Trädgårdspyttipanna på Muurikka

Det finns tre tillfällen då en Muurikka verkligen briljerar:

  • När man ska laga mat till många (om man inte tar den minsta varianten)
  • När man vill ha riktigt bra stekyta och inte få så mycket stek-os inne
  • När man vill tillaga stora mängder blad-grönsaker som annars inte skulle få plats i en stekpanna

För det här receptet gäller det tredje, det går lika bra att göra denna rätten inne i en stekpanna, men ska man få plats med allt så får man antingen steka i flera omgångar eller göra till bara en eller två personer.

Recept och recept förresten, det här är en vegetarisk pyttipanna där jag försöker använda så mycket som möjligt i från min trädgård, och därmed kan man ju variera den typ hur mycket som helst, utifrån vad som är i säsong och vad man har odlat (eller köpt). Det kan låta som mycket grönsaker, men bladgrönsaker har ju en tendens att bli 1/4 av den ursprungliga storleken när de är tillagade.

Trädgårdspyttipanna, ca 6 portioner

ca 1 kg tärnad färskpotatis
2-3 grovhackade lökar
1 grovhackad vitlök (ca 6-7 klyftor)
1 finhackad chili (om man vill ha hettan, då)
ca 20 blad av svartkål, strimlad
2 huvud Pak Choi, skuren i ca 2 cm breda bitar
ev 1-2 paket grillost (typ halloumi)
1-2 dl grädde
1-2 msk kycklingfond
1 dl vatten
salt och peppar
olja och smör att steka i, efter eget tycke

Börja med att steka potatisen tills den känns färdig, det tar en stund när man råsteker men blir så himla gott.

Lägg sedan i de lite hårdare grönsakerna, dvs alla delar utom själva blad-delen av pak choi, de lägger jag i när jag stekt övriga grönsaker ett par minuter, så tappar de inte all spänst. Vill du ha grillost så kan det vara lagom att börja steka den nu med, i kanterna där det är lite varmare. När Pak Choi’ens blad börjar mjukna, häll över lite grädde, buljong och vatten och rör ihop allt. Låt det puttra ihop i någon minut, så sugs det i princip in av allt gott i pannan. Smaka av med salt och peppar.

Sjukt gott och uppskattades av precis hela familjen!

Gullan och Hilda

Som jag nämnde i går så plockade vi upp något på vägen från Malmö och hem – nämligen två stycken hönskycklingar vid Alvesta. Väldigt söta, och en sisådär 8-10 veckor gamla – inte alls så stora som jag trodde. De är typ omöjliga att fota eftersom de är sjukt snabba, men här är två bilder åtminstone:

Den lite mindre är Gullan, den andra är Hilda.

Det är alltid lite bökigt att introducera kycklingar till en flock höns upplever jag, det är lätt att de stora hönorna hackar (alltför) mycket på de små, men den här gången blev det liiiite annorlunda. Vi hade delat av hönshuset med kompostgaller, så det stora kunde inte gå in till de små, men det visade sig att de små kunde gå igenom gallret som de ville. Vi var därför många som blev ytterst förvånade av att hitta en av de små kycklingarna uppflugen på en av hönornas sittpinnar – vilket även de andra hönorna var, för de trängdes i en klump intill ett hörn av en sittpinne och såg både förnärmade och förvånade ut över att denna kaxiga lilla kyckling bara tagit plats hos dem!

Måste bara nämna på en helt annan notis att jag åkte ut själv i skogen i dag och letade lite svamp, fick faktisk ihop nog för fyra mackor. Kom dock tillbaka dygnsur, så nu ska jag ställa mig i en lååååång varm dusch…

Österlen

I tre dagar nu har vi varit så nära utomlands man kan komma – eller, vi har varit nere i Skåne 😉

I tisdags spenderade vi nästan hela dagen hos min svägerska (på ”riktigt” sedan de gifte sig i höstas, haha), dvs makens syster med familj. Fantastiskt trevligt, och vi pratade och åt hur mycket som helst. Vi hade två nätter bokade på Malmö arena hotel, så där spenderade vi natten, inte lätt att ta gäster när man kommer fem pers, så det var en bra lösning.

Onsdagen fick vi en guidad tur ”Österlen runt”, som började på Sveriges sydligaste punkt – Smygehuk.

Därpå blev det en promenad upp till Ale Stenar – där det var halv storm (och en anstormning av folk) – men när vi satte oss vid hamnen precis intill så hamnade vi i lä, så där var det suveränt att sitta och käka.

Sista stoppet blev en lång, vit strand vid Sandhammaren. Mängder med bilar, men det var ju en sån megastor strand så man kände sig rätt själv ändå. Här blev den kraftiga blåsten både orsak till lek i vågorna och ganska jobbig på stranden, det var ju inte några temperaturer att prata om heller men trots det badade barnen.

Minsta kusinerna ❤
Och de lite större ❤

I dag tog vi mest ett par snurriga varv inne på Emporia (inte lätt att hitta där inne), men det funkar ju sådär med tre barn är ju bara att konstatera. MEN – på hemvägen från Malmö plockade vi upp något jag lovar att berätta om i morgon! Nu är jag trött och vill mest vara i fred en stund efter ganska intensiva dagar med familjen.

Gersfall och Gerssjön

För snart en vecka sedan fick maken ett sånt himla snällt erbjudande av en kvinna han bodde hos på somrarna när han var mellan 6 och 16 år. Hon hyr i vanliga fall ut sitt sommarhus, men nu hade hon fått en avbokning pga Covid19 och då fick vi erbjudandet att få låna huset i så många dagar vi ville. Det passade ju sjukt bra just över slutet av veckan som var, eftersom det skulle bli varm och soligt, så från torsdag till söndag har vi bott i ett sommarhus lite utanför Vimmerby, nästan vid Frödinge.

Där har vi haft lata, sköna sommardagar, i ett jättefint och välskött gammalt hus (fast med el och vatten, skönt!), där vi mest fiskat, solat, lekt, spelat brädspel och bara latat oss. Så gott! Varnar nu för en virtuell bildbomb, för det var SÅ vackert där…

Vi börjar med huset, så välskött och nästan sockersött – med en blommande och frodig trädgård.

Utanför huset låg det två ytterligare byggnader:

Ett som agerade förråd…
Och ett som agerade både som ett mini-museum och en festlokal.
På nedre plan har det sparats föremål från att äldre släktingar bott på gården, här hittades en mormors gamla barn-skor och en handväska bland mycket annat.
Kan inte varit jätteenkelt att åka skidor på såna här brädor tänker jag mig?
På loftet stod två långbord och här skulle man nog kunna ha en riktigt bra kräftskiva tänker jag mig!
I trädgården fanns det fullt med bär och blommor.

Till huset hör en bit strand som ligger ca 100 m bort, vägen till den leder genom en kohage – men i år var det inga kor där. Både bra och dåligt, kul med kor fast skönt att slippa mer flugor och flygfän.

Till stranden hörde en eka, den har spenderats MÅNGA timmar i av oss alla, i olika konstellationer.

De stora grabbarna fick ge sig ut själva och gjorde det med stor entusiasm.
Filip var nog minst av alla på båten, svårt att sitta still så länge.

Vi både metade och kastade en hel del, men kunskapsnivån är nog lite dålig för det vi fick var mest ett par små aborrar och mörtar.

Och det trots att vi även var ute i princip varje kväll, en bit efter solen gått ner. Sjukt vackert och lugnt….
Jag spenderade massor med tid i solen på bryggan, så skönt…

Tyckte att det allra bästa med platsen var lugnet, det var ju bara vi själva som hördes i princip. Alla hade det riktigt bra!

Man SER hur det lyser ”bus” ur ögonen på de här!!!
Den här var mer flitig 😉
Så fint ljus om kvällarna, passade på att fota alla massor.

Vi har käkat precis så där enkel men god mat som det ska vara – grillat lite och haft lite potatis och sallad till. Inget avancerat, bara gott!

Och så lite prosecco i saftglas med 🙂

Så kan det gå, när man oväntat får ett erbjudande om semesterboende! Tack till A som gav oss chansen!

Kanot i Kyrkekvarn

Eftersom jag har varit allmänt deppig över att sommaren inte är direkt somrig, så har vi försökt fylla på med så mycket aktiviteter jag har kunnat komma på, och i går så tog jag med hela familjen (förutom O som är på scoutläger) och så paddlade vi en sväng i Kyrkekvarn.

Bäst att hålla ett stadigt tag i regnjackan när det ska plaskas i vattnet.

Det var lite av en chansning med Filip, men han är ju betydligt lugnare nu för tiden så det gick hur bra som helst. Ute älskar han ju att vara med, så det var inga sura miner på någon faktiskt! Kallt för att vara en dag i juli var det ju, men vi var redo för ett regn (som faktiskt inte kom) så vi klarade oss bra ändå. Vi paddlade norrut på Tidan, i sisådär 30-40 minuter, innan vi hoppade i land och grillade en stund. Lagom långt för oss, kändes det som. Kan varmt rekommenderas! Har man större barn så skulle jag nog välja kajak, för det är ännu roligare…

Det är väldigt mysigt att paddla i Tidan!
En glad L som fick blått hår häromdagen när han och jag fick ett infall. Sötfis 🙂
Och så den här lilla mannen i mitten av kanoten med!

Jag är glad över min blogg, för när det känns som vi inte gjort nåt på semestern så kan man klicka sig bakåt och hitta en massa små guldkorn ändå!

Bankerydsleden

Ni som följer mig på instagram (@LindaGladh) har nog sett att det varit en hel del aktivitet där det senaste dagarna. Här släpar det lite, dels för att jag vill hinna sitta ner och skriva men även för att jag vill hinna få in lite bilder från den riktiga kameran med. Men vi börjar med gårdagen…

I någon blandning av straff för mitt fruktansvärt dåliga och tjuriga humör i måndags kombinerat med välbehövlig egentid fick jag för mig att vandra Bankerydsleden. Nu hade jag ju fått för mig att den var 2 mil lång och att jag tänkt att om man struntar i att gå den lilla svängen ovanför kyrkan så blir den nu bara typ 15 km, men det var ju lite fel. Satan vad lång den leden är, tydligen 24,5 km men den kändes nästan ännu längre. När jag var i trakterna runt Risbro-dammen och hade haft blåsor på tårna den senaste timmen gav jag faktiskt upp och bad att bli hämtad – men jag känner inte att mina 14 km var ett nederlag ändå. Det var däremot himla längesedan jag vandrade mer än ett par kilometer med barnen, senast var nog när jag var i toppform och nu är jag mer i soff-form, så jag hade absolut glömt hur jobbigt det blir efter ett tag.

Så här ser ju hela leden ut…
…och så här långt kom jag, innan jag gav upp.
Tyckte nog ändå jag knatade långt, så jag känner mig inte besviken 🙂
Lite ruiner och annat smått att kolla på.

Men, det var än ganska omväxlande led att vandra – bitvis tämligen kuperad och andra bitar på landsväg, med allt från tallskog till åkermark. Vädret var också omväxlande, så att säga, från störtskurar till sol, så regnjackan åkte av och på ett antal gånger. Jag hade dessutom plockat med kameran, fasen vad kul det är att fota lite ändå.

Det fanns mängder av blåbär…
…så jag mumsade i mig ett helt gäng nävar.

Lite sur på mina dumma fötter som måste ha vuxit en halv storlek efter Filip och därför klämde mina vandringskängor mer än de borde – har ju som sagt bara gått kortare sträckor på sistone. Kände mig lagom snygg när jag haltade runt här hemma med stela ben och ömma fötter sen, gud vad gammal man kan känna sig ibland då.

Morgonlugn

Jag är helt klart en morgonmänniska. Det innebär dock inte att jag vill gå upp jobb-tidigt (05:30) alla dagar, men en lagom sovmorgon är för mig till senast kl 08. Mina stora pojkar är olika, O är en kvällsmänniska ut i fingerspetsarna, men har ändå svårt att sova på morgonen, så det är sällan han sover längre än till 09. L är som jag morgonpigg och går nästan alltid upp runt 06:30, äter lite frukost och kollar Netflix.

Med Filip vet jag inte än, han har ju däremot faktiskt den goda smaken att rätt ofta kunna sova till runt just 08 på helgerna, vilket är MAGISKT när man haft två barn som velat gå upp vid 04…

I morse blev det lite annorlunda däremot, för i natt blev Filip sjuk. Han har gnällt och gråtit hela natten, vi har försökt gissa oss till vad det kunde vara som var fel, men nu på morgonkvisten hade han helt klart feber. Ingen av oss vuxna har därmed kunnat sova typ alls, så dagen kommer nog bli rätt seg. O och jag har träning vid 10, jag hoppas att en Ipren ska bota min egen huvudvärk efter natten och att en kopp kaffe ska rädda resten, för vi har inte tränat på en vecka och jag har ont i axlarna.

Filip mår nu helt ok efter lite Ipren, och sitter nu och kollar Bamse. Själv har jag lyxmat till det med att sätta mig på min absoluta favoritplats för frukost på sommaren, nämligen i soffan här:

Det är skugga här ett litet tag till, men plattorna är ändå varma mot fötterna och det är nästan helt vindstilla. Det enda som verkligen stör är ljudet av bilar utanför, det är banne mig halva anledningen till att jag vill flytta ut på landet. Det har inte stört mig på alla år innan, men nu så längtar jag så himla mycket efter lite tystnad. I övrigt sitter man himla bra här, jag har nyss släppt ut hönorna för dagen och ställt för de kompostgaller som skärmar av mina land från dem – för att de inte ska gräva upp alla mina grönsaker och äta mina bär.

Att sitta ute och äta frukost i bara ett linne eller klänning är det enskilt starkaste kopplingen till att det är semester som jag vet. Bara genom att sitta här på min egen altan, barfota och känna värmen som helt klart kommer dominera i dag, gör att jag liksom samtidigt känner alla de tillfällen då jag suttit i ett hyrt hus i antingen Frankrike eller Kroatien på semestrar vi haft, druckit kaffe i tystnaden och slött börjat planera dagen. Just den lilla stunden innan något ska presteras, innan någon vill ha hjälp och uppmärksamhet, bråk ska avstyras, mat ska göras och planeras, den är bara min. Och den är värd så himla mycket. Tex hinner man sätta sig och reda ut huvudet genom att blogga 🙂

Från den här altanen i Senj i Kroatien hade vi den vackraste utsikt man kan tänka sig, alla tider på dygnet, men morgon och kväll var otroligt spektakulärt:
Här kan man säga att det var lugnt med, vi bodde ju helt själva på en bergssluttning.

I går fick jag ett sånt vansinnigt längt efter att åka till Kroatien igen, det blev ju lite stukat efter att Filip blev sjuk den sista semestern där och sedan dess har jag liksom inte orkat tänka att vi ska åka så långt. Men nu är han större och kanske att man ska våga boka något till nästa år? Tills dess kanske man kan hoppas på att det åter är fritt att åka inom EU och att det inte finns restriktioner av den arten att de hindrar en bilsemester. Jag längtar efter känslan när man sätter sig i en fullpackad bil och ska söderut, känslan av att man närmar sig havet och sedan varma morgnar i ett land som är så himla vackert och både lika och annorlunda mot Sverige. Vi får väl se, kanske att det kunde få bli så, till nästa år… Fast om det är något man lärt sig i år är ju att man inte kan lita på att saker blir som planerat – men utan planer kommer man ju heller ingenstans. (Vill du läsa om våra semestrar finns de under länken ”semestrar” i menyn)

Längt efter vackra stränder med klart havsvatten.

Vad längtar du efter, den här sommaren?

Edit: Det här inlägget skulle jag lagt ut i morse, men såklart hann jag inte få det klart. Vi har faktiskt varit vid axamo, på baksidan där man kan vara helt själv, och badat en stund. Även Filip, känns på ett sätt konstigt att dra iväg men någon som är sjuk (vi har inte varit i närheten av någon annan), men det kändes samtidigt som enda sättet att svalka ner även honom på lite. Här hemma är det stekhett.

Hej då, sandlådan!

Nu så sa ju både SMHI och YR.no att det minsann inte skulle regna förrän i kväll, så i brist på annat så satte vi igång med projektet att förvandla sandlådan till ett land. De få minuterna per vecka som Filip har suttit i sandlådan motiverar liksom inte att den är kvar helt enkelt.

I samma veva fick vi montera ner en gammal trälåda som vi haft en av de fantastiska pionerna i, av den enkla anledningen att den höll på att vika ihop sig helt under sin egen tyngd, det var ingen rejäl låda från början ens. Pionen fick flytta över till en fin kruka i istället, eftersom det tydligen är en myt att man inte ska flytta pioner, det är bara viktigt att de planteras väldigt grunt.

Börjar bli så grönt och fint ute nu, och jag har kruktomater(som den på bordet lite överallt!

Blev riktigt bra – i sandlådan behöver vi sätta till ett par säckar jord naturligtvis, sen funderar jag på att helt sonika så ett par påsar sommarblommor under tiden jag funderar ut vad jag ska ha för perenner där – för det blir nog perenner för att väga upp mot allt som odlas i trädgården annars.

Fick bara bli lite halvklasser mobilbilder, hade ingen lust att gå ut i regnet.

Fick sån sjuk lust att bara röja runt med nånting, men kunde som tur var ta ut lite av den lusten utomhus mellan skurarna nu då, för här inne finns det liksom inte så mycket att ta tag i (åtminstone inte som är gjort på en dag).

Nu är det två veckor kvar till semestern, och jag längtar!

Sommaraktiviteter

Det blev en oväntat trevlig midsommar i går, när vi bjöd in familjen till en av Lukas kompisar som också visade sig stå utan planer. Innan dess hann vi med en runda till stadsparken med lek och glass för barnen, såklart sill-lunch med egenodlad färskpotatis (var lite orolig att den inte skulle vara klar nog, men det gick att få ihop till oss fem utan några större problem), och sen då lite grillning med sällskap på kvällen. Najs!

Lekparken är ju bara rolig en kort stund…
…men i den stora labyrinten, där kan man jagas…
…och jaga, en lång stund!

Jag invigde min nya kjol från Åhléns, som jag blev lite kär i så fort jag såg den – är väldigt glad att jag köpte den!

I dag gör vi inte så mycket i regnet, skrotar mest runt och så. Däremot har vi faktiskt skrivit ihop en liten lista på saker vi skulle kunna hitta på i sommar, bra att ha när fantasin tryter och man inte har något att göra. Tänker att kanske någon mer kan ha glädje av lite tips inför sommaren, så här är årets lista (högt och lågt). Bidra mer än gärna med egna tips!

Det var det vi gemensamt kom på just nu, kanske gör vi en tredjedel av sakerna, det har ingen betydelse, bara man kommer på nåt att göra när man vill göra det!

Kanske man skulle göra om sandlådan till ett land för perenner? Är ju himla svag för sånt man kan äta dessutom… Vad saknar jag i trädgården? Kanske hallon? Kanske nypon??? Fast det sistnämnda är vackert vid blomning så är det ju en trist buske i övrigt. Får nog bli något annat.

Trädgården före midsommar

Nu äntligen börjar det hända lite trädgården, efter en långsam och kall start. Vi njöt för fulla muggar av sommarvädret i helgen, och jag passade på att gå en runda och fota lite.

Jag gillar verkligen vår altan. Det stora parasollet är årets tillskott (från IKEA) och gör att middagar på altanen blir lite mer behagliga.
Vår klinkrade altan är dessutom ännu bättre än vi vågat hoppas på, lagom varmt även mitt i solen och inte så kallt som jag var rädd för på tex morgonen. Superenkel att underhålla med! Soffgruppen håller däremot på att falla i bitar dessvärre… =/
Vid hönshuset blommar en av pionerna, är så glad över att jag nu fått blommor på den!
I grönsakslandet är det ännu inte så frodigt, men trots att tomatplantorna ser lite rangliga och skruttiga ut så producerar de ändå tomater, och det får ju vara huvudsaken

Lämnar man den övergripande dokumentationen så finns det mycket vackert att krypa nära! Vad sägs tex om att pionen ni såg vid hönshuset som är mörkt persikofärgad verkar ändra färg efter ett tag och blir skirt vit-rosa?

Så himla fin!
I smultronlandet ger MÄNGDER med blommor hopp om en rik skörd framöver.
Björnbärens blommor är nästan löjligt skira och de blommar över på ett par minuter känns det som.
Den står i en kruka mitt på altanen och ger lite grönska åt den stenlagda altanen.
På äppelträden är det så vansinnigt mycket knoppar att det liksom inte går att beskriva, vi kommer få gallra bort nästan 80% gissar jag för att trädet ska orka hålla upp sig självt hjälpligt – och då är det ändå ett kraftigt äppelträd!
Jag tror att krusbären kan bli ett av de bär som mognar först i trädgården, möjligen ihop med vinbären som också ligger långt framme.
Och sen tomater då, i alla former. Här är det plommontomater…
…här är det krukmakaren tigrette…
och som vanlig tomat har vi Promyk och Ace.
I mitt gurkland har jag satt ut ett gäng nya plantor till druvgurkor, de förra tvärdog och lämnade mig med bara 3 av 9 plantor. Men jag har förhoppning om dessa, de verkar klara utplanteringen bra! Täckodlingen får agera lite solskydd med så här i början.

Det var en liten kik på hur det ser ut på baksidan just nu, eller delar av den i alla fall.