Klimat och miljö

Heja på istället för att ställa krav!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Hos tre olika ”kända personer” som dykt upp i mitt flöde på bland annat instagram sistone, så har det diskuterats hur otroligt svårt det är att göra rätt, i detta fallet när det gäller det där med klimatet. Jag blev själv först lite förvånad över när vem-det-nu-var skrev om vilken typ av diskussioner som hade dykt upp på en influenser-träff, men när jag tänkte efter lite så stämmer det nog. Det som tydligen hade diskuterats (nu är jag ju inte direkt en första-persons källa, men jag tror jag uppfattade själva kärnan) var att flera människor med sin inkomstkälla via sociala medier inte vågar skriva om bra val de gör för miljön, av den enkla anledningen att det blir en fullständig SKITSTORM av kritik för att de inte gör mer?! Tex, nån hade börjat välja tåg i vissa resor istället för att flyga jämt, men ville inte skriva om det eftersom då kom kritik att hon bara VÅGADE ta flyget andra gånger, inte äter veganskt, shoppar nyproducerat och så vidare.

Ok, för det första – jag tycker det är ett himla olyckligt klimatval att basera en stor del av sin inkomst på att man ska få andra att shoppa mer, men låt mig prata färdigt. Jag har ett annat exempel (som jag dessutom råkar komma ihåg namnet på), nämligen Ekotipset. Många har nog snubblat åtminstone någon gång över hennes fantastiska tips på billiga och mer skonsamma rengöringsmedel baserade på främst ättika, vatten och diskmedel tex. När hon började publicera sina ekotips så blev hon ÖVERÖST med skit om varför hon körde bil, varför inte elbil (nej det var ju belastning på klimatet), hon borde cykla (nej cykeln består ju också av en ändlig resurs), varför hon inte äter lokalodlad, vegansk mat (hallå hon har småbarn, ni som vet, ni vet), varför hon ens skaffade barn (pga störst klimatpåverkan) och på det stora hela så får hon kritik för att hon inte bor under en sten och äter mossa. Man kunde ju annars tycka att det bara skulle vara beröm och pepp över att hon ens kommer med alternativ som är mer ekologiska än konventionella lösningar?

Och nånstans där blir det fel – vi MÅSTE börja kunna prata om det vi faktiskt GÖR som är rätt, utan att det innebär att vi får skit för allt vi INTE gör. Jag skriver rätt sällan om val vi gör här hemma, för jag tycker att det är småsaker, men jag känner också att jag liksom inte ”förtjänar” att skriva om sånt vi gör, eftersom vi tex kör två bensinbilar. Den ena är gammal dessutom, men den kommer köras här tills den verkligen inte GÅR längre – både av ekonomiska skäl men även lite klimatskäl, för att använda saker LÄNGRE är i sig en positiv sak ur miljösynpunkt. Vi äter kött med, men numer mycket mer sällan än förut, och vi väljer oftare kyckling och fläsk än nötkött – och helst ekologiskt om det inte är för dyrt. Vi flyger inte, vilket såklart minskar klimatpåverkan jättemycket, men å andra sidan har vi aldrig flugit så mycket. Vi MÅSTE kunna se att man gör nånting bra UTAN att kräva att allt ska vara perfekt för det? Och vi måste heja på alla bra klimatinitiativ som görs, varje enskild sak är viktig!

PS, nu ska ni få världens enklaste tips att minska klimatavtrycket som småbarnsföräldrar – köp färdiga kycklingköttbullar istället för de med kött i, minst lika goda tycker hela familjen, och luktar inte lika vidrigt!

Fokusstädning

/ LindaG / Lämna en kommentar

I går höll jag ett event på jobbet, Klimatpitchen. Det blev riktigt bra med förutsättningarna och tidsramen vi hade känner jag, men idag har jag varit trött, så jag har jobbat hemifrån hela dagen. Men det har inte varit en oproduktiv dag ändå, jag har lyssnat in på en heldagskonferens från Fossilfritt Sverige som varit väldigt, väldigt intressant! När man har en galopperande klimatångest så är det ofantligt positivt att höra vilka mål olika delar av näringslivet har, och hur väl medvetna de är om sitt ansvar – det ger verkligen hopp! Nu ser vi som jobbar lite närmare frågorna att det faktiskt ÄR en boll och att den fått upp ett eget momentum, nu ska den dra med sig den stora massan, men det är faktiskt på GÅNG.

Förutom att det är bra att kunna sitta ostörd hemma när man lyssnar på heldagskonferens så har det även en annan bonus. Sitter man bara framför skärmen så blir jag lätt distraherad och börjar kolla mail och tappar tråden i diskussionerna, MEN, jag har kommit på att med ett par bra hörlurar så lyssnar jag mycket, mycket bättre och mer fokuserat samtidigt som jag gör något annat – som inte kräver någon kapacitet av hjärnan. Så jag städar, går och plockar lite, dammar och tar till och med ett tag med dammsugaren och vinsten blir dubbel – jag orkar fortsätta lyssna OCH jag får lite rent här hemma.

En annan bonus med att jobba hemma är ju utsikten ♥️

I dag passade det också extra bra att vara hemma, för på lunchen tog jag emot leverans av fyra Lilla Åland-stolar jag köpt på blocket. Det blir svarta, och det blir kanonfint i köket! Vi behöver egentligen 6 stolar, men jag får fortsätta leta begagnat (pga svindyra stolar). Våra gamla stolar, billiga och inköpta på Mio, faller bokstavligen sönder, trots försök till reparationer. De ”nya” stolarna räknar jag kallt med kommer hålla typ livet ut, utan att trasiga delar drar sönder kläder eller river upp huden. Tycker det blev riktigt bra! Har också gjort en runda och slängt ut lite halvdöda växter, de ska ersättas med nya, men i övrigt måste jag säga att det är ett lätt val just nu att inte gå och köpa en massa inredningsprylar, både med klimat och ekonomi i åtanke.

Finns det ens en framtid?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är svårt i dagens samhälle, där informations finns ett musklick bort för det mesta, att sålla i vad som är viktigt och vart framtiden är på väg. Varje expert har naturligtvis sitt eget område för ögonen, och beroende på vem du tar in information om så är det ju många olika saker som är kritiska för att vi ens ska ha en framtid. Pratar du med en klimatforskare så är det naturligtvis klimat och extremväder som är viktigast, någon som forskar om havet kan berätta om olika saker som är direkt kritiska för mänsklighetens framtid och vad som hotar dem, pratar du med en ekonom så pratar hen kanske om hur det ekonomiska systemet kommer se ut framöver, en militär om de överhängande hoten om krig och upprustningen av kärnvapen, en virolog om pandemier eller om du pratar med en biolog så är den biologiska mångfalden nyckelfaktorn till överlevnad. Jag tänker att alla de här har rätt, och allt är på många sätt lika viktigt. Varje område är så stort i sig att jag FÖRSTÅR att man bara mäktar med att koncentrera sig på ett, men det innebär inte att vi ”får” säga att de andra är mindre viktiga – vi vet bara mindre om dem.

Det blir ett tungt inlägg det här – finns inga bilder som passar egentligen, men för att ni inte ska ge upp hoppet helt så blir det ändå lite blommor från trädgården nu.

I går lyssnade jag på Max Tegmarks sommarprat, en forskare som forskar om AI och som i sitt sommarprat ger en extremt mörk bild av en ganska omedelbar framtid. Jag tror att AI kan användas till MÄNGDER med bra saker och kanske kan bli delaktig med att rädda framtiden för mänskligheten, men jag ser också att det naturligtvis finns stora risker, som vi ”vanligt folk” kanske inte har koll på. Det som är enklast att förstå är väl kanske att det vi ser är ”snäll AI”, dvs AI som byggts av och som utvecklas av den laglydiga delen av befolkningen, men jag har svårt att tro att inte det finns folk i den ”undre världen” (förlåt, jag kan inte slänga mig med det uttrycket utan att det låter konstigt) som utvecklar AI UTAN de inprogrammerade spärrar och riktlinjer som den officiella AI’n har. Lägg till då allt det här Max berättar om Super-AI mm, och ja, jag kan absolut förstå oron och se att den är verklig, den med.

Det är så mycket att förhålla sig till, som en liten människa. Klimatet jobbar jag ju med dagligen vilket både känns bra – eftersom jag GÖR nåt – och dåligt – eftersom jag ser också att det inte görs tillräckligt mycket. Krig kan jag nog bara vagt förstå utifrån vårt priviligerade liv, och det känns inte som jag har så stor påverkan på, biologisk mångfald kan jag jobba med i microskala här på gården, men AI? Nej den har jag inte någon chans att påverka arbetet kring som jag kan se det. Lägg då till dessutom att jag som jag nämnde inledningsvis att det naturligtvis finns MÄNGDER med saker där en AI kan hjälpa oss, och att det är ett verktyg och framtid vi inte kommer kunna undvika.

Vad ville jag med det här resonemanget? Jo, för det första, lyssna på sommarpratet – visserligen ger det en existentiell ångest men det är inte ok att helt blunda för farorna heller. Sen måste man nog, för att inte gå under rent mentalt, välja sin strid, så att säga. Vi kan inte göra allt, men alla kan verkligen göra något. Välj det område som ligger dig närmast, och försök gör NÅGOT, om det så bara är att sortera dina sopor lite mer noggrant. Vi kan ju inte gå runt och vara rädda jämt, och en känsla att man gör något konkret kan hjälpa en att förhålla sig till oron.

Jag har så galet många komplexa känslor inför framtiden, den känns som den kommer vara ”som nu”, den kommer försvinna i ett kärnvapenkrig, den kommer bli som Waterworld, Mad Max, Matrix eller Terminator – det är ingen idé att skicka barnen till skolan för de behöver lära sig andra saker för att överleva, det är KLART att de ska gå till skolan för att ta framtiden framåt, självklart behöver de gå i skolan eftersom allt är ”business as usual”…. Det är överväldigande, skräckinjagande och till och med en gnutta spännande – kommer jag se oss gå in i en post-apokalyps (mitt favorittema på filmer och böcker)? Det svåraste av allt är att inte veta – för HUR ska jag kunna förbereda oss och våra barn inför framtiden när den kan te sig på så väldigt många olika sätt?

Paradoxalt nog fortsätter nu denna måndag och vecka som vilken som helst, strax ska jag gå på föräldramöte för förskoleklassen, jag ska boka in veckans träning och sen är det en fullspäckad jobbvecka som ska planeras, vardagsmiddagar som ska lagas och barn som ska tas om hand – precis som vanligt. Jag TROR att de flesta av er, mina kompisar, kanske inte alls reflekterar över detta och då känns nog hela inlägget ödesmättat och kanske till och med lite fånigt. Men jag vet också att jag har ett gäng läsare som faktiskt ÄR oroliga.

Hur resonerar du? Vilken ”strid” väljer du? Vilken framtid förbereder du dig för, och hur?

Torkan

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag är ledsen, men jag måste faktiskt prata om den – torkan. Nu har det inte regnat på vadå? 4 veckor? Ännu längre? Samtidigt som det varit gassande sol hela dagarna och bedrägligt kyliga nätter.

Här hemma har automovern gått på högsta läge sedan vi startade den – och inte alls den senaste tiden förutom när vi velat klippa ner fjuniga maskrosor som stuckit upp. Ändå ser det ut som sent i juli eller i augusti, och gräset bara frasar under fötterna. På många ställen där vi räknar det som att det är vår trädgård så är det berg ganska nära under, vilket gör att jordmånen som kan hålla eventuell fukt är tunt.

Detta är taget nu ikväll, 14 juni!!!

Det som blommar och trivs hyfsat är växter som är etablerade sedan gammalt, som akleja, kantnepetor och lite annat. De etablerade blomsterlanden vattnar jag inte en droppe, det har jag inte ”råd” med. Det som vattnas är växthus, 3 nyplanterade småträd, krukor med tomater och blommor samt vårt nyligen anlagda trädgårdsland – allt annat tvingas jag lämna åt sitt öde. Nej förresten, jag har ett litet salladsland, lite kål och ett blandat litet land som är uppbyggt som små lådor där jag vattnar så minimalt jag vågar.

Jag kan bara hoppas att gräset får liv om det skulle vara så lyckosamt att det kommer regn.

Till och med våra syréner och björkar slokar i torka och värme, det är ändå gamla, väl etablerade, stora buskar och träd.

En mycket törstig stackars syrén, som inte kommer få bevattning om det inte kommer regn.

Eftersom vi bara har en grävd brunn på en sisådär 8 meter så MÅSTE vi hushålla med vattnet för att ha dricksvatten och hushållsvatten. Visserligen verkar det vara ok tillflöde i brunnen men det räcker INTE till att vattna allt en sån här sommar. Jag är också MYCKET glad att de djur vi har inte gör åt så mycket vatten, varken grisar, får eller hönor dricker några vidare mängder, speciellt inte jämfört med kor eller hästar.

Jag ser ju också på åkrarna runtomkring att nu när första vallen är slagen så ser det ut att stå helt still i tillväxten. Stackars, stackars bönder som kämpar så mycket ändå, det här riskerar ju att som 2018 bli ett år då många tvingas till nödslakt av boskap.

Den här bilden hade kunnat vara lavendel i Normandie eller nåt.

Det är inte bara för att vi har en egen brunn detta oroar, att se så här på hemmaplan så stora förändringar och problem med väderläget är ju helt galet. Vi kommer behöva tänka annorlunda framöver, allihop tror jag, och bönderna här kanske får byta till grödor som normalt sett växt längre söderut, eller äldre sorter som är stabilare vid torka men ger lägre avkastning. Det går inte en dag utan att jag oroar mig för det som är torka – även om jag själv också kan tycka att det är skönt med värme såklart. Men värme utan NÅT regn, det blir inte bra….

Det finns en massa bra tips för odling vid torka, Sara Bäckmo har tex en del, och jag använder dem alla – men det hjälper inte om det inte kommer något regn framöver.

Hur tänker du kring detta? Märker du av det ens? Planerar du om för framtiden?

Fuck this

/ LindaG / 3 kommentarer

Vet ni vad, nu tänker jag göra något som jag tidigare känt att jag dragit mig för – jag tänker återge lite av all den forskningen som jag på senaste tiden fått serverad när det kommer till klimatet. Jag har tänkt att jag vill inte skriva om det här – dels för inte JAG är någon form av expert på något sätt, jag sitter bara i en position där jag ytligt behöver bevaka vad som händer inom forskningen – men även dels för att jag inte velat ge någon annan klimatångest. Men vet ni vad?

FUCK THAT.

Jag tänker INTE dra rapporter eller sånt för er, men jag tänker i alla fall nämna att IPCC (FN’s vetenskapliga klimatpanel) kom med sin nya rapport på hur det står till med klimatet i måndags och mycket kortfattat kan man säga att det här är deras sista varning. Vi har den sista tiden på utbildningen jag går på på JU gått in i en massa fakta och rapporter med, och i söndags tittade vi på veckans hemläxa. Det är en film på netflix och jag rekommenderar att ni ALLA ser den. David Attenborough berättar och den är enkel att ta till sig och förstå och lätt värt den dryga timmen av ditt liv som den tar. Filmen heter Breaking Boundaries och visar väldigt enkelt varför läget är akut, vad som orsakat det och även lite kort om vad vi kan göra för att inte mänsklighetens tid ska vara förbi inom kort.

Ja, det är det det handlar om, snart har vi inte längre förutsättningar för mänskligt liv på den här planeten om vi inte gör MYCKET och gör det OMEDELBART. Det handlar alltså inte om att vi bara kan sopsortera lite bättre och ha solceller på taket utan det är vår hela livsstil som måste ändras globalt. Shoppat mycket på sistone? Sluta med det och välj endast att köpa saker som behövs riktigt, välj sånt som är producerat hållbart och nära och som går att reparera när det går sönder. Åt du nötfärsbiffar till middag? Byt till kycklingbiffar eller ännu hellre vegobiffar. Ska du åka på semester? Flyg inte, fyll en elbil och åk många eller åk tåg.

Det KOMMER bli obekvämt – för oss alla. Men alternativet är att det blir långt mer än obekvämt, som en av våra föreläsare sa ”Det är ingen idé att ni tjatar på att barnen ska göra läxorna, det samhället de kommer växa upp i kommer inte se ut som något vi sett tidigare.” Vi kan inte längre (som om vi någonsin kunnat göra det) skylla på andra. Vi lever i Sverige på ett sätt som gör att om alla levde som en genomsnittssvensk så skulle vi behöva resurser från 4 hela jordklot. Vi är inte värst, men vi är fan inte bra nog heller, och fega politiker som inte vågar fatta obekväma beslut för att de vill bli omvalda om fyra år är heller inget vi kan förlita oss på. Börja med dig själv, vidareutveckla till ditt företag, sen kan ni påverka samhället.

Jag har nog lite diffust bara tänkt att det kommer bli mer torka på sommaren, kanske mer stormar och så översvämningar lokalt ibland i Sverige. Jag har inte riktigt förstått att det är samhällets kollaps vi pratar om – globalt. Det är lätt(are) att förstå jobbiga saker som att räntan och höga matpriser gör det dyrt att leva nu, att elen kostar mycket och att kriget i Ukraina är hemskt. Det finns liksom inget bra sätt att riktigt ta till sig hur illa och akut läget är med HELA VÅR PLANET? Ett litet, litet exempel från dagen blev väldigt konkret och satte sig i mitt huvud – minns ni när man var mindre och åkte bil lite längre och man fick stanna ibland på en mack för att tvätta bort insekterna på vindrutan? Helt ärligt, när behövde ni det senast? (Jag alltså på sommaren, jag är inte korkad). Kanske det kommer några få på vindrutan en fuktig sensommarkväll, men inte alls i samma omfattning som tidigare. Bra kan man ju tycka, men konsekvenserna blir ju enorma om många av våra insekter dör.

Idag avslutade vi kursen i hållbarhet med blandade känslor av uppgivenhet men även lite jävlar anamma. Och klimatångest till tusen.

Jag tänker lämna er med detta nu, och jag hoppas faktiskt att ni får klimatångest nog att börja agera. För det ÄR inte för sent ännu, men jäklar vi måste sprinta nu meddetsamma, innan den lilla, lilla glipan till bara stora klimatkonsekvenser stänger, och den till katastrofala öppnar. Titta på filmen (Breaking Boundaries), prata om klimatet hemma, lär om, lär ditt företag, lär om ditt samhälle (för DET kommer aldrig gå först så länge vi har politiker som vill väljas om). Ok? Och vill ni snacka klimat och åtgärder, prata med mig så kan jag åtminstone lotsa er mot rätt källor.

Den fulaste mänskligheten

/ LindaG / Lämna en kommentar

Första dagen på plats på jobbet efter jullovet, och jag känner mig riktigt trött men också babblig. Perfekt att svamla runt på ett blogginlägg alltså, hahaha!

I dag på lunchen så avhandlade vi tex min ilska mot mänskligheten i stort som uppkommit vid två tillfällen på jullovet, nämligen när vi såg Avatar och när vi såg serien The English. Utan att spoila så handlar ju den första om människor som vill exploatera en orörd värd för egen vinning, och den andra handlar om den sista perioden i ”vilda västerns” historia – när nästan alla indianer utrotats av guldgrävare och lycksökare och man skjutit ihjäl varenda bisonoxe för att svälta ut indianerna. Det ena är ju ren fiktion men det andra är baserad på en del av mänsklighetens historia, men båda sätter ju ett stort, fult finger på vad girighet och de fulaste sidorna av mänskligheten är och alltid har varit kapabel till. Jag blir så fruktansvärt arg när jag bara tänker på det, för det är så jäkla egoistiskt och bara gräsligt och jag kan inte göra ett dugg åt det heller.

Bild lånad från Google. Fantastisk miniserie, rekommenderar den VARMT!

Nehej, det var ju inte meningen att jag skulle sitta här och jaga upp mig, jag skulle ju skriva om nåt annat men nu tappade jag visst tråden helt 🙄 Så kan det bli tydligen.

I morgon efter lunch har jag i alla fall min utbildning i hållbarhet, alltid lite kul med miljöombyte. För övrigt är det en relativt lugn start av jobbåret, vilket känns skönt så länge det inte blir för lugnt så det blir tråkigt. Nej, nu ska jag lägga mig och läsa en stund, försöker låta bli att scrolla på kvällen men det är ju himla svårt ibland. Bättre att skriva lite här, det hjälper ju mig att sortera tankarna istället för att addera intryck. Kram på er, vi hörs när jag minns vad jag tänkt skriva 😉

Kan vi prata lite om det där med kris?

/ LindaG / 5 kommentarer

Jag är ju hemma sjuk (vilken dröm på ett sätt förresten, i går var jag ju hemma bara jag mitt på dagen och kunde bädda ner mig i soffan och kolla film och läsa, och bara ta hand om mig själv! När hände det senast?!?) I vilket fall, det var inte det jag skulle säga, men det gjorde ju också att jag låg och kollade på nyhetsmorgon i går. I första rapporteringen sades det att en villa med genomsnittsförbrukning på 20 000 kWh/år i januari skulle få en elräkning på 35 000 kr i zon 3 – alltså ett genomsnittspris på 21 kr/kWh. Till nästa nyheter så pratade man istället om genomsnittspriset för samma typ av villa under året (eller ev. Under vintern, minns inte exakt) som då landade på typ 13 000 kr. Vet inte om folk fick panik eller om de sa fel, men att elpriset kommer bli SJUKT högt i januari är ett faktum och beror på en rad olika saker, som jag inte tänker gå in på här (googla energianvändning tex, och läs från betrodda källor).

Ok, vi sitter inte lika mycket i skiten som många andra, vår förbrukning ligger nu på ungefär hälften av nyhetsmorgons exempel, men om januari blir SÅ extrem så måste vi ändå justera vår vardag. Vi kan ju gå över och elda i våra kaminer (även om vi inte kan göra det enbart, vi måste ändå ha igång värmen lite så inga vattenledningar mm fryser) och vi kan ta bort väldigt många saker som drar el här hemma – även om vi redan effektiviserat i princip allt.

Den öppna eldstaden är ju en mysfaktor, men två kaminer kan fixa värmen i huset.

Men nu är då min fråga – en fråga jag insett att jag kanske skulle ställt först i inlägget för tycker du att ordet ”elkris” är tråkigt eller jobbigt har du kanske inte ens läst ner hit – är du förberedd på en sån vinter som det verkar bli? Har ni så mycket pengar att du inte behöver bry dig, sitter du i en hyreslägenhet och tänker att det inte gäller dig, orkar du bara inte ta till dig det hela eller tänker du att det bara är överdrivet skitsnack?

Eftersom jag sitter lite ”mitt i” bevakning av elkrisen på jobbet så känns det naturligtvis väldigt stort och högaktuellt, men jag upplever lite att ”folk i allmänhet” inte bryr sig så mycket, tror på det eller tänker att det löser sig ändå, därför är jag nyfiken på hur DU resonerar. (Jag är INTE ute efter ge pekpinnar eller något sånt här, jag är verkligen bara genuint intresserad av hur ni tänker).

Det finns ju ett gäng saker man kan göra för att minska sin energianvändning förresten, gå in på tex husguiden för många konkreta tips. Sen blir det ju en del saker som är svårt att komma ifrån – en dusch är bland det mest energikrävande (förutom uppvärmning i sig) som man kan ta sig för, men även att anpassa tex matlagning och sånt, men det känns som jag kommer tappa varenda följare om jag börjar dra det här, hahaha! (Bara en enda sak – belysning i LED och ljusslingor i LED är en sån otroligt liten kostnad så DET är inte hela världen att ha igång om diskussionen kommer upp)

Båda kaminerna har kokplattor och en har även ugn – enormt bra om det verkligen blir så dyrt eller om elen kapas.
I den riktiga världen är ju en vanlig kastrull bättre att sätta här, men inte lika snygg att fota, hahaha!

Lite dålig timing

/ LindaG / Lämna en kommentar

Senast i går kväll kände jag att jag hade kommit in i ett bra flow med träningen, jag har lyckats få till ungefär de pass jag vill på en vecka och det kändes sådär skönt i kroppen. Men så vaknade jag i morse med skrap i halsen, huvudvärk och tung andning, tänkte att det kanske kunde ge sig men tycker halsen blir värre snarare än bättre, så jag får nog inse att jag dragit på mig nåt. Jaja, det är inte hela världen så sett – förutsatt att jag orkar jobba (hemifrån) i början av veckan för vi har ansökningar till projekt som är viktigt att vi får in i tid.

Kanske skulle förklara förresten lite vad det är jag gör just nu? Jo, nu så söker vi till en projektutlysning från Tillväxtverket där man kan söka EU-medel för projekt med olika mål. ”Mitt” projekt kommer bli ett mot bygg- och fastighetssektorn där vi ska arbeta för att hjälpa till med kompetens, kunskaper, nätverkande och innovationer för att de ska kunna bli klimatneutrala till 2045. Projektansökningarna ska in till dels Regional Utveckling som kan finansiera en stor del av projektet och så till tillväxtverket som finansierar en stor del även dem. Det som sedan fattas måste vi hitta finansiärer för (vi har ju inga egna medel på Energikontoret), men som tur är så har vi många företag som är aktiva och delaktiga i arbetet så vi har fått in de finansiärer vi behöver som minimum.

Från förra helgens adventsfika uppe på kullen.

Går projektansökan igenom så får vi stöd för ett projekt på omkring 6 miljoner kronor för drygt 3 år, och då kommer det vara detta jag jobbar med från våren och sen 40 månader framåt. Som ni förstår är det alltså viktigt att vi får igenom projektet, att det är otroligt väl genomtänkt och formulerat samt att alla frågor som kan besvaras i förväg är besvarade. Mycket administration blir det just nu, inte min favorit men såklart jätteviktigt, och nu ska dessa ansökningar in i denna och nästa vecka. Alltså skulle det bli lite kris om jag inte åtminstone kan jobba på hemmaplan, men det ska nog ordna sig. (Man skjuter liksom inte på en deadline på de här sakerna, det GÅR inte).

Så otroligt många saker jag lärt mig redan i det här jobbet förresten, det känns jätteroligt och i princip allt (förutom möjligen administrationen) är väldigt intressant och såklart väldigt relevant.

Glad att det är mysigt inne nu när det är mörkt mest hela tiden!

Nu ska jag i alla fall lägga mig och vila med en bok en stund, sen ska vi upp på kullen och göra kolbulle till middag (lite konstig lördagsmiddagen kanske men vi var verkligen sugna på det). Bra med mat över eld med, när elen är dyr 😉 !

Från grått till svart

/ LindaG / Lämna en kommentar

Fy skrutt vilken skithelg det var, den som gick. Grått och regnigt inne och i humöret, och lagom fyllt med konflikter. Hatar när det ligger som ett täcke över himlen, det är som att jag inte kan tänka och det finns lika lite hopp som blå himmel i horisonten. Jag får liksom ingen riktig ork att ta tag i något heller vilket såklart också gör att humöret dalar. Bästa aktiviteten var nog ändå att jag köpte ett WASGIJ-pussel och körde igång med – det brukar annars vara tradition på jullovet men nu kände jag att det var en perfekt aktivitet. Den är sådär lågmäld och lågintensiv men ändå trevlig. Tycker dessvärre mig se att det är ungefär samma grå täcke i väderappen under överskådlig framtid, fasen vad surt. (ÄR jag världens mest väderpåverkade människa? Ja, troligen…)

Det känns för övrigt som det är så många parallella världar som existerar samtidigt nu, hos olika människor. Eftersom jag jobbar med hållbarhetsfrågor och energikrisen blir det såklart enormt mycket information och fokus på den, men även miljöfrågorna är högt på nyhetsbevakningen och likaså kriget (eftersom det påverkar energiläget i synnerhet och infrastruktur mm i allmänhet) – jag matas alltså dagligen med uppgifter som mer eller mindre ger mig känslan av att det samhälle vi levt i fram till nu (om jag ser till min egen livstid) står med en halv tå till godo och balanserar utför ett stup, och andelen sätt det kan gå åt helvete på är många (och kan säkert kombineras i oändliga nya varianter).

Och så träffar jag folk med vanliga jobb och ”vanliga” problem, eller så går man bara genom stan på vägen till bilen och allt ser ut och känns som vanligt och jag håller på att bli galen av den här splittrade känslan av olika ben i tidens långkalsonger* (*seriöst – världens bonuspoäng till den som förstod den referensen!) Såklart kan man inte gå runt och tänka att samhället kollapsar i morgon hela tiden, men de splittrade tankarna tar också en del energi.

Jag har skrivit om det här innan, jag vet det, och som vanligt är det svårt. Svårt att ha en mental och fysisk förberedelse på att det snabbt kan gå väldigt fel samtidigt som man ska upprätthålla ett ”vanligt” liv där kanske min största fundering en dag kan vara hur jag ska klippa mig. JA, vi kan ha två saker i huvudet samtidigt, men när det blir så här stort gap mellan de ”alternativa världarna” så känner åtminstone jag att det skaver en hel del. Jag skulle så gärna vilja veta hur ni som läser känner? Om ni kanske ratar alla katastrofindikationer pga orkar inte ta in (vilket jag HELT ärligt kan säga att jag respekterar fullt ut, för är man själv helt slut så får man rädda sitt eget psyke i första hand) eller har ni världens preppingförråd i källaren?

En bild från när vi byggde vårt skafferi, ett av de bästa små rummen på gården, speciellt om man ska ha plats med extra mat!

Själv landar jag oftast i att vi är ”normalt” förberedda, dvs just nu skulle vi nog klara ungefär 2 veckor på den mat vi har hemma gissar jag. Men i vissa diskussioner jag hör viskas i korridorerna är det långt ifrån tillräckligt med… Jag lever mitt liv som vanligt, fast lite mer sparsamt, och kan absolut fundera på småskit som att jag vill ha en ny jacka eller måla om hemma, skillnaden är en molande oroskänsla i kroppen som jag inte helt kan bli av med. Jag är orolig för vilken värld mina barn kommer leva upp i, vilka val vi kan tvingas göra och hur trygg deras framtid blir. Om de kommer få oroa sig för triviala men akut viktiga tonårssaker som de SKA göra eller om de behöver anpassa sig till en helt annan verklighet.

Det blev visst en väldigt svart ton i det här inlägget, det var inte helt planerat men som vanligt så skriver fingrarna ut det som hjärnan sorterar fram. Kram på er, oavsett var på skalan ni befinner er!

Härmed vägrar jag att redigera bort mig!

/ LindaG / 5 kommentarer

Krickelin skrev ett inlägg idag som verkligen satte fingret på något som skavt i mig ett tag. Det handlar om ängsligheten som kommer, om att man alltid känner att man behöver tillägga -”men det finns ju många andra som har det mycket värre”.

”Det blir svårt det där när ens egna svårigheter i den lilla cirkeln runt ens person inte får pratas om eller ta plats i rummet för att det finns större problem i världen. Kanske gör det att man tystnar och redigerar sig själv så mycket så man krymper ihop till en influencer som bara delar recept och bilder på blommor. ”

-Krickelin 

Det som fick mig att börja fundera på just detta var faktiskt Underbara Claras podd om det självupptagna skrået influensers, där hon spyr lite galla över hur självupptagna främst influenser är när de skriver att de ”har ont i magen över nattens valresultat” eller ”känner att det känns tungt att Ukraina är i krig”. Hennes motivering var att det är så självupptaget att berätta att man får ont i magen när folk faktiskt DÖR i krig, det är bättre att man GÖR något aktivt. Jag håller inte riktigt med henne, eller jo, jag tycker såklart att det vore kanon om alla skred till verket i konkreta handlingar när något är fel – men jag håller inte med om att man inte ska få säga att man mår dåligt över saker som händer.

Jag mår dåligt över en massa saker, att vi snart har en regering med SD, att Putin aldrig kommer erkänna sig besegrad och kanske till slut tar till den värsta ”lösningen”, att energipriserna kommer svida i min plånbok i vinter och kanske göra så folk får gå från sitt hem, att matpriserna kommer orsaka detsamma, att en ny pandemi med ett mycket värre virus skulle kunna stå precis runt knuten utan att vi vet det, att forskarna skickar en raket för att styra om en asteroid för det ”är ett reellt hot” och att *någon* börjat nafsa på gränserna till svensk territorium genom att spränga gasledningar. Över alla dessa anledningar ligger den största – att vi redan passerat en hel del ”tipping points” för klimat och miljö och att därmed konsekvenserna kommer bli enorma till och med om vi på något sätt kunde få världen att ställa om precis just NU – samtidigt som det faktiskt på något sätt fortfarande finns HUR många människor som helst som fortfarande hävdar att klimatfrågan bara är humbug?!

Så ja, det finns gott om anledningar till att må dåligt och jag tycker att man ska få säga det. Det betyder inte att jag vill ta fokus från katastrofen och vända den till något som handlar om min maghälsa, som Underbara Clara verkar syfta till, utan det handlar om att jag SER att ni lider och har det svårt, och det gör mig ont! Det innebär inte heller att jag INTE gör något konkret, jag stöder de biståndsorgan jag tycker jag kan, jag jobbar ju konkret med mitt jobb för miljön och nej visst, Putin känner jag inte att jag kan göra något åt i allmänhet. Att jag talar om att jag mår dåligt över SD är andra största parti betyder inte att jag vill att ni fokuserar på MIG, utan att jag på något sätt vill utrycka stöd och ge en röst till alla er som känner som mig. Lika lite är det självcentrerat som att säga till någon att man beklagar dennes sorg vid en anhörigs bortgång och säga att man är ledsen för dennes skull – jag uttrycker medkänsla även fast det inte är min anhörig som dog.

Jag kan själv känna att ängsligheten att utrycka sina egna små futtiga problem inte ger positiva effekter. Ska vi som bloggar sluta skriva om våra vardagsproblem eftersom andra har det ju mycket värre så blir ju vårt innehåll både tomt och falskt. För även om jag har ont i magen av alla anledningar jag rabblade upp, på ett övergripande plan, är jag ju en människa som till vardags är rätt glad och emellanåt har skitproblem som att bilen strular. Att skriva en förklarande ”jag vet att så många andra har det värre” hjälper ju inte ett smack – och jag VET att jag själv gjort mig skyldig till det en massa gånger i syftet att liksom meddela er att jag är minsann inte ignorant till andra som har större problem. Men effekten blir lite att vi censurerar oss själva, jag har ju fördelen att ha min blogg helt privat och på hobbynivå utan några måsten kopplade till den, men det är ändå en viktig plattform för MIG att skriva.

Jag vet att ni inte är dumma, jag har smarta läsare och ni kan hålla två saker i huvudet samtidigt. Jag vet också att ni är vana vid att den här bloggen hanterar både högt och lågt helt omvartannat, beroende på vad jag känner för att skriva för i just denna stund, så därför tänker jag egentligen bara tala om att jag tänker fortsätta ha det så. Jag tänker fortsätta berätta om mina sketna vardagsproblem för det får MIG att må bättre att skriva om dem och kanske nån av er att må bättre av igenkänning, men när andan faller på så skriver jag kanske några rader om de stora frågorna med, oavsett om jag får ont i magen av dem eller ej. Men hörni, ser ni att jag ängsligt drar mig undan och ursäktar mina ”småproblem”, så får ni ryta till åt mig! Ok?!