Inte så allvarligt

Inte ens en sammanhängande rubrik

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det har varit ganska tunga två veckor, trots (eller på grund av???) det fantastiska vårvädret. Jag har varit trött och lite deppig av olika anledningar, så ork och motivation har varit i botten. Det ser säkert inte så ut om man bara kikar på tex instagram, men instagram är min bubbla där jag bara lägger ut fina bilder och fina minnen – på samma sätt som jag nästan bara följer konton som gör detsamma. En typ av fristad, helt enkelt.

Jag har mest försökt vara ute så mycket som möjligt, för det är ju ändå där jag mår bäst. Gå runt och småskrota lite på gården, sitta i solen och dricka kaffe och läsa en bok, det är ju saker som jag mår kanon av, även om det känns som det ligger lite av en blöt filt över mig. Köpte förresten två nya stolar och ett litet bord till vår södervägg där vinkeln på huset gör det vindstilla och underbart varmt. Blev fint och var framförallt väldigt skönt att sitta i!

Den knallblå markisen är inte direkt en färg JAG hade valt, men oavsett så är det faktiskt väldigt praktiskt med markiser. Men visst blev det lite gulligt med möblerna?

Vi HAR de senaste veckorna sakta men säkert rivit badrummet med, framförallt stötvis på helgerna, när vi orkat med. Det är fin råspont bakom och allt har varit väldigt ordentligt gjort – vilket är suveränt förutom just när man ska riva såklart. Trots det så har det ändå gått ganska mycket enklare än jag var rädd för, även om det är mycket jobb ändå. I helgen rev Tobbe taket och så började vi med golvet nu på eftermiddagen (först nu vi fick lite ork), det gick visserligen lättare än jag vågat hoppas men jag missbedömde hur snabbt batteriet till slagborren dog – ska be att få låna ett extra på jobbet i morgon. Sakta men säkert så är vi i alla fall SNART i ett läge när man kan börja bygga upp allt med, det är ju mycket roligare!

Just nu klarar vi oss med en toalett och en dusch, men det är såklart efterlängtat att få ordning på det här badrummet med. Just nu är det rätt trångt i det lilla badrummet.

Denna veckan är det ganska mycket som händer. På onsdag går jag upp i tid igen …

Jag måste faktiskt skriva in en liten grej här. Jag känner mig lite rädd för att gå upp i tid, rädd att inte räcka till och rädd att inte orken ska räcka till. Jag VET att man inte ska låta själva rädslan hindra en eller stå i vägen och det gör jag inte heller, men jag vill samtidigt ändå erkänna för mig själv (och nu er då tydligen) att det är just så jag känner mig.

… sen ska jag klippa mig och OM jag orkar så är det middag med Brynolf och Ljung på kvällen sen. Just nu ser jag inte att jag kommer orka med det, men det vore så himla kul att se dem live ändå? På torsdag fyller Filip hela 5 år, vilket han för någon vecka sedan har börjat fira genom att gå in i en ganska o-charmig fas…. Nåväl, han är ju söt ändå som tur är 😉

Sådär, en lagom vimsig uppdatering, men jag har som sagt inte alls varit sugen på att skriva heller den här tiden. Är också inne i en sån där fas när jag känner att allt jag skulle kunna skriva är så himla ointressant, det går i perioder det där med. Äh, jag vet inte, helt enkelt.

Vårlängtan

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det finns ett sånt behov i mig av grönska – egentligen alltid men nu är det verkligen akut. Jag går i trädgården och letar skira små knoppar, lökar och små tecken på att det är liv under allt det där som till synes är dött. Jag är vintertrött nu, inte samma som utmattningstrött utan det här lägger sig liksom som ett litet dis över hela mig. Äter D-vitamin som om det inte fanns en morgondag, och gläds ändå åt att det går åt rätt håll.

Vi röjde sly bredvid elstängslet för ett tag sedan, såg att det var friska knoppar trots att det var kapat och plockade in det – tror det kan vara syrén, väldigt vackert är det i alla fall!

Det börjar ljusna redan när jag åker till jobbet 06:15 nu, det känns som en stor förbättring. Likadant är det fortfarande en gnutta ljus kvar när jag går in på träningen 12 timmar senare. Jag väntar bara på att solen ska tanka tillbaka den energi som försvunnit under vintern, den som bara vårsolen sakta kan trycka undan. Till sommaren kommer jag inte minnas hur dagarna kunde kännas så korta, då är ljuset till synes evigt och dagarna dubbelt så långa.

Inne värmer solen gott och jag försöker ta in den grönska jag kan för att liksom försöka hjälpa våren i sitt arbete. Ändå känns det murrigt inne i vardagsrummet, och jag drömmer om att kanske öppna upp och sätta in fönster även mot morgonsolen för att få det ljusare. Kanske en liten trall utanför, där man kan möta morgonsolen med en kopp kaffe i tysthet innan huset vaknar…

Små späda knoppar!

Att kunna sitta i det skyddade söderläget mot en solvarm fasad hjälper, likaså att faktiskt kunna röra sig ute utan att ha på sig vinterjackan (hela tiden). Händerna luktar solvarm jord efter att ha letat ogräs lite hastigt i en rabatt. Snart blir det bättre, faktiskt varje dag – tänker jag och ger mig själv en mental kram.

Figuren

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag tror det var ungefär 3-4 år sedan jag började kämpa på riktigt – med att strunta i min figur. Inte som i ”let it all go”, utan att få en åtminstone neutral inställning till min egen figur. Jag växte upp i bantningens eviga tidsålder och har alltid vagt försökt ”bli smal” genom diverse underliga dieter och kompensationsträning, men jag kan nog inte ens föreställa mig hur det är att vara ung tjej i dag, med TikTok och andra sociala medier som bara sprutar ut hur man ”ska” se ut och hur man ”ska” vara.

I vilket fall, nu skiter jag i vilket, så länge mina kläder sitter skönt och min kropp är stark nog att göra de saker jag vill! När jag tänkte på det här inlägget så funderade jag över min inställning nu – och den är just att det är ganska ointressant hur jag ser ut. Eller ja, det är väl en sanning med modifikation, jag vill gärna ha lite smink och fixa till håret när jag ska någonstans så att jag KÄNNER mig fin, men jag försöker inte passa in i en omöjlig mall längre. Faktum är att jag bara tittar mig i spegeln på morgonen när jag gör mig i ordning nu för tiden? Jag sneglar inte kritiskt på min figur när jag går förbi hallspegeln och drar inte in magen när jag kollar i spegeln på toaletten. Det känns som en seger i sig, resultatet av både ett aktivt arbete i mitt huvud och att jag blivit äldre och kanske lite klokare.

Det är ungefär så här min figur oftast är klädd, varmt och bekvämt. Så jäkla skönt det är att vara vettigt och oömt klädd när man är ute.
Det här är nog ett av väldigt få foton på typ hela min figur, från förra sommaren tror jag.

Men, skit i det nu, nu vet jag visserligen att de flesta av er redan sett det här men en sån där sak som jag vill kunna ha en stark kropp för är som sagt för att kunna göra de saker jag vill här på gården. Som att fälla ett körsbärsträd med yxa (bara för att jag aldrig fällt ett träd med yxa innan) och sedan klyva ner det med motorsåg. Det är en sån självförtroendeboost att ge sig på något man inte gjort innan, och himla kompetent kände jag mig med 😄 Vet att det här inte är något så avancerat för många som är uppvuxna på gård eller med skog, men för mig var det ändå en helt ny grej.

Älskar att man kan göra så mycket här, tidigare i veckan byggde jag en liten hinderbana till barn och hund av lite spillvirke jag hittade bakom garaget, i går spenderade jag en lång stund ute med att klippa ner gamla grenar på vinbärsbuskar och hallonbuskar. Säkert inte optimalt mitt i vintern, men det går nog det med (#radgard , tack Brita Z för att du bara ger dig på saker utan att det måste vara så himla perfekt).

Nu har jag glidit från ämnet märker jag, men det säger väl något det med – att det inte är ett ämne som betyder så mycket för mig längre. För vem sjutton bryr sig om hur jag ser ut?

Tämligen meningslöst

/ LindaG / Lämna en kommentar

Alltså den här helgen… Den har varit rätt ”meh” eller rentav ”bläh” sina stunder. Bäst i helgen var att vi hann åka och kolla på och få en offert på badrumsmöbler (inte allt, men kommod och spegelskåp) som vi ska beställa, och så har vi valt kakel. Känns väldigt skönt, för nu går det liksom ändå framåt. Kvar att välja och beställa är duschblandare och duschväggar, det ska jag plocka in en offert på.

För övrigt så blev L sjuk i går kväll och fick feber, ont i huvudet och ont i halsen. I morse var det ännu mer, feber uppåt 39,5, så vi åkte och köpte några snabbtest – och japp, det är Covid. Han har varit ganska spak i dag måste jag säga, högst förståeligt, även om det såklart blivit tillfälligt bättre med alvedon. Övriga familjen är, åtminstone än så länge, friska, men nu blir det familjekarantän. En av oss vuxna kan jobba, men båda lär inte kunna det i och med att Filip är hemma, möjligen blir det korta stunder här och där.

Stormen Malik har passerat förbi utan några större besvär just för oss, vi har ström och det har som värst blåst ner ett par större grenar, men det har ju såklart varit ett rätt skruttigt väder att vara ute i. Men men, det har blivit lite promenader ändå såklart – Nala behöver ju komma ut i vilket fall – men de flesta har maken utfört. Så omtänksamt för övrigt, han vet hur frusen jag är och att jag hatar när det regnar, och då tar han de promenader som han kan. Sen är det ju ändå skönt att komma ut, även om det som idag innebär att man nästan blåser bort.

Hade så mycket hellre haft lite snö nu, då hade vi kunnat åka pulka, skidor eller 4-hjuling (kör vi den senare nu så blir det en enda lervälling av hagen)

Nä, jag vet inte, egentligen är ju det enda dåliga som hänt att L fått covid (vilket såklart inte är en höjdare men ändå), det har bara varit en sån där halvdan helg. Jag är på mitt sämsta humör – kombon trött och lite uttråkad, samtidigt som alla är hemma och det ska lekas med 4-åring, spelas spel med 11-åring och hänga med 15-åring, förutom att det gärna ska ätas någon gång under dagen med. Jag känner för att ha ett litet projekt, men just nu går det inte riktigt – badrummet är vi inte så klara med beställningar (och elektriker mm) att vi kan påbörja, ute är det för kallt för att göra något vettigt och några andra projekt finns inte i planen just nu. Men det jag KÄNNER för är att typ måla om ett rum eller nåt – vilket är helt onödigt för det är inget vi behöver måla om. Ni vet, lite moment 22.

Vi SKULLE kunna fixa till lite i hönshuset, men det är jag inte sugen på och då är det bara motigt – alltså inte värt att lägga energi på just nu.

Så, just nu känns det som det kommer bli en lååååång vecka. Som tur var veckohandlade vi i lördags åtminstone, och jag har en ny bok och ett pussel – men det svåra kommer bli att få lite lugn egentid när alla är hemma, samtidigt som gärna alla ska få åtminstone en del av sina behov och önskemål tillfredsställda.

Det blev inte så mycket innehåll i dagens inlägg, fast det blev så långt. Kanske får jag spattryck i veckan och behöver skriva av mig varje dag, eller så kommer det inte finnas nåt att skriva om alls. I vilket fall så börjar Underbara Clara sin fotoutmaning för februari på tisdag – och den brukar vara väldigt rolig att haka på! Hoppas ni haft en bättre helg, kram på er!

Mätfri och kravfri

/ LindaG / Lämna en kommentar

Igår såg jag bilder från vänner i mitt flöde som hade åkt längdskidor och jag blev så SJUKT sugen att åka. Efter att ha frågat runt i x antal grupper på facebook och instagram samt försökt tyda skidspår.se (USEL användarvänlighet på den sidan för övrigt – kan inte nån göra en enkel och bra sida som är lätt att uppdatera?!?) så fick jag tips om att Rallarleden från Bottnaryd och nästan till Axamo (inte spårat det sista) skulle spåras i går kväll. I morse vaknade jag och det kändes som ett stort projekt att komma iväg, var på vippen att hoppa av men hade ändå letat fram allt igår, så jag åkte.

Och ni vet ju – jag älskar det ju. I nästan 2 timmar (drygt 1,5 mil) åkte jag med ett jättesmile på läpparna – folk log tillbaka och hejade för att de nog blev lite smittade (eller tyckte jag var helknäpp) – för det är ren och skär lycka för mig att åka längdskidor så här i skogen! Sista tjugo minuterna var nog leendet lite ansträngt pga skoskavet från helvetet, men vad sjutton. Under den här tiden hann jag ju såklart filosofera MASSOR och har säkert formulerat 15 blogginlägg i huvudet, men nu är jag trött och ni får ta det som det blir 😉

Jag åker i ullunderställ och ulltröja, med en vanlig mössa och tumvantar. Förutom att jag alltid känner mig himla mysig i min favorittröja (ppa är typ 0 kr på den nu) så ger det en bonus att man måste inte känna att man åker snabbt eller ens bra, något som jag tänker kanske blir svårare i värsta proffs-kitet.

Har en massa funderingar om varför jag älskar det så mycket, men tror att det dels är världens frihetskänsla att skida fram själv men sen även känslan av att jag är kapabel. När jag försökt mig på jogging och sånt så känner jag mig bara stor, tung, klumpig och DÅLIG förutom dödsångesten som kommer eftersom jag är så sjukt dålig på att andas och springa på ett avslappnat sätt. Men här? Här glider man ju fram, det är lagom svårt och lätt att anpassa hur jobbigt det är med vilken takt man håller. Det KÄNNS som man åker fort (jag åker inte fort, inte jämför med alla sportnissar som flyger fram) och arbetet fördelas liksom på ett bra sätt på hela kroppen. Alltså blir det BARA roligt!

Miljöerna runtomkring gör ju sitt med, givetvis, jag åker helst inte på korta motionsbanor eller elljusspår, jag trivs bäst här, lite mer mitt i skogen. Har inga stora krav på spåren heller, men det är skönt om det FINNS spår. Njöt för övrigt av att jag hade nyvallade skidor (tack till mig själv som gjorde det innan jag lade in dem förra vintern) och bra fäste – skin-skidor är verkligen toppen!

Det här var även sista gången jag använder runkeeper tror jag, det var mest för att få veta hur långt jag åkt av ren kuriosa, men annars är ju en av de bästa sakerna jag gjort mot mig själv att jag numer inte loggar någonting överhuvud taget. Inga steg, ingen fart, ingen daglig rörelse, inte antal träningspass, inte vad jag äter eller någonting alls. Det har varit lite svårt ibland att bara låta bli – som att själva mätande tillför något – men jag mår SÅ mycket bättre av att inte mäta något alls. Friheten av att bara göra för min egen skull och inte för mätandets skull har extremt stor betydelse för hur roligt jag tycker att något är har jag kommit fram till. Det här har tagit mig flera år att komma hit, att inte koppla ihop tex vad jag gör och vad jag äter (fredagsfys före fredagsmys), nu går jag enbart på vad jag känner att jag vill och vad kroppen behöver och mår KANON av det. Kan varmt rekommendera att man testar, om man vågar, vet att trenden går mot det motsatta när alla har en pulsklocka och registrerar det mesta, men för mig är det en extremt ångesttriggande känsla (speciellt nu när jag är mer medveten om den).

För att försöka avsluta det här utan att få ner ALLT jag funderat på så vill jag bara säga att jag är tacksam till ett så himla fint avslut på ett av de bästa ”jullov” jag varit med om, och det kommer nog lite fler inlägg framöver med allt annat som poppade fram i huvudet idag. Kram på er!

Livsnjutaren

/ LindaG / 1 kommentar

Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.

Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.

Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.

Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.

I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!

Mina ambitioner 2022

/ LindaG / 3 kommentarer

Nej nyårslöften och dylikt blir det inte, men nyåret är ändå en bra tid att både sammanfatta året som gått (första och andra halvan) och att lägga upp någon form av plan eller ambition för året som kommer. Om inte annat så för att det är bra att medvetet fundera över vad man har för önskningar och förväntningar på framtiden – såklart med insikten om att det kan hända en massa saker som man inte kan påverka och som kan ändra allt.

Om det är en sak jag lärt mig under det gångna året är att det inte funkar att prioritera bort mig själv. MEN, jag märker också att om jag inte öronmärker och bokar in tid för det så kommer den tiden att försvinna i ett hav av måsten och andras behov. Det här är skitsvårt, men det är ju det mesta som är värt något så jag får väl öva! Vad behöver jag då avsätta tid för? Jo:

  • Jag ska fortsätta träna minst 2 gånger varje vecka. Än känns det inte som jag kommer någonstans och kroppen svarar himla dåligt, men förr eller senare ger det sig väl. Jag TAPPAR åtminstone inte mer muskler nu.
  • Tid för vänner och relationer, det här är något jag saknar så mycket till vardags, att sitta och småtjöta om stort och smått med kompisar. Svårt som f-n att få till, för det hänger ju inte bara på mig och alla kompisar har ju familjer med där man behöver hitta tid (och bara tajma så alla är friska är ju nästan omöjligt). Kanske man kunde lägga upp någon återkommande tid ändå, så att det finns NÅT inbokat? Kanske ett par timmar varannan månad, till en fika, en AW eller bara en promenad?
  • Tid för vila och återhämtning – det är ju lättare på så sätt att behöver jag vila så kan jag inte längre trycka det framför mig, men vitsen är ju att få in vila och återhämtning INNAN jag blir sådär akut trött. Också en svår balans att hitta och i väldigt stor utsträckning en övningssak, det är än så länge mycket ”trial and error”, bland annat på grund av att behovet ändras hela tiden utifrån förutsättningarna.
Tid för att fota – lättare att se allt smått omkring sig då
  • Tid för egna nöjen, oj vad svårt det här är! Eller rättare sagt är det så himla lätt att prioritera bort… Men tid med vänner kvalar ju in här med, sen handlar det om att ibland välja att göra det hemma som är roligt framför det som måste göras – tex är det ju roligare att måla om ett rum än att ta hand om disken, eller att odla tomater istället för att klippa gräset.
Om inte annat ska vi väl åtminstone kunna odla lite kruktomater – får se om vi hinner/orkar bygga stora lådor till bl.a. Brandywine.
  • Dessutom ska det alltid finnas en bok här hemma som jag vill läsa i. Inga mål med läsningen, inget mått på hur mycket jag ska läsa, men det ska ALLTID finnas något här hemma jag kan läsa när jag vill.

För övrigt så är det jag ser fram emot mest med detta året att uppleva alla årstider här på gården – att se vad som växer och vart, att odla och skörda eget och att bara se hur naturen här runt förändras.

Vad ser du fram emot mest? Och har du avgett några löften?

Go with the flow

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ok, i dag är en rätt skruttig dag. Det är riktigt trist väder ute och jag känner mig mest lite trött och smådeppig. Nala och jag tog en promenad på förmiddagen, men jag vet inte om hon är på väg in i sitt första löp för hon blir heeeelt tokig av andra hundar, hon spårar och nosar så det fradgar om munnen på henne, och möter vi hundar blir hon skvatt galen och vill fram. Suck, inte så mysig promenad, ens i skogen – tror vi mötte nästan 10 hundar dessutom? Vad gör alla där mitt på förmiddagen?

Seeeen åkte jag för att göra min ”dagens aktivitet” och tränade, men det var bara jättetrögt och det kändes inte som jag orkade nånting. Är noga på att lyssna på vad kroppen säger för dagen, men det är ändå deppigt när man inte orkar med nånting alls typ.

Köpte i alla fall med lunch och fika hem, så nu har jag krupit upp i soffan efter en dusch och kollar La Casa de Papei som så många rekommenderat (sist på bollen, jag vet). Ett avsnitt in bara, men det känns absolut lovande! Tänker väl mest bara omfamna denna skruttiga dag med minsta möjliga motstånd, så blir kanske i morgon en bättre dag.

Är du social?

/ LindaG / Lämna en kommentar

När jag åkte i bilen häromdagen pratade Hanna och Ison i P3 om sociala medier. Vad nyttan är, om man missar något utan, osv. Det där är ju något nästan alla har en åsikt om, och jag tycker det är rätt intressant att stanna upp och fundera på vad och vilka man följer tex.

Jag tycker ju om sociala medier, och använder framförallt två – instagram och bloggen. Jag länkar ju visserligen allt via min Facebook, men i övrigt använder jag inte det mediet så väldigt mycket. En väldigt bra sak med instagram och Facebook är att det är så lätt att anpassa så man bara får det flöde man vill ha – fast man måste göra lite medvetna val för att inte bara få ett ganska ointressant jätteflöde.

Instagram är min enskilda favorit när det gäller sociala medier, jag blir så himla glad av vackra bilder. Det är superenkelt att använda, tar ingen tid och nu har jag även lärt mig att gilla och använda ”händelser” för småsaker som inte riktigt platsar på en fast plats i min profil. Här följer jag vänner, några få ”kändisar” (Tareq, Yogagirl, Trendenser, Jonna Jinton tex), lite mat- och bakkonton och så lokala butiker som Backamo, Nyströms och Fabriken tex. Jag följer INTE träningsprofiler, jag följer i princip inga inredningsbloggare men har börjat följa Västanhem för en lagom dos inspiration som är lite mer verklighetsnära, jag följer nästan inga ”stora” instagrammare. Det här ger ett personligt flöde som i princip alltid gör mig glad! När det gäller konton som inte tillhör vänner så stänger jag nästan alltid ner ”händelser” däremot, det blir så mycket inlägg annars.

Har till dags dato gjort inte mindre än 2 076 inlägg på instagram. Tycker så mycket om att ta fina foton, och älskar att man bara kan få visa det allra finaste här!

Facebook använder jag mycket mer som information – information om evenemang, veckans lunch-menyer, rea i butiker jag handlar i och sånt. Här har jag avföljt nästan allt utom vänner, fast nu har jag gått med i en ”det här händer i Ölmstad”-grupp för att få lite info om vår nya ”by” 🙂 . Här kan jag absolut vara med i grupper ett tag (var tex med i Jönköpingsgruppen en stund, insåg att det inte tillförde minsta lilla positiva i mitt liv, så hoppade ur igen), för att liksom testa hur den är, men jag är noga med att hoppa ur om den inte är vad jag vill ha.

Det här är väl inte så intressant egentligen, men min poäng är att jag tror att kanske många som är skeptiska till sociala medier kanske inte förstått vikten av att sålla i sitt flöde, så det faktiskt bara är sånt som intresserar just NU. För det allra bästa tipset av alla är att köra en grovstädning i dina medier – AVFÖLJ allt och alla som du inte känner tillför något i ditt liv eller gör dig glad! Tro mig, det är lika tillfredsställande att storstäda i sina sociala medier som i sitt hus, och det ger lika mycket bättre energier efteråt med.

PST, vill du ha några tips på trevliga instagramkonton? De kommer här:

  • Matruntgranna – konto med alla små gårdsbutiker och matföretagare runt Gränna. Bra tips för en fika-utflykt!
  • Vastanhem – Västanhems fantastiska mäklarbilder, älskar att det inte är dyra designmöbler och superstylade hem utan riktiga hem, som folk bor i (ja ok, såklart stylade inför visning, men ändå)
  • Hundtranarlily – den skönaste och mest avslappnade hundcoachen jag kunnat hitta på instagram. Personlig och äkta!
  • Backamo_handelstradgard – behöver nog ingen närmare presentation? Skulle absolut kunna lägga halva min lön här.
  • Trendenser – enda ”riktiga” inredningskontot jag följer, alldeles lagom med inlägg.
  • Ekotipset – kanon när du ska göra rent på uteplatsen eller vill lära dig att tex städa ekologiskt.
  • Jonnajinton – men de allra, allra vackraste naturfotografierna! Också här väldigt personligt och äkta!
  • Pixelinan – kompis här i Jönköping som tar så sinnessjukt fina närbilder på allt i naturen, det är som ett litet skogsbad i sig att bläddra bland hennes bilder

PPS, som bonus så vill jag tipsa om 2 väldigt roliga konton på facebook :

  • The Lighter Side of Science – en massa roligt ”onödigt vetande” och konstig forskning.
  • Viva la Dirt League – HELT underbart konto med sååå mycket roliga spelskämt, det är för övrigt ett understatement och har man någonsin spelat NÅT tv-spel behöver man följa dem. Alltså seriöst, det är nog ett måste!

Det gör mig…

/ LindaG / Lämna en kommentar

UnderbaraClara är ju en av de bloggar jag följt längst, häromdagen hade hon en riktigt rolig lista och ni VET ju att jag älskar listor… Så jag lånar den lite!

Helt omotiverad bild på söt flugsvamp jag hittade på kvällens promenad.

DET GÖR MIG…

Rasande: När någon behandlat barnen illa på något sätt, eller när jag ser att någon far illa eller behandlas orättvist.

Glad: När man får en sån där riktigt go kram av barnen, när de är riktigt närvarande och man liksom andas in hela deras kropp. När vi är ute och vandrar och jag ser att alla trivs och har det bra. Typ alltid när jag får en kram.

Fascinerad: Det mesta som har med kroppen att göra, har inga problem att kolla på program där de opererar på folk eller där de visar förlossningar, tycker det är så fascinerande att kroppen funkar?

Illamående: Korv stroganoff framkallar orimligt mycket illamåendekänslor. Och så är jag lite åksjuk med, kör helst själv. Och allt som snurrar på typ Liseberg!

Generad: Komplimanger, men blir också väldigt glad oavsett vad komplimangen gäller.

Rädd: Miljöförstöring och när barnen har sådär riktigt hög feber.

Föraktfull: Folk som trampar över andra för att ta sig fram.

Pirrig: Att vi ska flytta!

Var ute med lite grejor i helgen och gick runt och längtade efter att få göra huset till VÅRT!

Panikslagen: Att vi ska flytta! Nämen skämt åsido, lite läskigt är det allt. Men förutom det så blir jag panikslagen av att ha glömt eller missat något viktigt antingen i jobbet eller om vi typ ska på semester.

Irriterad: När ungarna går och stryker runt benen på en och man vet att det enda de väntar på och vill är att spela, så de blir helt handlingsförlamade. Och när nån ifrågasätter saker jag vet att jag jobbar hårt med, för att inte resultatet syns omedelbart.

Energifylld: Energi är inte något jag har ett överskott av just nu, men något jag ändå FÅR energi av så är det att fundera över saker jag vill fixa med i nya huset, fundera över tapeter, kolla vad jag vill greja med ute i trädgården och sånt. Att tänka på att få göra huset till VÅRT.

Flamsig: Haha, allra mest tror jag det är kompis K – när vi är sådär trötta och fnissiga så allt blir hysteriskt roligt eftersom också allt blir sådär lite fel på ett komiskt sätt.

Avundsjuk: När jag ser föräldrar och barn som bara ser ut att ha det sådär bra jämt – jag fattar ju att alla har sina issues, men ni förstår kanske hur jag menar ändå.

Hysterisk: Oj, det är inte ofta jag blir hysterisk? Kanske om det händer nåt allvarligt med ett barn?

Lycklig: En massa olika saker – de flesta okomplicerade. Senaste tex när jag och Nala gick på Dumme Mosse i skitväder och vi var helt själva, men det var ändå skönt att komma ut och det var härligt att se att hon hade det bra när vi gick tillsammans.

Helt ärligt, sånt här gör mig med lycklig! Från att grilla ute till att äta såna här godsaker, men även att fota dem!

Otålig: Hahaha, det mesta jag ser fram emot!

Kär: När jag känner mig sedd och uppskattad.

Förskräckt: Om jag kommer på att jag missat något på jobbet.

Bjussig: När jag känner mig glad och umgås med folk jag tycker om.

Likblek: Vintern och mörkret….

Avtänd: Folk utan självdistans och människor som har ett behov av att trycka ner andra för att framhäva sig själva.

Småaktig: När jag är sötsugen hemma och det kanske bara finns nån liten godbit, som jag inte alls vill dela med mig av…

Snål: När jag ska lägga pengar på bara mig själv, på något som inte är nödvändigt, typ åka på SPA känns alldeles för extravagant för att jag ska kunna med att lägga pengar på det bara för mig?

Snygg: Oj, det känns som det var längesen. Men kanske när jag är lite sommarbrun och har fått fräknar.

Här kände jag mig fin.

Trött: Typ ALLT. Men mentalt blir jag trött på mig själv när jag glömmer saker, eller på andra när de inte gör det vi kommit överens om.

Utmattad: Nej men bara mitt jobb och min familj, helt rimligt… Mest är det väl känslan att man aldrig räcker till.

Förlägen:  När jag glömmer fråga vänner om sånt som är viktigt för dem för att mitt huvud är fullt med så många saker.

Stolt: När jag känner att jag banne mig är riktigt bra på mitt jobb och har koll på allt! Sen kan den känslan vända på en femöring när det händer nåt jag inte kunnat förutse eller missat, men ändå. När barnen uppför sig på ett bra sätt (vilket de i princip alltid gör när vi inte är själva), när barnen är självständiga och fixar saker jag inte tror jag hade gjort i deras ålder – typ sova i vindskydd en vecka med scouterna, göra mat till sina scoutkompisar eller annat häftigt som de löser galant!

Skamsen: När jag misslyckats med något eller missat något på jobbet.

Förnärmad: När någon antyder att jag inte gjort tillräckligt, oavsett sammanhang!

Förvånad: När barnen gör saker för första gången, för att de vuxit in i nya uppgifter, det kan vara allt från att packa sina kläder själv (typ Filip) till att ta med brorsan och åka till Rosenlundsbadet (O tog med L).