Igår, lagom till att det äntligen vänt och ljuset långsamt kommer tillbaka, såg vi för första gången sol på en halv evighet. Sprang ut med riktiga kameran och fotade, men har inte orkat lägga in bilderna – så den nedan är en snabbt tagen med mobilen. Det var nästan overkligt vackert, med dimma borta över Ölmstad och fjäderlätta moln.
I går var även julstädnings-dag, efter att jag jobbat klart min halvdag. Eftersom jag kliver upp och börjar sju, så hinner jag jobba klart innan nån annan typ är riktigt vaken. Sen fejades det, det var dammtorkning, dammsugning och golvskurning, och nu är det SÅ rent och fint! Det kommer säkert vara i två dagar på sin höjd, med hela familjen hemma. De två äldsta barnen är förresten sjuka och har haft feber, halsont och förkylning – båda är på bättringsvägen nu dock. Min bror med familj åkte på lite magsjuka, så nu vet vi inte riktigt när det blir julfirande med dem, men det ger sig.
I princip allt är inhandlat till veckan som kommer, skönt att slippa handla i all trängsel, bara några få saker som inte gick köpa tidigare. Unnade mig också en liten kronärtskocka som blev mitt lunchtillbehör häromdagen, så himla gott!
Ikväll blir det ostbricka och så har jag köpt ett Exit-spel som vi ska köra. Orkar inte med nåt bingolotto i år, det är så fruktansvärt trist, och de stora barnen vill ändå spela sen på kvällen. Håller också på med årets pussel, också en aktivitet jag verkligen gillar över jul, otroligt vilsamt för hjärnan. Det blir nog en ok jul det här ändå. Kram på er!
Jag tycker mig se dem ramla in i mitt flöde nu, sammanfattningarna av året som gått. Egentligen lite knepigt, jag tycker att just de inläggen inte är så intressanta att läsa – är man följare så har man ju liksom hängt med. Däremot tycker jag om att göra dem för mig själv, för att det är så lätt att åren flyter in lite i varandra. Det som är svårt är att minnas allt skavigt och jobbigt, för det har man ju inte fotat såklart, och kanske skulle det kännas bättre om man ändå fick samla ihop och liksom avsluta det med? Men, de sakerna minns man ju inte allt om, som sagt, de har bara lämnat efter sig en känsla för året som gått.
Jag tänker ändå lägga en liten sammanfattning här, på allt trevligt vi gjort, så kommer en känslomässig sammanfattning framöver.
I sedvanlig ordning händer inte mycket som är värt att dokumentera under årets första månader, då går vi mest och väntar på att trädgårds- och utesäsongen kan börja. Men när den gör det, då blir det fart!Årets första, och kanske största, projekt var att bytta till en altan framför och till viss del runt huset, med tillhörande pergola och odlingslådor. Det här är verkligen ett projekt jag är otroligt nöjd med, tycker det har blivit precis som jag tänkte mig!Den östra delen av huset, som hittills bara varit en torr, sönderbränd gräsmatta, fick en plantering intill grunden (med icke-förstörande växter) och tre medelhavsträd. Den lilla altanen från förra året fick en mikro-pergola där en ny vindruva ska växa. Vi bilade ner till Schwarzwald för en liten semester. Den regnade till stor del bort, men några höjdpunkter blev det ändå. Också första semestern inte alla barnen var med, vilket kändes konstigt. När vi kom hem så tog ovan nämnda barn studenten – en dag som blev otroligt mycket bättre än jag vågat hoppas på, tack vare alla som kom och gratulerade. Så otroligt glad för detta – tack!Också en bra dag för att vädret visade sig från sin allra bästa sida, och den nybyggda altanen fick glänsa. Det blev ett underligt odlingsår, med torka fast liksom fuktiga nätter, så det blev mycket snigeljakt. Inget växte riktigt som det brukar, och av frukt fick vi nästan noll – däremot gick bär som jordgubbar, blåbär och hösthallon kanon. Vädret var ändå väldigt trevligt, och en hel del badande i sjöar blev det. Det blev en dag på High Chaparall med F och hans bästis, uppskattat av de båda!Tvättstugan fick ett ordentligt och välbehövligt uppsving. Det kläcktes kycklingar……och hans med en liten fisketripp. Stalldörrar fick ny färg, och husets vindskivor blev antingen utbytta eller ommålade. Studenten tog ett efterlängtat körkort……och sedan kröp sig hösten på. Lilla F och jag gjorde en egen heldag med vandring och grill, otroligt mysigt. KAN också varit sista gången vi såg solen för den här otroligt grå hösten och ovintern. Sista projektet ute för året blev att bygga en stomme för ett förråd/lösdrift. Faktiskt kom plåttaket hit häromdagen, så om vädret tillåter monterar vi kanske det på jullovet. Är det inneväder så blir det ju snarare att börja bygga bokhyllan jag berätta om häromdagen som gäller…
Så, som vanligt är det FULL aktivitet på vår lilla gård på sommarhalvåret – dock med en betydligt mer lagom arbetsinsats detta år mot tidigare år, och det har funnits ordentligt med tid för vila, bokläsning och trädgårdspill. Det är något jag tar med mig, och vill lyckas med fler gånger, att ha lagom mycket att göra så det är kul, men inte glömma bort att inte göra något också!
Det var lite ljusglimtar, nästa inlägg blir kanske lite annorlunda.
Andra söndagen i advent, och det har varit en vecka som känts rätt deppig, men som i alla fall kunnat erbjuda viss vila. De största leveranserna på jobbet är klara inför julen, det är dock några styrelse- och styrgruppsmöten kvar i kommande veckan. I fredags blev det tidigt avslut när skolan ringde och sa att F var lite dålig i magen och kände sig hängig – självklart hämtade jag honom, men som tur var var det nog bara lite ”vanligt” magknip för han mådde bra resten av fredagen och helgen. Skönt det, vet att det går magsjuka på skolan och jag vet flera som drabbats i omgivningen.
Varför deppigt då? Jo men dels fick jag reda på att bror med familj inte kommer just på julafton, vilket innebär att det bara är vi, och det känns liksom lite … ledsamt? Inte för att jag inte umgås med familjen, det är ju det jag gör helst och hela tiden, men just därför känns det svårt att få julkänsla om allt är som vanligt. Jag försöker så gott det går, det är julpyntat och idag har vi bakat pepparkakor, barnen har chokladkalendrar och Filip en i LEGO med, men jag känner mig ändå rätt ensam i att vilja få till julkänsla. 4 killar i familjen och jag, och ibland saknar jag verkligen nån mer tjej. Inte för att inte killar kan njuta av julmys, Filip gör det, men det är inte direkt nån som bryr sig något vidare. Det kan ju kännas skönt att inte ha någon press på sig, men det känns också trist – för JAG vill ju ha lite julmys. Lite i alla fall, för att väga upp det som känns tungt.
Bilden ovan är från nån kväll för nån vecka sedan, det är inte direkt julkänsla ute, och inte är det så här fint heller utan snarare grått, blött och trist. MEN – det vänder snart! Det ser jag oerhört mycket fram emot, även om det knappt märks i början, rent mentalt känns det ändå bra att det går åt rätt håll.
För övrigt helt sjukt, men vi har inte fått ut vitlöken i landet ännu. Det ska ju gärna vara en jordtemperatur på under 5 grader har jag förstått, och det är det väl nu, men det har varit så uruselt väder på helgerna att jag inte kunnat förmå mig ta mig ut. Skjuter på det hela tiden, tänk om vi inte sätter vitlök förrän till jul? HELT galet i så fall, och också ett tydligt tecken på att det är galet med klimatet…
Fick en sån fantastisk julbukett av mamma förra helgen.
Nästan alla julklappar är klara i alla fall, det är skönast av allt för det är det som känns mest stressande att inte ha klart tycker jag. Julmat blir det nog inte nu, när vi är själva på julafton, utan vi försöker komma överens om menyn här hemma. Inte helt lätt, men det verkar som alla vill ha ”räkor till förrätt” (typ gambas pil pil eller gambas al aillo), sen kanske torskrygg. Supergott ju, och förhoppningsvis lagom mättande så att alla orkar äta ris a la Malta sen. Julmat blir det inte i alla fall, ingen som är så förtjust i det ändå. På tal om mat är jag just nu så sjukt trött på matlagning och matplanering och matlådor att jag helst skulle vilja skita i att äta fram till jul. Eller ja, det vill man ju så fort man blir hungrig, men jag är SÅ trött på vardagsplanerandet.
Kommer nog behöva hitta på nåt projekt att göra på jullovet känner jag, tre veckor utan något annat än att gå och vara uttråkad och bli frustrerad på allt och alla blir ju inget bra. Iofs kommer kanske plåttaket som vi ska sätta på vår lösdrift/skjul/förråd, så är det bara inte gräsligt väder har vi ju att göra med det.
Jag har bestämt mig för att gå in för julen i år. Det är ju verkligen inte min favorithögtid eftersom den drar med sig så mycket sorg över sånt som inte blev, men jag tycker ju ändå om det som är ”runtomkring”. Därför har jag faktiskt inte bara tagit fram adventsstakarna här hemma nu, utan resten av julpyntet med. Nu är ju inte det supermycket, ska tilläggas, men ändå – det enda som får vänta nån vecka eller så, är gran.
Enligt tradition så gör vi alltid julens enda julskinka till 1:a advent med, och äter tomtegröt (det gör vi dock fler gånger under julen). Gott så här när skinkan är varm och nygjord! Fick ta över mammas fina adventsljusstake med, så himla fin.
I övrigt har det varit i princip noll aktivitet i helgen här hemma. Jag tränade dock som vanligt i lördags, vi skulle inleda med box squats som är lite av en favorit, så jag var taggad. MEN – jag har varit stressad sista veckorna och det har satt sig i kroppen – och det påverkar såklart träningen med. Har ju känt att det påverkar flåset och orken, men trodde inte det skulle ha så stor påverkan på en ren styrkeövning. Jag var helt inne på att jag skulle kunna göra 5×8 squats på 80 kg MINST (hade tom hoppats på PB), så jag blev rätt paff när jag bara nätt och jämt klarade 70 kg. Absolut att det kan diffa beroende på hormoner, nattsömn och vad man ätit, men så här stor skillnad kan jag bara tillskriva stress. Sjukt ändå, att det kan påverka ens styrka?
I alla fall, ingen behöver oroa sig, den värsta puckeln är över från och med tisdag, då har vi både fått till ett utkast på projektansökan, rapporterat pågående projekt och så har vi sista leveransen av konferens för året. Det känns ok, och det känns ännu bättre att kunna slå av på takten inför julen sen, har inte planerat att få ett återfall (till) lagom till jul. Det är ju såklart stressigt nog bara med allt som ändå ska göras, fast vi drar ner förväntningarna till ett minimum, det ska handlas paket och planeras för julhelgen. Bävar också lite för 3 veckor på hemmaplan allihop, med de konflikter som garanterat lär uppstå. Det hade varit fantastiskt om vi kunde få lite snö, så det är trevligt att vara ute, det gör ju att allt känns lättare.
Nu ska jag ta en liten kopp av förra årets dunderglögg (på äppelmust), den är fantastiskt god nu. Hoppas ni haft en lugn och skön helg, och att alla julförberedelser går som ni önskar.
Sitter vid köksbordet, framför brasan, och smuttar på förra årets Dunderglögg. Gjorde den på äppelmust i stället för svagdricka, och den är faktiskt helt otrolig. Mindre söt än glögg man köper (även om jag hade kunnat tänka mig att göra den ytterligare mindre söt) och lagom stark. Vet dock inte exakt hur stark, men skulle gissa kanske 6%? Inte alls lika stark som starkvinsglögg, men absolut lite alkohol i.
Hade en otroligt lugn helg, har mest legat och läst hela helgen pga hade verkligen inte ork till NÅT annat. Eller ja, lite lördagsträning och sen gjorde jag ju faktiskt saffransbullar (som inte riktigt ville jäsa men som blev goda ändå), så NÅT gjorde jag väl, på lördagen åtminstone.
Nu när det är kallt får grisarna även kvällsmat. Lite mysigt ändå, även om det är kallt.
Känner mig, som så ofta när det brukar närma sig jul, lite kluven. Tycker det är mysigt med advent och lite julfix, men känslomässigt känner jag mig mest bara lite ledsen och uppgiven. Nåt vi absolut har misslyckats med är att få våra barn att känna att familjen liksom är ett team – trots allt vi kämpat med och gjort med och för dem så är de högst ointresserade av nåt som har med familjen att göra. Minstingen undantagen, än så länge, men så är han inte så stor heller. Ja ja, det är väl vad det är, en jag blir ledsen ändå.
Blir ju inte direkt julpynt, förutom adventsstjärnor, till helgen. Mer vinterpynt än så länge, med lite tall- eller enris, mest för känslan och doften.
Två ganska intensiva veckor kvar på jobbet innan det lugnar ner sig lite, och jag tänker fortsätta med min ambitionsnivå att göra minsta lilla på fritiden. Träningen rullar på, men den tar hårt just nu, och jag känner absolut att jag inte hade orkat träna två dagar i rad – kroppen behöver den vila den kan få, och i den mån jag kan ge den det så får den det. Vi hade för övrigt ett ”testpass” eller vad man ska säga, ett sånt där pass som man kan köra ibland för att testa av om man blir bättre eller starkare. Nu hade jag inte gjort det passet innan, så det enda jag fick var ett startvärde, men ändå. Det var rodd, och det är typ min starkaste gren när det kommer till konditionsträning, men vi skulle ro vårt snabbaste i 5 km och det var VIDRIGT! Det tog mig 22:20 och dels var det outhärdligt enformigt, dels gjorde det ont i rumpan, jag fick kramp i magen (?) och låg verkligen och tryckte på så snabbt jag nu förmådde (det är ju vad det är efter utmattningen). Herregud så jag underskattade det passet…
Nu ska jag hjälpa mellankillen att plugga lite, innan det är läggdags. Sover ju halvdant med, trots hormoner (tack, förklimakterium) och det gör ju ingen gladare heller, så det blir rätt tidiga kvällar nu. Har också en bra bok som lockar, ska erkännas, så det går ingen nöd på mig!
Hittills har den här veckan varit skönt ”normal” och befriad från konflikter, känslostormar och andra jobbigheter. Bara jag som fått en förkylning, men DET kan jag leva med. Känns skönt att ha fått en liten andningspaus i känslorna tycker jag.
Jag kommer aldrig tröttna på att det här är vyn från vårt hus.
I dag är det, tack och lov, fredag, och helgen kommer inledas med F’s simskola innan vi är lediga på riktigt. Älskar att På Spåret är igång igen, på riktigt tror jag att det är ett knep av SVT för att vi svenska ska ha något att distrahera oss med när det blir mörkt och trist. Ett bra knep i så fall, för det är fantastiskt mysigt att ha alldeles standardiserat fredagsmys med några bitar ost och lite vin, samtidigt som vi tillsammans (jag och maken då, ungarna bryr sig ju inte) kan sitta och kännas oss 90% dumma och 10% smarta när man kan enstaka frågor. Vi kör inte nån app, det tar ju bort det mysiga i att bara diskutera och gissa hej vilt tillsammans, i ett sammanhang där man kan känna sig trygg med att vara dum.
Nu är det i princip inget som behöver göras på gården, förutom daglig skötsel av djur. Vi har bestämt att det inte ska köpas in några mer djur innan vi VERKLIGEN känner att vi orkar med det, men vi har också bestämt att vi ändå ska bygga klart lösdriften/ligghallen/förrådet/släpvagnsgaraget. Dels för att det är verkligen jättekul att bygga det, dels för att sprida ut kostnader så vi inte behöver ta av sparpengar utan kan ta lite då och då, men även för att oavsett om vi ”råkar spontanköpa djur” (ja, det händer, lika bra att vara beredd på det) eller inte så är det ju inte så att vi inte får användning för byggnaden.
Det blir ju bara litegrann byggt på helgerna när det är vettigt väder och vi inte har annat att göra, så det går inte så fort, men det finns det heller inget behov av. Så här ser det ut just nu:
Blev ju ett perfekt förråd till släpvagnen ju! Ska upp en mellanvägg där inne sen med, ”någon gång”.
Vi saknar lite takläkt, sen ska vi köpa kondensplåt (så inte varma djur gör att det droppar ner vatten) till taket. Panel blir det nog inte förrän till vårkanten, eftersom vi ju behöver kunna måla den. Det blir falurött precis som stallet. Vi ska försöka få tag i en grävare som kan hjälpa oss dra ner kabel med el, och vatten (som inte är påkopplat vintertid), så det finns förberett, då kan vi även få till en bättre plats för aggregatet till elstängslet, och lite belysning där nere. Det kommer bli jättebra!
Så himla kul det är att bygga, när det inte är stress och press, och heller inte ”supernoga”.
I morse var det så himla fint ute när solen tittade fram att jag var tvungen att springa ut och fota lite. Vi har inte varit så bortskämda med just sol, även hösten är väldigt (oroväckande) varm. Några få löv hänger kvar på träd och buskar, men en blåsig dag så är nog allt borta.
Vi har blivit av med ett par höns, och en tupp, den senaste månaden. Troligen till duvhök, när de fått gå lite fritt. Våra ”gamla” höns lägger nu bara 1-2 ägg om dagen tillsammans, så vi vill väldigt gärna att den flocken som vi kläckte fram själva i somras börjar lägga ägg inom en snar framtid. Är inte alls imponerad över våra 3 hedemora, som typ aldrig lägger ägg, om de inte börjar snart så kommer vi nog kanske göra oss av med dem – det blir lite för dyrt att utfordra höns ”bara för att”.
Nu får de hålla sig i den inhägnade hönsgården, så ingen mer blir duvhöks-mat.
Jag känner mig nöjd med att jag har ”vintrat in” våra rabatter och växter, genom att lägga ett tjockt lager hö över de som är lite känsliga, och över all jord som var bar. Vi har ju också all potatis kvar i jorden, vi har helt enkelt inte någon bra plats att lagra dem på, så de får vara kvar och tas upp allt efter behov. Blasten är ju dock nerklippt sedan länge – och även här ligger ett tjockt lager gräs över. Helt fantastiskt att se jorden vid täckodling för övrigt, det är såna otroliga mängder maskar, och jorden är fin och lucker. Väldigt härligt, och relativt underhållsfritt!
Lite sol gör så otroligt mycket för mitt humör, blir så glad över att se gården i det fina ljuset!
I helgen är det klubbmästerskap på min träning, men jag hade inte tävlat även om jag inte vore förkyld. Hade det inte varit någon publik så kunde jag tänkt mig att delta bara för skojs skull, och tagit det som en träning, men när nån tittar på en? Nej, det skulle nog enbart göra att jag känner mig än mer misslyckad (med referens till förra inlägget). Däremot ska jag in på kvällen och äta pizza tillsammans med övriga klubben, och bara hänga lite.
Nästa vecka bär det av till Örebro för konferens, en av de bästa jag varit på tidigare, så det ser jag fram emot även om det blir lite resande. Dock ställer det till det lite med träningen, så ihop med min förkylning som sätter stopp nu så blir det ett litet uppehåll tyvärr. Nåja.
Nu önskar jag er bara en riktigt fin helg, hoppas ni får lite sol på er med!
Senaste tiden har privatlivet erbjudit en riktigt bergochdalbana för känslolivet. Det som initialt verkade vara ett totalt haveri av hela åkattraktionen kanske inte måste vara det (förlåt mina luddiga metaforer, men det är inte ämne för ett blogginlägg), men oavsett så har de här veckorna lämnat mig totalt färdig, både psykiskt och fysiskt. Jag är så trött på och av alla känslor att jag nu mest känner mig helt tom och som i ett vakuum, och tröttheten som kommer av det är i princip samma som när jag var utmattad. Har tagit mig till träningen ett par gånger, men med den enda rimliga inställningen som går att ha nu, att jag gör det jag orkar och så får det vara bra med det. Och faktiskt har nog min prestation den här tiden också varit ungefär samma som när jag var utmattad – alltså i princip nära noll innan kroppen slår ifrån, men det är ändå skönt att få röra lite på sig. Är ändå lite fascinerad över hur extremt påverkad fysiken blir av det känslomässiga kaoset, det är som om jag aldrig tränat typ.
Nej, jag känner inte att jag är utmattad i den bemärkelsen igen, och jag tror heller inte att det här blir så långvarigt som förra gången, men jag har vett nog att vara snäll mot mig själv och sätta ribban efter orken – jag behöver inte prestera nåt alls just nu, utan jag får bara göra det jag känner att jag vill för stunden. Eller ja, jobba behöver jag ju, men det får gå i den takt jag orkar det med. Jag känner mig bara tom och hudlös, och villhöver skriva av mig lite.
Turligt nog är det en ganska lugn period på jobbet denna veckan, och här på gården är nu det mesta ”inhöstat” och det är i princip inga måsten förutom att ta hand om djuren. Ängen är slagen och det gräset har använts för att vintertäcka alla känsliga växter och all bar jord, det känns bra att liksom bädda in gården inför vintern. Jag har plockat fram utelyktor med elektriska ljus i, och ska också handla in nya ljusslingor till altanen då våra förra gått sönder. I år kommer vi strunta i flaggstångsbelysningen eftersom den i princip alltid blåser sönder, trist med inte hållbart att köpa ny hela tiden. Nu när mörkret kommer tidigare kan jag också konstatera att vårt altan- och pergolabygge från i somras blev väldigt bra i mörkret med, för pergolan reflekterar utebelysningen bra så det blir lite ljusare framför huset, och själva trallen hjälper till med. Dörren har fått sin krans, och några krukor med höstväxter pryder entrén, precis som det ska vara.
Funderar lite över julen, även om det är tidigt, förra året blev den minimal, men i år får vi kanske besök av min bror med familj och då är det mycket roligare att göra juligt med. Vi hade ju inte ens gran förra året om jag inte minns fel, första gången någonsin, för jag hade inte lust. Men, före julen kommer Halloween och Allhelgona, det första firas inte alls i princip, men på lördagen kommer vi försöka åka till kyrkogården för att tända ljus – för mormor och morfar, och för min lilla brorsdotter. Det brukar vara så himla fint på skogskyrkogården med.
Nu ska jag fixa middag och sen hänga med F och L en stund och spela UNO, innan det är läggdags…
Jag har varit i Stockholm med jobb, så jag har inte riktigt hunnit med att hantera bilderna från min och F’s utflykt i helgen, men här kommer de nu!
Det var faktiskt en helt otrolig dag. Vi var båda vid gott mod, det var lagom långt att gå (en timme enkel väg, ca 3 km, men då stannade vi och undersökte saker lite varstans) och framförallt var det helt magiskt väder! Här kommer en riktig fotokavalkad….
Vi hade ju helt perfekt väder, kyligt men nästan vindstilla, och soligt. Men dagen innan hade det kommit en del hagel……vilket bland annat gav fantastiska rökeffekter där solen träffade marken. Vi hade ju inte bråttom, så det fanns gott om tid att undersöka vad skogen hade att bjuda på. Både fina flugsvampar….…och små porslintomtar (??) undersöktes. Sträckan att vandra blev ca 6 km tur och retur, vilket kändes som en lagom ambitionsnivå för dagen. Det är John Bauerleden vi följer här, en liten bit av den. Gilebosjön står det på en skylt vid grillplatsen, men kollar jag i kartfunktionen i mobilen säger den Pukasjön. Oavsett namn så är det en av de finaste grillplatserna vi varit på, med en egen liten brygga ut över sjön. Eftersom jag var ensam vuxen kunde jag inte bära med egen ved – och den som fanns på platsen var väldigt blöt – så jag hade med ett smidigt litet spritkök. Till lunch blev det kolbulle, lika gott som alltid. Smidigt!F fokuserade framförallt på de grillade marschmallows som utlovats till efterrätt, och täljde grillpinnar. Ska dock inte säga nåt, eftersom jag själv var tämligen fokuserad på att äntligen få mitt kokkaffe. Njöt också av solen, dokumenterat av F. Mätta och nöjda efter mat och fika. Eller ja, inte helt nöjda……för det önskades också att vi skulle försöka göra upp eld, trots blöt ved, att leka med och elda saker på. Och japp, klart han får testa att elda då (under uppsyn såklart), men efter ett tag konstaterades att förutom små stickor, löv och granbarr så fick vi inte så mycket av rejälare ved att brinna. Kunde suttit här i många timmar till……och han med, tror jag. Vi vände inte hemåt förrän efter nästan tre timmar, när allt hade testats att elda på, som man fick elda. Mycket nöjd pojk som hittade en skägglav som såg precis ut som ett riktigt skägg. Vi var överens om att kanske skogstomtarna fick sina skägg så här.
Allt som allt så njöt vi båda av en väldigt fri, lugn och härlig dag – i en fantastiskt vacker natur. F gillade också att vi gick precis bredvid de stora vindkraftverken i Skärstad, som var spännande att se på nära håll. Vill ni se ännu fler bilder, och lite filmer, så finns det mer på instagram.
Den här veckan har jag hållit ett av våra roligaste event – Klimatpitchen – och jag har deltagit på Klimatkonferensen, anordnat av Klimatrådet och länsstyrelsen i Jönköping. Efter det har det tack och lov varit tämligen lugnt, och jag har kunnat jobba hemma i lugn och ro både torsdag och fredag, skönt att få komma ikapp utan något yttre som stör, och med möjlighet till lite vila när det passar mig.
Något jag har sett fram emot hela veckan är lördagen, det gör man ju varje vecka, men lite särskilt denna lördag. Jag har bestämt att jag vill ut och vandra en liten sväng i den fina höstnaturen, innan alla fina löv försvinner, och lördagen ska bjuda på soligt men kallt väder. Filip ville gärna följa med, men det blir nog bara han och jag (maken är tränare på lördag) eftersom tonåringarna hade egna planer. Det blir fint det med, lite tid i skogen med bara honom. Trots att det var längesen nu så har han ju under sin uppväxt varit ute på mängder med små helgvandringar, och jag har verkligen saknat dem. Ska se till att plocka med kameran med, alldeles för längesedan jag fotade ordentligt.
Han har varit med ute sedan innan han kunde gå, och fick hjälp av brorsorna. Och mången tur har det blivit i vandringsryggsäcken. ”Kan själv” har givetvis varit ett starkt tema…Såklart allra roligast när alla är med (och vid gott mod, annars kan det kvitta).
Den jag bloggar för är ju mig själv, i första, andra och tredje hand, även om det gör mig väldigt glad (och förvånad) att just DU läser också. Men jag är dålig på att läsa min egen blogg, men igår kväll tog jag och gick igenom de senaste 8 oktobermånaderna på bloggen (går att hitta om man kikar i menyn ”arkiv”). Några saker som slår mig:
Vad mycket mysigt vi gjorde med barnen när de var mindre, vi var ute i skogen och vandrade var och varannan helg, och alla var med och det var till och med mestadels konfliktfritt. Sen hände något, för typ 5 år sedan så började (gissningsvis) tonårskonflikterna med min äldsta och senare även med mellankillen. De ville inte hänga med ut längre (såklart när man är tonåring, det är väl som det ska vara) och jag har kämpat så himla mycket med olika konflikter sedan dess – de tar så himla hårt på mig. Jag känner väldigt starkt att vi är en trasig eller halv familj nu, pga dessa konflikter.
Vad mycket vi har gjort FÖR barnen! Så mycket i det jag skriver handlar om att barnen ska ha det bra, vi försöker verkligen skapa alla förutsättningar vi kan för att ge dem en så fin barndom som möjligt. Så himla många gånger jag slagit knut på mig för att försöka bemöta allas behov. Jag har säkert gjort tusen fel, men herregud vad jag har försökt!
Jag verkar ha en deppig period i varje oktober, följt av en del egenreflekterande inlägg. Lite intressant, jag hade nog inte sett det mönstret utan bloggen. Har inte känt mig så deppig (än) i höst, men det kan ju komma och gå lite (har inga depressionsproblem men har ju som alla andra perioder som är deppigare och såna som är gladare)
Bra att påminna sig själv, det syns inte utanpå om det gör ont inuti
Jag har fotat så himla många fina bilder? Det här är verkligen en sak jag vill komma tillbaka till, för JAG blir så glad av alla bilder, på familjen och naturen och även på mig själv. Känner mig så obekväm i min kroppsstorlek just nu att jag inte vill fota mig själv alls helst, men det är ändå mycket värt att få se lite bilder på sig själv med genom åren, så jag ska försöka bortse från det.
När man bläddrar tillbaka så skulle jag vilja påstå att jag varit extremt stresstålig som inte blev utmattad tidigare, och nästan varenda inlägg ursäktar jag mig för att jag inte orkat med mer.
Vad mycket jag har gjort och utvecklats! Jag har lärt mig så vansinnigt mycket saker genom karriärsbyten och utbildningar, av kontakter och arbetsplatser. Känner mig faktiskt lite stolt.
Från oktober 2020, när det var pandemi och vi fick köra en del av utbildningen till produktionsledare digitalt.
Jag har länge, länge saknat mer umgänge med kompisar, eller ens att ha nära kompisar. Det är kanske dags att bara inse att det är vad det är och vara glad för de stunder som finns, och vara glad för nya bekantskaper som dykt upp (vilket jag verkligen är!)
Vilken skillnad det blev i vårt liv när vi flyttade ut till gården! Det lyser igenom i varje inlägg hur mycket jag älskar den… MEN, det har sammanfallit med mindre ”kvalitetstid” och utflykter med barnen, eller i alla fall sånt man fotar.
Jag tar med mig några saker av det här med. Vi har inte varit på skogsutflykt en enda gång i sommar/höst, så det är hög tid att snöra på sig vandringsskorna och ta med nåt gott att laga över elden. Kan känna en fysisk dragningskraft till att få komma ut i skogen nu, jag behöver prioritera in det bums. Jag vill också plocka upp den riktiga kameran mer, de bilderna är något annat än de man tar med mobilen, och jag vill gärna lägga tid på det eftersom det gör mig glad. Jag tänker också att jag ska fortsätta öva på att vara lite snällare mot mig själv, och i hur jag pratar med mig själv i huvudet. Jag fastnar väldigt ofta i att jag kunde/borde ha gjort bättre, oavsett vad det gäller, men jag gör verkligen mitt bästa enligt vad jag förmår för stunden. Jag har ju också haft funderingar på att sluta blogga, men när jag läser min egen blogg nu så känner jag ändå att jag nog vill fortsätta kunna läsa, även om kommande år. Jag kanske måste få vara så personlig ändå, för att det ska få vara någon substans i texten.
Kanske kommer mina barn läsa bloggen, om den finns kvar, någon gång när de blir vuxna. Kanske kan de förstå hur gärna jag velat deras bästa och att jag verkligen försökt. Kanske kommer de bara tänka att deras morsa var dum som lade ut bilder på dem. Jag vet inte.
godatankar.com 