Midzzzzzz..ommar

Herregud vilka trötta veckor det har varit den senaste tiden. Ögonen har gått i kors på dagarna och hemma har det varit väldigt lite ork eller lust att hitta på nåt eller att greja. Är väl någon kombo av att ett nytt jobb tar mer energi än vanligt, gräspollen-allergi och dåliga nätter – kombinerat med konflikter jag skrev om sist. Filip har varit sjuk men var tillbaka på dagis, men nu är han mer hostig och snorig igen så nu fick han vara hemma idag. O och Tobbe har varit hängiga med, förkylda med halsont, så det har liksom gått på sparlåga. Vi har inte ens orkat göra klart foder på fönster och dörr till badrummet, tänkte det skulle varit klart till midsommar men det har verkligen inte funnits lust och ork – så då får det vara.

Ute är det minsta möjliga som gäller, dvs vattning och hålla efter det värsta ogräset i kökslandet för att det inte ska ta över helt. Dessvärre så tvärdog vår nya gräsklippare i veckan, inga felmeddelanden och den laddar inte heller, när vi kollade under ser det ut som det saknas lock där det är ett uttag som troligtvis används för att konfigurera klipparen när den ska levereras – i så fall har det troligen kommit fukt in som förstört nåt. Jävla skit, det är dels bökigt att bara få in på reparation och sen VET jag att det är en jäkla väntetid och leveransproblem om något ska beställas. Vi är liksom 3 i familjen som är ordentligt allergiska mot gräs, att ha en automover närmast huset gör STOR skillnad.

Har äntligen börjat komma lite tomater åtminstone!

Men trötthet och att inget blir gjort är helt ok, det är som det är och jag vill helst att arbetet här hemma är luststyrt istället för behovsstyrt – det måste vara roligt annars får det vara så länge.

I morgon är det jobb som vanligt, men sen är det ju MIDSOMMAR! Whop whop! Kan inte fatta att det för en gångs skull ska vara så fint väder med?? Något som också är ovanligt men väldigt efterlängtat är att vi ska ha gäster på midsommar – min bror med familj kommer. Helt plötsligt känns det motiverat och roligt att fixa ett traditionellt midsommarfirande, jag har typ aldrig gjort det innan? Brukar bara vara vi och här är det ingen som bryr sig så då blir det inte så kul att dra i sånt, men på fredag ska vi köra riktigt klassiskt om än opretentiöst firande 😄 Det blir sill-lunch, jordgubbstårta och grillat, med 5-kamp på dagen – riktigt klassiskt alltså. Orkar absolut inte göra nån midsommarstång, men lite fina buketter ska vi väl få till! Nog heller inget av mina barn som vill ha krans (hörde att folk BESTÄLLER kransar hos florist????) så det blir det inte heller då.

Kanske lite vallmo på bordet?
Eller pioner! ♥️

Sådär, ett lagom intetsägande inlägg, men kände bara att jag ville skriva lite. Jag hoppas verkligen att ni får en bra midsommar (känner sig någon helt ensam så hör av dig) och att den blir som ni önskar!

Klimatångest men hopp om det hela

I dag var andra dagen på mitt nya jobb – och det har varit två ganska olika dagar. Måndagens första halva spenderades på bussdepån på ljungarum för att bla kolla hur de tar ansvar för en mer hållbar kollektivtrafik genom att använda el- eller biogasbussar, återvinna regnvatten för att tvätta bussarna och en massa annat. Intressant och absolut inte något jag tänkt särskilt mycket på tidigare. Därpå var det lite avdelningsmöte och sen hann jag precis börja installera mig på kontoret lite kort. Idag var en heldag på Elmia (hej gamla arbetsplats, Jönköping är litet!) där det pratades om cirkulär hållbarhet och industriell symbios (vilket i princip innebär att man drar nytta av varandras ”avfall” och överflöd – tex kan överskottsvärmen från en glassfabrik värma andra industrier).

Ledsen, har typ inga bilder från dagarna för det har varit lite fullt upp, men det var gott fika idag i alla fall 🥴

Ett litet tag där trodde jag att min klimatångest skulle slå i taket, men det kom även fram mängder med hoppfulla goda exempel och bra praktiska saker som redan sker, så då kändes det lite bättre igen. Rent generellt känns det ju himla bra i magtrakten att ha kanske ett uns möjlighet att påverka så miljön inte går åt skogen, även om det också märks att det inte direkt är snabba ändringar och beslutsvägar jag står inför. Kan fortfarande inte exakt förklara vad jag ska jobba med – hahaha! Det känns i alla fall bra, jag trivs med folket och det är en oerhört intressant ny värld att ta till sig.

Tyvärr har däremot helgens deppiga känsla legat lite som en blöt filt över både mig och maken, så jag har nog inte varit en sprudlande version av mig själv dessvärre. Himla sömnbrist med, Filip har varit SUPERkrånglig på nätterna sen en vecka tillbaka och vi har säkert varit uppe med honom. 3-6 ggr per natt – oklart om det är bara svårt att sova, mardrömmar, växtvärk eller nåt annat, men trötta är vi i alla fall.

Och bara som en kort passus till helgen, jag är jättestolt över mina barn på i princip alla plan och för mycket de gör – men vi är ju vuxna och kan ha två tankar i huvudet samtidigt väl? Jag gillar ju maken också i det allra mesta han gör – men det hindrar inte att jag blir vansinnig för att han kliver ur skorna precis innanför dörren heller 😉 Det är däremot inte lika tabu att prata om som att man är besviken på nåt barnen gör/inte gör. Nog pratat om det nu.

Förresten, en delvis positiv nyhet är att vi nu har handfat och duschblandare i badrummet! Det var däremot för korta skruv till toaletten (suck) och de var såklart slut hos grossist, så ingen toalett än dessvärre… Slut på babbel för i dag – vet att ni var några som har undrat hur det gått på jobbet 🙂 Lovar komma med mer input framöver såklart. Kram på er!

Snöpligt slut

Sitter i soffan med brännande ögon och en rödsnuten näsa som rinner oavbrutet. Och någon form av skuldkänsla/oro för att jag ska ha hunnit smitta brudparet med min förkylning, fast den inte bröt ut förrän söndag kväll och jag alltså inte hade en aning om den innan dess. Men ändå, de är ju på bröllopsresa och det vore ju så jävla dumt om nån blev förkyld på den…

Det här blev alltså inte alls så som jag tänkt mig mina sista dagar på jobbet, inte för att det var något spektakulärt inplanerat med inte tänkte jag spendera dem med att vara sjuk (och vabba, Filip blev hemringd från dagis vid måndag lunch med samma förkylning som mig). I morgon ÄR min allra sista dag, och oavsett förkylning så kommer jag åka in för att dels städa av det sista jag behöver få gjort, lämna in mina grejor och sen såklart även säga hej då till alla! Det känns viktigt, det är många väldigt goa människor jag lämnar och jag vill verkligen hinna se dem igen, även om det nog inte blir några kramar direkt.

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, så kanske jag till och med mår lite bättre i morgon – vem vet.

Tror en och annan kan ha trott att jag bara var bakis-hängig när jag var sjuk i går, men har jag aldrig tjuvat till mig en sjukdag innan så tänker jag väl inte direkt börja nu?

Flärdfulla förberedelser

Om en vecka är det bröllop – och jag ska ju vara tärna. Ser så väldigt mycket fram emot detta, det är verkligen inte ofta man går på bröllop och tärna har jag aldrig varit! Har införskaffat en söt liten kuvertväska (det ingår INTE i min normala garderob), lite smycken och så nån tejp som ska funka istället för BH då ryggen på klänningen inte är så BH-vänlig. Det sistnämnda ska bli intressant att testa, jag är ju inte direkt 20 så vi får väl se hur det funkar på en medelålders kvinna med 3 barn, hahaha! För övrigt pågår lite allmän prepping med att färga håret och grunda med lite välbehövlig BUS. Har däremot inte hittat några skor som är sköna OCH som går att använda resten av sommaren, så det får bli ett par gamla – om än nu väl uppfräschade. Det kan verkligen behövas lite fest och glamour nu känner jag!

Det är 1½ vecka kvar på mitt gamla jobb, så jag har börjat tömma, städa av projekt och lämna över projekt till mina kollegor. Alltid en ganska skön känsla ändå… Drömde faktiskt att jag började mitt nya jobb nu i natt, det var inte en sån där skräckupplevelse som man tänker man kan drömma om, utan rätt trevligt – förutom den detaljen att jag inte på några villkor kunde komma på namnen på mina kollegor. Förmodligen en sanndröm då, jag är ju hopplös på namn. Och himla hopplös på att komma ihåg folk när jag ser dem i ”fel” sammanhang tydligen, vet inte hur många gånger nån hälsat glatt på mig och sen fått påminna om var vi känner varandra ifrån. Det är så himla pinsamt, för då verkar det ju som att man är ointresserad, men det fastnar liksom bara inte?

Nog med svammel, för övrigt blir det mest gårdsfix den här helgen, baljväxterna ska ut i landen och det behöver rensas, vi ska fixa till gräsmattan, dra slingor för gräsklipparen osv… Kommer nog gå fort den här helgen med… Står faktiskt kvar på jobbet just nu, det är träning kl 15 och jag hade inga ärenden att göra innan dess. Eftersom jag bara kommer jobba 75% till en början på nya så hoppas jag kunna vara med på fredagsträningen framöver med, den är så rolig 🙂 Är däremot stel som en 98-årig valross i ryggen just nu från ett tungt pass i går, men det kan ju också bli bättre med lite träning.

Hoppas ni får en bra helg!

Värde utan prestation

Vi är ju fem plus hund i den här familjen, och jag kan nog räkna på ena handens fingrar de dagar jag varit själv hemma en större del av dagen sedan vi flyttade hit. Ja i september förra hösten då (fast det var ju innan flytten) när jag var sjukskriven på heltid, men det är ju dels länge sedan och dels så var jag minst sagt inte riktigt mig själv då. Men idag har jag jobbat hemma själv, resten av företaget har varit på företagsdag som då inte involverar en som just sagt upp sig, så i stället för att sitta på ett tomt kontor valde jag att vara här. Väldigt skönt, speciellt när man ska sitta och sortera besiktningspunkter och helst inte vill bli störd. Dessutom så är Filip hos mormor vilket gör att maken hämtar honom efter jobbet och gör lite ärenden innan de kommer hem, O är på scouter och L är hos en kompis – alltså är klockan nu 17:30 och jag har fått vara själv sedan lite innan 08.

Det är ju så jäkla skönt, speciellt när det typ aldrig inträffar. När orken tröt på uppgiften på jobbet så tog jag en paus, torkade lite i köket eller dammsög ett rum, något som skiljer sig från att sitta och sortera saker på datorn liksom. Alltså har jag fått mycket gjort på jobbet OCH sitter just nu i ett ganska rent hem – som fortfarande ÄR rent eftersom ingen kommit hem! Känslan är underbar… Började bli hungrig och passade på att fira denna ovanliga dag med kronärtskocka, lite brynt smör och ett litet glas rosevin. Bara sådär, en tisdag. Jag arbetar aktivt på att förstå att jag inte måste förtjäna att sätta mig och ta en lite lyxigare stund utan att jag kan göra det utan att prestera ett endaste dugg – men visst känns det ändå lite extra gott att sätta sig ner i ett nystädat hus.

Kronärtskocka är en sån där sak jag köper bara för min egen skull, i princip ingen annan i familjen som gillar dem.

Förresten har jag fått min sista sjukskrivning nu förlängd fram till när jag slutar mitt gamla jobb, alltså till 27 maj (om inte försäkringskassan har andra idéer), vilket känns skönt. Nya jobbet är medvetna om min sjukskrivning och jag har förvarnat om att jag kommer vilja vara 25% föräldraledig i början och tills i höst – så jag själv ger mig chansen att komma in i jobbet på ett bra och hållbart sätt. Känslan i det? Stor, avslappnad suck…. Tänk om jag vetat att jag var värd saker utan att prestera nåt i gengäld tidigare.

Nu ska jag avsluta mitt lilla vinglas och läsa en bok i lugn och ro, hoppas du får en minst lika skön tisdag!

Nytt jobb!

Nu har jag minsann något roligt att berätta för er, jag har fått ett nytt jobb! Jag har känt att det börjat bli dags att dra vidare och har haft ögonen öppna efter intressanta tjänster nu i vår. Två väldigt olika jobb fångade mitt intresse och jag hade faktiskt turen att kunna välja mellan dessa – en lyx jag aldrig varit med om innan. Det jobbet jag har valt har jag i princip uteslutande valt på magkänsla och för att jag verkligen tyckte om de personer i gruppen jag träffat och även chefen, det kändes som ”hemma” redan första intervjun. Så, vart ska jag ta vägen då undrar ni givetvis andlöst? Jo, till Energikontor Norra Småland (ok, inte det sexigaste företagsnamnet) som ligger under Region Jönköping Län.

Där kommer jag jobba som projektledare, och med ett citat från sidan så är det detta energikontoret jobbar med:

Energikontor Norra Småland är en del av Region Jönköpings län. Vi är en regional motor och en pådrivande kraft för att göra vår del av världen klimatsmart och hållbar.

Vår uppgift är att länet som helhet ska nå sina klimatmål. Framförallt stöttar vi Region Jönköpings län, kommunerna och företagen i vår del av Sverige att ställa om till en hållbar verksamhet och klimatsmart vardag. Det gör vi på flera sätt, brett och smalt, i olika typer av samverkans- och utvecklingssatsningar. Syftet med vår existens är att förändra och förbättra samhället ur ett energi- och hållbarhetsperspektiv.

Text från Energikontoret

Tanken är att jag ska kunna bidra med kunskaper när vi jobbar mot det profilområde som heter ”hållbart byggande och renovering” men även med de andra områdena såklart. Det känns skönt att få lite distans till att vara ”mitt i smeten” i byggbranschen utan att ändå helt tappa kontakten med den.

Har upplev så galet mycket på mitt nuvarande jobb, har en miljon erfarenheter och kunskap som jag plockar med mig.

Jag kommer sluta min nuvarande tjänst lagom till Kristi Himmelsfärds långhelg (om man tar klämdagen ledig) vilket innebär att jag får en långhelg på 4 dagar innan jag börjar mitt nya, det blir nog helt perfekt! På jobbet nu har jag börjat lämna över mitt stora projekt som drar igång i dagarna, jag kommer jobba parallellt tillsammans med en kollega på det en stund tills han har koll. Jag kommer sakna en hel del personer jag jobbat med såklart, men förhoppningsvis kommer vi kanske springa på varandra i andra sammanhang.

En av de roligaste sakerna var när jag fick vara med och snickra på ett bygge, superkul!

Det känns fantastiskt gott i magen det här, och jag är väldigt glad 🙂

Så jävla bra

Jag känner att det var längesedan jag skrev om min utmattning nu, och jag skulle vilja sammanfatta lite vart jag befinner mig nu – och kanske hela resan. För hur det nu är, en utmattning blir man inte frisk från i bemärkelsen att man blir densamma som innan, eller i alla fall är det ju inte målet eftersom den personen ju blev sjuk. Men ändå, jag känner mig inte längre sjuk och som jag nu mer ska återhämta mig EFTER en sjukdom snarare än att jag håller på med själva läkeprocessen. Det innebär inte att allt är som vanligt, som sagt är det inget jag eftersträvar, men jo – det går verkligen åt rätt håll.

Eftersom vi alla har ett grymt längt efter sommaren så kommer det bli foton från förra sommaren till det här inlägget.

Jag mår himla bra, måste jag säga. Jag har ju haft tur som inte varit deprimerad under min sjukskrivning utan möjligen bara stundtals deppig när det känts motig. Vet inte om det är min fundamentalt positiva inställning till livet som låtit mig må psykiskt bra hela tiden, eller om det är för att jag verkligen och genuint känner att jag hade inte kunnat göra något på ett annat sätt – vilket gör att jag inte känt mig dålig eller sämre för att jag inte klarade mitt jobb i den situationen som var. Vår gård har också varit en starkt bidragande anledning till att jag mår så bra, för även om själva flytten och försäljningen var pissjobbigt så är det här min fristad – här är det så otroligt rofyllt och jag har 1000 saker att göra om jag vill – och som GER energi. Att inse att det är viktigt att faktiskt göra saker som fyller på mina egna batterier har varit en sån där sak som har tagit tid att verkligen förstå.

Allt har inte varit lätt, absolut inte, och en av de svåraste sakerna att acceptera är väl att jag har ett värde även om jag inte presterar något särskilt för stunden, och att jag är värd att göra saker för min egen skull och kan vila utan att först ”förtjäna det”. Men jag lär mig, och sakta går det åt rätt håll. Jag kommer absolut göra misstag, ta i för mycket eller boka in för många saker – då kommer det bli som i helgen att jag blir mentalt ”bakis” i några dagar. Att lära sig planera in vila före och efter ansträngningar utöver det vanliga är en sak som jag även i fortsättningen ska lära mig att jobba med t.ex., bland mycket annat såklart.

En sak jag verkligen inte var beredd på var det otroliga stöd jag känt, från nästan alla jag känner. Så många har kommenterat att de är, har varit eller känner folk som är utmattade, och jag har fått så himla mycket välvilja och önskningar att jag ska ta det lugnt och ta hand om mig. Ett oväntat stöd dök upp från en gammal träningskompis, som jag inte hade en aning om att han varit utmattad, han kom med mycket stöd och bra råd och det har betytt mycket. Mina hantverkare och underentreprenörer har också visat så väldigt mycket omtanke, det värmer verkligen – speciellt när det är folk som inte på något sätt ”måste” visa omtanke.

I slutet på april går min sjukskrivning ut, och om den ska förlängas innebär det att jag måste göra en ny utredning igen. Jag tänker att jag nog inte orkar ge mig in i det igen, utan kommer istället ta föräldraledigt till i höst på 25% för att i lugn och ro ge mig själv en extra möjlighet att verkligen landa med fötterna på jorden. En present bara till mig själv, liksom, som en klapp på axeln för allt jag gått igenom. Och VAR jag ska landa på fötterna – det lovar jag att berätta mer om i morgon…

Fatta att det snart är dags för vårkvällar med en mättad doft av syren, fyllda med fågelkvitter….

Med den teasern (förlåt, men det blir för långt om jag ska skriva om allt nu) så vill jag bara konstatera att den här utmattningen och det senaste året har varit det bästa som kunde hända mig. Jag har hunnit i fatt mig själv och fått en möjlighet att tänka om och prioritera om mitt liv, att uppskatta nuet (förlåt för klyscha men det är nästan oundvikligt), att förstå att en rimlig prestation är bra nog och att jag faktiskt är värd nåt bara som jag är – allt det är saker som jag verkligen förstått i år. Jag känner mig bergsäker på att jag är en bättre människa idag, om inte annat för mig själv – och det är banne mig inte fy skam. Jag tänker fortsätta på den inslagna banan, att ta hand om mig själv och vara snäll mot mig själv utan att sluta utvecklas, så nu kan det bara bli bättre!

Bakishelg

Det har varit en väldigt intensiv vecka på många olika sätt, så idag känner jag mig absolut mentalt bakis. Ja ok, en gnutta vanligt bakis med, eftersom vi firade en sak som jag ber att få återkomma om, med att dela en flaska champagne till gårdagens plockmat.

Mums!

Vi har varit tvungna att komma framåt med badrummet vilket har resulterat i en hel del hemmajobb kvällstid den här veckan. Nu skiljer det sig ju tämligen markant att gipsa vårt badrum mot vad man gör på jobbet, så på så sätt är det ingen ”fara”, men man blir ju ändå trött av att vara igång långt in på kvällen. Men – nu är gipset uppe förutom i fönstersmyg – och ett första lager flytspackel täcker golvet. På måndag blir det det avslutande lagret med flytspackel, sen tätskikt och sen är det äntligen dags för plattsättning, vet inte än exakt när bara för det beror på när plattsättarna kan komma ifrån. Det börjar verkligen bli efterlängtat med ett till fungerande badrum nu kan jag säga, ett badrum på 5 pers är inte kanon.

På jobbet har det varit mycket med, många saker som ska klaffa och som dyker upp när vi börjar med arbetet inför fönsterbyte, så även det har tagit på krafterna. I torsdags träffade jag vänner ute på middag – så otroligt välbehövligt och utan den energikicken hade jag varit mycket tröttare nu. Och så den här sista grejen då, förlåt om jag håller er på halster, men jag kommer berätta mer i veckan – en väldigt, väldigt rolig sak, men den har också krävt lite energi även om den också gett massor. Kort sagt en turbulent vecka!

Inte ens vädret har ju varit lugnt, eftersom vi hade bytt till sommardäck på ena bilen har vi fått pussla och jobba hemifrån en del för att kunna dela på den bilen som haft vinterdäcken kvar – men fy vad motigt det varit med den jäkla vinter-väderleken som legat över oss i veckan. Nu längtar man ju nåt vansinnigt efter lite värme, vårsol och grönska, inte isande vindar, snö och kyla!

Efter detta så förstår ni kanske att det kommer bli en extremt lugn helg, mest blir det bara vila och lite TV-spel tror jag. Idag har Filip varit lite hängig med, men vi tror det är för att vi alla fyllde på TBE-vaccin i går eftermiddag. Gnälligt har det i alla fall varit – i hela familjen för den delen, så vila gör oss nog gott. Det ska också bli väldigt, väldigt skönt med långhelg nästa vecka, vi har inte minsta antydan till planer så vi får väl se vad det blir för påsk. Ha det gott nu hör ni, och ta hand om er!

Ett steg bak…

Åh det känns så rörigt i mig just nu. Var på läkarbesök idag och tillsammans konstaterade vi att jag ska backa lite i några veckor, för att återigen komma på rätt spår och fortsätta min återhämtning lika bra som den gått innan. Det känns ju skönt, såklart, men samtidigt känns det också som ett väldigt misslyckande – vilket jag ju VET att det inte är, men det KÄNNS så. Det känns dumt mot jobbet och kollegor, det känns dumt HÄR för att jag skriver att jag känner mig oövervinnerlig när jag är hemma och grejar – vilket också stämmer men det är ju dels ett helt annan typ av arbete och sen innebär det ju också mängder med vila och återhämtning. Jag vet att ni är intelligenta människor som fattar att det är två helt olika saker och att inte allt skrivs här, så egentligen förklarar jag mig i onödan, men jag vill på något sätt ändå få ge luft åt min frustration när det inte går framåt i den takt jag vill.

Det här är liksom något helt annat, såklart.

Det känns ändå deppigt idag, samtidigt så kan jag säga att jag åkte hem och sov två timmar på raken i soffan så det VAR rätt beslut. Jag kommer ladda om och det kommer bli bra, men just idag känns det tungt helt enkelt. Jag vill ju att min hjärna har en möjlighet att återhämta sig i samma takt som kropp och psyke, men det är svårare att påverka. Visste inte ens om jag skulle skriva om det här idag, men det är ju supervanligt att det blir så här vet jag, och så även för mig. Ok, nu har jag babblat färdigt, kram på er.

För en gångs skull – stackars vita, medelålders män!

Att utmattning är ett samhällsproblem är inget nytt, men kanske jag kan känna att byggbranschen (ihop med bla vården såklart, speciellt i det här läget) tyvärr är lite överrepresenterad här. Och, till skillnad från tex i vården, så är det ju en mansdominerad bransch där jag upplever att kanske män lite stereotypt tycker det är väldigt svårt att prata om. Jag är väldigt öppen med att jag varit och fortfarande rehabiliteras från utmattning, och det jag möter varenda dag är män som ser så ledsna ut med ett ENORMT behov av att få prata om det här med någon. Att ”machokulturen” fortfarande lever i byggbranschen är ett faktum som tex Sveriges Byggindustrier jobbar med i detta nu, och kanske är man rädd att ses som svag om man på något sätt drabbas av utmattning bland manliga kollegor?

Jag överdriver inte när jag säger att jag möter dem varje dag, sedan jullovet tog slut och jag började jobba den 10 januari så har jag mött : en hantverkare, arbetsledare, en undertaksentreprenör, två elektriker och en golvläggare och en låssmed. Och då räknar jag bara upp de som har haft en faktisk sjukskrivning som utmattad, mörkertalet är som jag uppfattar det helt enormt då många istället för att sjukskriva sig verkar byta jobb eller bransch istället. När jag berättar om MIN utmattning så forsar det ur dem om deras egen, man känner rent fysiskt vilket behov det finns att få prata av sig en stund.

Det är nog första gången i mitt liv jag tyckt synd om så många medelålders, vita män, en grupp som liksom inte har så många sociala motgångar mot sig annars. Men gemensamt för de JAG pratat med är att de är snälla, vill väl och kämpar (nästan ihjäl sig) för att få ihop vardagen så inte någon annan ska bli lidande – kanske blir det som för mig att familjen får lida för all energi tar slut på jobbet. De pratar lågt och sneglar sig gärna omkring så ingen annan hör, ingen manlig kollega som kan tolka det som en svaghet. Jag vet inte hur jag ska få dem att förstå att det inte ÄR en svaghet, det är inte ens deras fel utan systemfel och orimliga krav som inte ger den som är snäll och vill göra sitt bästa för alla andras skull en chans att säga nej och stopp.

Byggbranschen ligger på så många sätt efter många andra delar av samhället, både med normer, teknik och ledning. Min personliga tro är att om man ska hålla som människa i ett byggföretag så kommer det krävas att man tar ett gemensamt omtag på hur många tjänstemän som ska finnas, hur många ansvarsområden en och samma person kan ha och en annan grundinställning till hur mycket som ska hinna presteras på en arbetsdag. Min känsla är att åtminstone en del andra branscher kommit längre här, vi kämpar fortfarande med machokultur, ojämställdhet och rasism, utmattning känns långt bort då.

Det är sällan jag skriver något sånt här, mycket för att jag tycker det är svårt att få med alla aspekter på liknande områden, det är lätt att man blir ignorant, missar något eller bara bli ensidig. Men nu kunde jag inte låta bli, det jag vill säga till er mest är att ni är inte svaga, ni är ABSOLUT inte ensamma och att det blir lättare om man pratar om det. JAG ser er, och ni är alltid välkomna att prata med mig!