I helgen som gick firade vi Filip, som fyllde 8 år igår. Nån gång frågade mina stora barn om jag tycker mer om honom, eftersom han blir mycket gosad och lekt med – och jag gosar ju inte och leker med dem NU, men påminde om att jag har gosat och lekt precis lika mycket med dem när de var i hans ålder. Kan tänka mig att den känslan av ”orättvisa” lätt uppstår när det är långt mellan barnen och när den typen av kärlek man visar ett yngre barn är så synlig, med gos och lek, medan kärlek till en tonåring består av helt andra insatser. Var ändå tvungen att rannsaka mig själv när jag fick frågan, men jag älskar dem ju precis lika mycket så det var snabbt gjort.
Sen kan jag ju såklart uppskatta att han är till så himla mycket hjälp, med sin städvilja och arbetsvilja rent allmänt – DET är ju en annan femma (och den liknar inget jag sett i några andra barn, haha)
I alla fall, Filip fick scout-prylar (inkl kniv som han blev mycket glad över), radiostyrd bil och sen en massa leksaker från kompisar som kom på kalas. Note to self – ska han ha kalas nästa år så ska vi hyra in kalaset nånstans, man får ju lite lagom stresspåslag över att ordna så att alla har det bra, äter nåt, ingen är ledsen och ingen gör nåt som skadar saker eller personer… puh.
I går var jag hos en sjukgymnast (nu ska vi se, det heter säkert nåt annat, men ni fattar vad jag menar), för att börja reda lite i vad det är som gör att jag har ont i höften hela tiden. Hon började med att konstatera att jag inte kopplar på mina djupa rump-muskler (det var jag inte förvånad över) men också att jag svankar ”lite för lite”, vilket kändes mer förvånande. Jag har fått rehabövningar som jag ska köra i 2 veckor till nästa besök, såna där fånigt jobbiga övningar trots att man knappt gör nåt. Min egen misstanke är att min dåliga muskelaktivering beror på något annat, men jag har ändå lite förhoppning om att kanske komma framåt i att hitta den orsaken framöver.
I dag blir det egenträning igen, är fortfarande förkyld och hostig men behöver också bara få röra mig lite. Inget flåsigt pass alltså, utan lite lätt styrka och rörlighet får det bli. Och så min höftträning då.
Jag satte mig i soffan en stund vid sju, för att skriva om nyårsmenyn (jag blev aldrig klar med det och det är ändå helt ointressant). 2 sekunder efter jag satt mig ner så kommer en katt och sätter sig i knäet (händer mycket sällan så det var väldigt mysigt), samt två barn som prompt ska klappa katten i mitt knä när den ligger där. De pratar givetvis oavbrutet med mig, obekymrat om vad den andre säger eller vad JAG gör. Några minuter senare kommer det sista barnet hem och nu har jag tre barn samt en katt, som alla vill ha min uppmärksamhet, svar eller något annat av mig. Javisst, maken var och tränade men det hade ändå blivit likadant.
Missförstå mig rätt, att barnen pratar med mig är en av de saker jag älskar mest och tycker så mycket om, men just när alla villhöver något av mig samtidigt och det också är när jag behöver få sätta mig i lugn och ro några minuter, då blir det också skitjobbigt. Det går åt så otroligt mycket mer mental kraft för mig än för maken (ingen shaming på honom, men jag önskar också att jag kunde vara så ifred i mitt eget hem ibland). Jag lyssnar efter bråk som är på uppgång, om nån blir behandlad illa, om någon gör nåt den inte ska eller om det för den delen blir helt tyst (ni som har barn vet). Jag håller reda på när var och en åt sist, om den behöver göra något (duscha, äta, gå ut lite) och försöker se till att de sysselsätter sig med något. Jag försöker VERKLIGEN vara lika obrydd som maken, men det är lika görbart som att be mig flyga eller göra en pull-up för den delen.
När det enda man vill är att vara ifred en stund, i sitt eget sällskap… undrar om det blir nån skidåkning i år, har ju inte direkt varit på gång hittills i vinter i alla fall. (Gammal bild alltså)
Så apropå det där jag nämnde lite hastigt häromdagen om att jag skulle vilja ha ”Relationer” som fokus ord för 2025… Jag har funderat rätt mycket på det, och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. Har jag varit på jobbet är mitt sociala behov tillfredsställt och slut, är jag hemma och barnen är hemma tar slut, och på helgerna vill jag oftast ha lite ork till att göra annat och dessutom hänga med maken. Det finns liksom inte riktigt tid eller energi till att lägga så väldigt mycket mer tid på relationer än jag gör? En stund efter träningen finns lite ork, och tid, men det är ju inte så mycket att den stunden kommer göra något magiskt, ska jag träffa en kompis som inte är på samma träning så blir det ju också lite lamt – ”hej, vill du träffas i typ max en timme bara du och jag för jag har en lite lucka nu att vara social, men sen måste jag hem och lägga mig för att orka med mitt liv?”
Nu märker jag ju att de stora killarna allt oftare kanske INTE hänger hemma, utan hänger med kompisar, vilket gör att jag i alla fall kan släppa deras behov en stund. Ja förutom att jag vill se till att de får mat och kommer hem i tid för att orka med SITT liv då. Det blir kanske mer social ork över framöver, jag hoppas det i alla fall, för till och med en fd utmattad introvert själ tycker ju väldigt mycket om att hänga med nära vänner. Men ska jag verkligen ha ”Relationer” som ord för 2025? Jag vet inte riktigt ja… Jag får nog tänka en vända till.
Det blev en jul, och den blev bättre än väntat. Vi firade hos min bror med familj, i Göteborg, och alla hade gjort sig fina, paketen var packade och julmaten var god och för mycket – som det ska vara helt enkelt. Sen var det ändå också skönt att åka hem, sova i egen säng, och i lugn och ro få kolla in sina paket.
Barnen var nöjda med alla sina, och de fick rätt bra grejor – alltså sånt man har användning för – så det känns också bra. Jag fick ett litet äventyr att boka framöver med maken, en övernattning i skogen, i ett trädhus! Blir det en massa snö kan det ju vara trevligt även mitt i vintern, men annars väntar vi nog till våren och grönskan börjar komma. Ska bli mycket trevligt!
Filip och småkusinerna väntade ivrigt på tomten……och tonåringarna… tja, de var tonåringar. Och mamman var trött. Och allting var fint!
Eftersom det enda man gör hela julen är att sitta och att äta, var det rätt skönt att få åka och träna idag.
Jag tycker att jag, sedan jag fick hormonbehandling, successivt har blivit av med många symtom från utmattningen. Minnet är väldigt mycket bättre (inte helt som innan men det är STOR skillnad) och jag har bättre ork. Kroppen har börjat att låååångsamt svara på träningen, och på passet i fredags insåg jag att jag för första gången på ÅR kände att det liksom inte var så tungt att kliva upp och ner på en låda – en oerhört tillfredsställande känsla. Jag har fått tillbaka liiiite av gummibandseffekten när jag tränar, jag kan pusha kroppen litegrann, och helt ärligt är det mer än jag någonsin trodde vid det här laget.
Men nånting som jag visserligen blev trött av redan innan, men som jag nu blir EXTREMT trött av, det är FOLK.
Vi har haft en sån där dag när vi har behövt göra en hel del ärenden på stan, och eftersom det är helgen innan jul så är det ju vansinnigt mycket folk överallt. Det är ju jobbigt, tycker säkert de flesta, men det är verkligen som att jag fysiskt går rakt in i en vägg efter en kort stund. Vi var tex på asecs, i kanske 1 timme inkl lunch, och tar man bort lunchen som var på den ganska lugna hörnan med indiskt käk, så tvärdog mitt batteri efter ungefär 10 minuter. Alltså TVÄRDOG, här finns då rakt inget gummiband utan jag vill bara ut och hem.
Men men, vi behövde handla mat med, så det var bara att hålla i, men det var så otroligt skönt att bara sätta sig i tystnaden i bilen sen.
Hem till vår gård, där det blev lite grisjakt eftersom kultingarna hittat ett ställe att smita igenom på (extremt rymningsbenägna kultingar vi har) – men det är ju rena avkopplingen jämfört med att gå på Asecs liksom.
Jag är SÅ glad att alla julklappar är köpta och klara, nu behöver vi inte handla nåt alls förrän nån gång efter jul när mat behöver fyllas på igen. TACK för det!
Nu ska jag sätta mig och läsa i den tjockaste bok jag någonsin läst – den sista delen i Glastronen, ”Kingdom of Ash” som dessutom bara fanns att få tag i på engelska. Det är 985 sidor (!!!) och det är en reell risk för skador om man tappar boken över sig… Men den är otroligt spännande! Tips till den som har tänkt läsa serien är att börja från början med den på engelska, det är bara de första 5 av 7 böcker som finns översatta ännu och det blev lite knepigt att byta språk mitt i, en del namn och orter blev svårt att hålla reda på. Trots sin spänning, språk och tyngd, en mycket avkopplande sak att syssla med!
Ps, blev extremt glad när jag hittade ett par manchesterbyxor på myrornas butik på Asecs, dessutom helt nya med lappar kvar och allt!!! Det var dock innan jag gick in i julväggen.
Det börjar då verkligen närma sig jul, och det har då inte varit min favorit-tid de senaste åren, och förutsättningarna är inte kanon i år heller. Missförstå mig rätt, julafton ska firas med bror och familj, DET ser jag fram emot.
Det har varit ett av de mest påfrestande åren mentalt, och nu känner jag mig som min insida har manglats, stötts och blötts i en halv evighet, och jag är in i märgen trött känner jag. Varför är det så svårt allting, att vara människa, maka och förälder? Det enda som har känts enkelt och som det flutit på bra i år är jobbet, och det är väl tur det, med tanke på hur mycket tid man ändå spenderar där. Träningen går svajigt men kanske ändå med en svag kurva uppåt, om jag tar ett steg tillbaka och tittar på hela året.
Jag både längtar och fasar för jullov. Det ska bli skönt med jullov, men en långledighet med barnen tenderar också att resultera i en massa konflikter och det är det sista jag vill ha, men jag vill ju väldigt gärna ha positiv tid att hänga mer med barnen och göra trevliga saker. Vi får väl se. Vill så oerhört gärna att barnen ska ha en bra jul, men vet också att ju mer förväntningar/förhoppningar jag har, desto jobbigare om det blir en dålig jul eller ett dåligt jullov.
Viktigast på julbordet – ris a la malta såklart!
I princip alla paket är klara, och till helgen ska vi laga den mat som är vår uppgift att lösa till julbordet, det känns ok. På söndag firar barnen jul hos mormor, så då har vi hela dagen på oss att greja. Det blir ju jul i år också, oavsett.
Det är tre kakor jag måste ha till jul, och som vi sällan gör annars. Det är dubbla mandelkakor, arrakskakor och arraksbollar. Ni hör, arrak är helt klart ett måste vid jul, och jag köper arraksessens i mataffären, en sån där liten miniflaska som står vid karamellfärgerna. Det som gör att jag kanske mer sällan gör just arraksbollar är att man nån dag innan ska baka en torr sockerkaka (som man inte ska äta upp heller då…), men själva bollarna är barnsligt enkla att göra. Jag gör min sockerkaka på potatismjöl, och då blir den glutenfri som bonus, men anledningen är främst att jag tycker att det är godast. Välj själv!
Arraksbollar, ca 30 st
Dagen före: Sockerkaka 4 ägg 2 dl socker 2 dl potatismjöl (går lika bra med vetemjöl) 1½ tsk bakpulver
Smöra en form (är du inte ute efter glutenfritt kan du strö lite mjöl i formen med). Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg och socker fluffigt, sikta ner potatismjöl och bakpulver och vispa ihop det hastigt. Grädda i mitten av ugnen i ca 35-40 minuter (just i detta fallet gärna lite längre eftersom den ändå ska torka). Låt kakan stå framme, utan att täcka över den och gärna på ett galler, i ungefär en dag eller två, så den torkar till lite.
Dagen efter: Själva bollarna Sockerkakan ovan, nersmulad i en stor bunke 225 g smör 3 dl florsocker 0,5 dl kakao 2 tsk vaniljsocker 1-2 msk arrak (jag älskar arrak och tar 2) 1 nypa salt
Chokladströssel att rulla bollarna i.
Blanda alla ingredienser förutom chokladströssel i en bunke, antingen med visp eller i tex en matberedare, tills du har en jämn och slät ”deg”. Rulla små bollar av degen och rulla dem i strössel – klart! Förvara i kyl eller frys för längre hållbarhet, men de står sig bra även i rumstemperatur.
Jag skriver sällan om de stora barnen, för de är sina egna och har sin egen integritet. Men när man fyller 18 måste jag ändå få skriva ett kort grattis-inlägg…
Du har blivit så vuxen, ibland, och skjortan du fick i våras sitter lite tajt över axlarna – du tränar typ hela tiden så inte så konstigt. Du är otroligt självständig och tar ansvar för det mesta när det gäller dig själv. Ditt gymnasieval känns rätt och jag tror du kommer trivas som elektriker – med undantag för de tidiga morgnarna då – för en morgonmänniska är du dårakt inte.
Jag är så otroligt glad att du har ett så gott gäng kompisar i ditt scoutgäng, ni hittar på en massa roligt och en hel del saker jag är glad över att jag hör om först i efterhand. Men du är modig och oväntat tålig när det gäller frånvaro av bekvämligheter, som tex ett tak över huvudet när man är ute och hajkar, eller värme när det inte går att göra eld. Bara du får mat, för DET blir du inte bra utan.
Din plan för sommaren är att gå Explorer-Belt, en vandingshajk i Europa under 10 dagar när du ska gå 30 mil med en kompis, det gör mig superglad för även om jag kommer oroa mig massor så vet jag att du kommer uppleva så mycket och få så många minnen.
Det var så längesedan du var så liten, och du blev så fort stor. Jag fattar att det är rätt ointressant vad jag säger och gör, men de stunder du känner dig pratglad gör mig väldigt glad.
Inser också när jag kollar på de här gamla bilderna att du är väldigt lik båda dina brorsor – till utseendet alltså, för till sättet kan man knappast vara mer olika!
Grattis Oliver, älskar dig massor och ser fram emot att du snart tar körkort och kan skjutsa runt på din gamla mamma, om hon mot förmodan skulle vilja ta ett glas bubbel på stan. Så stolt över dig!
Vilken midsommar det blev! Största framgångsfaktorerna var helt klart vädret – och att mormor (alltså min mamma) kom på besök. Så himla trevligt! Vi passade på att få lite assistans för att ta midsommar-familjebilder:
Väldans ljust i solen tyckte vissa 🙂 Lilla F är gladeligen med på alla typer av foton förutom just familjefoton av nån anledning, så han får man alltid muta och tjata på en stund. Men till slut så!
Mormor hade med sig jordgubbspaj, väldigt mumsig. Temperaturen och vädret var verkligen sådär löjligt perfekt hela dagen ju, alla njöt!
Det är nåt inre motstånd till att sätta pergola här, men i sommar ska den upp. Väldigt trevlig plats att sitta på nu med, men det kommer bli ännu bättre sen.
Lite egna jordgubbar har vi nu, men de mesta vi åt i helgen har varit köpta. Sjutton så jäkla dyrt dock….
När kvällen kom och solen började dyka ner så blev så sånt otroligt ljus att jag var tvungen att köra en fotorunda i trädgården.
Förra årets födelsedagsland (rakt fram här) har tagit sig jättefint i år och ser nu ut som jag önskade. Geum är numer absolut en favoritperenn, för den blommar både tidigt och sent, och är dessutom vintergrön?! Det sistnämnda visste jag inte innan, men det är ju riktigt trevligt. Har två sorter, en mer orange och sen en blekt gul-rosa.
Det första landet som ”blev till” av alla gamla växter jag räddade undan kvickrots-döden har nått sin fulla potential nu, och det har kommit fler olika växter varje år nu. Riddarsporre tror jag inte jag hade förra året, men den måste legat och väntat i jorden för jag har inte sått någon själv. Inte ledsen för det!
Den lilla vita marktäckaren som är en sån klassiker och som jag inte vet vad den heter, fast jag nog borde, är också väldigt fin och tacksam mot det övriga bladverket.
Fler väldigt söta blommor som visat sig sedan vi flyttade växterna!
På vänstra sidan är ju växterna från årets födelsedag, blandat med lite sommarblommor. Inte lika frodigt ännu, men allt tar sig fint och det kommer bli toppen till nästa år.
Har köpt en mörkare variant av den som fanns här innan (minnet sviker igen), gillar den i alla fall.
I övriga trädgården blommar klematis…
…och fingerborgsblomma bland annat. Skojar (eller?!?!) alltid med maken att jag vill ha en till hans om jag tröttnar på honom, den är ju väldigt giftig.
Fin är den ju med!
Men som rubriken antyder så är det också mycket som doftar fantastiskt nu, som fläder…
…doftschersmin (som inte går att uttala förutom väldigt sakta, annars låter det ju bara som ”jasmin”)…
…och de fantastiska pionerna! Det måste vara den mest dekadenta blomman i hela trädgården, de blir så otroligt överdådiga.
Så, även om vi nu inte fick besök av bror och familj, så blev det absolut en av de bästa midsomrar vi haft. Det är ju inte till en nackdel att vi bor i ett paradis heller…
Ok, ett inlägg i veckan alltså, det är tydligen där jag landar just nu.
Jag är trött, maken är trött, barnen är trötta, och alla vill ha sommarlov. Tröttheten späs på av pollen för mig och de två äldsta, och för oss alla blir det också konstant liiiite för sena kvällar eftersom man liksom överraskas av hur mycket klockan är varje kväll. ”Va, är klockan redan halv nio, Filip skulle ju varit i säng för en halvtimme sedan?!”. Man kunde ju tycka att man borde lära sig, men samtidigt finns det något i det som är lite, lite härligt. Att få tulla lite på rutinerna en aning, och ta tillvara på allt ljus, sol och värme som finns. Och det har ju verkligen funnits i överflöd, och vi har njutit…
Jag och maken är också trötta efter helgen som innebar en liten fest på lördagen för makens träningsgäng, 7 personer som vandrade hit och sen blev det en ändå tämligen lugn hemmafest. Men min sociala ork alltså… Den är noll och intet och jag var knappt talbar i söndags och i går. Iofs också en rest från torsdagens konferens som alltid ger en känsla av att man är bakis ett par dagar efter.
Vi drack bål med hemgjord rabarbersaft och inte hemgjort gin, med mynta, citron och syrén. Vackert så det förslog, och inte äckligt heller.
Ute i trädgården så är det liiiite lugnare nu, förutom att det varit stort fokus på att vattna allt nysått och nysatt. När det gäller skörd så är det än så länge rädisor och pak choi, men jag börjar även kunna se jordgubbskart och potatisen växer på i full fart.
Nu har äppelträden blommat över, men alltså vilken syn det var! Har förstått på sociala medier att det var fler som hade extremt mycket äppelblom i år, hoppas att även frukten hänger på i bra omfattning.
Känner mig förresten väldigt glad och nöjd över hur köksträdgården ser ut just nu, den har jag verkligen kämpat med sedan vi flyttade in och den var helt övervuxen, men nu är hela köksträdgården i ordning och de sedan tidigare etablerade växterna som akleja, rabarber, klematis och humle för att nämna några, visar sig från sin bästa sida.
Att det är påfyllt med flis överallt med gör ju att det ser extra fint ut. Kålen har haft det lite kämpigt med sniglar som gömt sig i täckodlingen, men nu tror jag vi fått bukt med det värsta och den har börjat få lite storlek – och blir därmed inte lika känslig. Mellan kålen sitter vitlök som jag satte i höstas, med tanken att den hinner komma upp så mycket att den får ljus även när det växer kål, men det kan ha varit ett misstag. Vi får väl se…
Aklejorna som växer (nästan som ogräs) här skiftar från en djup blålila blomma, både enkel och dubbel, till en som är mer blekrosa.
Även om den nästan växer som ett ogräs så är jag glad för den, för utan den hade det inte varit mycket blommor i trädgården nu. Ja förutom min nejlikerot då, som jag satte som en liten, liten miniplanta förra året men som nu är riktigt stor, och mycket vacker :
ÄLSKAR verkligen färgerna på den här – Mai Thai tror jag det är. Har en till blomma som jag också tror är nejlikerot, men den har en klarare färg:
Den växer också galet bra och ger en så fin färgklick i vårt nya land. Gjorde faktiskt en bukett med just detta till helgens fest, och även om jag inte alls är särskilt bra på själva bindandet så tycker jag färgerna blev väldigt fina ihop:
Måste säga att jag verkligen uppskattade att det kom regn nu med, för det började synas tecken på torka i gräsmatta och äng, och det är skönt att inte behöva vattna varje kväll (förutom i växthuset). Det får bli lite extra fokus på vila denna vecka, och så hoppas jag att orken kommer tillbaka till det sista landet ska fyllas med majs, bönor och squash till helgen. Det är ju förresten en fördel med att få gäster, att man får tummen ur och gör viloytorna lite extra fina med, det har man ju liksom glädje av själv sedan med men det blir inte alltid gjort annars.
Jag är superdålig på att göra buketter till ”bara mig själv”, det känns som slöseri att ta blommorna från där de är så fina redan. Men det är verkligen trevligt med ett stort fång syrén vid soffan på altanen, det ska jag inte säga annat!Tror även katterna njuter lite extra i soffan när det är fint runtom 😉
Alltså jag vet inte, det går trögt att skriva här inne nu. Kanske är det inte så konstigt, när all vaken tid efter jobbet spenderas ute på gården – som verkligen är helt fantastisk i vår- (sommar-???) värmen. Det enda trista med det är att det går åt minst en timme per kväll till att vattna på olika ställen, nu när det mesta är nysått eller nyplanterat så vill man ju inte gärna att ens insats går till spillo för att fröna torkar ut… Men på det hela taget så väger såklart fördelarna med vädret stort över nackdelen att det tar tid att vattna. Skillnaden som vi ser mot förra året när allt torkade ut i början av sommaren (innan det sen regnade heeeela tiden) är att det finns fukt i marken, och att nätterna är svalare så det blir lite dagg. Grönt är det i alla fall verkligen!
Man kan säga att det är lite skillnad från förra året, när allt det här var ökentorrt och sönderbränt. Sen när regnet kom så kom ju grönskan tillbaka, tyvärr även allt ogräs som gick fullständigt bananas och som lever kvar än överallt.
Det är mycket som ska göras ändå, tomater ska planteras om i sina slutkrukor för de som är kruktomater, och gurka och solrosor ska ner i jorden. Mina ”rulltårtor” av majs har börjat ta sig, så när de vuxit sig lite större ska de ut i det stora landet, ihop med bönor och zucchini. Man skulle väl kunna säga att jag rent generellt inte skulle vare sig lida av, eller ha svårt för att hitta på saker att göra, om jag var helt ledig från 1 maj till sista september…. Mitt instagram uppdaterar jag lite flitigare, främst i händelser, så där kan ni som vill se lite mer vad som händer. Det går liksom snabbare än att sätta sig här och skriva.
Stallet är så himla fint nu när det är nymålat! Älskar också den vilda ”kantrabatten” som rundar in dammen. Hoppas hinna köpa lite växter till den på söndag, så vi kan få lite näckrosor eller nåt i den.
Kanske inte den vanligaste vinkeln, det här och nere vid garaget är klart de stökigaste ytorna, men det blir så när leksaker, vattenkannor, krukor och annat är lite mitt i farten. Uppskattar ändå det stora trädet jag står under – gråalm tror jag? eller gråal? Minns inte. Ger i alla fall fin skugga till hönorna och grönskan här, som nog annars hade bränts bort.
Måste ändå försöka hinna fota lite mer känner jag, för det går SÅ fort allt nu, och jag vill liksom inte missa något! I övrigt är det full rulle på jobbet med konferens om klimatanpassning i morgon – ett ämne som känns minst sagt aktuellt med vattennivåerna i sjöarna runt om, och ändå med det torra vädret och värmen. Till helgen blir det fest på gården, första gången sedan vi flyttade in, då kommer maken och hans träningsgäng vandra hem hit från Huskvarna och sen blir det party. Det verkar som om förhoppningsvis barnen kan sova hos mormor, då kan jag också vara med och dessutom blir det ju fint väder så det finns alla förutsättningar för en trevlig kväll 😀 Kram på er!
godatankar.com 