Värsta reklamen

26 februari, 202326 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag tänker jag bjuda på en riktig bildbomb, för det har ju varit fantastiskt väder OCH jag har haft kamera + mobil på mig nästan hela dagen. Absolut varning för att det här kommer vara grov reklam för att bo på landet! (Dock ej sponsrat – haha, jag kanske skulle betala mig själv för att göra reklam för att bo så här??)

Det var ju hur soligt och härligt som helst idag, men också ganska kallt. Dessvärre för oss – för vi hade en massa små projekt och sysslor vi tänkt få uträttade under dagen, men allt som har med stängsling, stolpar och gräva fick liksom vänta, det är ju tjäle överallt. Så, vi fick tänka om lite, för ute vill man ju gärna vara i solen. Vi hade en liten gäst idag också, Filips bästa kompis, så vi började med att grilla lite krabbelurer ute.

*Jag fick hjälp av Lukas att fota lite med, kan ju vara kul att själv få vara med på bilderna ibland också.*

*Nygrillade krabbelurer lockar till och med ut tonåringen…*

Vi satte oss i lä vid picknick-kullen och stallet, på stålbänkarna jag fyndade alldeles gratis hos en man som rensade ur trädgårdsförrådet. SÅ bra när man har stora ytor och gärna vill ha en sittplats till hands utan att behöver gå ända till huset… De är lite rostiga, orkar jag så ska jag slipa och måla till dem framåt sommaren – men de funkar ändå så länge.

Sen ville man ju ändå liksom GÖRA nåt – det är alldeles för kallt för att bara sitta still ute, även mot en södervägg. Jag kom på att det fanns ett par gamla döda träd på en av kullarna, så jag letade fram motorsågen och gjorde mig extra fashionabel med looken ”hjälm ovanpå mössa”.

Fler blev inspirerade och Lukas fick en yxa och har härmed huggit ner sitt första egna träd! Inte illa, för det var riktigt hårt trä!

Sen blev det dags att åka och hämta ett lass hö från en dam i området som skulle tömma sitt höloft – gammalt hö, men det funkar ypperligt som bäddmaterial till grisarna och till hönsens reden. Det var dock lite dammigt, så när vi skulle tömma hela släpet så drog jag på mig nästa mundering:

Det var nog bra, för när vi lastade släpet så nös jag som en tok, hahaha… Men alltså, det ÄR så tacksamt när man kan få sånt här och dessutom gratis – de blir av med det de inte vill ha och vi får möjlighet att få sånt vi behöver. Glad blir man då! Filip och hans kompis åkte ”modernt hölass”, alltså i bilsläpet med hö när vi rullade fram det på gården, och hade väldigt roligt med att hoppa runt i det. Kommer absolut hitta hö ända in i kalsongerna där tror jag… Grisarna fick hela huset fyllt med hö och det kan behövas nu när det blir ganska kalla nätter framöver.

Alltså det har varit en fantastiskt dag, jag är sådär skönt trött i kroppen och känner mig lite väderbiten. Än är det för klen sol för att det ska ge några fräknar, men om nån månad eller så kanske det kan komma några. Nu ska jag nog orka med två ganska mastiga dagar i inledningen av nästa vecka tror jag!

Mohikan eller kanske hockeyfrilla?

22 februari, 202322 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag tappade lite tråden i fånga februari känner jag, det var en massa ord nu på andra halvan som jag liksom inte fick så mycket associationer till. Och lite tomt i huvudet i övrigt med känner jag, nu kommer lite av den där tröttheten som alltid kommer i slutet på vintern med.

Just nu är det den tråkigaste perioden för många saker faktiskt, det är inte så mycket att fota ute pga allt är dött och visset, och det är ingen snö som skapar vackra landskap. Lika död och vissen ser jag själv ut med så här års, huden är så blek så man ser nästan ut som blåvit lättmjölk och de mörka ringarna under ögonen gör inte direkt nåt för utseendet heller. Tittar jag på mina foton tillbaka i åren så tar jag i princip aldrig några bilder på mig själv så här i slutet av vintern, det blir nog först när vårsolen kan locka fram de första fräknarna och man får lite liv i ansiktet igen.

Inte ens håret vill vara med nu, det är frissigt och elektriskt och känns långt och stripigt. Nä, det är dags för lite förändring, och jag har äntligen fått en hyfsat klar bild över hur jag vill ha det – men jag tänker hålla er på halster lite ändå. På måndag är det dags, på morgonen tack vare att min fantastiska frisör kunde stuva om i schemat då jag med några kollegor kommer åka till Energimyndigheten i Eskilstuna på måndag-tisdag för lite utbildning. Vi ska hjälpa till med rådgivning när företagens elkostnadsstöd ska delas ut och vi ska få utbildning inför detta.

*Nej men nu har jag haft den här frisyren i alldeles för många år?! Den har varit suverän och lätt att variera, men ni får det ändå bli nåt nytt ett tag!*

Så, det är nog en ny frisyr jag längtar efter mest just nu – ja och så lite vårfräknar med då, men det senare lär ju dröja ett tag till…

Muskler

18 februari, 202318 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Just i denna sekund är klockan 18:37 och jag tror faktiskt att varenda muskel är trött, passande för dagens inlägg i fånga februari.

Jag och Filip har varit ute i trädgården sedan 09:50 i morse och grejat – det fantastiska vädret gav ju sån otrolig energi och lust att just vara ute. Vintersolen värmer bara ett litet uns, men ljuset och energin är lika välbehövligt som en semla en deppig vinterdag – dvs helt livsnödvändigt. Jag har grävt upp pepparmynta i ett stort land, visserligen är det en favorit hos bin mm på hösten, men jag lovar att odla något som inte sprider sig lika lätt som ersättning till dem. Jag har grävt upp ett gammalt träd som ruttnat i roten, jag har klippt aronia-häcken intill kökslandet och jag har enligt sedvanlig rutin klippt ner lite av fjolårets döda växter alldeles för tidigt. Och det vore väl lustigt om jag helt plötsligt skulle frångå denna rutin, hur skulle trädgården DÅ se ut?

*Köksträdgården ser inte mycket ut för världen just nu, men det blir bättre!*

*Vi har en lååång häck av Aronia runt tomten vilket är mycket tacksamt, men just vid köksträdgården tar den lite väl mycket plats och sol. Bara att klippa ner lite!*

Som ni ser så har jag jobbat på rätt bra, men faktum är att jag ändå inte LYFT eller gjort en enskilt tung ansträngning för kroppen. 4 veckor får jag inte ”styrketräna tungt” efter operationen, men rörelse och lagom ansträngning uppmuntras. Mitt gympkort är pausat februari ut, sen hoppas jag att jag orkar ta tag i träningen igen, även om det kommer bli motigt att ”börja från noll” ungefär. Jag har inte ont nånstans längre om jag inte råkar anstränga bålen för mycket eller i ett konstigt läge och resultaten av operationen verkar av allt att döma bli kanon!

*Jag har haft gott sällskap ute av både små…*

I morgon verkar det också bli fint väder, åtminstone på förmiddagen, och jag tänker att lika mycket tid ska spenderas ute då.

Just nu är jag dock som sagt var riktigt trött, och dessutom åt vi just en kanonmåltid med årets första grillning (revben) och ugnsbakade rotsaker och till det blev det en veteöl, så nu skulle jag utan ansträngning bara kunna luta huvudet bakåt och somna… Vilket såklart skulle paja hela nattsömnen och den har inte varit kanon ändå på sistone pga Filip har strulat (drömt??), så jag vill nog spara vilan till natten.

Hoppas ni haft en lika bra dag som jag!

Hönshuset är (typ) klart!

12 februari, 202312 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I helgen har vi återigen spenderat det mesta av vår tid i hönshuset, nu har det varit med att måla, sätta in ett ”ventilationsrör” (egentligen en bit stupränna) och spackla/foga. Vi hade lite olika färgrester hemma som vi använt upp, tex grundade vi faktiskt med våtrumsgrund pga vi hade det över sedan badrummet, sen blev det vanlig vit inneväggfärg och nederst i ”ank-delen” blev det en liten skvätt våtrumsfärg – det som är beige här på bilden.

Det är lite lägligt ett litet hål ut under väggen ungefär där vi har den lilla plastbacken med vatten, och golvet lutar där, så om ankorna skvätter ut mycket vatten så kan det rinna ut där. På de här bilderna är det inte spacklat/fogat, det arbetet pågår faktiskt just nu.

Nu har vi återigen ett litet ”för-rum” som är avstängt med nät, där kan vi ha hönsmat, spån och annat. Innanför nätet är den smalare ”ankdelen” som syns ovan med, där ligger endast lite halm. Hönorna gillar inte att ha blött om fötterna, men vi vill gärna kunna ha dem i samma hus, så då blir detta lösningen.

*I hönornas del är det nu målat, spacklat och fogat (inte på bilden) och de har fått gipsat tak med, så nu ska det inte finnas några utrymmen för kvalster att gömma sig till sommaren.*

Det som saknas är att vi ska göra sittpinnar till alla hönor (för de som bor nere i växthuset nu ska ju flytta upp hit), samt att vi ska lyfta upp bestå-byrån som agerar värpreden och så att vi ska sätta plexiskivor för fönstren. Det senare får dock vänta eftersom det är lite dyrt – nästan allt annat förutom gipsen är sånt vi haft hemma. Vi passade på i helgen nu när det var lite varmare OCH billig el, då kunde vi köra varmluft i fläktarna och måla, skönt att ha det klart även om övriga hönor inte kommer flytta upp riktigt än.

Vi kan väl ta en liten kik på hur det såg ut från början va?

Nej men lite förbättring kan man nog ana, hahaha! Vi är väldigt nöjda och även om vi inte kommer veta säkert förrän till sommaren att det funkar bra i förhållande till kvalster så kan vi åtminstone konstatera att det är bra mycket bättre miljö där inne nu, det blåser inte så det fladdrar i håret som det gjorde innan…

Tyvärr verkar det som en %&#€ duvhök kom och snodde åt sig en höna nu på kvällen, till vårt stora förtret! Riktigt jäkla surt!

Nu är jag TRÖTT men på ett skönt sätt och tänker parkera mig i soffan. Jag hade verkligen gärna haft SÅ mycket mer ledig tid för att jobba med gården, för det är så otroligt roligt och tillfredställande, men nu är det som det är och man får nöja sig med helgerna.

Morot

2 februari, 20232 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg i Underbara Claras utmaning fånga februari.

Jag skulle behöva en morot just nu känner jag. Inte grönsaken (eller ja visst, för all del en sån med) utan något som lockar framåt. Just precis nu känns allt så trögt, vintern som typ inte blivit en ordentlig vinter bara fortsätter sitt vakuum, utan snö är det bara mörkt, kallt och lerigt. Visserligen frusen lera idag, men det är ju inget som lyfter humöret till skyarna heller – även om solen faktiskt gör dagen väldigt mycket mer uthärdlig.

Det känns som hela jag står still just nu. Jag vill ut och greja på gården men det går inte pga fruset och så förstås för att jag har ungefär lika ont i bålmuskulaturen runt ljumskarna och nederdelen av magen som efter kejsarsnittet. Varenda liten rörelse där man använder bålen (vilket ju såklart är typ alla rörelser) så drar och sträcker det i muskler och ligament som blivit tilltufsade. Det gör ju såklart att det står still med min träning med i ungefär 4 veckor, eftersom jag inte får lyfta tungt innan allt läkt ihop och fast. Resten av kroppen protesterar redan mot att inte få röra sig mer, och jag längtar till att kunna träna smärtfritt och utan begränsningar.

Jag skulle behöva komma igång med försådder av tomater och lite blomster, kanske kan jag få tummen ur till helgen. På tal om morot så har jag åtminstone börjat göra en plan för vart jag ska så vad i sommar. Tycker det där med växtföljd är så svårt, inte själva grejen att växla plats men när man tex vill odla rätt mycket potatis så har jag ju liksom inte FYRA stora potatisland som står redo? Och vad ska jag fylla det stora potatislandet med som jag använde förra året? Tycker det är tråkigt och baltigt att för-så, där blir ju såklart moroten att det just ska bli morötter och annat gott som vi kan äta till hösten.

Vi har heller inget roligt inbokat framöver, det är också en typ av morot jag saknar – något att längta till som inte känns lika diffust och långt bort som sommaren. I år blir det ingen semester i någon större utsträckning, vi behöver lägga de pengar som går på lite projekt på gården, och förra året lärde vi oss också att det inte känns så kul att åka härifrån mitt i sommaren när allt är som bäst. Men jag hade inte haft något emot en rolig helg eller dag innan dess, en morot när vintern känns evighetslång och allt står still…

Lite mindre utflykter kommer det såklart bli i sommar med, likt kolmården förra sommaren, men det är ju sånt man kan ta beslut om i farten när man vet om alla är friska och vädret är bra, så det ger heller inget att längta till.

Mössan

1 februari, 20231 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

För inte så många år sedan så använde jag bara mössa när det absolut behövdes. Mest fåfänga, jag ville inte förstöra frisyren kombinerat med att kort hår och mössa gärna ger en illusion av att man är helt skallig. Men då var vi heller inte ute så mycket, lek med barnen (de äldsta när de var små) skedde endast motvilligt ute vintertid.

Sen hände ju något, jag tror faktiskt egentligen det här var min första reaktion eller icke-medvetna försök att hantera stress, för vi började gå ut och vandra på helgerna. Inte lång, vi tog med familjen och gick några kilometer och grillade innan vi gick hem igen. Det gav såklart snabbt mersmak, det är svårt att ignorera hur bra man mår ute i naturen, och ganska snart hade jag en hyfsad garderob med ”ut-i-naturen-kläder” – och det gjorde också typ ALL skillnad? Att ha kläder man håller sig varm i och som inte gör något om man skitar ner eller om de luktar grillrök gör ju att man njuter av att vara ute. Såklart självklart för nästan alla, men jag hade ändå inte fattat det förrän nu.

Så ut gick vi, mössa och utkläder på, nästan varenda helg i ett par år. Så himla skönt det var och alla i familjen var ändå i princip alltid med och på bra humör – det var inte bara jag som behövde det!

Såklart var det också här vårt längt att bo närmare naturen växte sig fast, och drömmen om vår gård blev starkare.

*I vårt gamla hus, mössan åkte ju åtminstone på när man skulle skotta snö!*

Nuförtiden ligger en mössa och ett par arbetshandskar alltid redo i groventrén, där ”gårdskläderna” också hänger. Jag har ett par fantastiska muckboots som klarar både lera och relativt mycket kyla, en tjock arbetsjacka och fodrade brallor. Det är inte svårt att gå ut nu, och har jag inte varit ute på dagen en sväng (förutom för att mata djuren) så MÅSTE jag nästan gå ut och gå runt lite på gården i alla fall. Plocka undan lite leksaker, hämta in fler ägg, gå och göra en mental karta över vad och vart jag vill plantera grönsaker i sommar.

Det här är verkligen en dröm, och jag tänker vad mycket jag hade missat om jag inte dragit ut oss i skogen där för några år sedan. Däremot kan jag sakna våra vandringar ändå, för vi samlade hela familjen på ett sätt som inte riktigt inträffar när man ”bara” är ute på gården och skrotar, så vi ska väl försöka hitta lite tid för sånt också här i vår, när det blir lite varmare och mer njutbart att vara ute.

*Det här inlägget är det första i Underbara Claras #fångafebruari som nu mer är ett årligt återkommande tema. Gå gärna in och fånga februari du med!

PS, mår helt ok idag och har inte alls så ont som jag befarade, är mest matt och så sträcker det i stygnen när man anstränger bålen (vilket man ju gör i typ väldigt många vardagsrörelser). Skönt!

Det värsta ljudet

26 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Åh herregud, vilken natt… Filip har varit hemma i två dagar och bara varit snuvig, så vi hade planerat att han skulle gå till dagis i dag. Men runt midnatt kom han över till makens halva och tog över, för han hade så ont i magen. I typ två timmar låg han och gnällde och jag låg och kliade på magen och klappade sådär som man gör, halvt i sömnen. Sen vaknade jag VÄLDIGT mycket av ljudet av nån som kräks… Efter byte av sängkläder och sanering av barn så blev det ytterligare ett par ”händelser”, och däremellan låg jag som mest och småslumrade med öronen på spänn. Ni vet hur det är, man ligger och lyssnar efter minsta lilla pip för att snabbt hinna sätta sig upp och dra fram en hink…

I dag har han fortfarande ont i magen och vi är båda sjukt trötta – men fick också assistera i natt såklart, men han sov i Filips rum sen så han fick lite sömn åtminstone. Alltså blir det till att hålla oss hemma nu, den av oss som jobbar gör det hemifrån – ingen vill ju ha någon på jobbet som har ett barn hemma som kräks naturligtvis. Vet inte om jag dessutom håller på att få hans förkylning eller om jag bara är så trött att jag känner mig hängig och snorig, vi får väl se. Just nu sitter vi i soffan och tittar på filmen om Nalle Puh i alla fall, efter ytterligare ”mys” i köket som resulterade i totalsanering.

Hoppas framförallt att ingen annan blir sjuk – och är lite förbryllad över vad han fått det från eftersom han inte varit på dagis sedan i måndags? Huvudsaken är att ingen annan får det med.

Så, det var blev då absolut inget upplyftande inlägg och jag är så trött så jag NOLL inspiration heller. Hoppas lite att Underbara Clara ska köra sitt ”fånga februari”-tema i år igen, det är alltid kul med lite idéer, utmaning och inspiration.

*Nä det blev för deppiga bilder när jag försökte ta några idag, ni får lite våglängt i form av snödroppar av mig istället.*

Dumma som spån men söta ändå

21 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag var det äntligen uppehåll så vi kunde åka och köpa utegips för att klä insidan av hönshuset med. Vi hann komma igång i alla fall och i morgon har vi hela dagen på oss, så förhoppningsvis blir vi klara med väggarna då, talet har vi inte riktigt beslutat hur vi ska göra med än. Jag har tätat de springor som fanns rakt ut, men i övrigt kommer vi inte isolera mellan yttervägg och gips för att minimera risken för fuktproblem främst. Det är ju ett hönshus där åtminstone ena halvan nog är från början av 1900-talet om jag får gissa, och det behöver kunna andas med. Huvudsaken för höns (och ankor antar jag) är att det är dragfritt, kyla är inte så farligt om den inte är extrem och redan nu bör det kännas bättre för dem.

Ankorna är för övrigt himla korkade djur?!? De fattar typ inte var maten är om jag flyttar den lite och har ännu inte fått helt kläm på att de ska gå in i hönshuset innan luckan stänger för kvällen… annars är de väldigt söta och jag hoppas verkligen de kommer kunna bo ihop med hönorna!

*Ps, visste ni att enda sättet jag kan se vilka som är hanar är att titta efter den lilla fjädern som är ”krullig” på rumpan, som den lilla svarta ni ser i profil här ovan i mitten.*

I veckan kom förresten mina fröer inför sommarens odlingar, testade Fröbanken denna gång och tycker jag hittade mycket fint där! Lite nyheter för mig blev vattenmelon och majrova, några nya sorters tomat och så en slags gurka som heter sikkimgurka och som ska gå att lagra? Just det, kålrot och myskpumpa har jag heller inte testat innan. I år ska jag däremot inte förså mina tomater lika tidigt, dels för att inte behöva ha på element och växtbelysning lika länge (elpris ni vet) men även för att jag ser att vårt tunnelväxthus endast är någon knapp grad varmare än uteluften på natten, även om det rimligen ändå skyddar lite mot nattfrost. Vi får väl se när jag inte kan hålla mig mer!

I morgon ska vi hinna med att fira maken med som fyller år på måndag, idag har jag bakat semlebullar så det blir hemgjorda semlor till fikat. Till middag har han önskat sig risotto, så det blir nog bra. Kram på er, ska försöka fota lite i hönshuset i morgon.

Grisjakt i vinterleran

16 januari, 202316 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I enlighet med att januari är en av årets fattigaste månader så är det krispig fläsklägg med rotmos som toppar bland mina sidor här. Billiga recept är ju oftast MINST lika goda som lite dyrare, däremot upplever jag att de flesta tar bra mycket längre tid. Men å andra sidan är det ju inte så mycket annat man orkar med nu när det är mörkt mest hela tiden, kanske att maten likväl kan få ta lite extra tid då.

*Jag gjorde kroppkakor i helgen tex, det är ju billig mat men väldigt kladdigt och tar tid att göra. Dock supergott!*

Helgen var lugn, förutom när grisarna lite oplanerat rymde när jag skulle flytta deras hägn. Jag var i ärlighetens namn inte så himla försiktig heller för jag tänkte att de, likt andra djur vi har, skulle hålla sig precis i närheten men kalasa på det gröna gräset de inte nått. Men nehej, de SPRANG iväg med glada små knorrar i vädret och hann ända bort till grannens hästhage. Där blev de runtjagade av 3 hästar som undrade vad det var för konstiga små varelser, men det verkade inte så avskräckande ändå för grisarna… Till slut kunde vi locka med dem tillbaka med lite mat i alla fall, och resten av hägnet fick vi flytta med dem i det.

Svintrött känner jag mig också idag (förlåt skämtet), det känns som man vill sova en sisådär 10 timmar per natt just nu, vilket INTE hade inträffat när klockan ringde i morse. Kanske gör också vintertröttheten tankarna lite mörkare, för jag känner mig rätt kass rent allmänt just nu, men helt ärligt synnerligen apdålig på träningen. Det känns som de som börjat i höstas redan gått om mig med goda marginaler i utvecklingen fast det är ca 1,5 år sedan jag började. Har svårt för ljusa tankar i övrigt med, känner mig vinterblek, glåmig, gammal, halvfet och ful just nu – fast jag lovat mig själv att tänka snälla tankar om mig. Kanske blir det lite svårare just när man är trött? Min strategi just nu är att försöka acceptera tankarna utan att se dem som sanna och utan att agera på dem, och bara låta dem passera.

Varför skriver jag ens om det då? Det är ju inget kul att läsa om, jag fiskar inte efter komplimanger och inte tänker jag lägga ner energi på att ”förnya mig själv” heller. Jo dels blir tankarna lättare att ha distans till när jag skriver dem, men sen kanske det är nån mer som är som jag så här mitt i vintern, och då kan det ju vara skönt att inte känna sig ensam. This too shall pass, så att säga. Jag vet ju att det någon gång kommer en vår, när fräknar i ett blekt ansikte gör att man ser lite piggare ut och när det återkommer en lust och ork att göra något efter arbetsdagen. Tills dess får vi trösta oss med att det faktiskt ändå vänt, och man KAN märka lite skillnad på dagsljuset redan nu.

*Det är nästan omöjligt att föreställa sig en prunkande köksträdgård så här års, allt ser bara dött ut…*

Till er som behöver vill jag skicka en extra stor, värmande vinterkram! (Det blev autocorrectat till vinterkräk, DET önskar jag er sannerligen inte!!!)

Nödvändigt och onödigt samtidigt

9 januari, 20239 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Min inställning till jullov är komplicerad. Till stor del är det så otroligt tydligt på både mig och barnen att det verkligen behövs vila nu när vintern klivit in med full kraft – och jullovet är den enda ledigheten man har som erbjuder just precis det. Samtidigt känns det så onödigt att ta ut en massa ledighet nu när jag egentligen bara till stor del går runt och har det tråkigt (som jag ju vet är ett gott tecken på att man vilat mycket) när jag vet att jag till sommaren och våren kan använda de dagarna för att göra saker här hemma på gården. Men nu har ju barnen också ledigt, och behöver få vara lediga, så det ska också lösas.

*Det juligaste pyntet är borta och kvar är det jag klassar som vinterpynt*. *En trött vintersol har vid något enstaka tillfälle krupit in i huset och kastat långa skuggor.*

De sista dagarna på lovet nu blev ganska sega, mest pga vädret. Först snöoväder vilket är kul för det blir fint och man kan skotta vilket alltid känns bra på något sätt, men så direkt efter så kom det ju plusgrader och regnblask och ute är allt bara en enda sörja av snöblask och lera – alltså vidrigt att vara ute i. Så vi har gått inne, retat oss på varandra och på vädret och bara haft det tråkigt. Åh jag borde göra något meningsfullt med barnen har jag tänkt varje kväll när jag gått och lagt mig, men sen blir dagen ändå bara en hemma dag och vi hänger och pysslar väl lite men till stor del leker de själva (de som leker än).

Så det är liksom välbehövligt med vilan, fast den samtidigt känns onödig, den är tillåtande när det gäller att göra inget men lämnar samtidigt ett behov av att göra något. Ni ser, komplicerat.

I dag har varit sista lovdagen för de två yngsta då skola och dagis har stängt idag. Jag har jobbat litegrann (pga finns ju ingen som har alla de där lediga dagarna som behövts detta lov), och sen bara liksom skött markservice med mat och lite fika. I morgon är det dags att börja jobba igen på riktigt, det ska bli kul att träffa jobbarkompisar ändå. Ska januari vara så här blöt och blaskig kan jag lika gärna jobba, för då är det ju så himla trist att vara ute… Hur har ditt lov varit?