Gnäll

Trött fredagsrapport

/ LindaG / Lämna en kommentar

Lite utan nån vidare anledning så är jag på nåt ställe just nu som känns bara trött och deppigt. Känner att jag är trött i huvudet efter jobbet, och skulle nog behöva lite ledigt, men det får vänta till efter nästa vecka då vi ska iväg till Nordbygg-mässan en sväng. Har inget fokus alls på eftermiddagarna känner jag, och det blir ju lite stressande/påfrestande i sig när det sker saker som man gärna hade behövt lite fokus till.

Sen är det ju rent ut sagt jävligt trögt att våren liksom gått i stå med, heeela april har ju försvunnit i nån riktigt köldficka – och har det inte varit svinkallt så har det varit fågelloppor som grumlat utevistelsen. Har behov av att göra något roligt känner jag, men begränsad ork för detsamma, och då blir det svårt! Roligast rent generellt just nu är träningen som ändå går sakta framåt, och där man träffar lite kompisar för en kort stunds skitsnack.

Ungarna känns också trötta, det har varit en kamp att få upp alla denna veckan, speciellt nu i slutet. Lite allergi som långsamt får upp farten kanske också ställer till det, det är ju ändå ljust ute så DET är inte problemet nu, men kylan gör sitt med.

I allrummet i garaget är det i alla fall fullt under min växtbelysning, och ute i växthuset växer så sakteliga olika sorters kål trots kylan.

Det är mestadels tomater och chili, men även dahlior (i påsarna) och potatis som förgros. Har inte lagt all potatis på förgrodd dock, bara en del som jag vill ha lite extra tidig skörd på – resten kommer få komma ut i landen ändå. Jag har en tanke om att använda den plätt som grisarna nu bökat upp till ny potatisodling, och bara täcka med gammal ensilage, till huvuddelen av potatisskörden. Måste nog köpa mer sättpotatis med, ekologisk potatis är inte direkt jättebilligt att köpa och det är absolut den kolhydrat vi äter mest av – PLUS att vi nu har hyfsad förvaring för den till nästa vinter… Ska bara orka ta mig till en affär som har de sorterna jag vill ha!

I helgen hämtas förresten griskultingarna av sina nya ägare med, det kommer bli tomt här på gården utan de små knorrarna! Men liiiite billigare att nu igen bara hålla två vuxna grisar med mat…. På tal om mat så är det dags att fixa nåt till barnen nu, hoppas ni får en bra helg och att den inte känns lika deppig som min gör just nu. *kram*

Bilskrälle

/ LindaG / Lämna en kommentar

Helgen blev ju inte riktigt den vila jag tänkt, med magsjuka nätter, och efter en hel vecka på 75% jobb så är jag riktigt, riktigt trött. Varje dag, antingen efter jobbet eller på lunchen, så har det ändå blivit en kort tupplur – annars hade jag inte orkat ta mig igenom dagen. Jag är också innerligt trött på att bli trött hela tiden, vid minsta ansträngning. I går var första gången i veckan som det blev träning, och den är så himla viktigt, även om jag *såklart* blir trött av den med. Jag fattar om ni är trötta på mitt tjat om att jag är trött med. Bläsch.

Vi kan ju prata om en annan sak (som visserligen gör mig väldigt trött med, men på ett helt annat sätt), nämligen vår underbara tur med den gamla bilen. Vi har två bilar, och behöver ha två bilar om inte vi ska säga upp all träning och alla aktiviteter familjen har. Vår gamla bil (en peugeot 308) är från typ 2009 och har strulat MASSOR det senaste året. För bara ett par veckor sedan fick jag åka och möte Tobbe som blivit stående i morgontrafiken med den, och bogsera in honom till verkstan med den ”nya” bilen (från 2017). Värmen i den funkar inte, rumpvärmen funkar inte heller och tja, titt som tätt så havererar den. Nu efter bogseringen så blev räkningen ”bara 2500 kr” och ett nytt batteri, men nu har den havererat igen, bara en vecka senare, med samma fel. Orkar inte med denna gamla bil mer, vi har inte heller tid och kunskaper att göra allt man skulle behöva göra med den själva för att hålla nere kostnaderna, även om maken gjort imponerande insatser i den ändå. Dock så känns det liksom inte sådär kanonroligt att köpa en ”ny” bil heller just nu, jag är deltidssjukskriven, räntorna är höga och även om vi gör allt vi kan för att hålla ner matkostnaderna så är inte direkt maten för 5 pers billig heller.

Hade ju varit bra om det åtminstone gått att cykla in till Ölmstad för barnen, men eftersom det är en ganska smal landsväg utan vägren, med 70 km och ganska mycket trafik på, så är det verkligen ingen väg jag vill ungarna cyklar på.

Men – vi kommer inte undan längre, så i morgon ska vi åka o provköra begagnad elbil. Vill gärna ha en elbil modell mindre, ska vi åka nånstans allihop så tar vi ändå den nya, stora bilen. Gör vi en kalkyl över det så bör det inte bli så mycket dyrare än vad vi betalar idag, eftersom elbilen blir billigare i drift/bränsle, och då får vi såklart också prioritera att använda just den vid alla resor som går. Vi har ju ändå tur som bor där det FINNS möjlighet att åka buss, om vi kör ner barnen till busshållplatsen i Ölmstad (eller om de kan gå dit när inte allt i landskapet är lervälling), det gör att vi åtminstone inte behöver köra dem så mycket fram och tillbaka som vi annars hade behövt. Så, det blir lördagens uppdrag, att köpa bil…. Söndagens blir att peta ner de fröer som behöver komma i jord nu, såsom physalis och kruktomater. Vad gör ni till helgen?

Allvarligt talat

/ LindaG / 4 kommentarer

Inläggen från Fånga Februari kommer från Claras foto- och skrivutmaning.

Allvarligt talat har den här vintern känts evighetslång, trots att den varken började tidigare eller har varit sämre vädermässigt än någon annan direkt. Vi har ju snarare haft en del snö, vilket piggar upp, och även ett tag med riktigt kalla temperaturer. Nej, det är nog inte vädret man kan beskylla för den evighetslånga vintern…

Orken försvann såklart med bakslaget i utmattningen, med topping av influensa, men sen skulle jag vilja beskylla det allmänna världsläget för en del av den mycket avslagna känslan. Krig och elände samt att hela världen (och Sverige i synnerhet) verkar tro att klimatkrisen är något som går att skjuta framför sig. På närmare plan så har höjda räntor och matkostnader och dyr el tagit bort de små guldkanterna på vardagen. Det ÄR trögt nu.

Samtidigt har vi ju det SÅ bra, jämför med nästan hela världen känns det som. Och vi har det bra med, här på vår gård. Det är tur att man kan ha många tankar i huvudet samtidigt (även i min trasiga hjärna) – det måste få vara ok att känna att det är tungt en stund och sen ändå rycka upp sig, ta tag i saker och gå vidare.

Jag tänkte jag skulle börjat ”fånga februari” med nåt roligt och kanske lite rappt – men kanske behöver jag liksom avsluta och sätta punkt först på det som varit trögt, för hur jag än vred på det så hamnade jag här när jag skulle skriva. Vi kan väl bestämma det, att från och med idag så ÄR det ju lite tydligare nedförsbacke mot varmare och ljusare tider, och nu lämnar vi mörkret bakom oss – både bokstavligt och bildligt?

Allvarligt talat – nu går vi framåt, ok?

Dag 427 i januari 2024

/ LindaG / Lämna en kommentar

Om jag är frisk och kry igen? Nix. Ligger kvar i sängen efter dagens andra eller tredje tupplur, och lyssnar på L som hostar ifrån soffan. Men jag mår ändå inte lika dåligt som i helgen, fredagen och lördagen var vidriga. Feberfrossa, avgrundshosta (kvarstår) och ont precis överallt. Bland det första som hände var dessutom att jag tappade rösten, allt utgår från luftrören känner jag, så jag har bara kunnat viska hela helgen. Resultaten av det blev dels att alla konversationer i familjen viskades fram (för det typ blir så när man pratar med nån som viskar) och att jag inte ens kunde prata för att få tiden att gå. Och tiden kröööööp fram i helgen, och gör fortfarande, även om jag fått tillbaka en liten röst nu åtminstone. Nu mår jag om jag jämför med helgen fantastiskt bra, vilket innebär att jag mår som när jag hade lunginflammation sist. Får se lite hur hostan utvecklar sig, annars får jag kanske åka in och kolla upp det.

Men alltså mattheten… orkar ingenting. Knappt ens kolla TV eller mobilen förutom korta stunder, försökte lösa korsord men blev bara yr. Gick ut och gav djuren sin frukost för att få lite luft och sov sen en timme efter den stora ansträngningen att gå 50 meter. Orkar inte ens bli uttråkad, men ville ändå ”prata” med nån, det blev alltså du din stackare som läser detta.

Har inte ens när jag hade lunginflammation varit sängliggande i över fyra dagar (hittills), med bara små korta stunder uppe för att äta typ.

Ja förlåt, ni hör, det är lite gnälligt nu, inte så konstigt. Det här blev kanske lite hoppigt, har fått lägga ner mobilen mellan. Längtar så himla mycket efter vårsol och att vara ute nu, så jag nästan blir galen, och då är vi inte ens förbi januari. Fuck.

Längtar efter den skira grönskan i träden!

Kanske kommer in och gnäller igen för att fördriva lite tid, ha tålamod med mig.

Besvikelsen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Av maken fick jag ju den bästa julklappen någonsin – två hotellövernattningar helt själv, i Göteborg. Jag har DRÖMT om denna hotellvistelse, sett framför mig hur jag först äter nåt heeelt själv ute nånstans, sen köper med lite snacks till hotellrummet och äter heeeelt själv i sängen – bara sånt jag valt själv. Sen skulle jag ju sova gott, vakna till en fantastisk frukostbuffé, gå upp på rummet igen för lite efter-frukost-vila och sen gå en kort sväng på Nordstan (asiatiska matbutiken lockar och jag behöver verkligen en ny sport-bh). Lunch och gissningsvis lite vila på rummet igen – och sen en likadan kväll som den första. Allt detta utan NÅN jag måste ta hänsyn till, baaaara mig själv! Ni hör ju, jag har räknat ner minuterna till denna helg som skulle starta i morgon…

Men…

Var lite skrapig i halsen när jag vaknade i morse, mellankillen har varit hemma och däckad hela veckan och minstingen körde en light-variant med bara lite förkylning, så hoppades jag skulle klara mig, eller bara få nåt litet. Började känna mig extremt trött under sista timmen på jobbet, men tja, utmattning och allt så är det svårt att veta vad som är vad, men på vägen hem kom frossa, huvudvärk och ont i kroppen – tillsammans med mer hosta. FAN!

Bild lånad från hotellet – Clarion Hotell Post

Nu är det ju inte så att jag INTE kommer ha den här hotellhelgen, men den blir inte denna helgen utan först i början av februari eftersom maken har lite annat inbokat de kommande två helgerna. Ni vet ju att jag inte är bra på att vänta på saker i vanliga fall och när det är något man VERKLIGEN längtar efter och räknar ner minuterna till så är besvikelsen enorm. Funderade en stund på om jag skulle åkt ändå, jag ska ju inte GÖRA så mycket, men kom fram till att det vore bortkastat om jag blir liggande sjuk hela helgen.

Det är inte synd om mig – men det är ändå också lite synd om mig, tycker jag i alla fall om mig själv just idag.

Nu ska jag titta lite på nån gammal serie, har legat i soffan sen jag kom hem och det lär jag fortsätta med. Kram på er, hoppas ni håller er friska!

En dag fram och ett år bak

/ LindaG / Lämna en kommentar

Oftast jobbar jag hemma på fredagar, men denna vecka föll det sig så att jag behövde vara på kontoret idag. Alltså befinner jag mig typ 100m från Ica Maxi när jag slutar, och alltså vore det rent dumt att inte göra veckans handling så slipper vi det i helgen.

Just nu är jag, som jag skrivit tidigare, väldigt trött efter en intensiv höst, vilket med utmattningen i bagaget innebär att det i princip känns som jag klivit ett år bakåt i utvecklingen. Jag tror dock att min kurva härifrån inte alls är lika långsam, men det har blivit väldigt tydligt för mig nu hur stor påverkan det när kommer ha även framöver i mitt liv. Vad har nu det att göra med att jag skulle fredagshandla?

Jo men att handla är en av de saker som tar otroligt mycket energi från mig, oavsett om det är mat, kläder eller annat. En bra dag, när jag är riktigt sugen på att shoppa, orkar jag kanske en till en och en halv timme i butiker OM jag går vid nåt tillfälle då det är relativt folktomt. Idag, när jag var trött från början så är jag utmattad efter ca 5 minuter på ett fullknött Ica. Och jag vet, alla känner så, men det är skillnad på trött och utmattad. Jag fungerar liksom knappt, får tunnelseende och går in helt i mig själv. Jag klarar att bocka av saker från en lista, men jag fixar inte att oxå blippa själv eller att behöva fatta beslut på plats. Om du stöter på mig i en mataffär kommer jag, om jag ens noterar dig, tyvärr vara ganska otrevlig och kort, för jag klarar inte att fokusera på att handla OCH prata med nån, även om du är en nära vän. Ta det inte personligt!

När jag tog mig ut från Ica och hade lyckats bocka av det mesta på listan, var jag därför totalt slut och kände mig rätt ledsen. Eller, jag känner mig fortfarande ledsen, ledsen för att det krävs så lite för att ”kastas tillbaka”, ledsen för att jag inte orkar ens den ganska låga nivå på aktiviteter jag företar mig, ledsen för att jag är så genomtrött. Ledsen för att jag inte vet hur jag ska orka med julfesten på onsdag, som är den enda sociala aktivitet jag företagit mig på typ hela hösten, och för att jag helst av allt bara vill vara (ensam) ledig hemma fram till jul. Jag är ledsen för att min hjärna inte kopplar saker som den ska, vilket gör att jag bara känner mig dum och senil på jobbet, för att jag inte minns vad folk heter eller vart jag läste saker. Det går rätt bra att fokusera och känna mig skärpt på jobbet (om det inte gäller namn) när jag behöver, kostnaden kommer först efteråt och då är den hög.

Utan tillflyktsorten på gården så hade jag nog mått väldigt mycket sämre ändå.

Jag tycker ju att min utmattning förde med sig en massa bra saker, men just nu känns det tungt. Mest av allt behöver jag bara få ur mig detta, det lättar lite då. Är inte ute efter sympatier, vill bara förklara hur det funkar just nu, det gör att jag inte OXÅ får lika stort behov av att förklara mig hela tiden i vardagen. En del i att jag känner mig så himla trött och ledsen just idag är nog att jag sov riktigt dåligt med, har så himla ont i min höft efter träningen att det inte gick att sova, samtidigt som jag vet att träningen verkligen behövs för både höft och annat.

I morgon är en annan dag, och då känns säkert allt bättre, ingen behöver oroa sig, jag behövde bara få beklaga och förklara mig. Kram på er allihop, utmattade, deprimerade, trötta eller stressade lite extra!

Det börjar kännas lite tjatigt

/ LindaG / Lämna en kommentar

Vaknade i natt med världens snuva och mådde rätt skruttigt. Det har hållit i sig hela dagen, är inte jättedålig men förkyld och lite hängig. Känns som jag varit det till och ifrån hela hösten på nåt sätt – mest av allt känns det så trist att det sätter sig i vägen för träningen. Förra veckan missade jag ändå hela veckans träning pga Stockholm och att jag trodde Lukas blivit nerslagen på en åker (det visade sig vara så att han tappat sin mobil där när de orienterade, men eftersom jag inte fick tag i honom och jag såg vart mobilen var så blev jag rätt orolig). I alla fall, jag behöver träningen för att inte få ont i kroppen helt enkelt.

Det har ju ändå varit världens finaste hösthelg, visserligen kallt i luften men så soligt och skön luft att det har varit nästan omöjligt att gå in! I går var jag ju piggare som tur var, för då fick vi göra lite takreparationer. När maken kikade på vinden såg han tidiga fuktskador på råsponten vid nya köksfläkten, och när vi plockade bort takpannorna där var det inte så svårt att se varför – det var inte alls tätat som det ska vara. Men men, vi åkte och handlade delar och lappade och lagade, så nu är det ordentligt gjort. Känner mig så himla stolt över mig själv när jag faktiskt kan göra en sån grej (eller jag och maken jobbar ihop såklart) och vet hur det ska göras på riktigt. Så himla mycket bra kunskaper jag fick med mig från min tid i byggbranschen ändå! Bara att kunna känna sig hemma i en bygghandel är ju skönt – allt detta är såklart inte ens något en riktig hantverkare funderar på, men jag är ändå glad att jag lärt mig en del.

Fick lite vy från ovan, vår mark går ända bort till tallskogen där bakom kullen.
Så här ska det INTE se ut, inget ordentligt uppvik eller manschetter runt.
Men nu ser det bra ut! (Ok, är säkert nåt jag missat ändå, men jag känner mig nöjd i alla fall)

I dag har jag som sagt varit hängig, så även om jag varit ute större delen av dagen så har jag mest gått runt och småfixat lite. Tagit in krukor som inte klarar frost, rensat lite ogräs och så plockat in alla pumpor och tomater – just eftersom det ska gå ner till nollan i natt.

Pumpor lite överallt!
Och de sista tomaterna (de ska inte ligga så här på varandra, jag vet, men nu orkade jag inte lägga ut dem överallt.
Den här pumpan är den största (och vackraste) jag odlat, en muskat-pumpa. Har inte hunnit smaka på någon av dem än, hoppas de är goda!

Precis innan jag skulle gå in för middagen idag så blev jag stående nedanför trappen vid vår tvättstugeentré en stund. Det är så häftigt, ingenting av det som syns här i bilden (förutom de stora, gamla träden i bakgrunden) fanns här när vi flyttade in. Inget växthus, inte blåbärsland, inte blomsterrabatter, inte hästvagnen och inget av varken de två äppelträden eller rönnbärsträden fanns här då. Så häftigt ändå, på bara två år, vilken skillnad man kan göra!

Trädgårdströttheten

/ LindaG / 2 kommentarer

Årets halvdana skörd av det mesta (vad det känns som) har lite fått mig att tappa orken för trädgården för i år. Droppen var när äpplen, blåbär och hallon också gav dålig skörd, vilket nu gör att jag helt plötsligt inte alls står där med ”vinterns förråd av sylt och saft” som jag tänkt. Ute i skogen finns ju *gratis* blåbär, men jag tycker det är såååå tråkigt att plocka (bortskämt nog), men samtidigt vill jag ju inte behöva KÖPA all sylt för i vinter när vi under ett år haft så mycket gott! ”Nu är tid att så nytt” skriver folk i sina trägårdsbloggar, men jag kan inte för mitt liv förmå mig att börja på ny kula igen. Det funkar ju inte så bra om man nu ska gå åt liiiite självhushållning, att tappa sugen så fort det blir motgångar – men jag vet ju också att jag inte är ensam. Och jag VET att jag i vinter kommer sakna mina hemgjorda sylter och marmelader… Någon av er som har lite pepp eller tips på hur man tar tag i trädgården igen, eller hur man får ork och lust att gå ut i skogen och plocka bär???

Har lite förhoppningar om att kanske hösthallonen kan ge åtminstone en viss skörd, dessa fina är från förra året.

Rotlös

/ LindaG / 4 kommentarer

Jag känner att jag lite tappat greppet om var på året vi är – vädret i juli var ju TRIST och senaste veckans besök av Hans har ju gett höstkänslor så det bara smäller om det. Jag KAN inte få höstkänslor redan, jag kommer aldrig orka ta mig igenom vinterns och höstens mörker i så fall! Sol och värme behöver jag tanka på mig i ganska stora mängder för att både ha ork, energi och kanske framförallt lite lust under vintern. Blir det höst redan nu så kommer jag vara gravt mörker-deprimerad redan i oktober – det är tamejfan ORIMLIGT!

Rensade och sorterade ungarnas och delvis min garderob häromdagen och fick typ hänga fram alla höstjackor och se till att tunna vantar och sånt finns lättillgängligt. Hösten är ju mysig om den kommer när den ska, eller framförallt om man hunnit tröttna på svettig sommarvärme och sol, nu blir det bara deppigt.

Det här fotot tog jag idag för exakt ett år sedan liksom?!?

Det här är nog kanske världens minst unika spaning, jag vet, men jag känner mig helt rotlös i det hela och behöver få skriva om det lite. Jag är lite rädd att det gått så långt att om det nu mot förmodan SKULLE bli varmt och skönt så kommer det ändå inte jaga bort höstkänslan?!?! Jag har redan tappat all ork och lust för trädgård känner jag, och har inte minsta lilla gnutta energi till att göra någon form av sensommarsådd… Hur gör du för att hantera det hela? HUR ska vi ta oss ur den här känslan?!?