå såklart, för O).

Tror att han var lite yngre än Filip är nu här. Men ja, vi har tre pojkar som är väldigt lika varandra!

Nu brukar ju inte studenter vara hemma så långt stund ändå, men kanske blir det också så att han med sitt scoutgäng drar upp för att fira studenten genom att hajka i scoutlokalen ute i skogen, så då ser vi honom definitivt inte på ett tag. Jag kommer ändå bjuda in min bror med familj från Göteborg, och maken sin syster från Malmö och bror från Vimmerby (typ), men det är ju inte alla som kan ta ledigt en fredag bara sådär heller.

Jag vet inte om HAN bryr sig jättemycket, men JAG blir väldigt ledsen av det hela. Jag vet ju att vi inte är de enda med en ”komplicerad” familjerelation – kan ni inte komma med lite tips på hur ni har löst lite liknande situationer?

Födelsedag och rehab

/ LindaG / 2 kommentarer

I helgen som gick firade vi Filip, som fyllde 8 år igår. Nån gång frågade mina stora barn om jag tycker mer om honom, eftersom han blir mycket gosad och lekt med – och jag gosar ju inte och leker med dem NU, men påminde om att jag har gosat och lekt precis lika mycket med dem när de var i hans ålder. Kan tänka mig att den känslan av ”orättvisa” lätt uppstår när det är långt mellan barnen och när den typen av kärlek man visar ett yngre barn är så synlig, med gos och lek, medan kärlek till en tonåring består av helt andra insatser. Var ändå tvungen att rannsaka mig själv när jag fick frågan, men jag älskar dem ju precis lika mycket så det var snabbt gjort.

Sen kan jag ju såklart uppskatta att han är till så himla mycket hjälp, med sin städvilja och arbetsvilja rent allmänt – DET är ju en annan femma (och den liknar inget jag sett i några andra barn, haha)

I alla fall, Filip fick scout-prylar (inkl kniv som han blev mycket glad över), radiostyrd bil och sen en massa leksaker från kompisar som kom på kalas. Note to self – ska han ha kalas nästa år så ska vi hyra in kalaset nånstans, man får ju lite lagom stresspåslag över att ordna så att alla har det bra, äter nåt, ingen är ledsen och ingen gör nåt som skadar saker eller personer… puh.

I går var jag hos en sjukgymnast (nu ska vi se, det heter säkert nåt annat, men ni fattar vad jag menar), för att börja reda lite i vad det är som gör att jag har ont i höften hela tiden. Hon började med att konstatera att jag inte kopplar på mina djupa rump-muskler (det var jag inte förvånad över) men också att jag svankar ”lite för lite”, vilket kändes mer förvånande. Jag har fått rehabövningar som jag ska köra i 2 veckor till nästa besök, såna där fånigt jobbiga övningar trots att man knappt gör nåt. Min egen misstanke är att min dåliga muskelaktivering beror på något annat, men jag har ändå lite förhoppning om att kanske komma framåt i att hitta den orsaken framöver.

I dag blir det egenträning igen, är fortfarande förkyld och hostig men behöver också bara få röra mig lite. Inget flåsigt pass alltså, utan lite lätt styrka och rörlighet får det bli. Och så min höftträning då.

Relationer eller?

/ LindaG / 4 kommentarer

Jag satte mig i soffan en stund vid sju, för att skriva om nyårsmenyn (jag blev aldrig klar med det och det är ändå helt ointressant). 2 sekunder efter jag satt mig ner så kommer en katt och sätter sig i knäet (händer mycket sällan så det var väldigt mysigt), samt två barn som prompt ska klappa katten i mitt knä när den ligger där. De pratar givetvis oavbrutet med mig, obekymrat om vad den andre säger eller vad JAG gör. Några minuter senare kommer det sista barnet hem och nu har jag tre barn samt en katt, som alla vill ha min uppmärksamhet, svar eller något annat av mig. Javisst, maken var och tränade men det hade ändå blivit likadant.

Missförstå mig rätt, att barnen pratar med mig är en av de saker jag älskar mest och tycker så mycket om, men just när alla villhöver något av mig samtidigt och det också är när jag behöver få sätta mig i lugn och ro några minuter, då blir det också skitjobbigt. Det går åt så otroligt mycket mer mental kraft för mig än för maken (ingen shaming på honom, men jag önskar också att jag kunde vara så ifred i mitt eget hem ibland). Jag lyssnar efter bråk som är på uppgång, om nån blir behandlad illa, om någon gör nåt den inte ska eller om det för den delen blir helt tyst (ni som har barn vet). Jag håller reda på när var och en åt sist, om den behöver göra något (duscha, äta, gå ut lite) och försöker se till att de sysselsätter sig med något. Jag försöker VERKLIGEN vara lika obrydd som maken, men det är lika görbart som att be mig flyga eller göra en pull-up för den delen.

När det enda man vill är att vara ifred en stund, i sitt eget sällskap… undrar om det blir nån skidåkning i år, har ju inte direkt varit på gång hittills i vinter i alla fall. (Gammal bild alltså)

Så apropå det där jag nämnde lite hastigt häromdagen om att jag skulle vilja ha ”Relationer” som fokus ord för 2025… Jag har funderat rätt mycket på det, och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. Har jag varit på jobbet är mitt sociala behov tillfredsställt och slut, är jag hemma och barnen är hemma tar slut, och på helgerna vill jag oftast ha lite ork till att göra annat och dessutom hänga med maken. Det finns liksom inte riktigt tid eller energi till att lägga så väldigt mycket mer tid på relationer än jag gör? En stund efter träningen finns lite ork, och tid, men det är ju inte så mycket att den stunden kommer göra något magiskt, ska jag träffa en kompis som inte är på samma träning så blir det ju också lite lamt – ”hej, vill du träffas i typ max en timme bara du och jag för jag har en lite lucka nu att vara social, men sen måste jag hem och lägga mig för att orka med mitt liv?”

Nu märker jag ju att de stora killarna allt oftare kanske INTE hänger hemma, utan hänger med kompisar, vilket gör att jag i alla fall kan släppa deras behov en stund. Ja förutom att jag vill se till att de får mat och kommer hem i tid för att orka med SITT liv då. Det blir kanske mer social ork över framöver, jag hoppas det i alla fall, för till och med en fd utmattad introvert själ tycker ju väldigt mycket om att hänga med nära vänner. Men ska jag verkligen ha ”Relationer” som ord för 2025? Jag vet inte riktigt ja… Jag får nog tänka en vända till.