Gnäll

Det här har varit en himla påfrestande vecka rent psykiskt känner jag, med en massa stress över ett projekt på jobbet och lite annat runtomkring. Känner mig helt mentalt slut nu, så det känns himla skönt att vara föräldraledig idag och i morgon.

I dag var vi faktiskt för första gången (hahaha, hej tredje barn) på öppna förskolan, mycket uppskattat av Filip som iofs mestadels fokuserade på alla nya leksaker. Men skönt ändå att komma ut en sväng och bra för honom att se att det finns andra barn som är lika små som han runtomkring!

I morgon är det ju skolavslutning, jag får hänga med ner till stadsparken med Filip och sen får jag ta alla 3 pojkarna och försöka hitta på nåt kul. Hade först någon slags ambition att baka jordgubbstårta, men tror inte att jag orkar riktigt, så antagligen åker vi hem en sväng för Filips middagslur först och sen kanske ut till nåt mysigt fik – har bara inte riktigt bestämt vilket så jag tar gärna emot tips till den här tomma hjärnan!

Därefter börjar ju sommarlovet – inte på topp när man själv är slutkörd och dessutom lyckades landa i en sån där period när det känns som man är en kass förälder kombinerat med två barn som är inne i en egen period där precis allt ska tjafsas med varandra om. Hoppas bara att båda de stora har kompisar som är hemma som de kan leka med, för när de måste vara med varandra för mycket så blir det inget bra till slut.

Fy vilket gnälligt inlägg, ledsen för det, men det var dagens, näe förlåt, snarare veckans, känsla.

Nu ska jag ta kaffe och en STOR bit choklad, så kanske allt ljusnar sen?

En av de bästa bieffekterna när man är gravid är enligt mig att man blir varm. Nu vet jag att många inte alls håller med mig, men när man alltid annars fryser så är det helt ljuvligt. Likadant var det ju såklart nu när jag var gravid med Filip och det har också hållit i sig fram till ungefär för någon vecka sedan, och som jag har njutit! Att kunna ha en normal mängd kläder på sig, kunna vara ute en stund utan att bli stelfrusen (ja alltså, är det under 25 grader ute så blir jag kall och det har ju knappt varit 25 grader den här sommaren), det har känts som en stor frihet. Jag hade till och med börjat hoppas att ”nämen jag kanske inte behöver frysa mer”. Men nope…

Det handlar ju inte om jag är inaktiv direkt, igår hamnade jag på strax under 17000 steg, det blir väldigt många promenader här hemma med Filip nu, och annars tränar jag ju normalt sett en hel del med. Visst, går jag en snabb promenad blir jag både varm och svettig, men fem minuter efter jag är hemma igen så fryser jag ju. Det handlar inte heller om underhudsfett eller nåt sånt, oavsett om jag varit smal, lite mulligt eller alldeles normaltjock så fryser jag lika mycket.

Vintertid? Linne, tröja, stickad tröja och vinterjacka, långkallingar och skidbrallor, yllestrumpor och vinterkängor. Och en eld. Joråsåatte.

Det hela kan tyckas ganska trivialt, men det är rätt jobbigt när man hela tiden fryser och blir spänd. I min säng har jag nu sytt ihop TVÅ duntäcken. Det räcker inte, märker jag, jag fryser ändå. Att få upp värmen för egen maskin klarar inte riktigt kroppen av, så min vetevärmare går bokstavligt talat varm på kvällarna.

Hade väl inte tänkt skriva ett helt gnäll-inlägg om det här egentligen, inte förrän jag i morse insåg att nu har jag inte tänkt vara gravid någon mer gång, vilket i så fall innebär att jag kommer fortsätta frysa i resten av mitt liv….

Suck.