Jag är så himla skrivsugen nu, det finns liksom ingen hejd på det.

Man pratar om att bloggande är på väg tillbaka, att Substack har varit en del i att trenden vänt. Just Substack får jag inget grepp om, det känns som ett mellanting mellan gamla twitter, linkedin och instagram, fast där kreatören har möjlighet att ta betalt för det hen producerar? Jag känner i alla fall starkt att inte JAG är sugen på att varken gå över dit eller börja använda det – en till social app är det sista jag känner att världen behöver. Jag har för övrigt inget emot att folk tar betalt för det de producerar som så, men jag tänker inte personligen betala för att läsa någon annans tankar. När Underbara Clara införde ett medlemsskap för att kunna läsa alla hennes inlägg så funderade jag en stund, men insåg att det inte är något JAG är beredd att betala för. Hon jämförde bla med att gå och köpa ett fysiskt magasin eller liknande, och absolut har hon en poäng, men jag köper ju inte det heller. Skulle jag själv ligga bakom en betalvägg hade jag fått total skrivtorka, jag har inget att skriva om som är värt så mycket för någon annan att de vill betala?? Nu är ni ju här på eget bevåg (och alltid gratis), då får ni skylla er själva om ni blir utsatta för diverse inlägg, haha!

Men ”trenden” (gud vad jag hatar det ordet) att bloggande är tillbaka då, vad tror jag om det? Jo men det kan säkert stämma, det går lite i linje kring det jag skrev om att AI-genererat innehåll inte har något värde (för mig). Det känns som vändningen att vi uppskattar ett imperfekt men även ett mänskligt äkta innehåll otroligt mycket mer än ett som har en perfekt yta. Jag märker det inte minst på Linkedin, där jag ibland lägger ut liiiite mer personliga saker än bara om jobbet (ska dock tilläggas att jag inte tycker att rent personliga inlägg med innehåll likt det jag lägger på bloggen inte hör hemma där), och de inläggen får nästan 100 ggr mer spridning. Kanske att de ”oroliga tider” jag skrev om igår också gör att vi söker oss närmre varandra, till det som känns tryggt och bekant?

Även ”Granny-core” trenden (återigen detta ord) som pekar på att handarbete av olika slag blir allt mer populära är väl att sträcka sig efter det mänskliga, där känslan i hantverket inte kan ersättas av en robot. Det tycker jag själv att jag faller in mot, och ser mer av, just att hobbys får ta lite mer plats och tid, och att man värdesätter den tiden på ett helt annat sätt än om man slöscrollar på mobilen. Jag sitter just nu och har påbörjat ett stickprojekt hemma på en sjal/halsduk, och så lägger jag också en hel del tid på att läsa böcker. Känns så mycket bättre än att bara låta tiden försvinna in i den digitala världen. I helgen gjorde jag en egen krans, med mestadels enris, att hänga vid entrén, den är då rakt inte lika fin som de köpta men för mig är den värd mer.

Förra vintern fick jag fina tälj-grejor, det skulle jag också vilja syssla lite mer med men här har det lite fallit på den orimliga insatsen det verkar vara att såga till sig ett bra täljämne… Alltså det borde inte vara så, men jag SKA ta tag i det. Sen vet jag inte om det räknas som hobby att måla om, men i så fall kvalar jag ju in där med, hihi!