Höst

Förkylning, soppa och höstsådd

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nej men alltså, den går liksom inte åt rätt håll den här förkylningen som startades förra veckan. I helgen kändes det först som om det kanske skulle vända, men nä. Är mer snuvig, har mer ont i huvudet och känner mig rätt mycket mer hängig i dag. Tänkte lite för mig själv att det skulle bli rätt skönt att jobba i lugn och ro hemifrån, en del av mitt jobb funkar ändå att sköta vid vilken dator som helst, meeeen…

”Är han inte rätt snorig”, sa maken i morse. Nej nej, det är nog bara lite snuvigt efter han legat ner, han var ju så pigg i helgen, tänkte jag och hade såklart fel. Så det blev inte hemmajobb i lugn och ro utan en dags VAB istället. Igen. Skit oxå. Lagom jobbigt med när man själv är hängig, och samtidigt MÅSTE lösa några små akuta saker på jobbet. Ni vet.

Så, vi har försökt sysselsätta oss lite här, i lugn takt. Städat lite, gjort en god soppa (fast utan kyckling) och höstsått perenner som är tänkta att kunna planteras ut nästa år. Tycker det är lite luddigt med beskrivningarna för just höstsådd, det kan göras i kruka men även ”på friland avsett för uppdrivning”? Vad sjutton betyder det egentligen? Kom fram till att jag sår i små plastkrukor och sen tryckt ner dem till hälften i ett av mina land, och så täcker jag med lite perlit. Vi får väl se, känns lite knepigt.

Borde ju inte vara så komplicerat egentligen, sommarblommor klarar ju av att fröså sig själva utan hjälpmedel och krusiduller liksom…

Hade velat kunna sätta lite lökar med, men kan ju inte knata runt i affärer som jag känner mig nu liksom. I-landsproblem…

Det jag HADE behövt göra är att sätta mig att räkna på byggfysiken, hann inte med alla uppgifter i torsdags eftersom läraren av oklar anledning körde på i 180, men det är ju inte heller lätt med en treåring som pratar och tjatar hela tiden.

Idioti eller möjlighet?

/ LindaG / 3 kommentarer

Ja alltså, vart ska jag börja med den här tankegången…

Har ju skola i dag, så sitter hemma och jobbar. Nu på frukostrasten satt jag i uterummet med maken som också jobbar hemma och fikade lite. Kikade ut på den höga, krispiga och blå himlen och fick ett SÅNT sug att tälta i skogen en natt med hela familjen? Vad hände nu?

Det jag såg framför mig är att vi vandrar kanske några kilometer (vi får ju utgå från mini), sätter upp tält (OBS måste vara vid vatten) och så tältar en natt innan vi går hem. Ser framför mig mysigt lägerelds-häng (myggfritt) och glada barn.

Tre gossar som är vana vid friluftsliv.

Ja alltså, jag FATTAR ju att min bild inte avspeglar verkligheten, men KÄNSLAN var sån.

Jag tror egentligen att det bara finns en enda person som egentligen inte gillar detta och det är ju jag? Barnen har ju både sovit i vindskydd och under bar himmel med scouterna och maken har inga problem att sova ute heller. Mini ÄLSKAR ju att vara ute, så han är nog heller inga problem, det är ju JAG som inte gillar att tälta? Eller? Har jag bara fått en psykos eller skulle det kunna vara kul nån gång ibland?

Det är ju den här bekväma stads-människan som inte gillar att tälta…?!?

Fördelen med att tälta själva är två – dels kan man ju välja en helg med trevlig väder (extremt viktigt) och dels så kan man ju välja en plats där man tycker är fint och där man är ensam till största delen.

Det är ju bara det där med att man behöver en del utrustning för att kunna tälta och skulle det då visa sig vara pest och pina så är det ju… onödigt. Tält visade det sig att man kan hyra, via Hygglo, men liggunderlag och sovsäckar skulle vi ju behöva, det är bara de stora barnen som har varsitt kitt. Resten av utrustningen har vi ju faktiskt, eftersom vi rätt ofta är ute på dagsturer.

Alltså vad tror ni? Har min hjärna kollapsat eller KAN det vara trevligt?!?

Inte redo

/ LindaG / Lämna en kommentar

I år är jag inte riktigt redo för den. Hösten. Jag är inte färdig med sommarens enkelhet och värme helt enkelt. Eller, det är ju ett förenklat svar med…

Det börjar skymma runt halv nio nu, och jag får lätt ångest av det. Det känns tyngre än det brukar att det är på väg att bli mörkt, och jag vet inte varför egentligen.

Jag är inte alls sugen på aktivitetscirkusen som börjar denna och nästa vecka. Alla utom Filip har aktiviteter, och det ska skjutsas och planeras med mat runt omkring vart och en. Mellankillen har just nu flest aktiviteter eftersom han förutom scouter även har fått för sig att han vill testa att spela basket. Det visade sig att Bankeryds basket är närmast, så det blir dit vi kommer skjutsa honom två gånger i veckan. Förutom det ska äldsta till scouterna, maken ska hinna träna och jag och äldsta ska gärna hinna träna med.

Det är lätt att det blir min egen träning som prioriteras bort först, när orken inte räcker till, men det är ju att skjuta sig i foten, det vet jag ju. Helst ska det ju planeras in tid för återhämtning med, och sociala aktiviteter.

Försöker hämta så mycket energi som det går här hemma ändå, ibland är det genom att bara följa en treårings nycker och upptäckarlust, ibland är det att bara sätta alla framför en film och ibland är det genom att gå ut i trädgården och ta tillvara på lite av det goda som finns där. I går hackade jag och frös in nästan 4 kilo tomater, det var väl kanske 1/4 av de som hänger på plantorna. I dag har jag skurit upp gurkor och testar att göra smörgåsgurka, det har jag aldrig gjort innan.

Man skulle ju kunna tro att trädgården var stressande annars, med mycket att ta hand om, men jag har en otroligt tillåtande ambitionsnivå här, jag gör helt enkelt bara det jag känner för. Förutom att vattna då, det måste man ju göra vid behov (vilket det känns som det är jämt).

Ville inte så mycket med det här, mer än att förmedla känslan jag har i kroppen just nu, vilket är att jag håller på att släpas i benen mot hösten och jag försöker spjärna emot i gräset så mycket jag bara kan…

Krabbelurer och kokkaffe

/ LindaG / 2 kommentarer

Krabbelurer är en av de första sakerna som dyker upp när man googlar på recept över öppen eld. Jag har medvetet undvikit dem eftersom jag misstänkt att det skulle vara det enda barnen skulle fråga efter, eftersom de är mer som fika än lunch. Det är egentligen ett mellanting mellan amerikanska pannkakor, munkar och sockerkaka och jag kan meddela att det var sjukt smarrigt! Har dock talat om för barnen att det inte blir krabbelurer varje gång vi är ute i skogen, de är tämligen sockerstinna. Till det blev det äkta kokkaffe, vilken fröjd! Ska aldrig mer ta med kaffe i termos när vi ska ut i skogen…

Krabbelurer, lagom till fika för 4 personer

4,5 dl mjöl (jag tog hälften fullkornsdinkel)
2 ägg
1,25 dl socker
1,5 dl mjölk
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk salt

Smör eller olja till stekning
ca 1 dl socker blandat med lite kanel att vända krabbelurerna i.

Blanda alla torra ingredienser, rör sedan ner mjölk och ägg till en slät smet. Jag hällde upp i en spritspåse och hade med, men det blev rätt kladdigt eftersom det var svårt att lägga ifrån sig, bättre att hälla över i en tetra eller PET-flaska!

Värm en stekpanna över eld, häll i olja eller smör och dutta i små ”plättar” av smeten. Vänd när de är gyllenbruna, och när de är klara vänder du dem i kanelsockret. Supergott!

Vänd i kanelsocker.

Åka skogen?!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nästan varje dag när jag hämtar Filip från dagis så ställer han en och samma fråga i bilen.

-Åka skogen, mamma?

Nu är det ju inte så himla smidigt att ta en utflykt till skogen en vardagskväll, speciellt inte när det är mörkt ute redan vid fyra, så på vardagar händer det liksom aldrig. Men ändå, varje gång han frågar så blir jag till hälften så himla glad över att det är just det han efterfrågar, och till hälften ledsen för att jag önskar att vi bodde så vi kunde vara ”i skogen” även hemma. Vi har ju en trädgård, men ska jag hinna fixa lite mat till alla och se till att alla kommer i väg på aktiviteter så är det ju till trädgården man är begränsad, och SÅ himla spännande är inte den jämfört med en skog, tycker 2-åringen. Ska också erkännas att jag inte är jättesugen på att vara ute i kolmörkret efter jobbet, då är jag oftast lite trött och frusen.

Jag är glad över de gånger vi kommer ut ändå, vilket nog ingen missat som följer min blogg, det är så roligt att se alla grabbarna hitta på saker att göra, helt naturligt och meddetsamma.

När jag var hemma med dem på höstlovet för Lukas var sjuk så kände vi ändå dag två att vi behövde komma ifrån en liten sväng, så vi åkte ner till vattenledningsparken för att reka inför kommande utflykter. Är det kallt ute vill man inte vara ute så länge och det kan vara skönt att inte ha så långt hem om det tex skulle krävas blöjbyte. Där fanns hela 3 rejäla grillplatser iordningställda, så det kommer helt klart bli ett perfekt mål till vintern. Men kolla här bara, hur härligt är inte det här?!

Studerar fontänerna, med mamma precis bakom eftersom man gärna vill kliva rakt ut.
Rakt in i en diskussion och lek.
Överlycklig över årets första is!
Nästan omöjlig att fota ute, man får vara sjukt snabb.

Som vuxen gäller det mest att hålla sig nära och vara redo för eventuella dödsföraktande kast rakt ut över kanter, underhållningen fixar de dock själva. Så ja, mitt hjärta, klart vi ska åka skogen, så ofta vi bara kommer åt!