I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.
Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.
Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…
Väl skyddade i värmen inomhus har i alla fall fönster-gurkorna börjat växa så smått.
Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.
Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!
Ok, nu har jag inte skrivit här på ett bra tag, det har helt enkelt vare sig funnits tid eller energi. Energi finns det fortfarande inte, men jag vill nog ändå uppdatera här lite – det har ju varit en ganska aktiv period på många olika sätt den senaste veckan.
Lite förutsättningar först – jag höll konferens på jobbet i fredags, något som är vansinnigt kul men eftersom jag dels måste vara extremt på alerten men även för att det blir så myrket kontakter, så blir jag också HELT slut efter. Alltså så slut att jag helst inte vill prata med NÅN på en vecka typ . Så, på vägen hem i fredags, i detta sinnestillstånd där hjärnan bara vill stänga av, ringde maken.
Precis när jag satte mig i bilen och skulle köra hem, jätteglad över dagen men trött.
Jag hörde på att hans röst att något var galet, tacksamt nog fick jag snabbt reda på att det gällde grisarna vilket åtminstone var ett mindre bekymmer än om det tex hänt barnen något. De hade då rymt, vilket vår snälla granne larmat om, och av någon dum jäkla anledning gått in till grannens hästar. De hade naturligtvis fått panik av de här små, okända sakerna och fått panik, varav den ena grisen fick en MASSIV spark (inte hästens fel). Alltså vi pratar så massiv att en bit skinn lika stor som den stora arbetshästens hov helt slitits loss. Jag var en bit hemifrån så kunde inte göra så mycket men gav numret till vår vän Vanja som har erfarenhet av slakt – för här var det inte tal om något annat än just nödslakt.
Förlåt, men nu blir det lite grafiskt här i kommande stycke om någon vill hoppa över.
Lagom till jag kom hem hade de precis skjutit grisen och hängt upp den för avblodning – jag fick byta om från konferensklädsel till gårdsklädsel och kasta mig ut i stallet för att ändå ta vara på grisen med hjälp av Vanja. Hon guidade och vi hjälptes åt med att flå och ta ur grisen, som sen fick hänga till söndagskvällen innan det var dags för styckning. Den blev för övrigt lite bökig eftersom alla områden med blåmärken eller blödningar var tvungen att tas bort.
Slut på det grafiska!
Efter vi tagit hand om den döda grisen skulle ju de andra tre fångas in. Dessutom fattade vi inte HUR de kommit ut eftersom elstängslet såg helt opåverkat ut – dock kom vi snart på att det var högt gräs som på ett ställe liksom tryckte upp stängslet så de kunde krypa under… Så in med grisarna, sen justera fårhagen så att de skulle kunna gå där inne några dagar åtminstone. Fixa stängslet efter de hittat ett kryphål (igen) och samtidigt förbereda för den ytan vi tänkt de skulle få vid jordkällaren.
Så, en lång fredag blev oplanerat ännu mycket längre än jag tänkt, och spenderades inte alls så som jag tänkt mig – i soffan framför Netflix typ. Lite kassa nätter på det (fattar helt ärligt inte varför jag sover så himla dåligt för tillfället), så känns det som jag skulle behöva en veckas semester på en isolerad söderhavsö…
I nya grishagen har jag försökt rädda undan alla ”delikatesser” jag kunnat, men misstänker att det likt väl blir mums för trynena. Så häftigt med så stora Vinbergssnäckor!
Och det var den KORTA versionen om varför jag just nu är skittrött och varför vi numer har tre, inte fyra minigrisar…
I dag har varit en väldigt rolig men samtidigt intensiv dag. Den började med en förmiddag hos Sweco på återbrukskonferens – superintressant innehåll och ännu mer intressanta människor på plats – det blev mycket nätverkande och pratande! Men är man introvert så tar ju det där en bit energi, hur roligt det än är, och toppa det med en eftermiddag med förberedelser inför den konferens jag håller i under morgondagen så var jag rätt mentalt trött.
På schemat för kvällen stod egentligen AW, och eftersom jag har sååå roliga kollegor så är det något jag verkligen kunnat tänka mig – typ vilken dag som helst utom idag. Trött efter förmiddagen och behöver ladda till morgondagen – även om Bubbel på Frimans lät som nåt av det mysigaste man kan spendera sin torsdag med så behövde jag tänka om. Jag fick släppa min FOMO och gick istället och tränade – alltså motpolen till det som tagit energin idag. Där fokuserar man mest bara inåt och behöver inte tänka så värst mycket, det har redan fantastiska tränare gjort åt en. I dag hade jag dessutom lite tur och det var ett ”Strongman-pass” – dvs typ bonnastyrka, min absoluta favoritträning.
Dra tung släde på grusig väg samtidigt som man bär tunga kettlebells, det är så okomplicerat det kan bli men samtidigt svinkul och asjobbigt.
Enkelt och jobbigt, men roligt! Det gav välbehövlig vila för hjärnan och lite påfyllning av energi, samtidigt som det är liiiite troligare att jag sover vettigt i natt. Toppade dessutom av träningen med att åka och hämta ut paket och göra lite småärenden, bara för det var så skönt att vara själv i bilen och bara lyssna på podd (man är ju en Begynner – självklart!) och skratta lite för sig själv.
Så, idag blev det ett väldigt aktivt och medvetet val att faktiskt avstå en jättetrevlig AW och prioritera hjärnvila och kroppsarbete. En viktig lärdom efter utmattningen – att vila genom att göra motsatsen till det som tagit mest energi under dagen!
Det finns såklart en MASSA saker jag INTE vill berätta om mig själv med, jag tänker ju inte flagga med saker jag själv inte är vidare stolt över och det har jag såklart en massa sådana sidor med. Att jag inte har något närminne eller namnminne är ju visserligen heller inga positiva saker i sig, men det är liksom som det är och det blir mindre missförstånd om jag är öppen med det tänker jag mig. Men små dåliga sidor behöver jag ju inte belysa, de som känner mig väl har ju ändå upptäckt dem och ni andra får leva i ovisshet 😉
Jag tycker att jag är hyfsat bra på att utmana min ”Comfort zone” genom att utsätta mig för saker jag inte är helt bekväm med, och på torsdag blir det en sån där grej som jag helst hade låtit bli men som jag nog bara får hitta ett sätt att ta mig igenom. Det kommer bli pressträff om en grej på jobbet och jag kommer (om allt går som det ska) få mitt projekt godkänt – och då ska vi till någon form av pressträff om det. Det här är nog så långt ifrån vad jag är bekväm med som man kan komma, jag tycker INTE om att stå framför en kamera och framförallt inte i ett sammanhang där jag inte helt vet vad som förväntas av mig och där det känns som minsta fel man gör kan bli så himla dumt. Samtidigt är det ju ganska troligt att det inte alls är intressant för tidningar eller liknande att skriva om detta och då kommer kanske det inte typ nån och jag har oroat mig i onödan. Det kommer naturligtvis inte göra att jag INTE kommer ha ångest över här tills på torsdag…
Man skulle ha självkänslan hos en som nyss fyllt 6 och som själv gärna talar om att han minsann är extra stilig idag i sina regnbågsbyxor!
Nu ska jag gå och lägga mig, är sjukt trött efter stökiga nätter med Filip som drömt mardrömmar kombinerat med tidsomställningen. Kram på er!
Vet ni vad, nu tänker jag göra något som jag tidigare känt att jag dragit mig för – jag tänker återge lite av all den forskningen som jag på senaste tiden fått serverad när det kommer till klimatet. Jag har tänkt att jag vill inte skriva om det här – dels för inte JAG är någon form av expert på något sätt, jag sitter bara i en position där jag ytligt behöver bevaka vad som händer inom forskningen – men även dels för att jag inte velat ge någon annan klimatångest. Men vet ni vad?
FUCK THAT.
Jag tänker INTE dra rapporter eller sånt för er, men jag tänker i alla fall nämna att IPCC (FN’s vetenskapliga klimatpanel) kom med sin nya rapport på hur det står till med klimatet i måndags och mycket kortfattat kan man säga att det här är deras sista varning. Vi har den sista tiden på utbildningen jag går på på JU gått in i en massa fakta och rapporter med, och i söndags tittade vi på veckans hemläxa. Det är en film på netflix och jag rekommenderar att ni ALLA ser den. David Attenborough berättar och den är enkel att ta till sig och förstå och lätt värt den dryga timmen av ditt liv som den tar. Filmen heter Breaking Boundaries och visar väldigt enkelt varför läget är akut, vad som orsakat det och även lite kort om vad vi kan göra för att inte mänsklighetens tid ska vara förbi inom kort.
Ja, det är det det handlar om, snart har vi inte längre förutsättningar för mänskligt liv på den här planeten om vi inte gör MYCKET och gör det OMEDELBART. Det handlar alltså inte om att vi bara kan sopsortera lite bättre och ha solceller på taket utan det är vår hela livsstil som måste ändras globalt. Shoppat mycket på sistone? Sluta med det och välj endast att köpa saker som behövs riktigt, välj sånt som är producerat hållbart och nära och som går att reparera när det går sönder. Åt du nötfärsbiffar till middag? Byt till kycklingbiffar eller ännu hellre vegobiffar. Ska du åka på semester? Flyg inte, fyll en elbil och åk många eller åk tåg.
Det KOMMER bli obekvämt – för oss alla. Men alternativet är att det blir långt mer än obekvämt, som en av våra föreläsare sa ”Det är ingen idé att ni tjatar på att barnen ska göra läxorna, det samhället de kommer växa upp i kommer inte se ut som något vi sett tidigare.” Vi kan inte längre (som om vi någonsin kunnat göra det) skylla på andra. Vi lever i Sverige på ett sätt som gör att om alla levde som en genomsnittssvensk så skulle vi behöva resurser från 4 hela jordklot. Vi är inte värst, men vi är fan inte bra nog heller, och fega politiker som inte vågar fatta obekväma beslut för att de vill bli omvalda om fyra år är heller inget vi kan förlita oss på. Börja med dig själv, vidareutveckla till ditt företag, sen kan ni påverka samhället.
Jag har nog lite diffust bara tänkt att det kommer bli mer torka på sommaren, kanske mer stormar och så översvämningar lokalt ibland i Sverige. Jag har inte riktigt förstått att det är samhällets kollaps vi pratar om – globalt. Det är lätt(are) att förstå jobbiga saker som att räntan och höga matpriser gör det dyrt att leva nu, att elen kostar mycket och att kriget i Ukraina är hemskt. Det finns liksom inget bra sätt att riktigt ta till sig hur illa och akut läget är med HELA VÅR PLANET? Ett litet, litet exempel från dagen blev väldigt konkret och satte sig i mitt huvud – minns ni när man var mindre och åkte bil lite längre och man fick stanna ibland på en mack för att tvätta bort insekterna på vindrutan? Helt ärligt, när behövde ni det senast? (Jag alltså på sommaren, jag är inte korkad). Kanske det kommer några få på vindrutan en fuktig sensommarkväll, men inte alls i samma omfattning som tidigare. Bra kan man ju tycka, men konsekvenserna blir ju enorma om många av våra insekter dör.
Idag avslutade vi kursen i hållbarhet med blandade känslor av uppgivenhet men även lite jävlar anamma. Och klimatångest till tusen.
Jag tänker lämna er med detta nu, och jag hoppas faktiskt att ni får klimatångest nog att börja agera. För det ÄR inte för sent ännu, men jäklar vi måste sprinta nu meddetsamma, innan den lilla, lilla glipan till bara stora klimatkonsekvenser stänger, och den till katastrofala öppnar. Titta på filmen (Breaking Boundaries), prata om klimatet hemma, lär om, lär ditt företag, lär om ditt samhälle (för DET kommer aldrig gå först så länge vi har politiker som vill väljas om). Ok? Och vill ni snacka klimat och åtgärder, prata med mig så kan jag åtminstone lotsa er mot rätt källor.
Känner för att skriva av mig lite men har inget vettigt att säga, så ni får 5 snabba tankar från de senaste dagarna.
I morgon hämtar vi en tuppkyckling av rasen Silverudds Blå till, inte besläktad med de vi har nu. Dels för att få in lite nytt blod inför att vi ska börja (förhoppningsvis) ruva fram lite kycklingar men även för att det är lite lite med 1 tupp på 11 hönor. Den här snyggingen kommer bli svart och jag hoppas att han kommer gå ok att introducera till övriga flocken…
Det är den svarta i mitten, just nu ser han ut så här……men han kommer ser ut ungefär så här som vuxen. Snygg va?!
Jag har klippt mig i ny frisyr – jätteskönt med lite kortare hår! Lite jobbigt att jag inte helt landat i hur jag ska styla det för att inte se ut som en liten badboll dock…. Och blev lite deppig av insikten att jag ser så mycket äldre ut nu i mitt korta hår än sist jag hade kort hår (vilket ju är logiskt eftersom det var typ 9 år sedan jag hade kort hår sist?).
Jag känner mig efter min delvis ”ofrivilliga” paus från träningen en månad riktigt laddad att börja träna igen? Min kondis var ju inte på topp innan och var rent usel nu, men jag känner att det finns liiiite jävlar-anamma i mig nu för första gången sedan utmattningen. Framsteg rent psykiskt om inte annat! Jag hoppas min pepp håller i sig så jag kanske hinner känna att det går framåt fysiskt med.
Det har varit en ganska intensiv men kul dag på jobbet idag, och ett möte med vårt bygg- och fastighetsnätverk gav mängder med energi! Dock blir det ju likt med en sockerkick en dipp en stund efter när man känner hur mycket energi det även tar att hålla i sånt här, men det är jag ju beredd på numer.
En MASSA otroligt engagerade människor!
Jag är likt ALLA andra väldigt o-pepp på vintern som kommer ”igen” nu i veckan. Det är en ny dimension av oro nu med för alla djur som ska klara kylan… Grisarna har fått mängder med hö i sitt lilla hus och i hönshuset har vi nu även satt på plexiskivor för fönstren så vi har gjort allt vi kan, men ändå. Det blir kallt för katterna med, de har ingen uppvärmd yta de kan vara på även om vi har öppet till vårt stall tex. Sen ska man ju se till att alla djur har vatten och inte is med… De enda jag INTE bekymrar mig för i kylan är ankorna, de verkar HELT obrydda över vad det är för temperaturer eller väder ute!
Hönshuset är nu med sista tillägger av plexiglas på insidan helt tätt förutom där vi VILL ha ventilation. Stor skillnad för hönorna!
Sådär, det var vad som for runt i hjärnan just nu, vad skönt det är att liksom få det ur sig med även om det bara är skitsaker. Kram på er!
Ja mitt i veckan är det nu, och jag har varit på konferens i Aronsborg en bit utanför Stockholm sedan i går. Det är alla energikontor i Sverige som samlas en gång om året för att dela erfarenheter och projekt med varandra. Det har varit ganska intensivt med mycket info och nästan 100 nya ansikten och ett enormt sorl av ljud hela tiden. Lägg till 4,5 timmes bussresa enkel väg och jag ska villigt erkänna att jag är rätt trött nu, men även glad för det har varit trevligt.
Har typ inga bilder från konferensen, det har dels inte funnit så mycket tid till det och sen är jag inte helt bekväm med att gå runt och fota bland folk heller. Jag har dock konstaterat att det fenomen vi har på vår Energikontor med världens roligaste lunch-diskussioner även verkar gälla för övriga Energikontor, för det har varit mycket skratt! En hel del av dem skratt kom även när fyra av oss skulle spela biljard eftersom vi var precis lika inkompetenta vilket därmed blev en kanonrolig match, helt prestigelös.
Nä ledsen, det blir inget under av iväg direkt idag, skallen är tom. Nu ska jag försöka sova en stund av bussresan tror jag, kram på er!
Första dagen på plats på jobbet efter jullovet, och jag känner mig riktigt trött men också babblig. Perfekt att svamla runt på ett blogginlägg alltså, hahaha!
I dag på lunchen så avhandlade vi tex min ilska mot mänskligheten i stort som uppkommit vid två tillfällen på jullovet, nämligen när vi såg Avatar och när vi såg serien The English. Utan att spoila så handlar ju den första om människor som vill exploatera en orörd värd för egen vinning, och den andra handlar om den sista perioden i ”vilda västerns” historia – när nästan alla indianer utrotats av guldgrävare och lycksökare och man skjutit ihjäl varenda bisonoxe för att svälta ut indianerna. Det ena är ju ren fiktion men det andra är baserad på en del av mänsklighetens historia, men båda sätter ju ett stort, fult finger på vad girighet och de fulaste sidorna av mänskligheten är och alltid har varit kapabel till. Jag blir så fruktansvärt arg när jag bara tänker på det, för det är så jäkla egoistiskt och bara gräsligt och jag kan inte göra ett dugg åt det heller.
Bild lånad från Google. Fantastisk miniserie, rekommenderar den VARMT!
Nehej, det var ju inte meningen att jag skulle sitta här och jaga upp mig, jag skulle ju skriva om nåt annat men nu tappade jag visst tråden helt 🙄 Så kan det bli tydligen.
I morgon efter lunch har jag i alla fall min utbildning i hållbarhet, alltid lite kul med miljöombyte. För övrigt är det en relativt lugn start av jobbåret, vilket känns skönt så länge det inte blir för lugnt så det blir tråkigt. Nej, nu ska jag lägga mig och läsa en stund, försöker låta bli att scrolla på kvällen men det är ju himla svårt ibland. Bättre att skriva lite här, det hjälper ju mig att sortera tankarna istället för att addera intryck. Kram på er, vi hörs när jag minns vad jag tänkt skriva 😉
Jag hade några ambitioner för det här året ser jag, när jag kollar tillbaka i januari. Faktiskt har jag uppnått de flesta i ganska god utsträckning, förutom den där att träffa kompisar mer. När jag sammanfattade 2021 så skrev jag så här:
När jag sammanfattar året (2021) så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!
Får jag önska något inför vintern så är det att få åka längdskidor i snötunga landskap…
Det här året har också varit händelserikt, fast lite mer dämpat och samlat. Jag inledde ju året med 50% sjukskrivning från min utmattning. Vinterhalvåret handlade mycket om att få klart huset invändigt, vi byggde skafferi, tapetserade vardagsrum och kontor och allt annat småfix som ska till för att ett hem ska kännas färdigt. På gården flyttade våra första ”gårdsdjur” in, inte mindre än 21 duniga, fjuniga kycklingar!
Vi gjorde en enkel liten grillplats på Kullen, sån lyx att ha så nära till naturen.
Mitt i VAB och utmattning så skrev jag ett inlägg som jag kanske inte trodde skulle få sånt genomslag som det fick, men flickan som fanns där från början fick lite oväntat enormt mycket feedback. För mig var det ovant, det är ju den jag är vilket inte borde komma som en överraskning för någon, men kanske att extra många kunde relatera. Tack igen för era tankar här!
Mars verkar mest ha kantats av VAB och magsjuka och april fortsatte med diverse konflikter i familjen. Men det var inte bara skruttigt, jag hann göra en hel del självreflektioner i det som återstod av min sjukskrivning (självutveckling och värde utan prestation) och som en del av de insikter jag fått under utmattning så hade jag sökt nytt jobb, och i april hade jag lyxen att välja mellan två där jag hamnade här, på Energikontoret.
Vi konstaterar att Filip nog varit en bondpojk sedan han föddes och att han nu äntligen hittat hem!Mycket handlade om att bara ta in gården och se vad som behövde göras. Vi påbörjade arbetet med att röja i kökslandet.
I maj kunde vi för första gången börja se allt vårgrönt som är planterat sedan tidigare på gården, och till min stora glädje fanns där både en massa lökar och annat vackert som tittade fram. Lite som att få en present varje dag, när man inte vet vad som finns och det hela tiden tittar fram nya blommor! Vi började ta oss runt lite mer på gården med och fixa, det röjdes och sågades ner gammalt och dött, äntligen kunde man vara ute lite mer!
I maj var vi ju även på årets största enskilda händelse, min kompis bröllop! Så fantastiskt var det!
I juni fick vi liksom hela gårdslivet som i ett litet paket, vi firade en riktigt klassisk midsommar och det var mycket fix ute på gården i och med att mycket skulle sås och planteras. Jag byggde tex tomatlådor och konstaterade att nästan inget av det jag frösått hade tagit sig, men det var inte brist på växtlighet för det.
Går nästan inte förstå att det här är samma trädgårdsland som det som var på bild här ovan?!?
En fin midsommar blev det verkligen!
Tror jag får dela på året lite, annars blir det väl långt!
Jag är ju hemma sjuk (vilken dröm på ett sätt förresten, i går var jag ju hemma bara jag mitt på dagen och kunde bädda ner mig i soffan och kolla film och läsa, och bara ta hand om mig själv! När hände det senast?!?) I vilket fall, det var inte det jag skulle säga, men det gjorde ju också att jag låg och kollade på nyhetsmorgon i går. I första rapporteringen sades det att en villa med genomsnittsförbrukning på 20 000 kWh/år i januari skulle få en elräkning på 35 000 kr i zon 3 – alltså ett genomsnittspris på 21 kr/kWh. Till nästa nyheter så pratade man istället om genomsnittspriset för samma typ av villa under året (eller ev. Under vintern, minns inte exakt) som då landade på typ 13 000 kr. Vet inte om folk fick panik eller om de sa fel, men att elpriset kommer bli SJUKT högt i januari är ett faktum och beror på en rad olika saker, som jag inte tänker gå in på här (googla energianvändning tex, och läs från betrodda källor).
Ok, vi sitter inte lika mycket i skiten som många andra, vår förbrukning ligger nu på ungefär hälften av nyhetsmorgons exempel, men om januari blir SÅ extrem så måste vi ändå justera vår vardag. Vi kan ju gå över och elda i våra kaminer (även om vi inte kan göra det enbart, vi måste ändå ha igång värmen lite så inga vattenledningar mm fryser) och vi kan ta bort väldigt många saker som drar el här hemma – även om vi redan effektiviserat i princip allt.
Den öppna eldstaden är ju en mysfaktor, men två kaminer kan fixa värmen i huset.
Men nu är då min fråga – en fråga jag insett att jag kanske skulle ställt först i inlägget för tycker du att ordet ”elkris” är tråkigt eller jobbigt har du kanske inte ens läst ner hit – är du förberedd på en sån vinter som det verkar bli? Har ni så mycket pengar att du inte behöver bry dig, sitter du i en hyreslägenhet och tänker att det inte gäller dig, orkar du bara inte ta till dig det hela eller tänker du att det bara är överdrivet skitsnack?
Eftersom jag sitter lite ”mitt i” bevakning av elkrisen på jobbet så känns det naturligtvis väldigt stort och högaktuellt, men jag upplever lite att ”folk i allmänhet” inte bryr sig så mycket, tror på det eller tänker att det löser sig ändå, därför är jag nyfiken på hur DU resonerar. (Jag är INTE ute efter ge pekpinnar eller något sånt här, jag är verkligen bara genuint intresserad av hur ni tänker).
Det finns ju ett gäng saker man kan göra för att minska sin energianvändning förresten, gå in på tex husguiden för många konkreta tips. Sen blir det ju en del saker som är svårt att komma ifrån – en dusch är bland det mest energikrävande (förutom uppvärmning i sig) som man kan ta sig för, men även att anpassa tex matlagning och sånt, men det känns som jag kommer tappa varenda följare om jag börjar dra det här, hahaha! (Bara en enda sak – belysning i LED och ljusslingor i LED är en sån otroligt liten kostnad så DET är inte hela världen att ha igång om diskussionen kommer upp)
Båda kaminerna har kokplattor och en har även ugn – enormt bra om det verkligen blir så dyrt eller om elen kapas. I den riktiga världen är ju en vanlig kastrull bättre att sätta här, men inte lika snygg att fota, hahaha!
