Den stora tröttheten

10 juni, 202410 juni, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Jag har fastnat i ett läge där jag är så satans trött och allt känns motigt och deppigt, och antingen smittar jag av mig på ALLA jag träffar eller så är jag inte ensam om känslan.

Jag vantrivs i den här känslan, av så många olika anledningar. För det första så är det självklart allmänt trist att vara trött och inte orka med saker, men jag trivs ju också så mycket mer när jag har lust och ork att göra saker. Och med ”göra saker” så är det ju inget storslaget jag pratar om, utan kanske typ ta en fika med en kompis, gå ut i trädgården och rensa lite ogräs eller gå och träna. Det sistnämnda är ju för övrigt ett bevisat botemedel mot både trötthet och depp, men eftersom jag är så genomtrött så hjälper inte det heller riktigt. Dessutom är jag även lite FÖR trött för det mest hetsiga igen, kroppen orkar inte riktigt med ”stresspåslaget” som blir av de (för mig) tuffare konditionsbitarna.

*Inte ens de fantastiska pionerna ger nån varaktig glädje just nu…*

Det är också otroligt frustrerande att känna sig deppig, för det finns verkligen NOLL anledning till det? Gården är frodig och allt växer så fint just nu, det har kommit lite regn som dämpat vattenstressen, det är ett bra flyt och en högst rimlig arbetsbelastning på jobbet, för en gångs skull är det inte direkt några större konflikter med barnen och heller inte med maken (haha, vilket det heller inte brukar vara, för tydlighetens skull). Det är alltså HELT orimligt att ha det så bra och ändå känna sig deppig – även om jag tror att känslan mest kommer från tröttheten.

Så, sömnen då? Jo men den har varit sämre på sistone, först av värmen och så med en hel del nattliga besök av Filip som antingen har växtvärk eller drömt mardrömmar, så det är inte superkonstigt om jag är lite trött – men det är orimligt att det är så här mycket.

Jag vill ju ha lust, lust att göra sommarens små projekt på gården, lust att hitta på små dagsturer och lust att göra saker med barnen. Känner mig till och med inte så himla sugen på semester, inte om jag ska känna så här, för då känns det så himla bortkastat.

Jag tänkte nog att det faktiskt skulle gett med sig efter den här långhelgen, vi har verkligen inte ansträngt oss för myfiket nån av oss utan det har funnits gott om tid till tv-spel, korsord och lååååånga morgnar. Men nej, helt utan giltig anledning så dröjer den sig kvar – och jag tycker mig känna den i hela familjen med. Ja ja, jag får hoppas att trötthet och depp försvinner snart, för så här kan vi ju inte ha det.

Kram på er, och hoppas att ni inte fastnat i den stora tröttheten ni med…

Socialt bakis och tacksamma blommor

28 maj, 202428 maj, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Ok, ett inlägg i veckan alltså, det är tydligen där jag landar just nu.

Jag är trött, maken är trött, barnen är trötta, och alla vill ha sommarlov. Tröttheten späs på av pollen för mig och de två äldsta, och för oss alla blir det också konstant liiiite för sena kvällar eftersom man liksom överraskas av hur mycket klockan är varje kväll. ”Va, är klockan redan halv nio, Filip skulle ju varit i säng för en halvtimme sedan?!”. Man kunde ju tycka att man borde lära sig, men samtidigt finns det något i det som är lite, lite härligt. Att få tulla lite på rutinerna en aning, och ta tillvara på allt ljus, sol och värme som finns. Och det har ju verkligen funnits i överflöd, och vi har njutit…

Jag och maken är också trötta efter helgen som innebar en liten fest på lördagen för makens träningsgäng, 7 personer som vandrade hit och sen blev det en ändå tämligen lugn hemmafest. Men min sociala ork alltså… Den är noll och intet och jag var knappt talbar i söndags och i går. Iofs också en rest från torsdagens konferens som alltid ger en känsla av att man är bakis ett par dagar efter.

*Vi drack bål med hemgjord rabarbersaft och inte hemgjort gin, med mynta, citron och syrén. Vackert så det förslog, och inte äckligt heller.*

Ute i trädgården så är det liiiite lugnare nu, förutom att det varit stort fokus på att vattna allt nysått och nysatt. När det gäller skörd så är det än så länge rädisor och pak choi, men jag börjar även kunna se jordgubbskart och potatisen växer på i full fart.

Nu har äppelträden blommat över, men alltså vilken syn det var! Har förstått på sociala medier att det var fler som hade extremt mycket äppelblom i år, hoppas att även frukten hänger på i bra omfattning.

Känner mig förresten väldigt glad och nöjd över hur köksträdgården ser ut just nu, den har jag verkligen kämpat med sedan vi flyttade in och den var helt övervuxen, men nu är hela köksträdgården i ordning och de sedan tidigare etablerade växterna som akleja, rabarber, klematis och humle för att nämna några, visar sig från sin bästa sida.

Att det är påfyllt med flis överallt med gör ju att det ser extra fint ut. Kålen har haft det lite kämpigt med sniglar som gömt sig i täckodlingen, men nu tror jag vi fått bukt med det värsta och den har börjat få lite storlek – och blir därmed inte lika känslig. Mellan kålen sitter vitlök som jag satte i höstas, med tanken att den hinner komma upp så mycket att den får ljus även när det växer kål, men det kan ha varit ett misstag. Vi får väl se…

Aklejorna som växer (nästan som ogräs) här skiftar från en djup blålila blomma, både enkel och dubbel, till en som är mer blekrosa.

Även om den nästan växer som ett ogräs så är jag glad för den, för utan den hade det inte varit mycket blommor i trädgården nu. Ja förutom min nejlikerot då, som jag satte som en liten, liten miniplanta förra året men som nu är riktigt stor, och mycket vacker :

ÄLSKAR verkligen färgerna på den här – Mai Thai tror jag det är. Har en till blomma som jag också tror är nejlikerot, men den har en klarare färg:

Den växer också galet bra och ger en så fin färgklick i vårt nya land. Gjorde faktiskt en bukett med just detta till helgens fest, och även om jag inte alls är särskilt bra på själva bindandet så tycker jag färgerna blev väldigt fina ihop:

Måste säga att jag verkligen uppskattade att det kom regn nu med, för det började synas tecken på torka i gräsmatta och äng, och det är skönt att inte behöva vattna varje kväll (förutom i växthuset). Det får bli lite extra fokus på vila denna vecka, och så hoppas jag att orken kommer tillbaka till det sista landet ska fyllas med majs, bönor och squash till helgen. Det är ju förresten en fördel med att få gäster, att man får tummen ur och gör viloytorna lite extra fina med, det har man ju liksom glädje av själv sedan med men det blir inte alltid gjort annars.

Jag är superdålig på att göra buketter till ”bara mig själv”, det känns som slöseri att ta blommorna från där de är så fina redan. Men det är verkligen trevligt med ett stort fång syrén vid soffan på altanen, det ska jag inte säga annat!

*Tror även katterna njuter lite extra i soffan när det är fint runtom 😉*

Tid för annat

22 maj, 202422 maj, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Alltså jag vet inte, det går trögt att skriva här inne nu. Kanske är det inte så konstigt, när all vaken tid efter jobbet spenderas ute på gården – som verkligen är helt fantastisk i vår- (sommar-???) värmen. Det enda trista med det är att det går åt minst en timme per kväll till att vattna på olika ställen, nu när det mesta är nysått eller nyplanterat så vill man ju inte gärna att ens insats går till spillo för att fröna torkar ut… Men på det hela taget så väger såklart fördelarna med vädret stort över nackdelen att det tar tid att vattna. Skillnaden som vi ser mot förra året när allt torkade ut i början av sommaren (innan det sen regnade heeeela tiden) är att det finns fukt i marken, och att nätterna är svalare så det blir lite dagg. Grönt är det i alla fall verkligen!

Man kan säga att det är lite skillnad från förra året, när allt det här var ökentorrt och sönderbränt. Sen när regnet kom så kom ju grönskan tillbaka, tyvärr även allt ogräs som gick fullständigt bananas och som lever kvar än överallt.

Det är mycket som ska göras ändå, tomater ska planteras om i sina slutkrukor för de som är kruktomater, och gurka och solrosor ska ner i jorden. Mina ”rulltårtor” av majs har börjat ta sig, så när de vuxit sig lite större ska de ut i det stora landet, ihop med bönor och zucchini. Man skulle väl kunna säga att jag rent generellt inte skulle vare sig lida av, eller ha svårt för att hitta på saker att göra, om jag var helt ledig från 1 maj till sista september…. Mitt instagram uppdaterar jag lite flitigare, främst i händelser, så där kan ni som vill se lite mer vad som händer. Det går liksom snabbare än att sätta sig här och skriva.

Stallet är så himla fint nu när det är nymålat! Älskar också den vilda ”kantrabatten” som rundar in dammen. Hoppas hinna köpa lite växter till den på söndag, så vi kan få lite näckrosor eller nåt i den.

Kanske inte den vanligaste vinkeln, det här och nere vid garaget är klart de stökigaste ytorna, men det blir så när leksaker, vattenkannor, krukor och annat är lite mitt i farten. Uppskattar ändå det stora trädet jag står under – gråalm tror jag? eller gråal? Minns inte. Ger i alla fall fin skugga till hönorna och grönskan här, som nog annars hade bränts bort.

Måste ändå försöka hinna fota lite mer känner jag, för det går SÅ fort allt nu, och jag vill liksom inte missa något! I övrigt är det full rulle på jobbet med konferens om klimatanpassning i morgon – ett ämne som känns minst sagt aktuellt med vattennivåerna i sjöarna runt om, och ändå med det torra vädret och värmen. Till helgen blir det fest på gården, första gången sedan vi flyttade in, då kommer maken och hans träningsgäng vandra hem hit från Huskvarna och sen blir det party. Det verkar som om förhoppningsvis barnen kan sova hos mormor, då kan jag också vara med och dessutom blir det ju fint väder så det finns alla förutsättningar för en trevlig kväll 😀 Kram på er!

Livets mening

14 april, 202414 april, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Igår kväll när vi skulle stänga av TV’n så visades den första Mission:Impossible filmen, från -96 tror jag. Vi var tvungna att googla efter hur gammal Tom Cruise var i den, för han ser ut att vara typ 20 – men han var tydligen 34 då, och är alltså rimligen 62 nu då. I samma veva konstaterade vi oxå att livet går så himla fort, sådär som man gör, och jag tror jag sa nåt i stil med att ”därför gäller det ju att man tar tillvara på det”. Satt sen och funderade lite runt det nu när jag satt i lugn och ro och drack mitt morgonkaffe, så tänkte ta er till hjälp (eller tekniskt sett skrivandet) i att reda ut mina tankar.

Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt mån om att ”få ut något” av varje dag, så gott det går, och med ”något” så kan det vara en rolig lunchdiskussion på jobbet, en stund att prata med barnen vid middagen eller att ta en liten stund och prata med maken i soffan innan TV’n åker på. Men det handlar också mycket om ”glimmer” (om jag inte minns ordet fel), alltså att man ser saker runt omkring sig som får det att bubbla lite i kroppen. Det är jag ganska så bra på tycker jag, att gå ut här och lyssna på allt fågelkvitter, att njuta av utsikten på väg till jobbet, att vända ansiktet mot solen om den mot förmodan skulle dyka upp eller att böja sig ner och kolla på den lilla vårblomman som tittar fram. Det är såklart lättast att upptäcka allt sånt och känna bubbel när det är lugnt omkring en, så det blir klart mer på helger än en lite stimmig vardag.

*Att fota är ett otroligt bra sätt att njuta av allt vackert runtomkring, som man annars kanske inte ser i lika stor utsträckning.*

Men i övrigt då, att ta tillvara på livet, vad betyder det för mig? Om jag börjar i andra änden, det jag tänker att det betyder för många är kanske att resa eller att hänga med vänner. Missförstå mig rätt, jag tycker om att resa och hänga med vänner de få gånger det händer, men det är ändå inte allra längst upp på toppen för mig. Allra mest trivs jag här på gården när vi grejar (tillsammans helst) jag och maken och barnen. Jag funderade på om det är prestationen att göra något som jag låter ta plats, men jag skulle nog faktiskt inte vilja säga det – jag tycker om arbetet tillsammans. Och resultatet sen med förstås, när man kan njuta av något man gjort och som blivit bra, sätta sig på den nya altanen eller gå och plocka en blomma i den nya rabatten.

Det ÄR fantastiskt att resa! Men det är också tämligen utmattande med tre barn – samtidigt som det ger en fantastisk gemenskap. Svår balans! Blev ändå sugen på att resa när jag såg den här bilden från Kroatien, många fina minnen från våra resor….

Det där är lite lurigt, jag vill ju inte känna att jag ”arbetar” bort livet, ska det bli bra så måste man ju också hitta balansen där man bara sätter sig och njuter av det man gör/har gjort. Och det kan vara lite svårt, jag kan vara på väg för att sätta mig och ta en kaffe men så ser man liksom en massa saker som ska göras och så har man rätt som det är druckit sitt kaffe i förbifarten bara. Sen ÄR det ju iofs inte riktigt skönt nog ute än för att sätta sig och njuta av vädret, med lite värme så blir det ju väldigt mycket enklare.

*Ska sätta mig fler gånger så här i sommar. Om vädret tillåter då….*

Frågan kvarstår lite ändå, kommer jag känna mig nöjd med mina val när jag tittar tillbaka på livet (om jag har den möjligheten) eller kommer jag känna att jag jobbat för mycket? Tänker jag på arbetsliv så kommer jag absolut känna det, att jobba 100% tar alldeles för mycket tid från ens liv, men det är ju inte så att man alltid har ett val. Eller jo, vi skulle kunna sälja gården och sätta oss i en lägenhet nånstans men DÅ hade ju all min mening med livet försvunnit. (Det är priviligerat att ens kunna ha det valet, det är jag mycket medveten om, det är inte på något sätt synd om oss för att vi köpt en gård och behöver arbeta för att ha råd med lån mm). Men kommer jag känna att jag njutit tillräckligt mycket av livet? Jag kanske skulle bli bättre på de där pauserna ändå, de där man bara sitter och njuter av det och de man har kring sig…. Och kanske nån liiiten resa skulle gå att klämma in? Den behöver ju inte gå till Kroatien för att den ska bli trevlig.

Höstkänslor

20 september, 202320 september, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Av alla årstider så är hösten absolut den som triggar mest känslor i mig. En saknad av sommarens värme, sol och enkelhet, ett vemod över naturens långsamma förfall, en trötthet av själva årstidsväxlingen, en tyngd av det mörker som faller allt tidigare och en blandad kompott av förväntan och bävan inför vintern. Men i allt detta så är det ju samtidigt den allra vackraste årstiden, med alla sina fantastiska färger, och jag försöker liksom nästan fysiskt ta in så mycket av det som det bara går i huvudet. Förra veckan tog jag med ut kameran ut i den sista sensommarträdgården, och fotade det som finns här precis nu.

På flera ställen i trädgården gömmer sig ljuvliga mormorsrosor – jag har en plan på att eventuellt gräva upp och flytta dem till en mer framträdande liten rosenträdgård, för nu är de nästan svåra att hitta.

*Något jag aldrig lyckats med själv tidigare är att odla Klematis – men här finns flera gamla plantor som till min stora glädje verkar trivas kanon.*

*Så vackra, med en gnutta kvällssol med!*

*Den befintliga trädgården presenterar någon form av näva (tror jag), det finns många olika sorters nävor här.*

*Även dessa bor här sedan innan, vill utan att googla, killgissa på höstaster?*

*I en undangömd del av trädgården skymtar de här små förtjusande vita stjärnorna.*

*I vår egenodlade blomsterrabatt blommar just nu dessa, vars namn jag just glömt. Nejlikerot kanske?*

Jag tror detta är en annan sort av samma blomma med. I den rabatten har jag en skala från gulrosa till orange och vidare till mörkt vinrött – blev riktigt bra faktiskt! Behöver dock såklart växa på sig lite för att bli riktigt maffigt.

*Har försökt hitta lite ”gammeldags” sorter, såsom solhatt, för att de ska passa in i trädgården i övrigt.*

*Även de mer ätliga delarna av trädgården är fina nu – här är tex en vintersquash (eller hokaido-pumpa tror jag, om jag inte minns fel)*

*Filips prydnadspumpor har tagit sig jättefint med.*

*Och vårt överflöd av svartkål är inte fy skam det heller. Nog den vackraste kålen som växt, om jag ska välja.*

Med detta blomstrande inlägg säger vi väl farväl till sommaren 2023, den blev då en utmaning odlingsmässigt och vädermässigt, först med extremvärme och torka och sen med ett överflöd av regn och låga temperaturer. Framför oss har vi höstens rusk men även sprakande färgprakt – vi kan väl lova varandra att vara snälla mot varandra och oss själva? Kanske ta en sked honung i teet, ge en kram till kompisen, bjud en kollega på en bulle… Så blir det lite mjukare att landa i den nya årstiden!

*Humle mot en ladugårdsvägg – inte fy skam det!*

Från sommar till höst

14 september, 202314 september, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu har det varit tyst här inne ett tag, sorry. I helgen tänkte jag skrivit om att vi var ute på fisketur på Bunn, men det fick bli ett instagram-inlägg istället. Himla trevligt var det dock, och väldigt härligt att få en kort dos sommarvärme nu när det verkar ha slagit om ordentligt – i morse var det bara 8 grader när jag klev upp och natten har troligen varit ännu kallare.

Annars är jag rätt trött just nu, dels möjligen på grund av ovan nämnda väder- och årstidsomslag som alltid brukar ta lite tid att vänja sig vid, men även för att vi just flyttat och omorganiserat oss på jobbet. Från egna kontor där vi tillhört en del av Regionen som heter Verksamhetsstöd och Service, till ett stort aktivitetsbaserat kontor där vi tillhör avdelningen Regional Utveckling. Massor med nya kollegor, ny plats och ett nytt sätt att arbeta har tagit ut sin rätt och fru Introvert känner sig just nu trött och en aning deppig (förmodligen mest pga trötthet).

På ett sätt är hösten ändå lite efterlängtad på gården, den innebär att nu många saker lugnar ner sig lite inom kort så vi hinner göra allt sånt som fått vänta under sommaren. Det enda jag grämer mig över att vi inte hann/kunde göra under sommaren är att måla fönstren, som på baksidan av huset absolut skulle behövt det inför vintern. Det har såklart varit alldeles för fuktigt och regnigt för det – där man målar med Falu Rödfärg går det rätt bra att måla även om det är fuktigt, men fönsterfärgen är ju inte densamma och jag vill inte måla in fukten som är i träet.

På tal om något HELT annat så var det faktiskt hela 20 år sedan jag och maken förlovade oss igår – det var han som kom på det och messade mig, men vi hann inte direkt göra något av det en vardag. Kanske vi skulle försöka fira med något lite extra gott att äta på fredag, vi får se. Jag har sån tur ändå som får leva med den som är min allra bästa vän och partner (ja alltså, jag har ju inte fler partners än honom, hahaha!), så det är ju värt att fira! Vi är dessutom lite dåliga på att göra just det, så bra att öva lite.

Som en saga

7 september, 20237 september, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Mikron plingar till, och hon tar ut kålpuddingen från gårdagens middag. Glasskålen från IKEA är varm, och hon tar en grytvante på sig innan hon balanserar bort maten till skrivbordet. En klick lingonsylt på och så börjar hon äta med enbart en gaffel, andra handen klickar fram det dokument hon behöver härnäst. Hon sneglar på klockan, snart tolv, och hon knappar lite klumpigt i det hon behöver skriva i rapporten.

Klart! Två minuter över och hon slänger den tomma matlådan på diskbänken, den tar vi sen, tänker hon. Det har inte varit några möten på förmiddagen så hon har redan på sig ”hemmakläder”, det är bara att ta på ett par stövlar och sen gå rakt ut på gården. Ute är det ljuvligt ljumma sensommarvindar och en nästan helt blå himmel, och det enda som hörs i lugnet är en traktor en bit bort som sprider gödsel. Hon går över gruset, in bakom garaget, och hämtar en räfsa. På ängen ligger allt gräs slaget sedan i helgen, det har varit uppehåll hela veckan men det är så blött i marken att det är svårt för det att torka ordentligt. Tanken är att de ska kunna ta in det som torrt hö och ha det som foder i vinter för att slippa köpa, men då får det inte vara fukt kvar så det möglar.

Med bestämda drag börjar hon i hörnet av ängen och räfsar ihop det halvtorra gräset i tjocka strängar – så att mer av gräset kommer bort från den blöta backen. Kanske att de skulle försöka bygga någon enkel form av ställning att torka en del av höet på, men det blir ganska stora mängder så det är tveksamt om de kommer kunna få upp tillräckligt mycket av gräset från backen ändå. Det blir snabbt svettigt och när hon känner ett par svettdroppar rinna utmed ryggen så åker tröjan av, så skönt att bara kunna stå och jobba i ett linne fast det är september.

Någonstans inne på andra raden så är lite som att hon får syn på sig själv utifrån. Inte för att det är så ansträngande eller för att hon mår dåligt, utan för att kraften i lugnet och glädjen över arbetet hon gör är så stor att hon måste stanna upp en sekund.

Här står jag, tänker hon, på vårt eget ställe och förbereder hö för vintern. Jag bor på den vackraste platsen i världen, och den platsen som ger mig störst lycka och lugn. Tänk om jag vetat under stressiga småbarnsår, stressiga jobb och i vårt förra hus, att jag nu skulle stå här! Med solen i ansiktet och kunna gå ut på lunchen och räfsa hö, till våra egna djur på vår egen lilla gård.

Värmen i kroppen sprider sig, av både lycka och ett ganska svettigt arbete, och när lunchen är slut orkar hon återigen sätta sig vid skrivbordet en stund och jobba. Seminarier ska förberedas och nätverk ska byggas, och verkligheten på gården får vänta en liten stund till.

Ibland känner jag mig som den rikaste personen i hela världen, jag önskar jag kunde lägga all min tid på att arbeta här på gården!

Längtan efter naturen

5 september, 20235 september, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag är så otroligt glad att vi äntligen fick en gnutta sommarvärme – eller höstvärme eller vad man nu ska säga. Jag har inte tankat ALLS så mycket sol och värme som jag behöver för att klara vintern, så jag vet inte hur det ska gå egentligen. Men – just nu är det LJUVLIGT och luften är sådär frisk, klar och hög som den bara kan vara tidig höst!

En av de största förändringarna sedan vi flyttade är verkligen hur otroligt mycket tid vi spenderar utomhus, i alla fall jag, maken och sexåringen. Förutom de stunder då det måste lagas mat, tvättas eller ätas (lugnast att äta inne pga barnen blir hysteriska om det kommer getingar mm) så är vi ute prick hela dagarna när vi är lediga. Och herregud, så bra man mår! Jag får mer och mer svårt att stå/sitta inne på ett kontor hela dagarna, hjärnan orkar inte alls med på samma sätt känner jag, och jag vill bara UT! Tog en kort paus ute här vid vårt nya kontor, och man får ändå säga att utsikten är fin! Men, bara när man får lite vyer över vattnet, stan i övrigt gör mig bara trött i huvudet.

I går, när jag vabbade, så hade jag inte så många sysslor som jag egentligen behövde göra. Men bara för det var skönt, så blev det ju ändå att man var ute hela dagen. Jag plockade lite hallon, nöp lite ogräs, vände hö och annat smått och gott – för att sen bli sittande vid vår flaggstång i säkert en timme. Flaggstången står på en bit berg som sticker upp, och runtom är vårt stenparti med sjösten som är tämligen överväxt, och jag ville se om jag kanske kunde få fram lite mer berg? Helt meningslöst, men samtidigt så skönt kravfritt, att bara sitta där och skrapa runt den lilla bergsknallen. Tyvärr verkar berget försvinna ganska brant neråt, men det var så fridfullt att bara sitta där och pilla lite.

När jag är hemma på gården (om inte barnen går i hasorna och pratar) så känner jag hur hjärnan och tankarna får flyta runt fritt. Ibland lite väl fritt, i helgen skulle jag tex sätta upp ett armeringsnät som växtstöd, men efter att ha liksom fastnat på 7 andra småsaker som jag kom på att jag skulle göra så tog det nog typ 5 timmar innan det kom upp. Men till dess så hade jag även planterat om en blomma, rensat ett land, kört undan hallonkvistar, beskurit pumpor och några fler saker som inte direkt fanns på listan! Och det får liksom vara så, man får gå runt lite planlöst för alltid hittar man NÅT bra att hitta på – och det var ju det vi önskade när vi flyttade ut på landet! Men jag känner även hur bra hjärnan mår av att få leva sitt liv, och inte blir distraherad av en skärm hela tiden.

Triss i fluss och maskinbrist

4 september, 20234 september, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag är jag hemma och vabbar inte mindre än TRE sjuka barn. Eller ja, de två stora vabbar jag ju inte, tekniskt sett, men allihop är i alla fall sjuka, och jag känner mig lite hängig med. O blev sjuk förra veckan men det hänger liksom i, L blev sjuk i söndags och Filip kom i natt och sa att han hade halsont han med. Han är i övrigt pigg, men det har börjat likadant med de andra med, så det är väl samma virus gissningsvis (nog inte halsfluss, men något halsjox är det i alla fall).

Just nu är det väldigt svårt att hinna med allt som behöver göras på gården, allt regn har gjort att gräs och ogräs växer på ett nästan helt galet sätt. Har aldrig sett så mycket ogräs som i år! Vi har ju en automover, men den går ju bara i själva trädgården, så förutom vanlig kantklippning har vi även alla vildvuxna ytor vi behöver hålla efter. Och när jag säger hålla efter så är det dels just det, vi pratar inte perfektion men det är bra om inte hela gården växer igen. Sen har vi ju två stora ytor där vi behöver slå gräset för att kunna ta hö, det är vår äng och så området kring brunnen.

Försökte fota med vidvinkel för att visa, men det syns ändå inte riktigt. Bakom päronträdet har vi ett potatisland (nu nerklippt pga potatisbladmögel) och allt övrigt ända bort till lekstugan borta till höger i bild behöver slås.

Ok, så vi har en lie och en röjsåg. Lien är ju bra, men det blir alldeles för jobbigt och tar för mycket tid när vi jobbar heltid för att den ska gå att använda helt. Röjsågen tar också tid, men funkar ok, även om det är rätt jobbigt att gå med den ett par timmar med.

*Vi har dock en bra sele till den som gör att det inte blir alls lika tungt.*

Att vi slår gräset på ängen beror på att den ska bli just en riktig äng – dvs man ska avmagra den genom att ta bort det hö som blir, så det inte blir näring tillbaka till jorden. Att vi slår gräset vid stallet är dels för att det är alldeles för ojämn för att klippa med gräsklippare – och en gräsklippare skulle heller inte gynna den biologiska mångfalden – men det är också för att kanske kunna ta in lite mer hö att ha till djuren i vinter, det blir ju annars en kostnad. På ytan vid stallet gick gräset upp till låret och var så sinnessjukt tjockt och frodigt att knappt ens röjsågen orkade med – helt galet!!!

Vi märker allt mer att vi saknar en del redskap man behöver på en gård. Vi har fyrhjulingen, som tex har en plog till vintern, men vi behöver en slåtterbalk till den för att inte jobba ihjäl oss. Det är som en stor, lös ”gräsklippare” som inte finfördelar utan bara skär av gräset – så man kan ta in hö om man vill. Den går att köra även där det är grovt, ojämnt eller högt gräs, och skulle även vara bra att putsa hagarna med på det som inte djuren äter. Men en sån kostar MINST 20 000 kr – och det finns i princip inga på begagnatmarknaden heller, inte till fyrhjulingar i alla fall. 20 000 kr extra just nu är inte direkt något jag kastar ur mig, inte när vi går jämt upp med utgifterna varje månad nu med räntan. Och sparpengarna vill jag ju heller inte direkt göra åt just nu, eftersom läget är som det är.

Nu är ju jobbet gjort (med stor möda) för i sommar, men till nästa år så behöver vi på något sätt ändå se över hur vi ska jobba, för det här tar för mycket tid och blir alltför jobbigt. Vi saknar också nån grej för att köra över grusgångarna med, de växer igen nu. Tror också att de skulle behöva ett nytt, tjockt lager grus egentligen, men det är något jag absolut inte tänker lägga pengar på just nu – det får vara som det är helt enkelt.

Som en passus måste jag säga att det lite torrare och varmare vädret känns oerhört välkommet! Vi kommer inte hinna måla det vi tänkt ändå, men nu kan vi åtminstone ta in lite hö om det får torka i veckan.

Förutom att slå gräs så ägnade jag en stor del av helgen till välbehövlig rensning, har aldrig sett ogräset växa så frodigt som i år! DET är i alla fall nåt vi är självförsörjande på…

Nä, nu ska vi ordna lite fika här hemma, sen ska jag jag försöka hinna fixa lite ute medan barnen får lite luft med en kort stund. Kram på er, och hoppas ni håller er friska!

Färdigutvecklad*

31 augusti, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Förlåt om mitt senaste inlägg kanske inte var direkt peppigt, men JAG mår i alla fall lite bättre när jag får dela min oro med någon. Hade ni nu ingen oro innan så kanske jag tillförde lite (sorry), men annars kanske det till och med kan kännas bättre för er att inte vara ensamma om att fundera över framtiden i den här kontexten.

I alla fall, som jag nämnt så är det här en tämligen hektiskt vecka, i tisdags var det konferens (som gick jättebra, fantastiskt kul!) och nu onsdag till torsdag så har vi varit på utvecklingsdagar på Visingsö. Jättetrevligt, väldigt intressant och nyttigt, men det kräver såklart en massa tankearbete det med, så nu är jag mentalt helt färdig. Vi har dock haft det jättebra, och hade tom tur med vädret som var vindstilla (måste vara extremt ovanligt på Visingsö) och en precis lagom temperatur för den guidade lilla cykeltur vi tog runt ön. Plockade faktiskt med kameran och kunde därmed njuta lite extra av alla fina detaljer på ön…