Nån gång…

Saker jag längtar efter:

Att det ska bli sådär varm och skönt att man faktiskt kan sitta ute en stund i solen i bara linne eller t-shirt och få lite sol på sig. Inte bara lite mildare stunder mellan regnen eller iskalla vindar.

Här vill jag kunna sitta, mer än en kvart, svettas lite i solen och bara ha det gott en stund.

Äta solvarma, riktigt söta jordgubbar. Det är nog något av det allra godaste jag vet.

Riktig jordgubbs-caipirinha, det bästa man kan dricka?

Få till lite mer träning. Nu är det veckans absolut roligaste timme när vi kör crossfit med jobbet, men samtidigt är det också lite deppigt för jag har tappat så sjukt mycket. Den enda timmens träning i veckan gör ju ingenting och jag ligger på noll nu. Jag vill inte upp på 200% heller, som när jag tränade som mest, men ett mål jag skulle vara grymt nöjd med är tre pass i veckan. Det kommer nog dröja ett tag innan vi är där i familjelogistiken dock, men nån gång så.

Få lite solbränna (hänger ihop med punkt ett men är ändå inte riktigt samma)

Alltså, gärna en kroatisk solbränna, men det känns väldigt avlägset.

Gå en låååång dag på stan och shoppa, fika med kompisar, köpa lite nya kläder och tjöta. På stan går jag helst själv, men sen vill man ju möta upp med kompisar!

Gå på bio – vill tex se den jäkla Bond-filmen de skjutit på i över ett år! Älskar såna filmer…

Gå ut och ”småvandra” och grilla med familjen – antingen har vi varit upptagna eller så har det inte varit nåt toppenväder när det väl blivit helg. Det ska vara en sån där superbra utflykt, när alla är på gott humör, det är ingen stress kring matlagningen och allt känns bara avslappnat…

Att få en anledning och känsla för att få klä sig lite fint, i en sommarklänning eller kjol. Inga friluftskläder (som jag för det mesta älskar), inga svarta jobbkläder, inga jeans. Men det krävs ju också att man känner att man vill ha på sig det för dagen.

Bröllop är ju en ypperlig stund att klä upp sig inför, men just nu längtar jag även efter en sånt där varm dag när man känner sig för att vara lite vardagsfin.

Vad längtar du efter, just nu?

De senaste 10 åren eller så

Kände för att skriva lite men kom inte på nåt bra. Det som ploppade upp var att jag gör en lista över mina senaste 10 födelsedagar, för det är ju i över 10 års tid jag har bloggat ändå? Kan dock konstatera att jag har de mest ointressanta födelsedagarna typ, inget illa ment till min stackars make som alltid gör sitt bästa och allt jag önskat mig- men jag tycker själv det är svårt att känna nån mening i fira min egen födelsedag så då blir det ju inte helt enkelt. Det ska tilläggas att allas födelsedagar i familjen firas ungefär likadant, vi är alltså vara rätt kassa på att fira?

2011
Här fanns inga bilder med, tror det blev lite galet med de första bilderna när jag flyttade över bloggen. Var tydligen ingen toppendag…

Inte en av topp 10 födelsedagarna jag haft, men till slut blev den ändå rätt ok. Bland det som drog ner det hela var en dåligt natts sömn, hagel, en totalt övertrött och trotsig 4 åring, en gnällig 10 månaders och lite annat smått och gott, men men, vi firade ju egentligen i påskas när min bror var här och DET var ju trevligt så jag lever på det istället =)

-Jag, 2011

2012
Vi firade i vårsolen i stadsparken och jag försökte mig tydligen på en jogging-runda. O.o

Det är lite jobbigt att lägga ut de här gamla bilderna ändå.

2013
Fick en läsplatta och solade vinterbleka ben i kyliga vårvindar. Kanske repris på det i morgon – minus läsplattan då? Annars bara soft hemma.

2014
Skrev inte ens ett inlägg? Men hade i alla fall börjat med kickboxning, så närmsta inlägg handlar om det.

2015
Lugnt men trevligt – hotellfrulle (gud vad jag saknar det) och grillkväll med grannarna lite spontant.

2016
Trädgårdspill och ett besök på Pinchos – och vad det såg ut som ett himla trevligt väder.

2017
En bra födelsedag verkar det som, inget speciellt så men bara en lyckad dag vad det verkar.

2018
Firade på bästa sätt som småbarnsförälder – med en shoppingdag (utan barn) och ett besök på rosegarden.

2019
Det jämna och fina numret 40. Jag blev firad massor tycker jag, och fick en långweekend i Palma med kompis Åsa, fasen vad underbart det var!

2020
Åh nej, födelsedag med magsjuka… Inga bilder den här gången, såklart, men fick min absolut favorit-kaffemugg!

Svart eller vitt?

Fakta:

I går vabbade jag för Filip som är förkyld. Vi var ute på två promenader a ca 1,5 timmar vardera.

Vitt:
(När jag sovit bra och är i mitt egentliga utgångsläge som är positivt)

Det var en fantastisk dag i går, jag vabbade med en Filip som visserligen är förkyld och snorig, men i övrigt rätt opåverkad och pigg. Vi tog två låååånga promenader – eller i alla fall under lång tid – där Filip mest fick styra vart vi gick och så följde jag och Nala efter. På förmiddagen blev det en sväng utmed Hallbyleden som är makalöst vacker med alla vitsippor och små, små knoppar på alla buskar och träd, innan vi spenderade en stund i en lekpark. Passade på att träna lite med Nala när Filip åkte rutschkana – så skönt att ha ordentligt med tid för en gångs skull!

På eftermiddagen efter lunch, fika och lite vila så åkte vi upp till Dumme Mosse. Det tyckte Nala var fantastiskt roligt och hon skuttade verkligen runt på stigen och i den omkringliggande skogen!

Svart:
(När man sovit kasst i 10 nätter, känner sig stressad över allt man borde gjort på jobbet den här tiden och Filip som brukar vara så himla rolig för nån månad sedan sprang rakt in i trotsåldern med huvudet före)

Vilken jäkla dag. Vabbade Filip som var förkyld men ändå sådär pigg att det inte blir någon vila direkt. Enklaste lösningen att hantera honom och valp blev att gå promenad, så det gjorde vi. Vet inte riktigt vad det var med Nala men hon var extremt dragig – det har annars varit bättre ett tag tycker jag? Iofs blev det INTE lättare att gå med henne när Filip HELA tiden envisades med att springa i förväg så hon skulle jaga honom. Sa till honom tusen gånger innan jag lackade ut och skrek på honom att gå med mig – som vanligt en mycket lyckad lösning och man känner sig som årets förälder sen. Svinkallt i luften än, så händerna var helt stelfrusna när vi väl kom hem.

Ungefär samma sak upprepades på eftermiddagen, Filip bara kutar och skrattar och jag försöker få ordning på Nala som blir helt stirrig. Hon for som ett jehu över hela dumme mosse, och var allmänt spattig – det blev ingen sådär mysig promenad nu heller.

Väl hemma var det som vanligt aldrig tillräckligt med det man gör med barn så Filip villa ha med mig samtidigt som jag behövde ha knas på Nala. När det stora barnen väl kom hem var det mest tjafs, och hela dagen slutade med att jag bara kände mig förbannad och otillräcklig.

Kontentan av det här är ju att varje sak jag skriver om här reflekterar just den känslan jag har för dagen eller stunden, vilket gör att det lätt blir lite hoppigt och jag kan tänka mig att det känns osammanhängande från dag till dag. Men så mycket är ju vad man väljer att visa, och hur man tolkar saker för stunden. I vilket fall är jag glad att det snart är helg, för hur man vänder sig så är det inte så mycket vila att ha 4-åring och valp – men det är ju både självvalt och inte så mycket att göra något åt.

Lärdomar

Nehej, inte COVID den här gången heller. Tror jag testat tre gånger, en gång för varje barn som smittat mig med nån förkylning sedan i somras typ. Men hängig är jag, lik förbaskat, en envis förkylning som antagligen fick bättre fäste i en trött och stressad kropp (dessutom allergisk, det är ju heller ingen höjdare för immunförsvaret). Jag hostar och snyter mig, men framförallt är jag TRÖTT. Det blir små punktinsatser hemma, med några korta kisspauser i trädgården med Nala så har jag klippt ner den gamla humlen som klättrat på hönsgården. Älskar att klippa ner gamla döda saker i trädgården, det känns så himla tillfredställande på något sätt.

Lika grön och fin som den var i somras, lika trött och risig var den nu.

När psykologen förra veckan frågade vad jag tycker om att göra för att fylla på med energi så var mitt huvud helt tomt. Jag kom inte på EN enda sak som ger mig energi? Men idag kom jag ju ihåg en av dem, att pilla och greja i trädgården ger ju energi! Förutsatt att det såklart inte är för mycket jobb med det så det stjäl mer än det ger.

En annan sak som jag faktiskt inte räknat med skulle ge mig energi, var något som hände i morse. Jag tog Nala på en långsam promenad utmed Hallbyleden här nedanför, typ inget folk ute utan bara hon och jag. Och hon börjar svara på det vi tränar med henne! Hon har lärt sig, att springer hon så långt fram att kopplet blir sträckt så stannar jag, och hon får springa till min sida innan vi fortsätter gå. Hon har lärt sig att om hon kommer till mig under promenaden och har koll på vart jag är, så får hon belöning (oftast godis), och hur självklart det här än är för andra hundägare så hade jag inte alls räknat med att det skulle ge MIG så mycket tillbaka att få den kommunikationen? Jag tänkte liksom att, ja det ska ju funka bara, jag trodde inte att jag skulle tycka det var så givande att få till kommunikationen? Det var riktigt, riktigt kul!

Vår lilla valpis 🙂

Så kan det gå, när man inte haft hund innan, man lär sig något om sig själv på kuppen!

Ögonblicket 07:03

Jag och Nala har varit uppe ungefär en timme, när hon behöver gå ut på morgonen sätter hon tassarna på sängen och slickar (och nafsar) mig på näsan. Då var klockan 06:00 – helt ok när man varit småbarnsförälder i över 14 år och dessutom har ett jobb som börjar 06:45 varje morgon. Just nu sitter jag i soffan, med en svart, hårig kringla tätt intill mitt ben och en kopp kaffe på bordet framför mig.

Nä men avslappnad är ju åtminstone en av oss 😂

Snyter mig typ var tredje minut och är hostig med, men inte direkt nån feber utan bara vanligt förkylnings-hängig. Testade mot Covid i går, får se om resultatet kommer framåt kvällen, tror inget annat än att det är negativt men det kan ju vara bra att ha ändå. Det kom nästan lite passande, denna förkylning, på så sätt att jag fått vila och sova utan att direkt göra några extra åtgärder. Filip har varit rätt hängig och lugn med (det lär nog vara annat idag tror jag) och de stora hör ju på mig att jag är sjuk och är därmed lite lugnare med. Himla skönt! Till och med Nala har varit lugnare, antingen för att miljön ÄR lugnare när jag är sjuk eller för att hon kanske varit extra trött hon med.

Om en stund ska vi ta en morgonpromenad hon och jag (jag som är morgonpigg tar gärna morgonen), det är också himla mysigt nu när det kvittrar fåglar överallt och även om plusgraderna är få så finns det löfte om varmare dagar. Just en sån här stund känns det makalöst rätt att ha skaffat en hund! (Men frågar du mig mitt på eftermiddagen när hon får ett spatt-ryck samtidigt som alla 3 barnen och jag kommer hem och vi ska laga middag kanske svaret blir liiiite mer tveksamt 😉 )

Kort instick, nu vaknade Filip (längesedan han sov så här länge), jag hämtade honom och kom ut till en liten dam som stulit ett paket näsdukar och glatt fördelat över soffan. Nåväl, det var ju bara näsdukar och inget värre.

Busfrö 💕

Tycker för övrigt att det är helt galet att det är sommartid i morgon, jag har VERKLIGEN inte hunnit komma dit rent mentalt? Men det är väldigt efterlängtat med både värme och ljus!

Det var lite glatt morgonbabbel från hon som sovit riktigt gott för första gången på länge och som fick lite energi av det (plus att morgnarna är bäst för inget har hunnit gå åt skogen då). Hoppas ni får en bra helg!

Bara en helg som försvann i en blinkning

Nu är vi trötta här hemma, maken och jag. Just nu går all energi åt till att mest bara klara dag för dag, med sånt som måste göras och barn och valp som ska tas om hand. Och hållas koll på – framförallt minstingen och valpen – det ska bajsas och kissas (båda), ut och rastas fast helst inte samtidigt (båda), lekas med (båda) och så ska man truga med maten (båda). Japp, det är självvalt med valp och japp, jag vet att det är jobbigt fast övergående, men jag tänker ändå bara beklaga mig en minut ändå – de flesta som läser bloggen kan ju hålla två saker i huvudet samtidigt. Precis som när man har en spädis så KAN man BÅDE tycka det är asjobbigt och vara jätteglad över det samtidigt, naturligtvis.

Det blir inte så mycket leva just nu, utan mest överleva så att säga. Men vi försöker där vi kan, blev så sjukt sugen på typ en grekisk sallad i går så det fick det bli, med ett glas prosecco till. Men det hjälper inte riktigt, vi saknar båda lite mer andrum (min fredag kändes mest som en kort inandning), och just nu hinns inte något extra med, tex tid för oss vuxna att träna. Det funkar ju bara på väldigt kort sikt, så jag hoppas vi snart hittar bättre rutiner för att hinna med även sånt. Det blir ju åtminstone mer vardagsmotion i form av promenader, alltid något.

Ute hittade jag min första krokus i går – det går lite hårt åt dem med Nala som gärna både tuggar och gräver i det mesta ute, men ett par stycken hade i alla fall överlevt.

Vi har gått lite promenader, hon och jag, med varierande resultat. Ibland går det superbra, ibland är hon bara jättestressad och drar och ibland vill hon inte alls gå hemifrån. Men då är det skönt med trädgården med, där älskar hon ju att vara så jag hoppas på lite varmare dagar när det är mer behagligt att vara ute. Dock får man ju som sagt inte kolla bort många sekunder, för då har hon grävt sig ner i gräsmattan eller nåt av mina land…

I dag har hon haft jättesvårt att komma till ro, och gått efter mig som en svans. Nu till slut somnade hon faktiskt i soffan här bredvid, och småsnarkar.

Barnen älskar Nala, även Filip som ändå samtidigt tycker det är lite läskigt när hon kommer och ”biter” i honom (måste säga att hon snabbt lärt sig att inte röra honom, men det räcker ju att hon springer förbi och gapar så är det ju vassa tänder som repar). Däremot är det inget som avskräcker Filip, han kastar gärna leksaker till henne och leker med henne, och hon får gärna sitta i hans knä – som i går när de kollade morgon-Bolibompa ❤

Det var vår tämligen ointressanta helg, som ändå varit helt fullsmockad med saker som måste göras. Jaja, nån gång kommer jag läsa tillbaka på det här inlägget och antingen tycka att ”gud vad mysigt det var ändå” eller ”gud vad skönt att det är lite lugnare nu” (eller båda delarna samtidigt).

Babbel och rollspel

Hahaha, jag har sån sjuk träningsvärk i mina benböjare idag (ljumskarna typ), nu på eftermiddagen har jag typ stapplat fram som jag-vet-inte-vad, måste se sjukt kul ut!

Känner mig lite allmänt prat- och sällskapssjuk, men det är bara Lukas och Filip hemma, Lukas spelar TV-spel och Filip är visserligen världens roligaste att prata med – men det är inte riktigt DEN sortens prat jag är sugen på. Fast jag har inget direkt konkret sådär att säga, så jag gör som vanligt och låter fingrarna babbla på av sig själva här.

Förresten, jag hade slut på poddar att lyssna på häromdagen, följer i princip bara En Underbar Podd och Gynning & Berg, och klickade mig runt i Spotify’s utbud. Under humor dök Rollspelsklubben upp och jag tänkte att jag bara måste höra lite vad det var för nåt. Har aldrig spelat själv, men klickade upp ett avsnitt att lyssna på (varje ”story” är i ungefär 4 avsnitt verkar det som). Och alltså, det är så jäkla skruvat och kul? Dels känner man sig lite delaktig i podden, sådär som de bra poddarna gör, det känns som man sitter med runt bordet liksom. Sen kommer det såna galna kommentarer ibland att jag FLERA gånger har bara garvat rakt ut för jag inte kunnat hålla mig, och det får man väl säga att det är ett grymt bra betyg det med.

Haha, nä den hade inget med inlägget att göra den här bilden, men ett inlägg med BARA text blir kanske lite väl trist, så ni får hålla till godo O.o

Det verkar ju vara lite olika (mer eller mindre kända) gäster vid varje omgång, så av det lilla jag hunnit lyssna får man nog ändå göra en bedömning för varje story om man kommer gilla den, mest baserat på sällskapet. Den första jag lyssnade på ”Har ni sett Harri?” och har som deltagare Allan E Galen (en anka), en halvalv som bara vill spela dåliga låtar på sin ukulele samt Is Björn som är en, tja, isbjörn. Det är inte helt barnvänligt direkt, men herregud så skruvat och hjälp vad jag skrattat! Ett sådär oväntat tips för den som ”vågar” testa att lyssna på en lite annorlunda podd.

Annars är det ju himla trist att snön just nu håller på att regna bort! Jag hoppas SÅ att det ser bättre ut i Habo så jag får åka längdskidor igen…

Men hörni, vad är din favoritpodd? Och din mest oväntade podd du lyssnar på?

En (möjligtvis) fantastisk idé!

Håll i er nu, för nu blir det visst två inlägg samma dag – inte illa från en (kort) bloggpaus!

I dag har ju striktare restriktioner börjat gälla även i Jönköping, som nog ingen missat. Alltså har vi bokat av inbokade gympass (känns riktigt surt, får ju ont lite varstans om jag inte rör mig) och tja… äh, jag vet inte, det är väl nästan det enda som ändrat sig. Just denna veckan är jag ju ändå hemma och VABBAR, åtminstone i morgon, och torsdag är det skola, så kanske (förhoppningsvis) blir det jobb på fredag.

Men hörni, jag har fått en idé. Det kanske blir bara pannkaka av alltihop, men det vet jag ju inte om jag inte testar! Min idé är följande:

Vi tar en distans-AW tillsammans i morgon kväll?!?

Jag tänker att de flesta har kört antingen möten eller annat via tex zoom, så det är väl få som är HELT nya till konceptet. Det finns ju ett par fördelar med detta:

  • Du kan vara finklädd eller mysklädd, går ju välja hur man känner för!
  • Du kan dricka det du känner för att dricka utan att bli ruinerad
  • Du behöver inte bekymra dig för att ta bilen hem – om du vill dricka något med alkohol i
  • Du behöver inte bry dig om att ta dig hem när du tröttnar, bara att släcka ner skärmen och gå och lägga dig
  • Du kan vara med i fem minuter eller femtio, välj själv!
  • Du behöver inte fixa barnvakt, kanske bara sätta på lite Bolibompa en stund, och du kan springa ifrån när helst du känner för det eller när nöden kräver.

Ok, det kanske inte är NÅN som hoppar på konceptet, men vi testar ändå. Är du intresserad så skriv en kommentar till mig i något forum (sms, kommentar, messenger, välj själv) så jag vet lite och inte sitter här som ett fån om det inte är en kotte som är intresserad.

Jag tänker att jag startar upp ett zoom möte i morgon (onsdag) runt 19-snåret när kanske det mesta vardagsstöket är klart, och så skriver jag ut koden till zoom-mötet här på bloggen – så kan ni bara ansluta när och om ni känner för det.

Vi ses – kanske och förhoppningsvis – i morgon en sväng!

Sakta uppåt*

Ok, mitt depp börjar ge sig lite, så allt känns liksom inte bara som ett stort svart hål längre. Det brukar ju i ärlighetens namn sällan vara så länge, men ibland är det nästan skönt att bara få vara nere och på dåligt humör med, utan att känna att man behöver hålla ”ångan uppe” jämt. Det har bara känts lite tungt och ensamt, mina ”problem” är inte så allvarliga men när det är svårt att hitta tid med kompisar att bara tjöta lite så blir det så ogreppbart och svårhanterligt. Och här blir ju diskussionen tämligen enkelriktad.

Dock fick vi ett trist besked i veckan, den enda grejen vi har inbokad på hela hösten var ju en helg i Örebro när vi tänkte bada på Gustavsvik. Hotellet var bokat, men så visade det sig att det var extra begränsade badplatser just den helgen pga renovering, så det fanns inga biljetter över och därmed finns det ingen anledning att åka till Örebro. Sen är ju frågan om man vågar bokar framåt heller, Örebro gränsar ju till de områden där det rekommenderas att man INTE åker till badhus med.

Så, hela långa, mörka hösten har vi inget inbokat. Det känns riktigt surt, men vad ska man hitta på? Det är ju jättesvårt, enda aktiviteten som funkar bra är ju skogen men det hänger ju lite på att vädret är trevligt. Snälla, är det nån som har nåt tips på familje- och coronavänlig aktivitet så blir ingen gladare än jag! Och andra aktiviteter med, kanske man kan försöka få till nån kompisgrej NÅN dag i höst i alla fall.

*Ja ok, det här blev väl lik förbaskat ett lite deppigt inlägg, men min känsla är inte lika tung som den var tidigare i veckan. Så det går på rätt håll?

Tak, tenta och PS5

Det här har varit en ganska lång men ändå oväntat trevlig dag. Iofs var starten lite halvdan eftersom Filip ”sov” som en elvisp bredvid mig i natt, vilket jag börjar känna av nu… *gäsp*

Men, sen blev det en snabb besiktning av halva ”mitt” tak, vilket på det stora hela såg riktigt bra ut (så himla skönt ändå) innan det bar av till Högskolan. Herregud, där har jag inte varit på typ 20 år men det känns ändå lite som hemma på ett sätt, fortfarande? I dag skulle vi nämligen äntligen få ha undervisning och sen tenta på plats, i stället för på distans. Det var jätteroligt att träffa alla igen, och jag har skrattat högt ett antal gånger under dagen 😀 Kom på mig själv med att jag faktiskt tar rätt mycket plats i det sammanhanget, jag tror inte (eller upplever det inte själv i alla fall) att jag så ofta gör det annars, men tydligen känns det ok där?

Vi hade lektion på förmiddagen med lite ny info (pust) och sedan lite repetition, innan det blev en trevlig lunch ihop, återigen med en massa skratt. Tenta är ju alltid jobbigt inför speciellt, men när vi fick tentorna kändes det ändå rätt bra och trots att jag ägnade en stund åt att räkna igenom allt igen så gick det hyfsat fort. Och frihetskänslan när man är klar med en tenta och en tung kurs?! Den är ENORM!

Jag nästan skuttade ut från Högskolan ut i höstsolen, och fick ett infall att faktiskt smita förbi stan en liten sväng, jag har ju typ aldrig egentid bara jag när jag inte ska typ träna eller nåt, så det kändes sjukt lyxigt. Hade tänkt hitta en fin tröja, men eftersom alla jag hittade var i akryl så blev det inget. Köpte först bara skoimpregnering men det kändes så deprimerande så då sprang jag in på Smycket och köpte en liten Cuff, och blev löjligt glad för denna enkla lilla sak!!

Sen hem, där det bara blev jag, Lukas och Filip som skulle äta, så vi hoppade över dagens matlagning och hämtade sushi istället – återigen lite vardagslyx – för att följa upp med en skön men kylig promenad med Filip.

Som lite extra bonus så släpptes ju priser och förhandsbokning på Playstation 5 med, lite billigare än vi trott, så nu har vi varsin (!!!) bokad inför släppet i november 😀