Sedan Baldurs Gate i julas så har det varit tämligen fattigt på spelfronten, så istället har det blivit lite serier på kvällarna. Det är ju inte supermånga spel jag väljer att lägga tid på, det är ju framförallt stora spel som INTE är FPS (första persons skjutare). Därför blev jag ändå väldigt glad, och faktiskt lite överraskad för det har nästan gått mig förbi, när det kommer inte mindre än både en serie och en film på två spelfavoriter framöver.
Den ena är ju FALLOUT, och jag fattar inte hur jag HELT kan ha missat att det görs en serie på detta? Fallout som spelserie har ju varit minst sagt ojämn och det är väl ungefär hälften av spelen som varit fantastiska och resten har varit urusla, så det är med någon form av skräckblandad förtjusning jag spanade in trailern – men jag är försiktigt positiv? Önskar verkligen att den klarar att hålla den klassiska stilen som de bästa spelen har, med sina många humoristiska undertoner.
Fallout utspelas i en av mina absoluta favoritscenarium – postapokalypsen! Bild från Amazon Prime.
Det andra spelet som verkar bli en film istället är Borderlands. Spelen är bra allihop, med världens mest skruvade humor. Det som känns knepigt med filmen är att den verkligen har castat stora skådisar, som Cate Blanchett, Jamie Lee Curtis och såklart Jack Black som rösten till Claptrap. Kan inte säga varför det känns fel, men det gör att jag drar åt mig öronen lite, konstigt nog.
Jag hoppas också att dessa filmer och serier, såväl som tex Witcher-serien, gör att det även kommer nya uppföljare till spelen – OM det blir bra uppföljare såklart. Det finns ju tyvärr ett gäng exempel på spel som blivit katastrofala filmer och vice versa med – men det HAR ju även kommit ett gäng som är bra nu på ”senare” tid.
Gemensamt för i princip alla mina favoritspel är välgjorda miljöer, en bra story och härligt skruvad, lite mörk, humor, och de har gett mig måååånga underbara och underhållande timmar! Jag hoppas på att dessa filmer/serier kan förlänga nöjet, tills det är dags att spela igen. Kommer du titta?
Underbara Clara gjorde den här, fast med 17 bilder – men min favoritplats fick ni ju en massa bilder på i går!Tyckte den kändes rolig – i det grå februarimörkret.
En bild på något gott.
Av många goda saker att välja på får det just nu bli en önskan om en sommarfräsch jordgubbsmojito en varm sommardag.
En bild från när jag var liten.
Har inte tillgång till så många bilder på mig själv som liten, men här är strax innan jag fyller 6 år, gissningsvis hos mormor och morfar. Ser lite av mina pojkar i ögonpartiet främst.
En bild på mig i en annan stil.
Haha, ni får en från när vi hade temafredagar på jobbet för mååånga år sedan, här var temat såklart Rock!
En bild på en favoritaktivitet.
Att åka längdskidor ”ute i naturen” snarare än runt en bana – det är något av det absolut bästa jag vet! Det har inte blivit nån skidåkning i vinter alls, det har in riktigt legat tillräckligt med snö där jag vill åka – kombinerat med att de få gånger de gjort det har jag inte haft nån ork. Dåligt.
En bild på när jag mådde dåligt.
Dåligt är lite missvisande på ett sätt, för just precis i den här stunden mår jag ändå rätt ok. Det är precis innan jag blir sjukskriven för utmattning dock, och vi var ute i naturen nästan varenda helg, här på Västanåleden. Hade jag INTE varit ute så mycket så hade jag nog gått in i väggen mycket tidigare, för naturen är ju som ett eget rehab-läger.
En bild från när jag var arg.
Det här är ju inte jag som är på bilden, men den är från julafton denna vintern. Det här var på morgonen, innan allt blev katastrof, och sen var jag så arg att det blev inte en enda bild.
En bild på något roligt.
Att klättra på höghöjdsbana när man är lite höjdrädd är ändå otroligt roligt – det är precis sådär läskigt så man kan hålla paniken i styr, och man känner sig också väldigt modig!
En bild på en stolt stund.
Stund och stund, men jag är väldigt stolt över att jag vågade ta klivet och helt byta karriär mitt i livet. Lärde mig så sinnessjukt mycket, och träffade en massa människor som jag än i dag tänker mycket på och saknar. Fina kollegor och tålmodiga hantverkare när mycket (allt) är nytt!
En bild på ett oförglömligt ögonblick.
När vi fick nyckeln till vår gård och för första gången körde in genom grindarna!
En bild på någon du beundrar.
Nu har jag ingen samlad bild på mina kollegor, men denna är från en resa till Energimyndigheten för ett år sedan. Jag beundrar ALLA mina kollegor, de är sjukt smarta, vänliga, ödmjuka och framförallt ROLIGA!
En bild på en favoritpryl.
Den här bärryggsäcken var verkligen kanon när man ville ta sig ut i skogen med små barn. Så otroligt skönt att ha händerna fria och inte behöva krångla fram en barnvagn.
En bild på någon jag tycker om.
Typ den lättaste bilden att välja. ”Livskamrat” är ett ord som låter lite fånigt, men samtidigt det enda ordet som gör vår relation rättvisa i ett enda ord.
En bild på en bra dag i mitt liv.
En dag i Kroatien, innan Filip föddes och när det ännu inte blivit tonårspinsamt med en kram av mamma. (det var alltså inte en bra dag för Filip inte var född, det var bara anledningen till att han inte var med liksom)
En bild från då jag kände mig glad.
När vi gifte oss, för nästan 19 (!!!) år sedan. Nu tycker jag att vi ser ut som vi fortfarande var tonåringar, men då kände man sig ju vuxen.
En bild från en tillfälle då jag kände mig snygg.
Från vår andra semester i Kroatien, jag kände mig pigg, stark och hade fått ner längden på mitt hår. Toppa med lite solbränna och fräknar!
En bild från en plats jag älskar.
Kroatien vann mitt hjärta första gången vi bilade dit, och är en plats jag verkligen älskar! Vi har bara varit i norra delen, men det är så grönt och så härliga stränder….
Först och främst – jag mår bättre idag, efter en god natts sömn. Däremot är jag otroligt matt och trött (såklart), så det blir jobb hemifrån och i övrigt mycket vila. Tack för all omtanke jag fått! ❤
Men för att reflektera lite över dagens tema – lysande utsikter – så fastnade jag lite i tanken hos något jag hörde Henrik Schyffert säga i P3 häromdagen, även om det nu då var riktat mot dagens ungdomar och deras hopplösa försök att finna Lycka. Han sa att det hela enkelt handlar om att sänka sina förväntningar – att om du tänker siktar på och är nöjd med att plocka upp tacoprodukter på ICA så kommer du ju känna dig väldigt lycklig om du får avancera till charken. Jag tänker inte gå in på hela ungdoms-grejen, men jag funderade lite i sammanhanget på vad JAG skulle räkna in som lysande utsikter, eller kanske mer specifikt vad har jag för mål eller förväntningar på mig själv?
Och vet ni vad, just idag kan jag inte komma på ett enda mål eller förväntan. Jag bor där jag allra helst vill bo, jag har ett jättebra jobb med fantastiska kollegor, och jag har en fin, frisk familj och en make jag älskar. Jag är så otroligt nöjd med detta (självklart är det en känsla som kommer och går med dagsform när det gäller tex hur mycket man uppskattar sina barn 😉 , men på det stora hela liksom). Jag har iofs inte heller direkt någon ork just nu till att sätta någon direkt förväntan på mig själv, i vanliga fall har jag en hög förväntan att jag ska lära mig nya saker hela tiden, men just precis nu är min hjärna inte vidare mottaglig för ny kunskap känner jag. Jag känner däremot att jag har hyfsat lysande utsikter för att fortsätta ha det bra här på gården – speciellt som det går mot vår. Tror aldrig jag längtat så mycket som i år, faktiskt, all sjuka har verkligen tagit udden av vinter-orken och jag vill BARA kunna vara ute i ljumna vindar och lyssna på fågelkvitter nu, inget annat…. Så med mina förutsättningar och min (bris på) ork just nu så skulle jag säga att jag har de lysande förutsättningar för att känna mig lycklig som behövs, och det är inte fy skam.
Rent bokstavligt är ju den lysande utsikten från vårt ena köksfönster minst halva anledningen till att vi köpte den här gården. Blir aldrig mätt på denna!
Jag sitter nerbäddad till hälften i hotellsängen just nu, och kollar på Berg. Eller alltså, hon programleder ju melodifestivalen, men jag gillar verkligen inte den – men jag gillar ju henne så då får jag göra annat när det är musik (typ blogga).
Alltså den här helgen… Den har varit både upp och ner kan man säga. Så gott att checka in på hotellet efter en lång bussresa i fredags! Då blev det en kort runda på nordstan för att handla lite snacks (wasabi-ärtor och torkad mango) och kolla runt lite. Sen blev jag hungrig, så jag gick in i en av Posthotellets tre restauranger (ok, jag hittade ärligt talat inte ens de andra två, satan vad stort det är här?), den som heter typ vardagsrummet och ligger rakt in vid receptionen. Hur mycket folk som helst, och så var det nån hästgala som pågick intill med. Dagens special var Moules frites som jag älskar, så jag tog det och ett glas bubbel. Jättegott var det, men en av musslorna smakade liiite fiskigt. Lugnt tänkte jag, och gick upp på rummet och slappade till Bäst i Test. Somnade en stund, men vaknade redan en timme senare vid 23 och mådde illa och hade ont i magen, hipp hurra…. Klarade mig undan att kräkas (förlåt för detaljer) men mådde riktigt dåligt där ett tag. Efter nån timme kunde jag i alla fall krypa ner i sängen igen, och ta i trä så kunde jag sova natten igenom, så det gick över hyfsat snabbt. Kände mig dock matt och darrig dagen efter så det blev en frukost light snarare än det jag hade sett framför mig… Men gott ändå 🙂
I dag har jag annars knatat runt på stan här – hur mycket folk som helst vilket är jobbigt, men jag har tagit det såååå lugnt och bara gått i min egen bubbla hela dagen. Trodde inte jag skulle orka prova nåt först, men fick ändå feeling och gick in på twilfit där jag fick lite hjälp att hitta ett par BH’ar (deeeeet var en välbehövlig uppdatering av min garderob som inte har gjorts på alldeles för länge). Satte lite i halsen av priset när jag skulle betala men tog som god, konflikträdd svensk bara och tackade och betalade, haha… Iofs som sagt inte igår jag köpte en riktig bh till mig själv. Har faktiskt hittat allt det jag ville hitta – två BH’ar (var ändå 2 för 1, och ändå svindyrt), en sport-bh på rea och ett par träningstajts på kampanj. Hittade också två saker jag inte alls tänkt köpa men som kändes bra, en beige kavaj som jag kan ha till typ allt i min garderob och som funkar bra att ha till jobb-grejor, och sen gick jag in i en second-hand butik som hette typ Beyond Retro där jag efter en låååång stund ändå hittade en jeanskjorta jag gillade – det första second-hand plagg jag köpt! Vill ju inte promota att man ska shoppa en massa saker, men förutom kavajen och jeansskjortan så var ju resten sånt jag behövt, sedan länge. Har tyvärr inga bra bilder, ska försöka fota när jag kommer hem.
Sen blev det en välbehövd stund på hotellrummet för att bara vila, innan jag knatade snett över gatan för att äta på Dubbel Dubbel – kycklingvingar, bao buns och paj choi, gott och inte musslor 😉 Och nu är jag tillbaka här på stället där jag började, i hotellsängen. I morgon går bussen hem igen, och jag längtar efter gården, maken och barnen – det där man aldrig nånsin hinner göra annars. Så, inte helt som planerat, men ändå väldigt skönt med en helg utan ansvar för någon eller något annat än mig själv!
Pssst, att vara ensam om man inte väljer det är ju inte alls samma sak, men när man har tre barn och i princip ALDRIG är ensam då är det verkligen ljuvligt att en kort stund vara just det – men också med vetskapen om att det finns en familj som väntar.
Vad är gott? Alltså, nästan all mat är gott, jag älskar att äta och måltider och fikastunder är i princip alltid höjdpunkten på dagen. Jag äter också typ alltid för mycket, för det är gott och det är svårt att sluta. Dålig kombo med kvinna över 40, hur bra maten än är.
Vad stressar dig just nu? Inte så mycket, tänkte jag säga först. Men det som stressar mig är att min ork tar slut så himla fort. Just nu har jag ju inte så mycket måsten och jobbar bara halvtid, men hur ska det gå sen? Än så länge ser jag inte hur sjutton jag ska orka jobba mer än 50% ens…
Vad retar du dig på? Jag retar mig ENORMT mycket på att alla tv-program (har bäst-i-test i tanken nu) envisas med att visa ”vad som händer i programmet” eller ”det här händer efter reklamen”. Det förstör ju HELA nöjet med programmet? Jag brukar försöka hålla för både ögon och öron, men det är ju ett så meningslöst sätt att förstöra nöjet på. Inte ens jag är ju för övrigt så senil att jag glömmer vad som hände innan reklamen.
Vad ska du göra ikväll? Jag vet verkligen inte? Har inga serier att kolla på och inget TV-spel som lockar heller. Tidig kväll blir de i alla fall, för frisk, det är jag inte än. Skulle vilja se fortsättningen på True Detective (sjukt spännande säsong, även om det typ är lite jobbigt att se vilken idiot Jodie Foster spelar), men det kommer ju inte förrän nästa måndag.
Vad är svårt? Att känna att man har något värde att erbjuda som människa när man inte orkar med direkt nåt, inte har ork att vara social med sina vänner och inte direkt kommer nånvart med träningen.
Vad är lätt? Att hitta på idéer på saker man vill göra här på gården, projekt och dagsverken.
Vad blir det för middag idag? Det blev Tacopaj, smidigt och gott.
Vad vill du göra mer? LEVA. Alltså göra saker som är roliga, skratta mer, fåna mig mer, inte ta saker så allvarligt! Jag önskar jag vore mycket bättre på det. Och fota vill jag göra mer! Och skriva…. Och lära mig mer saker om gården, och… alltså, jag vill göra otroligt mycket saker egentligen.
Vad går du igång på? Idéer! Eller möjligheten till idéer. Att fnula över hur vi kan göra saker bättre/finare/roligare.
Vad gråter du av? Barn och gamla människor! Blir väldigt tårögd av gamla tanter eller par, antingen av medkänsla eller för att de bara är så gulliga. Klarar INTE att se introt till filmen ”UPP”, då flödar tårarna som aldrig förr.
Vad gruvar du dig inför? Hur jag ska orka jobba heltid igen och hur vi ska klara oss om jag inte gör det.
Vad gjorde dig arg senast? Åh gud, det är nästan bara barnen (och ibland maken) som gör mig arg, sådär personligen. Det var nog senast igår. Annars blir jag också arg när jag hör hur många miljarder bankerna går med vinst, det är oerhört provocerande eller när vår regering fuckar upp hela miljöfrågan.
Vad åt du senast? Tacopaj. (Säg inget men jag KAN ha nallat en tesked Nutella för jag blev så himla sötsugen efter. Vi har aldrig nutellla hemma i vanliga fall, men nu önskade jag det i helgen när jag var sjukast, att ha på pannkakor. )
Vad är fånigt? En massa saker jag gör själv, fånigt att tro att andra bryr sig om det jag gör – egentligen fånigt att blogga med, av samma anledning.
Vad är du inte? Extrovert. Vältränad. Bra på nånting, just nu, som det känns. Bitter, på det stora hela (har absolut dagar då det kan slå till, men de är relativt få).
Vad är du? Lite lat ibland, just nu hjärntrött och dessutom sjuk. Långsint, när det gäller vissa saker. Bra på att planera, och att få kreativa idéer. Obotlig optimist i grunden. Nästan alltid glad.
Här borde vi ju anlägga en blomsterrabatt! – Ja och titta så bra det blev liksom!
Vad längtar du efter? Våren!!! Efter denna influensa eller COVID eller vad det nu har varit så tog min ork för vintern helt slut, nu skulle jag ge nästan vad som helst för lite ljumna vårvindar med en doft av solvarm jord och med fågelkvitter.
Vad har du missuppfattat? Haha, garanterat en massa saker, kommer bara inte på nåt just nu (ni vet, minnet).
Vad ska du göra nu? Nu är det dags att lägga lilla F, men det överlämnar jag till maken, så jag ska väl bara försöka komma på något som vi kan titta på.
Hur bra jag än trivs med mitt jobb så skulle jag absolut egentligen vilja jobba max 50%. Dels för att det är mer rimligt egentligen, om man ska få sin vardag att gå ihop, men även för att det finns så himla mycket saker jag skulle vilja fylla min tid med. Jag har en massa saker jag vill göra, tänkte jag skriva, men då låter det som det skulle vara något som stressar mig och det är inte den sortens saker! Men så här då:
Jag vill hinna läsa mer böcker, massor med böcker, varje dag. Varje bok är ett äventyr och ger så mycket, även såna jag läser (dvs inte tunga, litterära mästerverk utan snarare läskiga deckare, thrillers eller viss fantasy).
Jag vill hinna baka mer, sätta en deg och ha hembakat bröd som stapelvara här hemma.
Jag vill vandra mer, ut i naturen och se nya vackra landskap, mer än gärna med hela familjen som sällskap. Oerhört gärna på längdskidor, vintertid!
Jag vill sticka mer! Jag är nästan klar med min tröja, och känner att det ju är ett galet bra sätt att få precis såna tröjor som jag vill ha! Eller ja, förutsatt att jag inte vill ha något med mönster eller olika färger, för min taskiga minnes- och koncentrationsförmåga gör att jag behöver kunna ha ett förlåtande garn och projekt för de småfel som bli.
Jag vill pussla roliga wasgij-pussel, som inte går att gå ifrån eftersom man ALLTID ser den där sista lilla biten precis när man ska resa sig.
Jag vill fota mer, mycket, mycket mer. Ta med den riktiga kameran ut och inte bara knäppa snabba bilder med mobilen, jag vill gå ut och leta upp alla vackra detaljer ute i naturen, det gör mig såååå himla glad.
Jag vill lära mig att secondhand-shoppa. Det låter ju knepigt, men jag kan verkligen inte se nåt vettigt i secondhand-butiker och från de kompisar jag har som hittar SÅ fina saker så verkar de vara eniga med att det kräver övning och tid.
Jag vill skriva mer! På bloggen, i en bok, vad som helst egentligen!
Så ni ser, jag har mängder med saker att lägga min tid på, saker som inte är nåt stressiga alls utan egentligen bara saker som var och en är avkopplande och ROLIGA! Det är dessutom nu på vinterhalvåret det finns tid (eller ja, inte när man jobbar tekniskt sett) för de här sakerna, på sommarhalvåret är det ju allt arbete på gården som lockar och känns roligt, då är jag helst inte inomhus alls!
PS – egentligen vill jag också typ dreja, men det är lite för dyrt, kan inte ske på hemmaplan – och OM jag hade haft det hemma så hade det eskalerat på nolltid till att vi skulle haft krukor, skålar och vasar överallt här hemma, så kanske lika bra att jag låter bli, hahaha!
Vet ni vad – HEEEELT oväntat så var uppenbarligen mitt sug att sticka något jag tydligen delade med typ halva svenska folket, så jag har såklart fått mail om att alla leveranser är försenade. Det hade ju varit kul om det hade varit jag som inspirerat (HAHAHAHA) men nu får jag nog bara inse att man som vanligt inte får några unika tankar direkt. Nåväl, nån gång kommer väl garn, mönster och stickor ändå…
Det är så fullsmockade veckor just nu på jobbet, mängder med nya människor och mycket ny kunskap och mycket som ska organiseras och helst klaffa, så jag är riktigt trött i huvudet nu. Jag har också sinnessjukt ont i mina ben efter måååånga utfallsteg med 20 kg i ena handen i torsdags, speciellt som det varit lite ofrivilligt uppehåll i träningen.
Så vad gör man av en sån helg då? Jo! Man anmäler sig till lördagsmorgonens strongman-pass och hoppas det inte blir ben, sen tar man med familjen och åker och badar en sväng tydligen. Mini behöver öva på sin vattenvana och simning, och det ska ju ändå vara riktigt skruttigt väder ute. Sen är förhoppningsvis alla trötta och nöjda och jag kan dega ihop i soffan 😉 (vilket jag för övrigt gjort nu med). Hoppas ni får en riktigt härlig helg, vad ni än hittar på!
Vad svårt det är att att hinna och orka göra det man vill och behöver nu när det är jobb på heltid igen. Önskar verkligen att vi hade möjlighet att redan nu minska arbetstid under sommaren som vi planerat, men men, det funkar ju inte riktigt i det ekonomiska läget nu.
En av många saker jag inte hinner/orkar är ju att blogga till vardags, idag tar jag en stund på lunchen till det bara för att liksom fånga alla kringflygande tankar – de tar upp sån plats i mitt huvud annars. Det här kommer bli spretigt, kan jag varna för redan nu!
I går kväll när jag skulle ner och mata katterna i stallet såg jag att potatisen i det stora potatislandet drabbats av potatisbladmögel, och i princip all blast var helt brun. I en kanske fåfäng förhoppning om att rädda själva knölarna klippte jag ner all blast – vi har ingenstans att förvara potatis förutom i själva jorden, så den fick vara kvar där. Noterade därefter att tomatplantorna vid stallet också var drabbade – visserligen i tidigt stadium men ändå – så där tog jag in alla gröna tomater och slängde själva plantorna på min ”skräpkompost” (gödselplattan i betong som jag använder som kompost för sånt jag inte vill sprider sig). Började få onda aningar och kollade övriga potatisar och ALLA hade mögel…. Blev så ledsen! Fick fortsätta arbetet med att klippa ner och få bort allt, ungarna fick värma lite rester istället för att jag gjorde den mat som var planerad, och jag höll på ute i trädgården i nästan tre timmar med något jag varken planerat eller ville göra. Det kändes tungt…
Kvällen blev dock liiiite bättre när jag åkte och hämtade maken som varit på Drättinge Battlecamp med jobbet, för OJ vilken solnedgång och vilka färger över Skärstadalen! Höll på att köra i diket flera gånger…
Önskar jag haft med riktiga kameran, men mobilen fick dugaKolla färgerna!
Hemma var det inte heller fult på kvällen, men nu var orken heeeelt slut till att göra nåt mer.
En av alla saker jag verkligen skulle vilja göra mer är att fota – på riktigt, med den ”riktiga” kameran. Kollar jag på förra årets bilder så var det mycket mer fina bilder, och jag saknar verkligen att fota – det gör det dessutom lättare att se allt vackert och vilsamt.
Jag försöker bekämpa mitt dåliga odlingsår med det som går, har beställt lingon och blåbär från en i Ölmstad som plockar och säljer, och har länsat de sista krusbären för att åtminstone få till liiiiite marmelad. Saknar dock allra mest äpplen i år – ser att många skriver att det är ett jättebra äppelår, men alla mina är ”malätna” och väldigt små! Inget att ens skära runt för att använda delar av äpplena 😦
På jobbet har jag supermycket att göra men det är även väldigt roligt – ”min” konferens på tisdag har nu 55 anmälda mot tidigare rekord 33, känns oerhört roligt – och lite nervöst! Vi har även lanserat ytterligare ett event förutom det som är inplanerat sedan tidigare, så bollen är i full rullning där. Kul! Nästa vecka ska vi, förutom att ha konferens, på utvecklingsdagar på Visingsö, samt att vi flyttar hela jobbet både fysiskt och organisatoriskt in till Regional Utveckling som sitter i ”Teliahuset” snett över Ica Maxi. Mycket på gång som ni ser.
Själv känner jag att mitt Jag är lite borttappat. Både skönt och lite jobbigt, skönt att inte gå runt och fundera på hur man ser ut eller så , men samtidigt lite vilset att inte ha nån tid att ägna åt sig själv (förutom träning, det är ju MIN tid). Åh på tal om träning förresten, det känns riktigt bra nu! Jag är fortfarande i kass form men jag känner att jag gör lite framsteg och det är såååå efterlängtat! Känner också att kroppen svarar litegrann, och jag känner mig inte längre helt och hållet som en säck potatis. När det gäller det yttre så känns det lite trist just nu, men kan i alla fall konstatera att jag aldrig någonsin haft så ljust hår som jag har just nu – det har blivit så himla blekt i sommar!
PS, bästa Anette som klippt mig såklart.
Pendlar mellan att tycka att det är fint och att det bara ser orange ut… Fick ett ryck häromdagen och målade naglarna i någon slags försök att återta lite ”värdighet” och inte bara känna mig som gårdsarbetskraft. Oklart om det gav något mentalt resultat.
På tal om gårdskraft så tittar vi såklart på Hjälp vi har köpt en bondgård, vilket både är sååå roligt och dessutom skönt för man ser att allt inte är rosa moln, men så blev jag också en gnutta sorgsen. De har ju haft i alla program ”fixardagar” när de bjuder in vänner för att greja en heldag, och jag tycker det är en så himla mysig idé. Men jag känner inte att jag kan göra likadant, för dels så vet jag inte hur jag ska hinna gengälda tjänsten och dels så är det ju typ omöjligt att överhuvudtaget lyckas matcha kalendrar så man träffas ALLS och då är det oftast bara EN kompis med i leken ändå. Jaja, det är nog lättare om man är kändis… eller är det något man skulle tycka var roligt? Fast nä, folk har nog fullt upp med sitt eget.
Fick fortsätta det här efter jobbet, för det var mycket jag ville ”få ur mig” visst. Kram på er, och ha ett bra veckoslut!
Jag känner att jag lite tappat greppet om var på året vi är – vädret i juli var ju TRIST och senaste veckans besök av Hans har ju gett höstkänslor så det bara smäller om det. Jag KAN inte få höstkänslor redan, jag kommer aldrig orka ta mig igenom vinterns och höstens mörker i så fall! Sol och värme behöver jag tanka på mig i ganska stora mängder för att både ha ork, energi och kanske framförallt lite lust under vintern. Blir det höst redan nu så kommer jag vara gravt mörker-deprimerad redan i oktober – det är tamejfan ORIMLIGT!
Rensade och sorterade ungarnas och delvis min garderob häromdagen och fick typ hänga fram alla höstjackor och se till att tunna vantar och sånt finns lättillgängligt. Hösten är ju mysig om den kommer när den ska, eller framförallt om man hunnit tröttna på svettig sommarvärme och sol, nu blir det bara deppigt.
Det här fotot tog jag idag för exakt ett år sedan liksom?!?
Det här är nog kanske världens minst unika spaning, jag vet, men jag känner mig helt rotlös i det hela och behöver få skriva om det lite. Jag är lite rädd att det gått så långt att om det nu mot förmodan SKULLE bli varmt och skönt så kommer det ändå inte jaga bort höstkänslan?!?! Jag har redan tappat all ork och lust för trädgård känner jag, och har inte minsta lilla gnutta energi till att göra någon form av sensommarsådd… Hur gör du för att hantera det hela? HUR ska vi ta oss ur den här känslan?!?
Nähä, nu på lunchen tog jag tag i mig och förde över bilderna från kameran till datorn, från midsommar. Kolla vilken fin familj jag har! Helt otroligt att jag lyckades få på en skjorta på alla grabbarna, OCH att alla kollade åtminstone vagt åt kamerans håll! (Notera att jag just blivit omvuxen av tonåringen)
Jag kämpar lite just nu med min självbild känner jag, det går upp och ner. Kände mig väldigt fin i den här klänningen men nu när jag ser bilden så känner jag bara att jag är mycket större än jag brukar vara. Oftast kan jag skaka av mig det och bryr mig inte alls lika mycket längre, men speciellt nu när jag inte kunnat träna på en månad så känner jag mig så obekväm. Jag tränar INTE för att bli smalare, det är inte det jag menar, men när jag tränar regelbundet känner jag mig mer hemma i min kropp och såna här tankar blir inte lika påträngande. Jaja, nu har jag ju kommit igång igen så det löser sig ju. Övar också på att utmana mig med att faktiskt lägga upp bilden ändå, fast jag inte känner mig ”nöjd”.
Så, här är jag i alla fall, med dumheter i skallen och allt! Och fin också, jag vet.
