Kreativitetens lov

I dag är jag riktigt mör i huvudet efter två ganska intensiva möten som tagit upp större delen av dagen, där man verkligen vill känna att man är 100% med och delaktig, speciellt i det ena där jag höll i själva mötet. Och det märks, efter dessa så var det ekande tomt i skallen och det enda som funkar är att göra rutinuppgifter. Ibland kan jag tycka lite synd om min nya arbetsgivare som fick den här varianten av mig, utan korttidsminne och som blir så mentalt trött av krävande dagar, men förhoppningsvis blir det bättre med tiden (och jag tror inte det upplevs som att jag sköter mitt jobb illa på något sätt heller), men vad ska man göra?

Det var i vilket fall fruktansvärt skönt att ägna kvällen åt något som inte alls hade med ansvar och komplicerade tankegångar att göra utan istället använde i princip bara den kreativa delen av hjärnan. En del som jag för övrigt inte har märkt någon skillnad på alls efter utmattningen, nu när jag tänker på det? Ja såvida jag inte är väldigt trött då, då blir man ju inte så kreativ, men det gällde ju innan med. Det var nämligen så att jag och en kollega anmält oss till att testa på att dreja på Annas krukmakeri i Smedbyn, via personalklubben på jobbet. Har drejat någon gång under skoltiden (för 100 år sedan) men inget sedan dess, minns däremot att jag verkligen tyckte det var galet roligt. Och vet ni, det var det nu med!

Vi fick två ”lerklumpar” på sammanlagt ett kilo att jobba med, och en av sakerna vi gjorde kommer bli bränd och glaserad och klar ”på riktigt”, den andra fick vi ta hem och lufttorka om vi ville. Däremot fick vi ju göra om klumparna så många gånger vi ville, och det var ju som sagt hur kul som helst att dreja så jag tror jag hann göra 5-6 varianter på skålar under tiden vi var där. SÅ skönt att sitta och bara meditativt göra något med händerna, låta dem göra hela jobbet och bara vila den tänkande delen av hjärnan. Hade det inte varit typ svindyrt så hade jag gärna haft grejor hemma för att dreja lite, men ärligt talat är det liksom inte motiverat att skaffa alla prylar och så som behövs för att det ska bli nåt. Nåväl, kul att prova på i alla fall, jag blev dessutom nöjd över mitt resultat och har likt ett stolt barn visat upp det för alla som vill (och inte vill) se!

Om det är något jag kan känna att jag saknar i mitt liv lite så är det någon form av kreativt skapande. Det blir ju lite när man fixar och donar här hemma och så skriver jag ju på bloggen, men jag hade väldigt gärna haft mer kreativ tid i mitt liv. Att skriva på en bok, måla eller rita, dreja eller forma med lera, det är ju sånt som är så himla tillfredsställande att göra – OM man har förutsättningar för det. Och med förutsättningar menar jag inte de fysiska prylarna utan att man är i ett tillräckligt lugnt och avslappnat tillstånd för att kunna komma åt kreativiteten som annars gömmer sig långt inne i hjärnan någonstans. Faktiskt är det ju en väldigt konkret mätare på hur jag mår, när jag tänker efter, hur kreativ jag har lust och orkar att vara! Så att jag har längtat efter att fixa på Filips rum är ju tex en kanonbra indikation på att jag mår bra och har tid att fundera på såna ”oväsentliga” saker.

I vilket fall, nu är det ändå dags att sova för klockan är mer än halv tio och jag är TRÖTT men GLAD. Önskar att ni var och en hittar era saker ni ”unnar er” att göra när ni mår bra och att ni får möjlighet att utöva dem!

Jag har en plan

Oj jösses, nu är jag trött! I tisdags höll jag och min kollega i en stor workshop för att bilda ett nätverk i bygg- och fastighetsbranschen som ska jobba mot en klimatneutral bransch till 2045. Jätteroligt, spännande och väldigt givande, men absolut också något som krävde mycket av oss båda.

Onsdag till idag så var vi dessutom på konferens med jobbet i Toftaholm (ca 1 timme resväg söderut). Det har varit två väldigt roliga och givande dagar med både bra konferens-/utbildningsdelar och jätteroliga aktiviteter med femkamp, musikquiz och hur mycket skratt som helst, men också något man blir väldigt trött av.

Så himla fina omgivningar!
Vi har grym tur med vädret och var bara ute i sol ☀️
Jäkla pussel i femkampen som vi inte hann få ihop 😂

Mina strategier för att orka med en så här intensiv vecka (intensiv för mig efter utmattningen alltså) är att för det första lägga nivån för ”hemmasaker” så nära noll det bara går. Lägsta nivå på allt – inget fix, enkel mat, lugna stunder i soffan och delegera allt som går till (de större) barnen. På jobbet blir det att jag väljer att jobba hemma i morgon för att ”vila” från den sociala biten och alla intryck runt omkring, och jag kommer bara välja arbetsuppgifter som inte är så krävande – eftersom jag (oftast) kan lägga upp arbetet så jag kan välja när jag gör lite mer krävande jobb som tex innebär mycket inlärning eller hög koncentration.

Alltså känner jag mig ändå hyfsat tillfreds, trött som jag är, eftersom jag har en plan för att hantera det hela. Sen inser jag ju att det kan gå helt och hållet åt skogen eftersom det ju händer saker, men en plan är ändå ett steg i rätt riktning. Har dessutom en känsla av att jag håller på att bli sjuk, men det kan vara bara trötthet med, lär väl i vilket fall märka vilket i morgon.

Nu ska jag ta och lägga mig tror jag, klockan är inte ens nio men det behövs känner jag! Kram på er, och hoppas ni hittar era egna strategier!

Katastrofångest

I dag jobbar jag hemifrån (har just nu frukostrast ifall någon tror att jag skriver på arbetstid). Är trött efter en jobbresa måndag-tisdag till Arvika och en ganska intensiv dag i går, och kände att jag helst ville få arbeta i lugn och ro själv. Så skönt när man kan välja det ibland på jobbet, om det inte är annat inbokat. Kände mig frusen med, temperaturskillnaden som kom så plötsligt innebar att jag inte hunnit vänja mig heller, hösten kom över en natt känns det som. Valde att sitta i köket och jobba en stund och tände öppna spisen för att få både mys och värme. Så otroligt avkopplande… Här skulle jag vilja sitta och skriva på en bok, i lugn och ro varje dag.

Just nu har jag världens klimatångest. Eller kanske faktiskt snarare katastrofångest eftersom det inkluderar el- och matpriser vilket inte är EXAKT en klimatfråga även om det såklart allt hänger ihop. På jobbet innebär nyhetsbevakningen att vi får en massa info om vad som händer – öppna rapporter oftast som alla kan läsa, men som inte kanske kommer upp i varje persons flöde till vardags. Vi får varningar om företag som kommer gå i konkurs inom kort om elpriserna fortsätter i samma stil, och matpriserna vet ju alla att de har ökat. På studieresan eller vad man ska kalla det så diskuterades värmepumpar och solcellsinnovationer, både positivt och negativt (tex att leveranstider på värmepumpar gått från 1 dag till ca 9 månader). Här hemma har vi bergvärme och nu är våra solceller klara sedan nån vecka men vi väntar på att bli inkopplade på nätet av Jönköpings energi. Känns lagom surt att ha missat hela sommarens solproduktion… Men vi sitter i övrigt bra här ju, jämfört med många andra – ändå känns det oroligt med det mesta just nu.

Är absolut lite bitter över att vi missat hela sommarens elproduktion…

Jag tycker annars verkligen INTE att jag är en orosdriven person, jag kan faktiskt inte minnas att jag oroat mig alls för saker innan (förutom småskit) utan jag har alltid tänkt att det ordnar sig – vilket det ju gjort med. Vet inte vad som ändrats egentligen, i mig själv. Eller så är det bara det att så många saker vi tagit för givet nu verkligen visar sig vara jättekänsliga och det känns som hela samhället balanserat på en liten ”allt är bra”-tråd och bara inte kollat ner i stupen som är överallt runtomkring. Ibland känner jag mig som vanligt och orkar inte bry mig något vidare, men ibland känns det verkligen oroväckande med allt runtomkring.

Fattar ju också att vi inte skulle klara oss själva här ute på långa vägar, om verkligen ALLT skulle gå åt skogen. Teoretiskt sett skulle vi väl kunna försörja oss själva till en viss del, men det skulle ju kräva en arbetsinsats som inte finns nu när vi är två vuxna som jobbar heltid/nästan heltid. Då skulle vi behövt odla något hela tiden, vi hade behövt en jordkällare för att kunna förvara allt om elen ryker och vi hade behövt mer djurhållning för kött – men samtidigt i så liten skala att vi inte behöver köpa in dyrt foder. Självhushållning på riktigt är inte en verklighetsbaserad tanke helt enkelt. Det enda vi är själv hushållande med nu och kanske ända fram till jul med lite tur – det är potatis och möjligen tomater (förutsatt att vi kan frysa in tomater). Ja och så ägg då, just nu får vi sjuka mängder ägg, men de går ju inte förvara hur länge som helst dessvärre, och till vintern kommer hönorna lägga mindre eller inga alls. Ur självhushållningsperspektiv verkar just en mindre ras på hushållsko vara en variant, men som sagt så är det liksom inte kombinerbart med två heltidsjobb och den verklighet som vi ändå har runt oss just nu.

Vill någon köpa ägg så säljer vi 10 för 40kr, eller 5kr/st.

Hur tänker ni? Gör ni något annorlunda nu än innan? Och vad skulle ni vilja/kunna göra annorlunda framöver? Tänker ni att samhället och politikerna kommer ordna upp det hela, eller tror ni det kommer hänga på var och en? Är ni som jag och oroar er, eller orkar ni inte och sticker huvudet i sanden (INGET jag dömer någon för!), eller tror ni bara inte på några ”krisscenarion” som kan inträffa?

Hade jag inte fått komma hem hit till vårt drömställe varje dag vet jag inte hur jag hade orkat.

Svettigt värre

Nej hörni, det har då inte gått direkt framåt på växthusbygget under helgen, det var på tok för varmt att sitta mitt i gassande sol och skruva och greja. Dessutom var maken på lite egna äventyr, så jag och barnen har mest spenderat helgen vid badplatsen vid Ramsjön (inte den i Tenhult). Även om vattnet är i mitt tycke ett par grader för kallt för att det ska vara skönt att bada så har jag faktiskt doppat mig, det blev liksom för varmt annars. Badade ju i Bunn med i fredags, så tre dopp på en helg är ju ändå inte illa? Filip springer glatt rakt ut oavsett temperatur (och badar gärna vidare trots att han skakar som jag vet inte vad) och likaså L, men jag tror minsann att O börjar bli lite av en badkruka likt sin mor…

Chips är ett måste på badstranden!

Jag har ju jobbat ett par veckor nu med, lite drygt två för att vara exakt. Det har varit en lugn start, dels för att jag är ny på jobbet och därmed inte har alla uppgifter som ligger och väntar som någon som arbetat längre, men även för att många inte verkar vara tillbaka förrän 22 augusti. Får verkligen inte ihop hur folk får till så långa ledigheter och därtill lov och jullov utöver det? Hade absolut kunnat tänka mig att vara ledig hela sommaren annars, om det hade gått ihop sig. Nu har man ändå en lite osäker känsla i kroppen inför ekonomin framöver, och då har vi ändå två hyfsade jobb, men inte känns det helt kanon med elpriser, bensinpriser och matpriser som väntas öka ytterligare. Är ju lite huslån man sitter på med, som också bidrar till den lite olustiga känslan. Nåväl, det ger sig säkert.

Lika bra att dra sig tillbaka och bli självförsörjande?!
Skämt åsido så skulle det vara typ omöjligt, men ändå. Mer tid här skulle jag ju kunna tänka mig i vilket fall.

Eller ja, för varje grej och rapport jag läser i mitt nya jobb blir man ju mer och mer mörkrädd inför framtiden. Såg filmen ”Don’t look up” häromdagen och den känns mer som en framtidsförutsägelse ju mer jag läser. Samtidigt ser ju allt ”ut som vanligt” i samhället runtomkring, tycker det är rätt jobbigt att kastas fram och tillbaka så rent mentalt. Släpper den diskussionen för nu, eftersom jag gissar att ni liksom jag inte riktigt alltid orkar ta till sig allt.

Ja i solen, men ändå.

Nu är i alla fall L på sitt efterlängtade sommarläger på Vidablick, tror att det han längtat mest efter är att gå och välja sina tre saker från ”kiosken” varje dag! Nästa vecka börjar han årskurs 6?! För att inte tala om att O börjar gymnasiet! Hjälp vad ovant det känns! Men är så himla glad för deras skull, L kommer ha det kanon på sitt läger och trivs bra i sin nya skola även om han saknar sina gamla kompisar, och O känns ändå taggad om än liiiite nervös att börja helt nya skola och klass (inga kompisar som valde samma). Jag hoppas att de kommer få ett fantastiskt skolår!

Stort att börja sexan ändå!

Själv har jag (i vanlig ordning i slutet av sommaren kanske) lagt lite rolig men onödig tankekraft på att göra någon form av garderobsuppdatering, efter nästan 4 år i jobbkläder och dessutom över 40 (och med lite extra här och var pga orkar verkligen inte bry mig) så känner jag att jag tappat bort mig lite. Men nu är jag något på spåren tror jag ändå (herregud, jag är verkligen ingen trendmänniska eller något, men jag vill ju gärna KÄNNA mig välklädd enligt mitt eget tycke). Kan återkomma om det, tycker själv det är lite kul att se vanligt folk klä sig – och inte ett överflöd av trådsmala influensers som lanserar sin egen kollektion av det ena eller det andra. Har ett par bra instagramtips där med, förresten!

Det var dagens (eller den senaste veckans) svammel, kram på er i värmen!

Pollen och planer

I dag har jag jobbat kortdag, välbehövligt efter kassa nätter i värmen. Min kropp hänger inte riktigt med i svängarna – men inte så konstigt när det var 12 grader och kall vind förra helgen, 33 grader och sol denna och idag 15 grader och regn? Högsommarvärmen gav en sån skön semesterkänsla (och klimatångest men låt oss ignorera det lite) och även om regnet var extremt efterlängtat nu så tar jag gärna en semester med mer värme och sol sedan tack.

På tal om semester, det här är min sista jobbvecka och det känns skönt – även om det mest varit introduktion på nya jobbet så ligger ändå ett år bakom mig med jobb och utmattning. Vi har extremt få planer för den här sommaren, jag har inte orkat och vågat boka så mycket eftersom vi inte visste hur sommaren skulle bli och vad vi skulle orka med och vi vill heller inte direkt åka härifrån vår första sommar på gården? Lite smått kommer det bli ändå, vi har tex en övernattning med 2 dagar på Kolmården på schemat, men det mesta kommer bli spontana saker. Det vi har som BEHÖVER göras här på gården är målning av två sidor på huset samt alla fönster – sen finns en lång lista på saker som inte nödvändigtvis är akut men som ändå skulle må bra av att göras – som att måla garaget och lite sånt. Men förutom just huset så får allt annat bli på ork och lust, och just precis nu är det lågt på båda, så då sköts bara ”markservicen” med lite vattning och att hålla efter ogräs just i sådderna.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här semestern – jag vet ju att jag inte tycker om när dagarna bara försvinner utan att man gör NÅT litet, då blir jag bara stressad och känner inte att jag tar tillvara på semestern. Samtidigt så är ”nåt litet” i mina ögon inte nödvändigtvis större än att bjuda hem nån, åka till nåt gårdscafé eller spendera några timmar vid en sjö, så det är inga stora saker som ska ske – likväl ska ju någon ändå se till att det händer.

Att vi är så trötta just nu beror ju på många saker (dålig sömn, nytt jobb, förkylningar och feber i familjen, värme osv) men en sak som bidrar är helt klart allt gräspollen. De stora killarna är ordentligt allergiska nu som alltid i början av säsongen, och jag känner av det rätt mycket med även om det blivit SÅ mycket bättre med åren. Inte så konstigt att man är allergisk förresten, en kort hundpromenad och jag samlade ihop den här vackra (men såklart allergiframkallande) lilla ”buketten” av gräs. Det är inte värre här än i vårt förra hus, men det är klart att det är mer pollen här än tex mitt i stan.

Det är ganska roligt att gå och leta upp de olika sorterna gräs! Finns hur många som helst.

Nu ska jag åka och hämta Filip!

Midzzzzzz..ommar

Herregud vilka trötta veckor det har varit den senaste tiden. Ögonen har gått i kors på dagarna och hemma har det varit väldigt lite ork eller lust att hitta på nåt eller att greja. Är väl någon kombo av att ett nytt jobb tar mer energi än vanligt, gräspollen-allergi och dåliga nätter – kombinerat med konflikter jag skrev om sist. Filip har varit sjuk men var tillbaka på dagis, men nu är han mer hostig och snorig igen så nu fick han vara hemma idag. O och Tobbe har varit hängiga med, förkylda med halsont, så det har liksom gått på sparlåga. Vi har inte ens orkat göra klart foder på fönster och dörr till badrummet, tänkte det skulle varit klart till midsommar men det har verkligen inte funnits lust och ork – så då får det vara.

Ute är det minsta möjliga som gäller, dvs vattning och hålla efter det värsta ogräset i kökslandet för att det inte ska ta över helt. Dessvärre så tvärdog vår nya gräsklippare i veckan, inga felmeddelanden och den laddar inte heller, när vi kollade under ser det ut som det saknas lock där det är ett uttag som troligtvis används för att konfigurera klipparen när den ska levereras – i så fall har det troligen kommit fukt in som förstört nåt. Jävla skit, det är dels bökigt att bara få in på reparation och sen VET jag att det är en jäkla väntetid och leveransproblem om något ska beställas. Vi är liksom 3 i familjen som är ordentligt allergiska mot gräs, att ha en automover närmast huset gör STOR skillnad.

Har äntligen börjat komma lite tomater åtminstone!

Men trötthet och att inget blir gjort är helt ok, det är som det är och jag vill helst att arbetet här hemma är luststyrt istället för behovsstyrt – det måste vara roligt annars får det vara så länge.

I morgon är det jobb som vanligt, men sen är det ju MIDSOMMAR! Whop whop! Kan inte fatta att det för en gångs skull ska vara så fint väder med?? Något som också är ovanligt men väldigt efterlängtat är att vi ska ha gäster på midsommar – min bror med familj kommer. Helt plötsligt känns det motiverat och roligt att fixa ett traditionellt midsommarfirande, jag har typ aldrig gjort det innan? Brukar bara vara vi och här är det ingen som bryr sig så då blir det inte så kul att dra i sånt, men på fredag ska vi köra riktigt klassiskt om än opretentiöst firande 😄 Det blir sill-lunch, jordgubbstårta och grillat, med 5-kamp på dagen – riktigt klassiskt alltså. Orkar absolut inte göra nån midsommarstång, men lite fina buketter ska vi väl få till! Nog heller inget av mina barn som vill ha krans (hörde att folk BESTÄLLER kransar hos florist????) så det blir det inte heller då.

Kanske lite vallmo på bordet?
Eller pioner! ♥️

Sådär, ett lagom intetsägande inlägg, men kände bara att jag ville skriva lite. Jag hoppas verkligen att ni får en bra midsommar (känner sig någon helt ensam så hör av dig) och att den blir som ni önskar!

Klimatångest men hopp om det hela

I dag var andra dagen på mitt nya jobb – och det har varit två ganska olika dagar. Måndagens första halva spenderades på bussdepån på ljungarum för att bla kolla hur de tar ansvar för en mer hållbar kollektivtrafik genom att använda el- eller biogasbussar, återvinna regnvatten för att tvätta bussarna och en massa annat. Intressant och absolut inte något jag tänkt särskilt mycket på tidigare. Därpå var det lite avdelningsmöte och sen hann jag precis börja installera mig på kontoret lite kort. Idag var en heldag på Elmia (hej gamla arbetsplats, Jönköping är litet!) där det pratades om cirkulär hållbarhet och industriell symbios (vilket i princip innebär att man drar nytta av varandras ”avfall” och överflöd – tex kan överskottsvärmen från en glassfabrik värma andra industrier).

Ledsen, har typ inga bilder från dagarna för det har varit lite fullt upp, men det var gott fika idag i alla fall 🥴

Ett litet tag där trodde jag att min klimatångest skulle slå i taket, men det kom även fram mängder med hoppfulla goda exempel och bra praktiska saker som redan sker, så då kändes det lite bättre igen. Rent generellt känns det ju himla bra i magtrakten att ha kanske ett uns möjlighet att påverka så miljön inte går åt skogen, även om det också märks att det inte direkt är snabba ändringar och beslutsvägar jag står inför. Kan fortfarande inte exakt förklara vad jag ska jobba med – hahaha! Det känns i alla fall bra, jag trivs med folket och det är en oerhört intressant ny värld att ta till sig.

Tyvärr har däremot helgens deppiga känsla legat lite som en blöt filt över både mig och maken, så jag har nog inte varit en sprudlande version av mig själv dessvärre. Himla sömnbrist med, Filip har varit SUPERkrånglig på nätterna sen en vecka tillbaka och vi har säkert varit uppe med honom. 3-6 ggr per natt – oklart om det är bara svårt att sova, mardrömmar, växtvärk eller nåt annat, men trötta är vi i alla fall.

Och bara som en kort passus till helgen, jag är jättestolt över mina barn på i princip alla plan och för mycket de gör – men vi är ju vuxna och kan ha två tankar i huvudet samtidigt väl? Jag gillar ju maken också i det allra mesta han gör – men det hindrar inte att jag blir vansinnig för att han kliver ur skorna precis innanför dörren heller 😉 Det är däremot inte lika tabu att prata om som att man är besviken på nåt barnen gör/inte gör. Nog pratat om det nu.

Förresten, en delvis positiv nyhet är att vi nu har handfat och duschblandare i badrummet! Det var däremot för korta skruv till toaletten (suck) och de var såklart slut hos grossist, så ingen toalett än dessvärre… Slut på babbel för i dag – vet att ni var några som har undrat hur det gått på jobbet 🙂 Lovar komma med mer input framöver såklart. Kram på er!

Snöpligt slut

Sitter i soffan med brännande ögon och en rödsnuten näsa som rinner oavbrutet. Och någon form av skuldkänsla/oro för att jag ska ha hunnit smitta brudparet med min förkylning, fast den inte bröt ut förrän söndag kväll och jag alltså inte hade en aning om den innan dess. Men ändå, de är ju på bröllopsresa och det vore ju så jävla dumt om nån blev förkyld på den…

Det här blev alltså inte alls så som jag tänkt mig mina sista dagar på jobbet, inte för att det var något spektakulärt inplanerat med inte tänkte jag spendera dem med att vara sjuk (och vabba, Filip blev hemringd från dagis vid måndag lunch med samma förkylning som mig). I morgon ÄR min allra sista dag, och oavsett förkylning så kommer jag åka in för att dels städa av det sista jag behöver få gjort, lämna in mina grejor och sen såklart även säga hej då till alla! Det känns viktigt, det är många väldigt goa människor jag lämnar och jag vill verkligen hinna se dem igen, även om det nog inte blir några kramar direkt.

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, så kanske jag till och med mår lite bättre i morgon – vem vet.

Tror en och annan kan ha trott att jag bara var bakis-hängig när jag var sjuk i går, men har jag aldrig tjuvat till mig en sjukdag innan så tänker jag väl inte direkt börja nu?

Flärdfulla förberedelser

Om en vecka är det bröllop – och jag ska ju vara tärna. Ser så väldigt mycket fram emot detta, det är verkligen inte ofta man går på bröllop och tärna har jag aldrig varit! Har införskaffat en söt liten kuvertväska (det ingår INTE i min normala garderob), lite smycken och så nån tejp som ska funka istället för BH då ryggen på klänningen inte är så BH-vänlig. Det sistnämnda ska bli intressant att testa, jag är ju inte direkt 20 så vi får väl se hur det funkar på en medelålders kvinna med 3 barn, hahaha! För övrigt pågår lite allmän prepping med att färga håret och grunda med lite välbehövlig BUS. Har däremot inte hittat några skor som är sköna OCH som går att använda resten av sommaren, så det får bli ett par gamla – om än nu väl uppfräschade. Det kan verkligen behövas lite fest och glamour nu känner jag!

Det är 1½ vecka kvar på mitt gamla jobb, så jag har börjat tömma, städa av projekt och lämna över projekt till mina kollegor. Alltid en ganska skön känsla ändå… Drömde faktiskt att jag började mitt nya jobb nu i natt, det var inte en sån där skräckupplevelse som man tänker man kan drömma om, utan rätt trevligt – förutom den detaljen att jag inte på några villkor kunde komma på namnen på mina kollegor. Förmodligen en sanndröm då, jag är ju hopplös på namn. Och himla hopplös på att komma ihåg folk när jag ser dem i ”fel” sammanhang tydligen, vet inte hur många gånger nån hälsat glatt på mig och sen fått påminna om var vi känner varandra ifrån. Det är så himla pinsamt, för då verkar det ju som att man är ointresserad, men det fastnar liksom bara inte?

Nog med svammel, för övrigt blir det mest gårdsfix den här helgen, baljväxterna ska ut i landen och det behöver rensas, vi ska fixa till gräsmattan, dra slingor för gräsklipparen osv… Kommer nog gå fort den här helgen med… Står faktiskt kvar på jobbet just nu, det är träning kl 15 och jag hade inga ärenden att göra innan dess. Eftersom jag bara kommer jobba 75% till en början på nya så hoppas jag kunna vara med på fredagsträningen framöver med, den är så rolig 🙂 Är däremot stel som en 98-årig valross i ryggen just nu från ett tungt pass i går, men det kan ju också bli bättre med lite träning.

Hoppas ni får en bra helg!

Värde utan prestation

Vi är ju fem plus hund i den här familjen, och jag kan nog räkna på ena handens fingrar de dagar jag varit själv hemma en större del av dagen sedan vi flyttade hit. Ja i september förra hösten då (fast det var ju innan flytten) när jag var sjukskriven på heltid, men det är ju dels länge sedan och dels så var jag minst sagt inte riktigt mig själv då. Men idag har jag jobbat hemma själv, resten av företaget har varit på företagsdag som då inte involverar en som just sagt upp sig, så i stället för att sitta på ett tomt kontor valde jag att vara här. Väldigt skönt, speciellt när man ska sitta och sortera besiktningspunkter och helst inte vill bli störd. Dessutom så är Filip hos mormor vilket gör att maken hämtar honom efter jobbet och gör lite ärenden innan de kommer hem, O är på scouter och L är hos en kompis – alltså är klockan nu 17:30 och jag har fått vara själv sedan lite innan 08.

Det är ju så jäkla skönt, speciellt när det typ aldrig inträffar. När orken tröt på uppgiften på jobbet så tog jag en paus, torkade lite i köket eller dammsög ett rum, något som skiljer sig från att sitta och sortera saker på datorn liksom. Alltså har jag fått mycket gjort på jobbet OCH sitter just nu i ett ganska rent hem – som fortfarande ÄR rent eftersom ingen kommit hem! Känslan är underbar… Började bli hungrig och passade på att fira denna ovanliga dag med kronärtskocka, lite brynt smör och ett litet glas rosevin. Bara sådär, en tisdag. Jag arbetar aktivt på att förstå att jag inte måste förtjäna att sätta mig och ta en lite lyxigare stund utan att jag kan göra det utan att prestera ett endaste dugg – men visst känns det ändå lite extra gott att sätta sig ner i ett nystädat hus.

Kronärtskocka är en sån där sak jag köper bara för min egen skull, i princip ingen annan i familjen som gillar dem.

Förresten har jag fått min sista sjukskrivning nu förlängd fram till när jag slutar mitt gamla jobb, alltså till 27 maj (om inte försäkringskassan har andra idéer), vilket känns skönt. Nya jobbet är medvetna om min sjukskrivning och jag har förvarnat om att jag kommer vilja vara 25% föräldraledig i början och tills i höst – så jag själv ger mig chansen att komma in i jobbet på ett bra och hållbart sätt. Känslan i det? Stor, avslappnad suck…. Tänk om jag vetat att jag var värd saker utan att prestera nåt i gengäld tidigare.

Nu ska jag avsluta mitt lilla vinglas och läsa en bok i lugn och ro, hoppas du får en minst lika skön tisdag!