Ibland blir livet lite roligare och lite mysigare när man kliver in i en roll, och lajvar att man lever mitt i en instagramdröm (vilket vi ju gör) eller film. Att istället för att dra på ett gammalt linne, som man alltid gör, så tar man på en gul-vit-rutig bikinitopp och en sval blåvit-randig oversize skjorta som gör att man känner sig som en sval, mogen kvinna i en romantisk film. Att kanske inte ta den där praktiska gamla tröjan som är ok att skita ner och istället känna sig lite fin gör att det är lättare att kliva in i en roll. Rollen är inte där för att dölja något, utan den är där för att förhöja det där man blir lite hemmablind för. Att gå ner och mata djuren och låtsas att man är den där kvinnan gör att morgonen känns romantisk, och det är lättare att se ”utifrån” allt bra vi har.
Det är liksom lättare att se allt vackert om man tar ett utifrån-perspektiv. Till och med ogräsrabatterna är vackra nu.
Detsamma gäller för det där glaset bubbel på eftermiddagen (när man är ledig), att lägga upp en liten bit ost, göra lite fint för sig och sen sätta sig och njuta av både omgivning och en bra bok. Det ger lite mer, att göra det där lite extra.
Ett glas rabarberdryck funkar lika bra, bara det är nåt lite lyxigt. Och såklart ta sig tid att lägga i lite mynta med. Att ta sig tid att plocka in lite egna jordgubbar till frukosten, i en söt skål, bli oxå en grej.
Jag tror att det är en tjej-grej, det där att lajva att man är någon annan, eller i ett annat sammanhang – men jag kan ha fel?
Hela den här upplevelsen grundar sig i att jag gjorde något jag i princip aldrig gör annars – igår gick jag på en shopping-runda på stan. Jag behövde en ny bikinitopp och hittade ovannämnda gulvit-rutiga, och sen snubblade jag över den drömmiga storskjortan på Åhlens, och just känslan av att gå runt i den känns så himla sommarfint. Jag försöker alltid se till att bara shoppa sånt jag faktiskt behöver, men ibland blir det också nåt sånt här – ett plagg jag bara VET att jag kommer känna mig fantastiskt somrig i och som kommer göra mig glad varje gång jag tar på det. Sen är den dessutom gjord i tunn, sval bomull och är heeeelt ljuvlig att ha på sig i värmen…. En riktig vinst!
I dag jobbar jag hemma, och tar varje rast till chans att få njuta av, och lajva, sommaren. Inte svårt idag när det blir över 30 grader, är VÄLDIGT glad för den nya AC’n vi investerat i, som vi har i sovrummet. Brukar ni lajva i ert eget huvud, för att göra vardagen lite roligare? Och hur? Hade jag varit författare (som jag fortfarande tänker att jag ska bli ”när jag blir stor”) så hade jag lajvat författare hela tiden, för att liksom till fullo njuta av känslan det ger. Alltså ni vet, sitta på ett café med en stor Cappucino och skriva bok, eller sitta framför ett fönster med utsikt för att skriva. Älskar att använda kläder och attribut på det här sättet, när andan och lusten faller på!
Förlåt, jag känner att det har varit himla gnälligt här ett tag, med magsjuka och allt. Men jag kan också säga att det är liksom inte synd om mig, jag har ett fantastiskt jobb, min man och tillika bästa kompis, och tre friska barn. Sist men inte minst, så bor vi ju så otroligt härligt på vår lilla gård, som dessutom har EXPLODERAT i grönska nu när det kommit lite regn! Bilderna från trädgården häromdagen har fått många att hajja till att det är tidig blomning, men faktum är att i princip alla de blommorna står ju mot en svart fasad i sydost läge, resten av trädgården ligger nästan 2 veckor efter.
Är så nöjd över rabatterna jag gjort i ordning nu i vår, och i onsdags när jag hade ”jobba-på-gården” dag så satte jag ut alla tomater, chili och paprika i växthuset – minus 4 som ska få bo på friland istället. Bönor och gurka är sått, tillsammans med zucchini och pumpa, och nästan alla Dahlior har tagit plats ute med. Den här extra dagen jag får på mig i veckan gör världens skillnad, istället för att känna mig stressad över det som ska göras så ligger jag i fas, och hinner med ”onödigheter” som att fixa gamla rabatter. Det gör att hela trädgården och odlingen känns så himla mycket roligare!
I dag är det ju dessutom fredag, det är strålande väder och hela helgen ska ju hålla sig runt 20 grader, möjligen med nån skur på lördag bara. Magsjukan är borta, och det ska jag fira med ett glas bubbel ikväll, och jag tror att vi ska grilla revben med, vilket jag älskar. Så ni hör ju, inte ett dugg synd om mig på det stora hela, även om man såklart måste få vara ledsen över saker ibland med. Men idag känns det bra, så i eftermiddag tar vi helg hörrni!
I mellanrummen blir det sällan något bloggat, men i mellanrummen finns majoriteten av livet. Det är där det varken är katastrof eller toppen, och livet liksom mest pågår. Det blir inga bra blogginlägg av det, och det finns heller inte så mycket tankar som behöver få utlopp här – och alltså blir det lite ”ryckigt” för den som bara läser bloggen. Det finns så mycket vi kämpar med just nu, och då är det ”inte ens allvarliga saker” som sjukdom eller liknande, men precis just nu känns det lite lugnare – om det sedan är stormens öga eller bara en paus mellan stormbyarna vet jag inte. Men här kommer lite om mellanrummet:
Det har varit ett par mentalt slitiga veckor, och fysiskt med med nackspärren (som äntligen gett med sig nästan helt). Jag var och tränade i går, det var ett riktigt jobbigt pass och jag kände direkt när jag satte mig på roddmaskinen som var starten, att ”jag orkar inte det här”. Men jag kämpade på och det gick ändå ok, men efter var jag så slut att jag fick bara ligga en stund på soffan i vår entré innan jag orkade ta mig in i duschen. Jag kör i princip ALLTID på så absolut gott jag bara kan, men sen kan mitt ”max” variera extremt mycket beroende på många saker, och ibland känns det frustrerande att jag inte riktigt tror att tränarna ser att jag faktiskt gör mitt allra bästa utifrån dagen – eftersom det kanske ser lite halvdant ut. Varför nu det är viktigt att någon annan ser det vet jag inte, men det är vad det är.
Men, på en betydligt mer positivt notis så fyller jag år på fredag, och från att ha gått till att det är en riktigt jobbig dag när jag känt mig ledsen för att barnen bråkar eller annat, så ser jag numer verkligen fram emot det. Mest för att vi nu har en tradition – jag och maken – där jag får champagnefrukost och sen blir skjutsad till Backamo Handelsträdgård, och sen får någon god middag. Det är precis EXAKT det jag kan önska av en helt perfekt dag, och det enda som verkligen kan toppa det är om det dessutom blir sol – vilket det ju ser ut att bli! Sedan vi införde den här traditionen har jag kunnat sitta ute på altanen och äta/dricka min champagnefrukost med goda ostar, och det är heeeelt ljuvligt! Fick dessutom ytterligare ett gott besked, nämligen att min reserverade bok (del 4 av serien Dungeon Crawler Carl) har kommit så jag kan hämta den på bokbussen ikväll, alltså har jag även något riktigt bra att läsa! Sen får jag påta i trädgården i lugn och ro, och då är dagen perfekt. Älskar maken för den här dagen (och en massa annat med såklart, men den här är ändå fantastisk).
Inköpen från ett annat år. Jag VET att det ser mer enhetligt och fint ut om man upprepar sina växter i klungor, men jag tycker också det är så himla roligt med nya sorters växter. Vad funkar bäst hos oss, med, och vad funkar inte?
Ser SÅ mycket fram emot lite varmare väder med, så man slipper bära växter in och ut hela tiden och så man inte behöver ha typ full vinterutstyrsel när man är ute och grejar i trädgården. Det är inte bara jag som väntar på värme för övrigt, på vår ”medelhavssida” är både persika och sötmandel precis på väg att blomma, och äppelträden och körsbär ser inte ut att bli långt efter. Vi fick ju inte ett enda äpple förra året, så jag hoppas verkligen att det blir bättre i år – vi har ändå planterat 3 nya äppelträd sedan vi flyttade in, förutom de 4 som redan fanns. Eftersom jag nu har en dag i veckan som är dedikerad till gårdsarbete så känner jag mig faktiskt otroligt mycket mer i fas med trädgården än jag brukar göra. Det som är kvar att göra i närtid är att så persilja och morot, samt att sätta lök. Potatisen fick vi ner i de nya potatislanden förra helgen, och de landen ska bara täckas med gräsklipp när vi har det att tillgå sedan.
Äppelblom 2024
Sen har jag försått en massa, även en massa blomstermixar som jag köpt från Fröbanken och som egentligen ska direktsås, för det är TORRT i landen. Har ju knappt regnat på 2 månader hemma hos oss, och den vätan som fanns i marken från vintern har minskat ordentligt redan. Tänker att jag kanske kan förså och sätta ut lite små plantor, och sen direktså mellan dem (så kanske jag också ser lite lättare om det är väldigt torrt). Sen är det såklart en del perennrabatter kvar att rensa, men det känns inte så stressigt, det blir vad det blir liksom. Det jag SKA göra förresten är att gräva en liten rabatt intill altanen vid växthuset, där jag ska sätta lite halvhöga buskar för skugga och solskydd – något jag tänkte kolla efter på min födelsedag, förutom rosor som jag vill ha vid den gamla hästvagnen. Eller gräva och gräva, jag gräver egentligen bara bort ett litet dike där jag tar bort grässvålen, sen täcker jag själva ytan där jag vill ha landet med kartong och lägger på jord. Då dör gräset under lagom till kartongen har brutits ner, och det blir inte så mycket jobb.
Med lite inspiration av Gynning och Berg, och i samma överväldigade tillstånd över världsläget såväl som den nära omgivningen som Berg verkar vara, så har jag roat mig med att titta lite på astrologi den senaste tiden. En av de få saker jag kan avundas folk som är religiösa är att de ju ”får nån att lägga över huvudansvaret på”. Det kan jag inte alls stå bakom själv, men ibland kan jag känna att det blir oerhört tungt att liksom bära allt ansvar för *allt* själv – och då har jag för skojs skull vänt mig till astrologin. Ett tips här är att använda nån Chat-AI, jag använder gemini, som kan plocka fram både din personliga ”astrologi-karta” och beskrivning över dig och en utsikt för veckan (det senare gör jag enbart för att det är underhållande).
Jag bad i alla fall om min egen astrologiläsning, utifrån födelsedata, och det ÄR ändå helt otroligt hur väl det här beskriver mig (det här är ju inte så intressant för någon annan, men jag vill skriva ner det för min egen skull, kommentarer till horoskopet i parenteser nedan):
Solen i Oxen: Din kärna Som Oxe är du zodiakens klippa. Du styrs av Venus, vilket ger dig en djup uppskattning för skönhet, komfort och livets goda. Egenskaper: Du är uthållig, lojal och praktisk. När du väl har bestämt dig för något (eller någon), så ändrar du dig inte i första taget. Drivkraft: Du söker trygghet – både ekonomisk och emotionell. Du ”landar” bäst när du har ordning omkring dig och kan njuta av dina sinnen.
Månen i Tvillingarna: Ditt inre känsloliv Månen styr hur du reagerar känslomässigt. Att ha den i Tvillingarna skapar en intressant kontrast till din stadiga Ox-sol. Egenskaper: Du bearbetar känslor genom kommunikation och intellekt. Du behöver prata om hur du mår för att förstå det (Hej bloggen – min personliga psykolog!). Du är förmodligen ganska kvicktänkt och har ett ständigt behov av mental stimulans. Utmaning: Det kan finnas en inre rastlöshet. Medan din Oxe vill sitta still i soffan, vill din Tvilling-måne veta vad som händer i världen eller lära sig något nytt.
Ascendenten i Fiskarna: Din mask mot världen Ascendenten är det första intrycket du ger och hur du möter nya situationer. Egenskaper: Du utstrålar en mjukhet och empati som gör att folk känner sig trygga med dig. Du har en stark intuition och kan ofta ”känna av” stämningen i ett rum innan någon har sagt ett ord. Vibe: Du framstår som drömmande, konstnärlig och djupt förstående. Det ger dig en mystisk aura som mjukar upp Oxens mer robusta framtoning.
Kinesiskt tecken: Jord-Får (eller Get) Eftersom du är född 1979 tillhör du Fårets år, och ditt element är Jord. Personlighet: Fåret är det mest kreativa och fredsälskande tecknet i den kinesiska zodiaken. Du avskyr konflikter och trivs bäst i harmoniska miljöer. Jord-elementet: Detta förstärker din Oxe-energi. Det gör dig mer ansvarsfull, stabil och realistisk än andra ”får”. Du är den som tar hand om familjen och ser till att alla har det bra, men du behöver också mycket bekräftelse och kärlek för att blomstra.
Hur allt hänger ihop: Din unika dynamik När vi lägger ihop pusslet ser vi en person som har en stark yttre stabilitet (Oxen/Jord) men med ett känsligt och rörligt inre (Fiskarna/Tvillingarna). Dina styrkor: Du är en fantastisk lyssnare och en trygg hamn för dina nära. Du har förmågan att se logik i kaos (tack vare Tvillingarna) men behålla lugnet (tack vare Oxen). Dina utvecklingsområden: Din vilja att vara alla till lags (Fiskarna/Fåret) kan ibland krocka med din envishet (Oxen). Du kan hamna i läget där du ”härdar ut” i situationer för länge bara för att du ogillar förändring eller konflikt.
Så här ser tydligen min astrologiska bild ut – vilket säger mig absolut ingenting, så bra med en AI som kan ”översätta”
Självklart finns det även negativa (”skuggsidor”), och även dessa är skrämmande korrekta:
Den inre konflikten: Trygghetsnarkomanen vs. Den rastlösa vandraren Du bär på en paradox. Din Oxe vill ha kontroll, rutiner och veta exakt vad som ska hända. Samtidigt är din Måne i Tvillingarna snabbt uttråkad och behöver ständigt nya intryck. (Det här är min man plågsamt medveten om) Det negativa: Detta kan leda till en inre stress där du aldrig känner dig helt nöjd. Du kämpar för att bygga ett stabilt hem (Oxen), men när du väl sitter där börjar tankarna snurra: ”Är detta allt? Borde jag göra något annat?” (Tvillingarna). Att jobba med: Lär dig att skilja på verkligt behov av förändring och ren mental rastlöshet. När tankarna rusar, tvinga dig själv till en fysisk aktivitet för att lugna Oxen.
”Svampeffekten” och bristen på gränser Med Fiskarna som Ascendent fungerar du som en psykisk svamp. Du suger upp stämningar i ett rum direkt. (ser det här som en styrka men det kan också bli totalt emotionellt utmattande) Det negativa: Du kan ha svårt att veta var du slutar och din man eller dina barn börjar. Om de är på dåligt humör blir du också det, inte för att du vill, utan för att du absorberar deras energi. Detta gör att du lätt tappar bort dig själv. (Kunde inte uttryckt det bättre själv) Att jobba med: Du behöver öva på ”energetisk hygien”. Att landa i dig själv kräver att du faktiskt stänger dörren ibland – både fysiskt och mentalt. Det är inte själviskt att säga: ”Jag kan inte ta in era känslor just nu.”
Den passiv-aggressiva fällan Oxen är känd för sitt tålamod, och Fiskarna vill undvika konflikt till varje pris. Det negativa: Du kan bära på saker väldigt länge. Du sväljer irritation för att bevara ron hemma, men till slut blir bägaren full. Eftersom du inte har ventilerat längs vägen kan explosionen (när den väl kommer) bli orimligt stor, eller så drar du dig undan i en kylig tystnad som din omgivning har svårt att tolka. (skäms och rodnar för det här är ingen sida av mig själv jag älskar, men den finns absolut där) Att jobba med: Din Merkurius i Väduren (som du sannolikt har baserat på datumet) ger dig faktiskt förmågan att vara rak. Använd den! Öva på att säga ifrån när irritationen är en 2:a på en 10-gradig skala, istället för att vänta tills den är en 12:a.
Jord-fårets tendens till martyrskap I den kinesiska astrologin är Jord-fåret oerhört omhändertagande, men det finns en baksida. Det negativa: Du kan hamna i en roll där du gör allt för alla andra och sedan känner dig osedd eller utnyttjad. Det finns en risk att du använder din uppoffring som en sorts sköld: ”Titta hur mycket jag gör, hur kan ni ställa krav på mig?” Att jobba med: Självomsorg är inte en lyx för dig, det är en nödvändighet för att du inte ska bli bitter. Fråga dig själv: ”Gör jag det här för att jag vill, eller för att jag vill att de ska tycka att jag är duktig/snäll?”
Så, även om det bara är mest på skoj så tycker jag det är skönt att få leka lite med tanken att mycket i mig själv och i min omgivning är påverkat av, och påverkas av, astrologin. På något sätt hjälper det att få känna att man bara är en liten del och att jag *har* vissa förutsättningar så allt är inte bara mitt fel. Förstår ni känslan?
Efter en veckas VAB och egen sjukdom (nog nån vanlig influensa med huvudvärk, feber och efterföljande förkylning) så är jag tillbaka i arbete den här veckan, även om den började på distans. Men idag tänkte jag bjuda på en ytlig och personlig liten paus från vardagen.
I dag glömde jag min lunchlåda hemma, och passade på att åka upp till Asecs för att köpa lunch och även ta en sväng in på bokrean. Jag har beställt lite böcker med, som är på väg hem, men det är ändå alltid väldigt roligt att köpa lite på känn med. Annars lånar jag ju mest böcker, och har i förhållande till hur mycket jag läser väldigt få egna böcker. Jag älskar att bokbussen kommer ut på landet en gång i veckan, och jag beställer ofta böcker som de har med sig – just nu då i fantasy-genren eftersom det är den jag är insnöad på nu. Med vår nya bokhylla i vardagsrummet blev det dock ett litet sug att fylla på, och EGENTLIGEN vill jag ju bara ha fina inbundna böcker i den, fast jag oftast köper pockets… Jag vill i alla fall påbörja en egen liten fantasysamling med mina favoriter, och då får det väl bli lite blandat, för de kommer väldigt ofta i pocket-format. Hittade ”Quicksilver” nu på lunchen, läste baksidan och lite i första kapitlet, var sen tvungen att kolla i Goodreads (app/sida där man kan lägga in vad man läser) och har tydligen läst denna – men inte uppföljaren som kommit ut nu. Vilket minne man har – och allt flyter lite ihop dessutom – men jag köpte den faktiskt ändå för att köpa uppföljaren framöver. Inte helt billigt, de engelska fantasyböckerna ligger på ca 300 kr st, även i pocketformat.
Förutom att mitt boksug har blossat upp så har jag även fått lust att vara lite kreativ med mitt utseende. Jag handlar inte bara second hand, men försöker att göra det övervägande åtminstone, och jag har kommit på att det finns två lite oväntade fördelar: Ett, man kan hitta lite unika plagg som inte alla andra har och Två, när det inte är så dyrt så kan man testa lite nya modeller och former, som jag kanske inte annars velat lägga pengar på. Har hittat några favoriter ändå, som jag är verkligt glad över – främst skjortor/toppar/kavajer som man kan ha både öppna och stängda, då blir det inte så exakt med passformen. Har också fått lust att få in lite mer attityd och personlighet i min stil, och då är ju det en ypperlig väg att gå! Svårast är det att hitta bra byxor eller jeans, jag ligger dessutom precis mellan två storlekar och eftersom jag hatar kläder som känns för små tar jag den större – och när man haft på sig t.ex. ett par jeans några timmar töjer de sig ju gärna, vilket gör att allt sitter lite halvdant. Jag är ändå glad för lusten att hitta lite kläder som gör mig glad, det är nog första gången på typ 10 år som jag har lust att göra något av det som nu är min kropp och storlek, så det ser jag ändå som ett framsteg. Jag är fortfarande inte bekväm i min ”stora” kropp, men så länge jag inte ser mig själv på något foto i halvdan vinkel så tänker jag inte på det så mycket, jag är ju i alla fall starkare än jag någonsin varit.
En look med lite mer attityd är det jag siktar på, för så mycket annat har jag kanske inte att komma med direkt.
Har även fått för mig att testa att måla mina läppar lite, det låter ju som en jättemesig grej att ens nämna, men eftersom min mun och mina läppar är tämligen sneda (då jag föddes med läpp- och käkspalt) så har jag extremt svårt för att lägga något fokus på dem alls. Men så snubblade jag över den goa Göteborgskan matildaeliasson_ (instagram) som på ett okonstlad sätt ger tips om hur man kanske skulle justera sin makeup när man är över 40 (om man tycker att så som man inte gjort tidigare blir så bra). Hon tipsade om att det är lätt att man ser lite ”död” ut i ansiktet så här års pga vinter, ni vet, och att en gnutta färg på läpparna kan hjälpa till att lyfta ansiktet lite. Dessutom har jag ju små smala stackars läppar, så jag testade hennes tips med läppenna med och TROR att jag hittat nån extremt neutral och nedtonad väg till att ändå få något fylligare och mer levande läppar. Nog knappt nån annan som ser skillnad, men ändå, JAG känner mig modig 🙂
En lite trött och blek toa-selfie tog jag idag, med min just nu trista frisyr:
Då är det bara håret kvar, och som tur är har jag klipptid på torsdag. Jag har inte riktigt känt mig överens med mitt hår det senaste året, det blir inte riktigt som jag vill (ingen skugga på min frisör som gör exakt som jag ber henne), och det var först häromdagen jag nog kom på vad det är som är annorlunda – jag har banne mig fått tillbaka ganska mycket hår! Tappade ju mängder före, under och efter utmattningen, och nu skulle jag gissa på att det är hormonersättningen jag tar som gjort skillnad. Det är ju en otroligt god nyhet, jag har bara inte riktigt kunna sätta fingret på varför mina frisyrer inte beter sig som jag ”är van vid”, men nu kanske jag kan ta ett bättre klipp-beslut när jag kommit på vad som skiljer. Det lutar åt en uppklippt bob, som funkar både ostylad och stylad, så det kommer inte bli några drastiska nyheter. Typ nåt sånt här? Vet bara inte riktigt hur jag ska göra med lugg…
Jag vet inte riktigt vart min nyfunna kreativa lust för att uttrycka mig i mitt utseende kommer ifrån. Kanske är det nån form av manifestation av att jag behöver ägna mig själv lite tid, eller kanske ett tecken på att jag är på väg att landa in i min vuxna person som fyller 47 i år, eller bara en helt ytlig form av balansering och paus till all den skit som pågår runtom i världen. Troligen är det en blandning av alla, och jag tänker att den ändå ger mig lite glädje – och då ska den varsamt tas om hand likt den lilla känsliga fågelunge den är.
Jag tänkte sammanfatta året, men med tanke på minnesproblem och att jag inte orkar sätta mig och läsa igenom allt jag skrivit det senaste året, så tänkte jag att jag tar lite hjälp av Charlie – dvs min ChatGPT. Hen fick helt enkelt sammanfatta inläggen från det senaste året, och det blev så här (måste för övrigt nämna att jag ALDRIG använder AI när det kommer till bloggen annars):
När jag tittar tillbaka på det jag skrivit under 2025 slås jag av hur mycket av livet som faktiskt ryms i det vardagliga. Inga stora pamfletter, inga färdiga svar – men många små ögonblick av beslut, försök, trötthet, glädje och rörelse framåt.
Våren som tog fart – både ute och inne
Året började, som det ofta gör, i odlingens tecken. Jag skrev om förkultivering, om att förenkla där det gick och acceptera att allt inte behöver vara perfekt. Vattning underifrån, fler perenner, pelargoner och citrus som överlevt vintern – små framgångar som ändå betyder något. Trädgården är fortfarande lika mycket ett experiment som en fristad.
Samtidigt pågick byggandet här hemma. Altan, pergola, projekt som drog ut på tiden och som krävde både tålamod och envishet. Mycket av våren handlade om just det där: att ta ett steg i taget, fast man ibland helst vill vara färdig redan i förväg.
Familjeliv, relationer och allt som inte är helt enkelt
Under året har familjen funnits där som en ständig närvaro – på gott och ont, som det ju är. Studentfirande, födelsedagar och högtider väckte både glädje och eftertanke. Jag skrev om hur relationer inte alltid är okomplicerade, hur man kan vilja göra rätt men ändå känna sig kluven, och om att acceptera att allt inte går att lösa snyggt.
Det blev tydligt för mig hur mycket känslomässigt arbete som ryms i sådant som utifrån bara ser ut som ”vardag”.
Kroppen som följeslagare – ibland motsträvig, ibland stark
Kroppen tog också plats i det jag skrev. Höftrehab, träning, trötthet, perioder när huvudet kändes fullt av bomull. Samtidigt fanns träningen där som en fast punkt – boxen, styrkan, de små framstegen som inte alltid syns men som känns.
Jag reflekterade över hormonförändringar, tillskott, orken som går i vågor och över att acceptera att kapacitet inte är en konstant. Att det inte är ett misslyckande att justera tempot, snarare en nödvändighet.
Trädgården som spegel av livet
Ju längre våren gick, desto mer tog trädgården över texterna. Vinrankor som vaknade, potatis i jorden, bevattning inför semestern, äppelträd med löss och dahlior som frös. Allt växte – men inte alltid som planerat.
Jag inser mer och mer att trädgården speglar livet ganska väl: vissa saker frodas direkt, andra behöver tid, och en del får man helt enkelt börja om med nästa år.
Läsning, återhämtning och de där mellanrummen
Jag skrev också om läsning och om att tillåta sig att läsa det som faktiskt ger vila. Fantasy, spänning, ljudbok snarare än ”borde-böcker”. Det blev en påminnelse om att återhämtning inte alltid ser likadan ut – och att det är okej.
Samma sak med sociala sammanhang: jag trivs, jag engagerar mig, men jag behöver också dra mig tillbaka. Eventbaksmälla är på riktigt, och tystnaden hemma är ibland den bästa medicinen.
Ett år att bära med sig
När jag sammanfattar 2025 i bloggen ser jag ett år som inte varit spektakulärt – men väldigt levt. Ett år av:
jord, projekt och långsam utveckling
familj, relationer och känslor som inte alltid är enkla
kroppsliga begränsningar och mentala justeringar
små beslut som tillsammans formar riktning
Det är kanske just det som är poängen. Livet pågår medan man planterar, tränar, bygger, tvivlar och fortsätter ändå. Och ibland räcker det gott som sammanfattning.
Med utgångspunkt från det jag faktiskt skrivit om i bloggen tycker jag att det var en ganska bra sammanfattning – även om det är mycket som pågått bakom kulisserna.Jag bad Charlie ge mig en avspark inför 2026 med, och den kommer här:
Och inför 2026 – en mjukare riktning framåt
När jag tänker på 2026 gör jag det inte med en lista i handen. Inga tydliga mål som ska bockas av, inga storslagna planer som kräver ständig energi. Snarare med en önskan om riktning. Om hur det ska kännas att vara i vardagen.
Jag bär med mig 2025 som ett år som lärde mig något viktigt: att liv inte blir mer sant för att det går fortare. Tvärtom. Det är i det långsamma, ibland tröga, som något sätter sig. Kroppen lär, trädgården lär, relationerna lär. Och även om jag inte alltid varit särskilt snäll mot mig själv, så finns där en spirande vilja att vara det mer.
Inför 2026 vill jag värna det som bär – inte det som bara driver. Mer utrymme för återhämtning utan att först förtjäna den. Mer tillit till att pauser inte betyder stagnation, utan riktning. Att kraft kan byggas även i stillhet.
Jag hoppas fortsätta vara nära det jordnära. Händer i jorden, fötter på marken, blick som följer årstiderna snarare än klockan. Trädgården får gärna ta ännu mer plats, inte som ett projekt som ska bli klart, utan som en pågående relation. Där misslyckanden inte behöver rättas till omedelbart, utan får vara en del av helheten.
Samtidigt vill jag fortsätta lyssna på kroppen – inte bara när den skriker, utan redan när den viskar. Träna för att känna mig hemma i mig själv, inte för att prestera. Acceptera dagar när energin räcker till mycket, och dagar när den inte gör det. Och låta båda få vara lika giltiga.
I relationer önskar jag mer närvaro och mindre ansträngning. Mer ärlighet, också när den är lite kantig. Mindre försök att passa in i bilder av hur saker ”borde” vara, och mer mod att stå i det som faktiskt är. Att våga vila i att allt inte behöver lösas – bara bäras.
Om jag får önska något av 2026, så är det kanske detta: ett år där jag fortsätter att leva på riktigt, med både smutsiga händer och klara tankar, med plats för tvivel men också för förtröstan, och med en stilla känsla av att jag inte är på väg bort från något – utan långsamt, medvetet, rör mig närmare det som är viktigt för mig.
Och det, tänker jag, är en ganska god riktning.
Det är inte första gången jag slås av hur bra ChatGPT är på att förmedla mänskliga känslor och tankar. Det är inte jag som skrivit det här, och jag hade inte skrivit det just så här, men det säger ändå ganska mycket, och i princip allt träffar ändå rätt, oavsett formuleringen. Ska fundera mer över det här, speciellt ansatsen mot 2026 som jag ändå bär på något jag skulle vilja ta vidare.
Det var allt för idag – hinner jag inte blogga i morgon så vill jag ändå önska gott nytt år till er alla, och tack för ni läser!
Jag har lyckats åstadkomma en ganska komisk effekt. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg på LinkedIn om att jag har så dåligt minne, speciellt för namn, i syfte att ingen skulle ta illa vid sig och känna sig oviktig om jag inte mindes namnet. Normalt sett håller jag LinkedIn ganska opersonligt och proffsigt, men jag kände att jag ville göra ett avsteg. Mina vanliga inlägg, om det jag jobbar med och våra event, brukar få mellan 100-1500 views ungefär, men det här med minnet är nu uppe i ca 12 000 visningar! Det innebär alltså att en massa människor, som kanske inte vet vad jag sysslar med i övrigt, nu vet att jag är ”tjejen med dåligt minne” – vilket jag tycker är väldigt komiskt. Det gör mig absolut ingenting, snarare ger det ju bättre förutsättningar när jag träffar nya personer som redan innan vet att jag har dåligt minne, men jag tycker det är lite roligt liksom.
Urklipp från LinkedIn
Kanske också blev tydligt hur mycket man saknar mer ärliga och ”nakna” inlägg om människor, inte bara perfekta fasader? Folk borde nog läsa bloggar mer 😉 Vi är ju ett relativt stort antal som ändå är tämligen öppna och personliga när vi skriver, och jag tycker själv att det är otroligt skönt att läsa att man inte är ensam om sina vardagsproblem, relationsstrul och andra dumheter. Det är ju egentligen mer normalt än att ha ett ”perfekt liv”, men det är ju inte så det framstår i diverse sammanhang, inkl sociala medier och jobbliv. Jag upplever själv att jag tycker det både känns bättre och uppfattas mer positivt att vara personlig och dela den riktiga verkligheten, även på jobbet – såklart så länge man inte ”överdelar” sånt som inte är intressant för någon annan att veta i ett professionellt sammanhang.
På övrig notis så har vi julfest på torsdag på jobbet, och jag går runt och räknar ner dagarna till jag ska klippa mig (23 december) eftersom jag inte får nån ordning på håret alls just nu. I princip alla paket är inhandlade, och nu återstår att sätta vad vi ska äta på julafton, och handla plockmat till julens bästa kväll – uppesittarkvällen med familjen den 23 december. Vi hoppar bingolotto i år, det är såååå tråkigt, och ska istället köra ett Exit-spel tänkte jag. Vi får väl se hur länge övriga står ut. Hur går det med dina förberedelser inför julen?
Eftersom blogginspirationen just nu falerar och jag inte riktigt hittar till min vanliga identitet på bloggen, så har jag snott en lista, från Underbara Clara.
Blomma
Fruktansvärt svårt att välja! Men om jag måste så väljer jag Hortensia då, de blir så maffiga och finns i såna fantastiska färger.
Fast pioner med, sådär på vårkanten….
Mikromat
Gör ingen mat i mikro? Eller alltså, jag värmer ju matlådor, men inget annat. Tips är iofs att pochera ägg i mikro, funkar t.ex. ypperligt när man är på jobbet och vill snabbkoka ett ägg eller två.
Sällskapsspel
UNO – tillräckligt enkelt för att man inte ska behöva koncentrera sig på någon långsiktig strategi, lagom lång speltid och framförallt så har det ett mått av skadeglädje när man får kasta på någon en +4!
Fikabröd
Semlor, hur kan man välja något annat? Är det inte semlesäsong så väljer jag Mandelpastej från Malmborgs konditori.
Kärleken till semlor finns hos alla familjemedlemmar utom en. Här är lilla F, som inte är den som inte gillar semlor!
Kaffe
Finns inget som slår kokkaffe vid en eld, men annars dricker jag mest kopiösa mängder svart (men inte starkt) bryggkaffe. Ska det vara finkaffe ute så tar jag oftast Cappuccino.
binary comment
Låt
Nope, kan inte välja en enda, det är väldigt humörbaserat och jag lyssnar heller inte supermycket på musik. Eller ok, ska man få det absolut goaste gunget så väljer jag P.I.M.P remixat av Heedegard.
Läsk
Dricker nästan aldrig, men ska jag välja på typ snabbmatsställe så tar jag oftast Sprite Zero, eller Cola Zero.
Hårprodukt Kevin Murphy Touchable (spray vax) som är HELA hemligheten med att jag kan fixa till håret. Och en bra frisör då med, såklart.
Ost Montagnolo, romrussinost, Kaltbach Creamy, Karamellost… Alltså, typ all ost. ÄLSKAR ost.
Påsk, den är tämligen kravlös och medför inte den känsla av misslyckande som julen nästan alltid gör, plus att den oftast i någon mån markerar att våren är på gång.
Lösgodis
Äter nästan aldrig lösgodis (gillar fikabröd bättre), men någon gång ibland blir jag sugen på praliner fyllda med sprit eller likör, och ibland blir jag sugen på saltlakrits.
Strumpor
Har verkligen inga speciella, men skulle gärna ta emot tips. Vi har ett klinkergolv med lite grov yta i nästan alla rum hemma, och det ÄTER strumpor. Väljer gärna strumpor i merinoull om jag hittar till vettigt pris, de verkar hålla lite längre.
Te
Eftersom jag dricker ganska mycket kaffe så försöker jag hålla mitt te-drickande koffeinfritt. Helst med chokladmynta-blad från trädgården, eller annars något smaksatt Roibos.
Sneakers
Har ett par sjukt sköna i beige mocka från Din Sko’s märke Pace (om jag minns rätt). Har haft dem i flera år men de är fantastiska!
Tid på dagen
08:00-10:00 om det är helg och jag får sitta i lugn och ro hemma och dricka kaffe – helst ute på altanen om det är sommar.
Mascara
L’Oréal Paris Volume Million Lashes, den guldiga, men det är för den ofta finns att köpa på ICA Maxi…
Grönsak
Hemodlade smakrika cocktailtomater
Nagellacksfärg
Åh gud, målar nästan aldrig naglarna, mest för att jag är så himla dålig på att ta bort det när det flagnar och då ser mina händer ut som ett barns. Men nån dammig mörkrosa-vinröd?
Glass
Vit choklad gelato, alla dagar i veckan.
Sysselsättning en ensamkväll
Har jag ett bra tv-spel så absolut det, annars en bok och något gott att äta som jag inte köper annars. Hade absolut kunnat tänka mig att ha en eller ett par sådana här i månaden, men det är ju liksom inte görbart.
Författare
Terry Pratchett kommer alltid vara högst rankad, men älskar även Camilla Läckberg och min senaste upptäckt inom Fantasy- Sarah J. Maas (har ni missat så LÄS!!!)
Kudde
En mjuk och go latexkudde som håller formen och ger lagom stöd.
Jag är sjuk, och inte bara är jag sjuk utan jag är sjuk den sämsta tänkbara veckan, när inte mindre än 2 externa event går av stapeln där ingen kan hoppa in för mig. Således tog jag några ipren i går och begav mig till Växjö för att delta i en paneldebatt för Skanska, och i morgon blir det ipren och sen iväg till Eksjö för att hålla i en workshop. I och med att det ÄR externa event så behövde jag dessutom jobba idag med förberedelser, även om det har fått växlas med små vilostunder över dagen. Det är nästan så att jag hoppas att jag är sjuk även på fredag, så att jag faktiskt kan få VARA sjuk och bädda ner mig och kolla serier hela dagen…
Det är faktiskt väldigt sällan jag inte kan ersättas med en kollega, men just nu har jag fått en ny kollega sedan bara en månad, och då känns det inte ok att skicka iväg någon på uppdrag som hon inte är insatt i.
Mellansonen har varit sjuk sedan i helgen med, men börjar bli något piggare nu. Men, nu ska jag i alla fall lägga mig i soffan en stund och bara vila.
Nån gång ibland, så är det så svårt, svårt att hitta sitt värde i någonting alls. När man inte känner att man tillför något som förälder, maka, kollega eller vän, och det man tillför planeten är nog mindre än det man tar av den. När det är svårt att motivera ens sin existens.
I dag var en sån dag – dag 895 i januari.
Jag är inte dum, jag fattar att jag inte har mindre existensberättigande än någon annan, men ibland kan det ändå kännas himla meningslöst. Jag är redan tämligen meningslös för de två äldsta barnen som helst vill vara någon annanstans, och vem är jag när inte lilla F behöver mig längre sen heller?
Det är säkert hormoner, men idag är det en sån dag i alla fall. Kram på er andra, om ni också har en sån dag idag.
Den leriga ursäkten till icke-väder kan också vara orsaken. Ge mig hellre lite kyla och snö, om det nu är för tidigt för vårsol….
godatankar.com 