Åh herregud, vi är färdiga för stunden med husjobb. I dag har vi haft fotografering och jag hoppas att åtminstone några av bilderna hinner komma upp hos Västanhem innan semestern. Det har varit ett jäkla putsande, fejande, bärande och slängande – så fint som huset är nu har det aldrig varit. Dessvärre har det ju varit riktigt skitväder idag, så vi får se om vi behöver ta lite kompletterande bilder framöver, på trädgård och uteplats.
Var är solen, liksom…
Nu blir det en välbehövlig paus med semester som typ börjar i nästa vecka – det blir lite småjobbande i början av veckan men inte (förhoppningsvis) hela dagar. Däremot ska ju allt städas och fixas igen sen till en visning i augusti, och då ska det ju dessutom vara typ tomt i klädkammare, skåp och garage – där vi just nu knött in saker som skulle bort för visning men som vi behöver ha under semestern… Nåväl, det blir något att bita i i slutet av semestern O.o
Vill man förresten se lite halvfula mobilbilder av vårt hus tills västanshems finbilder kommer upp så kan man kolla på mitt instagram – jag har lagt en tråd med händelser i min profil under ”Hisingstorp”. Tanken är sedan att det blir visning ganska direkt efter semestern i början av augusti, såklart med måååånga glada budgivare 😉
I kväll ska vi sätta oss med en flaska prosecco och en god ostbricka, och bara njuta av att huset är fantastiskt fint och rent, och att det mest hektiska arbetet är över!
I dag har varit en riktig skitdag, och jag har tvivlat på typ allt. Vad fan ska vi flytta för, blir vi ännu mer isolerade, vad vet vi om att ha gård, orkar vi med, och kommer det funka med barnen? Det är inga nya frågor, självklart har jag haft och ställt mig dem innan, men ibland känns allt bara lite övermäktigt.
Vi flyttar ju för att få lite mer frihet, lite mer ytor och lite mer tystnad och natur. Isolerade är vi ju redan nu i mångt och mycket, man hinner ändå aldrig träffa vänner för alla har fullt upp och livet är ensamt. Så är det bara. Vad vi vet om ha gård? Inget, men initialt behöver vi inte direkt heller hantera mer än hus och trädgård – betesmarkerna tänker jag att vi ska kunna låna ut utan några större konstigheter. Och vad fan, vi får väl lära oss, det kommer ju bli misstag såklart men vi lär oss väl av dem med. Orkar vi med? Som sagt, det är ju egentligen huset i första hand vi ska hantera, och hus som hus liksom. Och orka med? Jag vet inte. Kommer det funka med barnen? Det vet vi ju inte. De är jätteglada och sugna på att flytta allihop, även om de kanske inte direkt förstår allt vad det innebär. Lukas är med på att han behöver byta skola (till Ölmstad skola) vilket nog kan bli en fördel med tanke på hur stökig klass han går nu. Oliver kommer jag göra allt för att han ska få gå kvar sista terminen i nian på junedal – det vore ju lite omänskligt annars av skolan, men han vet att jag inte kan garantera det. Nästa höst börjar han ju gymnasiet och då är det ju skit samma. Filip byter ju ”bara” dagis, det borde inte vara några jättekonstigheter såvida inte de har riktigt dålig personal.
Vi flyttar 20 minuter från jobbet, där bussarna går en gång i halvtimmen och det finns en affär runt knuten som har öppet till 22. Det är mycket barn i krokarna har jag förstått, för skolan är typ överfull. Huset vi flyttar till är i jättefint skick och ligger så ofantligt vackert. Marken är PRECIS nätt och jämt stor nog att få kalla fastigheten för ”gård” och är precis så där böljande och fin som jag drömt om, med betesmark och ängar på nästan hela ytan. Trädgården är kanonfin och kommer vara enkel att jobba vidare med – om jag vill.
Jag VET allt det här. Men ibland känns det ändå jobbigt, jobbigt att allt hänger på mig och att det känns som att jag släpar med mig en familj som inte direkt är drivande i frågan. Fan ta mig.
Och alternativet då, att bo kvar? Jo men då ändras ju inget, allt är detsamma och vi kommer ingenstans, hur fint vi än bor. Vi kommer inte vidare med drömmar, vi har inget rätt att önska större längre, vi sitter precis där vi sitter och då kommer vi också att förbli där.
Vet ni vad jag skulle vilja? Jag skulle vilja skapa ett hem på en gård där precis just alla ni som läser detta ALLTID skulle känna sig välkomna. Att man kan messa en tisdag och kolla om man kan komma över – det blir kanske bara pannkakor men det är ju roligare att äta ihop. Ungarna kan leka vart de vill ute, eller gå ut till det extra ”huset” ihop med garaget och hänga, beroende på väder. Vi kan bara hänga en stund, kort eller lång spelar ingen roll, men jag vill att ni känner att ni alltid är välkomna här, för det är ni verkligen. Känn aldrig att ni behöver ta med nåt eller att ni är till besvär, bara titta förbi och njut lite av lugnet, och kanske bara prata en stund. Ok? Jag VET att alla har fullt upp, att du inte hinner för nästan alla jag känner är halvt utbrända och har fullt upp med sitt eget, jag vet att det inte kommer bli som jag skulle vilja för det är inte så bekvämt att bara åka hem till nån så där, men jag önskar ändå att det blev så. DET är det jag önskar mest av allt med det här stället.
På torsdag när fotograferingen är avklarad så sätter vi oss i vårt nystylade uterum och förhoppningsvis känns allt lite bättre än just i dag. Ok?
Min midsommar började med en tripp ner till torget för att köpa sommarblommor till det murade landet, köpte lite fulgubbar med (orkade inte köa till Gigeryds) som ska bli fyllning i en jordgubbstårta. Det och att vi ska grilla hamburgare är ungefär vad vi kommer att göra för att fira, i övrigt blir det mest fixande och städande inför foto och besiktning nästa vecka.
Här ska det ner lite växter! Ps, tomaterna är fantastiska i år!
Vår entré är förresten redan fotad och en ”kommande” blänkare ligger här hos Västanhem! Lite fel i planlösningen dock, glömde kolla igenom hur ritningen såg ut invändigt som jag skickade över, den var från när vi byggde till huset så då var det mest fokus på utsidan.
Även om vi har allt fint och i ordning i huset så är det ju likväl mycket som ska städas och en del som ska plockas bort, tur det är långhelg!
Det har gått 4 dagar sedan vi skrev på för huset, och 7 dagar sedan vi var på visning. Hur sjukt är inte det? Det känns som det var en livstid sedan?!
Hemma i värmen i helgen har det varit fullt fokus på att fixa till trädgården, den har legat lite efter pga skitkall vår men vi har ju liksom inte stressat över det – men nu blev det ju helt plötsligt lite mer akut. Det var lagom varmt att stå i solen och gräva jord kan jag säga, tror aldrig jag svetttats så mycket i hela mitt liv, men jag hade gladeligen gjort om det eftersom syftet är att vi ska få en bra köpare (såklart) och i förlängningen då en bättre start i vårt nya hus. Så allt vi gör nu känns bara kul!
Även om det varit galet varmt att arbeta i helgen så måste jag ändå älska värmen, i går var vi i Bunn och badade och det var så varmt att till och med JAG doppade mig!
Jag känner mig så himla lycklig och oväntat lugn – även om det också känns pirrigt med både hus och försäljning. Men ända in i själen känns det som det var rätt beslut och jag minns faktiskt inte när mitt humör senast var så här bra! Har t.o.m känt mig hyfsat pigg trots mega-allergi och sjuk värme, det säger ju en del. Maken oroar sig mycket mer, men när vi fått vårt hus sålt hoppas jag att det känns bättre för honom med. Barnen är svinglada och väldigt taggade på att flytta till vår gård!
Tydligen så har livet runtomkring fortsatt i sin vanliga bana trots att vårt totalt har ställts på ända – om än på ett positivt sätt – och det sägs att det är midsommar på fredag?!? Vi har ju i vanlig ordning inte en plan för midsommar, de flesta har ju traditioner sedan gammalt men det har ju vi aldrig haft, så jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Baka jordgubbstårta i alla fall, tror jag bestämt, för det är ju sjukt gott… På torsdag ska jag fira mitt gäng på ”mitt” bygge, jag har så mycket bra folk omkring mig där så det måste ju uppmärksammas såklart! Så det blir nog en bra vecka det här med 🙂
Behöver inte plocka 7 sorters blommor i alla fall, vet ju vem jag älskar och det enda jag drömmer om just nu är gården ❤
Vad är dina planer för midsommar? Är du en sån som har traditioner sedan evigheter eller blir det olika varje år?
Allra, allra först måste jag verkligen skriva och tacka för alla grattishälsningar och lyckönskningar, jag hade aldrig trott att så många skulle ge oss det och hjälp vad det värmer! Vi har ju som ni vet letat länge, och nu fick jag verkligen en nytändning och sug på att dela hela resan med er! TACK!
Ok, jag är supertrött efter att ha varit och badat med alla tre pojkarna plus Nala – eller ja, jag badade inte själv men ändå. Men jag KAN inte låta bli att visa er huset, det är så fint!? Det blir lite kortfattat men ändå långt inlägg med alla bilder, gissar jag.
Först lite kortfattad info. Huset är byggt 1989 och har byggts runt någon slags gammalt hus’ murstock och kaminer – det är alltså dessa (fungerande) som kommer dyka upp på bilder i kök och vardagsrum. Det finns ett stort dubbelgarage med ett extra rum som lätt skulle kunna bli en egen lägenhet, ett fint stall (vi ska dock inte ha hästar) och en fantastisk trädgård.
Ok, vi börjar med planlösningen, som är himla najs! Det är ett lite ”udda” rum framför ett sovrum, men för oss som ”bara” behöver sovrum till 3 barn och oss själva så kan vi använda det rummet som kontor och pojkarnas spelrum. I övrigt en kanonbra planlösning!
Hittade planlösningen!Skit, insåg just att jag inte sparat ner planlösningen och alla bilder är borta från nätet, men ni får tomtkartan istället då… Det är området 1:17 som är vårt!
Ok, vi kliver in i hallen, ljus och luftig – dock inte massor med förvaring så här kanske vi får komplettera med garderober någonstans.
Svänger vi direkt till höger så kommer vi in i vardagsrummet, där det är öppet till nock och ca 40 kvm – gott om plats alltså.
Här ser ni den ena gamla kaminen!
Kliver man däremot till vänster när man kommer in i hallen så kommer man till köket – som är HELT sprillans nytt. De som bodde i huset har ärvt en familjegård och flyttade helt oplanerat dit – mitt i en ny köksinstallation. Köket är alltså knappt använt!
Här ser ni den andra, sparade gamla öppna spisen – också den fungerande. Hur fint att ha den i köket?!?!
Efter köket kommer tvättstuga – enda rummet som är lite väl litet, men två förråd intill går nog att använda till att hänga tvätt.
Tittar man sedan på ”utsidan” av vinkeln på huset så är alla sovrum placerade här. Först kommer barnens, och jag kommer skriva vem av barnen som ska ha vilket för det är redan bestämt av dem 😀
Filips rumOlivers rumLukas rum……där spelrummet/kontor är precis utanför.Samma spelrum, med hallen precis utanför.
Insåg just att jag inte är helt säker på i vilken ordning sovrummen låg i huset, men jag TROR att vårt sovrum kom härnäst.
Väldigt rymligt och precis som vårt nuvarande så har den klädkammare och toalett i direkt anslutning. Tror detta badrummet är det enda som inte är nyrenoverat i huset.
I hallen ligger med ett badrum förresten, med dusch. Nyrenoverad för inte så längesedan.
Har inte lagt in ALLA bilderna från huset, men jag hoppas ni får lite kläm på det ändå! Visst är det superfint? Behöver typ inte göra ett smack förutom att flytta in!
Till huset är det då ett stort dubbelgarage med:
Och här finns då med ett utrymme med typ köksbänkar och en ho samt ett stort rum som man kan göra lite vad som helst av:
Det är ett tillhörande stall, även om vi inte kommer ha hästar så hoppas jag att det i framtiden kan komma till användning för kanske tex får?
Indraget vatten och el.
Sen finns det en jättefin köksträdgård med – eller typ två stora faktiskt. Den ena ser ni på bilden ovan, med en massa vinbärsbuskar. Den andra ser ut så här:
Hur fint?!?
En fin uteplats med, här skulle man kunna bygga ut ett trädäck någon gång. Fast det är också himla fint som det är…
Så, nu har ni fått se vår gård, och kanske förstår ni varför vi blev så upp över öronen kära i detta hem! 7 oktober är det tänkt att vi ska få tillträde, och jag LÄNGTAR!
Nu måste jag gå och lägga mig, så jag inte halkar efter mer med sömnen…
Så fint hus, så välskött, så rymligt, ja alldeles, alldeles underbart! Vi blev så upp över öronen förälskade, det här stället uppfyllde precis vartenda en av våra krav och önskemål.
För en vecka sedan kom den ut, vi åkte ut och kollade utanför direkt. Gården. Den såg så fin ut men vi behövde ju komma in på visning med, och i söndags på väg hem från Tofveryd kom vi alldeles perfekt i tid för den.
Sen började budgivningen i måndags. Vi lade dagens sista bud och hoppet var enormt. Men dag två klev en annan budgivare in, och buden fullkomligt rasade iväg. Den kvällen grät jag i kudden för jag var så ledsen att vi inte skulle få det.
Tänk att jag ska få ha den här utsikten från mitt kök!?!?
Men så tog vi en till diskussion med banken, säkerställde att vi kunde ta det en bit till, och sen till slut lade sig den andra budgivaren. Det här har varit bland de värsta dagarna i mitt liv, själva budgivningen, så galet mycket känslor åt alla håll och kanter!
I kväll har vi skrivit kontraktet och när vi berättade att det var klart för barnen så blev de så sjukt glada, och jag kände ända in i hjärteroten att det här var rätt beslut.
Jag kommer skriva massor mer om detta, men ett tag till hittar ni nog huset här. Lovar att berätta ALLT!
Innan jag skriver om själva kärnan i det här inlägget så vill jag förklara en sak känner jag – nämligen om hur jag ser på hemma-projekt och hur det kan funka när jag i övrigt är överstressad. För det kan låta väldigt motsägelsefullt, att jag gärna vill ha ett hemmaprojekt när det redan är för mycket överallt, men faktum är att det är en av de sakerna som verkligen gör mig glad och GER mig energi. Då ska också tilläggas att projekt vi gör hemma är helt lust-styrda och utan vare sig tidspress eller någon annan form av krav på prestation, det är något som fyller på batterierna eftersom jag ÄLSKAR att ha nåt att gå och pilla med. Då får min hjärna vila, den får gå och småfnula på något lättsamt och roligt och händerna får göra något meningsfullt med. Ok, det var väl världens längsta inledning till ett blogginlägg, men jag kände att det var viktigt att tala om hur det här funkar för MIG, eftersom jag annars kan förstå att man tycker att det bara är knäppt att hitta på ett projekt.
Nåväl, till saken. Förra året skulle vi ju byggt ett växthus, men pga både att vi gärna vill flytta ut på landet och pga svindyrt (det enda vi hittade som är i rätt storlek och mot en husvägg var från Willab Garden och kostade skjortan) så blev det aldrig av.
Nu i veckan så satt vi och kikade på nåt program med ett halvt öga, tror det var ”hjälp vi har köpt en bondgård”, när jag kände att fasen, drömmen om ett växthus finns ju ändå kvar där. Hjärnan tuggade långsamt framåt och så kom jag på att herregud, vi har ju just bytt ut en massa gamla fönster på ett hus på jobbet – de fönstren ska ju direkt till tippen så varför inte försöka bygga ett växthus med dem? Så, i veckan hämtade jag ett litet gäng (kommer behöva fler) och tog hem. De är gamla och i ganska skraltigt skick, men jag kommer inte lägga en högre ambitionsnivå på dem än att jag tar bort den färgen som flagnat och fräschar till med lite färg, det kommer inte bli en total skrapning av färg eller något sånt. På de fönster jag tog hem nu är det redan skrapat, vi ska såga av lite kantlister med bara så är de redo för lite färg, så det var inget omfattande underarbete. Man kan säkert göra dem superfina och som nya med att skrapa dem helt rena, men DET är inget jag tänker lägga energi på.
Så, när vi fått hem resten av fönstren (de är inte bytta än) som är mycket större, då ska vi försöka lägga ut dem som ett pussel på gräsmattan för att se hur stort som blir lagom att bygga. Vi kommer göra stommen av tryckimpregnerat virke, så kan vi måla de delar som är utåt nästa år om vi vill. Återigen – ambitionsnivån är att det ska vara kul. Som grund tänkte vi mura upp med Leca-block, för det har jag alltid velat testa att göra och taket det blir kanalplast. Det enda jag behöver lösa är någon form av glasad dörr, sen har vi nog allt vi behöver!
Det känns så kul, både att ha fått lite ork till inspiration och att ha något positivt att fundera på och greja med. Troligen kommer det ta hela sommaren, men vad gör det, det här är ju bara ett tillskott – inget måste.
Förresten, på tal om växter, i uterummet står nu ett gäng tomater och chiliplantor och växer, de kan visserligen stå kvar i uterummet men det hade ju varit extra kul att få ställa dem i ett växthus sedan!
Ja vilken vecka det här har varit ändå, när det gäller många saker.
Först ut så har ju 3 av 5 varit väldigt förkylda och hängiga, vilket bara det har varit en utmaning. Ni vet när man själv toppar sin förkylning samtidigt som 3-åringen piggnar till och är uttråkad och rastlös? Inte optimalt. Men men, negativt COVID-test och nu är det på sin höjd en mycket mild snuva som återstår, så i morgon är det dagis, fritids, skola och jobb som gäller för alla. Känns skönt, även om det nästan varit skönt att vara så hängig att man inser att det inte GÅR att jobba – det har på ETT sätt ändå blivit lite vila från just jobbet.
Nala har nu varit hos oss en dryg vecka, och JA, jag har absolut tänkt ett par gånger att ”herregud, vad har vi gjort, kan vi lämna tillbaka henne”… Men vi börjar lära oss att hantera hennes mer intensiva bit-perioder, även om mina händer och armar fortfarande ser för jävliga ut. Hon har ändå lärt sig (till nästan 100% i alla fall) att Filip är off limits, och jag är imponerad över att de övriga två inte är rent ut rädda för henne. Det är nog ändå för att hon så uppenbart är glad och exalterad även när hon bits, och för att hon är förbaskat söt när hon sover. Vi börjar lära oss lite hur vi ska gå ut med henne, och även lära oss känna igen när hon behöver kissa – bajsa är enklare. Att hon redan nu sover hela natten underlättar såklart jättemycket, och jag har flyttat från soffan in till min säng – men henne i en bädd på golvet nedanför. Det börjar ändå kännas att hon hör hemma här, att hon fyller ett ganska självklart tomrum, och vi längtar bara lite tills hon inte har sylvassa valptänder längre…
Hahaha, bad maken fota för vi hade det så mysigt i soffan, jag, Filip och Nala. Tyckte ändå jag typ hade kammat mig och fått på mig nästan hela kläder (många t-shirts som gått hädan denna vecka), men när jag ser bilden så ser jag hur sjukt trött jag ser ut. Jobbig vecka, som sagt.
Så den tredje utmaningen denna veckan då, i den mån vi har orkat så har vi funderat och försökt få klarhet i sak efter sak med det möjliga mark-köpet, inte för att det blivit så mycket över för detta. Men, i dag var vi ute en sväng (och lät Nala springa av sig i löplina över åkern, vågar inte släppa henne fritt än) och då passade vi på att prata lite med den ”närmsta” grannen. En av huvudfrågorna på min lista var nämligen hur det är med knott och mygg i och med att det ligger så nära Dumme Mosse, och dessvärre skrattade han högt när vi ventilerade vår farhåga… Det är tydligen mängder med framförallt knott tack vare de kringliggande våtmarkerna, och ska jag bygga hus för närmre 7 miljoner totalt så vill jag ju kunna vara ute och njuta av marken omkring med, så där och då fick vi tyvärr inse att det kommer inte funka. Lite mer flugor och mygg är jag såklart redo för att det är om man flyttar ut ”på landet”, men som sagt, precis intill en mosse så blir det nog mer än vad jag är villig att betala för, så att säga.
Vi drömmer ju ändå fortfarande om att få gå ut på VÅR mark och ha öppet och vackra landskap runt omkring oss!
Så, sjukt jobbig vecka rent mentalt, men samtidigt har vi även haft fördel av att vara hemma så mycket allihop när det gäller Nala, och även om det är en besvikelse att inte just denna tomten var ”vår” så är jag ändå glad över att veta det nu, innan vi lägger ÄNNU mer energi på den. Nu ska jag bara försöka komma ifatt mig på jobbet den kommande veckan, OCH vi ska försöka hitta en fungerande valp-rutin i vardagen. Piece of cake…. (gravt ironisk här)
På ett sätt skönt att det får dröja lite med nytt hus, det känns som jag just nu går på mitt absoluta max och jag presterar det jag kan på jobb, hemma, med barnen och med valp, hade det däremot ändå visat sig vara helt rätt så hade jag aldrig vågat vänta, för så jävulskt svårt det är att hitta mark så får man verkligen ta tillfällena i akt som eventuellt kommer. Nu ska jag sätta mig och … *suck* …. plugga lite betongteknik, vi har tenta om knappt 2 veckor och det är ett sjukt mastigt ämne att lära sig.
Nä, nu tänkte jag berätta lite om den ena saken som har hänt den senaste tiden. Det som började som en så otroligt glad och oväntad nyhet men som sen blev en härlig tegelvägg att slå sitt huvud mot…
Jag kommer vara lite vag med vissa detaljer, det får ni leva med och förhoppningsvis om vi kommer någonvart så kommer jag kunna berätta mer framöver.
Nåväl, jag fick tips om ett ställe man kunde skicka in ansökan om att köpa mark på, som jag otroligt nog missat. Har nog försökt och letat överallt annars vad jag vet om, men detta hade jag missat i vilket fall. Skickade trött in en ansökan med ungefär noll förhoppning eftersom vi inte haft typ NÅN framgång i frågan – och blev gravt chockad när jag ungefär 5 minuter senare fick ett svar med att ”hej, vi har en tomt på 2,6 ha som nog kan passa er”. Blev så galet förvånad och nästan misstrogen.
Tomten består i princip bara av en liten åker mitt i skogen, där det skulle passa oss perfekt att bo. Vi åkte ut och kollade och hoppade runt lite i snön för att lyssna efter vägljud och försöka föreställa oss platsen utan snö, sen meddelade jag att vi är intresserade men behöver rodda lite i frågan om man får bygga hus där. För att få besked om det gör man en förhandsanmälan, men eftersom jag hade för mig att jag hört att det kan vara jäkligt svårt att få bygga på åkermark så skickade jag en fråga till en kontakt på kommunen. Och det var typ ett blankt nej… Från lycka till hopplöshet på ungefär 1,5 millisekunder.
Precis rakt fram här skulle jag vilja placera ett hus, men där är åkermark. Ute till vänster är det sten och minigranar, det räknas inte som skog utan där kan vi EVENTUELLT få sätta ett hus. Men sen då?
Nu KAN vi få stycka tomten lite annorlunda, så vi får med lite stenig skog precis intill där vi nog skulle kunna bygga själva huset (om vi har tur och de känner för att godkänna en förhandsanmälan), men då kände jag att jag måste reda ut en sak först – vad får vi egentligen göra med åkermarken? Jag vill ju anlägga trädgård och växthus, odla lite, ha höns och nån bikupa och kanske någon gång längre fram lite får eller grisar. Men hur är det, får jag inte göra något av det? Måste jag bara använda åkermarken ”traditionellt”? I så fall har vi ju ingen nytta eller glädje av att köpa marken alls… Så jävla tungrott och motigt…
Tänk, då skulle vi ha möjlighet att ha en tupp till hönorna – och med tiden få egna kycklingar och fler höns…
Har i alla fall skickat in just den frågan till länsstyrelsen som verkar vara de som avgör sådant, så får vi väl se. Får jag använda marken som jag vill så kommer vi försöka skriva ihop en bra förhandsanmälan (som mycket väl kan bli avslagen och då är vi på noll och intet igen), men annars kan vi ju inte köpa den här marken.
Så, någon form av litet envist hopp ligger ändå inne i bröstet på mig, men det är en stor, tung klump av hopplöshet när det gäller att få tillstånd från myndigheter och annat som inte direkt underlättar. Kommunen skrev till och med som avslut ”men vi ser gärna att man bebygger landsbyggden” – vilket bara är frustrerande för HUR SKA MAN GÖRA DET DÅ!?! Vi hade ju nästan gett upp tankarna på att kunna flytta till landet, men så kommer då ändå helt plötsligt en sån möjlighet och då väcks allt hopp igen – bara för att liksom falla pladask…
Så, nu vet ni en av de två positiva (typ) sakerna som jag skrev om förra helgen. Kikar ni in här under lördag eftermiddag så lovar jag att ni ska få läsa om den andra!
PS, har någon tips eller kunskap om saken så snälla skicka den till mig!
Kom på att jag aldrig skrev julkalenderinlägget i går, så här kommer både gårdagens och dagens inlägg ur Kajsons julkalender.
Något jag aldrig kommer göra igen
Ganska intressant inlägg egentligen. Funderade ett bra tag utan att komma på något först, för förutom små dumma saker man kanske inte vill göra om så kom jag först inte på något. Sen kom jag på att det behöver ju inte handla om något dåligt man aldrig kommer göra igen, och helt plötsligt var det lätt att veta vad jag skulle skriva om.
Jag kommer aldrig få barn igen.
Alltså, det är ju inte 100% garanterat att man inte ”råkar” bli gravid, men nej, jag varken vill eller orkar få mer barn. För det första – herregud vad det sliter på kroppen! Jag fattar inte de som bara ”studsar tillbaka” efter en graviditet, eller som skaffar mängder med barn (där det är frivilligt och inte beror på kultur eller brist på preventivmedel), själv har jag nog åldrats 10 år med varje barn – och då har jag ändå haft ganska okomplicerade graviditeter.
Det spelar ingen roll att det är det sötaste som finns.
För det andra – herregud vad det sliter på psyket. Japp, barnen är det bästa jag gjort och jag menar inte på något sätt att jag ångrar något alls, men man oroar sig, blir arg, försöker hjälpa, försöker lotsa, hanterar trots, hanterar utbrott, hanterar hormoner, hanterar deras känslor överhuvudtaget och ja, det är helt utmattande. Jag tror många här är oerhört mycket bättre än mig på att inte låta det ta så mycket energi, men jag verkar ha så jäkla svårt att bara släppa dem. Gud vad jag önskar att jag bara kunde låta allt vara ibland utan att fundera, oroa mig, planera, medla och fan allt man gör, men jag vet inte hur jag ska låta bli. Hjälp?
Så, nej, inga mer barn. Älskar små bebisar och lånar dem mer än gärna en stund, men inga mer själv tack. Både lite vemodigt och skönt.
Möjligen en hundvalp… (få se om jag ångrar det sen)
Det här längtar jag efter
Det här inlägget är nog det enklaste hittills, för det är många saker! Jag längtar efter…
Att KRAMAS kommer nog först på listan.
Att träffa vänner och sitta och snacka om allt och inget i några timmar, att få vädra och få höra hur de har det och haft det, att hjälpa och stötta om det går och att själv få stöd för sånt som känns jobbigt. Bara få sitta och babbla, länge, länge tills man kommer in på sånt som verkligen är viktigt.
Att gå på stan i lugn och ro en stund och bara riva runt lite i affärer utan att oroa sig för Corona. Att gå ut och käka en kväll, sitta och titta på folk och ta ett glas bubbel till maten.
Att åka längdskidor längtar jag grymt mycket efter, undrar om det ens blir nån snö att tala om i vinter.
Att åka på semester, nästan varsomhelst, men just att sen något annat än hemma. Att bila i Europa, att bada i det fantastiskt vattnet i Kroatien, att äta något gott ute för en billig peng och att titta på solnedgången över havet medan ungarna badar.
Att träffa min brorsdotter Elsa längtar jag massor efter, och min bror och svägerskan med. Att luncha med mamma.
Att få gosa med en alldeles egen liten lurvig valp med en kall nos och mjuka öron.
Att komma ut och vandra, inte bara en kort bit till en grillplats utan faktiskt få gå en runda på nån mil.
SOLEN!
Att få börja odla lite igen.
Att bo på landet där det alltid finns något att greja med när man går hemma och har tråkigt.
Massor, massor och återigen massor av saker längtar jag efter – förhoppningsvis kan vi framåt få uppleva allt här ovanför igen, för inget av det jag längtar efter är ju något som är omöjligt.
godatankar.com 