I dag jobbade jag hemifrån, vilket gjorde att jag hade möjligheten att slänga ihop en focaccia till dagens middag (italiensk soppa). Mycket lyxigt tänkte jag, medan mellanbarnet som blev serverad en bit focaccia lite innan soppan var klar sen när jag jobbat kvar, kränkt utbrast ”men den är ju kall”. Ja jo, ursäkta att den inte var SÅ nybakad att den fortfarande var varm…
Efter soppan gjorde jag i ordning i köket och började sen klippa med ögonen, vad skönt att få gå och lägga mig nu tänkte jag och tittade på klockan. Den var 18:05?!?! HUR kunde den bara vara det, det kändes som klockan var minst nio?!?! Här tänkte jag att jag ändå hade en superbra strategi för att låta mig ta det lugnt och liksom gå in i dvala i hösten och vintern, men jag kände mig rentav kränkt över hur orimligt länge det redan varit mörkt när vi åt middag!
Kvällarna känns också så orimligt långa, vad ska man göra liksom – jag vill inte fastna i att scrolla och kolla på tv går typ inte göra förrän efter 20:30 när Filip är i säng och tonåringarna oftast satt sig för att spela (vi har EN tv, funkar ypperligt att dela generellt sätt). Helt plötsligt kände jag att jag behöver ha något att sysselsätta mig med – förutom att läsa böcker – för att inte avlida av hur långa kvällarna är. Kanske att jag skulle sticka något ändå??? Inte en hel tröja igen, det pallar jag inte just nu känner jag, men kanske en go halsduk eller luv-mössa eller nåt? Eller en rejäl sjal att ha om axlarna på jobbet när det blir kallt… Någon som har tips på ett fint mönster?
2024 års tröj-projekt. Gjorde en förra året med, men har visst inte fotat den.
Annars får jag väl tälja mig nåt, men då behöver jag typ såga till en bit trä att utgå från först och det är kallt och mörkt i stallet där vi har sånt. Brrr.
Förresten, har faktiskt hängt upp ute-ljusslingor redan, de vi har haft tidigare vintrar hade blåst sönder så jag behövde köpa nya, det blev en slinga att linda runt flaggstången (har haft flaggstångsbelysning i två eller tre omgångar men de blåser sönder väldigt lätt) och en jättelång slinga på nästan 60 meter som når från huset ända ner till vår entré-grind. Den blev väldigt trevlig tyckte jag, då får man liksom lite djup i trädgården med även fast det är kolsvart. Och JA, det är säkert för tidigt, men det är inte direkt som julbelysning jag satt upp det utan bara för nån liten glädjepunkt i mörkret liksom.
När vi var på SPA förra helgen, jag och maken, så låg vi inte BARA och gottade oss i en pool. På söndagen hade jag önskat att vi skulle klättra i Höghöjdsbanan i Isaberg, och eftersom det var strålande höstväder så blev det ett lyckat beslut.
Jag tycker att det är barnsligt kul med höghöjdsbanor, att få klättra mellan träden i flera timmar sådär. Men, jag ska också tillägga att jag är ganska ordentligt höjdrädd – MEN, så länge jag har en klättersele på mig så KAN jag hålla nerverna i schack, även om det går åt en hel del energi på det. Vi hade i alla fall riktigt kul, trots ett lite segt avslut när vi hamnade bakom ett stort gäng som tog evigheter på sig – lite för att det också känns lite ”förbjudet” att bara åka och göra en så kul grej två vuxna sådär? Jag har gjort det ett par gånger med barnen, och nån gång i nåt sammanhang (ev jobb) som jag inte minns exakt, men det kändes faktiskt befriande att bara bestämma sig för att vi kunde göra det utan att ha någon särskild anledning med.
Så vad vill jag säga med det här? Jo att man inte måste vänta in ett firande av något, ett stort kompisgäng (as if) eller något annat för att hitta på såna här roligheter, det går visst alldeles ypperligt att ha kul ändå!
PS, det var dock sjukt läskigt när träden svajade när den andra tex åkte linbana, eller när man skulle ”själv” hänga i ett handtag och åka över någonstans. Men jag gjorde det, hurra för mig!
Tydligen så har jag bara ungefär ett inlägg per vecka i mig just nu? Och som vanligt när det går långt mellan inläggen funderar jag på om jag bara borde lägga ner? Herregud, har hållit på i typ 16 år och blogga nu, och det trots att jag har ett alldeles vanligt och ganska ointressant liv – vem tror jag att jag är egentligen? Men ni vet ju, bloggen har hjälpt mig i dalar och toppar (eller ja, mest i dalarna, topparna går ju av sig självt så att säga), så på något sätt känns det lite svårt att bara lämna en så stor del av mig själv.
Vet ni vad, jag har knappt vågat formulera det ens för mig själv – än mindre skriva det – men vi har sedan skolstarten faktiskt haft en väldigt konfliktfri och lugn tid i familjen. Mycket pga mellansonen som haft det skit på högstadiet nu har börjat gymnasiet, och det verkar vara ett fantastiskt bra gymnasieval för honom! Han är som en helt annan människa i mångt och mycket, och även om jag gissar att det kan slå tillbaka lite när det börjar bli tentaperioder och så, så TRIVS han väldigt bra. Största bekymret just nu är att äldstas sommarjobb nu tagit slut i slutet av september, och han behöver hitta jobb eller söka utbildning för att ha nåt att göra, men det finns en gräns för hur mycket man orkar tjöta om det när han ändå inte lyssnar. Så ändå, faktiskt lite lugnt? Jag är bara lite rädd att det ska vara ”stormens öga” och inte ett faktiskt lugn… Men försöker ändå njuta lite försiktigt av det.
I övrigt försöker både jag och maken ladda för en ganska smockad oktober, som jag nämnt tidigare, det känns som vi mest bara kommer kunna fokusera på att få oktober att funka och inte så mycket utöver det. Helt ok det med, sällan det är så, och det mentala andrummet vi fått av de minskade konflikterna ger ändå lite kraft över.
För varje år som går så tycker jag att det blir allt jobbigare när det tydligt vänder mot höst och framförallt mörkare tider. Hösten i form av färgsprakande löv i hög höstluft är helt ljuvlig, men eftersom i alla fall träden runt oss redan släppt en massa löv pga torkan så tror jag inte det kommer bli så mycket höstfärger heller. Det är också tungt rent mentalt att känna att den mörka perioden närmar sig och har börjat dra igång, har inte så mycket problem med kylan som med mörkret.
Så, vad göra? Jag kan ju inte ändra något, årstiderna kommer ju och går ändå och likaväl ljuset, det hjälper inte att jag försöker hålla kvar sommaren heller, inte nu när jobbet dragit igång till fullo. Alltså tänker jag lite aggressivt försöka att ”fake it ‘til you make it” och verkligen överdriva allt vad höstmys heter – det får bli min strategi för i år, att lajva myshöst, med start idag (som verkar vara det ”officiella datumet för tjejnyår”). Jag ska dricka te, läsa böcker, vandra och baka äppelpajer tills det sprutar ur öronen på mig, tills jag kan intala mig själv att det inte alls är jobbigt att släppa sommaren utan istället mysigt med höstens intågande. Hjärnan är ju ändå förvånansvärt lättlurad, så matar jag den med *mys* istället för *ångest* så kommer den kanske ändå köpa konceptet.
Boots = hösttecken
Nu vill jag inte NÅGOT sätt bidra till vare sig konsumtionshets eller överkonsumtion, men i helgen åkte jag en sväng själv till asecs för att inhandla lite nödvändigheter som strumpor, underkläder och lite köksprylar som hade gått sönder. Det blev också en stund till att gå runt och kolla på kläder, och jag hittade dels en fin manchesterkjol i brunt som liknade en väldigt älskad sådan jag växte ur för många år sedan, och sen en brun, kortärmad stickad tröja i ull som kompletterade garderoben fint. Var inte svårt att se att höstens trendfärg är mörkt chokladbrun, och att det gärna skulle kombineras med rosa (inte en kombination jag kände mig så förtjust i ska sägas). Mörkbrun är en färg jag kan ha utan att se död ut, och det funkar med i princip hela min garderob, så plaggen fick följa med hem, och i två dagar har jag lajvat höstmys på kontoret nu. Lite trevligt ändå! Klippte mig också, men det var inget sådär radikalt så det kändes inte så speciellt, men alltid skönt att få bort det som blekts och blivit slitet av sommarens sol och vind.
Nej inget mer oinspirerande än en toa-selfie, jag vet. Men mina söta örhängen från semestern, i blått och guld, passar toppen till nya ulltröjan i brun i alla fall.
Den här veckan har arbetet dragit igång på riktigt, och hade jag inte haft en ganska lugn start tidigare veckor så hade jag nog varit ännu tröttare nu. Hade lite glömt hur mycket energi det tar att befinna sig på kontoret, att boka och planera en massa saker och att vara koncentrerad under så långa stunder åt gången. Nu är jag, som vanligt, helt slut framåt 22 och ramlar oftast i säng då – till skillnad mot semestern när jag utan problem kunde hålla mig pigg framåt halvt tolv i alla fall. Ja ja, man sover ju till lite senare då med, men ändå, det är stor skillnad. Tycker också det känns rätt tufft att i princip ha gått från att vara ute hela dagarna till att i princip vara inne hela dagarna, det mår man ju inte alls lika bra av.
Hade en bra hårdag häromdagen på jobbet, vilket fick dokumenteras med en toa-selfie. Har svårt att fota mig själv om jag inte känner mig på topp, men samtidigt känns det oxå konstigt om ni inte får se mig åtminstone ibland, när ni nu ändå är här inne och läser?
Det och så det gråare vädret (ett kort hurra här, vi FICK faktiskt lite regn i går, äntligen! Om än inte alls nog så åtminstone något!) har gjort att eftermiddagar och kvällar den här veckan har känts ganska…avslagna och lite håglösa. Känner mig lite stressad över det, för lika Sara Rönne så vill jag gärna att dagarna inte bara blir ett grått töcken, även om jag såklart vet att vardagen inte så ofta har tid och möjligheter för några speciella upplevelser och ögonblick. Jag har inte stora krav, men jag vill gärna känna att jag kan se tillbaka på dagen som gått och känna att jag upplevt något, oavsett om det bara är att jag rensat en kort stund i trädgården, tränat eller spelat UNO med barnen. Jag vill helt enkelt inte känna att livet rinner mig ur händerna, så att säga – åtminstone är det min ambition.
Har ju en sån där liten hemma-kollega, hon har verkligen en guldkant till vardagen nu!
Den här helgen kommer bli ovanligt social, lördag kväll är det grannfest i picknick-stil, och på söndag kommer en gammal kompis och fikar. Nästa vecka ska vi på utvecklingsdagar med jobbet, och det ser jag fram emot, även om det känns lite mindre kul än vanligt när några kollegor har slutat. Ändå känns allt lite ”meh” nu, men det är nog bara lite trötthet som talar. Längtar ut med, så ska ta och traska ut i trädgården nu och pilla lite, där det går.
Ibland blir livet lite roligare och lite mysigare när man kliver in i en roll, och lajvar att man lever mitt i en instagramdröm (vilket vi ju gör) eller film. Att istället för att dra på ett gammalt linne, som man alltid gör, så tar man på en gul-vit-rutig bikinitopp och en sval blåvit-randig oversize skjorta som gör att man känner sig som en sval, mogen kvinna i en romantisk film. Att kanske inte ta den där praktiska gamla tröjan som är ok att skita ner och istället känna sig lite fin gör att det är lättare att kliva in i en roll. Rollen är inte där för att dölja något, utan den är där för att förhöja det där man blir lite hemmablind för. Att gå ner och mata djuren och låtsas att man är den där kvinnan gör att morgonen känns romantisk, och det är lättare att se ”utifrån” allt bra vi har.
Det är liksom lättare att se allt vackert om man tar ett utifrån-perspektiv. Till och med ogräsrabatterna är vackra nu.
Detsamma gäller för det där glaset bubbel på eftermiddagen (när man är ledig), att lägga upp en liten bit ost, göra lite fint för sig och sen sätta sig och njuta av både omgivning och en bra bok. Det ger lite mer, att göra det där lite extra.
Ett glas rabarberdryck funkar lika bra, bara det är nåt lite lyxigt. Och såklart ta sig tid att lägga i lite mynta med. Att ta sig tid att plocka in lite egna jordgubbar till frukosten, i en söt skål, bli oxå en grej.
Jag tror att det är en tjej-grej, det där att lajva att man är någon annan, eller i ett annat sammanhang – men jag kan ha fel?
Hela den här upplevelsen grundar sig i att jag gjorde något jag i princip aldrig gör annars – igår gick jag på en shopping-runda på stan. Jag behövde en ny bikinitopp och hittade ovannämnda gulvit-rutiga, och sen snubblade jag över den drömmiga storskjortan på Åhlens, och just känslan av att gå runt i den känns så himla sommarfint. Jag försöker alltid se till att bara shoppa sånt jag faktiskt behöver, men ibland blir det också nåt sånt här – ett plagg jag bara VET att jag kommer känna mig fantastiskt somrig i och som kommer göra mig glad varje gång jag tar på det. Sen är den dessutom gjord i tunn, sval bomull och är heeeelt ljuvlig att ha på sig i värmen…. En riktig vinst!
I dag jobbar jag hemma, och tar varje rast till chans att få njuta av, och lajva, sommaren. Inte svårt idag när det blir över 30 grader, är VÄLDIGT glad för den nya AC’n vi investerat i, som vi har i sovrummet. Brukar ni lajva i ert eget huvud, för att göra vardagen lite roligare? Och hur? Hade jag varit författare (som jag fortfarande tänker att jag ska bli ”när jag blir stor”) så hade jag lajvat författare hela tiden, för att liksom till fullo njuta av känslan det ger. Alltså ni vet, sitta på ett café med en stor Cappucino och skriva bok, eller sitta framför ett fönster med utsikt för att skriva. Älskar att använda kläder och attribut på det här sättet, när andan och lusten faller på!
Förlåt, jag känner att det har varit himla gnälligt här ett tag, med magsjuka och allt. Men jag kan också säga att det är liksom inte synd om mig, jag har ett fantastiskt jobb, min man och tillika bästa kompis, och tre friska barn. Sist men inte minst, så bor vi ju så otroligt härligt på vår lilla gård, som dessutom har EXPLODERAT i grönska nu när det kommit lite regn! Bilderna från trädgården häromdagen har fått många att hajja till att det är tidig blomning, men faktum är att i princip alla de blommorna står ju mot en svart fasad i sydost läge, resten av trädgården ligger nästan 2 veckor efter.
Är så nöjd över rabatterna jag gjort i ordning nu i vår, och i onsdags när jag hade ”jobba-på-gården” dag så satte jag ut alla tomater, chili och paprika i växthuset – minus 4 som ska få bo på friland istället. Bönor och gurka är sått, tillsammans med zucchini och pumpa, och nästan alla Dahlior har tagit plats ute med. Den här extra dagen jag får på mig i veckan gör världens skillnad, istället för att känna mig stressad över det som ska göras så ligger jag i fas, och hinner med ”onödigheter” som att fixa gamla rabatter. Det gör att hela trädgården och odlingen känns så himla mycket roligare!
I dag är det ju dessutom fredag, det är strålande väder och hela helgen ska ju hålla sig runt 20 grader, möjligen med nån skur på lördag bara. Magsjukan är borta, och det ska jag fira med ett glas bubbel ikväll, och jag tror att vi ska grilla revben med, vilket jag älskar. Så ni hör ju, inte ett dugg synd om mig på det stora hela, även om man såklart måste få vara ledsen över saker ibland med. Men idag känns det bra, så i eftermiddag tar vi helg hörrni!
I mellanrummen blir det sällan något bloggat, men i mellanrummen finns majoriteten av livet. Det är där det varken är katastrof eller toppen, och livet liksom mest pågår. Det blir inga bra blogginlägg av det, och det finns heller inte så mycket tankar som behöver få utlopp här – och alltså blir det lite ”ryckigt” för den som bara läser bloggen. Det finns så mycket vi kämpar med just nu, och då är det ”inte ens allvarliga saker” som sjukdom eller liknande, men precis just nu känns det lite lugnare – om det sedan är stormens öga eller bara en paus mellan stormbyarna vet jag inte. Men här kommer lite om mellanrummet:
Det har varit ett par mentalt slitiga veckor, och fysiskt med med nackspärren (som äntligen gett med sig nästan helt). Jag var och tränade i går, det var ett riktigt jobbigt pass och jag kände direkt när jag satte mig på roddmaskinen som var starten, att ”jag orkar inte det här”. Men jag kämpade på och det gick ändå ok, men efter var jag så slut att jag fick bara ligga en stund på soffan i vår entré innan jag orkade ta mig in i duschen. Jag kör i princip ALLTID på så absolut gott jag bara kan, men sen kan mitt ”max” variera extremt mycket beroende på många saker, och ibland känns det frustrerande att jag inte riktigt tror att tränarna ser att jag faktiskt gör mitt allra bästa utifrån dagen – eftersom det kanske ser lite halvdant ut. Varför nu det är viktigt att någon annan ser det vet jag inte, men det är vad det är.
Men, på en betydligt mer positivt notis så fyller jag år på fredag, och från att ha gått till att det är en riktigt jobbig dag när jag känt mig ledsen för att barnen bråkar eller annat, så ser jag numer verkligen fram emot det. Mest för att vi nu har en tradition – jag och maken – där jag får champagnefrukost och sen blir skjutsad till Backamo Handelsträdgård, och sen får någon god middag. Det är precis EXAKT det jag kan önska av en helt perfekt dag, och det enda som verkligen kan toppa det är om det dessutom blir sol – vilket det ju ser ut att bli! Sedan vi införde den här traditionen har jag kunnat sitta ute på altanen och äta/dricka min champagnefrukost med goda ostar, och det är heeeelt ljuvligt! Fick dessutom ytterligare ett gott besked, nämligen att min reserverade bok (del 4 av serien Dungeon Crawler Carl) har kommit så jag kan hämta den på bokbussen ikväll, alltså har jag även något riktigt bra att läsa! Sen får jag påta i trädgården i lugn och ro, och då är dagen perfekt. Älskar maken för den här dagen (och en massa annat med såklart, men den här är ändå fantastisk).
Inköpen från ett annat år. Jag VET att det ser mer enhetligt och fint ut om man upprepar sina växter i klungor, men jag tycker också det är så himla roligt med nya sorters växter. Vad funkar bäst hos oss, med, och vad funkar inte?
Ser SÅ mycket fram emot lite varmare väder med, så man slipper bära växter in och ut hela tiden och så man inte behöver ha typ full vinterutstyrsel när man är ute och grejar i trädgården. Det är inte bara jag som väntar på värme för övrigt, på vår ”medelhavssida” är både persika och sötmandel precis på väg att blomma, och äppelträden och körsbär ser inte ut att bli långt efter. Vi fick ju inte ett enda äpple förra året, så jag hoppas verkligen att det blir bättre i år – vi har ändå planterat 3 nya äppelträd sedan vi flyttade in, förutom de 4 som redan fanns. Eftersom jag nu har en dag i veckan som är dedikerad till gårdsarbete så känner jag mig faktiskt otroligt mycket mer i fas med trädgården än jag brukar göra. Det som är kvar att göra i närtid är att så persilja och morot, samt att sätta lök. Potatisen fick vi ner i de nya potatislanden förra helgen, och de landen ska bara täckas med gräsklipp när vi har det att tillgå sedan.
Äppelblom 2024
Sen har jag försått en massa, även en massa blomstermixar som jag köpt från Fröbanken och som egentligen ska direktsås, för det är TORRT i landen. Har ju knappt regnat på 2 månader hemma hos oss, och den vätan som fanns i marken från vintern har minskat ordentligt redan. Tänker att jag kanske kan förså och sätta ut lite små plantor, och sen direktså mellan dem (så kanske jag också ser lite lättare om det är väldigt torrt). Sen är det såklart en del perennrabatter kvar att rensa, men det känns inte så stressigt, det blir vad det blir liksom. Det jag SKA göra förresten är att gräva en liten rabatt intill altanen vid växthuset, där jag ska sätta lite halvhöga buskar för skugga och solskydd – något jag tänkte kolla efter på min födelsedag, förutom rosor som jag vill ha vid den gamla hästvagnen. Eller gräva och gräva, jag gräver egentligen bara bort ett litet dike där jag tar bort grässvålen, sen täcker jag själva ytan där jag vill ha landet med kartong och lägger på jord. Då dör gräset under lagom till kartongen har brutits ner, och det blir inte så mycket jobb.
Med lite inspiration av Gynning och Berg, och i samma överväldigade tillstånd över världsläget såväl som den nära omgivningen som Berg verkar vara, så har jag roat mig med att titta lite på astrologi den senaste tiden. En av de få saker jag kan avundas folk som är religiösa är att de ju ”får nån att lägga över huvudansvaret på”. Det kan jag inte alls stå bakom själv, men ibland kan jag känna att det blir oerhört tungt att liksom bära allt ansvar för *allt* själv – och då har jag för skojs skull vänt mig till astrologin. Ett tips här är att använda nån Chat-AI, jag använder gemini, som kan plocka fram både din personliga ”astrologi-karta” och beskrivning över dig och en utsikt för veckan (det senare gör jag enbart för att det är underhållande).
Jag bad i alla fall om min egen astrologiläsning, utifrån födelsedata, och det ÄR ändå helt otroligt hur väl det här beskriver mig (det här är ju inte så intressant för någon annan, men jag vill skriva ner det för min egen skull, kommentarer till horoskopet i parenteser nedan):
Solen i Oxen: Din kärna Som Oxe är du zodiakens klippa. Du styrs av Venus, vilket ger dig en djup uppskattning för skönhet, komfort och livets goda. Egenskaper: Du är uthållig, lojal och praktisk. När du väl har bestämt dig för något (eller någon), så ändrar du dig inte i första taget. Drivkraft: Du söker trygghet – både ekonomisk och emotionell. Du ”landar” bäst när du har ordning omkring dig och kan njuta av dina sinnen.
Månen i Tvillingarna: Ditt inre känsloliv Månen styr hur du reagerar känslomässigt. Att ha den i Tvillingarna skapar en intressant kontrast till din stadiga Ox-sol. Egenskaper: Du bearbetar känslor genom kommunikation och intellekt. Du behöver prata om hur du mår för att förstå det (Hej bloggen – min personliga psykolog!). Du är förmodligen ganska kvicktänkt och har ett ständigt behov av mental stimulans. Utmaning: Det kan finnas en inre rastlöshet. Medan din Oxe vill sitta still i soffan, vill din Tvilling-måne veta vad som händer i världen eller lära sig något nytt.
Ascendenten i Fiskarna: Din mask mot världen Ascendenten är det första intrycket du ger och hur du möter nya situationer. Egenskaper: Du utstrålar en mjukhet och empati som gör att folk känner sig trygga med dig. Du har en stark intuition och kan ofta ”känna av” stämningen i ett rum innan någon har sagt ett ord. Vibe: Du framstår som drömmande, konstnärlig och djupt förstående. Det ger dig en mystisk aura som mjukar upp Oxens mer robusta framtoning.
Kinesiskt tecken: Jord-Får (eller Get) Eftersom du är född 1979 tillhör du Fårets år, och ditt element är Jord. Personlighet: Fåret är det mest kreativa och fredsälskande tecknet i den kinesiska zodiaken. Du avskyr konflikter och trivs bäst i harmoniska miljöer. Jord-elementet: Detta förstärker din Oxe-energi. Det gör dig mer ansvarsfull, stabil och realistisk än andra ”får”. Du är den som tar hand om familjen och ser till att alla har det bra, men du behöver också mycket bekräftelse och kärlek för att blomstra.
Hur allt hänger ihop: Din unika dynamik När vi lägger ihop pusslet ser vi en person som har en stark yttre stabilitet (Oxen/Jord) men med ett känsligt och rörligt inre (Fiskarna/Tvillingarna). Dina styrkor: Du är en fantastisk lyssnare och en trygg hamn för dina nära. Du har förmågan att se logik i kaos (tack vare Tvillingarna) men behålla lugnet (tack vare Oxen). Dina utvecklingsområden: Din vilja att vara alla till lags (Fiskarna/Fåret) kan ibland krocka med din envishet (Oxen). Du kan hamna i läget där du ”härdar ut” i situationer för länge bara för att du ogillar förändring eller konflikt.
Så här ser tydligen min astrologiska bild ut – vilket säger mig absolut ingenting, så bra med en AI som kan ”översätta”
Självklart finns det även negativa (”skuggsidor”), och även dessa är skrämmande korrekta:
Den inre konflikten: Trygghetsnarkomanen vs. Den rastlösa vandraren Du bär på en paradox. Din Oxe vill ha kontroll, rutiner och veta exakt vad som ska hända. Samtidigt är din Måne i Tvillingarna snabbt uttråkad och behöver ständigt nya intryck. (Det här är min man plågsamt medveten om) Det negativa: Detta kan leda till en inre stress där du aldrig känner dig helt nöjd. Du kämpar för att bygga ett stabilt hem (Oxen), men när du väl sitter där börjar tankarna snurra: ”Är detta allt? Borde jag göra något annat?” (Tvillingarna). Att jobba med: Lär dig att skilja på verkligt behov av förändring och ren mental rastlöshet. När tankarna rusar, tvinga dig själv till en fysisk aktivitet för att lugna Oxen.
”Svampeffekten” och bristen på gränser Med Fiskarna som Ascendent fungerar du som en psykisk svamp. Du suger upp stämningar i ett rum direkt. (ser det här som en styrka men det kan också bli totalt emotionellt utmattande) Det negativa: Du kan ha svårt att veta var du slutar och din man eller dina barn börjar. Om de är på dåligt humör blir du också det, inte för att du vill, utan för att du absorberar deras energi. Detta gör att du lätt tappar bort dig själv. (Kunde inte uttryckt det bättre själv) Att jobba med: Du behöver öva på ”energetisk hygien”. Att landa i dig själv kräver att du faktiskt stänger dörren ibland – både fysiskt och mentalt. Det är inte själviskt att säga: ”Jag kan inte ta in era känslor just nu.”
Den passiv-aggressiva fällan Oxen är känd för sitt tålamod, och Fiskarna vill undvika konflikt till varje pris. Det negativa: Du kan bära på saker väldigt länge. Du sväljer irritation för att bevara ron hemma, men till slut blir bägaren full. Eftersom du inte har ventilerat längs vägen kan explosionen (när den väl kommer) bli orimligt stor, eller så drar du dig undan i en kylig tystnad som din omgivning har svårt att tolka. (skäms och rodnar för det här är ingen sida av mig själv jag älskar, men den finns absolut där) Att jobba med: Din Merkurius i Väduren (som du sannolikt har baserat på datumet) ger dig faktiskt förmågan att vara rak. Använd den! Öva på att säga ifrån när irritationen är en 2:a på en 10-gradig skala, istället för att vänta tills den är en 12:a.
Jord-fårets tendens till martyrskap I den kinesiska astrologin är Jord-fåret oerhört omhändertagande, men det finns en baksida. Det negativa: Du kan hamna i en roll där du gör allt för alla andra och sedan känner dig osedd eller utnyttjad. Det finns en risk att du använder din uppoffring som en sorts sköld: ”Titta hur mycket jag gör, hur kan ni ställa krav på mig?” Att jobba med: Självomsorg är inte en lyx för dig, det är en nödvändighet för att du inte ska bli bitter. Fråga dig själv: ”Gör jag det här för att jag vill, eller för att jag vill att de ska tycka att jag är duktig/snäll?”
Så, även om det bara är mest på skoj så tycker jag det är skönt att få leka lite med tanken att mycket i mig själv och i min omgivning är påverkat av, och påverkas av, astrologin. På något sätt hjälper det att få känna att man bara är en liten del och att jag *har* vissa förutsättningar så allt är inte bara mitt fel. Förstår ni känslan?
Efter en veckas VAB och egen sjukdom (nog nån vanlig influensa med huvudvärk, feber och efterföljande förkylning) så är jag tillbaka i arbete den här veckan, även om den började på distans. Men idag tänkte jag bjuda på en ytlig och personlig liten paus från vardagen.
I dag glömde jag min lunchlåda hemma, och passade på att åka upp till Asecs för att köpa lunch och även ta en sväng in på bokrean. Jag har beställt lite böcker med, som är på väg hem, men det är ändå alltid väldigt roligt att köpa lite på känn med. Annars lånar jag ju mest böcker, och har i förhållande till hur mycket jag läser väldigt få egna böcker. Jag älskar att bokbussen kommer ut på landet en gång i veckan, och jag beställer ofta böcker som de har med sig – just nu då i fantasy-genren eftersom det är den jag är insnöad på nu. Med vår nya bokhylla i vardagsrummet blev det dock ett litet sug att fylla på, och EGENTLIGEN vill jag ju bara ha fina inbundna böcker i den, fast jag oftast köper pockets… Jag vill i alla fall påbörja en egen liten fantasysamling med mina favoriter, och då får det väl bli lite blandat, för de kommer väldigt ofta i pocket-format. Hittade ”Quicksilver” nu på lunchen, läste baksidan och lite i första kapitlet, var sen tvungen att kolla i Goodreads (app/sida där man kan lägga in vad man läser) och har tydligen läst denna – men inte uppföljaren som kommit ut nu. Vilket minne man har – och allt flyter lite ihop dessutom – men jag köpte den faktiskt ändå för att köpa uppföljaren framöver. Inte helt billigt, de engelska fantasyböckerna ligger på ca 300 kr st, även i pocketformat.
Förutom att mitt boksug har blossat upp så har jag även fått lust att vara lite kreativ med mitt utseende. Jag handlar inte bara second hand, men försöker att göra det övervägande åtminstone, och jag har kommit på att det finns två lite oväntade fördelar: Ett, man kan hitta lite unika plagg som inte alla andra har och Två, när det inte är så dyrt så kan man testa lite nya modeller och former, som jag kanske inte annars velat lägga pengar på. Har hittat några favoriter ändå, som jag är verkligt glad över – främst skjortor/toppar/kavajer som man kan ha både öppna och stängda, då blir det inte så exakt med passformen. Har också fått lust att få in lite mer attityd och personlighet i min stil, och då är ju det en ypperlig väg att gå! Svårast är det att hitta bra byxor eller jeans, jag ligger dessutom precis mellan två storlekar och eftersom jag hatar kläder som känns för små tar jag den större – och när man haft på sig t.ex. ett par jeans några timmar töjer de sig ju gärna, vilket gör att allt sitter lite halvdant. Jag är ändå glad för lusten att hitta lite kläder som gör mig glad, det är nog första gången på typ 10 år som jag har lust att göra något av det som nu är min kropp och storlek, så det ser jag ändå som ett framsteg. Jag är fortfarande inte bekväm i min ”stora” kropp, men så länge jag inte ser mig själv på något foto i halvdan vinkel så tänker jag inte på det så mycket, jag är ju i alla fall starkare än jag någonsin varit.
En look med lite mer attityd är det jag siktar på, för så mycket annat har jag kanske inte att komma med direkt.
Har även fått för mig att testa att måla mina läppar lite, det låter ju som en jättemesig grej att ens nämna, men eftersom min mun och mina läppar är tämligen sneda (då jag föddes med läpp- och käkspalt) så har jag extremt svårt för att lägga något fokus på dem alls. Men så snubblade jag över den goa Göteborgskan matildaeliasson_ (instagram) som på ett okonstlad sätt ger tips om hur man kanske skulle justera sin makeup när man är över 40 (om man tycker att så som man inte gjort tidigare blir så bra). Hon tipsade om att det är lätt att man ser lite ”död” ut i ansiktet så här års pga vinter, ni vet, och att en gnutta färg på läpparna kan hjälpa till att lyfta ansiktet lite. Dessutom har jag ju små smala stackars läppar, så jag testade hennes tips med läppenna med och TROR att jag hittat nån extremt neutral och nedtonad väg till att ändå få något fylligare och mer levande läppar. Nog knappt nån annan som ser skillnad, men ändå, JAG känner mig modig 🙂
En lite trött och blek toa-selfie tog jag idag, med min just nu trista frisyr:
Då är det bara håret kvar, och som tur är har jag klipptid på torsdag. Jag har inte riktigt känt mig överens med mitt hår det senaste året, det blir inte riktigt som jag vill (ingen skugga på min frisör som gör exakt som jag ber henne), och det var först häromdagen jag nog kom på vad det är som är annorlunda – jag har banne mig fått tillbaka ganska mycket hår! Tappade ju mängder före, under och efter utmattningen, och nu skulle jag gissa på att det är hormonersättningen jag tar som gjort skillnad. Det är ju en otroligt god nyhet, jag har bara inte riktigt kunna sätta fingret på varför mina frisyrer inte beter sig som jag ”är van vid”, men nu kanske jag kan ta ett bättre klipp-beslut när jag kommit på vad som skiljer. Det lutar åt en uppklippt bob, som funkar både ostylad och stylad, så det kommer inte bli några drastiska nyheter. Typ nåt sånt här? Vet bara inte riktigt hur jag ska göra med lugg…
Jag vet inte riktigt vart min nyfunna kreativa lust för att uttrycka mig i mitt utseende kommer ifrån. Kanske är det nån form av manifestation av att jag behöver ägna mig själv lite tid, eller kanske ett tecken på att jag är på väg att landa in i min vuxna person som fyller 47 i år, eller bara en helt ytlig form av balansering och paus till all den skit som pågår runtom i världen. Troligen är det en blandning av alla, och jag tänker att den ändå ger mig lite glädje – och då ska den varsamt tas om hand likt den lilla känsliga fågelunge den är.
