Babbel och rollspel

Hahaha, jag har sån sjuk träningsvärk i mina benböjare idag (ljumskarna typ), nu på eftermiddagen har jag typ stapplat fram som jag-vet-inte-vad, måste se sjukt kul ut!

Känner mig lite allmänt prat- och sällskapssjuk, men det är bara Lukas och Filip hemma, Lukas spelar TV-spel och Filip är visserligen världens roligaste att prata med – men det är inte riktigt DEN sortens prat jag är sugen på. Fast jag har inget direkt konkret sådär att säga, så jag gör som vanligt och låter fingrarna babbla på av sig själva här.

Förresten, jag hade slut på poddar att lyssna på häromdagen, följer i princip bara En Underbar Podd och Gynning & Berg, och klickade mig runt i Spotify’s utbud. Under humor dök Rollspelsklubben upp och jag tänkte att jag bara måste höra lite vad det var för nåt. Har aldrig spelat själv, men klickade upp ett avsnitt att lyssna på (varje ”story” är i ungefär 4 avsnitt verkar det som). Och alltså, det är så jäkla skruvat och kul? Dels känner man sig lite delaktig i podden, sådär som de bra poddarna gör, det känns som man sitter med runt bordet liksom. Sen kommer det såna galna kommentarer ibland att jag FLERA gånger har bara garvat rakt ut för jag inte kunnat hålla mig, och det får man väl säga att det är ett grymt bra betyg det med.

Haha, nä den hade inget med inlägget att göra den här bilden, men ett inlägg med BARA text blir kanske lite väl trist, så ni får hålla till godo O.o

Det verkar ju vara lite olika (mer eller mindre kända) gäster vid varje omgång, så av det lilla jag hunnit lyssna får man nog ändå göra en bedömning för varje story om man kommer gilla den, mest baserat på sällskapet. Den första jag lyssnade på ”Har ni sett Harri?” och har som deltagare Allan E Galen (en anka), en halvalv som bara vill spela dåliga låtar på sin ukulele samt Is Björn som är en, tja, isbjörn. Det är inte helt barnvänligt direkt, men herregud så skruvat och hjälp vad jag skrattat! Ett sådär oväntat tips för den som ”vågar” testa att lyssna på en lite annorlunda podd.

Annars är det ju himla trist att snön just nu håller på att regna bort! Jag hoppas SÅ att det ser bättre ut i Habo så jag får åka längdskidor igen…

Men hörni, vad är din favoritpodd? Och din mest oväntade podd du lyssnar på?

En (möjligtvis) fantastisk idé!

Håll i er nu, för nu blir det visst två inlägg samma dag – inte illa från en (kort) bloggpaus!

I dag har ju striktare restriktioner börjat gälla även i Jönköping, som nog ingen missat. Alltså har vi bokat av inbokade gympass (känns riktigt surt, får ju ont lite varstans om jag inte rör mig) och tja… äh, jag vet inte, det är väl nästan det enda som ändrat sig. Just denna veckan är jag ju ändå hemma och VABBAR, åtminstone i morgon, och torsdag är det skola, så kanske (förhoppningsvis) blir det jobb på fredag.

Men hörni, jag har fått en idé. Det kanske blir bara pannkaka av alltihop, men det vet jag ju inte om jag inte testar! Min idé är följande:

Vi tar en distans-AW tillsammans i morgon kväll?!?

Jag tänker att de flesta har kört antingen möten eller annat via tex zoom, så det är väl få som är HELT nya till konceptet. Det finns ju ett par fördelar med detta:

  • Du kan vara finklädd eller mysklädd, går ju välja hur man känner för!
  • Du kan dricka det du känner för att dricka utan att bli ruinerad
  • Du behöver inte bekymra dig för att ta bilen hem – om du vill dricka något med alkohol i
  • Du behöver inte bry dig om att ta dig hem när du tröttnar, bara att släcka ner skärmen och gå och lägga dig
  • Du kan vara med i fem minuter eller femtio, välj själv!
  • Du behöver inte fixa barnvakt, kanske bara sätta på lite Bolibompa en stund, och du kan springa ifrån när helst du känner för det eller när nöden kräver.

Ok, det kanske inte är NÅN som hoppar på konceptet, men vi testar ändå. Är du intresserad så skriv en kommentar till mig i något forum (sms, kommentar, messenger, välj själv) så jag vet lite och inte sitter här som ett fån om det inte är en kotte som är intresserad.

Jag tänker att jag startar upp ett zoom möte i morgon (onsdag) runt 19-snåret när kanske det mesta vardagsstöket är klart, och så skriver jag ut koden till zoom-mötet här på bloggen – så kan ni bara ansluta när och om ni känner för det.

Vi ses – kanske och förhoppningsvis – i morgon en sväng!

Sakta uppåt*

Ok, mitt depp börjar ge sig lite, så allt känns liksom inte bara som ett stort svart hål längre. Det brukar ju i ärlighetens namn sällan vara så länge, men ibland är det nästan skönt att bara få vara nere och på dåligt humör med, utan att känna att man behöver hålla ”ångan uppe” jämt. Det har bara känts lite tungt och ensamt, mina ”problem” är inte så allvarliga men när det är svårt att hitta tid med kompisar att bara tjöta lite så blir det så ogreppbart och svårhanterligt. Och här blir ju diskussionen tämligen enkelriktad.

Dock fick vi ett trist besked i veckan, den enda grejen vi har inbokad på hela hösten var ju en helg i Örebro när vi tänkte bada på Gustavsvik. Hotellet var bokat, men så visade det sig att det var extra begränsade badplatser just den helgen pga renovering, så det fanns inga biljetter över och därmed finns det ingen anledning att åka till Örebro. Sen är ju frågan om man vågar bokar framåt heller, Örebro gränsar ju till de områden där det rekommenderas att man INTE åker till badhus med.

Så, hela långa, mörka hösten har vi inget inbokat. Det känns riktigt surt, men vad ska man hitta på? Det är ju jättesvårt, enda aktiviteten som funkar bra är ju skogen men det hänger ju lite på att vädret är trevligt. Snälla, är det nån som har nåt tips på familje- och coronavänlig aktivitet så blir ingen gladare än jag! Och andra aktiviteter med, kanske man kan försöka få till nån kompisgrej NÅN dag i höst i alla fall.

*Ja ok, det här blev väl lik förbaskat ett lite deppigt inlägg, men min känsla är inte lika tung som den var tidigare i veckan. Så det går på rätt håll?

Tak, tenta och PS5

Det här har varit en ganska lång men ändå oväntat trevlig dag. Iofs var starten lite halvdan eftersom Filip ”sov” som en elvisp bredvid mig i natt, vilket jag börjar känna av nu… *gäsp*

Men, sen blev det en snabb besiktning av halva ”mitt” tak, vilket på det stora hela såg riktigt bra ut (så himla skönt ändå) innan det bar av till Högskolan. Herregud, där har jag inte varit på typ 20 år men det känns ändå lite som hemma på ett sätt, fortfarande? I dag skulle vi nämligen äntligen få ha undervisning och sen tenta på plats, i stället för på distans. Det var jätteroligt att träffa alla igen, och jag har skrattat högt ett antal gånger under dagen 😀 Kom på mig själv med att jag faktiskt tar rätt mycket plats i det sammanhanget, jag tror inte (eller upplever det inte själv i alla fall) att jag så ofta gör det annars, men tydligen känns det ok där?

Vi hade lektion på förmiddagen med lite ny info (pust) och sedan lite repetition, innan det blev en trevlig lunch ihop, återigen med en massa skratt. Tenta är ju alltid jobbigt inför speciellt, men när vi fick tentorna kändes det ändå rätt bra och trots att jag ägnade en stund åt att räkna igenom allt igen så gick det hyfsat fort. Och frihetskänslan när man är klar med en tenta och en tung kurs?! Den är ENORM!

Jag nästan skuttade ut från Högskolan ut i höstsolen, och fick ett infall att faktiskt smita förbi stan en liten sväng, jag har ju typ aldrig egentid bara jag när jag inte ska typ träna eller nåt, så det kändes sjukt lyxigt. Hade tänkt hitta en fin tröja, men eftersom alla jag hittade var i akryl så blev det inget. Köpte först bara skoimpregnering men det kändes så deprimerande så då sprang jag in på Smycket och köpte en liten Cuff, och blev löjligt glad för denna enkla lilla sak!!

Sen hem, där det bara blev jag, Lukas och Filip som skulle äta, så vi hoppade över dagens matlagning och hämtade sushi istället – återigen lite vardagslyx – för att följa upp med en skön men kylig promenad med Filip.

Som lite extra bonus så släpptes ju priser och förhandsbokning på Playstation 5 med, lite billigare än vi trott, så nu har vi varsin (!!!) bokad inför släppet i november 😀

Nobody knows my sorrow

Åh, jag har inget intressant att säga eftersom jag bara varit sjuk och jobbat hemma, men eftersom jag bara varit sjuk och jobbat hemma så måste jag ändå få prata lite, om ni hängde med.

Eftersom alla DÖR av nyfikenhet på min förkylning så kan jag tala om att den eskalerat med halsont, lätt hosta och så har jag helt tappat smak och lukt. Ja jo, jag vet, jag SKA ta ett Covid-test i morgon, men jag är fortfarande i princip säker på att det är en bonnaförkylning, så jag känner mig också fånig som ska gå och testa mig. Ja ja.

MEN, hela övriga familjen är nu friska, vilket känns grymt skönt, hellre jag än de liksom.

Längtar efter skogsutflykter med kokkaffe.

Så, vad händer i övrigt då. Nä men ingenting, försöker jobba så gott det går på distans och förutom det hinna med att plugga och … nä men jag hör ju själv, så jävla tråkig läsning. Jag behöver ha något roligt inplanerat, men det gapar tomt på den fronten framåt. Eller förresten, förutom en grej – vi ska till Vimmerby med jobbet och köra folkrace i oktober, DET ser jag fram emot!

Nu ska jag inte tråka ut er mer, vi hörs… tja, i morgon om jag har lika tråkigt då!

PS, måste ha denna videon som tema för dagen, självklart inkluderat ALL självdistans och humor man kan ha.

PPS, tänker ändå tycka liiiite synd om mitt skruttiga jag en stund.

Det du inte vet

Visst är det intressant det där med vad man vet om människor? Jag tillhör ju de som inte är så värst intresserade av vad tex grannar och sånt pysslar med, har knappt koll på vad de heter häromkring (med några undantag för vänner man umgås med såklart), men när det gäller människor man umgås med regelbundet är det ändå intressant med vilka delar av sig själv man delar med sig av i olika sammanhang. Människor jag tycker om däremot, de är jag supernyfiken på, hur de tänker och resonerar, och vad de upplevt tidigare.

Blandar man sina vänner från olika sammanhang i en och samma tillställning så kan det märkas väl, för man ÄR lite olika beroende på situation, givetvis. Så, även om en del av er vet en del av detta, så kommer här en del saker som nog inte de flesta av er vet om:

  • 41 år gammal så hoppar jag fortfarande rätt ofta upp i sängen på kvällen när jag ska gå och lägga mig, eftersom jag får känslan att nån ska sticka fram en hand från under sängen och dra mig i fötterna annars. Får alltid en liten ”iiiiih” känsla och kan liksom inte riktigt låta bli.
  • Jag föddes med läpp- och käkspalt.
  • Jag har grönt kort i klättring (topprepsklättring) och har ett dykarcertifikat som inte använts sedan jag tog det i ett iskallt Vättern en höst för mååååånga år sedan.
  • Jag är lite höjdrädd men kan oftast hålla det i schakt.
  • Trots ovanstående punkt så ÄLSKAR jag bergochdalbanor. Om de inte är alltför extrema. Balder är en favorit och jag har saknar att gå i nöjespark väldigt mycket i sommar.
  • Jag är inte så vidare förtjust i godis, med några få undantag. Däremot är jag en riktig fikaperson, älskar bakverk och hela grejen med att sitta och fika!
  • När jag är riktigt glad så blir jag väldigt pratglad, och väldigt tyst när humöret är i botten, oavsett anledning.
  • Är det skruttigt väder och jag ska ha en riktig hemmadag (och om vi säger att barnen är underhållna på sina håll) så är något av det bästa jag vet att sätta mig och spela – helst på playstation. Favoritspel är Fallout, Tomb Raider, the Witcher och tex Horizon Zero Dawn.
  • Älskar filmer med, men vill ha dem som är så långt i från min vardag som möjligt. Ge mig action och äventyr i Bond-filmerna eller Mission Impossible, eller verklighetsflykt i postapokalyps som Mad Max!
  • Sista punkten är kanske mest uppenbar, jag ÄLSKAR listor! 😉

Vad vet inte dina kollegor och nya bekantskaper om dig? Vilka sidor är mest för nära vänner?

Jodå, vi kör fortfarande sjukstuga här hemma, bara äldsta grabben som är i skolan i dag, men det tar sig. Minste är sist ut, ett par nätter med krupp har nu blivit en förkylning.

Känslan sista semesterveckan

Jag använder ju den här bloggen som min terapi, på ett sätt. Försöker alltid formulera det som far runt i mitt huvud som ett blogginlägg, och det hjälper liksom till med att sortera tankarna. Men nu är det så himla mycket olika tankar och känslor, så jag har gått i nästan en vecka utan att få nån vettig ordning på det, så här kommer ett jäkla hoppigt, men ärligt (och gnälligt), inlägg…

Min första tanke är ångest. Inte för att jag inte trivs med mitt jobb, men jag ÄR INTE FÄRDIG med att ha semester och framförallt undrar jag vad som hände med SOMMAREN? Ni vet, apvarmt, soligt, svettigt, ljumna kvällar och en lätt rödtonad solbränna? Var är vårt inköp av årets vin och rom som brukar inhandlas på Citti i Lübeck? Jo men just det, vi kom ju aldrig utomlands i år… Så jävla bortskämd kommentar, men jag kan ju samtidigt inte blunda för att just den detaljen gör att själva känslan av semester inte riktigt har infunnit sig. Jag är INTE redo att börja jobba på måndag, känns det som.

Helt ärligt är jag dock nöjd med att vi verkligen gjort det bästa av situationen, vi har hittat på en massa trevliga saker som jag är så himla glad för, men min kropp och hjärna är ändå väldigt förvirrade… Är det semester, eller bara lite långledigt? Var det sommaren, det som var i slutet på juni där när vi badade? Vart är mina bikiniränder?

I dag har HELA familjen varit på så jäkla dåligt humör dessutom, från minst till störst så har vi tjurat, fått utbrott och bara varit SURA hela dagen. Alltså man får ju bara acceptera att det blir så ibland. Av de MÅNGA saker som gjort mig sur i dag är en av dem en blandning av att vara så LESS på att det fortfarande finns kvar en massa jävla tankar om att man nog borde hålla igen nu eftersom kläderna minsann sitter åt efter semester blandat med en känsla av att jag är rent FÖRBANNAD på att en ska behöva tänka så. Det är ju FAN INGEN som bryr sig om jag blir lite rundare eller inte?!

Alltså, det enda man gör är ju att äta och dricka goda saker för att få lite mer känsla av semester.

Jag är sur på att jag redan har jobbångest med, det är ju nästan en vecka kvar och jag vill INTE slösa bort den på att ha ångest om nåt som liksom kommer ändå? Jag VILL se fram emot att vi ska träffa brorsan på torsdag (vilket jag också såklart gör) och ha en riktigt bra vecka bara – så sluta tänka så jäkla mycket?!

Jag vet att det kommer kännas mycket bättre i morgon, det är sällan mitt dåliga humör håller i sig så länge. Då ska vi iofs städa för att slippa göra det under de sista dagarna av semestern, som dessutom verkar bli fint väder på. Så, nu ska jag bara komma på vad vi ska hitta på den sista tiden… Vad gör ni?? Dags att börja jobba snart med?!?

(Jag är medveten om hur jävla bra jag har de, vilket innebär att jag oxå har dåligt samvete för att jag är förbannad, vilket verkligen tillför något…)

Identitet

I dag har jag gått på semester, i fyra veckor, vilket känns både skönt (ledig, yeay!) och konstigt (vad fan ska vi göra i fyra veckor med tre barn och ingenstans att resa). Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan nåt helt annat jag har funderat lite på den senaste tiden.

Det var det här med identitet, eller vad man identifierar sig själv som. Vi hade nån diskussion på jobbet tror jag, just där vi pratade väldigt hastigt om huruvida man är en ”tränande person” eller ej. Där räknar jag inte mig själv som en tränande person, jag tror knappt jag gjorde det när jag körde 9 pass i veckan ens? Det stämmer liksom inte riktigt in med min bild av mig själv, och jag vet egentligen inte varför. På samma sätt vet jag personer som absolut räknar sig själva som tränande personer och som även andra räknar som tränande personer fast de kanske i själva verket inte tränar så mycket alls. Ska man kategorisera det mer så finns det ju kanske ”styrketränande” personer såväl som tex ”personer som springer”. Förstår ni hur jag menar?

Nä men inte ens då tyckte jag nog att jag var en tränande person, inte på riktigt.

Något jag däremot faktiskt identifierar mig med är att jag räknar mig själv som en ”gamer” eller tv-spelande person. Det trots att jag nog i genomsnitt tränar fler minuter i veckan än jag ev har tid att spela. Visst, jag har spelat sedan jag var liten, men jag har ju å andra sidan simtränat ungefär sedan jag var i samma ålder som jag började spela i. Jag är dessutom mer påläst om träning än om det som händer i spelvärlden nu. Men mitt HJÄRTA är mer engagerad i spel, träning är liksom mer något man måste göra för att inte gå sönder eller för att komma i sina kläder, det är inget jag brinner för.

Jag tänker heller inte att jag är en person som vandrar, fast jag tycker det är jättekul och verkligen älskar det. Men det känns lite varje gång som jag fejkar något (oklart vad) när jag är ute och vandrar. För det är ju inte det jag gör, känns det som, jag typ går ju bara lite? I skogen? Mer som att jag lajvar en person som vandrar… O.o (Jag sa inte att det är logiskt, det här)

Bara låtsas lite, typ… (???)

På samma sätt är det nog lätt att dela in sin personlighet på andra sätt. Att tänka att jag är en ”klumpig” person, eller kanske en person som alltid har otur. Det blir ju en självuppfyllande profetia det med, såklart. Jag har nog inte så många såna fack jag delar in mig själv i, ett par stycken kanske men annars bara ÄR jag mest, tycker jag.

Vad identifierar du dig som? Och vad tror det det är som är avgörande just för att något ska vara så viktigt för oss att det blir en identitet, även om det faktiska engagemanget är ganska litet?

Tröttheten

Fy f*n vad trött jag har varit den senaste veckan, rent ut sagt. Varje år när gräspollen-säsongen påbörjas så blir det ju likadant, jag äter ju alla allergitabletter som finns och de är ju grymt bra nuförtiden, men just starten av säsongen blir alltid påtaglig. Det tangerar nästan den tröttheten man känner när man är gravid (nope , det är jag inte och kommer heller inte att bli så den kan ni släppa 😉 ). Den är liksom lätt förlamande och det känns som man bara vill lägga sig i ett hörn av soffan, äta mängder med trösterika kolhydrater och sova i en vecka framför lite halvdåliga serier.

Så många olika sorter, så vackra och så allergiframkallande…

Men men, det är ju bara att glömma med tre barn och ett heltidsjobb, man får ju liksom bara bita ihop, och det är ju bara en skitsak i det stora hela. Men om du pratar med mig i det närmaste och bara får en något glasartad blick och ett odefinierbart hummande som svar så vet du i alla fall varför.

Nåväl, i dag ska vi i alla fall ta oss ut och vandra och grilla lite, då piggnar man ju åtminstone till lite tillfälligt. Ha en skön dag!

Nostalgi och förändring

Efter maten så började de stora grabbarna spela Minecraft och den minste fick hamna framför en padda. Jag och maken fastnade en stund framför våra årsböcker – varje år sedan 2006 (då O föddes) har jag gjort en fotobok. De är verkligen så roliga att ha, även om de bara speglar en bråkdel av det som händer under ett år.

Det är så mycket som ändrat sig de här åren ser man, det är lätt att känna och tycka att sedan man fick barn har livet ungefär varit detsamma, men det har ju ändrats jättemycket genom åren. Med O var vi förstagångsföräldrar, försiktiga och fulla med ambitioner. Med L fick vi inse att herregud, att två syskon kan bli så olika. Nu med Filip så är vi både dels otroligt mycket mer avslappnade föräldrar men också mer måna om att ta tillvara på tiden. Problemen vi möter nu med barnen är vitt spridda mellan åldrar, behov och personligheter, på ett sätt jag inte hade kunnat gissa när vi var unga.

Det var så mycket jag ville, förr. Så många ambitioner som inte var mina, bara ”jag borde nog” och ”om jag bara…så…”. Tycker lite synd om den jag var då, på ett sätt. Sen var ju absolut inte allt sämre då, vi hade en massa kompisar som vi umgicks med, vi ordnade fester och gjorde barnfria aktiviteter. Livet känns mer… ensamt, nu.

Indian-och cowboyfest…
Surströmmingsskiva…
Och sommarfest, för evigheter sedan.

Hörde ett par unga killar häromdagen i nån affär som sa nåt om att ”snart är du gammal och bitter” och skrattade åt varandra. På ett sätt ligger det något i det, när man är ung är man mer idealistisk och världen är svartvit, ju äldre man blir desto mer gråskala framträder. Dessutom så är det lätt att bli lite mer cynisk, inställningen att ”folk är idioter” kryper gärna fram och det är lätt att glömma att bakom den sura bilisten som kanske körde in precis framför dig så kanske en stressad småbarnspappa på väg till dagis satt.

Jag tror (och hoppas) att det faktum att jag bytte karriär lite mitt i livet har gjort mig mer ödmjuk och kanske mer öppen för förändring. Att jag numer är så van vid att jag ska lära mig typ 1000 nya saker varje dag också gör mig lite mindre mossig och stelbent i mitt tankesätt. För förändring är ju inget nytt, det finns ju snarare inget som INTE förändras, det är bara det att man oftast inte märker det mitt i, och i ärlighetens namn är det ju sällan slutresultatet av en förändring blir sämre än utgångsläget.

Jag vet inte, jag hade nån tanke när jag satte mig och började blogga, men som så många andra gånger så flyter orden på i sin egen bana. Det blir lite kvälls-svammel och lösryckta tankar, men det finns något trivsamt i det med. Att vara nöjd med det som blev och titta snällt på sina egna prestationer, som man hade gjort om någon annan hade gjort samma sak.

Med det här så har jag nog babblat färdigt och tänker bara avsluta med att önska er en riktigt bra fortsättning på helgen, ta hand om er!